Förfarande : 2016/2237(INL)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0231/2018

Ingivna texter :

A8-0231/2018

Debatter :

Omröstningar :

PV 05/07/2018 - 6.17

Antagna texter :

P8_TA(2018)0317

BETÄNKANDE     
PDF 466kWORD 83k
27.6.2018
PE 612.248v02-00 A8-0231/2018

med rekommendationer till kommissionen om en stadga för sociala och solidariska företag

(2016/2237(INL))

Utskottet för rättsliga frågor

Föredragande: Jiří Maštálka

(Initiativ – artikel 46 i arbetsordningen)

Föredragande av yttrande (*): Heinz K. Becker

(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 54 i arbetsordningen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 BILAGA TILL RESOLUTIONSFÖRSLAGET:REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

med rekommendationer till kommissionen om en stadga för sociala och solidariska företag

(2016/2237(INL))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin förklaring av den 10 mars 2011 om inrättandet av europeiska stadgar för ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser,

–  med beaktande av artiklarna 225 och 50 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om den sociala ekonomin(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 november 2012 om initiativ för socialt företagande – skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om socialt entreprenörskap och social innovation för att bekämpa arbetslöshet(3),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 7 december 2015 om främjandet av den sociala ekonomin som en viktig drivande faktor för ekonomisk och social utveckling i Europa(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 april 2011 Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden –”Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” (COM(2011)0206),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2011 Initiativ för socialt företagande – Skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation (COM(2011)0682),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1296/2013(6), särskilt artikel 2.1,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU(7), särskilt artikel 20,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1435/2003(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 med rekommendationer till kommissionen om stadgan för europeiska ömsesidiga bolag(9),

–  med beaktande av den studie från juli 2011 som beställdes av parlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor De ömsesidiga bolagens roll på 2000-talet,

–  med beaktande av rapporten från kommissionens expertgrupp för socialt företagande från oktober 2016 om framtidens sociala företag och den sociala ekonomin(10),

–  med beaktande av den studie som beställts av Europaparlamentets utredningsavdelning C från februari 2017 om en europeisk stadga för sociala och solidariska företag,

–  med beaktande av artiklarna 46 och 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0231/2018), och av följande skäl:

A.  Begreppen ”sociala företag” och ”solidariskt företag” betecknas ofta som synonymer, trots att de företag som avses inte alltid är desamma och kan skilja sig mycket åt mellan medlemsstaterna. Begreppet ”socialt företag” avser huvudsakligen traditionella organisationer inom den sociala ekonomin, såsom kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser. Det pågår för närvarande omfattande diskussioner bland samhällsvetare och jurister om hur begreppet ”socialt företag” ska avgränsas. Det förefaller absolut nödvändigt att utan dröjsmål försöka få till stånd ett bättre erkännande av begreppet ”socialt och solidariskt företag” genom att införa en grundläggande rättslig definition som på ett handfast sätt skulle kunna bidra till Europeiska unionens och medlemsstaternas arbete med att utveckla sociala och solidariska företag så att dessa också kan dra nytta av den inre marknaden.

B.  Den sociala och solidariska ekonomin bidrar i stor omfattning till EU:s ekonomi. Parlamentet framhöll i sina resolutioner av den 19 februari 2009, 20 november 2012 och 10 september 2015 att den sociala och solidariska ekonomin sysselsätter över 14 miljoner människor, vilket motsvarar omkring 6,5 procent av arbetstagarna i EU och 10 procent av EU:s företag. Denna sektor har visat sig vara särskilt motståndskraftig mot den ekonomiska och finansiella krisen och erbjuder möjligheter vad gäller social och teknisk innovation, anständiga, inkluderande, lokala och hållbara arbetstillfällen, främjande av den ekonomiska tillväxten och miljöskyddet samt stärkande av den sociala, ekonomiska och regionala sammanhållningen. Sociala och solidariska företag anger nya riktningar för social problemlösning i en värld som förändras snabbt. Den sociala och solidariska ekonomin fortsätter att utvecklas och driver således på tillväxt och sysselsättning, och bör uppmuntras och stödjas.

C.  Det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller hur sociala och solidariska företag regleras och vilka organisationsformer som finns tillgängliga för sociala entreprenörer enligt medlemsstaternas rättssystem. Vilka särskilda organisationsformer som dessa företag väljer att använda sig av beror på de rättsliga ramar som finns, på den nationalekonomiska politik som förs beträffande social trygghet och solidaritet samt på de kulturella och historiska traditionerna i varje medlemsstat.

D.  I vissa medlemsstater har man inrättat särskilda juridiska former genom att antingen anpassa den kooperativa modellen, ömsesidiga bolag, föreningar, stiftelser eller andra organisationsformer eller genom att införa juridiska former som erkänner det sociala engagemang som en mängd olika företag visar och som omfattar vissa egenskaper som är specifika för sociala och solidariska företag. I andra medlemsstater har det inte inrättats några specifika juridiska former för sociala och solidariska företag och dessa använder sig således av juridiska former som redan finns och som bland annat används av konventionella företag, till exempel privata eller publika aktiebolag. I vissa medlemsstater kan sociala och solidariska företag själva välja vilken juridisk form de ska använda sig av. Även om särskilda juridiska former har utformats för de sociala och solidariska företagen väljer många av dem ofta andra juridiska former som är bättre anpassade till deras behov och mål.

E.  Antagandet av olika rättsliga ramar för sociala och solidariska företag i många medlemsstater bekräftar att det har utvecklats en ny form av entreprenörskap som bygger på principerna om solidaritet och ansvarsskyldighet och som är mer inriktat på skapande av socialt mervärde, lokala förbindelser och främjande av en mer hållbar ekonomi. Denna mångfald bekräftar också att det sociala entreprenörskapet till sin natur är innovativt och gynnsamt.

F.  I sin resolution av den 10 september 2015 om socialt entreprenörskap och social innovation för att bekämpa arbetslöshet betonade parlamentet att social innovation handlar om utvecklingen och genomförandet av nya idéer, oavsett om det rör sig om produkter, tjänster eller sociala organisationsmodeller, som är inriktade på att möta nya krav och utmaningar på det sociala, territoriella och miljömässiga planet, såsom den åldrande befolkningen, avfolkningen, möjligheten att förena yrkes- och familjeliv, mångfaldshantering, tacklandet av ungdomsarbetslösheten, integrationen av de mest utestängda från arbetsmarknaden och bekämpningen av klimatförändringarna.

G.  Mot bakgrund av denna mångfald av juridiska former som finns för att etablera sociala och solidariska företag i medlemsstaterna finns det i dagsläget inget samförstånd i EU om att inrätta en särskild form av socialt företag. Parlamentet har redan framhållit betydelsen av att det tas fram nya rättsliga ramar på EU-nivå, men har alltid betonat att dessa bör vara frivilliga för företagen i förhållande till de nationella ramarna och föregås av en konsekvensbedömning, så att hänsyn tas till de olika modellerna för socialt företagande i medlemsstaterna. Parlamentet har också framhållit att alla åtgärder bör ge ett mervärde i hela EU.

H.  Den sociala dialogen är av avgörande betydelse för att både förverkliga målet med den sociala marknadsekonomin, nämligen full sysselsättning och sociala framsteg, och säkerställa konkurrenskraft och rättvisa på EU:s inre marknad. Den sociala dialogen och samrådet med arbetsmarknadens parter vid utformningen av EU:s politik utgör en viktig social innovation.

I.  Att man kan välja mellan olika juridiska former har den fördelen att de sociala och solidariska företagen har möjlighet att lägga upp sin struktur på det sätt som är bäst för dem med tanke på de aktuella omständigheterna, den tradition i vilken de har sina rötter och den typ av verksamhet de vill bedriva.

J.  Trots det som sägs ovan är det möjligt att utifrån de nationella erfarenheterna i medlemsstaterna fastställa vissa särskilda egenskaper och kriterier som ett socialt och solidariskt företag, oavsett juridisk form, bör uppfylla om det ska betraktas som ett företag av detta slag. Det är lämpligt att på EU-nivå fastställa en gemensam uppsättning egenskaper och kriterier i form av miniminormer för att skapa en effektivare och enhetligare rättslig ram för sådana företag och se till att de alla, trots skillnaderna företagen sinsemellan, har en gemensam identitet oavsett i vilken medlemsstat företaget har bildats. Sådana institutionella egenskaper bör bidra till att ge de sociala företagen en fortsatt fördel framför andra sätt att organisera produktionen av tjänster, däribland sociala tjänster.

K.  I sitt meddelande av den 25 oktober 2011 (initiativet för socialt företagande) beskrev kommissionen ett socialt företag som ”en aktör inom den sociala ekonomin, vars främsta mål är att skapa sociala effekter snarare än att skapa vinst för sina ägare eller partner. Det är verksamt på en marknad och tillhandahåller varor och tjänster på grundval av företagaranda och på innovativa sätt, och använder främst överskottet på vinsten för sociala ändamål. Ett socialt företag förvaltas på ett öppet och ansvarsfullt sätt, bland annat genom att knyta anställda, kunder och övriga berörda parter till sin ekonomiska verksamhet”.

L.  I förordning (EU) nr 1296/2013 avses med ett ”socialt företag” ett företag som, oavsett juridisk form,

a)  enligt sin bolagsordning, sina stadgar eller andra juridiska handlingar genom vilka det upprättats i första hand strävar efter att uppnå mätbara, positiva sociala effekter snarare än att generera vinst till sina bolagsägare, medlemmar och aktie- eller andelsägare, och som

i)   tillhandahåller tjänster eller varor som genererar social avkastning, och/eller

ii)   använder en metod för produktion av varor eller tjänster som uttrycker dess sociala mål,

b)  använder sina vinster för att i första hand uppnå sitt primära mål och har på förhand fastställda förfaranden och regler för utdelning av vinst till aktie- eller andelsägare och bolagsägare, med syftet att säkerställa att sådan utdelning inte äventyrar det primära målet, och

c)  drivs på ett affärsmässigt, ansvarigt och transparent sätt, särskilt genom delaktighet av anställda, kunder och/eller intressenter som påverkas av dess affärsverksamhet.

M.   I sin resolution av den 10 september 2015 framhöll parlamentet att de sociala och solidariska företagen, som inte nödvändigtvis behöver vara ideella organisationer, är företag vars syfte är att uppnå sina sociala mål, till exempel att skapa arbetstillfällen för utsatta grupper, tillhandahålla tjänster för sina medlemmar eller mer generellt, ha en positiv inverkan på samhället och miljön, och som i första hand låter återinvestera sin vinst för att nå dessa mål. Parlamentet påpekar att sociala och solidariska företag utmärks av sitt åtagande att upprätthålla följande värden:

–  Den enskilde och det sociala målet har företräde framför kapitalet.

–  Medlemmarna står för den demokratiska styrningen.

–  Medlemmarnas och användarnas intressen och det allmänna intresset kombineras.

–  Principerna om solidaritet och ansvar skyddas och tillämpas.

–  Vinsten återinvesteras för att utveckla företaget på lång sikt eller för att tillhandahålla tjänster i medlemmarnas intresse eller tjänster av allmänt intresse.

–  Medlemskapet är frivilligt och öppet.

–  Förvaltningen är självständig och oberoende av myndigheter.

N.  Definitionerna ovan är förenliga med varandra och förenar alla de egenskaper som är gemensamma för alla sociala och solidariska företag oavsett i vilken medlemsstat de har bildats och vilken juridisk form de har valt i enlighet med nationell lagstiftning. Sådana särdrag bör utgöra grunden för en övergripande och mer slutgiltig rättslig definition av begreppet ”socialt företag” som är allmänt erkänd och tillämpad på unionsnivå.

O.  Sociala företag är privata organisationer som är oberoende av offentliga myndigheter.

P.  De verkar på marknaden på ett affärsmässigt sätt, vilket innebär att de bedriver verksamhet av ekonomisk natur.

Q.  Landsbygdsområden har en stor potential för socialt företagande, och det är därför mycket viktigt att landsbygdsregioner har en adekvat och heltäckande infrastruktur.

R.  Utbildning och fortbildning måste vara prioriterade områden för främjandet av en entreprenörskapskultur bland ungdomar.

S.  Ömsesidiga bolag inom sektorerna för hälso- och sjukvård samt socialt stöd inom unionen sysselsätter 8,6 miljoner människor och ger 120 miljoner medborgare stöd. Dessa ömsesidiga bolag har en marknadsandel på 24 procent och genererar mer än 4 procent av unionens BNP.

T.  Det främsta syftet med ett socialt och solidariskt företag måste vara att bidra till att det skapas ett socialt mervärde. De sociala företagen bör uttryckligen syfta till att gynna samhället i stort eller en viss grupp av människor och inte bara sina medlemmar. Deras sociala syfte bör anges tydligt i etableringshandlingarna. Begreppet socialt och solidariskt företag bör inte förväxlas med begreppet företagens sociala ansvar, även om kommersiella företag som tar betydande socialt ansvar kan ha en stark koppling till socialt företagande. Sociala företag bör inte sträva efter att skapa ekonomisk vinst i traditionell mening, utan bör i stället använda det eventuella mervärde som skapas för att vidareutveckla projekt som syftar till att förbättra de omständigheter som deras målgrupper befinner sig i.

U.  Framför allt digitalisering, ambitiösa klimatmål, migration, ojämlikhet, samhällsutveckling – särskilt i marginaliserade områden –, social välfärd samt hälso- och sjukvård, behoven hos personer med funktionsnedsättning, kampen mot fattigdom, socialt utanförskap, långtidsarbetslöshet, bristande jämställdhet och specifika miljöfrågor erbjuder stor potential för socialt företagande. De flesta sociala och solidariska företag verkar på marknaden på ett affärsmässigt sätt genom att ta ekonomiska risker.

V.  Sociala och solidariska företag bör bedriva en samhällsnyttig verksamhet, och de kan vara verksamma inom en rad olika verksamhetsområden. Traditionellt sett har sociala och solidariska företag ägnat sig åt att tillhandahålla tjänster som syftar till att förbättra levnadsförhållandena i samhället, särskilt tjänster som syftar till att ge stöd åt personer som befinner sig i en utsatt situation eller som drabbats av socioekonomiskt utanförskap samt tjänster för att hjälpa missgynnade grupper att ta sig in på arbetsmarknaden. I ljuset av det sociala värde som sociala företag skapar och deras förmåga att återintegrera långtidsarbetslösa, för att främja social sammanhållning och ekonomisk tillväxt, har en vanlig tendens i nationell lagstiftning varit att man utvidgar de verksamheter som sociala företag har rätt att bedriva, under förutsättning att verksamheterna är av allmänt intresse och/eller har en social nytta, till exempel tillhandahållande av samhällstjänster, bland annat inom utbildning, hälso- och sjukvård, kultur, bostadsfrågor, rekreation och miljö.

W.  Sociala och solidariska företag erbjuder en företagsmodell för 2000-talet som säkerställer balansen mellan ekonomiska och sociala behov. Sociala och solidariska företag förknippas i allmänhet med social, teknisk och ekonomisk innovation, som ett resultat av expansionen av deras verksamhet till nya områden för varuproduktion eller tillhandahållande av tjänster, inbegripet tjänster som avser miljö, hälso- och sjukvård, kultur, utbildning och rekreation, och/eller införandet av innovativa produktionsmetoder eller arbetsorganisationsmetoder, som är utformade för att möta nya krav och utmaningar på det sociala, territoriella och miljömässiga planet, såsom den åldrande befolkningen, avfolkningen, möjligheten att förena yrkes- och familjeliv, mångfaldshantering, tacklandet av ungdomsarbetslösheten, integrationen av de mest utestängda från arbetsmarknaden och bekämpningen av klimatförändringarna.

X.  Tack vare sin sociala och inkluderande karaktär erbjuder sociala företag sysselsättning för de grupper av arbetstagare som oftast är utestängda från den öppna arbetsmarknaden. Dessutom bidrar de på ett betydande sätt till att återintegrera långtidsarbetslösa och till att bekämpa arbetslösheten i allmänhet och därigenom till att stärka den sociala sammanhållningen och den ekonomiska tillväxten.

Y.  Tack vare de särskilda egenskaperna hos de företag och organisationer som ingår i den sociala ekonomin, dess specifika regler, dess sociala engagemang och dess innovativa metoder har den gång på gång visat sin motståndskraft under svåra ekonomiska förhållanden och sin förmåga att snabbare ta sig ur krissituationer.

Z.  Särskilt i små och medelstora företag tjänar personalägande ofta ett socialt syfte, vilket framgår av ett exempel på bästa praxis när det gäller framgångsrik återintegrering av långtidsarbetslösa med hjälp av den juridiska formen ”sociedad laboral” (personalägt företag) i Spanien. Arbetssökande får där möjlighet att använda sin arbetslöshetsersättning för att bilda ett företag och därigenom skapa ytterligare arbetstillfällen – med stöd och rådgivning från staten i frågor som rör företagsstyrning.

Aa.  Sociala och solidariska företag är inte nödvändigtvis ideella organisationer utan kan också vara vinstdrivande, förutsatt att deras verksamhet till fullo uppfyller kriterierna för att erhålla den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin. Trots detta bör de sociala och solidariska företagen i första hand vara inriktade på sociala värden och på att ha en positiv och varaktig inverkan på samhällets välstånd och ekonomiska utveckling snarare än på att skapa vinster för sina ägare, medlemmar eller aktieägare. I detta sammanhang är det nödvändigt att de sociala och solidariska företagen strikt begränsar utdelningen av vinster och tillgångar bland medlemmarna eller aktieägarna, dvs. tillämpar ett system med odelbara tillgångar (asset lock). En begränsad vinstutdelning skulle kunna tillåtas, med beaktande av det sociala företagets juridiska form, men förfarandena och reglerna för denna utdelning bör vara utformade på ett sätt som säkerställer att utdelningen inte äventyrar företagets primära sociala mål. Den största och mest betydande delen av de vinster som ett socialt och solidariskt företag gör bör under alla omständigheter återinvesteras eller på annat sätt användas för att upprätthålla och uppnå företagets sociala mål.

Ab.  För att utdelningsbegränsningen ska bli effektiv bör den omfatta flera aspekter, bland annat utbetalning av periodiska utdelningar, utdelning av ackumulerade reserver, överlåtelse av resterande tillgångar vid företagets upplösning, ombildning av det sociala företaget till en annan organisationsform, om detta är tillåtet, och förlust av ställning som socialt företag. Utdelningsbegränsningen skulle också kunna åsidosättas indirekt genom utbetalning av omotiverade ersättningar till anställda eller styrelseledamöter som överstiger marknadsnivån.

Ac.  Sociala och solidariska företag bör styras enligt demokratiska styrningsmodeller som knyter anställda, kunder och intressenter som berörs av verksamheten till beslutsfattandet. Denna modell som bygger på deltagande utgör ett strukturellt förfarande för att kontrollera det faktiska genomförandet av organisationens sociala mål. Medlemmarnas beslutsbefogenheter får inte uteslutande eller främst grundas på det kapital de eventuellt innehar, inte ens när den rättsliga form som antagits för det sociala och solidariska företaget motsvarar en kommersiell företagsmodell.

Ad.   Sociala och solidariska företag kan i vissa medlemsstater ha samma juridiska form som ett kommersiellt företag. Om sådana företag ska kunna erkännas som sociala och solidariska företag EU-nivå måste de uppfylla vissa krav och villkor som bidrar till att lösa de eventuella motsättningarna mellan företagsformen och modellen för sociala företag.

Ae.  Anställda i sociala företag bör behandlas på ett sätt som är jämförbart med hur anställda behandlas i konventionella företag.

Af.  De sociala och solidariska företagens positiva inverkan på samhället kan motivera att man vidtar konkreta åtgärder för att stödja dem, till exempel betalar ut bidrag och antar förmånliga skattebestämmelser och bestämmelser för offentlig upphandling. Dessa åtgärder bör i princip betraktas som förenliga med fördragen eftersom de syftar till att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller områden som främst är avsedda att ha en positiv inverkan på samhället och eftersom dessa företags förmåga att anskaffa kapital och göra vinst är avsevärt mer begränsad än för kommersiella företag.

Ag.  I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013(11) anges villkoren och kraven för inrättandet av europeiska fonder för socialt företagande.

Ah.  EU bör införa en certifiering eller märkning för sociala och solidariska företag i syfte att göra sådana företag mer synliga och främja en mer enhetlig rättslig ram. De offentliga myndigheterna måste kontrollera och säkerställa att ett företag uppfyller kraven för att bli certifierat som ett socialt och solidariskt företag och därmed kunna dra nytta av alla åtgärder som vidtas på EU-nivå för sådana företag. Certifieringen får återkallas om det sociala och solidariska företaget inte uppfyller kraven och sina rättsliga skyldigheter.

Ai.  De sociala och solidariska företagen bör årligen utarbeta en social rapport, som minst ska innehålla en redogörelse för verksamheten, resultat, berörda parters medverkan, fördelning av vinster, löner, bidrag och andra förmåner som erhållits.

1.  Europaparlamentet betonar att de omkring två miljoner sociala och solidariska företagen i Europa(12) med sina över 14,5 miljoner anställda(13) är mycket viktiga, och att de på ett ovärderligt sätt bidrar till skapandet av trygga och bra jobb, till den sociala och regionala sammanhållningen och till fortsatt ekonomisk tillväxt på den inre marknaden.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på unionsnivå införa en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin för sociala och solidariska företag, baserad på tydliga kriterier som utformats för att framhålla de kännetecknande dragen hos dessa företag och deras samhällsinverkan, öka deras synlighet, uppmuntra investeringar, främja tillgången till finansiering och den inre marknaden för dem som vill expandera nationellt eller till andra medlemsstater, samtidigt som de olika juridiska formerna och ramarna inom sektorn och i medlemsstaterna respekteras.

3.  Europaparlamentet anser att den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin bör vara tillgänglig för privata organisationer och företag som strikt uppfyller de rättsliga kraven för ett socialt och solidariskt företag, oavsett enligt vilken juridisk form de har bildats i en medlemsstat. Parlamentet betonar att märkningen dessutom bör vara frivillig för företaget.

4.  Europaparlamentet anser att den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin bör vara frivillig för företagen men måste erkännas av samtliga medlemsstater.

5.  Europaparlamentet anser att de rättsliga kraven för att erhålla och behålla den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin bör fastställas utifrån vissa egenskaper och gemensamma kriterier, särskilt de som anges i bilagan till denna resolution.

6.  Mot bakgrund av den ökande efterfrågan på sociala tjänster betonar Europaparlamentet den växande betydelsen av sociala företag i EU när det gäller att tillhandahålla sociala tjänster till stöd för människor som riskerar att drabbas – eller redan drabbats – av fattigdom och socialt utanförskap. Parlamentet betonar att sociala och solidariska företag inte bör ersätta de sociala tjänster som samhället tillhandahåller utan snarare bör fungera som ett komplement till dessa. Parlamentet uppmärksammar betydelsen av sociala och solidariska företag som tillhandahåller utbildning, vård eller sociala tjänster samt specifika miljötjänster i samarbete med lokala organ och frivilliga. Parlamentet framhåller att sociala och solidariska företag eventuellt kan lösa vissa samhällsutmaningar genom att tillämpa en bottom-up-strategi.

7.  Europaparlamentet påpekar att sociala och solidariska företag skapar arbetstillfällen för personer med funktionsnedsättning och för personer från andra missgynnade grupper.

8.  Europaparlamentet betonar att sociala och solidariska företag har en stark lokal och regional förankring, vilket ger dem fördelen av att ha bättre kännedom om de specifika behoven och av att därmed kunna erbjuda produkter och tjänster som behövs i området, för att därigenom förbättra den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen.

9.  Europaparlamentet konstaterar att sociala och solidariska företag kan bidra till ökad jämställdhet och minskade löneskillnader mellan könen.

10.  Europaparlamentet framhåller att de som oftast ställs utanför arbetsmarknaden måste erbjudas sysselsättning, genom återintegrering av långtidsarbetslösa och bekämpning av arbetslöshet i allmänhet.

11.  Europaparlamentet anser att man i samarbete med medlemsstaterna bör inrätta en mekanism som gör att företag som uppfyller de relevanta rättsliga kraven kan erhålla den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin. Alla juridiska personer på privaträttens område som uppfyller de rättsliga kriterierna bör ha rätt till den europeiska märkningen, oavsett om det finns en särskild juridisk form för sociala och solidariska företag i den medlemsstat där företaget bildades.

12.  Europaparlamentet anser att man i nära samarbete med medlemsstaterna bör inrätta en mekanism för att skydda den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin och förhindra att ”falska” sociala företag etableras och bedriver verksamhet. Mekanismen bör säkerställa att företag som tilldelats den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin övervakas regelbundet vad gäller deras efterlevnad av de bestämmelser som anges i märkningen. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör fastställa verksamma och proportionella påföljder för att säkerställa att märkningen inte erhålls eller används på felaktiga grunder.

13.  Europaparlamentet anser att sociala och solidariska företag som bär den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin bör erkännas som sådana företag i alla medlemsstater utifrån den verksamhet de bedriver och ha samma förmåner, rättigheter och skyldigheter som de företag som bildats i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där de är verksamma.

14.  Europaparlamentet betonar behovet av en allmän och inkluderande definition för hela EU och framhåller vikten av principen att en väsentlig andel av den vinst som ett socialt och solidariskt företag gör bör återinvesteras eller på annat sätt användas för att uppnå företagets sociala mål. Parlamentet framhåller de särskilda utmaningar som sociala kooperativ och sociala företag för arbetsmarknadsintegration ställs inför vid fullgörandet av sitt uppdrag att hjälpa dem som oftast ställs utanför arbetsmarknaden, och betonar behovet att låta sådana organisationer omfattas av den nya märkningen.

15.  Europaparlamentet anser att minimikriterierna och de rättsliga kraven för att erhålla och behålla den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin bör vara att ett företag bedriver en samhällsnyttig verksamhet som definierats på unionsnivå. Parlamentet framhåller att denna verksamhet bör vara mätbar i fråga om sociala effekter på områden såsom utsatta människors sociala integrering, arbetsmarknadsintegrering genom högkvalitativa hållbara arbetstillfällen för dem som riskerar utestängning, minskade klyftor mellan könen, åtgärder mot migranters marginalisering, främjande av lika möjligheter genom hälso- och sjukvård, utbildning, kultur och anständiga bostäder samt bekämpning av fattigdom och ojämlikhet. Parlamentet betonar att sociala och solidariska företag själva måste följa bästa praxis i fråga om arbets- och anställningsförhållanden.

16.  Europaparlamentet betonar att man för en sådan märkning måste säkerställa låga kostnader och en begränsad arbetsinsats, så att sociala företag inte missgynnas, särskilt med tanke på små och medelstora sociala och solidariska företag. De gemensamma, unionsövergripande kriterierna måste följaktligen vara enkla och tydliga och utgå från materiella snarare än formella faktorer, och de tillämpliga förfarandena får inte vara betungande. Parlamentet konstaterar att rapporteringsskyldigheter visserligen är ett rimligt verktyg för att kontrollera att sociala och solidariska företag alltjämt är berättigade till den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin, men att de inte får bli alltför betungande i fråga om frekvensen för sådana rapporter och den information som de ska innehålla. Parlamentet konstaterar att kostnaderna för märknings-/certifieringsförfarandet skulle kunna begränsas om den centrala administrativa delen görs av nationella myndigheter som sedan, i samarbete med de sociala och solidariska företagen, skulle kunna släppa ifrån sig det faktiska utförandet och hanteringen i praktiken genom att tillåta inhemskt självstyre på grundval av den unionsövergripande definitionen av kriterier för sociala och solidariska företag.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt främja en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin samt sprida insikt om den samhällsnytta och ekonomiska nytta som sociala och solidariska företag ger upphov till, inbegripet nya högkvalitativa arbetstillfällen och social sammanhållning.

18.  Europaparlamentet påminner om att tillämpning av strategier för företagens sociala ansvar i ett företags affärsplaner inte utgör en tillräcklig förutsättning för att företaget ska betraktas som ett socialt och solidariskt företag, och framhåller därför vikten av att göra en klar distinktion mellan å ena sidan sociala och solidariska företag och å andra sidan företag som gjort åtaganden avseende företagens sociala ansvar.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att dess politiska åtgärder återspeglar åtagandet att skapa en gynnsam miljö för sociala och solidariska företag. Parlamentet uppmanar kommissionen i detta avseende att i samarbete med medlemsstaterna och företrädarna för den sociala ekonomin genomföra en jämförande studie om de olika nationella och regionala rättsliga ramarna för företagen inom den sociala ekonomin inom EU och om villkoren för dessa företags verksamhet och deras särdrag, bland annat deras storlek och antal och deras verksamhetsområden, liksom om de olika nationella systemen för stadgar, certifiering och märkning.

20.  Europaparlamentet understryker att sociala och solidariska företag har en lång historia i flertalet medlemsstater och att de har befäst sin ställning som nödvändiga och viktiga marknadsaktörer.

21.  Europaparlamentet anser att investeringsprioriteringarna avseende den sociala ekonomin och sociala företag inte bör begränsas till social inkludering, utan bör inbegripa även sysselsättning och utbildning, för att spegla det breda spektrum av ekonomiska verksamheter inom vilka de förekommer.

22.  Europaparlamentet efterlyser en fortsättning av programmet ”Erasmus för unga företagare” och ett effektivt utnyttjande av budgeten, samt tillgängliggörande av information om detta program.

23.  Europaparlamentet efterlyser en förenkling av förfarandena för att inrätta sociala företag, så att inte onödig byråkrati utgör hinder för det sociala företagandet.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna upprätta en förteckning, som ska vara föremål för en översyn, över de befintliga juridiska former i medlemsstaterna som har de drag som är typiska för sociala företag och att hålla förteckningen uppdaterad med respekt för den historiska och rättsliga egenarten.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett bättre sätt införliva den sociala ekonomin i unionslagstiftningen för att skapa lika villkor för sociala och solidariska företag, å ena sidan, och andra former av företag, å den andra.

26.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att sociala företag bildar nätverk, och uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra överföring av kunskap och bästa praxis inom medlemsstaterna (exempelvis genom inrättande av nationella kontaktpunkter) och i hela EU, med deltagande av inte bara de sociala och solidariska företagen själva utan även traditionella företag, den akademiska världen och andra berörda aktörer. Kommissionen uppmanas att inom ramen för expertgruppen för socialt företagande och i samarbete med medlemsstaterna fortsätta att samla in och dela med sig av information om befintlig god praxis och att analysera både kvalitativa och kvantitativa uppgifter om sociala och solidariska företags bidrag både till utformningen av offentlig politik och till lokalsamhällena.

27.  Europaparlamentet betonar att kommissionen och medlemsstaterna, liksom regionala och lokala myndigheter, bör effektivisera dimensionen avseende sociala företag inom politik, program och praxis på området.

28.  Europaparlamentet betonar med kraft att bestämmelserna för sociala företag måste vara i linje med principerna för rättvis konkurrens och inte får innebära otillbörlig konkurrens, så att traditionella små och medelstora företag ges möjlighet att fungera i vederbörlig ordning.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över den befintliga lagstiftningen och att vid behov lägga fram lagstiftningsförslag om att införa en mer enhetlig och heltäckande rättslig ram till stöd för sociala och solidariska företag, särskilt – men inte enbart – inom områdena offentlig upphandling och konkurrensrätt, så att sådana företag behandlas på ett sätt som är förenligt med deras särskilda karaktär och bidrag till den sociala sammanhållningen och den ekonomiska tillväxten. Parlamentet anser att sådana åtgärder bör göras tillgänglig för företag som har tilldelats den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin, vilket garanterar respekt för kriterierna för att betraktas som ett socialt och solidariskt företag. Parlamentet anser att ett sådant lagstiftningsförslag framför allt skulle kunna göra det lättare för sociala och solidariska företag att samarbeta och göra affärer med andra sådana företag över gränserna.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att häva blockeringen av och stimulera ökade offentliga och privata investeringar i sociala och solidariska företag, inbegripet främjande av en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin.

31.  Europaparlamentet efterlyser en allmänt tillgänglig flerspråkig europeisk onlineplattform för sociala och solidariska företag genom vilken dessa kan söka information och utbyta idéer om etablering, möjligheter till och krav avseende EU-finansiering, deltagande i offentlig upphandling samt tänkbara rättsliga strukturer.

32.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör undersöka möjligheten att inrätta en budgetpost för stöd till innovation inom sociala och solidariska företag, särskilt när den innovativa karaktären hos den verksamhet som företaget bedriver gör att företaget har svårt att garantera tillräcklig finansiering under normala marknadsvillkor. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att göra det lättare för sociala och solidariska företag för att få de medel de behöver för att fortsätta sin verksamhet.

33.  Europaparlamentet betonar vikten av att stödja sociala och solidariska företag med tillräcklig finansiering, eftersom den finansiella hållbarheten är av avgörande betydelse för deras överlevnad. Parlamentet betonar behovet av att främja finansiellt stöd från privata investerare och offentliga organ till sociala och solidariska företag på regional och nationell nivå och på unionsnivå, särskilt för finansiering av innovation. Kommissionen uppmanas att stärka den sociala dimensionen av befintliga EU-medel i samband med den fleråriga budgetramen 2021–2027, t.ex. Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden och programmet för sysselsättning och social innovation, i syfte att främja den sociala ekonomin och socialt företagande. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att stärka genomförandet av Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI) och dess axel avseende mikrofinanser och socialt företagande, och att öka medvetenheten inom finanssektorn om egenskaperna hos och den ekonomiska nyttan och samhällsnyttan med sociala och solidariska företag. Parlamentet anser att det är nödvändigt att i allmänhet stödja alternativa finansieringssätt såsom riskkapitalfonder, startfinansiering, mikrokrediter och gräsrotsfinansiering, för att öka investeringarna i denna sektor baserat på den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin.

34.  Europaparlamentet efterlyser ett effektivt utnyttjande av unionens medel och understryker att tillgången till dessa medel måste underlättas för stödmottagare, också för att stödja och stötta sociala företag i deras primära mål att uppnå sociala effekter snarare än att maximera vinsten, vilket i slutändan ger en långsiktig avkastning på investeringen för samhället. Kommissionen uppmanas att i samband med nästa fleråriga budgetram, 2021–2027, se över regelverket för sociala investeringsfonder för att göra det lättare för sociala och solidariska företag att få tillträde till finansmarknaden. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en effektiv europeisk kampanj för att minska byråkratin och främja en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin.

35.  Europaparlamentet konstaterar i detta sammanhang att den sociala ekonomin fortfarande har svårt att få tillträde till offentlig upphandling, på grund av t.ex. hinder avseende storlek och finansiell kapacitet. Parlamentet upprepar betydelsen av att reformpaketet avseende offentlig upphandling genomförs på ett effektivt sätt av medlemsstaterna i syfte att uppnå ett större deltagande av sådana företag i upphandlingsförfaranden angående offentliga kontrakt, genom bättre spridning av upphandlingsregler, kriterier och information om upphandlingar och genom ökad tillgång till kontrakt för sådana företag, inbegripet sociala klausuler och kriterier, förenkling av förfaranden och utformning av upphandlingar på ett sätt som gör dem mer tillgängliga för mindre aktörer.

36.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av att stödja den sociala och solidariska ekonomins företag ekonomiskt. Kommissionen uppmanas att ta hänsyn till de sociala företagens särdrag vid mottagande av statligt stöd. Parlamentet föreslår förenklad tillgång till finansiering i linje med kategorierna i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014(14).

37.  Europaparlamentet konstaterar att finansiering, såväl som tillhandahållande av undervisnings- och utbildningstjänster för enskilda personer anställda av sociala företag i synnerhet för att främja kunskaper om entreprenörskap och grundläggande ekonomisk sakkunskap när det gäller att driva företag, samt tillhandahållande av specialiststöd och effektivisering av förvaltningen, är av avgörande betydelse för att öka tillväxten inom denna sektor. Medlemsstaterna uppmanas att införa politik för skattemässigt förmånlig behandling av sociala företag.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samla in både kvantitativa och kvalitativa uppgifter och analyser om sociala och solidariska företag och deras bidrag till den offentliga politiken inom och mellan länder, med beaktande av dessa företags särdrag och med hjälp av relevanta och lämpliga kriterier, i syfte att förbättra utformningen av politiken och strategierna men även att utveckla verktyg för att stödja deras utveckling.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artikel 50 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt lägga fram ett förslag till lagstiftningsakt om införande av en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin för sociala och solidariska företag i enlighet med de rekommendationer som ges i bilagan.

40.  Europaparlamentet anser att det begärda förslagets ekonomiska konsekvenser ska täckas av EU och medlemsstaterna.

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade rekommendationer till kommissionen och rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)

Antagna texter, P6_TA(2009)0062.

(2)

Antagna texter, P7_TA(2012)0429.

(3)

Antagna texter, P8_TA(2015)0320.

(4)

13766/15 SOC 643 EMPL 423.

(5)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande (EUT L 115, 25.4.2013, s. 18).

(6)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1296/2013 av den 11 december 2013 om Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI) och om ändring av beslut nr 283/2010/EU om inrättande av ett europeiskt instrument Progress för mikrokrediter för sysselsättning och social delaktighet (EUT L 347, 20.12.2013, s. 238).

(7)

Europaparlamentets och rådet direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).

(8)

Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (EUT L 207, 18.8.2003, s. 1).

(9)

Antagna texter, P7_TA(2013)0094.

(10)

http://ec.europa.eu/growth/tools-databases/newsroom/cf/itemdetail.cfm?item_id=9024

(11)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande (EUT L 115, 25.4.2013, s. 18).

(12)

https://ec.europa.eu/growth/sectors/social-economy_en

(13)

http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langId=en&pubId=7523, s. 47.

(14)

Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (EUT L 187, 26.6.2014, s. 1).


BILAGA TILL RESOLUTIONSFÖRSLAGET:REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Rekommendation 1 (införande av en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin och företag som kan komma i fråga)

Europaparlamentet anser att den lagstiftningsakt som ska antas bör syfta till att skapa en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin, som ska vara frivillig för sociala och solidariska företag, oavsett vilken juridisk form de väljer i enlighet med nationell lagstiftning.

Parlamentet anser att den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin enbart bör tilldelas företag som uppfyller samtliga följande kriterier:

a)  Organisationen bör vara en privaträttslig enhet som har bildats i en företagsform som finns tillgänglig i medlemsstaterna och i enlighet med EU-rätten, och bör vara oberoende av staten och de offentliga myndigheterna.

b)  Syftet är i huvudsak riktat mot allmänintresset eller den allmänna nyttan.

c)  Det bör främst bedriva samhällsnyttig och solidarisk verksamhet, det vill säga att företaget har målsättningen att genom sin verksamhet stödja människor i utsatta situationer och motverka utanförskap, ojämlikhet och kränkningar av grundläggande rättigheter, även på internationell nivå, eller att bidra till skyddet av miljön, den biologiska mångfalden, klimatet och naturresurserna.

d)  Det bör omfattas av åtminstone partiell begränsning av vinstutdelning och av särskilda bestämmelser om fördelningen av vinster och tillgångar under hela dess livslängd, även vid upplösning. Den största delen av de vinster som företaget gör bör under alla omständigheter återinvesteras eller användas på annat sätt för att uppnå företagets sociala mål.

e)  Det bör styras enligt demokratiska styrningsmodeller som omfattar dess anställda, dess kunder och de intressenter som berörs av dess verksamhet. Medlemmarnas inflytande och befogenheter i beslutsfattandet får inte grundas på det kapital de eventuellt innehar.

Europaparlamentet anser att det inte finns något som hindrar att konventionella företag tilldelas den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin om de uppfyller de ovannämnda kraven, särskilt i fråga om ändamål, vinstutdelning, styrning och beslutsfattande.

Rekommendation 2 (mekanism för certifiering, tillsyn och övervakning av den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin)

Lagstiftningsakten bör inrätta en mekanism för certifiering och för tillsyn och övervakning av den rättsliga märkningen i samarbete med medlemsstaterna och företrädarna för den sociala ekonomin, vilket är nödvändigt för att skydda den rättsliga märkningen ”sociala och solidariska företag” och bevara dess inneboende värde. Europaparlamentet anser att denna kontroll borde omfatta andra organisationer som är representativa för sektorn för sociala företag.

Påföljderna för överträdelse av relevanta bestämmelser skulle kunna sträcka sig från en enkel tillrättavisning till att märkningen dras tillbaka.

Rekommendation 3 (erkännande av den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin)

Den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin bör gälla i alla medlemsstater, och företag med denna märkning bör erkännas som sociala och solidariska företag i alla medlemsstater. Märkningen bör göra det möjligt för alla företag som tilldelats den att bedriva sin huvudsakliga verksamhet i andra medlemsstater på samma villkor som nationella företag med samma märkning. De bör ha samma förmåner, rättigheter och skyldigheter som sociala och solidariska företag som bildats i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där de är verksamma.

Rekommendation 4 (rapporteringsskyldigheter)

Lagstiftningsakten bör föreskriva att sociala och solidariska företag som vill behålla märkningen varje år ska utarbeta en social rapport om sin verksamhet, sina resultat, berörda parters medverkan, fördelningen av vinster, löner, bidrag och andra förmåner som erhållits. Kommissionen bör i detta sammanhang ges befogenhet att ta fram en modell för att hjälpa de sociala och solidariska företagen med detta.

Rekommendation 5 (riktlinjer för god praxis)

Lagstiftningsakten bör också ge kommissionen befogenhet att fastställa riktlinjer för god praxis för sociala och solidariska företag i Europa. Sådan god praxis bör särskilt omfatta följande:

a)  Modeller för en effektiv demokratisk styrning.

b)  Samråd för fastställandet av en effektiv affärsstrategi.

c)  Anpassning till de sociala behoven och arbetsmarknaden, särskilt på lokal nivå.

d)  Lönepolitik, yrkesutbildning, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och sysselsättningens kvalitet.

e)  Användar- och kundrelationer och åtgärder för att tillgodose sociala behov som inte täcks av marknaden eller staten.

f)  Situationen på företaget i fråga om mångfald, icke-diskriminering och lika möjligheter för kvinnor och män bland medlemmarna, inklusive ansvarsfulla och ledande befattningar.

Rekommendation 6 (förteckning över juridiska former)

Lagstiftningsakten bör innehålla en förteckning över de juridiska företagsformer i medlemsstaterna som kan komma i fråga för den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin. Denna förteckning bör regelbundet ses över.För att säkerställa insyn och ett effektivt samarbete mellan medlemsstaterna bör förteckningen offentliggöras på kommissionens webbplats.

Rekommendation 7 (översyn av befintlig lagstiftning)

Kommissionen uppmanas att se över befintliga rättsakter och att vid behov lägga fram lagstiftningsförslag om att införa en mer enhetlig och heltäckande rättslig ram till stöd för sociala företag.

Rekommendation 8 (om ekosystemet för sociala företag och samarbete mellan medlemsstaterna)

Kommissionen bör se till att dess politiska åtgärder återspeglar åtagandet att skapa ett ekosystem för sociala företag. Kommissionen uppmanas att ta hänsyn till att de sociala och solidariska företagen har ett starkt lokalt och regionalt inflytande, vilket ger dem fördelen att de har en bättre uppfattning om de specifika behoven och gör att de kan erbjuda produkter och tjänster – de flesta av dem lokalt förankrade – och förbättra den sociala och territoriella sammanhållningen. Kommissionen uppmanas att vidta åtgärder för att främja samarbetet mellan de sociala och solidariska företagen över gränser och sektorer så att utbytet av kunskap och praxis främjas på ett sådant sätt att utvecklingen av dessa företag stöds.


MOTIVERING

Sociala och solidariska företag är en del av den sociala ekonomin. De kombinerar de bredare sociala, miljömässiga och samhälleliga målen med en förvaltning som bygger på en modell för entreprenörskap. Deras verksamhetsområden varierar. Företagen ägnar sig i regel åt att tillhandahålla sociala tjänster och arbetsintegrerande tjänster för missgynnade grupper. En vanlig tendens i nationell lagstiftning tycks emellertid vara att man utvidgar omfattningen av de verksamheter som sociala företag har rätt att bedriva, under förutsättning att verksamheterna är av allmänt intresse och/eller har en social nytta, som till exempel tillhandahållande av samhällstjänster, bland annat inom utbildning, kultur och miljö.

Den senaste ekonomiska och finansiella krisen har visat att de som drabbats hårdast av följderna av krisen är de mest utestängda och missgynnade grupperna på arbetsmarknaden, nämligen kvinnor, personer med funktionsnedsättning, ungdomar och lågutbildade arbetstagare. Föredraganden vill i detta sammanhang påminna om att den sociala och solidariska ekonomin sysselsätter över 14 miljoner människor, vilket motsvarar omkring 6,5 procent av arbetstagarna i EU och 10 procent av EU:s företag.

I EU:s medlemsstater kan de sociala företagen välja olika juridiska former och ställningar, som sträcker sig från mer traditionella juridiska former (dvs. föreningar, stiftelser, kooperativ och aktiebolag) till nya juridiska former som enbart är avsedda för sociala företag (dvs. sociala kooperativ i Italien eller GmbH i Tyskland). Denna mångfald och den innovativa karaktären hos vissa av dessa juridiska former manar till försiktighet inom detta område som för närvarande befinner sig i stark utveckling. Den tyder också på att det kommer att bli svårt att komma överens i Europa om huruvida det är lämpligt eller nödvändigt att i dagsläget införa en särskild juridisk form av sociala företag på EU-nivå.

Detta är skälet till att föredraganden antar en mer försiktig hållning, som han anser skulle kunna skapa mer politisk enighet och, inte minst, som kan ha stora fördelar för sociala företag. Föredraganden anser att man bör uppmana kommissionen att på EU-nivå införa en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin, som ska vara frivillig, dvs. på begäran av sociala företag, och som ska tilldelas företag som uppfyller kriterierna, oavsett vilken juridisk form företagen valt i enlighet med nationell lagstiftning. Dessa kriterier anges i betänkandet och är inte helt nya. De bygger på tidigare texter och resolutioner från EU-institutionerna. Föredraganden vill i detta sammanhang undanröja alla tvivel om att definitionen av sociala företag även omfattar vinstdrivande organisationer. Det avgörande är om större delen av vinsten återinvesteras i organisationens verksamhet och tjänar det sociala syftet.

Föredraganden anser att tanken på en märkning skulle ge de sociala företagen ökad synlighet, ge dem fler möjligheter att få tillgång till både offentlig och privat finansiering, hitta bättre finansiering och fler förmåner och också främja rörlighet inom Europeiska unionen.

Utöver denna rekommendation har föredraganden också bifogat en rad andra rekommendationer i bilagan till detta förslag till betänkande. Föredraganden föreslår att man ska inrätta en mekanism för certifiering och för tillsyn och övervakning av den europeiska sociala märkningen tillsammans med medlemsstaterna. Detta kommer att skydda de sociala företagen mot bedrägerier.

Föredraganden föreslår också att den europeiska sociala märkningen ska gälla i alla medlemsstater, vilket innebär att alla företag med denna märkning ska kunna utföra sin huvudsakliga verksamhet i andra medlemsstater på samma villkor som nationella företag med samma märkning. De bör också ha samma förmåner, rättigheter och skyldigheter som sociala företag som bildats i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där de är verksamma.

Lagstiftningsakten bör föreskriva att sociala företag som vill behålla märkningen regelbundet ska utarbeta en social rapport om sin verksamhet, sina resultat, berörda parters medverkan, fördelningen av vinster, löner, bidrag och andra förmåner som erhållits. Kommissionen bör i detta sammanhang ges befogenhet att ta fram en modell för att hjälpa de sociala företagen med detta.

Lagstiftningsakten bör också ge kommissionen befogenhet att fastställa riktlinjer för god praxis för sociala företag i Europa. Dessa riktlinjer bör hänvisa till de grundläggande delar som anges i bilagan.

Av praktiska skäl bör lagstiftningsakten innehålla en förteckning över de juridiska företagsformer i medlemsstaterna som kan komma i fråga för den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin. Förteckningen ska kunna ses över.

Slutligen uppmanar föredraganden kommissionen att se över den befintliga lagstiftningen och att vid behov lägga fram lagstiftningsförslag om att införa en mer enhetlig och heltäckande rättslig ram till stöd för sociala företag.


YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (23.5.2018)

till utskottet för rättsliga frågor

över en stadga för sociala och solidariska företag

(2016/2237(INL))

Föredragande av yttrande (*): Heinz K. Becker

(*)  Förfarande med associerat utskott – artikel 54 i arbetsordningen

(Initiativ – artikel 46 i arbetsordningen)

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

A.  Variationen är stor bland de nationella lagstiftningsramarna för sociala och solidariska företag inom hela EU, med stora skillnader i fråga om rättsliga tillvägagångssätt (såsom kooperativ, föreningar, välgörenhetsorganisationer, ömsesidiga bolag, stiftelser osv.), affärsmodeller och offentligt stöd. Sociala och solidariska företag är aktörer inom den sociala ekonomin, som är en integrerad del av den europeiska sociala marknadsekonomin på de sociala, utbildningsmässiga, kulturella och miljömässiga områdena.

B.  Sociala och solidariska företag möter samhällsutmaningar med en innovativ strategi och är ett viktigt stöd för medlemsstaterna. Sociala och solidariska företag lämnar ett värdefullt bidrag till social innovation. Den sociala och solidariska ekonomin bör betraktas som en av drivkrafterna för att utveckla en socialt och miljömässigt hållbar marknadsekonomi och EU:s inre marknad. Sociala och solidariska företag anger nya riktningar för social problemlösning i en värld som förändras snabbt. Sociala och solidariska företags inverkan har, särskilt under den ekonomiska krisen, framhållits som något som ger upphov till anständiga, inkluderande, lokala och hållbara arbetstillfällen, vilket främjar den ekonomiska tillväxten och miljöskyddet samt stärker den sociala, ekonomiska och regionala sammanhållningen(1).

C.  Framför allt digitalisering, ambitiösa klimatmål, migration, ojämlikhet, samhällsutveckling – särskilt inom marginaliserade områden –, social välfärd samt hälso- och sjukvård, behoven hos personer med funktionsnedsättning, kampen mot fattigdom, socialt utanförskap, antalet långtidsarbetslösa, bristande jämställdhet och specifika miljöfrågor erbjuder stor potential för socialt företagande. De flesta sociala och solidariska företag verkar på marknaden på ett affärsmässigt sätt genom att ta ekonomiska risker.

D.  Sociala och solidariska företag bör ha en gemensam identitet i alla medlemsstater, samtidigt som man uppmärksammar betydelsen av att erkänna mångfalden bland dem. I den nya studien A European Statute for Social and Solidarity based Enterprises från generaldirektoratet för unionens interna politik erkänner man mervärdet av åtgärder på unionsnivå och rekommenderar att det införs en status, och en tillhörande etikett, certifiering eller märkning, snarare än ett krav på en särskild rättslig form för sociala och solidariska företag.

E.  Landsbygdsområden har en stor potential för socialt företagande, och det är därför mycket viktigt att landsbygdsregioner har en adekvat och heltäckande infrastruktur.

F.  Utbildning och fortbildning måste vara prioriterade områden för främjandet av en entreprenörskapskultur bland ungdomar.

G.  Ömsesidiga företag inom sektorerna för hälso- och sjukvård samt socialt stöd inom unionen sysselsätter 8,6 miljoner människor och ger 120 miljoner medborgare stöd. Dessa ömsesidiga företag har en marknadsandel på 24 procent och genererar mer än 4 procent av unionens BNP.

H.  I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013(2) anges villkoren och kraven för inrättandet av europeiska fonder för socialt företagande.

1.  Europaparlamentet betonar att de omkring två miljoner företagen inom den sociala ekonomin i Europa(3) med sina över 14,5 miljoner anställda(4) är av stor vikt, och att de har enorm betydelse för skapande av kvalificerade arbetstillfällen, för den sociala och regionala sammanhållningen och för den fortsatta ekonomiska tillväxten på den inre marknaden.

2.  Europaparlamentet understryker att sociala och solidariska företag har en lång historia i flertalet medlemsstater och att de har befäst sin ställning som nödvändiga och viktiga marknadsaktörer.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de nationella myndigheterna att respektera den historiska och rättsliga egenarten hos den sociala ekonomins företag i samband med marknadsreglering.

4.  Mot bakgrund av den ökande efterfrågan på sociala tjänster betonar Europaparlamentet den växande betydelsen av sociala företag i EU när det gäller att tillhandahålla sociala tjänster till stöd för människor som riskerar att drabbas – eller redan drabbats – av fattigdom och socialt utanförskap. Parlamentet betonar att sociala och solidariska företag inte bör ersätta de sociala tjänster som samhället tillhandahåller utan snarare bör fungera som ett komplement till dessa. Parlamentet uppmärksammar betydelsen av sociala och solidariska företag som tillhandahåller utbildning, vård eller sociala tjänster samt specifika miljötjänster i samarbete med lokala organ och frivilliga. Parlamentet framhåller att sociala och solidariska företag kan hantera vissa samhällsutmaningar genom att tillämpa en bottom-up-strategi.

5.  Europaparlamentet påpekar att sociala och solidariska företag skapar arbetstillfällen för personer med funktionsnedsättning och för personer från andra missgynnade grupper.

6.  Europaparlamentet betonar att sociala och solidariska företag har en stark lokal och regional förankring, vilket ger dem fördelen av att ha bättre kännedom om de specifika behoven och av att därmed kunna erbjuda produkter och tjänster som behövs i området, för att därigenom förbättra den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen.

7.  Europaparlamentet konstaterar att sociala och solidariska företag kan bidra till ökad jämställdhet och minskade löneskillnader mellan könen.

8.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att sociala företag bildar nätverk, och uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra överföring av kunskap och bästa praxis inom medlemsstaterna (exempelvis genom inrättande av nationella kontaktpunkter) och i hela EU, med deltagande av inte bara de sociala och solidariska företagen själva utan även traditionella företag, den akademiska världen och andra berörda aktörer. Kommissionen uppmanas att inom ramen för expertgruppen för socialt företagande och i samarbete med medlemsstaterna fortsätta att samla in och dela med sig av information om befintlig god praxis och att analysera både kvalitativa och kvantitativa uppgifter om sociala och solidariska företags bidrag till både offentlig politik och lokalsamhällen.

9.  Europaparlamentet efterlyser en allmänt tillgänglig flerspråkig europeisk onlineplattform för sociala och solidariska företag genom vilken dessa kan söka information och utbyta idéer om inrättande, möjligheter till och krav avseende EU-finansiering, deltagande i offentlig upphandling samt tänkbara rättsliga strukturer.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på unionsnivå för sociala och solidariska företag införa en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin, baserat på tydliga kriterier avsedda att framhålla de kännetecknande egenskaperna hos dessa företag och deras inverkan på samhället, öka deras synlighet, uppmuntra investeringar och främja tillgång till finansiering och den inre marknaden för dem som vill expandera nationellt eller till andra medlemsstater, samtidigt som de olika rättsliga formerna och ramverken inom sektorn och i medlemsstaterna respekteras. Parlamentet konstaterar vidare att kriterierna bör bygga på såväl ekonomiska som sociala faktorer, med hänvisningar till den ekonomiska bärkraften och det uttryckliga syftet att främja samhället eller en specifik grupp. Parlamentet understryker att en inriktning på sociala aspekter bör vara huvudsyftet för sociala och solidariska företag. Parlamentet anser att tilldelning av en sådan märkning bör ske på begäran av företag som uppfyller tilldelningskriterierna, såsom arbete för ett socialt ändamål, en entreprenörskapsdimension, deltagarbaserat beslutsfattande och betydande återinvestering av vinster. Den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin bör vara frivillig för företagen men måste erkännas av samtliga medlemsstater.

11.  Europaparlamentet betonar att det i nuläget finns kriterier som ska bidra till fastställande av sociala och solidariska företag med avseende på befintlig unionslagstiftning, t.ex. de kriterier som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1296/2013(5), där socialt företag innebär ett företag som, oavsett juridisk form,

a)  enligt sin bolagsordning, sina stadgar eller andra juridiska handlingar genom vilka det upprättats i första hand strävar efter att uppnå mätbara, positiva sociala effekter snarare än att generera vinst till sina bolagsägare, medlemmar och aktie- eller andelsägare, och som

i)  tillhandahåller tjänster eller varor som genererar social avkastning, och/eller

ii)  använder en metod för produktion av varor eller tjänster som uttrycker dess sociala mål,

b)  använder sina vinster för att i första hand uppnå sitt primära mål och har på förhand fastställda förfaranden och regler för utdelning av vinst till aktie- eller andelsägare och bolagsägare, med syftet att säkerställa att sådan utdelning inte äventyrar det primära målet, och

c)  drivs på ett affärsmässigt, ansvarigt och transparent sätt, särskilt genom delaktighet av anställda, kunder och/eller intressenter som påverkas av dess affärsverksamhet.

12.  Europaparlamentet betonar behovet av en allmän och inkluderande definition för hela EU och framhåller vikten av principen att en väsentlig andel av den vinst som ett socialt och solidariskt företag gör bör återinvesteras eller på annat sätt användas för att uppnå företagets sociala mål. Parlamentet framhåller de särskilda utmaningar som sociala kooperativ och sociala företag för arbetsmarknadsintegration ställs inför vid fullgörandet av sitt uppdrag att hjälpa dem som oftast ställs utanför arbetsmarknaden, och betonar behovet att låta sådana organisationer omfattas av den nya märkningen.

13.  Europaparlamentet anser att minimikriterierna och de rättsliga kraven för att erhålla och behålla den europeiska sociala märkningen bör vara att ett företag bedriver en samhällsnyttig verksamhet som definierats på unionsnivå. Parlamentet framhåller att denna verksamhet bör vara mätbar i fråga om sociala effekter på områden såsom utsatta människors sociala integrering, arbetsmarknadsintegrering genom högkvalitativa hållbara arbetstillfällen för dem som riskerar utestängning, minskade klyftor mellan könen, åtgärder mot migranters marginalisering, främjande av lika möjligheter genom hälso- och sjukvård, utbildning, kultur och anständiga bostäder samt bekämpning av fattigdom och ojämlikhet. Parlamentet betonar att sociala och solidariska företag själva måste följa bästa praxis i fråga om arbets- och anställningsförhållanden.

14.  Europaparlamentet betonar att man för en sådan märkning måste säkerställa låga kostnader och en begränsad arbetsinsats, så att sociala företag inte missgynnas, särskilt med tanke på små och medelstora sociala och solidariska företag. De gemensamma, unionsövergripande kriterierna måste följaktligen vara enkla och tydliga och utgå från materiella snarare än formella faktorer, och de tillämpliga förfarandena får inte vara betungande. Parlamentet konstaterar att rapporteringsskyldigheter visserligen är ett rimligt verktyg för att kontrollera att sociala och solidariska företag alltjämt är berättigade till den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin, men att de inte får bli alltför betungande i fråga om frekvensen för sådana rapporter och den information som de ska innehålla. Parlamentet noterar att kostnaderna för märknings-/certifieringsförfarandet skulle kunna begränsas om den centrala administrativa delen görs av nationella myndigheter som sedan, i samarbete med de sociala och solidariska företagen, skulle kunna släppa ifrån sig det faktiska utförandet och hanteringen i praktiken genom att tillåta inhemskt självstyre på grundval av den unionsövergripande definitionen av kriterier för sociala och solidariska företag.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt främja en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin samt sprida insikt om den samhällsnytta och ekonomiska nytta som sociala och solidariska företag ger upphov till, inbegripet nya högkvalitativa arbetstillfällen och social sammanhållning.

16.  Europaparlamentet påminner om att tillämpning av strategier för företagens sociala ansvar i ett företags affärsplaner inte utgör en tillräcklig förutsättning för att företaget ska betraktas som ett socialt och solidariskt företag, och framhåller därför vikten av att göra en klar distinktion mellan å ena sidan sociala och solidariska företag och å andra sidan företag som gjort åtaganden avseende företagens sociala ansvar.

17.  Europaparlamentet anser att investeringsprioriteringarna avseende den sociala ekonomin och sociala företag inte bör begränsas till social inkludering, utan bör inbegripa även sysselsättning och utbildning, för att spegla det breda spektrum av ekonomiska verksamheter inom vilka de förekommer.

18.  Europaparlamentet efterlyser en fortsättning av programmet ”Erasmus för unga företagare” och ett effektivt utnyttjande av budgeten, samt tillgängliggörande av information om detta program.

19.  Europaparlamentet efterlyser en förenkling av förfarandena för att inrätta sociala företag, så att inte onödig byråkrati utgör hinder för det sociala företagandet.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett bättre sätt införliva den sociala ekonomin i unionslagstiftningen för att skapa lika villkor för sociala och solidariska företag, å ena sidan, och andra former av företag, å den andra.

21.  Europaparlamentet betonar vikten av att stödja sociala och solidariska företag med tillräcklig finansiering, eftersom den finansiella hållbarheten är av avgörande betydelse för deras överlevnad. Parlamentet betonar behovet att främja finansiellt stöd från privata investerare och offentliga organ till sociala och solidariska företag på regional och nationell nivå och på unionsnivå, särskilt för finansiering av innovation. Kommissionen uppmanas att stärka den sociala dimensionen av befintliga EU-medel i samband med den fleråriga budgetramen 2021–2027, t.ex. Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden och programmet för sysselsättning och social innovation, i syfte att främja den sociala ekonomin och socialt företagande. Kommissionen uppmanas att stärka genomförandet av Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI) och dess axel avseende mikrofinanser och socialt företagande, och att öka medvetenheten inom finanssektorn om egenskaperna hos och den ekonomiska nyttan och samhällsnyttan med sociala och solidariska företag. Parlamentet anser vidare att det är nödvändigt att i allmänhet stödja alternativa finansieringssätt såsom riskkapitalfonder, startfinansiering, mikrokrediter och gräsrotsfinansiering, för att öka investeringarna i denna sektor baserat på den europeiska märkningen med anknytning till den sociala ekonomin.

22.  Europaparlamentet efterlyser ett effektivt utnyttjande av unionens medel och understryker att tillgången till dessa medel måste underlättas för stödmottagare, också för att stödja och stötta sociala företag i deras primära mål att uppnå sociala effekter snarare än att maximera vinsten, vilket i slutändan ger en långsiktig avkastning på investeringen för samhället. Kommissionen uppmanas att i samband med nästa fleråriga budgetram, 2021–2027, se över regelverket för sociala investeringsfonder för att göra det lättare för sociala och solidariska företag att få tillträde till finansmarknaden. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en effektiv europeisk kampanj för att minska byråkratin och främja en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta mätbara åtgärder för att häva blockeringen av och stimulera offentliga och privata investeringar i sociala och solidariska företag, inbegripet främjande av en europeisk märkning med anknytning till den sociala ekonomin. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att den sociala ekonomin fortfarande har svårt att få tillträde till offentlig upphandling, på grund av t.ex. hinder avseende storlek och finansiell kapacitet. Parlamentet upprepar betydelsen av att reformpaketet avseende offentlig upphandling genomförs på ett effektivt sätt av medlemsstaterna i syfte att uppnå ett större deltagande av dessa företag i upphandlingsförfaranden angående offentliga kontrakt, genom bättre spridning av upphandlingsregler, kriterier och information om upphandlingar och genom ökad tillgång till kontrakt för sådana företag, inbegripet sociala klausuler och kriterier, förenkling av förfaranden och utformning av upphandlingar på ett sätt som gör dem mer tillgängliga för mindre aktörer.

24.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av att stödja den sociala och solidariska ekonomins företag ekonomiskt. Kommissionen uppmanas att ta hänsyn till de sociala företagens särdrag vid mottagande av statligt stöd. Parlamentet föreslår förenklad tillgång till finansiering i linje med kategorierna i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014(6).

25.  Europaparlamentet betonar att kommissionen och medlemsstaterna, liksom regionala och lokala myndigheter, bör effektivisera dimensionen avseende sociala företag inom politik, program och praxis på området.

26.  Europaparlamentet framhåller nödvändigheten av att erbjuda sysselsättning åt dem som oftast ställs utanför arbetsmarknaden, genom att på nytt integrera långtidsarbetslösa och bekämpa arbetslöshet i allmänhet.

27.  Europaparlamentet konstaterar att finansiering, såväl som tillhandahållande av undervisnings- och utbildningstjänster för enskilda personer anställda av sociala företag i synnerhet för att främja kunskaper om entreprenörskap och grundläggande ekonomisk sakkunskap när det gäller att driva företag, samt tillhandahållande av specialiststöd och effektivisering av förvaltningen, är av avgörande betydelse för att öka tillväxten inom denna sektor. Medlemsstaterna uppmanas att införa politik för skattemässigt förmånlig behandling av sociala företag.

28.  Europaparlamentet betonar med kraft att bestämmelserna för sociala företag måste vara i linje med principerna för rättvis konkurrens och inte får innebära otillbörlig konkurrens, så att traditionella små och medelstora företag ges möjlighet att fungera i vederbörlig ordning.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

15.5.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

40

3

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Laura Agea, Brando Benifei, Vilija Blinkevičiūtė, Enrique Calvet Chambon, David Casa, Geoffroy Didier, Martina Dlabajová, Lampros Fountoulis, Elena Gentile, Arne Gericke, Marian Harkin, Danuta Jazłowiecka, Agnes Jongerius, Jan Keller, Ádám Kósa, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Jean Lambert, Jérôme Lavrilleux, Jeroen Lenaers, Verónica Lope Fontagné, Javi López, Thomas Mann, Joëlle Mélin, Miroslavs Mitrofanovs, Elisabeth Morin-Chartier, Emilian Pavel, Georgi Pirinski, Robert Rochefort, Claude Rolin, Siôn Simon, Romana Tomc, Marita Ulvskog, Jana Žitňanská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Georges Bach, Tania González Peñas, Sergio Gutiérrez Prieto, Krzysztof Hetman, Miapetra Kumpula-Natri, Joachim Schuster, Helga Stevens, Neoklis Sylikiotis

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Dominique Bilde, Dietmar Köster

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

40

+

ALDE

Enrique Calvet Chambon, Martina Dlabajová, Marian Harkin, Robert Rochefort

ECR

Arne Gericke, Helga Stevens, Jana Žitňanská

EFDD

Laura Agea

GUE/NGL

Tania González Peñas, Neoklis Sylikiotis

PPE

Georges Bach, David Casa, Geoffroy Didier, Krzysztof Hetman, Danuta Jazłowiecka, Ádám Kósa, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Jérôme Lavrilleux, Jeroen Lenaers, Verónica Lope Fontagné, Thomas Mann, Elisabeth Morin-Chartier, Claude Rolin, Romana Tomc

S&D

Brando Benifei, Vilija Blinkevičiūtė, Elena Gentile, Sergio Gutiérrez Prieto, Agnes Jongerius, Jan Keller, Dietmar Köster, Miapetra Kumpula-Natri, Javi López, Emilian Pavel, Georgi Pirinski, Joachim Schuster, Siôn Simon, Marita Ulvskog

VERTS/ALE

Jean Lambert, Miroslavs Mitrofanovs

3

-

ENF

Dominique Bilde, Joëlle Mélin

NI

Lampros Fountoulis

0

0

 

 

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2017/611030/EPRS_STU(2017)611030_EN.pdf.

(2)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande (EUT L 115, 25.4.2013, s. 18).

(3)

https://ec.europa.eu/growth/sectors/social-economy_sv.

(4)

http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langId=sv&pubId=7523, s. 47.

(5)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1296/2013 av den 11 december 2013 om Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI) och om ändring av beslut nr 283/2010/EU om inrättande av ett europeiskt instrument Progress för mikrokrediter för sysselsättning och social delaktighet (EUT L 347, 20.12.2013, s. 238).

(6)

Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (EUT L 187, 26.6.2014, s. 1).


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

20.6.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

19

2

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Max Andersson, Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Jean-Marie Cavada, Rosa Estaràs Ferragut, Enrico Gasbarra, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Heidi Hautala, Mary Honeyball, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Gilles Lebreton, António Marinho e Pinto, Julia Reda, Evelyn Regner, Pavel Svoboda, József Szájer, Francis Zammit Dimech, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Sergio Gaetano Cofferati, Geoffroy Didier, Angel Dzhambazki, Angelika Niebler, Kosma Złotowski


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

19

+

ALDE

Jean-Marie Cavada, António Marinho e Pinto

EFDD

Joëlle Bergeron

PPE

Geoffroy Didier, Rosa Estaràs Ferragut, Angelika Niebler, Pavel Svoboda, József Szájer, Francis Zammit Dimech, Tadeusz Zwiefka

S&D

Sergio Gaetano Cofferati, Enrico Gasbarra, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Mary Honeyball, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Evelyn Regner

VERTS/ALE

Max Andersson, Heidi Hautala, Julia Reda

2

-

ENF

Marie-Christine Boutonnet, Gilles Lebreton

2

0

ECR

Angel Dzhambazki, Kosma Złotowski

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 29 juni 2018Rättsligt meddelande