Förfarande : 2017/2007(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0223/2018

Ingivna texter :

A8-0223/2018

Debatter :

PV 02/07/2018 - 22
CRE 02/07/2018 - 22

Omröstningar :

PV 03/07/2018 - 11.6
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0274

BETÄNKANDE     
PDF 376kWORD 62k
26.6.2018
PE 618.019v03-00 A8-0223/2018

om friformsframställning, en utmaning på områdena immateriella rättigheter och skadeståndsansvar

(2017/2007(INI))

Utskottet för rättsliga frågor

Föredragande: Joëlle Bergeron

ERRATA/ADDENDA
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om friformsframställning, en utmaning på områdena immateriella rättigheter och skadeståndsansvar

(2017/2007(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter(1),

–  med beaktande av rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister(2),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Morgondagens värld. 3D-utskrift – ett verktyg som innebär nya möjligheter för EU:s ekonomi(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 november 2017 Ett balanserat system för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter för att möta dagens samhällsutmaningar (COM(2017)0707),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 november 2017 om vägledning om vissa aspekter av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (COM(2017)0708),

–  med beaktande av kommissionens diskussionsunderlag av den 10 maj 2017 Hur vi bemöter globaliseringen (COM(2017)0240),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0223/2018), och av följande skäl:

A.  Friformsframställning (3D-utskrifter) har blivit tillgängligt för allmänheten genom utsläppandet på marknaden av 3D-skrivare för privat bruk och inträdet på marknaden av aktörer som erbjuder både digitala modeller och 3D-utskriftstjänster.

B.  3D-utskrifter anses vara en av de mest framstående teknikerna där EU kan spela en ledande roll. Kommissionen medgav fördelarna med 3D-utskrifter genom att sponsra 21 projekt baserade på tekniken inom Horisont 2020 mellan 2014 och 2016.

C.  3D-utskrifter föddes som ett experiment under 1960-talet och denna teknik, som härstammar från USA, gjorde sitt intåg i industrin i början av 1980-talet.

D.  Marknaden för 3D-skrivare är en sektor som genomgår en snabb tillväxt, och enligt förväntningarna kommer detta att fortsätta under de närmaste åren.

E.  Utvecklingen av gemenskaper för 3D-utskrifter, som oftast går under benämningen ”fab labs”, liksom utvecklingen av tjänster för utskrift på distans, som ibland är kopplade till en plattform för utbyte av 3D-filer online, gör det dock möjligt för vem som helst att skriva ut ett tredimensionellt föremål, vilket utgör en tillgång för dem som uppfinner och ansvarar för projekt.

F.  3D-utskrifter har en enorm potential att omvandla leveranskedjorna inom tillverkning, vilket kan bidra till att höja produktionsnivåerna i Europa. Tillämpningen av denna teknik erbjuder nya möjligheter till innovation och företagsutveckling.

G.  EU har slagit fast att 3D-utskrifter är ett prioriterat teknikområde. Kommission lyfter dessutom fram den i sitt nyligen offentliggjorda diskussionsunderlag om hur vi bemöter globaliseringen som en av de viktiga faktorer som kommer att leda till en förändrad industri.

H.  Kommissionen har framhållit 3D-utskrifter som ett prioriterat åtgärdsområde med en betydande ekonomisk potential, i synnerhet för små innovativa företag. Det är redan många länder som har insett omvandlingspotentialen hos 3D-utskrifter och som, om än under skiftande former, har börjat anta olika strategier för att upprätta ett ekonomiskt och tekniskt ekosystem som främjar utveckling av 3D-utskrifter.

I.  Framställning av prototyper utgör för tillfället alltjämt huvudandelen av den produktion som genomförs med 3D-skrivare. Vissa industrier har redan använt slutkomponenter under många år, och marknaden för slutkomponenter fortsätter att växa relativt snabbt. En allt större del av de produkter som framställs som 3D-utskrifter är inte enbart prototyper utan snarare produkter som är färdiga att användas eller marknadsföras.

J.  De potentiella fördelarna med 3D-utskrifter är många för innovativa företag. Framför allt ger 3D-utskrifter dem en möjlighet att minska de övergripande kostnaderna vid utveckling, utformning och provning av nya produkter eller förbättring av befintliga.

K.  Användningen av 3D-utskrifter blir alltmer utbredd i samhället, särskilt inom utbildningsområdet, i medborgarforum och i forum för nystartade företag, som t.ex. ”makerspace”, samt för privat bruk.

L.  3D-utskrifter håller på att bli enklare och tillgängligare för alla. Inom en snar framtid förväntas en betydande minskning av begränsningarna vad gäller de material som kan användas, hastigheten och förbrukningen av råvaror samt energi.

M.  Huvudandelen av dagens högteknologiska industrier använder denna teknik, och möjligheterna att använda 3D-utskrifter har ökat kraftigt inom många områden, bl.a. inom sektorerna för hälso- och sjukvård (från regenerativ medicin till framställning av proteser), luftfart, rymdfart, bilar, elektriska hushållsapparater, byggnader, arkeologisk forskning, arkitektur och maskinteknik, men också inom fritids- och designsektorerna.

N.  Avsaknaden av regler har inneburit en begränsning av användningen av 3D-utskrifter inom centrala industrisektorer såsom exempelvis rymdfart och medicin/tandvård, och en reglering av användningen av 3D-skrivare kommer att bidra till en ökad användning av teknik samt erbjuda möjligheter till forskning och utveckling.

O.  I ovannämnda yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén uppges att med den digitala revolutionen som katalysator och ”genom att utnyttja rätt avancerad tillverkningsteknik skulle Europa kunna återföra produktionen från låglöneregioner för att stimulera innovationen och skapa hållbar tillväxt på hemmaplan”.

P.  3D-utskrifter skulle samtidigt leda till lägre transportkostnader och koldioxidutsläpp.

Q.  Tekniken för 3D-utskrifter bör ha en positiv inverkan på tillkomsten av fler nya arbetstillfällen som är mer kvalificerade, mindre fysiskt ansträngande och mindre farliga (underhållstekniker, ingenjörer, formgivare m.fl.), och genom tillkomsten av nya arbetstillfällen för tekniker (t.ex. operatörer för 3D-skrivare) kommer nya ansvarsområden att uppstå och industrin inom 3D-utskrifter kommer att behöva tillhandahålla lämpliga kurser för att teknikerna ska vara på samma nivå som sina kollegor inom traditionell tillverkning. Tekniken för 3D-utskrifter kommer även att minska produktions- och lagringskostnaderna (småskalig och individuellt anpassad tillverkning m.m.). Färre arbetstillfällen inom tillverkning kommer emellertid i hög grad att påverka ekonomin i länder som är beroende av ett stort antal lågkvalificerade arbetstillfällen.

R.  Man kan för närvarande inte mäta de exakta ekonomiska konsekvenser som 3D‑industrins utveckling kommer att få i medlemsstaterna.

S.  3D-utskrifter skulle kunna innebära en möjlighet för den enskilde konsumenten att bemöta planerad föråldring genom att själv tillverka reservdelar till hushållsapparater vars livslängd blir allt kortare.

T.  Tekniken för 3D-utskrifter kan väcka vissa betänkligheter av juridisk och etisk natur på alla områden som rör immaterialrätt, bland annat i fråga om upphovsrätt, patent, formgivningar, tredimensionella varumärken och till och med geografiska beteckningar samt skadeståndsansvar, och dessa betänkligheter faller dessutom inom behörighetsområdet för parlamentets utskott för rättsliga frågor.

U.  Med hjälp av den nya tekniken kan man skanna föremål eller personer och skapa digitala filer som därefter kan skrivas ut i 3D, och detta kan påverka bildrättigheter och rätten till integritet.

V.  Tekniken för 3D-utskrifter kan även väcka betänkligheter i fråga om säkerhet, i synnerhet it-säkerhet, särskilt vad gäller framställningen av vapen, sprängämnen och droger samt andra farliga föremål, och man bör vara synnerligen vaksam inför sådan produktion.

W.  Ur upphovsrättslig synpunkt bör det göras följande distinktioner: Man bör till exempel skilja mellan utskrifter i hemmet för privat bruk och utskrifter för kommersiellt bruk, och mellan tjänster yrkesutövare emellan (B2B-tjänster) och sådana som görs mellan yrkesutövare och konsument (B2C-tjänster).

X.  Det franska rådet för litterära och konstnärliga rättigheter (Conseil Supérieur de la propriété littéraire et artistique français) gör i en rapport om 3D-utskrifter och upphovsrätt bedömningen att ”demokratiseringen av 3D-utskrifter hittills inte tycks ha lett till några större problem med intrång i upphovsrätten”. Rådet medger dock att ”risken för förfalskningar är störst när det gäller bildkonstnärliga verk”.

Y.  De fåtaliga exempel som kan betraktas för närvarande kommer förmodligen att bli mer komplexa efter hand som tekniken utvecklas. De väcker frågan om vad som behöver göras för att hantera risken för förfalskningar genom användning av tekniken för 3D‑utskrifter.

Z.  3D-utskrifter leder, genom de steg som ingår i processen, till vad som i branschen har beskrivits som ett slags ”fragmentering av den kreativa akten” i den mån verket kan spridas i digitalt skick innan det antagit fysisk form, vilket underlättar kopiering av verket och försvårar kampen mot förfalskningar.

AA.  Då 3D-utskrifter sammanfattningsvis inte har kullkastat grunden för immateriella rättigheter kan den skapade filen, enligt de juridiska experternas mening, betraktas som ett verk, vilket innebär att den därmed bör skyddas som ett sådant. På kort till medellång sikt för att få bukt med förfalskningar kommer den huvudsakliga utmaningen att bestå i att koppla de yrkesverksamma mellanhänderna närmare till skyddet av upphovsrätten.

AB.  Om utvecklingen av 3D-utskrifter möjliggör industriell produktion bör man undersöka nödvändigheten av att införa kollektiv talan för att säkerställa skadestånd till skadelidande konsumenter.

AC.  Mot bakgrund av det direktiv som är under behandling, om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll, bör det noggrant utredas hur 3D-utskrifter inverkar på konsumenternas rättigheter och konsumentlagstiftningen i allmänhet.

AD.  Trots att vissa aktörer ger uttryck för farhågor bör man komma ihåg att all tillverkning av föremål genom 3D-utskrifter inte per automatik ska anses vara olaglig eller utgöra ett intrång i tredje parters rättigheter och att alla aktörer inom sektorn inte är varumärkesförfalskare som strävar efter att göra förtjänst genom att sälja förfalskade varor. Det är dock lätt att tillverka förfalskningar.

AE.  Direktiv 85/374/EEG om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister omfattar alla avtal. Det bör noteras att bland annat framstegen inom 3D-utskrifter är anledningen till att kommissionen har inlett ett offentligt samråd för att utvärdera om detta direktiv är lämpligt för ändamål i samband med ny teknisk utveckling.

AF.  Reglerna om övergripande ansvarsskyldighet omfattar även tjänstelevererande mellanhänders ansvar enligt artiklarna 12 till 14 i direktivet om elektronisk handel. Ett särskilt ansvarsregelverk bör komma i fråga för skador som orsakats av ett föremål som framställts med hjälp av tekniken för 3D-utskrifter, eftersom det stora antalet inblandade aktörer och den komplicerade process som används för att skapa slutprodukten ofta gör det svårt för den drabbade att fastställa vem som är ansvarig. Ansvaret skulle på så vis kunna hänföras till 3D-filens upphovsman eller försäljare, 3D‑skrivarens tillverkare, tillverkaren av den programvara som används i 3D-skrivaren, leverantören av det material som används eller till och med den person som framställt föremålet, beroende på vilken säkerhetsbrist som upptäckts.

AG.  Vad gäller specifik användning av 3D-utskrifter i ett kommersiellt sammanhang fastställs reglerna om ansvarsskyldighet i allmänhet genom avtalsförhållanden mellan de berörda parterna.

AH.  Samtliga inslag i tekniken för friformsframställning måste uppfylla vissa krav och certifieras för att kunna garantera att man kan tillverka delar av hög kvalitet som kan mångfaldigas. Certifieringen kompliceras på grund av de många omvandlingar som maskiner, material och processer genomgår och på grund av att det inte finns någon databas. Därför kommer att det att bli nödvändigt att utarbeta regler som möjliggör en skyndsammare och mer lönsam certifiering av allt material, alla processer och alla produkter.

AI.  3D-utskrifter har en roll att spela för att minska förbrukningen av energi- och naturresurser i syfte att bekämpa klimatförändringarna. Användningen av 3D-utskrifter skulle minimera avfallet i tillverkningsprocessen och förlänga konsumentprodukternas livslängd genom att reservdelar kan tillverkas på konsumentnivå.

1.  Europaparlamentet understryker att, för att förekomma problem som rör skadeståndsansvar eller intrång i immaterialrätten och som 3D-utskrifter kan orsaka, skulle EU kunna anta ny lagstiftning och skräddarsy den redan befintliga lagstiftningen till 3D-teknik, särskilt med hänsyn tagen till besluten från Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och till gällande rättspraxis vid domstolarna i EU och i medlemsstaterna och efter att ha utfört en noggrann konsekvensbedömning med en utvärdering av alla politiska alternativ. Parlamentet understryker att man i samband med lagstiftningsåtgärder i alla händelser måste undvika att befintliga regler överlappar varandra och ta hänsyn till redan påbörjade projekt, i synnerhet till lagstiftning om upphovsrätt som för närvarande gäller för 2D-utskrifter. Parlamentet tillägger att innovation måste främjas och åtföljas av lagstiftning utan att för den skull bromsas upp eller begränsas av lagstiftningen.

2.  Europaparlamentet framhåller att man måste förbli vaksam och uppmärksam på vissa frågor, t.ex. kryptering och skydd av filer, i syfte att undvika nedladdning och olagligt mångfaldigande av dessa filer eller av skyddade föremål liksom mångfaldigande av olagliga föremål.

3.  Europaparlamentet anser att försiktighetsprincipen bör tillämpas inom sektorn för 3D‑utskrifter särskilt vad gäller den utskrivna produktens kvalitet och de eventuella risker denna kan innebära för användare eller konsumenter, och att det skulle vara önskvärt att införa identifierings- och spårbarhetsmetoder för att säkerställa att produkter kan göras spårbara, samt att göra det enklare att observera deras framtida användning för kommersiella och icke-kommersiella ändamål. Parlamentet anser att ett nära samarbete mellan innehavare av immateriella rättigheter och 3D-tillverkare vid utveckling av sådana metoder skulle vara fördelaktigt. Parlamentet anser också att detta skulle vara till hjälp för att säkerställa spårbarhet av framställda föremål och begränsa förfalskningar.

4.  Europaparlamentet konstaterar att kontrollen av lagligt mångfaldigande av upphovsrättsligt skyddade tredimensionella föremål vid behov skulle kunna underlättas genom juridiska lösningar såsom systematisk visning av en pedagogisk hänvisning till immaterialrätten hos tjänsteleverantörer inom digitalisering och 3D-utskrift. Parlamentet understryker här hur viktigt det är med inslag som kommer att möjliggöra spårning av 3D-föremål. Parlamentet understryker i detta sammanhang att om en 3D‑kopia utgör en privat kopia ska de nationella lagar som gäller för undantag för privata kopior tillämpas för sådana kopior, inbegripet ersättning eller uppbörd.

5.  Europaparlamentet påpekar att den allmänna medvetenheten om skyddet av de immateriella rättigheterna inom området för 3D-utskrifter måste stärkas, både i fråga om intrång i upphovsrätten och intrång i formskydds-, varumärkes- och patenträtten.

6.  Europaparlamentet understryker dock att tekniska lösningar som i dagsläget inte är tillräckligt utvecklade skulle kunna undersökas närmare, t.ex. inrättande av databaser över krypterade och skyddade filer, utformning av skrivare som är uppkopplade och utrustade med ett system som kan förvalta immateriella rättigheter eller främja samarbete mellan tillverkare och plattformar för att tillhandahålla yrkesverksamma och konsumenter tillförlitliga filer. Parlamentet betonar även att, oberoende av vilka av dessa åtgärder som antas, bör genomförandet av dem inte ha någon kostnadsrelaterad inverkan på den verksamhet som redan bedrivs av marknadsaktörer.

7.  Europaparlamentet noterar att i detta skede är inget av dessa alternativ i sig helt tillfredsställande.

8.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte har sett över direktiv 2004/48/EG, utan har begränsat sig till att lägga fram icke bindande riktlinjer utan att komma med förtydliganden om specifika frågor som rör tekniken för 3D-utskrifter. Parlamentet välkomnar dock de åtgärder som kommissionen tillkännagav den 29 november 2017 i syfte att stärka skyddet av immateriella rättigheter.

9.  Europaparlamentet påpekar att de immateriella rättigheter som rör olika komponenter som ingår i tekniken för 3D-utskrifter har fastställts och att frågan om hur de ska hävdas följaktligen kvarstår.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett övergripande sätt beakta samtliga aspekter av tekniken för 3D-utskrifter vid genomförandet av de åtgärder som anges i dess meddelande (COM(2017)0707), utan att för den skull åstadkomma överlappning av de redan befintliga åtgärderna. Parlamentet understryker betydelsen av att involvera alla berörda aktörer för detta syfte, däribland små och medelstora företag samt konsumenter.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant undersöka frågorna om skadeståndsansvar när det gäller teknik för 3D-utskrifter, i synnerhet vid utvärderingen av hur rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister fungerar.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att utarbeta en skadeståndsordning för skador som inte omfattas av direktiv 85/374/EEG.

13.  Europaparlamentet påminner om att tekniken för 3D-utskrifter innebär ett stort antal ekonomiska fördelar för EU eftersom den erbjuder möjligheter till användaranpassning som särskilt svarar mot europeiska konsumenters krav, och att den skulle kunna göra det möjligt att flytta hem produktionsverksamhet och därigenom bidra till att skapa nya, mindre fysiskt ansträngande och mindre farliga arbetstillfällen.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant fastställa de olika skadeståndsansvar som går att förutse genom att identifiera de inblandade aktörer som deltar i utarbetandet av ett tredimensionellt föremål: programvarans upphovsman och leverantör, 3D-skrivarens tillverkare, leverantören av råvaror, den som skriver ut föremålet och alla andra som deltar i tillverkningen av föremålet.

15.  Europaparlamentet uppmärksammar de konsekvenser som skulle kunna följa av de nya formerna av saluföring som t.ex. ”gör det själv-modellen”, där det inte är slutprodukten som levereras utan bara en nedladdning av programvaran och anvisningar för utskrift av produkten.

16.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att upprätta en sammanhängande rättslig ram genom vilken en harmonisk övergång samt rättssäkerhet för konsumenter och företag säkerställs med målet att främja innovation inom EU.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

(1)

EUT L 195, 2.6.2004, s. 16.

(2)

EGT L 210, 7.8.1985, s. 29.

(3)

EUT C 332, 8.10.2015, s. 36.


MOTIVERING

Tredimensionella utskrifter (eller 3D-utskrifter) föddes som ett experiment under 1960-talet. Denna teknik, som härstammar från Förenta staterna, gjorde sitt intåg i industrin i början av 1980-talet.

3D-utskrifterna började utvecklas samtidigt som 3D-skrivare introducerades på marknaden och aktörer dök upp som erbjöd både digitala modeller och tjänster för 3D-utskrifter.

I praktiken är 3D-utskrifter ett samlingsnamn som omfattar flera olika tekniker som gör det möjligt att utifrån en digital fil och med en 3D-skrivare tillverka fysiska objekt i olika material. De togs ursprungligen fram för att man skulle kunna tillverka prototyper, och detta ändamål är fortfarande dominerande på marknaden för 3D-teknik.

Allmänheten fick tillgång till denna teknik när 3D-skrivare som var avsedda för privatpersoner släpptes ut på marknaden, men denna marknad är fortfarande marginell och lär förbli det på medellång sikt, med tanke på begränsningen av det material som finns tillgängligt för konsumenterna. I dag består 99 procent av de objekt som skrivs ut av samma typer av material, dvs. plast, harts och metall. En av de största utmaningarna för 3D-sektorn kommer att vara att kombinera flera material.

Utvecklingen av tjänster för utskrift på distans, som ibland är kopplade till en plattform för utbyte av 3D-filer online, gör det i gengäld möjligt för vem som helst att skriva ut ett tredimensionellt föremål med en kvalitet som är klart överlägsen den som kan uppnås med en apparat i lågprissegmentet. Med fler och fler 3D-skrivare vid utbildningsinstitutioner och i gemensamma samarbetsutrymmen (så kallade fab labs) främjas likaså allas tillgång till denna teknik. I dag finns denna teknik vid de flesta ledande industriföretag eftersom dess användning har en positiv inverkan på innovation och på miljön.

Förväntningarna är redan stora inom den medicinska sektorn, där denna teknik skulle kunna tillämpas vid framställningen av proteser, tandimplantat, mänsklig hud och t.o.m. organ (”bioprinting”): njurar, till exempel, men även inom rymdfartssektorn, för vilken tillkomsten av lättare komponenter möjliggör lägre bränsleförbrukning, besparingar och miljövänlighet. Airbus arbetar t.ex. för närvarande med ett experimentflygplan med inte mindre än 1 000 komponenter som skrivits ut i 3D. Bilreservdelsindustrin såväl som leksaksindustrin och vitvaruindustrin är också mycket intresserade av utvecklingen av denna teknik. Slutligen används 3D-utskrifter och 3D-skannrar dessutom i allt större utsträckning vid museer för restaurering av historiska föremål och i forskningssyfte, i synnerhet inom arkeologi.

EU har slagit fast att denna teknik är ett prioriterat teknikområde. Kommission lyfter i sitt diskussionsunderlag om hur vi bemöter globaliseringen (COM(2017)0240) fram den som en av de viktiga faktorer som kommer att leda till en förändrad industri.

Eftersom 3D-utskrifter gör det möjligt att anpassa produktionen efter efterfrågan skulle de kunna medföra många fördelar för företagen, bland annat en mindre krävande logistikkedja och en minskning av lager- och transportverksamheten, men också en minskad miljöpåverkan och minskade kostnader för försäkring av varorna och den fördel som detta kan innebära om de vill flytta hem arbetstillfällen.

Immaterialrätt

De juridiskt sakkunniga anser att 3D-utskrifter inte har omkullkastat upphovsrätten. En 3D-fil skulle betraktas som ett verk och skyddas som ett sådant. Det är dock rimligt att anta att upphovsrättsliga problem kommer att uppstå när 3D-utskrifterna blir utbredda inom industrin. Den kommande översyn av direktiv 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter som kommissionen tillkännagav inför den här mandatperioden kommer att vara särskilt viktig i detta avseende, framför allt om den åtföljs av icke bindande lagstiftningsåtgärder avseende spridning av information om ämnet.

Det skulle dock förefalla klokt att skilja mellan utskrifter i hemmet för privat bruk och utskrifter för kommersiellt bruk, och mellan tjänster yrkesutövare emellan (B2B-tjänster) och sådana som görs mellan yrkesutövare och konsument (B2C-tjänster).

Skadeståndsansvar

En del åtskillnader är även relevanta vad gäller diskussionen om aspekter med anknytning till skadeståndsansvar. Exempelvis skulle frågan om ansvarsskyldighet för framställda varor och de skador som härrör från en fil med säkerhetsbrister, för konsumenternas vidkommande, kunna besvaras med hjälp av artiklarna 10 och 14 i kommissionens förslag om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll. I gengäld kommer direktiv 85/374/EEG om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister att kunna omfatta alla avtal.

Frågan om skadeståndsansvar är vanligtvis inte harmoniserad, utan omfattas av nationell lagstiftning. Unionslagstiftningen begränsar sig till mer specifika regler såsom skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister. Det kan vara svårt för någon som lidit skada på grund av ett 3D-utskrivet föremål att fastställa vem som är ansvarsskyldig. Reglerna om övergripande ansvarsskyldighet kan hjälpa till att fastställa vem som är tillverkare av 3D-skrivaren, vem som är tillverkare av den programvara som styr 3D-skrivaren och vem som framställt föremålet. Föredraganden uppmanar kommissionen att vara särskilt vaksam vad gäller ansvarskedjan och fastställandet av vem som är upphovsman i syfte att avgöra om det allmänna ansvarsregelverket kan förbli tillämpligt eller inte.

Det säger sig självt att försiktighetsprincipen bör tillämpas inom sektorn för 3D-utskrifter, eftersom det kommer att dröja många år och krävas mycket kunskap innan en produkt av god kvalitet som inte utgör en fara för användaren eller konsumenten kan tillverkas. För att förekomma problem med anknytning till ansvarsskyldighet i händelse av en olycka eller vid intrång i immaterialrätten kommer det utan tvekan att krävas att vi inrättar nya rättsregler på EU-nivå eller anpassar de redan befintliga efter det särskilda fallet 3D-teknik.

Vi ser i dag flera olika lösningar på hur man kan hantera frågorna om immaterialrätt och skadeståndsansvar: inrättande av en global databas över föremål som kan skrivas ut i syfte att kontrollera mångfaldigandet av tredimensionella föremål som skyddas av upphovsrätten, inriktning på lagstadgade begränsningar av antalet privata kopior av tredimensionella föremål i syfte att motverka olagligt mångfaldigande och införande av en avgift för 3D-utskrifter i syfte att kompensera för den skada som vållats innehavarna av de immateriella rättigheterna på grund av privata kopior av tredimensionella föremål. Inget av alternativen är i sig självt helt tillfredsställande.

I vilket fall som helst måste man i samband med lagstiftningsåtgärder undvika att regler överlappar varandra och ta hänsyn till redan påbörjade projekt. Innovation måste åtföljas av lagstiftning utan att för den skull bromsas upp eller begränsas av lagstiftningen.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

20.6.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

22

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Max Andersson, Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Jean‑Marie Cavada, Mady Delvaux, Rosa Estaràs Ferragut, Enrico Gasbarra, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Heidi Hautala, Mary Honeyball, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Gilles Lebreton, António Marinho e Pinto, Julia Reda, Evelyn Regner, Pavel Svoboda, József Szájer, Francis Zammit Dimech, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Sergio Gaetano Cofferati, Luis de Grandes Pascual, Geoffroy Didier, Angel Dzhambazki, Angelika Niebler


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

22

+

ALDE

Jean-Marie Cavada, António Marinho e Pinto

ECR

Angel Dzhambazki

EFDD

Joëlle Bergeron

ENF

Marie-Christine Boutonnet, Gilles Lebreton

PPE

Geoffroy Didier, Rosa Estaràs Ferragut, Luis de Grandes Pascual, Pavel Svoboda, József Szájer, Francis Zammit Dimech, Tadeusz Zwiefka

S&D

Sergio Gaetano Cofferati, Mady Delvaux, Enrico Gasbarra, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Mary Honeyball, Evelyn Regner

VERTS/ALE

Max Andersson, Heidi Hautala, Julia Reda

0

-

 

 

0

0

 

 

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 2 juli 2018Rättsligt meddelande