Förfarande : 2016/0362(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0218/2018

Ingivna texter :

A8-0218/2018

Debatter :

PV 15/04/2019 - 17
CRE 15/04/2019 - 17

Omröstningar :

PV 16/04/2019 - 8.14

Antagna texter :

P8_TA(2019)0372

BETÄNKANDE     ***I
PDF 676kWORD 108k
25.6.2018
PE 610.856v02-00 A8-0218/2018

om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet och om ändring av direktiv 98/26/EG, direktiv 2002/47/EG, direktiv 2012/30/EU, direktiv 2011/35/EU, direktiv 2005/56/EG, direktiv 2004/25/EG och direktiv 2007/36/EG

(COM(2016)0852 – C8‑0481/2016 – 2016/0362(COD))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor

Föredragande: Gunnar Hökmark

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet och om ändring av direktiv 98/26/EG, direktiv 2002/47/EG, direktiv 2012/30/EU, direktiv 2011/35/EU, direktiv 2005/56/EG, direktiv 2004/25/EG och direktiv 2007/36/EG

(COM(2016)0852 – C8‑0481/2016 – 2016/0362(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0852),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0481/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0218/2018),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag    1

EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG(1)*

till kommissionens förslag

---------------------------------------------------------

2016/0362 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet och om ändring av direktiv 98/26/EG, direktiv 2002/47/EG, direktiv 2012/30/EU, direktiv 2011/35/EU, direktiv 2005/56/EG, direktiv 2004/25/EG och direktiv 2007/36/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(2),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)  Den 9 november 2015 offentliggjorde rådet för finansiell stabilitet (Financial Stability Board, FSB) en villkorsförteckning för total förlustabsorberingskapacitet (nedan kallad TLAC-standarden), som därefter antogs på G20-toppmötet i samma månad. Enligt TLAC-standarden ska globala systemviktiga banker, i EU-regelverket kallade globala systemviktiga institut, hålla en tillräcklig miniminivå av i hög grad förlustabsorberande (nedskrivningsbara) skulder, för att säkerställa en smidig och snabb förlustabsorbering och rekapitalisering vid resolution. I sitt meddelande av den 24 november 2015(4) åtog kommissionen sig att senast vid utgången av 2016 lägga fram ett lagstiftningsförslag som skulle göra det möjligt att genomföra TLAC-standarden inom den internationellt överenskomna tidsfristen 2019.

(1a)  För att underlätta långsiktig planering och skapa säkerhet med avseende på de nödvändiga buffertarna behöver marknaderna klarhet i god tid om de kriterier som krävs för att instrument ska erkännas som TLAC/MREL-skulder.

(2)  Vid genomförandet av TLAC-standarden i unionen behöver man beakta de befintliga institutspecifika minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder (MREL) som i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU(5) gäller för samtliga kreditinstitut och värdepappersföretag i unionen. Eftersom kravet på total förlustabsorberingskapacitet och minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder eftersträvar samma mål om att säkerställa att institut i unionen har en tillräcklig förlustabsorberingskapacitet bör de två kraven komplettera varandra inom ramen för ett gemensamt regelverk. I operativt hänseende bör den harmoniserade miniminivån enligt TLAC-standarden för globala systemviktiga institut (nedan kallad TLAC‑minimikravet) införas i unionslagstiftningen genom ändringar av förordning (EU) nr 575/2013(6), medan det institutspecifika tillägget för globala systemviktiga institut och det institutspecifika kravet för institut som inte är globala systemviktiga institut, benämnt minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder, bör hanteras genom riktade ändringar av direktiv 2014/59/EU och förordning (EU) nr 806/2014(7). De relevanta bestämmelserna i detta direktiv i fråga om instituts förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet bör tillämpas tillsammans med bestämmelserna i de tidigare nämnda rättsakterna och direktiv 2013/36/EU(8) på ett konsekvent sätt.

(3)  Om det inte finns några harmoniserade unionsregler för genomförandet av TLAC‑standarden i unionen skapar detta ytterligare kostnader och rättsosäkerhet ▌och försvårar tillämpningen av skuldnedskrivningsverktyget för gränsöverskridande institut. En avsaknad av harmoniserade unionsregler medför också snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden, eftersom institutens kostnader för att efterleva befintliga krav och TLAC-standarden kan variera avsevärt mellan olika länder i unionen. Följaktligen är det nödvändigt att undanröja dessa hinder för den inre marknadens funktion och undvika den snedvridning av konkurrensen som följer av att det inte finns några harmoniserade unionsregler för genomförandet av TLAC-standarden. Den lämpliga rättsliga grunden för det här direktivet är således artikel 114 i EUF-fördraget, som den tolkats enligt Europeiska unionens domstols rättspraxis.

(4)  I linje med TLAC-standarden bör direktiv 2014/59/EU fortsätta att möjliggöra resolutionsstrategier med en enda ingångspunkt och resolutionsstrategier med flera ingångspunkter. Enligt strategin med en enda ingångspunkt försätts enbart en koncernenhet, vanligtvis moderföretaget, i resolution medan andra koncernenheter, vanligtvis rörelsedrivande dotterföretag, inte försätts i resolution, medan däremot deras förluster och rekapitaliseringsbehov överförs uppåt inom koncernen till den enhet som försätts i resolution. Enligt strategin med flera ingångspunkter kan mer än en koncernenhet försättas i resolution. För att den önskvärda resolutionsstrategin ska bli ändamålsenlig är det viktigt att man tydligt identifierar de enheter som ska försättas i resolution (”resolutionsenheter”) och vilka dotterföretag som tillhör dem (”resolutionskoncerner”). Denna identifiering är också relevant vid fastställandet av på vilken nivå man bör tillämpa de regler om förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet som de finansiella företagen bör följa. Följaktligen är det nödvändigt att införa begreppen ”resolutionsenhet” och ”resolutionskoncern” och att ändra direktiv 2014/59/EU i fråga om koncernresolutionsplanering, så att resolutionsmyndigheterna uttryckligen får ett krav på sig att identifiera resolutionsenheter och resolutionskoncerner inom en koncern och att på lämpligt sätt överväga effekterna av varje planerad resolutionsåtgärd inom hela koncernen, med tanke på en ändamålsenlig resolution på koncernnivå.

(5)  Medlemsstaterna bör se till att instituten har en tillräcklig förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet för att säkerställa en smidig och snabb förlustabsorbering och rekapitalisering vid resolution med minimala effekter för den finansiella stabiliteten och skattebetalarna. Detta bör uppnås genom att instituten efterlever ett institutspecifikt minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder (MREL) enligt direktiv 2014/59/EU.

(6)  För att anpassa de nämnare som mäter institutens förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet till de nämnare som föreskrivs i TLAC-standarden bör minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckas som en procentandel av det berörda institutets totala riskvägda exponeringsbelopp och av institutets exponeringsmått för bruttosoliditetsgrad.

(6a)  För att ge marknaderna säkerhet och möjliggöra en uppbyggnad av nödvändiga buffertar behöver marknaderna tydlig information i god tid om de kriterier som ska uppfyllas för att instrument ska erkännas som TLAC/MREL-skulder.

(7)  Kriterierna för att skulder ska kunna betraktas som nedskrivningsbara och medräknas i minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör nära anpassas till de kriterier för TLAC-minimikravet som anges i förordning (EU) nr 575/2013, i linje med de kompletterande justeringar och krav som införs i det här direktivet. I synnerhet bör vissa skuldinstrument med en inbäddad derivatkomponent, t.ex. vissa strukturerade produkter, kunna medräknas i minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder i den utsträckning som de har ett bestämt kapitalbelopp som måste betalas på förfallodagen, medan enbart den ytterligare avkastningen är kopplad till ett derivat och beror på referenstillgångens resultat. Med hänsyn till att dessa instrument har ett bestämt kapitalbelopp bör de vara i hög grad förlustabsorberande och enkelt nedskrivningsbara vid resolution. Att kvalificeringskriterierna för MREL anpassas till dem som fastställs i förordning (EU) nr 575/2013 bör säkerställa lika spelregler för unionens institut på global nivå, vilket innebär att nivån på krav som specifikt måste uppfyllas med efterställda skulder bör fastställas på nivån för TLAC-kraven, i den form som dessa införlivats i unionsrätten.

(8)  Bland de skulder som kan medräknas för att uppnå minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder ingår i princip samtliga skulder till följd av fordringar från oprioriterade borgenärer utan säkerhet (icke-efterställda skulder), förutsatt att de uppfyller de särskilda kriterier för att kunna medräknas som anges i detta direktiv. För att öka möjligheterna att försätta institut i resolution genom en ändamålsenlig användning av skuldnedskrivningsverktyget bör resolutionsmyndigheterna kunna kräva att minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder uppnås med hjälp av efterställda skulder, särskilt när det finns tydliga indikationer på att borgenärer vars skulder skrivs ned sannolikt kommer att bära förluster vid resolution som skulle överstiga deras potentiella förluster vid insolvens. Kravet på att uppnå minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder med hjälp av efterställda skulder bör enbart ställas upp till den nivå som krävs för att förhindra att borgenärers förluster vid resolution överstiger de förluster de i annat fall skulle åsamkas vid insolvens. Om resolutionsmyndigheterna begär efterställning av skuldinstrument i samband med minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör detta inte påverka möjligheten att delvis uppfylla TLAC-minimikravet med hjälp av icke-efterställda skuldinstrument i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013 och i linje med TLAC-standarden. Om instituten har en hög nivå av eget kapital bör detta samtidigt också erkännas vid tillämpningen och beräkningen av MREL. Instituten bör kunna uppfylla MREL med kärnprimärkapital, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital, så att samma krav avseende kapitalbas och kvalificerade skulder tillämpas på institut med både högre och lägre nivåer av eget kapital. Målet att säkra lika spelregler mellan instituten bör också eftersträvas på global nivå, särskilt vid anpassningen av MREL-kriterierna till kriterierna för TLAC-minimikravet.

(9)  Minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör ge institut möjlighet att absorbera förluster som väntas uppstå vid resolution och att rekapitalisera sig efter resolution. På grundval av den resolutionsstrategi de väljer bör resolutionsmyndigheterna vederbörligen motivera nivån på det minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder som införs, särskilt i fråga om behovet av och nivån på det krav som avses i artikel 104a i direktiv 2013/36/EU och som ingår i rekapitaliseringsbeloppet. Denna nivå bör bestå av summan av de förluster som väntas uppstå vid resolution och som motsvarar institutets kapitalbaskrav och det rekapitaliseringsbelopp som möjliggör för institutet att efter resolution uppfylla sina kapitalbaskrav så att det kan få auktorisation att fortsätta sin verksamhet enligt den valda resolutionsstrategin. Minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör uttryckas som en procentandel av det totala riskexponeringsmåttet och måttet för bruttosoliditetsgraden, och instituten bör samtidigt uppfylla de krav som följer av båda måtten. Resolutionsmyndigheten bör i vederbörligen motiverade fall kunna justera rekapitaliseringsbeloppen så att de i tillräcklig mån även återspeglar sådana ökade risker som påverkar möjligheterna till resolution och som följer av resolutionskoncernens affärsmodell, finansieringsprofil och totala riskprofil, varför den under sådana begränsade omständigheter bör kunna kräva att de rekapitaliseringsbelopp som avses i artikel 45c.3 första stycket och 45c.4 första stycket överskrids.

(9a)  Kvalificerade skulder bör framför allt inte omfattas av nettningsrättigheter eller kvittning som skulle undergräva deras förmåga att absorbera förluster vid resolution. Det är därför nödvändigt att kvalificerade skulder inte omfattas av nettningsrättigheter eller kvittningsarrangemang, även om de avtalsbestämmelser som reglerar de kvalificerade skulderna inte behöver innehålla en klausul där det uttryckligen anges att instrumentet inte omfattas av sådana rättigheter. Det är inte heller nödvändigt att de avtalsbestämmelser som reglerar de kvalificerade skulderna anger att dessa skulder kan bli föremål för nedskrivning eller konvertering. De bestämmelser som reglerar de kvalificerade skulderna bör inte ge incitament för återlösen och bör inte ge innehavaren rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetalningar av ränta eller kapitalbelopp, annat än vid en likvidation.

(9b)  Samtliga kvalificerade instrument som utfärdats före dagen för antagandet av kriterierna bör kunna betraktas som kvalificerade för MREL utan att behöva uppfylla de nya kvalificeringskriterier som infördes genom paketet för riskreducering. En sådan klausul om undantag för gammal hävd är nödvändig eftersom marknadsdeltagarna inte kunde förutse dessa förändringar och behöver tid för att anpassa sina emissioner. Klausulen bör gälla alla nya kvalificeringskriterier, inklusive nettnings- och kvittningsrättigheter samt tidigareläggningsrätten.

(10)  För att öka möjligheterna till resolution bör resolutionsmyndigheterna kunna ålägga globala systemviktiga institut ett institutspecifikt minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder utöver det TLAC-minimikrav som anges i förordning (EU) nr 575/2013. Detta institutspecifika minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder bör enbart kunna åläggas när nivån enligt TLAC-minimikravet inte räcker till för att absorbera förluster och rekapitalisera ett globalt systemviktigt institut enligt den valda resolutionsstrategin.

(11)  Vid fastställandet av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör resolutionsmyndigheterna beakta institutets grad av systemrelevans och de potentiella negativa effekterna av dess fallissemang för den finansiella stabiliteten. De bör också beakta behovet av lika spelregler mellan globala systemviktiga institut och andra jämförbara institut med systemrelevans inom unionen. Minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för institut som inte identifierats som globala systemviktiga institut men som har en systemrelevans i unionen som är jämförbar med de globala systemviktiga institutens bör således inte i oproportionell utsträckning avvika från nivån på och sammansättningen av det minimikrav som generellt fastställs för globala systemviktiga institut.

(13)  I linje med förordning (EU) nr 575/2013 bör institut som betraktas som resolutionsenheter enbart omfattas av ett minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder på den konsoliderade resolutionskoncernnivån. Detta innebär att resolutionsenheter för att uppnå minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör bli tvungna att emittera kvalificerade instrument och poster till externa tredjepartsborgenärer som kommer att skrivas ned om resolutionsenheten försätts i resolution.

(14)  Institut som inte utgör resolutionsenheter bör efterleva minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på individuell nivå. Dessa instituts förlustabsorberings- och rekapitaliseringsbehov bör i allmänhet uppfyllas av deras respektive resolutionsenheter genom att resolutionsenheterna förvärvar kvalificerade skulder som emitteras av dessa institut och att dessa skrivs ned eller konverteras till äganderättsinstrument när instituten inte längre är bärkraftiga. Det minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder som är tillämpligt på institut som inte utgör resolutionsenheter bör tillämpas tillsammans med och i överensstämmelse med de krav som gäller för resolutionsenheter. Därmed bör resolutionsmyndigheterna kunna försätta en resolutionskoncern i resolution utan att några av dess dotterföretagsenheter försätts i resolution, vilket gör att man undviker potentiellt störande effekter på marknaden. ▌Resolutionsmyndigheterna för dotterföretag till en resolutionsenhet bör också kunna bevilja ett fullständigt undantag från minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för institut som inte utgör resolutionsenheter, om både resolutionsenheten och dess dotterföretag är etablerade i samma medlemsstat. Tillämpningen av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för institut som inte utgör resolutionsenheter bör överensstämma med den valda resolutionsstrategin och bör i synnerhet inte ändra ägandeförhållandena mellan instituten och deras resolutionskoncern efter att dessa institut har rekapitaliserats.

(15)  För att uppnå lämpliga nivåer på minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för resolutionsändamål bör de myndigheter som ska ansvara för fastställandet av nivån på minimikravet vara resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten, resolutionsmyndigheten på koncernnivå, dvs. resolutionsmyndigheten för det yttersta moderföretaget, och resolutionsmyndigheterna för andra enheter inom resolutionskoncernen. Alla tvister mellan myndigheterna bör ingå i Europeiska bankmyndighetens (EBA) befogenhet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010(9), med förbehåll för de villkor och begränsningar som anges i detta direktiv.

(16)  Alla underlåtelser att uppnå TLAC-minimikravet och minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör behandlas och åtgärdas på lämpligt sätt av de behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna. Eftersom underlåtelser att uppnå dessa krav skulle kunna utgöra ett hinder för resolution av ett institut eller en koncern bör de befintliga förfarandena för att avlägsna resolutionshinder förkortas, så att sådana underlåtelser kan behandlas ändamålsenligt. Resolutionsmyndigheterna bör också kunna kräva att institut ändrar sina löptidsprofiler för kvalificerade instrument och poster och att de utarbetar och genomför planer för att återställa efterlevnaden av dessa krav.

(17)  För att få en transparent tillämpning av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör instituten till sina behöriga myndigheter och resolutionsmyndigheterna rapportera och för allmänheten regelbundet offentliggöra nivåerna på sina kvalificerade skulder och sammansättningen av dessa skulder, inbegripet deras löptidsprofil och rangordning vid normala insolvensförfaranden. Frekvensen för tillsynsrapportering om efterlevnad av kapitalbaskraven bör vara förenlig med frekvensen för tillsynsrapportering om minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder.

(18)  Ett krav på att ta med ett avtalsenligt erkännande av effekterna av skuldnedskrivningsverktyget i avtal eller instrument som upprättar skulder som regleras av tredje länders lagstiftning bör säkerställa att dessa skulder kan omfattas av skuldnedskrivning vid resolution. Så länge som lagstadgade regelverk för erkännande som möjliggör en ändamålsenlig gränsöverskridande resolution inte har antagits i samtliga tredjelandsjurisdiktioner bör avtalsgrundade arrangemang erbjuda en genomförbar lösning, om de formuleras korrekt och antas i bred omfattning. Även när lagstadgade regelverk för erkännande har införts bör avtalsenliga arrangemang för erkännande bidra till att förstärka rättssäkerheten och förutsebarheten hos ett gränsöverskridande erkännande av resolutionsåtgärder. Det kan dock finnas fall där institut inte kan ta med sådana avtalsgrundade villkor i avtal eller instrument som upprättar vissa typer av skulder, särskilt skulder som inte undantas från skuldnedskrivningsverktyget enligt direktiv 2014/59/EU, garanterade insättningar eller kapitalbasinstrument. I synnerhet är det ogörligt för institut att i avtal eller instrument som upprättar skulder införa avtalsbestämmelser om erkännande av effekterna av skuldnedskrivningsverktyget när sådana avtalsvillkor är olagliga i de berörda tredjeländerna eller när institutens förhandlingsposition inte räcker till för att genomdriva sådana avtalsvillkor. Resolutionsmyndigheterna bör således kunna bevilja ett undantag från tillämpningen av kravet på att ta med sådana avtalsvillkor när sådana avtalsgrundade villkor skulle innebära oproportionellt stora kostnader för institut och de skulder som blir resultatet inte skulle tillhandahålla någon betydande förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet vid resolution. Ett sådant undantag bör emellertid inte beviljas om ett antal avtal eller skulder tillsammans tillhandahåller en betydande förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet vid resolution. För att säkerställa att möjligheterna att försätta institut i resolution inte påverkas bör vidare skulder som omfattas av undantaget inte kunna medräknas i minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder.

(19)  För att bevara finansiell stabilitet är det viktigt att behöriga myndigheter kan åtgärda ett instituts försämrade finansiella och ekonomiska situation, innan institutet når en punkt där myndigheterna inte har något annat alternativ än att försätta det i resolution. För detta ändamål bör de behöriga myndigheterna få lämpliga befogenheter för tidigt ingripande. Sådana befogenheter bör inbegripa befogenheter att för en nödvändig minimiperiod skjuta upp vissa avtalsgrundade skyldigheter. Denna befogenhet rörande uppskjutande bör omfattas av lämpliga regler och utövas enbart när det krävs för att fastställa huruvida åtgärder för tidigt ingripande behövs eller huruvida institutet fallerar eller sannolikt kommer att fallera. Befogenheten rörande uppskjutande bör emellertid inte kunna tillämpas på skyldigheter avseende deltagande i betecknade system enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG(10), centrala motparter, centralbanker och centrala motparter från tredjeland som godkänts av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Den bör heller inte kunna tillämpas på garanterade insättningar. Befogenheterna för tidigt ingripande bör innefatta befogenheter som redan föreskrivs i direktiv 2013/36/EU för andra fall än sådana som betraktas som tidigt ingripande och fall där det anses nödvändigt att återställa ett instituts finansiella sundhet.

(20)  För att uppnå en effektiv resolution och särskilt för att undvika lagvalskonflikter är det viktigt att inga normala insolvensförfaranden för ett fallerande institut inleds eller fortgår medan resolutionsmyndigheten utövar sina resolutionsbefogenheter eller tillämpar resolutionsverktygen, utom på resolutionsmyndighetens initiativ eller med dess samtycke. Det är lämpligt och nödvändigt att för en begränsad period skjuta upp vissa avtalsförpliktelser, för att ge resolutionsmyndigheten tillräcklig tid att utföra en värdering och omsätta resolutionsverktygen i praktiken. Denna befogenhet bör omfattas av lämpliga regler och kunna utövas enbart under den minimiperiod som krävs för att utföra en värdering eller omsätta resolutionsverktygen i praktiken. Befogenheten bör emellertid inte kunna tillämpas i fråga om garanterade insättningar eller skyldigheter avseende deltagande i betecknade system enligt direktiv 98/26/EG, centrala motparter, centralbanker och centrala motparter från tredjeland som godkänts av Esma. Direktiv 98/26/EG minskar den risk som är förknippad med att delta i betalningssystem och system för värdepappersavveckling, i synnerhet genom att minska störningarna i händelse av att en deltagare i systemet blir insolvent. För att säkerställa att de skydden tillämpas korrekt i krissituationer, samtidigt som lämplig säkerhet för operatörer av betalningssystem och system för värdepappersavveckling och andra marknadsaktörer upprätthålls, bör direktiv 2014/59/EU ändras så att en krisförebyggande åtgärd eller en krishanteringsåtgärd inte ensam anses utgöra ett insolvensförfarande i den mening som avses i direktiv 98/26/EG, under förutsättning att de väsentliga skyldigheterna enligt avtalet fortsätter att fullgöras. Direktiv 2014/59/EU bör dock inte inkräkta på driften av ett betecknat system enligt direktiv 98/26/EG eller den rätt till säkerhet som garanteras i det direktivet.

(21)  För att undvika dubbla kravuppsättningar och tillämpa relevanta regler för en ändamålsenlig återhämtning och resolution av centrala motparter i enlighet med förordning (EU) [återhämtning och resolution av centrala motparter] bör direktiv 2014/59/EU ändras så att dess tillämpningsområde inte omfattar sådana centrala motparter för vilka medlemsstaterna i enlighet med förordning (EU) nr 648/2012(11) tillämpar vissa auktorisationskrav enligt direktiv 2013/36/EU och vilka således också är auktoriserade som kreditinstitut.

(22)  Möjligheten att undanta vissa av kreditinstitutens eller värdepappersföretagens skulder från tillämpningen av skuldnedskrivningsverktyget eller från befogenheten att skjuta upp vissa skyldigheter, att begränsa möjligheterna att göra säkerhetsrätt gällande eller att tillfälligt skjuta upp uppsägningsrätt enligt direktiv 2014/59/EU bör också omfatta skulder till centrala motparter som är etablerade i unionen och till centrala motparter från tredjeland som godkänts av Esma.

(23)  För att få en gemensam förståelse av de begrepp som används i olika rättsakter bör de definitioner och begrepp som införs i förordning (EU) nr 648/2012 avseende ”central motpart” och ”deltagare/aktör” införas i direktiv 98/26/EU.

(24)  För att få en ändamålsenlig resolution av centrala motparter bör de skyddsåtgärder som föreskrivs i direktiv 2002/47/EG(12) inte gälla restriktioner av verkställigheten av avtal om finansiellt säkerhetsställande eller av verkan av ett avtal om finansiell säkerhet och slutavräknings- eller kvittningsbestämmelser som införs genom förordning (EU) [återhämtning och resolution av centrala motparter].

(25)  Direktiv 2012/30/EU(13), direktiv 2011/35/EU(14), direktiv 2005/56/EG(15), direktiv 2004/25/EG(16) och direktiv 2007/36/EG(17) innehåller regler om skydd av aktieägare i och borgenärer till centrala motparter som ingår i tillämpningsområdet för de direktiven. I en situation där resolutionsmyndigheterna behöver agera snabbt enligt förordning (EU) [återhämtning och resolution av centrala motparter] kan dessa regler hindra resolutionsmyndigheterna från att vidta ändamålsenliga resolutionsåtgärder och på ett ändamålsenligt sätt använda resolutionsverktyg och resolutionsbefogenheter. Undantagen enligt direktiv 2014/59/EU bör följaktligen utvidgas till att omfatta åtgärder som vidtas i enlighet med förordning (EU) [återhämtning och resolution av centrala motparter]. För att uppnå största möjliga rättssäkerhet för intressenter bör undantagen definieras tydligt och snävt och enbart kunna användas i det allmänna intresset och när villkoren för utlösande av resolution är uppfyllda. Användningen av resolutionsverktyg förutsätter att målen med och villkoren för resolution i enlighet med förordning (EU) [återhämtning och resolution av centrala motparter] är uppfyllda. För att säkerställa att myndigheterna kan ålägga sanktioner när bestämmelserna i förordning (EU) [återhämtning och resolution av centrala motparter] inte har efterlevts och att dessa sanktionsbefogenheter är förenliga med regelverket för återhämtning och resolution av andra finansinstitut bör tillämpningsområdet för avdelning VIII i direktiv 2014/59/EU också täcka överträdelser av bestämmelserna i förordning (EU) [återhämtning och resolution av centrala motparter].

(26)  Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att fastställa ett enhetligt regelverk för återhämtning och resolution, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(27)  För att medge en tillräcklig tid för införlivande och genomförande av detta direktiv bör medlemsstaterna få tolv månader på sig att införliva direktivet i sin nationella lagstiftning från och med dagen för dess ikraftträdande och de berörda instituten åläggas att efterleva de nya bestämmelserna senast sex månader från införlivandedagen.

(27a)  Medlemsstaterna bör säkerställa att deras nationella insolvenslagar korrekt återspeglar den förlustabsorberingshierarki som omfattas av resolution, så att betydande missmatchningar mellan resolutionens och insolvensens rättsliga ramar undviks och det säkerställs att kapitalbasinstrumenten absorberar förluster både vid resolution och insolvens före återstoden av efterställda fordringar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1Ändringar av direktiv 2014/59/EU

1.  I artikel 1 ska följande punkt 3 läggas till:

”3. Det här direktivet ska inte tillämpas på sådana centrala motparter för vilka medlemsstaterna i enlighet med artikel 14.5 i förordning (EU) nr 648/2012 tillämpar vissa auktorisationskrav enligt direktiv 2013/36/EU.

Bestämmelserna i avdelning VIII i det här direktivet ska emellertid också tillämpas i fråga om sådana sanktioner som gäller när förordning [om återhämtning och resolution av centrala motparter] inte har efterlevts.”

1a.  I artikel 2.1 ska led 2 ersättas med följande:

”2. kreditinstitut: kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i förordning (EU) nr 575/2013, med undantag för de enheter som avses i artikel 2.5, 2.5a och 2.5b i direktiv 2013/36/EU.”

2.  I artikel 2.1.71 ska ”kvalificerade skulder” ersättas med ”nedskrivningsbara skulder”.

3.  I artikel 2.1 ska följande led införas:

”71a.  kvalificerade skulder: nedskrivningsbara skulder som uppfyller villkoren i artikel 45b eller, i tillämpliga fall, artikel 45g.3 a.”

4.  I artikel 2.1 ska följande led 83a och 83b införas och led 109 och 110 läggas till:

”83a. resolutionsenhet: en i unionen etablerad enhet som av resolutionsmyndigheten i enlighet med artikel 12 identifieras som en enhet för vilken resolutionsplanen föreskriver resolutionsåtgärder.

83b.  resolutionskoncern:

a)  en resolutionsenhet och dess dotterföretag som inte

i)  själva är resolutionsenheter,

ii)  dotterföretag till andra resolutionsenheter,

iii)  enheter som har sitt säte i ett tredjeland och som inte ingår i resolutionskoncernen i enlighet med resolutionsplanen och deras dotterföretag,

b)  kreditinstitut som tillhör en central företagsenhet, den centrala företagsenheten samt eventuella institut som står under den centrala företagsenhetens kontroll om minst en av dessa enheter är en resolutionsenhet.

109. clearingmedlem: en clearingmedlem enligt definitionen i artikel 2.14 i förordning (EU) nr 648/2012.

110.   styrelse: en administrativ styrelse eller ett tillsynsråd, eller båda, som inrättats i enlighet med nationell bolagsrätt enligt artikel 27.2 i förordning (EU) nr 648/2012.”

5.  I artikel 12 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att resolutionsmyndigheterna på koncernnivå tillsammans med resolutionsmyndigheterna för dotterföretag och efter samråd med resolutionsmyndigheterna för betydande filialer i den mån det är relevant för den betydande filialen, upprättar koncernresolutionsplaner. I koncernresolutionsplanen ska det anges vilka åtgärder som ska vidtas i fråga om följande enheter:

a)  Moderföretaget inom unionen.

b)  De dotterföretag som ingår i koncernen och som är belägna i unionen.

c)  De enheter som avses i artikel 1.1 c och d.

d)  Om inte annat följer av avdelning VI, de dotterföretag som ingår i koncernen och som är belägna utanför unionen.

I enlighet med de åtgärder som avses i första stycket ska resolutionsplanen för varje koncern identifiera

a)  resolutionsenheterna,

b)  resolutionskoncernerna.”

6.  I artikel 12.3 ska leden a och b ersättas med följande:

”a)  fastställa de resolutionsåtgärder som planeras bli vidtagna för resolutionsenheter enligt de scenarier som avses i artikel 10.3 och effekterna av dessa resolutionsåtgärder för de andra koncernenheter som avses i artikel 1.1 b, c och d, för moderföretaget och för dotterinstitut,

b)  undersöka i vilken utsträckning det skulle vara möjligt att använda resolutionsverktyg och utöva resolutionsbefogenheter på ett samordnat sätt i fråga om resolutionsenheter belägna i unionen, inklusive åtgärder för att underlätta tredje mans köp av hela koncernen eller enskilda affärsområden eller verksamheter som tillhandahålls av ett flertal koncernenheter, eller av särskilda koncernenheter eller resolutionskoncerner, samt identifiera potentiella hinder för en samordnad resolution,”

7.  I artikel 12.3 ska led e ersättas med följande:

”e)  fastställa eventuella ytterligare åtgärder som inte avses i detta direktiv men som de relevanta resolutionsmyndigheterna har för avsikt att vidta med avseende på resolutionsenheterna,”

8.  I artikel 12.3 ska följande led a1 läggas till:

”a1) om en koncern inbegriper mer än en resolutionskoncern, fastställa de resolutionsåtgärder som planeras med avseende på resolutionsenheterna i varje resolutionskoncern och effekterna av dessa åtgärder för

  i) andra koncernenheter som tillhör samma resolutionskoncern,

  ii) andra resolutionskoncerner.”

9.  I artikel 13.4 ska följande stycke införas efter första stycket:

”Om en koncern består av mer än en resolutionskoncern ska planeringen av de resolutionsåtgärder som avses i artikel 12.3 a1 utformas som ett gemensamt beslut enligt första stycket.”

10.  I artikel 13.6 ska första stycket ersättas med följande:

”Om ett gemensamt beslut inte har antagits av resolutionsmyndigheterna inom fyra månader ska varje resolutionsmyndighet som ansvarar för ett dotterföretag och som invänder mot koncernresolutionsplanen fatta sitt eget beslut och, i tillämpliga fall, identifiera resolutionsenheten och utforma och upprätthålla en resolutionsplan för resolutionskoncernen innefattande enheter under dess jurisdiktion. Varje enskilt beslut som fattas av resolutionsmyndigheter som invänder mot koncernresolutionsplanen ska vara fullt underbyggt, bland annat med skälen till att myndigheten invänder mot den föreslagna koncernresolutionsplanen och med beaktande av de synpunkter och reservationer som förs fram av andra resolutionsmyndigheter och behöriga myndigheter. Varje resolutionsmyndighet ska meddela sitt beslut till de andra medlemmarna i resolutionskollegiet.”

11.  I artikel 16.1 ska andra stycket ersättas med följande:

”En resolution av en koncern ska anses möjlig om det är rimligt och trovärdigt att resolutionsmyndigheterna antingen kan avveckla koncernenheter enligt normala insolvensförfaranden eller försätta den koncernen i resolution med tillämpning av resolutionsverktyg eller resolutionsbefogenheter på resolutionsenheter inom den koncernen samtidigt som betydande negativa effekter på de finansiella systemen i största möjliga mån undviks, inklusive i situationer med mer omfattande finansiell instabilitet eller systemomfattande händelser, i de medlemsstater där koncernenheter är belägna, eller i andra medlemsstater eller i unionen och för att säkerställa att dessa koncernenheters kritiska funktioner kan upprätthållas, om de utan svårigheter kan avskiljas vid lämplig tidpunkt eller på annat sätt. Resolutionsmyndigheterna på koncernnivå ska i läglig tid meddela EBA när en resolution av en koncern inte anses vara möjlig.”

12.  I artikel 16 ska följande punkt 4 läggas till:

”4.  I de fall en koncern består av mer än en resolutionskoncern ska medlemsstaterna säkerställa att de myndigheter som avses i punkt 1 bedömer varje resolutionskoncerns möjlighet till resolution i enlighet med denna artikel.

Den bedömning som avses i första stycket ska utföras utöver bedömningen av hela koncernens möjlighet till resolution.”

13.  I artikel 17.3 ska följande stycke läggas till:

”Om ett väsentligt hinder för möjligheten att försätta institutet i resolution har sin grund i en situation som avses i artikel 141a.2 i direktiv 2013/36/EU ska institutet inom två veckor efter mottagandet av ett meddelande som skickats i enlighet med punkt 1 föreslå resolutionsmyndigheten möjliga åtgärder som gör att institutet efterlever bestämmelserna i artiklarna 45f eller 45g och det krav som avses i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU.”

14.  I artikel 17.5 ska följande led införas som led h1:

”h1)  Kräva att ett institut eller en enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d lämnar in en plan för att återställa efterlevnad av artiklarna 45f och 45g och det krav som avses i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU.”

15.  I artikel 17.5 ska följande led införas som led j1:

”j1)  Kräva att ett institut eller en enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d ändrar löptidsprofilen för de poster som avses i artikel 45b eller artikel 45g.3 a och b, i syfte att säkerställa en kontinuerlig efterlevnad av artiklarna 45f eller 45g.”

16.  I artikel 17.5 i och j ska ”artikel 45” ersättas med ”artiklarna 45f och 45g”.

17.  I artikel 18 ska punkterna 1–7 ersättas med följande:

”1.  Resolutionsmyndigheten på koncernnivå ska tillsammans med resolutionsmyndigheterna för dotterföretagen, efter samråd med tillsynskollegiet och resolutionsmyndigheterna i jurisdiktioner där betydande filialer är belägna, i den mån det är relevant för den betydande filialen, överväga den bedömning som krävs enligt artikel 16 inom resolutionskollegiet och vidta alla rimliga mått och steg för att nå ett gemensamt beslut i fråga om tillämpningen av åtgärder som har identifierats i enlighet med artikel 17.4 med avseende på samtliga resolutionsenheter och deras dotterföretag som är enheter i en koncern som avses i artikel 1.1.

2.  Resolutionsmyndigheten på koncernnivå ska, i samarbete med den samordnande tillsynsmyndigheten och EBA och i enlighet med artikel 25.1 i förordning (EU) nr 1093/2010, utarbeta och överlämna en rapport till moderföretaget inom unionen, till dotterföretagens resolutionsmyndigheter, som överlämnar den till de dotterföretag som de har tillsyn över, och till resolutionsmyndigheterna i de jurisdiktioner där betydande filialer är belägna. Rapporten ska utarbetas efter samråd med de behöriga myndigheterna och ska analysera de väsentliga hindren för en effektiv tillämpning av resolutionsverktygen och utövandet av resolutionsbefogenheter med avseende på koncernen och resolutionskoncerner när en koncern består av mer än en resolutionskoncern. Rapporten ska beakta effekterna på institutets affärsmodell och rekommendera proportionella och riktade åtgärder som, enligt myndighetens uppfattning, är nödvändiga eller lämpliga för att avlägsna de hindren.

Om hindret för möjligheten att försätta koncernen i resolution har sin grund i en situation som avses i artikel 141a.2 i direktiv 2013/36/EU ska resolutionsmyndigheten på koncernnivå meddela sin bedömning av det hindret till moderföretaget inom unionen efter att ha samrått med resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten och resolutionsmyndigheterna för dess dotterinstitut.

3.  Inom fyra månader från mottagandet av en sådan rapport får moderföretaget inom unionen inkomma med synpunkter och för resolutionsmyndigheten på koncernnivå föreslå alternativa åtgärder för att lösa de hinder som konstaterats i rapporten.

Om sådana hinder har sin grund i en situation som avses i artikel 141a.2 i direktiv 2013/36/EU ska moderföretaget inom unionen inom två veckor efter mottagandet av ett meddelande som skickats i enlighet med punkt 2 föreslå resolutionsmyndigheten på koncernnivå möjliga åtgärder för att åtgärda eller avlägsna dessa hinder.

4.  Resolutionsmyndigheten på koncernnivå ska meddela alla eventuella åtgärdsförslag från moderföretaget inom unionen till den samordnande tillsynsmyndigheten, EBA, dotterföretagens resolutionsmyndigheter och resolutionsmyndigheterna i de jurisdiktioner där betydande filialer är belägna, i den mån det är relevant för den betydande filialen. Resolutionsmyndigheten på koncernnivå och resolutionsmyndigheterna för dotterföretagen ska, efter samråd med de behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna i de jurisdiktioner där betydande filialer är belägna, göra allt de kan för att inom resolutionskollegiet nå ett gemensamt beslut om fastställandet av de väsentliga hindren och, om så krävs, bedömningen av de åtgärder som har föreslagits av moderföretaget inom unionen och av de åtgärder som krävts av myndigheterna för att åtgärda eller avlägsna hindren, med hänsyn till åtgärdernas potentiella effekter i alla de medlemsstater där koncernen är verksam.

5.  Det gemensamma beslutet ska nås inom fyra månader från det att moderföretaget inom unionen inkommit med synpunkter, eller vid utgången av den fyramånadersperiod som avses i punkt 3, beroende på vilket som inträffar först.

Det gemensamma beslutet rörande ett resolutionshinder med grund i en situation som avses i artikel 141a.2 i direktiv 2013/36/EU ska nås inom två veckor efter att moderföretaget inom unionen inkommit med synpunkter i enlighet med punkt 3.

Det gemensamma beslutet ska motiveras och fastställas i ett dokument som resolutionsmyndigheten på koncernnivå ska lämna till moderföretaget inom unionen.

EBA får på begäran av en resolutionsmyndighet bistå resolutionsmyndigheterna när det gäller att nå ett gemensamt beslut i enlighet med artikel 31 c i förordning (EU) nr 1093/2010.

6.  Om ett gemensamt beslut inte nås inom den period som avses i punkt 5, ska resolutionsmyndigheten på koncernnivå fatta ett eget beslut om de lämpliga åtgärder som i enlighet med artikel 17.4 ska vidtas på koncernnivå eller resolutionskoncernnivå.

Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och beakta synpunkter och reservationer som andra resolutionsmyndigheter har fört fram. Resolutionsmyndigheten på koncernnivå ska lämna beslutet till moderföretaget inom unionen.

Om någon av resolutionsmyndigheterna vid utgången av den relevanta period som avses i punkt 5 har hänskjutit ett ärende som avses i punkt 9 i den här artikeln till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska resolutionsmyndigheten på koncernnivå skjuta upp sitt beslut och invänta eventuella beslut som EBA kan fatta i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen och ska fatta sitt beslut i enlighet med EBA:s beslut. Den relevanta period som avses i punkt 5 ska anses utgöra förlikningsperioden i den mening som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad eller inom en vecka när hänskjutandet till EBA är kopplat till ett resolutionshinder med grund i en situation som avses i artikel 141a.2 i direktiv 2013/36/EU. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter utgången av den relevanta period som avses i punkt 5 eller efter det att ett gemensamt beslut har nåtts. Om EBA inte fattar ett beslut ska beslutet av resolutionsmyndigheten på koncernnivå tillämpas.

7.  Om ett gemensamt beslut inte nås ska resolutionsmyndigheterna för dotterföretag fatta sina egna beslut om de lämpliga åtgärder som i enlighet med artikel 17.4 ska vidtas av dotterföretag på individuell nivå. Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och beakta synpunkter och reservationer som de övriga resolutionsmyndigheterna har fört fram. Beslutet ska lämnas till det berörda dotterföretaget och till resolutionsmyndigheten på koncernnivå.

Om någon av resolutionsmyndigheterna vid utgången av den relevanta period som avses i punkt 5 har hänskjutit ett ärende som avses i punkt 9 i den här artikeln till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska resolutionsmyndigheten för dotterföretaget skjuta upp sitt beslut och invänta eventuella beslut som EBA kan fatta i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen och ska fatta sitt beslut i enlighet med EBA:s beslut. Den relevanta period som avses i punkt 5 ska anses utgöra förlikningsperioden i den mening som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad eller inom en vecka när hänskjutandet till EBA är kopplat till ett resolutionshinder med grund i en överträdelse av artiklarna 45–45i. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter utgången av den relevanta period som avses i punkt 5 eller efter det att ett gemensamt beslut har nåtts. Om EBA inte fattar ett beslut ska beslutet av resolutionsmyndigheten för dotterföretaget tillämpas.”

20.  I artikel 32.1 ska led b ersättas med följande:

”b) Det finns, med beaktande av tidsaspekter och andra relevanta omständigheter, inga rimliga utsikter att några alternativa åtgärder från den privata sektorns sida, inbegripet åtgärder av ett institutionellt skyddssystem, eller tillsynsåtgärder, inbegripet åtgärder för tidigt ingripande eller nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument eller kvalificerade skulder i enlighet med artikel 59.2, avseende institutet inom rimlig tid skulle förhindra att institutet fallerar.”

20a.  Följande artikel ska införas som artikel 32a:

”Artikel 32a Insolvensförfaranden för institut som inte omfattas av resolutionsåtgärder

Medlemsstaterna ska se till att det nationell lagstiftning som reglerar normala insolvensförfaranden föreskrivs att ett institut för vilket samtliga följande villkor gäller blir föremål för normala insolvensförfaranden:

a)  Det fallerar eller sannolikt kommer att fallera enligt artikel 32.1 a.

b)  Det finns, med beaktande av tidsaspekter och andra relevanta omständigheter, inga rimliga utsikter att några alternativa åtgärder som den privata sektorn vidtar i förhållande till institutet, inbegripet åtgärder av ett institutionellt skyddssystem eller tillsynsåtgärder, inbegripet åtgärder för tidigt ingripande eller nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument i enlighet med artikel 59.2, inom en rimlig tid enligt artikel 32.1 b skulle förhindra att institutet fallerar.

c)  Resolutionsmyndigheten har fastställt att en resolutionssåtgärd inte ligger i allmänintresset enligt artikel 32.1 c. ”

21.  I artikel 33 ska punkterna 2, 3 och 4 ersättas med följande:

”2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att resolutionsmyndigheterna vidtar en resolutionsåtgärd gentemot en enhet som avses i artikel 1.1 c eller d, om den enheten uppfyller villkoren i artikel 32.1.

3.  Om dotterinstituten till ett holdingföretag med blandad verksamhet innehas direkt eller indirekt av ett mellanvarande finansiellt holdingföretag ska det i resolutionsplanen föreskrivas att det mellanvarande finansiella holdingföretaget identifieras som en resolutionsenhet, och medlemsstaterna ska säkerställa att resolutionsåtgärder för koncernresolution vidtas gentemot det mellanvarande finansiella holdingföretaget. Medlemsstaterna ska säkerställa att resolutionsmyndigheterna inte vidtar resolutionsåtgärder för koncernresolution gentemot holdingföretaget med blandad verksamhet.

4.  Om inte annat sägs i punkt 3 i denna artikel och trots att en enhet som avses i artikel 1.1 c eller d inte uppfyller villkoren i artikel 32.1 får resolutionsmyndigheterna vidta resolutionsåtgärder gentemot en sådan enhet om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)  Enheten är en resolutionsenhet.

b)  Ett eller flera av de dotterföretag till enheten som är institut, men inte resolutionsenheter, uppfyller villkoren i artikel 32.1.

c)  Dessa dotterföretags tillgångar och skulder är sådana att ett fallissemang för dotterföretagen hotar resolutionskoncernen som helhet, och resolutionsåtgärder gentemot den enhet som avses i artikel 1.1 c eller d är nödvändiga för resolution av de av dessa dotterföretag som är institut eller för resolution av den berörda resolutionskoncernen som helhet.”

21a.  Följande artikel ska införas som artikel 33a:

”Artikel 33aBefogenhet att skjuta upp vissa skyldigheter

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att resolutionsmyndigheterna, efter samråd med den behöriga myndigheten, har befogenhet att skjuta upp betalnings- eller leveransskyldigheter enligt ett avtal i vilket ett institut eller en enhet enligt i artikel 1.1 b, c eller d är part, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)  Det har fastställts att institutet eller enheten fallerar eller sannolikt kommer att fallera enligt artikel 32.1 a.

b)  De finns ingen omedelbar åtgärd från den privata sektorn i den mening som avses i artikel 32.1 b som skulle förhindra att institutet fallerar.

c)  Utövandet av uppskjutandebefogenheten är både

(1)  nödvändigt för att undvikta ytterligare försämring av de finansiella villkoren för det institut eller den enhet som avses i artikel 1.1 b c eller d, och antingen

(2)(i)  nödvändigt för att uppnå det fastställande som föreskrivs i leden b och c i artikel 32.1, eller

(2)(ii)   nödvändigt för att välja lämpliga resolutionsåtgärder eller för att säkerställa en ändamålsenlig tillämpning av ett eller flera resolutionsverktyg.

2.  Den varaktighet för uppskjutande som avses i punkt 1 får inte överskrida den minimiperiod som resolutionsmyndigheten anser vara nödvändig för de syften som avses i den punkten och får under inga omständigheter överskrida två arbetsdagar.

3.  Vid utgången av den period för uppskjutande som avses i punkt 2 ska uppskjutandet upphävas.

4.  Om ett uppskjutande har gjorts i enlighet med punkt 1 i denna artikel ska ett utövande av den befogenhet som avses i artikel 69 avseende samma enhet inte ske förrän minst 10 affärsdagar har förflutit efter utgången av det uppskjutande som avses i punkt 1 i denna artikel.

5.  Ett uppskjutande enligt punkt 1 i denna artikel ska inte tillämpas på betalnings- och leveransskyldigheter som hänför sig till system eller systemoperatörer som har utsetts enligt direktiv 98/26/EG, inte heller på centrala motparter och centrala motparter från tredjeland som godkänts av Esma enligt artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012, och inte heller på centralbanker.

6.  När en resolutionsmyndighet avgör om den ska utöva en befogenhet enligt denna artikel ska den nå fram till ett beslut på grundval av en bedömning av den effekt som utövandet av befogenheten skulle kunna få på de finansiella marknadernas korrekta funktion. Resolutionsmyndigheten ska fastställa omfattningen av uppskjutandet på grundval av omständigheterna i varje enskilt fall. I synnerhet ska resolutionsmyndigheten noggrant bedöma lämpligheten av att inkludera garanterade insättningar i tillämpningsområdet för uppskjutandet.

7.  Om en befogenhet att skjuta upp betalnings- eller leveransskyldigheter enligt denna artikel utövas avseende garanterade insättningar ska dessa insättningar inte betraktas som indisponibla vid tillämpningen av artikel 2.1 8 i direktiv 2014/49/EU .

8.  Medlemsstaterna får föreskriva att när befogenheten att skjuta upp betalnings- eller leveransskyldigheter utövas avseende garanterade insättningar ska resolutionsmyndigheterna tillåta insättarna att ta ut ett rimligt belopp per dag under uppskjutandet .

9.  En betalnings- eller leveransskyldighet som skulle ha fullgjorts under perioden för uppskjutande ska fullgöras omedelbart efter utgången av den perioden.

10.  Om en enhets betalnings- eller leveransskyldigheter enligt ett avtal skjuts upp enligt punkt 1 ska betalnings- eller leveransskyldigheterna för motparterna till enheten enligt samma avtal skjutas upp under samma tidsperiod.

11.  För ett institut eller en enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d för vilka det i resolutionsplanen anges att institutet eller enheten ska avvecklas enligt normala insolvensförfaranden, får medlemsstaterna bibehålla eller anta bestämmelser som går längre avseende räckvidden och varaktigheten för befogenheten rörande uppskjutande som avses i denna artikel. De villkor som fastställs i denna artikel för utövandet av befogenheten avseende uppskjutande ska inte påverka villkoren för sådana mer långtgående nationella bestämmelser.

22.  I artikel 44.2 ska led f ersättas med följande:

”f) Skulder med en återstående löptid på mindre än sju dagar till system eller operatörer av system som har utsetts enligt direktiv 98/26/EG eller till deras deltagare och som uppstår till följd av deltagandet i ett sådant system, eller till centrala motparter från tredjeland som godkänts av Esma.”

22a.  I artikel 44 ska följande punkter 2a och 2b läggas till:

”2a. Medlemsstaterna ska förbjuda de institut eller enheter som avses i artikel 1.1 b, c eller d från att komma med någon antydan, något meddelande eller någon upplysning om att andra skulder än de som förtecknas i leden a-g i punkt 2 i denna artikel inte skulle omfattas av skuldnedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter. Eventuella brott mot ett sådant förbud ska vara föremål för administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder i enlighet med artiklarna 110 och 111.

2b. Medlemsstaterna ska säkerställa, vid tillämpningen av artikel 25 i direktiv 2014/65/EU, att de skuldinstrument som åsyftas i artikel 108.2 anses vara komplexa och att bestämmelserna i det direktivet avseende intressekonflikter verkställs strikt när det gäller försäljningen av sådana instrument till befintliga kunder hos det utfärdande institutet. Medlemsstaterna ska säkerställa att värdepappersföretag inte anses uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 2014/65/EU när de betalar eller blir betalda någon avgift eller provision, eller tillhandahåller eller blir tillhandahållna någon icke-monetär förmån eller varje gång de inte lämnar ut specifika interna försäljningsriktlinjer i samband med marknadsföringen av icke-prioriterad skuld med förmånsrätt till investerare som inte klassificeras som professionella investerare enligt detta direktiv.”

23.  Artikel 45 ska ersättas med följande artiklar:

”Artikel 45Tillämpning och beräkning av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att institut och enheter som avses i artikel 1.1 b, c och d alltid uppnår ett krav för kapitalbas och kvalificerade skulder i enlighet med artiklarna 45–45i.

2.  Det krav som avses i punkt 1 ska beräknas i enlighet med artikel 45c.3 eller, i tillämpliga fall, artikel 45c.4, som ett belopp av kapitalbas och kvalificerade skulder, och det ska uttryckas som procentandelar av följande:

a)  Det totala riskvägda exponeringsbeloppet för den berörda enhet som avses i punkt 1, beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

b)  Exponeringsmåttet för bruttosoliditetsgrad för den berörda enhet som avses i punkt 1, beräknat i enlighet med artikel 429.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

2a.  De institut och enheter som avses i artikel 1.1 b, c och d får fullgöra varje del av det krav som avses i punkt 1 i denna artikel med kärnprimärkapital, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital.

2b.  Genom undantag från punkt i denna artikel ska resolutionsmyndigheterna fastställa en lämplig övergångsperiod för att ett institut eller en enhet som avses i artikel 1.1 b, c och d ska uppfylla kraven i artikel 45f eller 45g eller ett krav till följd av tillämpningen av artikel 45b.3, beroende på vad som är tillämpligt. Tidsfristen för att uppfylla kraven i artikel 45f eller 45g eller ett krav till följd av tillämpningen av artikel 45b.3 ska vara den 1 januari 2024.

Resolutionsmyndigheten ska fastställa en delmålsnivå för kraven i artikel 45f eller 45g eller ett krav till följd av tillämpningen av artikel 45b.3, beroende på vad som är tillämpligt. Ett institut eller en enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d ska ha uppfyllt denna delmålsnivå den 1 januari 2022. Delmålsnivån ska säkerställa en linjär uppbyggnad av kvalificerade skulder och kapitalbas i riktning mot uppfyllande av kravet.

Artikel 45aUndantag från minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder

1.  Trots vad som sägs i artikel 45 ska resolutionsmyndigheterna från kravet enligt artikel 45.1 undanta hypoteksinstitut som finansieras genom säkerställda obligationer och som enligt nationell lagstiftning inte får ta emot insättningar, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)  Dessa institut kommer att avvecklas genom nationella insolvensförfaranden eller andra typer av förfaranden som genomförs i enlighet med artiklarna 38, 40 eller 42 och som fastställts för sådana institut.

b)  Sådana nationella insolvensförfaranden eller andra typer av förfaranden kommer att säkerställa att borgenärer till dessa institut, inbegripet i tillämpliga fall innehavare av säkerställda obligationer, kommer att bära förluster på ett sätt som gör att resolutionsmålen uppnås.

2.  De institut som undantas från kravet enligt artikel 45.1 ska inte ingå i den konsolidering som avses i artikel 45f.1.

Artikel 45bKvalificerade skulder för resolutionsenheter

1.  Kvalificerade skulder ska räknas med i resolutionsenheters belopp av kapitalbas och kvalificerade skulder enbart om de uppfyller de villkor som avses i följande artiklar i förordning (EU) nr 575/2013.

a)  Artikel 72a

b)  Artikel 72b, med undantag av punkt 2 d,

c)  Artikel 72c.

1a.  Genom undantag från punkt 1 får skulder som emitterats före den... [dagen för detta ändringsdirektivs ikraftträdande] som inte uppfyller de villkor som fastställs i artikel 72b.2 g–o i förordning (EU) nr 575/2013 ingå i det belopp av kapitalbas och kvalificerade skulder för resolutionsenheter som ingår i MREL.

2.  Genom undantag från artikel 72a.2 l i förordning (EU) nr 575/2013 ska skulder som hänför sig till skuldinstrument med derivategenskaper, exempelvis strukturerade produkter, räknas med i beloppet av kapitalbas och kvalificerade skulder enbart om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)  Ett visst belopp av den skuld som hänför sig till skuldinstrumentet är känt i förväg vid tidpunkten för emissionen, är fastställt och påverkas inte av någon derivategenskap.

b)  Skuldinstrumentet inbegripet dess derivategenskaper omfattas inte av något nettningsavtal och dess värdering omfattas inte av artikel 49.3.

ba)  Enheten har på ett tillfredställande sätt visat för resolutionsmyndigheten att instrumentet är tillräckligt förlustabsorberande och kan bli föremål för skuldnedskrivning utan onödig komplexitet, med beaktande av principerna för försiktig värdering enligt detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013.

De skulder som avses i första stycket ska bara räknas med i beloppet av kapitalbas och kvalificerade skulder i fråga om det belopp som avses i första stycket a.

3.  Resolutionsmyndigheterna ska efter samråd med behöriga myndigheter bedöma och besluta om och i vilken utsträckning som kravet enligt artikel 45f ska uppnås av resolutionsenheter med hjälp av instrument som uppfyller samtliga villkor som avses i artikel 72a i förordning (EU) nr 575/2013, med sikte på att säkerställa att resolutionsenheten kan försättas i resolution på ett lämpligt sätt för att uppnå resolutionsmålen.

Resolutionsmyndighetens beslut enligt denna punkt ska innehålla skälen till beslutet. Sådana skäl ska grundas på följande:

a)  Det faktum att de icke-efterställda skulder som avses i punkterna 1 och 2 har samma rangordning vid nationella insolvensförfaranden som vissa skulder som undantas från tillämpningen av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter i enlighet med artikel 44.2 eller 44.3.

b)  Risken för att, till följd av en planerad tillämpning av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter på icke-efterställda skulder som inte undantas från tillämpningen av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter i enlighet med artikel 44.2 eller 44.3, borgenärer som har fordringar som hänför sig till dessa skulder åsamkas större förluster än de skulle åsamkas vid en avveckling enligt normala insolvensförfaranden.

Beloppet av kapitalbas och kvalificerade skulder, som enligt ett beslut i enlighet med denna punkt ska uppnås med instrument som uppfyller de villkor som anges i artikel 72a i förordning (EU) nr 575/2013, ska inte överstiga det högre av följande värden:

a)  En riskbaserad kvot på 18 % som representerar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckt som procent av det totala riskexponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3 och 92.4 i den förordningen.

b)  En icke riskbaserad kvot på 6,75 % som motsvarar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder i procent av det totala exponeringsmått som avses i artikel 429.4 i den förordningen,

om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 72b.3 och 4 i förordning (EU) nr 575/2013 och de övergångsbestämmelser som anges i artikel 494 i den förordningen.

Om inte annat följer av det tredje stycket ska det belopp av kapitalbas och kvalificerade skulder som krävs genom beslut enligt denna punkt vara tillräckligt för att säkerställa att borgenärer enligt led b i andra stycket inte åsamkas större förluster än de i annat fall skulle ha åsamkats vid en avveckling enligt normala insolvensförfaranden.

4.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 115 i fråga om åtgärder för att närmare beskriva de villkor som avses i punkt 2 första stycket a.

Artikel 45cFastställande av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder

1.  Resolutionsmyndigheten ska i samarbete med den behöriga myndigheten fastställa det krav enligt artikel 45.1 som ska gälla för varje enhet på grundval av följande kriterier:

a)  Behovet av att säkerställa att resolutionsenheten kan försättas i resolution med tillämpning av resolutionsverktygen, inbegripet, i tillämpliga fall, skuldnedskrivningsverktyget, på ett sätt som uppfyller resolutionsmålen.

b)  Behovet av att i relevanta fall säkerställa att resolutionsenheten och de av dess dotterföretag som är institut men som inte är resolutionsenheter har en tillräcklig nivå av kvalificerade skulder som garanterar att, om skuldnedskrivningsverktyget eller nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter tillämpas på dem, förluster skulle kunna absorberas och att den totala kapitalrelationen och bruttosoliditetsgraden i form av kärnprimärkapital för de berörda enheterna kan återställas till den nivå som krävs för att de ska kunna fortsätta att uppfylla auktorisationskraven och bedriva den verksamhet för vilken de auktoriserats enligt direktiv 2013/36/EU eller direktiv 2014/65/EU.

c)  Behovet av att säkerställa, om resolutionsplanen förutser att vissa klasser av kvalificerade skulder kanske undantas från skuldnedskrivning enligt artikel 44.3 eller kanske överförs i sin helhet till en mottagande enhet inom ramen för en partiell överföring, att resolutionsenheten har en tillräcklig nivå av andra kvalificerade skulder som garanterar att förluster skulle kunna absorberas och att kapitalkraven eller, i tillämpliga fall, bruttosoliditetsgraden i form av kärnprimärkapital, för resolutionsenheten kan återställas till den nivå som krävs för att den ska kunna fortsätta att uppfylla auktorisationskraven och bedriva den verksamhet för vilken den auktoriserats enligt direktiv 2013/36/EU eller direktiv 2014/65/EU.

d)  Enhetens storlek, affärsmodell, finansieringsmodell och riskprofil.

f)  I vilken utsträckning enhetens fallissemang skulle få negativa effekter på den finansiella stabiliteten, inklusive spridningseffekter till andra institut eller enheter till följd av enhetens sammankoppling med dessa institut eller enheter eller med det övriga finansiella systemet.

Resolutionsmyndigheten ska säkerställa att den kravnivå som anges i artikel 45.1 står i proportion till särdragen i affärs- och finansieringsmodellerna för resolutionsenheten med hänsyn till

i)  förekomsten av insättningar i finansieringsstrukturen,

ii)  bristen på erfarenhet av att emittera skuldinstrument på grund av begränsad tillgång till gränsöverskridande marknader och kapitalmarknader,

iii)  det faktum att institutet primärt kommer att vara beroende av kärnprimärkapital- och kapitalinstrument för att uppfylla kraven som anges i artikel 45.1.

2.  Om resolutionsplanen föreskriver att resolutionsåtgärder ska vidtas i enlighet med ett relevant resolutionsscenario som avses i artikel 10.3 ska det krav som avses i artikel 45.1 motsvara ett belopp som täcker följande:

a)  Att de förluster som kan väntas uppstå för enheten absorberas till fullo (”förlustabsorbering”).

b)  Att enheten eller de av dess dotterföretag som är institut, men inte resolutionsenheter, rekapitaliseras till den nivå som krävs för att den eller de ska kunna fortsätta att uppfylla auktorisationskraven och bedriva den verksamhet för vilken den eller de auktoriserats enligt direktiv 2013/36/EU, direktiv 2014/65/EU eller likvärdig lagstiftning (”rekapitalisering”).

Om resolutionsplanen föreskriver att enheten ska avvecklas enligt normala insolvensförfaranden får kravet enligt artikel 45.1 på den enheten inte överskrida det belopp som räcker till för att absorbera förluster i enlighet med första stycket a.

2a.  Resolutionsmyndigheterna ska säkerställa att det belopp för förlustabsorbering som avses i led a i punkt 2 inte automatiskt anses vara större eller lika med enhetens faktiska kapitalbasnivå.

3.  Utan att det påverkar tillämpningen av sista stycket i denna punkt ska, för resolutionsenheter, i syfte att fastställa det belopp som avses i punkt 2, resolutionsmyndigheten beräkna det största av följande belopp:

a)  Summan av följande:

i) Det belopp av förluster som ska absorberas vid resolution och som motsvarar de krav som avses i artikel 92.1 a, b och c i förordning (EU) nr 575/2013 och artikel 104a i direktiv 2013/36/EU för resolutionsenheten på konsoliderad resolutionskoncernnivå.

ii) Ett rekapitaliseringsbelopp som gör det möjligt för den resolutionskoncern som blir resultatet av resolution att återställa uppfyllandet av kravet på sin totala kapitalrelation enligt artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013 och dess krav enligt artikel 104a i direktiv 2013/36/EU på konsoliderad resolutionskoncernnivå efter att den föredragna resolutionsåtgärden har genomförts.

b)  Summan av följande:

i) Det belopp av förluster som ska absorberas vid resolution och som motsvarar bruttosoliditetskravet för resolutionsenheten enligt artikel 92.1 d i förordning (EU) nr 575/2013 på konsoliderad resolutionskoncernnivå. och

ii) Ett rekapitaliseringsbelopp som gör det möjligt för den resolutionskoncern som blir resultatet av resolution att återställa uppfyllandet av kravet på sin bruttosoliditetsgrad enligt artikel 92.1 d i förordning (EU) nr 575/2013 på konsoliderad resolutionskoncernnivå efter att den föredragna resolutionsåtgärden har genomförts.

Vid tillämpningen av leden a ii) och b ii) i första stycket ska rekapitaliseringsbeloppet också kompletteras av ett ytterligare belopp som resolutionsmyndigheten anser vara nödvändigt för att upprätthålla tillräckligt marknadsförtroende efter resolution, med hänsyn tagen till resolutionsenhetens affärsmodell, finansieringsmodell och riskprofil.

Beloppet för den buffert som föreskrivs i andra stycket i denna punkt ska inte överskrida beloppet av det kombinerade buffertkrav som avses i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, utom i fråga om det krav som avses i led a i den bestämmelsen, såvida en högre nivå inte krävs för att säkerställa att enheten efter resolution fortsätter att uppfylla villkoren för sin auktorisation under en lämplig tidsperiod som inte överstiger ett år.

För tillämpning av artikel 45.2 a ska det krav som avses i artikel 45.1 uttryckas i procentandelar som beloppet beräknat enligt led a i denna punkt dividerat med det totala riskvägda exponeringsbeloppet.

För tillämpning av artikel 45.2 b ska det krav som avses i artikel 45.1 uttryckas i procentandelar som beloppet beräknat enligt led b i denna punkt dividerat med exponeringsmåttet för bruttosoliditetsgrad.

Resolutionsmyndigheten ska fastställa de rekapitaliseringsbelopp som avses i föregående stycken i enlighet med de resolutionsåtgärder som föreskrivs i resolutionsplanen och får justera dessa belopp så att de i tillräcklig mån återspeglar de risker som påverkar möjligheterna till resolution och som följer av resolutionskoncernens affärsmodell, finansieringsprofil och totala riskprofil.

3a.  Om resolutionsmyndigheten bedömer att ett institut, om det skulle fallera, skulle likvideras eller bli föremål för insolvensförfaranden, ska de krav som avses i artikel 45.1 i detta direktiv inte överskrida de krav som avses i artikel 92.1 a, b och c i förordning (EU) nr 575/2013 och artikel 104a i direktiv 2013/36/EU.

4.  Utan att det påverkar tillämpningen av sista stycket i denna punkt ska, för enheter som inte själva är resolutionsenheter, i syfte att fastställa det belopp som avses i punkt 2, resolutionsmyndigheten beräkna det största av följande belopp:

a)  Summan av följande:

i) Det belopp av förluster som ska absorberas vid resolution och som motsvarar de krav på enheten som avses i artikel 92.1 a, b och c i förordning (EU) nr 575/2013 och artikel 104a i direktiv 2013/36/EU.

ii) ett rekapitaliseringsbelopp som gör det möjligt för enheten att återigen uppfylla kravet vad gäller total kapitalrelation enligt artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013 och dess krav enligt artikel 104a i direktiv 2013/36/EU, efter utövandet av befogenheten att skriva ned eller konvertera berörda kapitalinstrument och kvalificerade skulder i enlighet med artikel 59 i detta direktiv.

b)  Summan av följande:

i) Det belopp av förluster som ska absorberas vid resolution och som motsvarar bruttosoliditetskravet för enheten enligt artikel 92.1 d i förordning (EU) nr 575/2013.

ii) ett rekapitaliseringsbelopp som gör det möjligt för enheten att återigen uppfylla kravet vad gäller bruttosoliditetsgrad enligt artikel 92.1 d i förordning (EU) nr 575/2013, efter utövandet av befogenheten att skriva ned eller konvertera berörda kapitalinstrument och kvalificerade skulder i enlighet med artikel 59 i detta direktiv.

Vid tillämpningen av leden a ii) och b ii) i första stycket ska rekapitaliseringsbeloppet också kompletteras av ett ytterligare belopp som resolutionsmyndigheten anser vara nödvändigt för att upprätthålla tillräckligt marknadsförtroende efter resolution, med hänsyn tagen till resolutionsenhetens affärsmodell, finansieringsmodell och riskprofil.

Beloppet för den buffert som föreskrivs i andra stycket i denna punkt ska inte överskrida beloppet av det kombinerade buffertkrav som avses i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, utom i fråga om det krav som avses i led a i den bestämmelsen, såvida en högre nivå inte krävs för att säkerställa att enheten efter resolution fortsätter att uppfylla villkoren för sin auktorisation under en lämplig tidsperiod som inte överstiger ett år.

För tillämpning av artikel 45.2 a ska det krav som avses i artikel 45.1 uttryckas i procentandelar som beloppet beräknat enligt led a dividerat med det totala riskvägda exponeringsbeloppet.

För tillämpning av artikel 45.2 b ska det krav som avses i artikel 45.1 uttryckas i procentandelar som beloppet beräknat enligt led b dividerat med exponeringsmåttet för bruttosoliditetsgrad.

Resolutionsmyndigheten ska fastställa de rekapitaliseringsbelopp som avses i föregående stycken i enlighet med de resolutionsåtgärder som föreskrivs i resolutionsplanen och får justera dessa belopp så att de i tillräcklig mån återspeglar de risker som påverkar rekapitaliseringsbehoven och som följer av enhetens affärsmodell, finansieringsprofil och totala riskprofil.

5.  Om resolutionsmyndigheten förutser att vissa klasser av kvalificerade skulder kanske undantas från skuldnedskrivning enligt artikel 44.3 eller kanske överförs i sin helhet till en mottagande enhet inom ramen för en partiell överföring, får det krav som avses i artikel 45.1 inte överskrida det belopp som räcker till för att

a)  täcka beloppet av undantagna skulder som identifierats i enlighet med artikel 44.3,

b)  säkerställa att villkoren enligt punkt 2 är uppfyllda.

6.  Resolutionsmyndighetens beslut att ålägga ett minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt denna artikel ska innehålla skälen till beslutet, inbegripet en fullständig bedömning av de aspekter som avses i punkterna 2–5.

7.  Vid tillämpning av punkterna 3 och 4 ska kapitalkraven tolkas i enlighet med den behöriga myndighetens tillämpning av de övergångsbestämmelser som anges i del tio avdelning I kapitlen 1, 2 och 4 i förordning (EU) nr 575/2013 och de bestämmelser i nationell lagstiftning där de valmöjligheter genomförs som i kraft av den förordningen beviljas behöriga myndigheter.

8.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för ytterligare specificering av de kriterier enligt punkt 1 som ska ligga till grund för fastställandet av ett krav för kapitalbas och kvalificerade skulder i enlighet med denna artikel.

EBA ska överlämna dessa förslag till tillsynsstandarder till kommissionen senast [1 månad efter ikraftträdandet].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 45dFastställande av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för enheter inom globala systemviktiga institut

1.  Kravet enligt artikel 45.1 på en resolutionsenhet som utgör ett globalt systemviktigt institut eller som ingår i ett globalt systemviktigt institut ska bestå av följande:

a)  Om inte annat följer av artikel 72b.3 och 4 och de övergångsbestämmelser som anges i artikel 494 i förordning (EU) nr 575/2013, det högre av följande värden:

i)  En riskbaserad kvot på 18 % som representerar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckt som procent av det totala riskexponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3 och 92.4 i den förordningen.

ii)  En icke riskbaserad kvot på 6,75 % som motsvarar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder i procent av det totala exponeringsmått som avses i artikel 429.4 i den förordningen.

b)  Det av resolutionsmyndigheten fastställda ytterligare krav för kapitalbas och kvalificerade skulder som är specifikt för enheten i enlighet med punkt 2 och som ska uppnås med skulder som uppfyller villkoren i artikel 45b.1 och 2.

2.  Resolutionsmyndigheten får ålägga ett ytterligare krav för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt punkt 1 b enbart i följande fall:

a)  När det krav som avses i punkt 1 a inte räcker till för att uppfylla villkoren i artikel 45c.

b)  På villkor att det erforderliga beloppet av kapitalbas och kvalificerade skulder inte överskrider den nivå som krävs för att uppfylla villkoren i artikel 45c.

3.  I de fall där mer än en G-SII-enhet tillhörande samma globala systemviktiga institut i EU utgör resolutionsenheter ska de berörda resolutionsmyndigheterna beräkna det belopp som avses i punkt 2

a)  för respektive resolutionsenhet,

b)  för moderenheten inom unionen som om den utgjorde den enda resolutionsenheten inom det globala systemviktiga institutet i EU.

4.  Resolutionsmyndighetens beslut att ålägga ett ytterligare krav för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt punkt 1 b ska innehålla skälen till beslutet, inbegripet en fullständig bedömning av de aspekter som avses i punkt 2.

Artikel 45fTillämpning av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på resolutionsenheter

1.  Resolutionsenheter ska efterleva kraven i artiklarna 45c–45e på konsoliderad basis på resolutionskoncernnivå.

2.  Kravet enligt artikel 45.1 på en resolutionsenhet på den konsoliderade resolutionskoncernnivån ska fastställas i enlighet med artikel 45h och på grundval av kraven i artiklarna 45c–45e samt på grundval av huruvida koncernens dotterföretag i tredjeländer enligt resolutionsplanen ska försättas i resolution separat.

2a.  När det gäller resolutionskoncerner, såsom de definieras i led b i artikel 83b.2.1 ska den behöriga resolutionsmyndigheten besluta vilka resolutionsenheter inom resolutionskoncernen, identifierade enligt den bestämmelsen, som ska uppfylla det krav som avses i artiklarna 45c.3, för att säkerställa att resolutionskoncernen i sin helhet uppfyller det krav som avses i punkterna 1 och 2 i den artikeln.

Artikel 45gTillämpning av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på enheter som själva inte utgör resolutionsenheter

1.  Institut som är dotterföretag till en resolutionsenhet och som själva inte utgör resolutionsenheter ska efterleva kraven i artiklarna 45c ▌ individuell basis. En resolutionsmyndighet får efter samråd med den behöriga myndigheten besluta att tillämpa ett krav enligt den här artikeln på en enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d och som är dotterföretag till en resolutionsenhet men som själv inte utgör en resolutionsenhet.

Kravet enligt artikel 45.1 på en enhet som avses i första stycket ska fastställas i enlighet med artikel 45h och på grundval av kraven i artikel 45e ▌.

2.  Kravet enligt artikel 45.1 på enheter som avses i punkt 1 ska omfattas av följande villkor:

a)  Resolutionsenheten efterlever det konsoliderade krav som avses i artikel 45f.

b)  Summan av alla de krav som tillämpas på resolutionskoncernens dotterföretag ska täckas av och får inte överstiga det konsoliderade krav som avses i artikel 45f, såvida detta inte enbart beror på effekterna av konsolideringen på resolutionskoncernnivå i enlighet med artikel 45f.1.

c)  Kravet ska fastställas till mellan 75 %–90 % av det krav som beräknas i enlighet med artikel 45.1 och ska inte överstiga dotterföretagets bidrag till det konsoliderade kravet enligt artikel 45f.1.

d)  Det motsvarar de kvalificeringskriterier som föreskrivs i punkt 3.

3.  Kravet ska uppnås med hjälp av ett eller flera av följande:

a)  Skulder som

i) emitteras till och förvärvas av resolutionsenheten, antingen direkt eller indirekt genom andra enheter inom samma resolutionskoncern som har förvärvat skulderna från den enhet som är föremål för denna artikel eller av en befintlig aktieägare som inte ingår i samma resolutionskoncern så länge utövandet av befogenheten för nedskrivning eller konvertering i enlighet med artiklarna 59–62 inte påverkar resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget,

ii) uppfyller de kvalificeringskriterier som avses i artikel 72a, utom i fråga om artikel 72b.2 b, i förordning (EU) nr 575/2013,

iii) vid normala insolvensförfaranden rangordnas lägre än andra skulder än sådana som kan medräknas i kapitalbaskraven och som emitteras till och förvärvas av andra enheter än resolutionsenheten,

iv) omfattas av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter i enlighet med artiklarna 59–62 och i överensstämmelse med resolutionsstrategin för resolutionskoncernen, i synnerhet genom att resolutionsenhetens kontroll av dotterföretaget inte påverkas.

b)  Kapitalbasinstrument som emitteras till och förvärvas av andra enheter än resolutionsenheten, när utövandet av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter i enlighet med artiklarna 59–62 inte inverkar på resolutionsenhetens kontroll av dotterföretaget.

3a.  Genom undantag från punkt 3 a ii) i denna artikel får skulder som emitterades före den... [dagen för detta ändringsdirektivs ikraftträdande] som inte uppfyller de villkor som fastställs i artikel 72b.2 g-o i förordning (EU) nr 575/2013 ingå i beloppet av kapitalbas och kvalificerade skulder.

5.  Resolutionsmyndigheten för ett dotterföretag som inte utgör en resolutionsenhet får bevilja ett fullständigt undantag från tillämpningen av denna artikel på det dotterföretaget om följande villkor är uppfyllda:

a)  Dotterföretaget och resolutionsenheten är båda föremål för auktorisation och tillsyn av samma behöriga myndighet, eller är båda belägna i deltagande medlemsstater i den mening som avses i förordning (EU) nr 1024/2013.

b)  Resolutionsenheten efterlever kravet enligt artikel 45f på undergruppsnivå.

c)  Det finns inga rådande eller förutsebara väsentliga, praktiska eller rättsliga hinder för att resolutionsenheten snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till ett dotterföretag för vilket ett fastställande har gjorts enligt artikel 59.3, särskilt när resolutionsåtgärder vidtas i fråga om resolutionsenheten.

d)  Resolutionsenheten uppfyller den behöriga myndighetens krav på ansvarsfull ledning av dotterföretaget och har åtagit sig att, med den behöriga myndighetens samtycke, svara för dotterföretagets åtaganden, alternativt löper dotterföretaget endast försumbara risker.

e)  Resolutionsenhetens förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risker omfattar även dotterföretaget.

f)  Resolutionsenheten innehar mer än 50 % av rösträtten knuten till aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföretagets ledningsorgan.

5a.  Resolutionsmyndigheten för en enhet inom resolutionskoncernen som inte är en resolutionsenhet ska göra en bedömning och får därefter bevilja ett partiellt eller fullständigt undantag från tillämpningen av punkterna 1–5 för den enheten om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)  Resolutionsenheten inom resolutionskoncernen är den centrala företagsenheten i ett nätverk eller en kooperativ grupp.

b)  Enheten är ett kreditinstitut som är permanent underställt denna centrala enhet.

c)  Nätverkets medlemmar är föremål för en rättsligt förankrad intern solidaritetsmekanism.

Artikel 45hFörfarande för fastställande av kravet

1.  Resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten, resolutionsmyndigheten på koncernnivå, om den inte är densamma som den föregående, och de resolutionsmyndigheter som på individuell basis ansvarar för dotterföretagen till resolutionskoncernen ska göra allt de kan för att fatta ett gemensamt beslut om följande:

a)  Beloppet av det krav som ska tillämpas på konsoliderad nivå för respektive resolutionsenhet.

b)  Beloppet av det krav som ska tillämpas på varje dotterföretag till resolutionsenheten på individuell nivå.

Det gemensamma beslutet ska säkerställa efterlevnad av artiklarna 45f och 45g, vara fullständigt motiverat och lämnas till

a)  resolutionsenheten av dess resolutionsmyndighet,

b)  dotterföretagen till resolutionsenheten av deras respektive resolutionsmyndigheter,

c)  koncernens moderföretag inom unionen av resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten, när det moderföretaget inte utgör en resolutionsenhet inom samma resolutionskoncern.

2.  I de fall där mer än en G-SII-enhet tillhörande samma globala systemviktiga institut i EU utgör resolutionsenheter ska de resolutionsmyndigheter som avses i punkt 1 diskutera och, i tillämpliga fall och i överensstämmelse med resolutionsstrategin för det globala systemviktiga institutet, komma överens om tillämpningen av artikel 72e i förordning (EU) nr 575/2013 och om justeringar för att minimera eller undanröja skillnader mellan summan av de belopp som avses i artikel 45d.3 a och artikel 12 i förordning (EU) nr 575/2013 för enskilda resolutionsenheter och summan av de belopp som avses i artikel 45d.3 b och artikel 12 i förordning (EU) nr 575/2013.

Sådana justeringar får göras på följande villkor:

a)  Justeringar får göras för skillnader i beräkningen av de totala riskvägda exponeringsbeloppen mellan de berörda medlemsstaterna genom att kravets nivå justeras.

b)  Justeringar får inte göras för att undanröja sådana skillnader som beror på exponeringar mellan resolutionskoncerner.

Summan av de belopp som avses i artikel 45d.3 a och artikel 12 i förordning (EU) nr 575/2013 för enskilda resolutionsenheter får inte vara lägre än summan av de belopp som avses i artikel 45d.3 b och artikel 12 i förordning (EU) nr 575/2013.

3.  Om ett gemensamt beslut inte fattas inom fyra månader ska ett beslut fattas i enlighet med punkterna 4–6.

4.  Om ett gemensamt beslut inte fattas inom fyra månader till följd av olika uppfattningar om det konsoliderade kravet ska ett beslut fattas om det konsoliderade kravet av resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten, efter vederbörligt beaktande av följande:

a)  Den bedömning av dotterföretagen som utförts av relevanta resolutionsmyndigheter.

b)  Yttrandet från resolutionsmyndigheten på koncernnivå, om den myndigheten inte är densamma som resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten.

Om någon av de berörda resolutionsmyndigheterna vid utgången av fyramånadersperioden har hänskjutit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten skjuta upp sitt beslut och invänta eventuella beslut som EBA kan fatta i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen och ska fatta sitt beslut i enlighet med EBA:s beslut.

EBA:s beslut ska beakta första stycket a och b.

Denna fyramånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperioden i den mening som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad.

Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att fyramånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

Om EBA inte fattar ett beslut inom en månad ska det beslut som fattas av resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten gälla.

5.  Om ett gemensamt beslut inte fattas inom fyra månader till följd av olika uppfattningar om nivån på det krav som ska tillämpas på resolutionskoncernens dotterföretag på individuell basis, ska beslutet fattas av respektive resolutionsmyndigheter för dotterföretagen om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)  De synpunkter och reservationer som förts fram av resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten har vederbörligen beaktats.

b)  Yttrandet från resolutionsmyndigheten på koncernnivå har vederbörligen beaktats, om den myndigheten inte är densamma som resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten.

c)  Efterlevnaden av artikel 45g.2 har bedömts.

Om resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten eller resolutionsmyndigheten på koncernnivå vid utgången av fyramånadersperioden har hänskjutit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska de resolutionsmyndigheter som ansvarar för dotterföretagen på individuell basis skjuta upp sina beslut och invänta eventuella beslut som EBA kan fatta i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen och ska fatta sina beslut i enlighet med EBA:s beslut. EBA:s beslut ska beakta första stycket a, b och c.

Denna fyramånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperioden i den mening som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad.

Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att fyramånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

Om EBA inte fattar ett beslut inom en månad ska de beslut som fattas av resolutionsmyndigheterna för dotterföretagen gälla.

Det gemensamma beslutet och alla eventuella beslut som fattas om inget gemensamt beslut har fattats ska ses över och i tillämpliga fall uppdateras regelbundet.

6.  Om ett gemensamt beslut inte fattas inom fyra månader till följd av olika uppfattningar om nivån på det konsoliderade kravet och nivån på det krav som ska tillämpas på resolutionskoncernens dotterföretag på individuell basis ska följande gälla:

a)  Ett beslut ska fattas om det konsoliderade kravet i enlighet med punkt 4.

b)  Ett beslut ska fattas om nivån på det krav som ska tillämpas på resolutionskoncernens dotterföretag på individuell basis i enlighet med punkt 4 efter att

i) det beslut som avses i led a har beaktats vederbörligen,

ii) efterlevnaden av artikel 45g.2 har bedömts.

7.  Det gemensamma beslut som avses i punkt 1 och alla beslut som i avsaknad av ett gemensamt beslut fattas av resolutionsmyndigheterna enligt punkterna 4, 5 och 6 ska vara bindande för de berörda resolutionsmyndigheterna.

Det gemensamma beslutet och alla eventuella beslut som fattas om inget gemensamt beslut har fattats ska ses över och i tillämpliga fall uppdateras regelbundet.

8.  Resolutionsmyndigheterna ska i samordning med de behöriga myndigheterna kräva och kontrollera att enheter uppnår det krav som avses i artikel 45.1 och ska fatta alla beslut enligt denna artikel parallellt med att de utarbetar och upprätthåller resolutionsplaner.

9.  Resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten ska informera EBA om det minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder som har fastställts

a)  på den konsoliderade resolutionskoncernnivån,

b)  på nivån för resolutionskoncernens dotterföretag på individuell basis.

Artikel 45iTillsynsrapportering och offentliggörande avseende kravet

1.  Enheter som avses i artikel 1.1 ska till sina behöriga myndigheter och resolutionsmyndigheter rapportera följande på begäran och minst en gång per år:

a)  Nivåerna på de tillgängliga poster som uppfyller villkoren i artikel 45b eller artikel 45g.3, beloppen av kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckta i enlighet med artikel 45.2 efter tillämpningen av avdrag i enlighet med artiklarna 72e–72j i förordning (EU) nr 575/2013, samt de skuldnivåer som inte undantas från tillämpningsområdet i artikel 44 i enlighet med punkt 2 i denna artikel.

b)  Sammansättningen av de poster som avses i led a, inbegripet deras löptidsprofil och rangordning vid normala insolvensförfaranden.

2.  Enheter som avses i artikel 1.1 ska offentliggöra följande information minst en gång per år:

a)  Nivåerna på de tillgängliga poster som uppfyller villkoren i artikel 45b eller artikel 45g.3.

b)  Sammansättningen av de poster som avses i led a, inbegripet deras löptidsprofil och rangordning vid normala insolvensförfaranden.

2a.  Punkterna 1 och 2 i denna artikel ska inte tillämpas på enheter som uppfyller följande villkor:

a)  Enheten, om den är ett institut, uppfyller en bruttosoliditetsgrad på minst 10 % i den mening som avses i förordning (EU) nr 575/2013.

b)  Resolutionsplanen föreskriver att enheten ska avvecklas enligt normala insolvensförfaranden.

3.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder för specificering av enhetliga format, mallar och frekvens för tillsynsrapportering och offentliggörande enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel.

EBA ska överlämna dessa tekniska genomförandestandarder till kommissionen senast [12 månader efter ikraftträdandet].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4.  Medlemsstaterna ska tillämpa punkt 2 från och med den 1 januari 2025.

Artikel 45jRapportering till EBA

1.  Resolutionsmyndigheterna ska i samordning med de behöriga myndigheterna underrätta EBA om det minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder som har fastställts för varje institut inom deras jurisdiktion.

2.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder för specificering av enhetliga format, mallar och definitioner för resolutionsmyndigheters identifiering och överföring, i samordning med behöriga myndigheter, av information till EBA vid tillämpning av punkt 1.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen senast [12 månader efter ikraftträdandet](18)*.

(19)Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 45kUnderlåtelse att uppnå minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder

1.  Om en enhet underlåter att uppnå minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder ska detta åtgärdas av de relevanta myndigheterna på grundval av åtminstone något av följande:

a)  Befogenheter att åtgärda eller avlägsna resolutionshinder i enlighet med artiklarna 17 och 18.

b)  Åtgärder som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU.

c)  Åtgärder för tidigt ingripande i enlighet med artikel 27.

d)  Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder i enlighet med artiklarna 110 och 111.

1a.  Resolutionsmyndigheterna ska en gång per kvartal kontrollera att minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder uppfylls och informera den behöriga myndigheten vid eventuella överträdelser eller i andra relevanta situationer som kan påverka uppfyllandet av minimikravet.

2.  Resolutionsmyndigheterna och de behöriga myndigheterna ska samråda med varandra när de utövar de respektive befogenheter som avses i punkt 1 a–d.

2a.  Genom undantag från artikel 141a.1 i direktiv 2013/36/EG ska ett institut inte anses underlåta att uppfylla det kombinerade buffertkravet enligt artikel 141 i det direktivet om det uppfyller villkoren i leden a och b i artikel 141a.2 i det direktivet, om underlåtenheten att uppfylla detta krav endast rör minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder i enlighet med artiklarna 45c och 45d i det här direktivet och om underlåtenheten att uppfylla detta krav inte varar längre än 12 månader.

Artikel 45lRapporter

1.  EBA ska i samarbete med de behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna lägga fram en rapport för kommissionen med bedömningar av åtminstone följande:

a)  Hur kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder har genomförts på nationell nivå, och särskilt huruvida det har förekommit skillnader i de nivåer som fastställts för jämförbara enheter mellan olika medlemsstater.

b)  Hur befogenheten att kräva av institut att de uppnår kravet med hjälp av instrument enligt artikel 45b.2 har utövats av resolutionsmyndigheterna och huruvida det har förekommit skillnader i utövandet av denna befogenhet mellan olika medlemsstater.

2.  Den rapport som avses i punkt 1 ska beakta följande:

a)  Effekten av minimikravet, och av alla föreslagna harmoniserade nivåer för minimikravet, på följande:

i)  Finansiella marknader i allmänhet och marknader för skulder utan säkerhet och derivat i synnerhet.

ii)  Instituts affärsmodeller och hur institutens balansräkningar är uppbyggda, i synnerhet institutens finansieringsprofil och finansieringsstrategi samt koncerners juridiska struktur och verksamhetsstruktur.

iii)  Institutens lönsamhet, i synnerhet deras finansieringskostnader.

iv)  Flyttning av exponeringar till enheter som inte omfattas av tillsyn.

v)  Finansiella innovationer.

vi)  Hur utbrett det är med instrument för avtalsenlig skuldnedskrivning, hur sådana instrument är beskaffade och hur möjligt det är att avyttra dem.

vii)  Institutens riskbeteende.

viii)  Hur mycket av institutens tillgångar som är intecknade.

ix)  Vilka åtgärder som instituten vidtar för att uppnå minimikraven och då särskilt i vilken utsträckning instituten uppnår minimikraven genom att minska skuldsättningen i fråga om tillgångar, emittera långfristiga skulder och anskaffa kapital, och

x)  Kreditinstitutens utlåningsnivåer, särskilt i fråga om utlåning till mikroföretag samt små och medelstora företag, lokala myndigheter, regionala myndigheter och enheter inom den offentliga sektorn och i fråga om finansiering av handel, inbegripet utlåning inom ramen för offentliga exportkreditförsäkringssystem.

b)  Samspelet mellan å ena sidan minimikraven och å andra sidan de kapitalbaskrav, bruttosoliditetskrav och likviditetskrav som föreskrivs i förordning (EU) nr 575/2013 och i direktiv 2013/36/EU.

c)  Institutens kapacitet att på egen hand anskaffa kapital eller finansiering från marknaderna för att uppfylla föreslagna harmoniserade minimikrav.

3.  Den rapport som avses i punkt 1 ska omfatta två kalenderår och överlämnas till kommissionen senast den 30 september kalenderåret efter det sista kalenderår som täcks av rapporten.”

23a.  I artikel 48 ska följande punkt 6a läggas till:

”6a. För att möjliggöra en ändamålsenlig tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget och/eller nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheterna utan att åsidosätta den allmänna princip som anges i artikel 34.1 g, ska medlemsstaterna också i den nationella lagstiftning som reglerar normala insolvensförfaranden säkerställa att kapitalinstrumenten (nämligen kärnprimärkapitalinstrumenten, övriga primärkapitalinstrument och supplementärkapitalinstrument) prioriteras lägre vid insolvens än resten av efterställda fordringar som inte betecknas som kapitalbasinstrument.”

24.  Artikel 55 ska ersättas med följande:

”Artikel 55Avtalsenligt erkännande av skuldnedskrivning

1.  Medlemsstaterna ska kräva att de institut och enheter som avses i artikel 1.1 b, c och d tar med ett avtalsvillkor enligt vilket borgenären eller parten i ett avtal eller instrument som upprättar en skuld går med på att skulden kan omfattas av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter och på att vara bunden av alla minskningar av kapitalbeloppet eller det utestående beloppet, konverteringar eller indragningar som blir följden av att en resolutionsmyndighet utövar sådana befogenheter, förutsatt att skulden uppfyller samtliga följande villkor:

a)  Skulden är inte utesluten enligt artikel 44.2.

b)  Skulden utgör inte en insättning som avses i artikel 108 a.

c)  Skulden regleras av lagstiftningen i ett tredjeland.

d)  Skulden emitteras eller ingås efter den dag då en medlemsstat börjar tillämpa bestämmelserna för att införliva detta avsnitt.

1a.  Punkt 1 i denna artikel ska inte tillämpas på skulder för institut eller enheter för vilka kravet enligt artikel 45.1 är lika med det belopp för förlustabsorbering som fastställts i artikel 45c.2 a, förutsatt att dessa skulder räknas med i detta krav.

2.  Det krav som avses i punkt 1 får inte tillämpas när

a)  skulderna eller instrumenten kan omfattas av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter hos en resolutionsmyndighet i en medlemsstat enligt tredjelandets lagstiftning eller enligt en bindande överenskommelse som ingås med det tredjelandet, eller när det både  

b)  ▌ ur rättslig synvinkel eller på annat sätt är ogörligt för ett institut eller en enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d att ta med ett sådant avtalsvillkor för vissa skulder, och

c)  en sådan icke-tillämpning av kravet enligt punkt 1 för dessa skulder inte motverkar möjligheterna att försätta de institut eller enheter som avses i artikel 1.1 b, c och d i resolution.

De skulder som avses i leden b och c får inte innefatta ▌ primärkapitalinstrument och supplementärkapitalinstrument. De ska också rangordnas före de skulder som uppfyller villkoren i artikel 108.2 a, b och c, och, om de är skuldinstrument, ska de ha säkerhet. Summan av de skulder som omfattas av undantag enligt punkterna b och c får inte överskrida 15 % av de totala skulderna som både är rangordnade för de skulder som uppfyller villkoren i artikel 108.2 a, b och c och villkoren i leden a, b och d i punkt 1 i denna artikel.

De skulder som underlåter att ta med det avtalsvillkor som krävs enligt punkt 1 eller för vilka, i enlighet med leden b och c, det avtalsvillkor som avses i punkt 1 inte krävs, får inte medräknas i minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder.

Resolutionsmyndigheter ska övervaka användningen av undantaget från avtalsenligt erkännande enligt leden b och c i första stycket. De ska i detta avseende ha rätt att granska avtal för vilka ett institut eller en enhet har fastställt att leden b och c i första stycket ska tillämpas.

Om resolutionsmyndigheterna anser att villkoren för undantag enligt leden b och c i första stycket inte är uppfyllda, får de rikta ett beslut till det berörda institutet eller den berörda enheten och kräva att det eller den ändrar sin policy i fråga om tillämpningen av undantaget från avtalsenligt erkännande av skuldnedskrivning.

3.  Medlemsstaterna ska se till att resolutionsmyndigheter får kräva att sådana institut och enheter som avses i artikel 1.1 b, c och d till myndigheter lämnar ett rättsutlåtande om den rättsliga verkställbarheten hos och verkan av det avtalsvillkor som avses i punkt 1.

4.  Om ett institut eller en enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d i de avtalsregler som reglerar en viss skuld inte tar med ett sådant avtalsvillkor som avses i punkt 1 ska detta inte förhindra resolutionsmyndigheten från att utöva nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter med avseende på den skulden.

5.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för närmare specificering av den förteckning över skulder för vilka uteslutningen i punkt 1 tillämpas och innehållet i avtalsvillkoret enligt den punkten, med beaktande av institutens olika affärsmodeller.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den ... [ett år efter dagen för detta ändringsdirektivs ikraftträdande].

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för specificering av de förutsättningar enligt vilka det ur rättslig synvinkel eller på annat sätt skulle vara ogörligt för ett institut eller en enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d att för vissa skulder ta med ett sådant avtalsvillkor som avses i punkt 1 och enligt vilka en icke-tillämpning av kravet enligt punkt 1 inte skulle motverka möjligheterna att försätta det institutet eller den enheten i resolution.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den ... [... ett år efter dagen för detta ändringsdirektivs ikraftträdande].

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6a.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 115 med avseende på ändringen av den procentandel, specificerad i andra stycket i punkt 2 i den här artikeln, av summan av de skulder som omfattas av undantag enligt leden b och c i första stycket i punkt 2 i denna artikel.”

27.  I rubrikerna till artiklarna 59 och 60 ska frasen ”och kvalificerade skulder” läggas till.

28.  I artikel 59 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1.  Befogenheten att skriva ned eller konvertera tillämpliga kapitalinstrument och kvalificerade skulder får utövas antingen

a)  oberoende av en resolutionsåtgärd, eller

b)  i kombination med en resolutionsåtgärd, om de villkor för resolution som anges i artiklarna 32 och 33 är uppfyllda.

Befogenheten att skriva ned eller konvertera kvalificerade skulder oberoende av en resolutionsåtgärd får utövas enbart med avseende på kvalificerade skulder som uppfyller villkoren i artikel 45g.3 a, utom villkoret avseende skulders återstående löptid.”

29.  I artikel 59.2 och 59.3 ska ”kapitalinstrument” ersättas med ”kapitalinstrument och skulder som avses i punkt 1” och ”det tillämpliga kapitalinstrumentet” ersättas med ”det tillämpliga kapitalinstrument och den tillämpliga skuld som avses i punkt 1”.

30.  I artikel 59.4 och 59.10 ska ”kapitalinstrument” ersättas med ”kapitalinstrument eller skulder som avses i punkt 1” och ”de tillämpliga kapitalinstrumenten” ersättas med ”de tillämpliga kapitalinstrument eller skulder som avses i punkt 1”.

31.  I artikel 60.1 ska följande led läggas till som led d:

”d)  Kapitalbeloppet för kvalificerade skulder enligt artikel 59.1 skrivs ned eller konverteras till kärnprimärkapitalinstrument, eller bådadera, i den utsträckning som krävs för att uppfylla de resolutionsmål som fastställs i artikel 31 eller upp till de tillämpliga kvalificerade skuldernas kapacitet, beroende på vilket som är lägst.”

32.  I artikel 60 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2.  I de fall där kapitalbeloppet för ett tillämpligt kapitalinstrument eller en tillämplig kvalificerad skuld skrivs ned

a)  ska sänkningen av det kapitalbeloppet vara permanent, med förbehåll för eventuella uppvärderingar i enlighet med ersättningsmekanismen i artikel 46.3,

b)  får inga skulder till innehavaren av det tillämpliga kapitalinstrumentet och den tillämpliga skuld som avses i artikel 59.1 kvarstå enligt eller i samband med det belopp för instrumentet som har skrivits ned, med undantag för upplupna skulder och skadeståndsskulder som kan uppkomma till följd av ett överklagande av lagenligheten av utövandet av nedskrivningsbefogenheten,

c)  betalas ingen ersättning till innehavaren av det tillämpliga kapitalinstrumentet och den tillämpliga skuld som avses i artikel 59.1 annat än i enlighet med punkt 3.”

33.  I artikel 60.3 ska ”tillämpliga kapitalinstrument” ersättas med ”tillämpliga kapitalinstrument och skulder som avses i artikel 59.1”

34.  I artikel 69.4 ska led b ersättas med följande:

”b) betalnings- och leveransskyldigheter som hänför sig till system eller operatörer av system som har utsetts enligt direktiv 98/26/EG, centrala motparter, centrala motparter från tredjeland som godkänts av Esma enligt artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 och centralbanker,”

35.  I artikel 70 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Resolutionsmyndigheterna får inte utöva den befogenhet som avses i punkt 1 med avseende på säkerhetsrätter som system eller operatörer av system som har utsetts enligt direktiv 98/26/EG, centrala motparter, centrala motparter från tredjeland som godkänts av Esma enligt artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 och centralbanker innehar i tillgångar som institutet under resolution har pantsatt eller tillhandahållit som marginalsäkerhet eller full säkerhet.”

36.  I artikel 71 ska punkt 3 ersättas med följande:

”3. Uppskjutande enligt punkt 1 eller 2 ska inte gälla för system eller operatörer av system som har utsetts enligt direktiv 98/26/EG, centrala motparter, centrala motparter från tredjeland som godkänts av Esma enligt artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 eller centralbanker.”

37.  I artikel 88 ska ”artikel 45” ersättas med ”artiklarna 45–45i”.

38.  I artikel 88.1 ska första stycket ersättas med följande:

”Om inte annat sägs i artikel 89 ska resolutionsmyndigheterna på koncernnivå inrätta resolutionskollegier som ska utföra de uppgifter som avses i artiklarna 12, 13, 16, 18, 45–45i, 91 och 92 och, i tillämpliga fall, säkerställa samarbete och samordning med resolutionsmyndigheter i tredjeländer.”

39.  Artikel 89 ska ersättas med följande:

”Artikel 89Europeiska resolutionskollegier

1.  Om ett institut i tredjeland eller ett moderföretag i tredjeland har dotterföretag eller moderföretag inom unionen som är etablerade i två eller flera medlemsstater, eller två eller flera unionsfilialer som betraktas som betydande av två eller flera medlemsstater, ska resolutionsmyndigheterna i de medlemsstater där de enheterna är etablerade eller där de betydande filialerna är belägna inrätta ett gemensamt europeiskt resolutionskollegium.

2.  Det europeiska resolutionskollegium som avses i punkt 1 ska utföra de funktioner och de uppgifter som anges i artikel 88 med avseende på de enheter som avses i punkt 1 och, i den mån de uppgifterna är relevanta, på filialer.

De uppgifter som ska utföras av det europeiska resolutionskollegiet enligt första stycket ska inbegripa fastställandet av det krav som avses i artiklarna 45–45i.

Vid fastställandet av det krav som avses i artiklarna 45–45i ska medlemmarna i det europeiska resolutionskollegiet beakta den globala resolutionsstrategi som eventuellt antagits av myndigheter i tredjeländer.

Om dotterföretag inom unionen eller ett moderföretag inom unionen och dess dotterinstitut i enlighet med den globala resolutionsstrategin inte utgör resolutionsenheter och medlemmarna i det europeiska resolutionskollegiet går med på den strategin ska dotterföretagen eller moderföretaget inom unionen efterleva kravet enligt artikel 45g.1 på konsoliderad basis genom att emittera sådana kvalificerade instrument som avses i artikel 45g.3 a och b till resolutionsenheten i tredjeland.

3.  Om enbart ett moderföretag inom unionen innehar samtliga dotterföretag inom unionen till ett institut eller moderföretag från tredjeland ska resolutionsmyndigheten för den medlemsstat där moderföretaget inom unionen är etablerat vara ordförande i det europeiska resolutionskollegiet.

Om första stycket inte är tillämpligt ska resolutionsmyndigheten för det moderföretag eller dotterföretag inom unionen som har det högsta värdet av totala tillgångar i balansräkningen vara ordförande i det europeiska resolutionskollegiet.

4.  Medlemsstaterna får, i samförstånd med alla berörda parter, bevilja undantag från kravet på att inrätta ett europeiskt resolutionskollegium om en annan grupp eller ett annat kollegium utför samma funktioner och uppgifter som anges i den här artikeln och iakttar alla de villkor och förfaranden, även de som rör medlemskap och deltagande i europeiska resolutionskollegier, som fastställs i den här artikeln och i artikel 90. I sådana fall ska alla hänvisningar till europeiska resolutionskollegier i detta direktiv även tolkas som hänvisningar till dessa andra grupper eller kollegier.

5.  Om inte annat följer av punkterna 3 och 4 i den här artikeln ska det europeiska resolutionskollegiet fullgöra uppgifter i enlighet med artikel 88.”

40.  Artikel 110 ska ändras på följande sätt:

a)   I punkt 1 ska den första meningen ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar deras rätt att föreskriva och ålägga straffrättsliga påföljder, fastställa regler för administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som ska tillämpas när de nationella bestämmelser som antas för att införliva detta direktiv eller bestämmelserna i förordning [om återhämtning och resolution av centrala motparter] inte efterlevs, och vidta alla åtgärder som krävs för att se till att de genomförs.”

b)  Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. När de skyldigheter som avses i punkt 1 gäller för institut, finansinstitut eller moderföretag inom unionen i den betydelse som avses i detta direktiv eller för centrala motparter, clearingmedlemmar i centrala motparter eller moderföretag i den betydelse som avses i förordning [om återhämtning och resolution av centrala motparter] eller om en överträdelse sker, ska medlemsstaterna säkerställa att administrativa sanktioner kan tillämpas, med förbehåll för de villkor som anges i nationell lagstiftning, på ledamöter i ledningsorganet i den betydelse som avses i detta direktiv eller på styrelseledamöter i den betydelse som avses i förordning [om återhämtning och resolution av centrala motparter] och på alla andra fysiska personer som enligt nationell lagstiftning är ansvariga för överträdelsen.”

c)  I punkt 3 ska den första meningen ersättas med följande:

”Befogenheter att ålägga administrativa sanktioner enligt detta direktiv ska tillfalla resolutionsmyndigheterna eller, om en annan myndighet är tillämplig, behöriga myndigheter, beroende på typ av överträdelse.”  

41.  Artikel 111 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska leden a, b, c och d ersättas med följande:

”a) Underlåtenhet att utforma, upprätthålla och uppdatera återhämtningsplaner och koncernåterhämtningsplaner, utgörande en överträdelse av artiklarna 5 eller 7 i detta direktiv eller artikel 9 i förordning [om återhämtning och resolution av centrala motparter].

b) Underlåtenhet att till den behöriga myndigheten anmäla en avsikt att ge finansiellt stöd inom koncerner, utgörande en överträdelse av artikel 25 i detta direktiv.

c) Underlåtenhet att tillhandahålla alla nödvändiga uppgifter för utarbetandet av resolutionsplaner, utgörande en överträdelse av artikel 11 i detta direktiv eller artikel 14 i förordning [om återhämtning och resolution av centrala motparter].

ca) Komma med en antydan, ett meddelande eller en upplysning om att andra skulder än de som förtecknas i artikel 44.2 a-g inte skulle omfattas av skuldnedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter, och därmed bryta mot punkt 2a i denna artikel.

d) Underlåtenhet av ledningsorganet för ett institut eller en enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d i detta direktiv eller av styrelsen för en central motpart i den betydelse som avses i förordning [om återhämtning och resolution av centrala motparter] att underrätta den behöriga myndigheten när ett institut eller en enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d i detta direktiv eller den centrala motparten fallerar eller sannolikt kommer att fallera, utgörande en överträdelse av artikel 81 i detta direktiv eller artikel 68.1 i förordning [om återhämtning och resolution av centrala motparter].”

b)  Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i) Led a ska ersättas med följande:

”a) Ett offentligt uttalande som fastställer ansvariga fysiska personer, institut, finansinstitut, moderföretag inom unionen, centrala motparter eller andra juridiska personer och överträdelsens karaktär.”

ii) Led c ska ersättas med följande:

”c) Ett tillfälligt förbud för de ledamöter av ledningsorganet eller den verkställande ledningen för institut eller enheter som avses i artikel 1.1 b, c, eller d i detta direktiv eller för den styrelse för en central motpart eller de andra fysiska personer som hålls ansvariga, att utöva uppdrag i institut eller enheter som avses i artikel 1.1 b, c eller d i detta direktiv eller i centrala motparter.”

42.  Artikel 112 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska den första meningen ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska se till att resolutionsmyndigheterna och de behöriga myndigheterna på sin officiella webbplats åtminstone offentliggör varje administrativ sanktion som har ålagts av dem till följd av överträdelser av de nationella bestämmelserna för att införliva detta direktiv eller av bestämmelserna i förordning [om återhämtning och resolution av centrala motparter], när sådana sanktioner inte har överklagats eller rätten att överklaga dem har förfallit.”

b)   I punkt 2 ska led c ersättas med följande:

”c) Om ett offentliggörande skulle orsaka, i den mån det kan fastställas, oproportionell skada för involverade institut eller enheter som avses i artikel 1.1 b, c eller d i detta direktiv, centrala motparter eller fysiska personer.”

c)  Punkt 4 ska ändras på följande sätt:

i) Den första meningen ska ersättas med följande:

”Senast den 3 juli 2016 ska EBA lägga fram en rapport för kommissionen om medlemsstaternas offentliggörande på anonym grund enligt punkt 2 av sanktioner för bristande efterlevnad av nationella bestämmelser för att införliva detta direktiv och särskilt om det har funnits betydande skillnader mellan medlemsstaterna i detta avseende.”

ii) Följande stycke ska läggas till:

”Senast den [...] ska Esma lägga fram en liknande rapport för kommissionen om offentliggörandet av sanktioner för bristande efterlevnad av bestämmelserna i förordning [om återhämtning och resolution av centrala motparter].”

43.  Artikel 113 ska ersättas med följande:

”Artikel 113EBA:s och Esmas upprätthållande av centrala databaser

1.  Om inte annat följer av konfidentialitetskraven enligt artikel 84, ska resolutionsmyndigheter och behöriga myndigheter informera EBA om alla administrativa sanktioner som ålagts av dem enligt artikel 111 för överträdelser av nationella bestämmelser för att införliva detta direktiv samt om status för överklaganden och resultatet av dessa.

Om inte annat följer av konfidentialitetskraven enligt artikel 71 i förordning [om återhämtning och resolution av centrala motparter], ska resolutionsmyndigheter och behöriga myndigheter informera Esma på liknande sätt om de administrativa sanktioner som ålagts för överträdelser av den förordningen.

2.  EBA och Esma ska upprätthålla centrala databaser över sanktioner som rapporterats till dem, där syftet endast är informationsutbyte mellan resolutionsmyndigheter och att informationen ska vara tillgänglig endast för resolutionsmyndigheter och uppdateras på grundval av den information som dessa lämnar.

3.  EBA och Esma ska upprätthålla centrala databaser över sanktioner som rapporterats till dem, där syftet endast är informationsutbyte mellan behöriga myndigheter och att informationen ska vara tillgänglig endast för behöriga myndigheter och uppdateras på grundval av den information som dessa lämnar.

4.  EBA och Esma ska upprätthålla webbsidor med länkar till varje resolutionsmyndighets offentliggörande av sanktioner och varje behörig myndighets offentliggörande av sanktioner enligt artikel 112 och ange den period för vilken varje medlemsstat offentliggör sanktioner.”

Artikel 2Ändring av direktiv 98/26/EG

Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a)  Följande led ska införas:

”aa) varje tredjeland enligt definitionen i led ma i artikel 2, som styrs av lagstiftningen i en annan stat än en medlemsstat.”

b)  led b ska ersättas med följande:

”b) varje deltagare i ett sådant system.”

I artikel 2 ska led c ersättas med följande:

”c) central motpart: en central motpart enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) nr 648/2012.”

I artikel 2 ska led f ersättas med följande:

”f) deltagare: ett institut, en central motpart, en avvecklingsagent, en clearingorganisation, en systemoperatör eller en clearingmedlem i en central motpart med auktorisation enligt artikel 17 i förordning (EU) nr 648/2012.”

I artikel 2 ska följande led läggas till:

”(ma) tredjelandssystem: ett system som är etablerat i ett annat land än en medlemsstat och som uppfyller villkoren i artikel 10.2a.”

I artikel 10 ska följande punkt läggas till som punkt 2a:

”Ett tredjelandssystem och dess systemoperatör ska omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv i enlighet med punkt 1, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)  Minst en faktisk eller potentiell direkt deltagare i tredjelandssystemet har sitt huvudkontor i den berörda medlemsstaten.

b)    När det gäller ett tredjelandssystem för clearing och avveckling av finansiella instrument, Esma har förvissat sig om att de regler som gäller för detta tredjeland är adekvata.

c)   När det gäller ett tredjelandssystem för hantering av betalningar, ett kooperativ tillsynsarrangemang har inrättats mellan de relevanta utgivande centralbanken i varje unionsvaluta som hanteras i detta system och de behöriga myndigheter som utövar tillsyn över detta system i det berörda tredjelandet.

Den utgivande centralbanken ska underrätta Esma om de tillsynsarrangemang som avses i denna punkt.

Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över tredjelandssystem som omfattas av detta direktiv.”

Artikel 3Ändringar av direktiv 2002/47/EG

Direktiv 2002/47/EG ska ändras på följande sätt:

I artikel 1 ska punkt 6 ersättas med följande:

”6. Artiklarna 4–7 i detta direktiv får inte tillämpas på någon restriktion av verkställigheten av avtal om finansiellt säkerhetsställande eller av verkan av ett avtal om finansiell säkerhet och slutavräknings- eller kvittningsbestämmelser med stöd av avdelning IV kapitel V eller VI i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU eller avdelning V kapitel IV i förordning (EU) [om återhämtning och resolution av centrala motparter] eller på någon sådan restriktion med stöd av liknande befogenheter i en medlemsstats rätt, vilken syftar till att underlätta en ordnad resolution av en enhet som avses i punkt 2 c iv och som är föremål för skyddsåtgärder som åtminstone är likvärdiga med dem som fastställs i avdelning IV kapitel VII i direktiv 2014/59/EU och avdelning V kapitel V i förordning (EU) [om återhämtning och resolution av centrala motparter].”

Artikel 9a ska ersättas med följande:

”Artikel 9a

Direktiven 2008/48/EG och 2014/59/EU och förordning (EU) [om återhämtning och resolution av centrala motparter]

Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av direktiven 2008/48/EG och 2014/59/EU och förordning (EU) [om återhämtning och resolution av centrala motparter].”

Artikel 4Ändring av direktiv 2004/25/EG

I artikel 4 ska punkt 5 ersättas med följande:

”5.  Medlemsstaterna ska säkerställa att artikel 5.1 i detta direktiv inte tillämpas om de resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer som fastställs i avdelning IV i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU eller i avdelning V i förordning (EU) [om återhämtning och resolution av centrala motparter] används.”

Artikel 5Ändring av direktiv 2005/56/EG

I artikel 3 ska punkt 4 ersättas med följande:

”4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att detta direktiv inte tillämpas på företag som är föremål för användningen av resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer som fastställs i avdelning IV i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU eller i avdelning V i förordning (EU) [om återhämtning och resolution av centrala motparter].”

Artikel 6Ändringar av direktiv 2007/36/EG

Direktiv 2007/36/EG ska ändras på följande sätt:

a)  I artikel 1 ska punkt 4 ersättas med följande:

”4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att detta direktiv inte tillämpas om de resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer som fastställs i avdelning IV i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU eller i avdelning V i förordning (EU) [om återhämtning och resolution av centrala motparter] används.”

b)  I artikel 5 ska punkt 5 ersättas med följande:

”5. Medlemsstaterna ska för tillämpningen av direktiv 2014/59/EU och förordning (EU) [om återhämtning och resolution av centrala motparter] se till att bolagsstämman, med en majoritet av två tredjedelar av de avlagda giltiga rösterna, får besluta eller ändra bolagsordningen för att föreskriva att en kallelse till bolagsstämma för att fatta beslut om en kapitalökning ska utfärdas med kortare varsel än vad som föreskrivs i punkt 1 i den här artikeln, förutsatt att stämman inte äger rum inom tio kalenderdagar från kallelsen och att villkoren i artiklarna 27 eller 29 i direktiv 2014/59/EU eller artikel 19 i förordning (EU) [om återhämtning och resolution av centrala motparter] uppfylls samt att kapitalökningen är nödvändig för att undvika de villkor för resolution som föreskrivs i artiklarna 32 och 33 i direktiv 2014/59/EU eller artikel 22 i förordning (EU) [om återhämtning och resolution av centrala motparter].”

Artikel 7Ändring av direktiv 2011/35/EU

I artikel 1 ska punkt 4 ersättas med följande:

”4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att detta direktiv inte tillämpas på företag som är föremål för användningen av resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer som fastställs i avdelning IV i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU eller i avdelning V i förordning (EU) [om återhämtning och resolution av centrala motparter].”

Artikel 8Ändring av direktiv 2012/30/EU

I artikel 45 ska punkt 4 ersättas med följande:

”4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att artiklarna 10, 19.1, 29.1, 29.2 och 29.3, artikel 31.2 första stycket, artiklarna 33–36 och 40, 41 och 42 i det här direktivet inte tillämpas om de resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer som fastställs i avdelning IV i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU eller i avdelning V i förordning (EU) [om återhämtning och resolution av centrala motparter] används.”

Artikel 9Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska senast den [12 månader från och med dagen för ikraftträdandet] anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den [6 månader från införlivandefristen].

2.  När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i punkt 1 ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

3.  Medlemsstaterna ska till kommissionen och EBA överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 10Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 1.1, 1.40, 1.41, 1.42, 1.43, 2, 3, 4, 5, 6, 7 och 8 träder i kraft den [datum för ikraftträdande av förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter].

Artikel 11Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar  På rådets vägnar

Ordförande  Ordförande

(1)

* Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar markeras med symbolen ▌.

(2)

  EUT C , , s. .

(3)

  EUT C , , s. .

(4)

  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: ”Mot ett fullbordande av bankunionen”, 24.11.2015, COM(2015) 587 final.

(5)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

(6)

  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(7)

  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).

(8)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

(9)

  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

(10)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (EGT L 166, 11.6.1998, s. 45).

(11)

  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

(12)

  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

(13)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU av den 25 oktober 2012 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (EUT L 315, 14.11.2012, s. 74).

(14)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/35/EU av den 5 april 2011 om fusioner av aktiebolag (EUT L 110, 29.4.2011, s. 1).

(15)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar (EUT L 310, 25.11.2005, s. 1).

(16)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden (EUT L 142, 30.4.2004, s. 12).

(17)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag (EUT L 184, 14.7.2007, s. 17).

(18)

*  EUT datum: 12 månader efter ikraftträdandet av detta direktiv.

(19)

*  EUT datum: 12 månader efter ikraftträdandet av detta direktiv.


ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Titel

Förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet för kreditinstitut och värdepappersföretag samt ändring av direktiv 98/26/EG, direktiv 2002/47/EG, direktiv 2012/30/EU, direktiv 2011/35/EU, direktiv 2005/56/EG, direktiv 2004/25/EG och direktiv 2007/36/EG

Referensnummer

COM(2016)0852 – C8-0481/2016 – 2016/0362(COD)

Framläggande för parlamentet

23.11.2016

 

 

 

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

ECON

1.2.2017

 

 

 

Rådgivande utskott

       Tillkännagivande i kammaren

EMPL

1.2.2017

ITRE

1.2.2017

JURI

1.2.2017

 

Inget yttrande avges

       Beslut

EMPL

15.12.2016

ITRE

12.1.2017

JURI

25.1.2017

 

Föredragande

       Utnämning

Gunnar Hökmark

24.11.2016

 

 

 

Behandling i utskott

28.2.2017

25.4.2017

3.5.2017

11.12.2017

 

22.2.2018

 

 

 

Antagande

19.6.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

38

14

5

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Gerolf Annemans, Burkhard Balz, Hugues Bayet, Pervenche Berès, David Coburn, Thierry Cornillet, Esther de Lange, Markus Ferber, Jonás Fernández, Sven Giegold, Neena Gill, Roberto Gualtieri, Brian Hayes, Gunnar Hökmark, Cătălin Sorin Ivan, Petr Ježek, Barbara Kappel, Wolf Klinz, Georgios Kyrtsos, Philippe Lamberts, Werner Langen, Olle Ludvigsson, Ivana Maletić, Fulvio Martusciello, Marisa Matias, Gabriel Mato, Alex Mayer, Bernard Monot, Caroline Nagtegaal, Luděk Niedermayer, Stanisław Ożóg, Sirpa Pietikäinen, Anne Sander, Alfred Sant, Martin Schirdewan, Pedro Silva Pereira, Peter Simon, Theodor Dumitru Stolojan, Kay Swinburne, Paul Tang, Ramon Tremosa i Balcells, Ernest Urtasun, Marco Valli, Miguel Viegas, Jakob von Weizsäcker, Marco Zanni

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Andrea Cozzolino, Ashley Fox, Doru-Claudian Frunzulică, Syed Kamall, Alain Lamassoure, Thomas Mann, Luigi Morgano, Michel Reimon, Joachim Starbatty

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Christofer Fjellner, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz

Ingivande

25.6.2018


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

38

+

ALDE

Thierry Cornillet, Petr Ježek, Wolf Klinz, Ramon Tremosa i Balcells

ENF

Barbara Kappel

PPE

Burkhard Balz, Markus Ferber, Christofer Fjellner, Brian Hayes, Gunnar Hökmark, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Georgios Kyrtsos, Alain Lamassoure, Esther de Lange, Werner Langen, Ivana Maletić, Thomas Mann, Fulvio Martusciello, Gabriel Mato, Luděk Niedermayer, Sirpa Pietikäinen, Anne Sander, Theodor Dumitru Stolojan

S&D

Pervenche Berès, Andrea Cozzolino, Jonás Fernández, Doru-Claudian Frunzulică, Neena Gill, Roberto Gualtieri, Cătălin Sorin Ivan, Olle Ludvigsson, Alex Mayer, Luigi Morgano, Alfred Sant, Pedro Silva Pereira, Peter Simon, Paul Tang, Jakob von Weizsäcker

14

-

ALDE

Caroline Nagtegaal

ECR

Ashley Fox, Syed Kamall, Stanisław Ożóg, Joachim Starbatty, Kay Swinburne

EFDD

David Coburn, Bernard Monot, Marco Valli

ENF

Gerolf Annemans, Marco Zanni

GUE/NGL

Marisa Matias, Martin Schirdewan, Miguel Viegas

5

0

S&D

Hugues Bayet

VERTS/ALE

Sven Giegold, Philippe Lamberts, Michel Reimon, Ernest Urtasun

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 10 juli 2018Rättsligt meddelande