Förfarande : 2016/0360A(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0242/2018

Ingivna texter :

A8-0242/2018

Debatter :

PV 15/04/2019 - 17
CRE 15/04/2019 - 17

Omröstningar :

PV 16/04/2019 - 8.11
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2019)0369

BETÄNKANDE     ***I
PDF 2630kWORD 830k
28.6.2018
PE 613.409v04-00 A8-0242/2018

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012

(COM(2016)0850 – C8-0480/2016 – 2016/0360A(COD))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor

Föredragande: Peter Simon

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012

(COM(2016)0850 – C8-0480/2016 – 2016/0360A(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0850),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0480/2016),

-  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 8 november 2017(1),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 30 mars 2017(2),

–  med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 18 maj 2017 om att ge utskottet för ekonomi och valutafrågor tillstånd att dela upp kommissionens förslag och att utarbeta två separata lagstiftningsbetänkanden på grundval av detta,  

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0242/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag    1

EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG(3)*

till kommissionens förslag

---------------------------------------------------------

2016/0360 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT [DENNA FÖRORDNING/DETTA DIREKTIV/DETTA BESLUT],

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(4),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(5),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)  Efter den finanskris som bröt ut 2007–2008 genomförde unionen en genomgripande reform av regelverket för finansiella tjänster för att stärka motståndskraften hos sina finansinstitut. Reformen baserades till största delen på internationella standarder. En av många åtgärder som ingick i reformpaketet var antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013(6) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36(7), vilka stärkte tillsynskraven för kreditinstitut och värdepappersföretag.

(2)  Även om reformen har gjort det finansiella systemet mer stabilt och motståndskraftigt mot många typer av störningar och kriser som kan tänkas ske i framtiden har den inte åtgärdat alla problem som har konstaterats. Ett viktigt skäl till detta var att internationella standardiseringsaktörer som Baselkommittén för banktillsyn (nedan kallad Baselkommittén) och rådet för finansiell stabilitet (nedan kallat FSB) vid den tidpunkten inte hade slutfört sitt arbete med att hitta internationellt överenskomna lösningar på dessa problem. I dag har arbetet med ytterligare viktiga reformer slutförts och det är därför lämpligt att åtgärda utestående problem.

(3)  I sitt meddelande av den 24 november 2015 framhöll kommissionen vikten av ytterligare riskreducering och åtog sig att lägga fram ett lagstiftningsförslag som skulle baseras på internationellt överenskomna standarder. Vikten av att ytterligare konkreta lagstiftningsåtgärder vidtas för att minska riskerna inom den finansiella sektorn framhölls även av rådet i dess slutsatser av den 17 juni 2016 och av Europaparlamentet i dess resolution av den 10 mars 2016(8).

(4)  Riskreducerande åtgärder bör inte bara stärka motståndskraften hos det europeiska banksystemet och marknadernas förtroende för det, utan även lägga grunden för fortsatta framsteg mot ett fullbordande av bankunionen. Åtgärderna bör även ta hänsyn till de mer allmänna utmaningar som unionens ekonomi står inför, i synnerhet behovet av att främja tillväxt och sysselsättning i en tid där de ekonomiska utsikterna är osäkra. Flera stora politiska initiativ har i detta sammanhang lanserats för att stärka unionens ekonomi, t.ex. investeringsplanen för Europa och kapitalmarknadsunionen. Det är därför viktigt att alla riskreducerande åtgärder fungerar på ett problemfritt sätt tillsammans med dessa politiska initiativ och de mer övergripande reformer som på senare tid har genomförts inom den finansiella sektorn.

(5)  Bestämmelserna i denna ändringsförordning bör vara likvärdiga med internationella standarder och säkerställa fortsatt likvärdighet med Basel III-reglerna för direktiv 2013/36/EG och den här förordningen. Riktade justeringar för att ta hänsyn till unionens särdrag och även mer allmänna politiska överväganden bör vara begränsade i fråga om omfattning och giltighet i tiden för att inte undergräva tillsynsramens allmänna effektivitet.

(6)  Befintliga riskreducerande åtgärder och särskilt rapporterings- och informationskraven bör dessutom förbättras så att de kan tillämpas mer proportionerligt och inte leder till att regelefterlevnaden blir alltför betungande, i synnerhet för små och mindre komplexa institut.

(6a)  Det krävs en exakt definition av små och icke-komplexa institut för att på ett riktat sätt underlätta tillämpningen av kraven i ljuset av proportionalitetsprincipen. För att skapa och specificera definitionen och klassificeringen av små och icke-komplexa institut och på lämpligt sätt besluta om riskerna för sådana institut är det även nödvändigt att storleken och riskprofilen för ett litet och icke-komplext institut beaktas med hänsyn till den totala storleken på den nationella ekonomi inom vilken institutet i första hand är verksamt. Enbart ett enhetligt absolut tröskelvärde är inte tillräckligt för att ta hänsyn till dessa krav. Därför bör behöriga tillsynsmyndigheter ha handlingsutrymme att anpassa tröskelvärdet till inhemska omständigheter och vid behov justera ned det genom att införa en relativ komponent som beräknas på grundval av en medlemsstats ekonomiska produktion. Eftersom enbart ett instituts storlek inte är avgörande för dess riskprofil är det dessutom nödvändigt att med hjälp av ytterligare kvalitativa kriterier säkerställa att ett institut endast ska betraktas som ett litet och icke-komplext institut och kunna dra fördel av relevanta regler för ökad proportionalitet om det uppfyller alla relevanta kriterier.

(7)  Bruttosoliditetsgrader bidrar till finansiell stabilitet genom att fungera som en säkerhetsspärr (backstop) för riskbaserade kapitalkrav och genom att begränsa uppbyggnaden av en alltför hög skuldsättningsgrad under konjunkturuppgångar. Ett bruttosoliditetskrav bör därför införas som ett komplement till det nuvarande systemet där bruttosoliditetsgraden rapporteras och offentliggörs.

(8)  För att bruttosoliditetskravet inte ska ha en onödigt stor hämmande inverkan på institutens utlåning till företag och hushåll och för att förhindra oönskade negativa effekter på marknadens likviditet bör bruttosoliditetskravet fastställas på en nivå där det fungerar som en trovärdig säkerhetsspärr mot risken för en alltför låg bruttosoliditet men inte hindrar den ekonomiska tillväxten.

(9)  Europeiska bankmyndigheten (EBA) slog i sin rapport till kommissionen(9) fast att en bruttosoliditetsgrad beräknad på kärnprimärkapitalet som kalibreras till 3 % för alla typer av kreditinstitut skulle fungera som en trovärdig säkerhetsspärr. Även på internationell nivå har Baselkommittén enats om ett bruttosoliditetskrav på 3 %. Bruttosoliditetskravet bör därför kalibreras till 3 %.

(10)  Ett bruttosoliditetskrav på 3 % skulle emellertid ha en större hämmande inverkan på vissa affärsmodeller och affärsområden än andra. Offentliga utvecklingsbankers utlåning och offentligt garanterade exportkrediter skulle till exempel påverkas i oproportionerligt hög grad. Bruttosoliditetsgraden bör därför justeras för dessa typer av exponeringar. Klara kriterier bör därför fastslås för att fastställa det offentliga mandatet för dessa kreditinstitut och för att täcka aspekter såsom deras etablering, de typer av verksamheter som de ska ägna sig åt, deras mål samt offentliga organs garantiarrangemang och begränsningar av inlåningsverksamhet. Det bör emellertid fortfarande vara upp till den nationella regeringen, en regional regering eller lokala myndigheter i medlemsstaten att fatta beslut om formerna och sätten för bankens etablering, som kan bestå av sådana offentliga myndigheters inrättande av ett nytt kreditinstitut eller förvärv eller uppköp, bland annat genom koncessioner och i samband med resolutionsförfaranden, av en redan befintlig enhet.

(11)  Bruttosoliditetsgraden bör dessutom inte undergräva institutens tillhandahållande av centrala clearingtjänster för sina kunder. Initiala marginalsäkerheter för centralt clearade derivattransaktioner som institut mottar i kontanter från sina kunder och sedan vidarebefordrar till centrala motparter bör därför undantas från exponeringsmåttet för bruttosoliditetsgraden.

(12)  Baselkommittén har reviderat den internationella standarden för bruttosoliditetsgraden för att närmare ange vissa aspekter på dess utformning. Förordning (EU) nr 575/2013 bör anpassas till den reviderade standarden så att spelreglerna blir mer likartade för institut hemmahörande i EU som är verksamma utanför unionen och för att säkerställa att bruttosoliditetsgraden fortsätter att vara ett effektivt komplement till de riskbaserade kapitalbaskraven.

(13)  För institut som på grundval av sin storlek, sammankoppling, komplexitet, oersättliga karaktär eller globala relevans kan betecknas som globala systemviktiga institut bör ett påslag på bruttosoliditetskravet införas, eftersom globala systemviktiga institut med finansiella svårigheter skulle permanent försvaga hela det finansiella systemet, vilket på nytt skulle kunna leda till en kreditåtstramning inom unionen. På grund av denna risk för det finansiella systemet och finansieringen av den reala ekonomin uppstår en implicit garanti för globala systemviktiga institut genom att staten förväntas komma till undsättning. Detta kan medföra att globala systemviktiga institut minskar sin marknadsdisciplin och tar alltför stora risker, vilket i sin tur gör det allt sannolikare att ett globalt systemviktigt institut hamnar i trångmål i framtiden. För att effektivt motverka dessa negativa externa effekter bör den europeiska lagstiftningen anpassas till den redan befintliga striktare bruttosoliditetsgraden i andra jurisdiktioner. Med beaktande av slutresultatet av Baselkommitténs kalibrering av bruttosoliditetsgraden bör därför bruttosoliditetsgraden för globala systemviktiga institut höjas med 50 % av ett globalt systemviktigt instituts högre riskvägda krav för förlustabsorberingskapacitet, utöver det minsta tröskelvärdet på 3 %.

(14)  Den 9 november 2015 offentliggjorde FSB ett dokument med villkor rörande den totala förlustabsorberingskapaciteten (nedan kallad TLAC-standarden) som antogs en vecka senare vid G20-ländernas toppmöte i Turkiet. Enligt TLAC-standarden ska globala systemviktiga banker (G-SIBs) hålla tillräckligt mycket starkt förlustabsorberande (nedskrivningsbara) skulder för att säkerställa en smidig och snabb förlustabsorbering och rekapitalisering i samband med resolution. I sitt meddelande av den 24 november 2015 åtog kommissionen sig att före utgången av 2016 lägga fram ett lagstiftningsförslag som gör det möjligt att genomföra TLAC-standarden inom den internationellt överenskomna tidsfristen, dvs. senast 2019.

(15)  Ett genomförande av TLAC-standarden i unionen måste ta hänsyn till det befintliga minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder (nedan kallat MREL-kravet) som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU(10). Eftersom TLAC-kravet och MREL-kravet eftersträvar samma mål, dvs. att säkerställa att institut har tillräcklig förlustabsorberingskapacitet, är de kompletterande delar av ett gemensamt regelverk. I praktiskt hänseende bör TLAC-standardens harmoniserade miniminivå för globala systemviktiga institut införas genom ändringar av förordning (EU) nr 575/2013, medan det institutspecifika tillägget för globala systemviktiga institut (G-SII) och det institutspecifika kravet för institut som inte är globala systemviktiga institut bör införas genom riktade ändringar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU och förordning (EU) nr 806/2014(11). De relevanta bestämmelserna i den här förordningen, genom vilka TLAC-standarden införs, bör läsas tillsammans med bestämmelserna i den tidigare nämnda lagstiftningen och med direktiv 2013/36/EU.

(16)  I enlighet med TLAC-standarden, som endast omfattar globala systemviktiga banker (G-SIBs), bör det minimikrav för kapitalbas och starkt förlustabsorberande skulder som införs genom denna förordning endast tillämpas på globala systemviktiga institut. De bestämmelser om kvalificerade skulder som införs genom denna förordning bör emellertid tillämpas på alla institut i överensstämmelse med de kompletterande justeringarna och kraven i direktiv 2014/59/EU.

(17)  I överensstämmelse med TLAC-standarden bör kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder tillämpas på resolutionsenheter som antingen själva är globala systemviktiga institut eller tillhör en grupp som fastställts vara ett globalt systemviktigt institut. Kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör antingen tillämpas på individuell nivå eller på gruppnivå, beroende på om resolutionsenheterna är fristående institut utan dotterinstitut, eller moderföretag.

(18)  Enligt direktiv 2014/59/EU får resolutionsverktyg inte bara användas i fråga om institut utan även i fråga om finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag. Precis som moderinstitut bör finansiella moderholdingföretag och blandade finansiella moderholdingföretag därför ha tillräcklig förlustabsorberingskapacitet.

(19)  För att kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder ska vara effektivt måste de instrument som hålls för att uppfylla detta krav ha stark förlustabsorberingskapacitet. Skulder som är undantagna från det skuldnedskrivningsverktyg som avses i direktiv 2014/59/EU har inte den kapaciteten, vilket även gäller andra skulder som även om de i princip är nedskrivningsbara kan vara svåra att skriva ned i praktiken. Dessa skulder bör därför inte kunna räknas in i kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder. Kapitalinstrument har liksom efterställda skulder stark förlustabsorberingskapacitet. Förlustabsorberingspotentialen hos skulder som likställs med vissa undantagna skulder bör dessutom medräknas upp till ett visst tak i överensstämmelse med TLAC-standarden.

(19a)  Vid genomförande av TLAC-standarden i unionslagstiftningen måste det säkerställas att institut så snabbt som möjligt når de fastställda kraven för kapitalbas och kvalificerade skulder, för att säkerställa en smidig och snabb förlustabsorbering och rekapitalisering i samband med resolution. I enlighet med detta måste det införas en klausul om undantag för gammal hävd för skuldinstrument som uppfyller vissa kriterier. Därför bör skulder som uppstått före den ... [dagen för denna förordnings ikraftträdande] inte omfattas av särskilda kvalificeringskriterier. En sådan klausul om undantag för gammal hävd bör gälla för både skulder som rör den efterställda delen av TLAC-kraven och den efterställda delen av MREL-kraven enligt direktiv 2014/59/EU och för den icke-efterställda delen av TLAC-kraven och den icke-efterställda delen av MREL-kraven enligt direktiv 2014/59/EU.

(20)  För att skulder inte ska räknas två gånger vid uppfyllandet av kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör bestämmelser införas om avdrag för innehav av kvalificerade skuldposter som motsvarar den avdragsmetod för kapitalinstrument som redan beskrivs i förordning (EU) nr 575/2013. Enligt den metoden bör innehav av kvalificerade skuldinstrument först dras av från kvalificerade skulder och, om det inte finns tillräckliga skulder, från supplementärkapitalinstrumenten.

(21)  TLAC-standarden innehåller vissa kvalificeringskriterier för skulder som är strängare än de nuvarande kvalificeringskriterierna för kapitalinstrument. Kvalificeringskriterierna för kapitalinstrument bör anpassas för att säkerställa samstämmighet fr.o.m. den 1 januari 2022 när det gäller att instrument som emitteras genom specialföretag inte ska vara kvalificerade.

(22)  Sedan förordning (EU) nr 575/2013 antogs har den internationella standarden om hur instituts exponeringar mot centrala motparter ska behandlas ur tillsynssynpunkt ändrats för att förbättra behandlingen av instituts exponeringar mot kvalificerade centrala motparter. Viktiga revideringar av denna standard är bl.a. användningen av en gemensam metod för att fastställa kapitalbaskravet för exponeringar till följd av bidrag till obeståndsfonder, ett uttryckligt tak för de samlade kapitalbaskrav som tillämpas på exponeringar mot kvalificerade centrala motparter och en mer riskkänslig metod för att fastställa värdet på derivat vid beräkning av en kvalificerad central motparts hypotetiska resurser. Behandlingen av exponeringar mot centrala motparter som inte är kvalificerade ändrades emellertid inte. Genom de reviderade internationella standarderna infördes en behandling som är bättre anpassad till en miljö med central clearing och unionens lagstiftning bör ändras för att införliva dessa standarder.

(23)  För att säkerställa att instituten hanterar sina exponeringar i form av andelar eller aktier i fondföretag på ett tillfredsställande sätt bör bestämmelserna om hur sådana exponeringar ska behandlas vara riskkänsliga och öka transparensen när det gäller fondföretags underliggande exponeringar. Baselkommittén har därför antagit en reviderad standard som fastställer en tydlig hierarki av metoder för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp när det gäller sådana exponeringar. Hierarkin beaktar graden av transparens när det gäller de underliggande exponeringarna. Förordning (EU) nr 575/2013 bör anpassas till dessa internationellt överenskomna bestämmelser.

(24)  För att beräkna exponeringsvärdet för derivattransaktioner enligt motpartsriskreglerna kan instituten enligt förordning (EU) nr 575/2013 för närvarande välja mellan tre olika standardiserade metoder: schablonmetoden, marknadsvärderingsmetoden och den ursprungliga åtagandemetoden.

(25)  Dessa standardiserade metoder beaktar emellertid inte den riskreducerande effekt som säkerheter har när det gäller exponeringarna. Kalibreringen av metoderna är föråldrad och tar inte hänsyn till den betydande volatilitet som observerades under finanskrisen. De beaktar inte heller de positiva effekterna av nettning. För att åtgärda dessa brister beslutade Baselkommittén att schablonmetoden och marknadsvärderingsmetoden skulle ersättas med en ny standardiserad metod för beräkning av värdet av derivatexponeringar, den s.k. schablonmetoden för motpartsrisk. Genom de reviderade internationella standarderna infördes en ny standardiserad metod som är bättre anpassad till en miljö med central clearing och unionens lagstiftning bör ändras för att införliva dessa standarder.

(26)  Schablonmetoden för motpartsrisk är mer riskkänslig än schablonmetoden och marknadsvärderingsmetoden och bör därför leda till kapitalbaskrav som bättre avspeglar de risker som är förbundna med institutens derivattransaktioner. Schablonmetoden för motpartsrisk är samtidigt mer komplicerad att använda för instituten. För vissa av de institut som för närvarande använder marknadsvärderingsmetoden kan schablonmetoden för motpartsrisk visa sig vara alltför komplicerad och betungande. För institut, och institut som ingår i en konsoliderad grupp, med medelstor derivatverksamhet bör en förenklad version av schablonmetoden för motpartsrisk införas. Eftersom en sådan förenklad version är mindre riskkänslig än schablonmetoden för motpartsrisk bör den kalibreras på ett sätt som säkerställer att den inte underskattar exponeringsvärdet av derivattransaktioner.

(27)  För närvarande använder institut övervägande den marknadsvärderingsmetod (MtMM) som har ersatts av schablonmetoden för motpartsrisk (SA-CCR), för att beräkna exponeringsvärdet av sina derivat. Kalibreringen av marknadsvärderingsmetoden härstammar dock från de regler som fastställs i Basel I, på grundval de marknadsvillkor som gällde i slutet av 1980-talet, och är inte tillräckligt exakta för att korrekt återspegla risken i derivatverksamhet. För institut med begränsade derivatexponeringar och som för närvarande använder marknadsvärderingsmetoden eller den ursprungliga åtagandemetoden kan både schablonmetoden för motpartsrisk och den förenklade schablonmetoden för motpartsrisk vara alltför komplexa att tillämpa. Den ursprungliga åtagandemetoden bör därför vara förbehållen sådana institut som ett alternativ, men revideras. Den reviderade versionen av den ursprungliga åtagandemetoden bör utgöra ett lämpligt alternativ till marknadsvärderingsmetoden för institut och institut som ingår i en konsoliderad grupp med liten derivatverksamhet, utan att behäftas med den föråldrade metodens brister.

(28)  Tydliga kriterier bör införas för att vägleda institut i valet av metod. Kriterierna bör baseras på omfattningen av ett instituts derivatverksamhet, eftersom den visar med vilken komplexitetsgrad institutet bör kunna beräkna exponeringsvärdet.

(29)  Under finanskrisen drabbades vissa institut etablerade i unionen av betydande förluster i handelslagret. För några av dem visade sig kapitalkravet vara otillräckligt för att täcka dessa förluster och de tvingades begära extraordinärt finansiellt stöd från staten. Dessa iakttagelser fick Baselkommittén att åtgärda ett antal brister i tillsynsbehandlingen av positioner i handelslagret avseende kapitalbaskraven för marknadsrisk.

(30)  En första omgång reformer överenskoms på internationell nivå 2009 och införlivades med unionens lagstiftning genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU(12).

(31)  Reformen från 2009 åtgärdade emellertid inte de strukturella bristerna i standarderna när det gäller kapitalbaskrav för marknadsrisk. Bristen på tydlighet när det gäller gränsen mellan handelslager och bankbok skapade utrymme för regelarbitrage, medan bristen på riskkänslighet hos kapitalbaskravet för marknadsrisk innebar att det inte var möjligt att beakta samtliga risker som institut var exponerade för.

(32)  För att åtgärda dessa brister gjorde Baselkommittén därför en grundlig genomgång av handelslagret (den s.k. Fundamental review of the trading book – FRTB). Detta arbete avslutades i januari 2016. FRTB-standarderna innebär att marknadsriskreglerna blir mer riskkänsliga genom att det fastställs ett kapitalbaskrav som är mer proportionerligt mot riskerna i positionerna i handelslagret och de förtydligar även gränsen mellan bankbok och handelslager.

(33)  Genomförandet av FRTB-standarderna i unionen måste ske på ett sätt som inte stör de finansiella marknadernas funktion i unionen. Konsekvensbedömningar av FRTB-standarderna som har genomförts nyligen visar att genomförandet av dem förväntas leda till en kraftig ökning av det samlade kapitalbaskravet för marknadsrisk. För att undvika en plötslig nedgång i handelsverksamheten i unionen bör en infasningsperiod därför införas så att institut kan räkna med den samlade nivå av kapitalbaskrav för marknadsrisk som blir följden av införlivandet av FRTB-standarderna i unionen. Denna infasningsperiod måste säkerställa att Baselstandarderna införs gradvis för att minska osäkerheten hos instituten beträffande framtida kapitalbaskrav för marknadsrisk. En lämplig infasningsperiod måste säkerställa dels att genomförandet av FRTB-standarderna inte leder till en kraftig ökning av det samlade kapitalbaskravet för marknadsrisk, dels att infasningsperioden inte kan leda till lägre kapitalbaskrav för marknadsrisk jämfört med ursprungstillståndet. Särskild uppmärksamhet bör dessutom ägnas särdrag hos handelsverksamheten i Europa och anpassningarna till kapitalbaskraven för statsobligationer och säkerställda obligationer samt enkla, transparenta och standardiserade värdepapperiseringar.

(34)  En proportionerlig behandling av marknadsrisk bör även tillämpas på institut med begränsad verksamhet i handelslagret, så att fler institut med mindre handelsverksamhet kan tillämpa kreditriskreglerna för positioner i bankboken på det sätt som anges i en reviderad version av undantaget för mindre verksamhet i handelslagret. Institut med ett medelstort handelslager bör få använda en förenklad schablonmetod för beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk i överensstämmelse med den metod som för närvarande används enligt förordning (EU) nr 575/2013. Dessa uppluckrade krav bör även gälla för institut som ingår i en konsoliderad grupp under förutsättning att de uppfyller kraven ovan som självständiga institut.

(35)  Regelverket för stora exponeringar bör förstärkas för att förbättra institutens förmåga att absorbera förluster och bättre uppfylla internationella standarder. Kapital av högre kvalitet bör därför användas som kapitalbas vid beräkning av gränsen för stora exponeringar, och exponeringar mot kreditderivat bör beräknas genom schablonmetoden för motpartsrisk. Gränsen för exponeringar som globala systemviktiga banker (G-SIBs) får ha gentemot andra globala systemviktiga banker bör dessutom sänkas för att minska de systemrisker som är förknippade med kopplingarna mellan stora institut och de följder en global systemviktig banks fallissemang kan få för den finansiella stabiliteten.

(36)  Likviditetstäckningsgraden säkerställer att kreditinstitut och systemviktiga värdepappersföretag kan stå emot allvarlig stress på kort sikt, men säkerställer inte att samma kreditinstitut och värdepappersföretag har en stabil finansieringsstruktur på längre sikt. Det har därför blivit uppenbart att ett detaljerat bindande krav på stabil finansiering som ska uppfyllas fortlöpande bör utformas på EU-nivå för att förhindra alltför stora löptidsobalanser mellan tillgångar och skulder och ett alltför starkt beroende av kortfristig marknadsfinansiering.

(37)  Regler bör därför antas som är förenliga med Baselkommitténs standarder för stabil finansiering i syfte att definiera ett krav på stabil finansiering som utgörs av kvoten mellan den stabila finansiering som är tillgänglig för ett institut och dess behov av stabil finansiering över en ettårsperiod. Det är detta som är den bindande stabila nettofinansieringskvoten (NSFR). Tillgänglig stabil finansiering bör beräknas genom att institutets skulder och lagstadgade kapital multipliceras med lämpliga faktorer som tar hänsyn till hur säkra de är som finansieringskällor över den stabila nettofinansieringskvotens ettårsperspektiv. Behovet av stabil finansiering bör beräknas genom att institutets tillgångar och exponeringar utanför balansräkningen multipliceras med lämpliga faktorer som tar hänsyn till deras likviditetsegenskaper och återstående löptid över NSFR:s ettårsperspektiv.

(38)  Den stabila nettofinansieringskvoten bör uttryckas i procent och vara lägst 100 %, vilket visar att ett institut har tillräcklig stabil finansiering för att under en ettårsperiod täcka sina finansieringsbehov under båda normala och stressade förhållanden. Skulle den stabila nettofinansieringskvoten sjunka under 100-procentsgränsen bör institutet uppfylla de särskilda krav som fastställs i artikel 414 i förordning (EU) nr 575/2013 för att utan dröjsmål återställa sin stabila nettofinansieringskvot till miniminivån. De tillsynsåtgärder som vidtas om kravet inte uppfylls bör inte vara automatiska, utan behöriga myndigheter bör bedöma orsakerna till att NSFR-kravet inte uppfylls innan de beslutar om eventuella tillsynsåtgärder.

(39)  I enlighet med EBA:s rekommendationer i rapporten av den 15 december 2015, som upprättades i enlighet med artikel 510.1 och 510.2 i förordning (EU) nr 575/2013, bör reglerna för beräkning av den stabila nettofinansieringskvoten ligga nära Baselkommitténs standarder, inbegripet hur dessa standarder ändras när det gäller behandlingen av derivattransaktioner. Vikten av att ta hänsyn till vissa europeiska särdrag för att säkerställa att NSFR-kravet inte hindrar finansieringen av den europeiska reala ekonomin gör det emellertid motiverat att göra vissa justeringar av Baselkommitténs NSFR-krav vid fastställandet av det europeiska NSFR-kravet. Sådana justeringar av hänsyn till det europeiska sammanhanget rekommenderas i EBA:s NSFR-rapport och handlar främst om den särskilda behandlingen av i) pass through-modeller i allmänhet och emission av säkerställda obligationer i synnerhet, ii) handelsfinansieringsverksamhet, iii) centraliserat reglerat sparande, iv) garanterade bostadslån, och v) kreditföreningar. Den särskilda behandling som föreslås motsvarar i stort sett förmånsbehandlingen av dessa aktiviteter i samband med den europeiska likviditetstäckningsgraden jämfört med Baselkommitténs likviditetstäckningsgrad. Eftersom den stabila nettofinansieringskvoten utgör ett komplement till likviditetstäckningsgraden bör dessa två kvoter överensstämma i fråga om definition och kalibrering. Detta gäller särskilt de faktorer avseende behovet av stabil finansiering som tillämpas på högkvalitativa likvida tillgångar i likviditetstäckningsgraden vid beräkningen av den stabila nettofinansieringskvoten, som ska ta hänsyn till definitioner och nedsättningar i den europeiska likviditetstäckningsgraden, oberoende av uppfyllandet av allmänna och operativa krav som fastställts för beräkningen av likviditetstäckningsgraden, men som inte är lämpliga för ettårsperspektivet i beräkningen av den stabila nettofinansieringskvoten.

(40)  Utöver hänsyn till europeiska särdrag kan den strikta behandlingen av derivattransaktioner i Baselreglernas NSFR-krav ha en betydande inverkan på institutens derivatverksamhet och följaktligen på de europeiska finansmarknaderna och på slutanvändarnas möjligheter att göra vissa transaktioner. Införandet av Baselreglernas NSFR-krav kan i olämplig och oproportionerlig grad påverka derivattransaktioner och vissa sammankopplade transaktioner, inbegripet clearingverksamhet, om det sker utan omfattande kvantitativa konsekvensbedömningar och offentligt samråd. Det tillkommande kravet om att 20 % i stabil finansiering ska hållas mot bruttoderivatskulder betraktas allmänt som ett grovt mått som överskattar de tillkommande finansieringsriskerna till följd av en potentiell ökning av derivatskulderna över en ettårsperiod. Det verkar därför rimligt att anta ett annat, mer riskkänsligt mått för att inte störa de europeiska finansmarknadernas funktion och tillhandahållandet av risksäkringsverktyg för institut och slutanvändare, däribland företag, i syfte att säkerställa deras finansiering som ett av kapitalmarknadsunionens mål. För derivattransaktioner utan marginalsäkerhet har Baselkommittén nyligen sett över 2014 års bestämmelser om behandlingen av derivattransaktioner inom ramen för NSFR, och erkänt att den standard som gällde var inadekvat för fastställande av refinansieringskravet, och att behovet av stabil finansiering (nedan kallat RSF) på 20 % var alltför försiktigt beräknat. Kommittén har enats om att jurisdiktioner, på nationell nivå, själva får sänka värdet på denna faktor, till lägst 5 %.

(41)  Syftet med den asymmetriska behandlingen i Baselreglerna mellan kortfristig finansiering, t.ex. repor (vilka inte anses bidra med stabil finansiering) och kortfristig utlåning, t.ex. omvända repor (visst behov av stabil finansiering – 10 % om säkerhet ställs i form av högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1 såsom de definieras i likviditetstäckningsgraden och 15 % för övriga transaktioner) med finansiella kunder, är att motverka alltför omfattande kopplingar avseende kortfristig upplåning mellan finansiella kunder, eftersom sådana gör det svårare att försätta ett visst institut i resolution utan riskspridning till det övriga finansiella systemet i händelse av fallissemang. Kalibreringen av denna asymmetri är emellertid överdrivet försiktig och kan påverka likviditeten hos värdepapper som vanligtvis används som säkerhet i kortfristiga transaktioner, i synnerhet statsobligationer, eftersom institut förmodligen kommer att minska sin verksamhet på repomarknader. Det kan även undergräva marknadsgarantverksamhet, eftersom repomarknaderna underlättar hanteringen av den nödvändiga inventeringen, och därmed motverka målen med kapitalmarknadsunionen. Detta skulle dessutom göra det svårare att snabbt omsätta värdepapperen i kontanter till ett bra pris, vilket kan hota likviditetstäckningsgradens effektivitet eftersom syftet med denna är att det ska finnas en buffert av likvida tillgångar som lätt kan omsättas i kontanter om det uppstår likviditetsstress. Kalibreringen av denna asymmetri kan i sista hand påverka likviditeten på interbankmarknaderna, framför allt likviditetsförvaltningen, eftersom det blir dyrare för banker att ge kortfristiga lån till varandra. Den asymmetriska behandlingen bör behållas, men RSF-faktorerna sänkas till 5 % respektive 10 % (i stället för 10 % och 15 %).

(42)  Förutom den ändrade kalibreringen av Baselreglernas RSF-faktor för kortfristiga omvända repor med finansiella kunder som har statsobligationer som säkerhet (RSF-faktor på 5 % i stället för 10 %) har det visat sig krävas vissa andra justeringar för att säkerställa att införandet av den stabila nettofinansieringskvoten inte har negativa effekter på likviditeten på statsobligationsmarknaderna. Den RSF-faktor på 5 % i Baselreglerna som tillämpas på högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1 innebär att institut skulle behöva ha denna procentuella andel långfristig finansiering utan säkerhet oavsett hur länge de räknar med att hålla sådana statsobligationer. Detta kan potentiellt skapa ytterligare incitament för institut att placera likviditet hos centralbanker i stället för att agera som primary dealers och tillföra likviditet till statsobligationsmarknaderna. Den är dessutom inte förenlig med likviditetstäckningsgraden, där dessa tillgångars fullständiga likviditet är medräknad även under perioder av allvarlig likviditetsstress (0 % nedsättning). RSF-faktorn för högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1 enligt definitionen i EU:s likviditetstäckningsgrad, exklusive säkerställda obligationer av extremt hög kvalitet, bör därför sänkas från 5 % till 0 %.

(43)  Alla högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1 enligt definitionen i EU:s likviditetstäckningsgrad, exklusive säkerställda obligationer av extremt hög kvalitet, som ställs som variationsmarginaler i derivatkontrakt bör dessutom kvittas mot derivattillgångar, medan Baselstandarden endast godtar kontanter som respekterar bruttosoliditetsreglernas villkor för kvittning av derivattillgångar. Denna utökade omfattning av tillgångar som ställs som variationsmarginaler kommer att bidra till likviditeten på statsobligationsmarknaderna, undvika att bestraffa slutanvändare som håller stora volymer statsobligationer men inte mycket kontanter (t.ex. pensionsfonder) och förhindra ytterligare spänningar när det gäller efterfrågan på kontanter på repomarknaderna.

(44)  Den stabila nettofinansieringskvoten bör tillämpas på institut både individuellt och på gruppnivå, såvida inte behöriga myndigheter beviljar undantag från NSFR-kravet i enskilda fall. Tillämpningsområdet blir därmed detsamma som för den likviditetstäckningsgrad till vilken NSFR-kravet utgör ett komplement. Om undantag från tillämpningen av NSFR-kravet inte har beviljats på individuell nivå bör transaktioner mellan två institut som tillhör samma grupp eller samma institutionella skyddssystem i princip vara föremål för symmetriska faktorer avseende tillgänglig stabil finansiering och behov av stabil finansiering för att undvika förlust av finansiering på den inre marknaden och för att inte försvåra en effektiv likviditetsförvaltning i europeiska grupper med central likviditetsförvaltning. En sådan symmetrisk förmånsbehandling bör endast tillåtas för gruppinterna transaktioner om alla nödvändiga garantier finns på plats, på grundval av ytterligare kriterier för gränsöverskridande transaktioner och bara med de berörda behöriga myndigheternas förhandsgodkännande, eftersom det inte kan förutsättas att institut som har svårt att uppfylla sina betalningsskyldigheter alltid kommer att få finansiellt stöd från andra företag som tillhör samma grupp eller samma institutionella skyddssystem.

(44a)  Små och icke-komplexa institut bör också ges möjlighet att använda en förenklad version av NSFR. En förenklad och mindre detaljerad version av NSFR bör innebära att ett begränsat antal uppgifter samlas in, som å ena sidan gör beräkningen för små och icke-komplexa institut mindre komplex i enlighet med proportionalitetsprincipen, men som å andra sidan samtidigt säkerställer att små och icke-komplexa institut, genom striktare kalibrering, ändå upprätthåller en tillräckligt stabil finansiering.

(45)  Konsolideringen av dotterföretag i tredjeländer bör ta vederbörlig hänsyn till de krav på stabil finansiering som tillämpas i dessa länder. Konsolideringsreglerna i unionen bör följaktligen inte införa en mer gynnsam behandling för tillgänglig stabil finansiering och behov av stabil finansiering i dotterföretag i tredjeländer än behandlingen enligt dessa tredjeländers nationella lagstiftning.

(46)  Kommissionen ska i enlighet med artikel 508.3 i förordning (EU) nr 575/2013 rapportera om en lämplig ordning för tillsyn av värdepappersföretag och, om lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag. Fram till dess att den bestämmelsen börjar tillämpas bör andra värdepappersföretag än systemviktiga värdepappersföretag fortsätta att vara underställda medlemsstaternas nationella lagstiftning om kravet på stabil nettofinansiering. För att möjliggöra en lämplig beräkning av NSFR-kravet på gruppnivå bör andra värdepappersföretag än systemviktiga värdepappersföretag emellertid, om de tillhör en bankgrupp, omfattas av det NSFR-krav som fastställs i förordning (EU) nr 575/2013 på gruppnivå.

(47)  Institut bör vara skyldiga att rapportera till sina behöriga myndigheter det bindande, detaljerade NSFR-kravet i rapporteringsvalutan för alla poster och separat för poster uttryckta i varje väsentlig valuta för att säkerställa en lämplig kontroll av möjliga valutaobalanser. NSFR-kravet bör inte underkasta institut dubbla rapporteringskrav eller rapporteringskrav som inte överensstämmer med gällande regler, och institut bör få tillräckligt med tid på sig att förbereda sig för införandet av nya rapporteringskrav.

(48)  Eftersom en grundläggande förutsättning för ett sunt banksystem är att marknaden får användbar och jämförbar information om institutens gemensamma viktiga riskmått är det nödvändigt att minska informationsasymmetrin så mycket som möjligt och göra det lättare att jämföra kreditinstituts riskprofiler inom och mellan jurisdiktioner. I januari 2015 offentliggjorde Baselkommittén reviderade krav på offentliggörande av information i pelare 3 som ska förbättra jämförbarheten, kvaliteten och enhetligheten i den regulatoriska information som instituten måste lämna till marknaden. Nuvarande krav på offentliggörande av information bör därför ändras för att genomföra dessa nya internationella standarder.

(49)  I kommissionens remissförfarande om EU:s regelverk för finansiella tjänster visade svaren att de nuvarande kraven på offentliggörande av information ansågs vara oproportionerliga och betungande för mindre institut. Utan att det påverkar ytterligare anpassning av kraven på offentliggörande av information till internationella standarder bör små och mindre komplexa institut inte behöva offentliggöra information lika ofta eller lika detaljerad information som sina större motsvarigheter, vilket skulle minska den administrativa bördan för dem.

(50)  Finansiella institut bör tillämpa en könsneutral ersättningspolicy, i enlighet med den princip som fastställs i artikel 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Vissa förtydliganden bör göras när det gäller kraven på offentliggörande av ersättningar. De kraven på offentliggörande av ersättning som anges i denna förordning bör vara förenliga med målet för ersättningsreglerna, nämligen att inrätta och upprätthålla en ersättningspolicy och en ersättningspraxis som är förenliga med effektiv riskhantering för personalkategorier vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på kreditinstitutens och värdepappersföretagens riskprofil. Institut som omfattas av ett undantag från vissa ersättningsregler bör dessutom vara skyldiga att offentliggöra information om detta undantag.

(52)  Små och medelstora företag utgör en av stöttepelarna i unionens ekonomi eftersom de spelar en viktig roll när det gäller att skapa ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Eftersom små och medelstora företag medför en lägre systemrisk än större företag bör kapitalkraven för små och medelstora företags exponeringar vara lägre än för stora företag för att säkerställa en optimal bankfinansiering av små och medelstora företag. För närvarande omfattas små och medelstora företags exponeringar upp till 1,5 miljoner EUR av en reducering av det riskvägda exponeringsbeloppet med 23,81 %. Gränsen bör höjas till 3,0 miljoner EUR. Sänkningen av kapitalkraven bör utvidgas till att omfatta små och medelstora företags exponeringar över taket på 3,0 miljoner EUR och för den överskjutande delen uppgå till en reducering av det riskvägda exponeringsbeloppet med 15 %.

(53)  Infrastrukturinvesteringar är avgörande för att stärka Europas konkurrensförmåga och stimulera skapandet av arbetstillfällen. Den ekonomiska återhämtningen och framtida tillväxten i unionen är i hög grad beroende av tillgången till kapital för strategiska infrastrukturinvesteringar av europeisk betydelse, i synnerhet investeringar i bredbands- och energinät samt i transportinfrastruktur och infrastruktur för elektromobilitet, framför allt i industricentrum, utbildning, forskning och innovation, samt förnybar energi och energieffektivitet. Syftet med investeringsplanen för Europa är att uppmuntra ytterligare finansiering av bärkraftiga infrastrukturprojekt genom att bl.a. mobilisera flera privata finansieringskällor. För flera potentiella investerare är det största problemet den upplevda bristen på bärkraftiga projekt och den begränsade möjligheten att göra lämpliga riskbedömningar på grund av projektens inneboende komplexitet.

(54)  För att uppmuntra privata och offentliga investeringar i infrastrukturprojekt är det därför nödvändigt att skapa en regelmiljö som uppmuntrar infrastrukturprojekt av hög kvalitet och minskar risken för investerare. Framför allt bör kapitalkraven för exponeringar mot infrastrukturprojekt sänkas, förutsatt att projekten uppfyller ett antal kriterier som minskar deras riskprofil och gör kassaflödet mer förutsägbart. Kommissionen bör se över bestämmelsen senast [tre år efter denna förordnings ikraftträdande] för att bedöma a) dess inverkan på volymen av infrastrukturinvesteringar ▌, och b) dess lämplighet ur ett tillsynsperspektiv. Kommissionen bör även överväga om tillämpningsområdet bör utvidgas till att även omfatta företags infrastrukturinvesteringar.

(55)  Enligt artikel 508.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/20132 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om en lämplig ordning för tillsyn av värdepappersföretag och företag som avses i artikel 4.1 led 2 b och c, vilken om lämpligt ska följas av ett lagstiftningsförslag. Genom lagstiftningsförslaget kan nya krav införas för dessa företag. För att säkerställa proportionalitet och undvika onödiga och återkommande regeländringar bör värdepappersföretag som inte är systemviktiga därför inte behöva uppfylla de nya bestämmelserna genom vilka förordning (EU) nr 575/2013 ändras. Värdepappersföretag som medför samma systemrisk som kreditinstitut bör emellertid omfattas av samma krav som kreditinstitut.

(55a)  Finansmarknadsinfrastruktur i form av centrala motparter och värdepapperscentraler bör, såsom rekommenderas av EBA, Esma och ECB, på grund av sin särskilda affärsmodell, undantas från bruttosoliditetskravet, minimikravet för kapitalbas och den stabila nettofinansieringskvoten. Dessa institut måste erhålla en banklicens bara för att kunna beviljas tillgång till centralbankstjänster över natten och för att kunna fullgöra sina roller som centrala resurser för att uppnå viktiga politiska och regleringsmässiga mål inom finanssektorn. Kommissionen bör i detta avseende säkerställa att rekommendationerna från EBA, Esma och ECB följs genom att bevilja de relevanta undantagen.

(56)  Mot bakgrund av den starkare gruppbaserade tillsyn som är en följd av skärpta tillsynsregler och upprättandet av bankunionen är det önskvärt att institut i större utsträckning utnyttjar fördelarna med den inre marknaden, bl.a. för att säkerställa en effektiv kapital- och likviditetsförvaltning inom hela gruppen. Möjligheten att bevilja undantag från kraven på individuell nivå för dotter- eller moderinstitut bör därför finnas för gränsöverskridande grupper, under förutsättning att det finns tillräckliga garantier för att de undantagna instituten kommer att ha tillräckligt med kapital och likviditet. Om alla sådana garantier finns är det den behöriga myndigheten som fattar beslut om huruvida sådana undantag ska beviljas. Behöriga myndigheter bör motivera sina beslut.

(56a)  I linje med den grundläggande översyn av handelslager som Baselkommittén föreslog i syfte att införa en bedömningsram för riskfaktorers modellerbarhet baserad på verkliga priskriterier bör banker kunna bedöma sin erfordrade tröskel för en riskfaktor baserat på tillförlitliga prisuppgifter som återspeglar realiteten på marknaden. Transaktionsuppgifter som endast härrör från banken i fråga kanske inte räcker för en tillförlitlig riskbedömning. Denna förordning skulle göra det möjligt för banker att använda datainsamlare, som även kan tillhandahållas av tredje part, som ett instrument som samlar och införskaffar verkliga priser från flera marknader, breddar översikten av bankens riskbedömning och där förbättrar tillförlitligheten av de uppgifter som används för modellering av riskfaktortröskeln.

(57)  För att göra det lättare för instituten att följa reglerna i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU, samt de tekniska standarder för tillsyn, tekniska standarder för genomförande, riktlinjer och mallar som antas för att genomföra dessa regler, bör EBA utveckla ett it-verktyg som kan vägleda instituten när det gäller relevanta bestämmelser, standarder och mallar utifrån deras storlek och affärsmodell.

(58)  För att göra det lättare att jämföra den information som offentliggörs bör EBA få i uppdrag att utarbeta standardiserade mallar för offentliggörande av information som omfattar alla väsentliga krav på offentliggörande i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013. Vid utarbetandet av dessa standarder bör EBA ta hänsyn till institutens storlek och komplexitet, liksom till typen av risk och risknivån i deras verksamhet.

(59)  För att säkerställa en lämplig definition av vissa särskilda tekniska bestämmelser i förordning (EU) nr 575/2013 och för att ta hänsyn till utvecklingen på internationell nivå bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller förteckningen över produkter eller tjänster vars tillgångar och skulder kan anses vara beroende av varandra och när det gäller fastställandet av hur derivat, utlåning mot säkerhet och kapitalmarknadsdrivna transaktioner och transaktioner med finansiella kunder utan säkerhet och med mindre än sex månaders löptid ska behandlas vid beräkningen av den stabila nettofinansieringskvoten.

(60)  Kommissionen bör anta EBA:s förslag till tekniska standarder för tillsyn gällande kapitalbaskrav för marknadsrisk i positioner utanför handelslagret, instrument exponerade för kvarstående risk, beräkningar avseende plötsligt fallissemang, tillstånd att använda interna modeller för marknadsrisk, utfallstester, resultatanalys, icke modellerbara riskfaktorer och fallissemangsrisken i internmodellmetoden för marknadsrisk genom delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. Det är särskilt viktigt att kommissionen under beredningsarbetet genomför lämpliga samråd, inbegripet på expertnivå. Kommissionen och EBA bör se till att dessa standarder och krav kan tillämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i proportion till dessa instituts, och deras verksamhets, karaktär, storlek och komplexitet.

(61)  För tillämpningen av reglerna om stora exponeringar bör kommissionen, genom antagande av akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, fastställa under vilka omständigheter villkoren för förekomst av en grupp av kunder med inbördes anknytning är uppfyllda och hur värdet av exponeringar till följd av de kontrakt som avses i bilaga II och kreditderivat som inte ingås direkt med kunder utan är underliggande i skuld- eller aktieinstrument som har emitterats av en kund ska beräknas, samt i vilka fall och hur länge behöriga myndigheter kan tillåta att exponeringsgränsen överskrids. Kommissionen bör även utfärda en teknisk standard för tillsyn för att fastställa hur stora exponeringar ska rapporteras i fråga om format och frekvens, samt kriterier för att identifiera de skuggbanker som rapporteringsskyldigheterna avseende stora exponeringar avser.

(61a)  Statsobligationer spelar en avgörande roll för tillhandahållandet av högkvalitativa likvida tillgångar för investerare och stabila finansieringskällor för staterna. Finansinstituten i vissa medlemsstater har överinvesterat i obligationer som ges ut av den egna staten, vilket leder till en överdriven hemlandsfavorisering (”home bias”). Ett av huvudmålen med bankunionen är visserligen att bryta kopplingen mellan banker och statspapper, och unionens regelverk för tillsynsbehandling av statsskuld bör förbli förenligt med internationella standarder, men bankerna bör ändå fortsätta sina ansträngningar i riktning mot mer diversifierade statsobligationsportföljer.

(62)  När det gäller motpartsrisk bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen avseende definitionen av aspekter som rör väsentliga riskdrivare i transaktioner, regulatoriskt delta och tillägget för råvaruriskkategorin.

(63)  Innan akter antas i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är det ytterst viktigt att kommissionen under beredningsarbetet genomför lämpliga samråd, inbegripet på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(64)  För att kunna reagera mer effektivt på utvecklingen över tid när det gäller krav på offentliggörande på internationell nivå och inom unionen bör kommissionen ha mandat att ändra kraven på offentliggörande i förordning (EU) nr 575/2013 genom en delegerad akt.

(65)  EBA bör rapportera om hur proportionaliteten i unionens samlade regler om tillsynsrapportering kan förbättras i fråga om räckvidd, detaljnivå eller frekvens och åtminstone ge konkreta rekommendationer om hur de genomsnittliga efterlevnadskostnaderna för små institut skulle kunna minska med idealiskt sett 20 % eller mer men åtminstone 10 % genom lämpligt förenklade krav.

(65a)  Dessutom bör EBA inom två år efter att denna förordning har trätt i kraft och i samarbete med övriga behöriga myndigheter, särskilt ECB, utarbeta en omfattande rapport om en nödvändig översyn av rapporteringssystemet. Denna bör utgöra grunden för ett lagstiftningsförslag från kommissionen. Målet med denna rapport bör vara att upprätta ett integrerat och enhetligt system för rapporteringskrav beträffande statistik och tillsyn för alla institut inom unionen. Inom ett sådant system bör bland annat enhetliga definitioner och standarder användas för de uppgifter som samlas in, ett tillförlitligt och varaktigt informationsutbyte mellan behöriga myndigheter garanteras och en central instans för statistik och tillsyn inrättas, som förvaltar, samlar och sprider uppgiftsförfrågningar och insamlade uppgifter. Målet är att genom en sådan centralisering och harmonisering av insamlade uppgifter och uppgiftsförfrågningar förhindra att liknande eller samma uppgifter efterfrågas upprepade gånger av olika myndigheter och därmed avsevärt minska den administrativa och finansiella bördan både för de behöriga myndigheterna och för instituten.

(66)  Vid tillämpningen av kapitalbaskraven för exponeringar i form av andelar eller aktier i fondföretag bör kommissionen anta en teknisk standard för tillsyn för att fastställa hur instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet enligt den mandatbaserade metoden om någon av de nödvändiga uppgifterna inte är tillgänglig.

(67)  Eftersom målen med denna förordning, dvs. att stärka och förbättra befintlig unionslagstiftning som säkerställer enhetliga tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag i hela unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva, utan på grund av deras omfattning och verkningar kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. Denna förordning bör inte kräva att institut lämnar information på grundval av redovisningsramar som avviker från dem som är tillämpliga för dem i enlighet med andra unionsakter och nationell lagstiftning.

(67a)  Fullbordandet av bankunionen är ett viktigt steg framåt för att skapa välfungerande gränsöverskridande marknader och säkerställa att bankkunder får ta del av de positiva effekter som följer av en harmoniserad och integrerad europeisk bankmarknad som skapar lika spelregler för europeiska banker. Stora framsteg har gjorts när det gäller fullbordandet av bankunionen, men vissa hinder kvarstår, t.ex. när det gäller alternativ och handlingsutrymmen. Harmoniseringen av bestämmelserna är särskilt svår när det gäller stora gränsöverskridande koncerninterna exponeringar, eftersom den gemensamma tillsynsmekanismen inte har ensam behörighet på detta område. Dessutom omfattas gränsöverskridande verksamhet inom bankunionen fullt ut av den metod som används av Baselkommittén för banktillsyn (BCBS), vilket gör det mindre attraktivt för en bank som är belägen i ett land i euroområdet att utvidga sin verksamhet till ett annat land i euroområdet än på sin egen hemmamarknad. Följaktligen bör kommissionen, efter nära samråd med ECB, ESRB och EBA, se över den nuvarande ramen, samtidigt som en balanserad och tillsynsmässigt sund strategi för hem- och värdländer upprätthålls och potentiella fördelar och risker för medlemsstaterna och regioner beaktas.

(68)  Med tanke på att behandlingen av exponeringar mot kvalificerade centrala motparter, närmare bestämt institutens bidrag till kvalificerade centrala motparters obeståndsfonder, ändras, bör en ändring även göras av relevanta bestämmelser i förordning (EU) nr 648/2012 som infördes i den förordningen genom förordning (EU) nr 575/2013 och som närmare fastställde beräkningen av det hypotetiska kapital hos centrala motparter som instituten därefter använder för att beräkna sina kapitalbaskrav.

(69)  Vissa bestämmelser om nya krav på kapitalbas och kvalificerade skulder genom vilka TLAC-standarden genomförs bör i enlighet med internationella överenskommelser börja tillämpas den 1 januari 2019.

(70)  Förordning (EU) nr 575/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 575/2013 ska ändras på följande sätt:

(1)  Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1Tillämpningsområde

I denna förordning fastställs enhetliga regler för allmänna tillsynskrav som institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som omfattas av direktiv 2013/36/EU ska uppfylla med avseende på följande punkter:

a)  Kapitalbaskrav rörande fullständigt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av kreditrisk, marknadsrisk, operativ risk och avvecklingsrisk.

b)  Krav på begränsning av stora exponeringar.

c)  Likviditetskrav som rör fullständigt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av likviditetsrisk.

d)  Rapporteringskrav i fråga om leden a, b, c och bruttosoliditet.

e)  Krav på offentliggörande av information.

I denna förordning fastställs enhetliga regler för kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder som resolutionsenheter som är globala systemviktiga institut, en del av globala systemviktiga institut eller väsentliga dotterbolag till globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU ska uppfylla.

Denna förordning reglerar inte de offentliggörandekrav för behöriga myndigheter inom området reglering och tillsyn av institut som anges i direktiv 2013/36/EU.”.

(2)  Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2Tillsynsbefogenheter

1.  För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska de behöriga myndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som fastställs i direktiv 2013/36/EU och i denna förordning.

2.  För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska resolutionsmyndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som fastställs i direktiv 2014/59/EU och i denna förordning.

3.  För att säkerställa att kraven för kapitalbas och kvalificerade skulder efterlevs ska de behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna samarbeta.

4.  För att säkerställa efterlevnad inom ramen för sina respektive befogenhetsområden ska den gemensamma resolutionsnämnden, som etablerats genom artikel 42 i förordning (EU) nr 806/2014, och ECB säkerställa ett regelbundet och tillförlitligt utbyte av relevanta uppgifter och ska bevilja varandra tillgång till sina respektive databaser.”

(3)  Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1.7 ska ersättas med följande:

”(7)  företag för kollektiva investeringar eller fond: ett fondföretag enligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG(13) eller en alternativ investeringsfond (AIF) enligt definitionen i artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU(14).”.

b)  Punkt 1.20 ska ersättas med följande:

”(20) finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dotterföretag uteslutande eller huvudsakligen är institut eller finansiella institut och som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag.

Finansiella instituts dotterföretag är huvudsakligen institut eller finansiella institut om åtminstone ett av dem är ett institut och mer än 50 % av det egna kapitalet, de konsoliderade tillgångarna, inkomsterna, personalen eller någon annan indikator som bedöms vara relevant av den myndighet som är behörig för det finansiella institutet har anknytning till dotterföretag som är institut eller finansiella institut.”.

c)  Punkt 1.26 ska ersättas med följande:

”(26) finansiellt institut: ett företag som inte är ett institut eller ett renodlat industriellt holdingföretag men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att bedriva en eller flera av de verksamheter som anges i punkterna 2–12 och 15 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU, inbegripet finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, betalningsinstitut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG(15) och kapitalförvaltningsbolag, men däremot inte försäkringsholdingföretag och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet enligt definitionerna i artikel 212.1 f och g i direktiv 2009/138/EG.”.

ca)  I punkt 1.27 ska led e ersättas med följande:

”e) ett försäkringsföretag i tredje land (icke EU-baserat).”

cb)  I punkt 1.27 ska led g ersättas med följande:

”g) Ett återförsäkringsföretag i tredje land (icke EU-baserat).

cc)  I punkt 1.27 ska följande stycke införas efter led l:

  ”I denna förordning ska de företag som avses i leden d, f och h inte räknas som enheter i den finansiella sektorn om ett av följande villkor är uppfyllt:

  a) Aktierna i dessa företag är inte noterade på en reglerad marknad i EU.

  b) Dessa företag agerar inte i enlighet med en försäkringsmodell som är inriktad på låga finansiella risker.

  c) Institutet innehar mer än 15 % av rösterna eller kapitalet i det företaget.

  Utan hinder av ovanstående ska de behöriga myndigheterna behålla befogenheten att räkna dessa enheter som enheter i den finansiella sektorn om de inte är nöjda med nivån på den riskkontroll och de förfaranden för finansiell analys som specifikt används av institutet för att övervaka investeringen i företaget eller holdingföretaget.”

d)  I punkt 1.39 ska följande stycke införas:

”Två eller flera fysiska eller juridiska personer som på grund av sin direkta exponering mot samma centrala motpart i samband med clearingverksamhet uppfyller villkoren i led a eller b anses inte utgöra en grupp av kunder med inbördes anknytning.”.

da)  Följande led ska införas som led 39a:

  ”närstående part: antingen en fysisk person eller en medlem av denna persons familj eller en juridisk person som är knuten till ett instituts ledning.”

e)  I punkt 1.71 ska den inledande meningen i led b ersättas med följande:

”b) vid tillämpning av artikel 97, summan av”.

f)  I punkt 1.72 ska led a ersättas med följande:

”a) Den är en reglerad marknad eller en marknad i tredjeland som anses vara likvärdig med en reglerad marknad i enlighet med förfarandet i artikel 25.4 a i direktiv 2014/65/EU.”.

g)  Punkt 1.86 ska ersättas med följande:

”(86) handelslager: alla positioner i finansiella instrument och råvaror som innehas av ett institut, antingen i avsikt att bedriva handel, för att säkra antingen positioner som innehas i avsikt att bedriva handel eller de positioner som avses i artikel 104.2, men inte de positioner som avses i artikel 104.3.”.

h)  Punkt 1.91 ska ersättas med följande

” (91) marknadsexponering: nuvarande exponering, inbegripet en variationsmarginal som ska ställas till en clearingmedlem men som denne ännu inte mottagit, och en clearingmedlems eller kunds potentiella framtida exponering mot en central motpart till följd av sådana kontrakt och transaktioner som anges i artikel 301.1 led a, b och c, samt initial marginalsäkerhet.

i)  Punkt 1.96 ska ersättas med följande:

”(96) intern säkring: en position som i väsentlig grad täcker komponentriskdelen mellan en position i ett handelslager och en eller flera positioner utanför handelslagret eller mellan två handlarbord.”.

ia)  I punkt 1.127 ska led a ersättas med följande:

”a)  Instituten omfattas av samma institutionella skyddssystem som det vilket avses i artikel 113.7 eller är permanent underställda ett nätverk eller ett centralt organ.”

j)  I punkt 1 ska följande led läggas till:

(129) ”resolutionsmyndighet: en resolutionsmyndighet enligt definitionen i artikel 2.1 led 18 i direktiv 2014/59/EU.

(130) resolutionsenhet: en resolutionsenhet enligt definitionen i artikel 2.1 led 83a i direktiv 2014/59/EU.

(131) resolutionskoncern: en resolutionskoncern enligt definitionen i artikel 2.1 led 83b i direktiv 2014/59/EU.

(132) globalt systemviktigt institut: ett globalt systemviktigt institut fastställt i enlighet med artikel 131.1 och 131.2 i förordning (EU) nr 2013/36.

(133) globalt systemviktig institut hemmahörande utanför EU: globala systemviktiga bankgrupper eller banker som inte är globala systemviktiga institut och som anges i den förteckning över globala systemviktiga banker som offentliggörs och regelbundet uppdateras av FSB.

(134) större dotterföretag: ett dotterföretag som på individuell nivå eller gruppnivå uppfyller något av följande villkor:

a)  Dotterföretaget innehar mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets konsoliderade riskvägda tillgångar.

b)  Dotterföretaget genererar mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets totala rörelseintäkter.

c)  Dotterbolagets totala exponeringsmått för bruttosoliditetsgraden utgör mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets konsoliderade exponeringsmått för bruttosoliditetsgraden.

(135)G-SII-enhet: en juridisk person som är ett globalt systemviktigt institut, en del av ett globalt systemviktigt institut eller en del av ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU.

(136) skuldnedskrivningsverktyget: det skuldnedskrivningsverktyg som definieras i artikel 2.1 led 57 i direktiv 2014/59/EU.

(137) grupp: en grupp av företag, varav minst ett är ett institut och som består av ett moderföretag och dess dotterföretag, eller av företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU(16).

(138) transaktion för värdepappersfinansiering: repa, värdepappers- eller råvarulån eller marginalutlåningstransaktion.

(139) systemviktigt värdepappersföretag: ett värdepappersföretag som har fastställts vara ett globalt systemviktigt institut eller ett annat systemviktigt institut i enlighet med artikel 131.1, 131.2 eller 131.3 i direktiv 2013/36/EU.

(140) initial marginalsäkerhet: varje säkerhet, med undantag för variationsmarginaler, som mottas av eller ställs till ett företag för att täcka en transaktions eller en transaktionsportföljs nuvarande och potentiella framtida exponering under den tidsperiod som krävs för att avveckla dessa transaktioner, eller återsäkra deras marknadsrisk, när motparten i transaktionen eller transaktionsportföljen har fallerat.

(141) marknadsrisk: risken för förluster till följd av marknadsprisrörelser.

(142) valutarisk: risken för förluster till följd av växelkursrörelser.

(143) råvarurisk: risken för förluster till följd av råvaruprisrörelser.

(144) handlarbord: en tydligt fastställd grupp av handlare som institutet har inrättat för att gemensamt förvalta en portfölj av handelslagerpositioner i enlighet med en väldefinierad och sammanhållen affärsstrategi och som agerar inom ramen för samma riskhanteringsstruktur.

(144a) litet och icke-komplext institut: ett institut som uppfyller samtliga nedanstående villkor, förutsatt att det inte är ett stort institut enligt definitionen i led 144b:

a)  Värdet av dess tillgångar på individuell nivå eller, i tillämpliga fall, på gruppnivå i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU har under de fyra år som föregår den aktuella årliga offentliggörandeperioden i genomsnitt varit lika med eller mindre än tröskelvärdet 5 miljarder EUR.

b)  Institutet omfattas inte av några skyldigheter eller omfattas av förenklade skyldigheter avseende planer för återhämtning och resolution i enlighet med artikel 4 i direktiv 2014/59/EU.

c)  Dess handelslagerverksamhet är att betrakta som liten i enlighet med artikel 94.

d)  Det totala värdet av dess derivatpositioner är mindre eller lika med 2 % av de totala tillgångarna i och utanför balansräkningen, varvid endast sådana derivat som innehas i avsikt att bedriva handel ska beaktas vid beräkning av derivatpositioner.

e)  Institutet använder inga interna modeller för beräkning av sina kapitalbaskrav.

f)  Institutet har inte invänt mot en klassificering som ett litet och icke-komplext institut till den behöriga myndigheten.

g)  Den behöriga myndigheten har inte beslutat att institutet på grundval av en analys av dess storlek, sammankopplingar, komplexitet eller riskprofil inte kan betraktas som ett litet och icke-komplext institut.

Som ett undantag från led a, och förutsatt att den behöriga myndigheten anser att det är nödvändigt, får den behöriga myndigheten efter eget gottfinnande sänka tröskelvärdet på 5 miljarder EUR ända ned till 1,5 miljarder EUR eller ända ned till 1 % av bruttonationalprodukten i den medlemsstat där institutet är etablerat, om det belopp som motsvarar 1 % av bruttonationalprodukten i medlemsstaten i fråga understiger 1,5 miljarder EUR.

Genom undantag från led e får den behöriga myndigheten tillåta begränsad användning av interna modeller för beräkning av kapitalbaskravet för dotterbolag med hjälp av interna modeller som utvecklats på gruppnivå, förutsatt att gruppen omfattas av de krav på offentliggörande som fastställs i artikel 433a eller i artikel 433c på gruppnivå.

(144b) stort institut: ett institut som uppfyller något av följande villkor:

a)  Det har identifierats som globalt systemviktigt institut enligt artikel 131.1 och 131.2 i direktiv 2013/36/EU.

b)  Det har identifierats som annat systemviktigt institut enligt artikel 131.1 och 131.3 i direktiv 2013/36/EU.

c)  Det hör till de tre största instituten i den medlemsstat där det är etablerat, räknat i sammanlagt värde på tillgångarna.

d)  Det sammanlagda värdet på institutets tillgångar, på grundval av den konsoliderade situationen, är lika med eller högre än 30 miljarder EUR.

e)  Det sammanlagda värdet på institutets tillgångar har under de fyra år som direkt föregår den aktuella årliga offentliggörandeperioden motsvarat i genomsnitt 20 % eller mer av BNP i den medlemsstat där institutet är etablerat.

(144c) stort dotterföretag: ett dotterföretag som definieras som stort institut.

(144d) ej börsnoterat institut: ett institut som inte har emitterat värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad i en medlemsstat enligt definitionen i artikel 4.1.21 i direktiv 2014/65/EU.

(144e) värdepapperscentral: en värdepapperscentral enligt definitionen i artikel 2.1.1 och som auktoriserats enligt artikel 16 i i förordning (EU) nr 909/2014.

(144f) värdepapperscentralbank: ett kreditinstitut som enligt artikel 54.2 b i förordning (EU) nr 909/2014 har utsetts att tillhandahålla anknutna banktjänster, såsom de fastställs i avsnitt C i bilagan till förordning (EU) nr 909/2014.

(144g) finansmarknadsinfrastrukturkreditinstitut eller FMI-kreditinstitut: en central motpart som auktoriserats i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 eller en värdepapperscentral som auktoriserats som kreditinstitut eller en värdepapperscentralbank.

(144h) massiva avyttringar: avyttringar som institut genomför inom ramen för ett flerårigt program som syftar till att väsentligen minska mängden fallerade exponeringar i sina balansräkningar och som instituten tidigare har anmält till sin behöriga myndighet. De ska täcka minst 15 % av alla observerade fallissemang i den mening som avses i artikel 181.1 a under programmets genomförandeperiod.”.

k)  Följande punkt 4 ska läggas till:

”4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som närmare anger under vilka omständigheter villkoren i led 39 a eller b i första stycket är uppfyllda.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [ett år efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”.

(4)  Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:

”Instituten ska uppfylla kraven i delarna två–fem, sju och åtta på individuell nivå.”.

b)  Följande punkt 1a ska införas:

”1a.   Genom undantag från punkt 1 ska bara institut som fastställts vara resolutionsenheter, som även är globala systemviktiga institut eller tillhör ett globalt systemviktigt institut och som inte har några dotterföretag uppfylla kravet i artikel 92a på individuell nivå.

Bara större dotterföretag till globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU som inte är dotterföretag till ett moderinstitut inom EU, som inte är resolutionsenheter och som inte har några dotterföretag ska uppfylla kraven i artikel 92b på individuell nivå.”.

ba)  Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Kreditinstitut och värdepappersföretag som auktoriserats att tillhandahålla de investeringstjänster och den investeringsverksamhet som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i del sex på individuell nivå. FMI-kreditinstitut som inte genomför betydande löptidstransformering ska inte vara ålagda att uppfylla de skyldigheter som fastställs i artikel 413.1 på individuell nivå. I avvaktan på kommissionens rapport i enlighet med artikel 508.3 får behöriga myndigheter undanta värdepappersföretag från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex med beaktande av arten och omfattningen av värdepappersföretagens verksamhet samt dess komplexitetsgrad.”

bb)  Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Instituten, utom värdepappersföretag enligt artiklarna 95.1 och 96.1 samt institut för vilka behöriga myndigheter begärt undantag enligt artikel 7.1 eller 7.3, ska uppfylla kraven i del sju på individuell nivå. FMI-kreditinstitut ska inte vara ålagda att uppfylla de skyldigheter som fastställs i del sju på individuell nivå.”

(5)  I artikel 7 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:

”1. Behöriga myndigheter får från tillämpningen av artikel 6.1 undanta ett dotterföretag, om både dotterföretaget och moderföretaget har sina huvudkontor i samma medlemsstat och dotterföretaget omfattas av den gruppbaserade tillsynen av moderföretaget, som är ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och om samtliga följande villkor är uppfyllda, för att säkerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotterföretag:

a)  Det finns inga nuvarande eller förväntade väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att moderföretaget snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till dotterföretaget.

b)  Moderföretaget uppfyller den behöriga myndighetens krav på sund förvaltning av dotterföretaget och har åtagit sig att, med den behöriga myndighetens tillstånd, svara för dotterföretagets åtaganden, alternativt löper dotterföretaget endast försumbara risker.

c)  Moderföretagets förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av risker omfattar även dotterföretaget.

d)  Moderföretaget innehar mer än 50 % av rösträtten knuten till aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföretagets ledningsorgan.

2. Den behöriga myndigheten får efter samråd med den samordnande tillsynsmyndigheten undanta från tillämpningen av artikel 6.1 ett dotterföretag vars huvudkontor ligger i en annan medlemsstat än moderföretagets huvudkontor och som omfattas av den gruppbaserade tillsynen av moderföretaget, som är ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, under förutsättning att alla följande villkor är uppfyllda:

a)  Villkoren i punkt 1 a–c.

aa)  Det belopp av kapitalbaskravet för vilket undantag ges överstiger inte 25 % av det kapitalbaskravet.

ab)  Moderföretaget innehar 100% av rösträtterna knutna till andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföretagets ledningsorgan.

b)  Institutet ställer en garanti för sitt dotterföretag som vid alla tidpunkter uppfyller följande villkor:

i)  Garantin ställs för ett belopp som minst motsvarar kapitalbaskravet för det dotterföretag som undantas från tillämpningen.

ii)  Garantin ska utlösas om dotterföretaget inte kan betala sina skulder eller andra åtaganden när de förfaller till betalning eller om ett fastställande enligt artikel 59.3 i direktiv 2014/59/EU har gjorts beträffande dotterföretaget, beroende på vad som infaller först.

iii)  Säkerheter har ställts för minst 50 % av garantibeloppet genom ett avtal om finansiellt säkerhetsställande enligt definitionen i artikel 2.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG(17).

iv)  Garantin och avtalet om finansiellt säkerhetsställande regleras genom lagstiftningen i den medlemsstat där dotterföretagets huvudkontor ligger, om inte annat anges av den myndighet som är behörig för dotterföretaget.

v)  De säkerheter som har ställts för garantin är sådana godtagbara säkerheter som avses i artikel 197 som, efter nedsättningar som är lämpliga ur försiktighetssynpunkt, är tillräckliga för att täcka hela det belopp som avses i led iii.

vi)  De säkerheter som har ställts för garantin är ointecknade och används inte som säkerhet för någon annan garanti.

vii)  Det finns inga rättsliga, regulatoriska eller operativa hinder för överföring av säkerheter från moderföretaget till det relevanta dotterföretaget.

2a.  Punkt 2 ska inte tillämpas på ett dotterbolag som överstiger tröskeln för att vara betydande i enlighet med artikel 6.4 i förordning (EU) nr 1024/2013.

2b.  EBA ska i samarbete med alla behöriga myndigheter

a)  undersöka möjligheten att höja det tröskelvärde som avses i punkt 2 b, och

b)  undersöka effekterna av undantaget från tillämpningen av tillsynskraven på individuell nivå enligt punkt 2.

Denna bedömning ska bland annat innehålla följande:

a)  Möjliga anpassningar av avtalsvillkor och rättsliga villkor som skulle kunna förbättra den befintliga regleringen.

b)  Möjliga aktuella eller framtida rättsliga, regleringsmässiga eller praktiska hinder för aktivering av garantin och för överföring av säkerheter från det institut som beviljar garantin till det institut eller den institutgrupp som omfattas av undantaget, garantin och de möjliga hjälpåtgärderna.

c)  Behandlingen av stora exponeringar som lämnas som garanti i form av koncerninterna exponeringar och som inte redan undantas från befintliga tillsynsregler enligt artikel 400.2 c eller artikel 493.3 c.

EBA ska rapportera sina resultat till kommissionen senast den ... [1 år efter denna förordnings ikraftträdande]. [Observera – ska ses tillsammans med det nya ändringsförslag som säger att artikel 7.2 först skulle börja tillämpas tre år efter denna förordnings ikraftträdande].

På grundval av resultaten i denna rapport kan EBA antingen utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn eller rekommendera kommissionen att lägga fram ett eller flera lagstiftningsförslag. Förslagen till tekniska standarder för tillsyn ska närmare ange de villkor som avses i artikel 7.2, framför allt under vilka omständigheter och med vilka garantier som den behöriga myndigheten kan bevilja ett undantag.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010 för att komplettera denna förordning. Kommissionen kan som ett alternativ fram till den ... [tre år efter rapportens ikraftträdande] göra ändringar av de tekniska standarderna för tillsyn eller, om så krävs, lägga fram ett eller flera lagstiftningsförslag för att genomföra EBA:s rekommendationer.

(6)  Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8Undantag från tillämpningen av likviditetskrav på individuell

nivå

1.  Behöriga myndigheter får från tillämpningen av del sex helt eller delvis undanta ett institut och alla eller vissa av dess dotterföretag med huvudkontor i samma medlemsstat som institutets huvudkontor, och utöva tillsyn över dem som en enskild likviditetsundergrupp, om alla följande villkor är uppfyllda:

a)  Moderinstitutet uppfyller på gruppnivå, eller dotterinstitutet uppfyller på undergruppsnivå, kraven i del sex.

b)  På gruppnivå ansvarar moderinstitutet, och på undergruppsnivå dotterinstitutet, fortlöpande för övervakningen av likviditetspositionerna hos alla institut i likviditetsundergruppen som omfattas av undantaget i enlighet med denna punkt och säkerställer en tillräcklig likviditetsnivå för alla dessa institut.

c)  Instituten inom likviditetsundergruppen har ingått avtal som av de behöriga myndigheterna bedöms som tillfredsställande, vilka medger fri överföring av medel dem emellan, i syfte att kunna uppfylla enskilda och gemensamma skyldigheter när de uppkommer.

d)  Det finns inga nuvarande eller förväntade väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för fullgörandet av de avtal som åsyftas i led c.

2.  Behöriga myndigheter får från tillämpningen av del sex helt eller delvis undanta ett institut och alla eller vissa av dess dotterföretag med huvudkontor i andra medlemsstater än institutets huvudkontor, och utöva tillsyn över dem som en enskild likviditetsundergrupp först efter att ha följt förfarandet i artikel 21 och endast de institut vars behöriga myndigheter kommer överens om följande:

a)  Bedömningen av uppfyllandet av villkoren i punkt 1.

b)  Bedömningen av om institutets organisation och behandling av likviditetsrisker uppfyller kriterierna i artikel 86 i direktiv 2013/36/EU inom hela den enskilda likviditetsundergruppen.

c)  Fördelningen av belopp, lokalisering och ägande när det gäller de nödvändiga likvida tillgångarna inom den enskilda likviditetsundergruppen.

d)  Fastställandet av de minimibelopp av likvida tillgångar som måste innehas av institut som ska undantas från tillämpningen av del sex.

e)  Behovet av strängare parametrar än de som anges i del sex.

f)  Ett oinskränkt och fullständigt informationsutbyte mellan behöriga myndigheter.

g)  Full insikt i konsekvenserna av ett sådant undantag.

3.  En myndighet som är behörig att utöva tillsyn på individuell nivå över ett institut och alla eller vissa av dess dotterföretag vars huvudkontor ligger i andra medlemsstater än institutets huvudkontor, får från tillämpningen av del sex helt eller delvis undanta detta institut och alla eller vissa av dess dotterföretag och utöva tillsyn över dem som en enskild likviditetsundergrupp, under förutsättning att alla följande villkor är uppfyllda:

a)  De villkor som avses i punkt 1 och i punkt 2 b.

b)  En garanti som uppfyller alla följande villkor ställs av antingen moderinstitutet på gruppnivå, eller av dotterinstitutet på undergruppsnivå, för det institut eller den institutgrupp som har sitt huvudkontor i en annan medlemsstat:

i)  Garantin ställs för ett belopp som minst motsvarar det nettolikviditetsutflöde som garantin ska ersätta och som beräknas i enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) nr 2015/61(18) på individuell nivå för institutet, eller på undergruppsnivå för den institutgrupp som omfattas av undantaget och garantin, utan hänsyn till någon förmånsbehandling.

ii)  Garantin ska utlösas om det institut eller den institutgrupp som omfattas av undantaget och garantin inte kan betala sina skulder eller andra åtaganden när de förfaller till betalning eller om ett fastställande enligt artikel 59.3 i direktiv 2014/59/EU har gjorts beträffande institutet eller institutgruppen, beroende på vad som infaller först.

iii)  Säkerheter har ställts för hela garantibeloppet genom ett avtal om finansiellt säkerhetsställande enligt definitionen i artikel 2.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG.

iv)  Garantin och avtalet om finansiellt säkerhetsställande regleras genom lagstiftningen i den medlemsstat där huvudkontoret för det institut eller den institutgrupp som omfattas av undantaget och garantin ligger, om inte annat anges av den myndighet som är behörig för dessa institut.

v)  De säkerheter som har ställts för garantin har godkänts som högkvalitativa likvida tillgångar enligt definitionen i artiklarna 10–13 och 15 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 2015/61 och omfattar, efter de nedsättningar som avses i avdelning II kapitel 2 i den förordningen, minst 50 % av de nettolikviditetsutflöden som beräknas i enlighet med den förordningen för det institut på individuell nivå, eller för den institutgrupp på undergruppsnivå, som omfattas av undantaget och garantin, utan hänsyn till någon förmånsbehandling.

vi)  De säkerheter som har ställts för garantin är ointecknade och används inte som säkerhet för någon annan transaktion.

vii)  Det finns inga nuvarande eller förväntade rättsliga, regulatoriska eller operativa hinder för överföring av säkerheter från det institut som beviljar garantin till det institut eller den institutgrupp som omfattas av undantaget och garantin.

4.  De behöriga myndigheterna får också tillämpa punkterna 1, 2 och 3 på ett eller vissa av dotterföretagen till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och utöva tillsyn över det finansiella holdingföretag eller det blandade finansiella holdingföretag och de dotterföretag som omfattas av undantaget och garantin, eller de dotterföretag som endast omfattas av undantaget, som en enskild likviditetsundergrupp. Hänvisningarna i punkterna 1, 2 och 3 till moderinstitutet ska anses omfatta det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget.

5.  De behöriga myndigheterna får också tillämpa punkterna 1, 2 och 3 på institut som ingår i samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7, under förutsättning att instituten uppfyller alla där fastställda villkor, samt på andra institut som står i en sådan relation till varandra som avses i artikel 113.6, under förutsättning att de uppfyller alla där fastställda villkor. De behöriga myndigheterna ska i ett sådant fall besluta att ett av de institut som omfattas av undantaget ska uppfylla del sex, grundat på den konsoliderade situationen för samtliga institut i den enskilda likviditetsundergruppen.

6.  Om ett undantag har beviljats i enlighet med punkterna 1–5 får behöriga myndigheter också tillämpa artikel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på en enskild likviditetsundergrupp och bevilja undantag från artikel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på individuell basis.

Om ett undantag har beviljats enligt punkterna 1–5 ska behöriga myndigheter, med avseende på de delar av del sex som undantaget gäller, tillämpa de rapporteringsskyldigheter som avses i artikel 415 i den här förordningen på den enskilda likviditetsundergruppen och bevilja undantag från artikel 415 på individuell basis.

7.  Om undantag inte beviljas enligt punkterna 1–5 för institut som tidigare beviljats undantag på individuell basis ska behöriga myndigheter ta hänsyn till den tid som dessa institut måste få på sig att förbereda sig för tillämpningen av del sex eller delar därav och besluta om en lämplig övergångsperiod innan bestämmelserna börjar tillämpas på dessa institut.”.

(6a)  Följande artikel 8a ska införas:

”Artikel 8a

1. Varje år den 31 mars ska de behöriga myndigheterna informera EBA om i vilka fall de har beviljat undantag från tillämpningen av tillsynskrav på individuell nivå enligt artikel 7 och från tillämpningen av likviditetskraven på individuell nivå enligt artikel 8 och därvid tillhandahålla följande uppgifter:

a) Namn på och/eller identifieringskod för juridisk person för det dotter- och moderinstitut som har beviljats undantag.

b) I vilken medlemsstat dotter- och moderinstitutet är etablerade.

c) Den rättsliga grunden för undantaget och datumet för beviljande av undantaget.

d) Närmare upplysningar om det undantag från tillämpningen av tillsynskrav som har beviljats och motivering till detta.

2. EBA ska övervaka användningen och beviljandet av dessa undantag inom unionen och ska rapportera till kommissionen senast den 1 september varje år. EBA ska utveckla ett enhetligt standardformat för rapportering av de undantag som beviljats och de närmare upplysningarna.

3. Kommissionen ska rapportera till Europaparlamentet och rådet om de behöriga myndigheternas beviljande av undantag från tillsyns- och likviditetskraven, i synnerhet i gränsöverskridande situationer.”

(7)  Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11Allmän behandling

1.  Vid tillämpning av kraven i denna förordning på gruppnivå ska termerna ”institut”, ”moderinstitut i en medlemsstat”, ”moderinstitut inom EU” och ”moderföretag”, beroende på vad som är fallet, även avse finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som har auktoriserats i enlighet med artikel 21a i direktiv 2013/36/EU.

2.  Moderinstitut i en medlemsstat ska, i den omfattning och på det sätt som anges i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i delarna två till fyra och sju på grundval av institutens konsoliderade situation. Moderföretag och dotterföretag till dessa som omfattas av denna förordning ska inrätta en lämplig organisationsstruktur och lämpliga interna kontrollmekanismer för att säkerställa att de data som krävs för konsolidering behandlas och översänds på vederbörligt sätt. De ska i synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför arrangemang, processer och rutiner som säkerställer en korrekt konsolidering.

3.  Genom undantag från punkt 2 ska endast moderinstitut som fastställts vara resolutionsenheter, som är globala systemviktiga institut, en del av globala systemviktiga institut eller en del av globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU uppfylla kraven i artikel 92a på gruppnivå i den utsträckning och på det sätt som föreskrivs i artikel 18.

Bara moderföretag inom EU som är större dotterföretag till globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU och som inte är resolutionsenheter ska uppfylla kraven i artikel 92b på gruppnivå i den utsträckning och på det sätt som föreskrivs i artikel 18.

4.  Moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del sex på gruppnivå om gruppen består av ett eller flera kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserade att tillhandahålla de investeringstjänster och den investeringsverksamhet som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2004/39/EG. I avvaktan på den rapport från kommissionen som avses i artikel 508.2 i denna förordning, och om gruppen endast består av värdepappersföretag, får behöriga myndigheter undanta moderinstitutet hemmahörande i EU från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex på gruppnivå, med hänsyn till dess verksamhets karaktär, storlek och komplexitet.

Om ett undantag har beviljats enligt artikel 8.1–8.5 ska institut och, i tillämpliga fall, finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som ingår i en likviditetsundergrupp, uppfylla kraven i del sex på gruppnivå eller på likviditetsundergruppens undergruppsnivå.

5.  Om artikel 10 tillämpas ska det centrala organ som avses i den artikeln uppfylla kraven i del två till åtta på grundval av den konsoliderade situationen i den helhet som utgörs av det centrala organet tillsammans med dess underställda institut.

6.  Utöver de krav som anges i punkt 1–4, och utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i denna förordning och direktiv 2013/36/EU, får de behöriga myndigheterna, om det är motiverat av tillsynsskäl på grund av omständigheterna kring risken eller institutets kapitalstruktur, eller om medlemsstaterna antar nationell lagstiftning som kräver en strukturell uppdelning av verksamheterna inom en bankgrupp, kräva att institutet fullgör de skyldigheter som föreskrivs i del två till fyra och del sex till åtta i denna förordning samt i avdelning VII i direktiv 2013/36/EU på undergruppsnivå.

Tillämpning av den metod som avses i första stycket ska inte påverka en effektiv tillsyn på gruppnivå och får inte medföra oproportionerligt negativa effekter på hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet och den får inte heller utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens funktion.

6a.  Behöriga myndigheter får göra undantag för tillämpningen av punkterna 1 och 3 i denna artikel för ett moderinstitut, i den mening som avses med ett institut som tillhör en grupp av kooperativa kreditinstitut som är permanent underställda ett centralt organ som uppfyller kraven i artikel 113.6, och om alla villkor som fastställs i artikel 7.3 respektive 8.1 är uppfyllda.

(8)  Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12Gruppbaserad beräkning för globala systemviktiga institut med flera resolutionsenheter

Om mer än en G-SII-enhet som tillhör samma globala systemviktiga institut är en resolutionsenhet ska moderinstitutet inom EU för detta globala systemviktiga institut beräkna den kapitalbas och de kvalificerade skulder som avses i artikel 92a.1 a. Beräkningen ska göras på grundval av den konsoliderade ställningen för moderinstitutet inom EU, som om detta var det globala systemviktiga institutets enda resolutionsenhet.

Om det belopp som beräknas i enlighet med första stycket är lägre än summan av de kapitalbasmedel och kvalificerade skulder som avses i artikel 92a.1 a för alla resolutionsenheter som tillhör detta globala systemviktiga institut ska resolutionsmyndigheterna handla i enlighet med artikel 45d.3 och artikel 45h.2 i direktiv 2014/59/EU.

Om det belopp som beräknas i enlighet med första stycket är högre än summan av de kapitalbasmedel och kvalificerade skulder som avses i artikel 92a.1 a för alla resolutionsenheter som tillhör detta globala systemviktiga institut får resolutionsmyndigheterna handla i enlighet med artikel 45d.3 och artikel 45h.2 i direktiv 2014/59/EU.”.

(9)  Artikel 13 ska ersättas med följande

”Artikel 13Tillämpning av krav på offentliggörande av information på gruppnivå

1.  Moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del åtta på grundval av sin konsoliderade situation.

Stora dotterföretag till moderinstitut inom EU ska offentliggöra den information som anges i artiklarna 437, 438, 440, 442, 450, 451, 451a, 451d och 453 på individuell nivå eller, i tillämpliga fall i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU, på undergruppsnivå.

2.  Institut som fastställts vara resolutionsenheter och som är globala systemviktiga institut eller en del av globala systemviktiga institut ska uppfylla del åtta på grundval av sin konsoliderade finansiella ställning.

3.  Punkt 1 första stycket ska inte tillämpas på moderinstitut inom EU, finansiella moderholdingföretag inom EU, blandade finansiella moderholdingföretag inom EU eller resolutionsenheter om de omfattas av likvärdig information som offentliggörs på gruppnivå av ett moderföretag etablerat i tredjeland.

Punkt 1 andra stycket ska tillämpas på dotterföretag till moderföretag etablerade i tredjeland om dessa dotterföretag uppfyller kriterierna för stora dotterföretag.

4.  Om artikel 10 tillämpas ska det centrala organ som avses i den artikeln uppfylla kraven i del åtta på grundval av det centrala organets konsoliderade situation. Artikel 18.1 ska tillämpas på det centrala organet och de underställda instituten ska behandlas som dotterföretag till det centrala organet.”.

(9a)  Artikel 14 ska ersättas med följande:

”Artikel 14

Tillämpningen av kraven i artikel 5 i förordning (EU) 2017/2402 på gruppnivå

1.  Moderföretag och deras dotterföretag som omfattas av denna förordning ska uppfylla kraven i artikel 5 i förordning (EU) nr 2017/2402 på grupp- eller undergruppsnivå för att säkerställa att de arrangemang, processer och mekanismer som krävs enligt dessa krav är enhetliga och väl integrerade och att alla data och upplysningar som är relevanta för tillsynen kan tas fram. Företagen ska i synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför sådana arrangemang, processer och rutiner som garanterar att dessa bestämmelser efterlevs.

2.  Institut ska tillämpa en ytterligare riskvikt i enlighet med artikel 270a vid tillämpningen av artikel 92 på grupp- eller undergruppsnivå, om kraven i artikel 5 i förordning (EU) nr 2017/2402 inte uppfylls av en enhet etablerad i tredjeland som ingår i gruppen i enlighet med artikel 18 om överträdelsen är betydande ställd i relation till gruppens samlade riskprofil.”

(10)  Artikel 18 ska ersättas med följande:

”Artikel 18Metoder för konsoliderad tillsyn

1.  Institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som är skyldiga att uppfylla de krav som avses i avsnitt 1 i detta kapitel på grundval av sin konsoliderade ställning ska genomföra en fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut som är deras dotterföretag. Punkterna 3–7 i denna artikel ska inte tillämpas om del sex är tillämplig på grundval av den konsoliderade ställningen för ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, eller på undergruppsnivå för en likviditetsundergrupp enligt artiklarna 8 och 10.

Institut som är skyldiga att uppfylla kraven i artiklarna 92a eller 92b på gruppnivå ska göra en fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut som är deras dotterföretag i de relevanta resolutionskoncernerna.

2.  När gruppbaserad tillsyn ska utövas i enlighet med artikel 111 i direktiv 2013/36/EU ska anknutna företag ingå i konsolideringen i de fall och i enlighet med de metoder som anges i denna artikel.

3.  Om företagen står i en sådan relation till varandra som avses i artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EEG ska behöriga myndigheter avgöra hur konsolideringen ska ske.

4.  Den samordnande tillsynsmyndigheten ska kräva proportionerlig konsolidering utifrån den kapitalandel som innehas i institut och finansiella institut som förvaltas av ett företag som ingår i konsolideringen tillsammans med ett eller flera företag som inte ingår i konsolideringen, när dessa företags ansvar är begränsat till den kapitalandel som de innehar.

5.  Om det finns andra ägarintressen eller andra former av kapitalbindningar än de som anges i punkterna 1 och 4, ska de behöriga myndigheterna avgöra om och hur konsolidering ska ske. De får tillåta eller kräva att kapitalandelsmetoden används. Användning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av den gruppbaserade tillsynen.

6.  De behöriga myndigheterna ska avgöra om och hur konsolidering ska ske i följande fall:

  Om de behöriga myndigheterna bedömer att ett institut har ett väsentligt inflytande över ett eller flera institut eller finansiella institut, utan att institutet innehar ett ägarintresse eller andra kapitalbindningar till dessa institut.

  Om två eller flera kreditinstitut eller finansiella institut har samma ledning utan att detta följer av avtal eller bestämmelser i stiftelseurkund, bolagsordning eller motsvarande.

De behöriga myndigheterna får i synnerhet tillåta eller kräva att den metod som föreskrivs i artikel 22.7–22.9 i direktiv 2013/34/EEG ska användas. Användning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av den gruppbaserade tillsynen.

7.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de villkor enligt vilka konsolidering ska ske i de fall som avses i punkterna 2–6 i denna artikel.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2016.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”.

(11)  Artikel 22 ska ersättas med följande:

”Artikel 22Undergruppskonsolidering av företag i tredjeländer

1.  Dotterinstitut ska tillämpa kraven i artiklarna 89–91 och delarna tre och fyra på undergruppsnivå om dessa institut har ett institut eller ett finansiellt institut som dotterföretag i ett tredjeland eller har ett ägarintresse i ett sådant företag.

2.  Genom undantag från punkt 1 behöver dotterinstitut inte tillämpa kraven i artiklarna 89–91 och delarna tre och fyra på grundval av sin ställning på undergruppsnivå om de totala tillgångarna hos deras dotterföretag i tredjeland utgör mindre än 10 % av det totala värdet av dotterinstitutets tillgångar och poster utanför balansräkningen.”

(12)  Rubriken på del två ska ersättas med följande:

”KAPITALBAS OCH KVALIFICERADE SKULDER”.

(12a)  I artikel 26 ska följande punkt läggas till:

”3a. Om de nya kärnprimärkapitalinstrument som ska ges ut är identiska, i den mening att de inte skiljer sig med avseende på de kriterier som fastställs i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, i artikel 29, med sådana instrument som den behöriga myndigheten redan har godkänt får institutet genom undantag från punkt 3 välja att endast meddela den behöriga myndigheten sin avsikt att ge ut nya kärnprimärkapitalinstrument.

Dessutom ska institutet, till den behöriga myndigheten, skicka in alla uppgifter som denna behöver för att bedöma om instrumenten har godkänts av den behöriga myndigheten.”

(12b)  I artikel 28.3 ska följande stycke läggas till:

”Villkoret i punkt 1 h v ska anses vara uppfyllt oavsett om institutet omfattas av ett krav på att göra betalningar till vissa eller samtliga innehavare av instrumenten, förutsatt att institutet har möjlighet att undvika en illa avvägd broms på egna medel genom att stärka sitt kärnprimärkapital, i synnerhet genom omfördelning av vinster till reserveringar för allmänna risker i bankrörelse eller till balanserade vinstmedel, innan de gör några betalningar till sina innehavare.”

(13)  I artikel 33.1 ska led c ersättas med följande:

”c) Vinster och förluster till verkligt värde på institutets derivatskulder som är en följd av förändringar av institutets egen kreditrisk.”.

(14)  Artikel 36 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska led b ersättas med följande:

”b)  Immateriella tillgångar, med undantag för programvara.

EBA ska för tillämpningen av denna artikel utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att definiera termen programvara. Denna definition ska säkerställa ett tillsynsmässigt sunt fastställande av omständigheterna när det ur ett tillsynsperspektiv vore motiverat att inte dra av programvara från kärnprimärkapitalet och ta vederbörlig hänsyn till följande:

i.  Utveckling av banksektorn i en ännu mer digital miljö och de möjligheter och hot som banker möter i digitaliseringens tidevarv.

ii.  De internationella skillnaderna i tillsynsbehandlingen av investeringar i programvara när denna inte dras av från kapitalet (t.ex. behandlas som en materiell tillgång) samt olika tillsynsregler som gäller för banker och försäkringsbolag.

iii.  Mångfalden inom den finansiella sektorn i unionen inklusive oreglerade enheter såsom FinTech-företag.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [sex månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som det hänvisas till i led b i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”

b)  Led j ska ersättas med följande:

”j) Det belopp som måste dras av från primärkapitaltillskottsposterna enligt artikel 56 som överstiger institutets primärkapitaltillskottsposter.”.

(15)  Artikel 37 ska ändras på följande sätt:

a)  Led b ska ersättas med följande:

”b) Det belopp som ska dras av ska innefatta goodwill som inräknats i värderingen av institutets väsentliga innehav. Institut får inte återföra negativ goodwill till sitt kärnprimärkapital.”

b)  Följande led c ska läggas till:

”c) Det belopp som ska dras av ska minskas med beloppet för den redovisningsmässiga omvärdering av dotterföretagens immateriella tillgångar som är en följd av den konsolidering av dotterföretag som kan hänföras till andra personer än de företag som ingår i konsolideringen enligt del ett avdelning II kapitel 2.”.

(16)  I artikel 39.2 första stycket ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”Uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av framtida lönsamhet ska vara begränsade till uppskjutna skattefordringar som är en följd av temporära skillnader och som har uppkommit före [datum för kollegiets antagande av ändringsförordningen], om samtliga följande villkor är uppfyllda:

(17)  I artikel 45 a ska led i ersättas med följande:

”i) Förfallodagen för den korta positionen infaller antingen samtidigt som, eller senare än, förfallodagen för den långa positionen, eller den långa positionens återstående löptid är minst 365 dagar.”.

(18)  Artikel 49 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Om de behöriga myndigheterna kräver eller tillåter att instituten tillämpar metod 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG vid beräkning av den egna kapitalbasen på individuell nivå, på undergruppsnivå och på gruppnivå ska instituten inte dra av innehav av kapitalbasinstrument i en enhet i den finansiella sektorn i vilken moderinstitutet, det finansiella moderholdingföretaget eller det blandade finansiella moderholdingföretaget eller institutet har ett väsentligt innehav, förutsatt att följande villkor i leden a–d i denna punkt är uppfyllda:

a) Enheten i den finansiella sektorn är ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag.

b) Försäkringsföretaget, återförsäkringsföretaget eller försäkringsholdingföretaget

i)  omfattas av samma extra tillsyn enligt direktiv 2002/87/EG som det moderinstitut, det finansiella moderholdingföretag eller det blandade finansiella moderholdingföretag eller institut som har innehavet, eller

ii)  är konsoliderat av institutet genom användning av nettokapitalandelsmetoden och de behöriga myndigheterna är nöjda med nivån på den riskkontroll och de förfaranden för finansiell analys som specifikt används av institutet för att övervaka investeringen i företaget eller holdingföretaget.

c) De behöriga myndigheterna har fortlöpande försäkrat sig om att graden av samordnad förvaltning, riskhantering och intern kontroll avseende de enheter som ska ingå i konsolideringen enligt metod 1, 2 eller 3 är tillräcklig.

d) Innehaven i enheten tillhör något av följande:

i) Moderinstitutet.

ii) Det finansiella moderholdingföretaget.

iii) Det blandade finansiella moderholdingföretaget.

iv) Institutet.

v) Ett dotterföretag till någon av de enheter som avses i leden i–iv vilket omfattas av konsolidering enligt del I avdelning II kapitel 2.

Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden.

1a. Efter den 22 december 2022 och genom undantag från punkt 1, vid beräkning av den egna kapitalbasen på individuell nivå, på undergruppsnivå och på gruppnivå, och om de behöriga myndigheterna kräver eller tillåter att instituten tillämpar metod 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG, får de behöriga myndigheterna tillåta instituten att inte dra av innehav av kapitalbasinstrument i en enhet i den finansiella sektorn i vilken moderinstitutet, det finansiella moderholdingföretaget eller det blandade finansiella moderholdingföretaget eller institutet har ett väsentligt innehav, förutsatt att följande villkor i leden a–e i denna punkt är uppfyllda:

a) Enheten i den finansiella sektorn är ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag.

b) Försäkringsföretaget, återförsäkringsföretaget eller försäkringsholdingföretaget omfattas av samma extra tillsyn enligt direktiv 2002/87/EG som det moderinstitut, det finansiella moderholdingföretag eller det blandade finansiella moderholdingföretag eller institut som har innehavet.

c) Institutet har fått de behöriga myndigheternas tillstånd i förväg.

d) De behöriga myndigheterna har, innan de beviljar det tillstånd som avses i led c och under en längre fortlöpande period, försäkrat sig om att graden av samordnad förvaltning, riskhantering och intern kontroll avseende de enheter som ska ingå i konsolideringen enligt metod 1, 2 eller 3 är tillräcklig.

e) Innehaven i enheten tillhör något av följande:

i) Moderinstitutet.

ii) Det finansiella moderholdingföretaget.

iii) Det blandade finansiella moderholdingföretaget.

iv) Institutet.

v) Ett dotterföretag till någon av de enheter som avses i leden i–iv vilket omfattas av konsolidering enligt del I avdelning II kapitel 2.

Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden.

b)  Följande stycke läggas till i slutet av punkt 2:

”Denna punkt ska inte tillämpas vid beräkning av kapitalbasmedel enligt kraven i artiklarna 92a och 92b.”.

(19)  Artikel 52.1 ska ändras på följande sätt:

a)  Led a ska ersättas med följande:

”a) Instrumenten har emitterats direkt av ett institut och är fullt betalda”.

aa)  Led l i ska ersättas med följande:

”i) De betalas ut från utdelningsbara medel, eller uppbyggda reserver enligt nationell lagstiftning.”

b)  Led p ska ersättas med följande:

”p) Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionskoncern vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om den är etablerad i en medlemsstat ska, enligt lagar eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter resolutionsmyndighetens beslut att utöva den befogenhet som avses i artikel 59 i direktiv 2014/59/EU, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och inte har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionskoncern vars resolutionsenhet är etablerad i unionen ska, enligt lagar eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter beslut av relevant myndighet i tredjeland, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.".

c)  ▌ Följande led q och r ska läggas till:

”q) Om emittenten är etablerad i en medlemsstat eller om den är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del av en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen får instrumenten bara emitteras enligt, eller på annat sätt vara underkastade, lagstiftningen i ett tredjeland om utövandet av den nedskrivnings- och konverteringsrätt som avses i artikel 59 i direktiv 2014/59/EU har rättsverkan och är verkställbar enligt lagstadgade bestämmelser eller rättsligt verkställbara avtalsbestämmelser som erkänner resolution eller andra nedskrivnings- eller konverteringsåtgärder.

r) Instrumenten omfattas inte av något kvittningsarrangemang eller nettningsrättigheter som skulle undergräva deras förmåga att absorbera förluster.”.

(19a)  I artikel 54.1 ska följande led da läggas till:

  "da) Om primärkapitaltillskottinstrumenten har emitterats av ett dotterföretag som är etablerat i ett tredjeland ska den utlösande tröskel på 5,125 % eller högre som avses i led a beräknas enligt det tredjelandets lagar eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten, förutsatt att den behöriga myndigheten efter samråd med EBA konstaterar att bestämmelserna minst motsvarar de krav som uppställs i denna artikel."

(20)  I artikel 56 ska led e ersättas med följande:

”e) Summan av de poster som måste dras av från supplementärkapitalet i enlighet med artikel 66 och som överstiger institutets supplementärkapitalposter.”.

(21)  I artikel 59 a ska led i ersättas med följande:

”i) Förfallodagen för den korta positionen infaller samtidigt som, eller senare än, förfallodagen för den långa positionen, eller den långa positionens återstående löptid är minst 365 dagar.”.

(22)  I artikel 62 ska led a ersättas med följande:

”a) kapitalinstrument och efterställda lån, under förutsättning att villkoren i artikel 63 är uppfyllda och i den utsträckning som närmare anges i artikel 64,”.

(23)  Artikel 63 ska ändras på följande sätt:

a)  Led a ska ersättas med följande:

”a) Instrumenten har emitterats eller de efterställda lånen har tagits upp direkt av ett institut, beroende på vad som är tillämpligt, och är fullt betalda.".

b)  Led d ska ersättas med följande:

”d) Fordran på instrumentens kapitalbelopp enligt de bestämmelser som reglerar instrumenten, eller fordran på de efterställda lånens kapitalbelopp enligt de bestämmelser som reglerar de efterställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, är efterställd fordringar som härrör från kvalificerade skuldinstrument.”.

c)  Led n ska ersättas med följande:

”n) Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionskoncern vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om den är etablerad i en medlemsstat ska, enligt lagar eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter resolutionsmyndighetens beslut att utöva den befogenhet som avses i artikel 59 i direktiv 2014/59/EU, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och inte har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionskoncern vars resolutionsenhet är etablerad i unionen ska, enligt lagar eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter beslut av relevant myndighet i tredjeland, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.".

d)  Följande led o och p ska läggas till:

”o) Om emittenten är etablerad i en medlemsstat eller om den är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del av en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen får instrumenten bara emitteras enligt, eller på annat sätt vara underkastade, lagstiftningen i ett tredjeland om utövandet av den nedskrivnings- och konverteringsrätt som avses i artikel 59 i direktiv 2014/59/EU har rättsverkan och är verkställbar enligt lagstadgade bestämmelser eller rättsligt verkställbara avtalsbestämmelser som erkänner resolution eller andra nedskrivnings- eller konverteringsåtgärder.

p) Instrumenten omfattas inte av något kvittningsarrangemang eller nettningsrättigheter som skulle undergräva deras förmåga att absorbera förluster.”.

(24)  Artikel 64 ska ersättas med följande:

”Artikel 64Avskrivning av supplementärkapitalinstrument

1.  Supplementärkapitalinstrument med en återstående löptid på mer än fem år ska till hela sitt värde räknas som supplementärkapitalposter.

2.  I vilken grad supplementärkapitalinstrument ska räknas som supplementärkapitalposter under de sista fem åren av sin löptid ska beräknas genom att resultatet av beräkningen i led a multipliceras med summan i led b enligt följande:

a)  Instrumentens eller de efterställda lånens bokförda värde den första dagen av den avtalade löptidens sista femårsperiod, dividerat med antal kalenderdagar denna period.

b)  Antalet återstående kalenderdagar av instrumentens eller de efterställda lånens återstående avtalade löptid.”.

(25)  I artikel 66 ska följande led e läggas till:

”e) Summan av de poster som måste dras av från kvalificerade skuldposter enligt artikel 72e och som överstiger institutets kvalificerade skulder.”.

(26)  I artikel 69 a ska led i ersättas med följande:

”i) Förfallodagen för den korta positionen infaller samtidigt som, eller senare än, förfallodagen för den långa positionen, eller den långa positionens återstående löptid är minst 365 dagar.”.

(27)  Följande kapitel 5a ska införas efter artikel 72:

”KAPITEL 5aKvalificerade skulder

Avsnitt 1Kvalificerade skuldposter och skuldinstrument

Artikel 72aKvalificerade skuldposter

1.  Följande ska utgöra kvalificerade skuldposter, såvida de inte omfattas av någon av de kategorier av undantagna skulder som fastställs i punkt 2:

a)  Kvalificerade skuldinstrument, om villkoren i artikel 72b är uppfyllda, såvida de inte räknas som kärnprimärkapital-, primärtillskotts- eller supplementärkapitalposter.

b)  Supplementärkapitalinstrument med en återstående löptid på minst ett år, såvida de inte räknas som supplementärkapitalposter i enlighet med artikel 64.

2.  Genom undantag från punkt 1 ska följande skulder undantas från kvalificerade skuldposter:

a)  Garanterade insättningar.

b)  Avistainlåning och kortfristig inlåning med en ursprunglig löptid på mindre än ett år.

c)  Den del av kvalificerade insättningar från fysiska personer och mikroföretag samt små och medelstora företag som överstiger den täckningsnivå som avses i artikel 6 i direktiv 2014/49/EU.

d)  Insättningar som skulle utgöra kvalificerade insättningar från fysiska personer, mikroföretag och små och medelstora företag om de inte hade gjorts genom filialer belägna utanför unionen av institut som är etablerade inom unionen.

e)  Skulder med säkerhet, inbegripet säkerställda obligationer och skulder i form av finansiella instrument som används för säkringsändamål och är en integrerad del av säkerhetspoolen, som säkrats enligt nationell rätt på liknande sätt som säkerställda obligationer, under förutsättning att alla säkrade tillgångar som hänför sig till säkerställda obligationer i en täckt säkerhetspool inte påverkas och förblir separerade med tillräcklig finansiering, samt ej inräknat delar av skulder med säkerhet eller skulder för vilka säkerhet har ställts som överstiger värdet av de tillgångar, den panträtt, den företagsinteckning eller annan säkerhet som ställts för fordran.

f)  Skulder som hänför sig till kundtillgångar eller kundmedel, inbegripet kundtillgångar eller kundmedel som innehas på uppdrag av fondföretag, under förutsättning att kunderna är skyddade enligt gällande insolvenslagstiftning.

g)  Skulder som hänför sig till en förtroenderelation mellan resolutionsenheten eller något av dess dotterföretag (som förvaltare) och en annan person (som mottagare), under förutsättning att en sådan mottagare är skyddad enligt tillämplig insolvensrätt eller civilrätt.

h)  Skulder till institut, med undantag för skulder till enheter inom samma grupp, med en ursprunglig löptid på mindre än sju dagar.

i)  Skulder med en återstående löptid på mindre än sju dagar till system eller operatörer av system som är utformade i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG eller till deras deltagare och som uppstår till följd av deltagandet i ett sådant system.

j)  En skuld till någon av följande:

i)  En anställd, vad gäller inarbetad lön, pensionsförmåner eller annan fast ersättning, med undantag för den rörliga delen av ersättning som inte regleras av kollektivavtal, men ej inräknat den rörliga delen av ersättning till sådana risktagare med väsentlig inverkan som avses i artikel 92.2 i direktiv 2013/36/EU.

ii)  En borgenär inom affärs- eller handelssektorn där skulden hänför sig till att institutet eller moderföretaget har tillhandhållits varor eller tjänster som är kritiska för institutets eller moderföretagets löpande verksamhet, däribland IT-tjänster, försörjningstjänster och hyra, förvaltning och underhåll av lokaler, och borgenären själv inte är ett institut.

iii)  Skatte- och socialförsäkringsmyndigheter, förutsatt att de skulderna är prioriterade enligt tillämplig rätt.

iv)  Insättningsgarantisystem om skulden hänför sig till bidrag som ska betalas i enlighet med direktiv 2014/49/EU.

k)  Skulder som hänför sig till derivat.

l)  Skulder som hänför sig till skuldinstrument med inbäddade derivat.

la)  Skulder som är prioriterade till prioriterade borgenärer utan säkerhet enligt relevant nationell insolvensrätt.

Vid tillämpning av led l innefattar inbäddade derivat inga instrument vars bestämmelser omfattar en option om inlösen i förväg för emittenterna eller innehavarna av detta instrument.

Vid tillämpning av led l ska skuldinstrument med en rörlig ränta som härletts från en referensränta, såsom Euribor eller Libor, inte anses vara skuldinstrument med inbäddade derivat enbart på grund av detta.

Artikel 72bKvalificerade skuldinstrument

1.  Skulder ska räknas som kvalificerade skuldinstrument, under förutsättning att de uppfyller villkoren i denna artikel och endast i den utsträckning som fastställs i denna artikel.

2.  Skulder ska räknas som kvalificerade skuldinstrument, under förutsättning att alla följande villkor är uppfyllda:

a)  Skulderna har emitterats eller tagits upp, beroende på vad som är tillämpligt, direkt av ett institut och är fullt betalda.

b)  Skulderna har inte förvärvats av

i)  institutet eller en enhet som ingår i samma resolutionskoncern,

ii)  ett företag i vilket institutet har ett direkt eller indirekt ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i det företaget.

iii)   icke-professionella kunder enligt definitionen i artikel 4.1 i direktiv 2014/65/EU, om inte båda följande villkor är uppfyllda:

a) De investerar totalt ett belopp som inte överstiger 10 % av deras portfölj med finansiella instrument.

b) Det investerade beloppet uppgår till minst 10 000 EUR.

c)  Förvärvet av skulderna har inte direkt eller indirekt finansierats av resolutionsenheten.

d)  Fordran på skuldernas kapitalbelopp enligt de bestämmelser som reglerar instrumenten är helt efterställd fordringar som hänför sig till de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2. Detta efterställningskrav ska anses vara uppfyllt i någon av följande situationer:

i)  De avtalsbestämmelser som reglerar skulderna anger att fordran på instrumentens kapitalbelopp i ett normalt insolvensförfarande enligt definitionen i artikel 2.1.47 i direktiv 2014/59/EU har lägre prioritet än fordringar som hänför sig till någon av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2.

ii)  Den lagstiftning som reglerar skulderna anger att fordran på instrumentens kapitalbelopp i ett normalt insolvensförfarande enligt definitionen i artikel 2.1.47 i direktiv 2014/59/EU har lägre prioritet än fordringar som hänför sig till någon av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2.

iii) Instrumenten emitteras av en resolutionsenhet som i sin balansräkning inte har några av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 som är likställda med eller har lägre prioritet än kvalificerade skuldinstrument.

f)  Skulderna är utan säkerhet och omfattas inte av någon garanti eller annat arrangemang som ökar förmånsrätten för

i)  institutet eller dess dotterföretag,

ii)  institutets moderföretag eller dess dotterföretag,

iii)  varje företag som har nära förbindelser med de enheter som avses i leden i och ii.

g)  Skulderna omfattas inte av något kvittningsarrangemang eller nettningsrättigheter som skulle undergräva deras förmåga att absorbera förluster under resolution.

h)  De bestämmelser som reglerar skulderna innehåller inget incitament för institutet att före förfallodagen lösa in, återköpa eller återbetala kapitalbeloppet, beroende på vad som är tillämpligt, med undantag för de situationer som det hänvisas till i artikel 72c.2a.

i)  Om inte annat följer av artikel 72c.2 kan innehavarna av instrumenten inte lösa in skulderna före förfallodagen.

j)  Om skulderna omfattar en eller flera köpoptioner eller optioner om återbetalning i förväg, beroende på vad som är tillämpligt, beslutar emittenten ensam om dessa ska utnyttjas.

k)  Med förbehåll för punkterna 2 och 2a i artikel 72c, får skulderna bara lösas in, återköpas eller återbetalas i förväg om villkoren i artiklarna 77 och 78 är uppfyllda.

m)  De bestämmelser som reglerar skulderna ger inte innehavaren rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetalningar av ränta eller kapital, utom om resolutionsenheten blir insolvent eller försätts i likvidation.

n)  Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är tillämpligt, som ska betalas på skulderna ändras inte beroende på kreditvärdigheten hos resolutionsenheten eller dess moderföretag.

o)  Enligt tillämplig lagstiftning eller de avtalsbestämmelser som reglerar skulderna ska, om resolutionsmyndigheten utövar nedskrivnings- och konverteringsbefogenheterna i enlighet med artikel 48 i direktiv 2014/59/EU, skuldernas kapitalbelopp skrivas ned permanent eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

Vid tillämpning av led d, där vissa av de undantagna skulder avses i artikel 72a.2 efterställs vanliga fordringar utan säkerhet enligt nationell insolvensrätt, bland annat på grund av att de innehas av en borgenär som har ett särskilt förhållande till gäldenären, genom att vara eller ha varit en aktieägare, i ett kontroll- eller koncernförhållande, en medlem i ledningsorganet eller vara släkt med någon av de ovannämnda personerna, ska prioritetsordningen inte bedömas genom hänvisning till fordringar som följer av sådana undantagna skulder.

3.  Förutom de skulder som avses i punkt 2 får resolutionsmyndigheten tillåta att skulder räknas som kvalificerade skuldinstrument upp till ett totalt värde motsvarande högst 3,5 % av det totala riskexponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3 och 92.4, under förutsättning att

a)  alla villkor i punkt 2, med undantag för villkoret i led d, är uppfyllda,

b)  skulderna likställs med de lägst rankade undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 med undantag för sådana undantagna skulder som enligt nationell insolvenslagstiftning är efterställda i förhållande till ordinarie fordringar utan säkerhet och som avses i sista stycket i punkt 2, och

c)  ▌resolutionsmyndigheten säkerställer att möjligheten att undanta eller delvis undanta skulder från skuldnedskrivning inte skulle leda till en betydande risk för en framgångsrik rättslig prövning eller giltiga fordringar om kompensation.

En resolutionsmyndighet tillåter ett institut att inkludera de skulder som avses i första stycket i de kvalificerade skuldposterna.

4.  Om en resolutionsmyndighet tillåter ett institut att fatta ett beslut om att medräkna skulder som avses i punkt 3 andra stycket ska skulderna räknas som kvalificerade skuldinstrument utöver de skulder som avses i punkt 2, under förutsättning att

a)  institutets beslut om att inte inkludera de skulder som avses i punkt 3 första stycket i de kvalificerade skuldposterna har rättsverkan i enlighet med punkt 5,

b)  alla villkor i punkt 2, med undantag för villkoret i led d, är uppfyllda,

c)  skulderna är likställda eller rankas högre än de lägst rankade undantagna skulder som avses i artikel 72a.2, med undantag av de undantagna skulder som efterställts vanliga fordringar utan säkerhet enligt den nationella insolvensrätt som avses i det sista stycket i punkt 2,

d)  värdet, på institutets balansräkning, av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 som är likställda med eller rankas lägre än sådana skulder i ett insolvensförfarande, inte överstiger 5 % av värdet av institutets kapitalbas och kvalificerade skulder,

e)  inkluderingen av sådana skulder i de kvalificerade skuldposterna har ingen väsentlig negativ inverkan på möjligheterna att försätta institutet i resolution, vilket resolutionsmyndigheten bekräftar efter att ha bedömt de faktorer som avses i artikel 45b.3 leden b och c i direktiv 2014/59/EU.

5.  En resolutionsmyndighet får tillåta ett institut att utnyttja undantaget i punkterna 3 eller 4. Ett institut får inte besluta att inkludera skulder som avses i både punkt 3 och punkt 4 i de kvalificerade skuldposterna.

Beslutet ska offentliggöras i årsredovisningen och få verkan sex månader efter offentliggörandet av densamma. Beslutet ska ha rättsverkan i minst ett år.

6.  Resolutionsmyndigheten ska samråda med den behöriga myndigheten i sin bedömning av om villkoren i denna artikel är uppfyllda.

Artikel 72cAvskrivning av kvalificerade skuldinstrument

1.  Kvalificerade skuldinstrument med en återstående löptid på minst ett år ska till fullo räknas som kvalificerade skuldposter.

Kvalificerade skuldinstrument med en återstående löptid på mindre än ett år ska inte räknas som kvalificerade skuldposter.

2.  Vid tillämpningen av punkt 1 ska, om ett kvalificerat skuldinstrument innefattar en inlösenoption för innehavaren som kan utövas före instrumentets ursprungliga förfallodag, instrumentets förfallodag definieras som den dag innehavaren tidigast kan utöva inlösenoptionen och begära inlösen eller återbetalning av instrumentet.

2a.  Vid tillämpningen av punkt 1 ska, om ett kvalificerat skuldinstrument omfattar ett incitament för emittenten att köpa, lösa in, återbetala eller återköpa instrumentet före instrumentets ursprungligt angivna förfallodag, instrumentets förfallodag definieras som den dag emittenten tidigast kan utnyttja inlösenoptionen och begära inlösen eller återbetalning av instrumentet.

Artikel 72dFöljder av att kvalificeringsvillkoren inte längre uppfylls

Om tillämpliga villkor i artikel 72b inte längre uppfylls i fråga om ett kvalificerat skuldinstrument ska skulderna med omedelbar verkan inte längre räknas som kvalificerade skuldinstrument.

De skulder som avses i artikel 72b.2 får även i fortsättningen räknas som kvalificerade skuldinstrument, under förutsättning att de räknas som kvalificerade skuldinstrument enligt artikel 72b.3 eller artikel 72b.4.

Avsnitt 2Avdrag från kvalificerade skuldposter

Artikel 72eAvdrag från kvalificerade skuldposter

1.  Institut som identifierats enligt artikel 131 i direktiv 2013/36 ska från kvalificerade skuldposter göra avdrag för följande:

a)  Ett instituts direkta, indirekta och syntetiska innehav av egna kvalificerade skuldinstrument, inbegripet egna skulder som ett institut kan vara skyldigt att köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.

b)  Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i G-SII-enheter med vilka institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp resolutionsenhetens förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet.

c)  Tillämpligt värde, fastställt i enlighet med artikel 72i, av direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i G-SII-enheter, om institutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

d)  Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i G-SII-enheter, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undantaget emissionsgarantipositioner som innehas i färre än fem arbetsdagar.

2.  Vid tillämpningen av detta avsnitt ska alla instrument som likställs med kvalificerade skuldinstrument behandlas som kvalificerade skuldinstrument, med undantag för instrument som likställs med instrument som godkänns som kvalificerade skulder enligt artikel 72b.3–72b.4.

3.  Vid tillämpningen av detta avsnitt får instituten beräkna värdet av innehav av de kvalificerade skuldinstrument som avses i artikel 72b.3 på följande sätt:

där

h  = värdet av innehav av de kvalificerade skuldinstrument som avses i artikel 72b.3,

I  = index som anger det emitterande institutet,

Hi  = det totala värdet av de kvalificerade skulder som innehas av det emitterande institutet i som avses i artikel 72b.3,

li  = värdet av skulder som det emitterande institutet i har inkluderat i de kvalificerade skuldposterna upp till de tak som anges i artikel 72b.3 enligt den senaste information som har offentliggjorts av detta institut.

Li  = det totala värdet av de utestående skulder hos det emitterande institutet i som avses i artikel 72b.3 enligt den senaste information som har offentliggjorts av detta institut.

4.  Om ett moderinstitut inom EU eller i en medlemsstat som omfattas av artikel 92a har direkta, indirekta eller syntetiska innehav av kapitalbasinstrument eller kvalificerade skuldinstrument emitterade av ett eller flera dotterföretag som inte ingår i samma resolutionskoncern som moderinstitutet, får resolutionsmyndigheten för moderinstitutet, i överenskommelse med resolutionsmyndigheterna för eventuellt berörda dotterföretag, tillåta att moderinstitutet avviker från punkterna 1 c, 1 d och 2 genom att dra av ett lägre belopp som fastställs av hemmedlemsstatens resolutionsmyndighet. Detta lägre belopp måste åtminstone vara likvärdigt med beloppet (m), som beräknas på följande sätt:

 

där

I  = index som anger dotterföretaget.

Oi   = värdet av kapitalbasinstrument som har emitterats av dotterföretag i och som medräknas av moderinstitutet i de konsoliderade kapitalbasmedlen.

Pi   = värdet av kvalificerade skuldinstrument som har emitterats av dotterföretag i och som innehas av moderinstitutet.

rRG   den kvot som ska tillämpas på varje resolutionskoncern i enlighet med artikel 92a.1 led a och artikel 45d i direktiv 2014/59/EU.

Ri   = total riskexponering för G-SII-enheten i, beräknad i enlighet med artikel 92.3 och 92.4.

Om moderinstitutet får dra av det lägre beloppet i enlighet med första stycket ska dotterföretaget dra av mellanskillnaden mellan det belopp som beräknats i enlighet med punkterna 1I, 1 d och 2 och detta lägre belopp från motsvarande del av kapitalbasmedlen och de kvalificerade skulderna.

Artikel 72fAvdrag för innehav i egna kvalificerade skuldinstrument

Vid tillämpning av artikel 72e.1 a ska instituten beräkna innehav grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande undantag:

a)  Instituten får beräkna summan av innehav grundat på nettobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:

i)  De långa och korta positionerna har samma underliggande exponering och de korta positionerna innebär inte någon motpartsrisk.

ii)  Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b)  Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom att beräkna den underliggande exponeringen för egna kvalificerade skuldinstrument i dessa index.

c)  Instituten får ”netta” bruttovärdet av långa positioner i egna kvalificerade skuldinstrument som härrör från innehav av indexvärdepapper mot korta positioner i egna kvalificerade skuldinstrument som härrör från korta positioner i underliggande index, inbegripet i de fall de korta positionerna innebär en motpartsrisk, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:

i)  De långa och korta positionerna har samma underliggande index.

ii)  Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 72gAvdragsunderlag för kvalificerade skuldposter

Vid tillämpning av artikel 72e.1 b–d ska instituten dra av bruttovärdet av långa positioner med beaktande av de undantag som anges i artiklarna 72h–72i.

Artikel 72hAvdrag för innehav i kvalificerade skulder för globala systemviktiga institut

Institut som inte tillämpar de undantag som anges i artikel 72j ska göra de avdrag som avses leden I och d i artikel 72e. enligt följande:

a)  Direkta, indirekta och syntetiska innehav i kvalificerade skuldinstrument får beräknas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:

i)  Löptiden för de korta positionerna motsvarar löptiden för de långa positionerna eller har en återstående löptid på minst ett år.

ii)  Såväl de korta som de långa positionerna innehas antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b)  De belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper ska fastställas genom en genomgång av den underliggande exponeringen för kvalificerade skuldinstrument i dessa index.

Artikel 72iAvdrag av kvalificerade skulder om institutet inte har ett väsentligt innehav i globala systemviktiga institut

1.  Vid tillämpning av artikel 72e.1 I ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att beloppet i led a i denna punkt multipliceras med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

a)  Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument utgivna av enheter i den finansiella sektorn och kvalificerade skuldinstrument utgivna av globala systemviktiga institut – där institutet inte har ett väsentligt innehav – överstiger 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter beräknat genom tillämpning av

i)  artiklarna 32–35,

ii)  artikel 36.1 a–g, k ii–v och l, exklusive den summa som ska dras av för uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader,

iii)  artiklarna 44 och 45

b)  summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument utgivna av globala systemviktiga institut i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument utgivna av enheter i den finansiella sektorn och kvalificerade skuldinstrument utgivna av globala systemviktiga institut, i vilka institutet som försätts i resolution inte har ett väsentligt innehav.

2.  Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt 1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3.  Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas mellan alla de kvalificerade skuldinstrument utgivna av ett globalt systemviktigt institut som institutet innehar. Instituten ska fastställa det belopp för varje kvalificerat skuldinstrument som ska dras av i enlighet med punkt 1 genom att multiplicera den summa som anges i led a i denna punkt med den andel som anges i led b i denna punkt:

a)  Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

b)  Andelen av den totala summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument utgivna av globala systemviktiga institut i vilka institutet inte har något väsentligt innehav, representerat av varje kvalificerat skuldinstrument som institutet innehar.

4.  Summan av de innehav som avses i artikel 72e.1 c och som uppgår till mindre än 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i, ii och iii, får inte dras av och ska åsättas den tillämpliga riskvikten i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5.  Instituten ska fastställa det belopp för varje kvalificerat skuldinstrument som är riskviktat i enlighet med punkt 4 genom att multiplicera det innehav som måste riskviktas i enlighet med punkt 4 med den andel som erhålls från beräkningen i punkt 3 b.

Artikel 72jUndantag för handelslagret avseende avdrag från kvalificerade skuldposter

1.  Instituten får besluta att inte dra av en viss del av sina direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument, som sammanlagt och efter det beräknade bruttobeloppet för långa positioner utgör högst 5 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av artiklarna 32 och 36, förutsatt att samtliga följande villkor uppfylls:

a)  Innehaven finns i handelslagret.

b)  De kvalificerade skuldinstrumenten har innehafts i högst 30 bankdagar.

2.  Beloppen för de poster som inte dragits av i enlighet med punkt 1 ska omfattas av kapitalbaskraven för poster i handelslagret.

3.  Om de innehav som dragits av i enlighet med punkt 1 inte längre uppfyller de villkor som fastställts i den punkten ska innehaven dras av i enlighet med artikel 72g utan tillämpning av de undantag som anges i artiklarna 72h och 72i.

Avsnitt 3Kapitalbas och kvalificerade skulder

Artikel 72kKvalificerade skulder

Ett instituts kvalificerade skulder ska utgöras av institutets kvalificerade skuldposter efter de avdrag som avses i artikel 72e.

Artikel 72lKapitalbas och kvalificerade skulder

Ett instituts kapitalbas och kvalificerade skulder ska utgöras av summan av dess kapitalbas och kvalificerade skulder.”.

(28)  I del två avdelning I ska rubriken på kapitel 6 ersättas med följande:

”Allmänna krav för kapitalbas och kvalificerade skulder”

(29)  Artikel 73 ska ändras på följande sätt:

a)  Rubriken ska ersättas med följande:

”Utdelning på instrument”.

b)  Punkterna 1, 2, 3 och 4 ska ersättas med följande:

”1. Kapitalinstrument och skulder för vilka ett institut har ensamrätt att besluta att betala utdelning i annan form än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument eller kvalificerade skuldinstrument om inte institutet har fått förhandstillstånd av de behöriga myndigheterna.

2. De behöriga myndigheterna ska bevilja det tillstånd som avses i punkt 1 endast om de anser att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)  Institutets förmåga att inställa betalningarna enligt instrumentet skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.

b)  Instrumentets eller skuldens förmåga att absorbera förluster skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.

c)  Kapitalinstrumentets eller skuldens kvalitet skulle inte på annat sätt minskas genom den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller genom den form i vilken utdelningen kan ske.

Den behöriga myndigheten ska samråda med resolutionsmyndigheten avseende institutets efterlevnad av dessa villkor innan den beviljar det tillstånd som avses i punkt 1.

3. Kapitalinstrument och skulder för vilka en annan juridisk person än det institut som ger ut dem har rätt att besluta eller kräva att betalning av utdelning på dessa instrument eller skulder ska göras i annan form än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument eller kvalificerade skuldinstrument.

4. Instituten får använda ett brett marknadsindex som en av baserna för att fastställa utdelningsnivån för primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument.”.

c)  Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Instituten ska rapportera och offentliggöra de breda marknadsindex som deras kapitalinstrument kvalificerade skuldinstrument är beroende av.”

(30)  I artikel 75 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”Löptidskraven för korta positioner enligt artiklarna 45 a, 59 a, 69 a och 72h a ska anses vara uppfyllda för positioner om samtliga följande villkor är uppfyllda:”.

(31)  I artikel 76 ska punkterna 1, 2 och 3 ersättas med följande:

”1. Vid tillämpning av artiklarna 42 a, 45 a, 57 a, 59 a, 67 a, 69 a och 72h a får instituten reducera summan av en lång position i ett kapitalinstrument med den del av indexet som utgörs av samma underliggande exponering som säkras, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)  Såväl den långa säkrade positionen som den korta positionen i ett index som används för att säkra den långa positionen finns i handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.

b)  De positioner som avses i led a har sitt verkliga värde i institutets balansräkning.

2. Om den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd får ett institut använda en konservativ skattning av institutets underliggande exponering mot instrument som är inkluderade i index som alternativ till att ett institut beräknar sin exponering mot de poster som avses i ett eller flera av följande led:

a)  Egna kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument som är inkluderade i index.

b)  Kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument som är utgivna av enheter i den finansiella sektorn och är inkluderade i index.

c)  Institutets kvalificerade skuldinstrument som är inkluderade i index.

3. De behöriga myndigheterna ska endast bevilja det tillstånd som avses i punkt 2 om de finner det styrkt att det skulle vara operativt betungande för institutet att övervaka den underliggande exponeringen mot de poster som avses i ett eller flera av leden i punkt 2, beroende på vad som är tillämpligt.”.

(32)  Artikel 77 ska ersättas med följande:

”Artikel 77Villkor för reducering av kapitalbas och kvalificerade skulder

1. Ett institut ska erhålla förhandstillstånd från den behöriga myndigheten för att

a)  minska, inlösa eller återköpa kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av institutet på ett enligt den nationella lagstiftningen tillåtet sätt, och/eller

b)  verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument eller kvalificerade skuldinstrument, beroende på vad som är tillämpligt, före den avtalsenliga löptidens utgång.

1a.  Ett institut ska erhålla förhandstillstånd från resolutionsmyndigheten för att

a)  verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av kvalificerade skuldinstrument som inte omfattas av punkt 1 före den avtalsenliga löptidens utgång, och/eller

b)  verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av instrument med en återstående löptid på mindre än ett år som tidigare betraktats som kvalificerade skuldinstrument och som inte omfattas av punkt 1, när det enskilda institutet eller den resolutionskoncern där institutet ingår som ett dotterföretag på konsoliderad basis, beroende på vad som är tillämpligt, inte uppfyller minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder.

1b.  De behöriga myndigheterna får ersätta kravet på förhandstillstånd enligt punkt 1 med ett krav på anmälan i de fall där reduceringen av kärnprimärkapital, primärkapitaltillskott och supplementärkapital, beroende på vad som är tillämpligt, är oväsentlig.

1c.  Om ett institut ger den behöriga myndigheten tillräckliga garantier för sin förmåga att bedriva verksamhet med en kapitalbas som på tillräckligt vis överstiger det belopp som krävs enligt denna förordning och direktiv 2013/36/EU får institutet vidta åtgärder enligt punkt 1 under förutsättning att

a)  sådana åtgärder inte leder till en reducering av kapitalbasen som skulle skapa en situation där institutets kapitalbas inte når upp till kraven enligt denna förordning och direktiv 2013/36/EU plus en extra marginal på 2,5% av det totala riskexponeringsbeloppet i enlighet med artikel 92.3 i denna förordning,

b)  institutet underrättar den behöriga myndigheten om sina planer på att vidta en åtgärd enligt punkt 1 och lämnar in all den information som krävs för en bedömning av huruvida villkoren enligt första stycket i denna punkt har uppfyllts.

Om ett institut ger resolutionsmyndigheten tillräckliga garantier för sin förmåga att bedriva verksamhet med en kapitalbas och kvalificerade skulder som på i tillräcklig grad överstiger det belopp som krävs enligt denna förordning, direktiv 2013/36/EU och direktiv 2014/59/EU får institutet vidta åtgärder enligt punkt 1 under förutsättning att

a)  dessa åtgärder inte leder till en reducering av kapitalbasen och de kvalificerade skulderna som skulle skapa en situation där institutets kapitalbas och kvalificerade skulder inte når upp till kraven enligt denna förordning, direktiv 2013/36/EU och direktiv 2014/59/EU plus en extra marginal på 2,5% av det totala riskexponeringsbeloppet i enlighet med artikel 92.3 i denna förordning,

b)  institutet underrättar den behöriga myndigheten och resolutionsmyndigheten om sina planer på att vidta en åtgärd enligt punkt 1 och lämnar in all den information som krävs för en bedömning av huruvida villkoren enligt första stycket i denna punkt har uppfyllts.

(33)  Artikel 78 ska ersättas med följande:

”Artikel 78Tillstånd från tillsynsmyndighet för att reducera kapitalbas och kvalificerade skulder

1.  Den behöriga myndigheten ska bevilja ett institut tillstånd att minska, återköpa, köpa eller lösa in kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument eller kvalificerade skuldinstrument om något av följande villkor är uppfyllt:

a)  Institutet ersätter de instrument som avses i artikel 77 med kapitalbasinstrument eller kvalificerade skuldinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till villkor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, tidigare än eller samtidigt med den åtgärd som anges i artikel 77.

b)  Institutet har för den behöriga myndigheten på ett tillfredsställande sätt visat att institutets kapitalbas och kvalificerade skulder efter den aktuella åtgärden skulle överskrida de krav som fastställs i denna förordning, i direktiv 2013/36/EU och i direktiv 2014/59/EU med en marginal som den behöriga myndigheten anser nödvändig.

Den behöriga myndigheten ska samråda med resolutionsmyndigheten innan tillstånd beviljas.

Om ett institut lämnar tillräckliga garantier för sin förmåga att bedriva verksamhet utöver de belopp som krävs enligt denna förordning, direktiv 2013/36/EU och direktiv 2014/59/EU får resolutionsmyndigheten efter samråd med den behöriga myndigheten bevilja institutet ett allmänt förhandstillstånd för att verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av kvalificerade skuldinstrument på villkor att sådana eventuella åtgärder är i enlighet med de villkor som anges i leden a och b i denna punkt. Detta allmänna förhandstillstånd ska endast beviljas för en viss tidsperiod som inte får överstiga ett år men som därefter får förlängas. Det allmänna förhandstillståndet ska endast beviljas för ett i förväg fastställt belopp, som ska fastställas av resolutionsmyndigheten. Resolutionsmyndigheterna ska informera de behöriga myndigheterna om alla förhandstillstånd som beviljas.

Om ett institut ger tillräckliga garantier för sin förmåga att bedriva verksamhet med sin kapitalbas utöver det belopp som krävs enligt denna förordning, direktiv 2013/36/EU och direktiv 2014/59/EU får den behöriga myndigheten efter samråd med resolutionsmyndigheten bevilja institutet ett allmänt förhandstillstånd för att verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av kvalificerade skuldinstrument på villkor att sådana eventuella åtgärder är i enlighet med de villkor som anges i leden a och b i denna punkt. Detta allmänna förhandstillstånd ska endast beviljas för en viss tidsperiod som inte får överstiga ett år men som därefter får förlängas. Det allmänna förhandstillståndet ska endast beviljas för ett i förväg fastställt belopp, som ska fastställas av den behöriga myndigheten. För kärnprimärkapitalinstrument får det i förväg fastställda beloppet inte överstiga 3 % av emissionen i fråga och inte överstiga 10 % av det belopp med vilket kärnprimärkapitalet överstiger summan av de kärnprimärkapitalkrav som fastställs i denna förordning, i direktiv 2013/36/EU och i direktiv 2014/59/EU med en marginal som den behöriga myndigheten anser nödvändig. För primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument får det i förväg fastställda beloppet inte överstiga 10 % av emissionen i fråga och inte överstiga 3 % av totalbeloppet av utestående primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är tillämpligt. För kvalificerade skuldinstrument ska det i förväg fastställda beloppet fastställas av resolutionsmyndigheten efter samråd med den behöriga myndigheten.

De behöriga myndigheterna ska dra in det allmänna förhandstillståndet om ett institut upphör att efterleva något av de kriterier som anges för det förhandtillståndet.

2.  När de behöriga myndigheterna enligt punkt 1 a bedömer hållbarheten hos ersättningsinstrumenten för institutets inkomstkapacitet ska de beakta den utsträckning i vilken dessa ersättande kapitalinstrument och skulder skulle vara dyrare för institutet än de instrument de skulle ersätta.

3.  Om ett institut vidtar en åtgärd som avses i artikel 77 a och det enligt tillämplig nationell lagstiftning är förbjudet att vägra att lösa in sådana kärnprimärkapitalinstrument som avses i artikel 27, får den behöriga myndigheten göra undantag från de villkor som fastställs i punkt 1 i denna artikel, under förutsättning att den behöriga myndigheten kräver att institutet på lämpligt sätt begränsar inlösen av sådana instrument.

4.  De behöriga myndigheterna får tillåta institut att lösa in primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument under fem år från och med dagen då de gavs ut om villkoren i punkt 1 och något av följande villkor är uppfyllda:

a)  Det har skett en förändring i den rättsliga klassificeringen av instrumenten som troligen leder till att de utesluts från kapitalbasen eller omklassificeras som en form av kapitalbas av lägre kvalitet och båda följande villkor är uppfyllda:

i)  Den behöriga myndigheten anser att en sådan förändring är tillräckligt säker.

ii)  Institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för den behöriga myndigheten att den rättsliga omklassificeringen av dessa instrument inte rimligen kunde förutses vid tidpunkten för utgivningen.

b)  Det har skett en förändring i den tillämpliga skattemässiga behandlingen av dessa instrument och institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för den behöriga myndigheten att denna är väsentlig och inte rimligen kunde förutses vid tidpunkten för utgivningen.

c)  Instrumenten berättigas fortsatt tillämpning av äldre regler i enlighet med artikel 484 i kapitalkravsförordningen

d)  Institutet ersätter, tidigare än eller samtidigt med den åtgärd som anges i artikel 77, de instrument som avses i artikel 77 med kapitalbasinstrument eller kvalificerade skuldinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till villkor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, och den behöriga myndigheten har beviljat den åtgärden utifrån sin uppfattning att den skulle vara tillsynsmässigt gynnsam och motiverad av exceptionella omständigheter.

e)  Primärkapitaltillskottet eller supplementärkapitalinstrumenten återköps för marknadsgarantsändamål.

Den behöriga myndigheten ska samråda med resolutionsmyndigheten om dessa villkor innan tillstånd beviljas.

5.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar följande:

a)  innebörden av ”hållbar när det avser institutets inkomstkapacitet”,

b)  lämpliga grunder för den begränsning av inlösen som avses i punkt 3,

c)  processen, inbegripet begränsningarna och förfarandena vad gäller behöriga myndigheters beviljande av förhandstillstånd för åtgärder enligt artikel 77, och datakraven för institutets ansökan om tillstånd från den behöriga myndigheten att genomföra en av åtgärderna i artikel 77, inbegripet den process som ska tillämpas vid inlösen av aktier som har givits ut till medlemmar i kooperativa sammanslutningar samt tidsfristen för att behandla en sådan ansökan,

d)  de exceptionella omständigheter som avses i punkt 4,

e)  innebörden av ”marknadsgarant”, som avses i punkt 4.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast [tre månader efter ikraftträdandet].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”.

(34)  Artikel 79 ska ändras på följande sätt:

a)  Rubriken ska ersättas med följande:

”Tillfälligt undantag från avdrag från kapitalbas och kvalificerade skulder”

b)  Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Om ett institut tillfälligt innehar kapitalinstrument eller skulder eller har beviljat efterställda lån, i tillämpliga fall, som tillfälligt räknas som kärnprimärkapital, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital i en enhet i den finansiella sektorn eller som kvalificerade skuldinstrument i ett institut och om den behöriga myndigheten anser att dessa innehav syftar till att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda enheten eller institutet, får den behöriga myndigheten bevilja ett tillfälligt undantag från bestämmelserna om avdrag som annars skulle gälla för dessa instrument.”.

(35)  Artikel 80 ska ändras på följande sätt:

a)  Rubriken ska ersättas med följande:

”Fortlöpande granskning av kapitalbasens och de kvalificerade skuldernas kvalitet”

b)  Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. EBA ska övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument som har givits ut av instituten i unionen, och ska omedelbart meddela kommissionen om man finner starka belägg för att dessa instrument inte uppfyller de respektive kriterier som fastställs i denna förordning.

De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål och på begäran av EBA överlämna all information om nya utgivna kapitalinstrument eller nya typer av skulder som EBA anser vara relevant för att EBA ska kunna övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument och kvalificerade skulder som har givits ut av instituten i unionen.”.

c)  I punkt 3 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”3. EBA ska ge teknisk rådgivning till kommissionen om alla större förändringar av definitionen av kapitalbas och kvalificerade skulder som EBA anser krävs på grund av något av följande:”.

(36)  I artikel 81 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1. Minoritetsintressen ska bestå av summan av ett dotterföretags kärnprimärkapitalposter om följande villkor är uppfyllda:

a)  Dotterföretaget är endera av följande:

i)  Ett institut.

ii)  Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning omfattas av kraven i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU.

iii)  Ett mellanvarande finansiellt holdingföretag i ett tredjeland som omfattas av tillsynskrav som är lika strikta som de som tillämpas på kreditinstitut i det tredjelandet och om kommissionen i enlighet med artikel 107.4 har beslutat att dessa tillsynskrav minst motsvarar tillsynskraven i denna förordning.

b)  Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

c)  De kärnprimärkapitalposter som avses i den inledande meningen i denna punkt ägs av andra personer än företagen i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.".

(37)  Artikel 82 ska ersättas med följande:

”Artikel 82Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas ska utgöras av minoritetsintressen, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är tillämpligt, samt relaterade balanserade vinstmedel och överkursfonder, för ett dotterföretag för vilket följande villkor är uppfyllda:

a)  Dotterföretaget är endera av följande:

i)  Ett institut.

ii)  Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning omfattas av kraven i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU.

iii)  Ett mellanvarande finansiellt holdingföretag i ett tredjeland som omfattas av tillsynskrav som är lika strikta som de som tillämpas på kreditinstitut i det tredjelandet och om kommissionen i enlighet med artikel 107.4 har beslutat att dessa tillsynskrav minst motsvarar tillsynskraven i denna förordning.

b)  Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

c)  Instrumenten ägs av andra personer än företagen i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.”.

(38)  I artikel 83 ska inledningsfrasen i punkt 1 ersättas med följande:

”1. Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål och supplementärkapital som givits ut av ett specialföretag samt relaterade överkursfonder ska till och med den 31 december 2021 räknas som kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital eller supplementärkapital eller kvalificerande kapitalbas, beroende på vad som är tillämpligt, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:”.

(38a)  I artikel 85 ska följande punkt 4 läggas till:

”4. Om kreditinstitut som är permanent knutna till ett nätverk i ett centralt organ och institut som har inrättats inom ramen för ett institutionellt skyddssystem som omfattas av villkoren i artikel 113.7 har inrättat motgarantiordningar där det varken finns några rådande eller förutsägbara väsentliga, praktiska eller rättsliga hinder för att medel från kapitalbasen utöver regleringskraven ska kunna överföras från motparten till kreditinstitutet, ska dessa institut inte omfattas av bestämmelserna om avdrag i den här artikeln, och de får fullt ut betrakta andra minoritetsintressen som uppstår inom ramen för ett system för motgarantier.

(38b)  I artikel 87 ska följande punkt läggas till:

”4. Om kreditinstitut som är permanent knutna till ett nätverk i ett centralt organ och institut som har inrättats inom ramen för ett institutionellt skyddssystem som omfattas av villkoren i artikel 113.7 har inrättat motgarantiordningar där det varken finns några rådande eller förutsägbara väsentliga, praktiska eller rättsliga hinder för att medel från kapitalbasen utöver regleringskraven ska kunna överföras från motparten till kreditinstitutet, ska dessa institut inte omfattas av bestämmelserna om avdrag i den här artikeln, och de får fullt ut betrakta andra minoritetsintressen som uppstår inom ramen för ett system för motgarantier.

(39)  Artikel 92 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska följande led läggas till:

”d)  En bruttosoliditetsgrad på 3 %.”.

da)  Genom undantag från led d ska varje globalt systemviktigt institut lägga till 50 % av den buffert för globala systemviktiga institut som beräknats i enlighet med artikel 131.4 i direktiv 2013/36/EU till bruttosoliditetskravet på 3 %.

b)  I punkt 3 ska leden b, c och d ersättas med följande:

”b)  Kapitalbaskraven för ett instituts handelslager, för

i)  marknadsrisker fastställda i enlighet med avdelning IV i denna del,

ii)  stora exponeringar som överskrider gränsvärdena i artiklarna 395–401, i den utsträckning institutet får överskrida dessa gränsvärden, fastställda i enlighet med del fyra.

c)  kapitalbaskraven för marknadsrisker fastställda i avdelning IV i denna del, för all verksamhet som ger upphov till valuta- eller råvarurisker,

d)  kapitalbaskraven fastställda i enlighet med avdelning V med undantag av artikel 379 för avvecklingsrisk.”.

(40)  Följande artiklar ska införas som artikel 92a och artikel 92b:

”Artikel 92aKapitalbaskrav och krav på kvalificerade skulder för globala systemviktiga institut

1.  Om inte annat följer av artiklarna 93 och 94 eller av undantagen i punkt 2 i denna artikel ska ett institut som försatts i resolution och som är ett globalt systemviktigt institut eller del av ett sådant alltid leva upp till följande krav på kapitalbas och kvalificerade skulder:

a)  En riskbaserad kvot på 18 % som representerar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckt som procent av det totala riskexponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3 och 92.4.

b)  En icke riskbaserad kvot på 6,75% som motsvarar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder i procent av det totala exponeringsmått som avses i artikel 429.4.

2.  Kraven i punkt 1 ska inte tillämpas i följande fall:

a)  Inom tre år från dagen då institutet eller den grupp där institutet ingår identifierades som ett globalt systemviktigt institut.

b)  Inom två år från dagen då resolutionsmyndigheten började tillämpa skuldnedskrivningsverktyget i enlighet med direktiv 2014/59/EU.

c)  Inom två år från dagen då resolutionsenheten verkställt en sådan alternativ åtgärd från privata sektorn som avses i artikel 32.1 b i direktiv 2014/59/EU genom vilket kapitalinstrument och andra skulder har skrivits ned eller konverterats till primärkapital i syfte att rekapitalisera resolutionsenheten utan tillämpning av resolutionsverktyg.

3.  Om det totalbelopp som resulterar från tillämpningen av de krav som anges i punkt 1 a på varje resolutionsenhet från samma globala systemviktiga institut överstiger kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, som beräknas i enlighet med artikel 12, får resolutionsmyndigheten för moderinstitutet inom EU efter samråd med andra relevanta resolutionsmyndigheter agera i enlighet med artiklarna 45d.3 eller 45h.1 i direktiv 2014/59/EU.

Artikel 92bKapitalbaskrav och krav på kvalificerade skulder för icke EU-baserade globala systemviktiga institut

1. Institut som är betydande dotterbolag till icke EU-baserade globala systemviktiga institut och som inte är resolutionsenheter ska alltid uppfylla ett krav på kapitalbas och kvalificerade skuldinstrument mellan 75 % och 90 % av kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder i artikel 92a.

För efterlevnad av punkt 1 ska primärkapitaltillskott och kvalificerade skuldinstrument endast räknas om de innehas av institutets modeföretag i ett tredjeland.

2. Kravet på kapitalbas och kvalificerade skuldinstrument inom det intervall som fastställs i punkt 1 i denna artikel ska fastställas av värdmyndigheten för det större dotterbolaget i samråd med resolutionskoncernens hemmyndighet och med beaktande av koncernens resolutionsstrategi och följderna för den finansiella stabiliteten.

(41)  Artikel 94 ska ersättas med följande:

"Artikel 94Undantag för mindre verksamhet i handelslagret

1.  Genom undantag från artikel 92.3 b får instituten beräkna kapitalbaskraven för verksamheten i sina handelslager i enlighet med punkt 2, under förutsättning att storleken på denna verksamhet i handelslagret inom eller utanför balansräkningen är högst lika stor som båda följande tröskelvärden, på grundval av en bedömning som genomförs varje månad med hjälp av den data som finns tillgänglig på månadens sista dag:

a)  5 % av institutets totala tillgångar.

b)  50 miljoner EUR.

2.  Om de villkor som anges i punkt 1 är uppfyllda får instituten beräkna kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret enligt följande:

a)  För de kontrakt som förtecknas i punkt 1 i bilaga II, kontrakt avseende kapital som avses i punkt 3 i bilaga II och kreditderivat får instituten undanta dessa positioner från det kapitalbaskrav som avses i artikel 92.3 b.

b)  För andra positioner i handelslagret än de som avses i led a får instituten ersätta de kapitalbaskrav som avses i artikel 92.3 b med de krav som beräknas i enlighet med artikel 92.3 a.

3.  Instituten ska vid tillämpning av punkt 1 beräkna storleken på sin verksamhet i handelslagret inom eller utanför balansräkningen på ett givet datum i enlighet med följande krav:

a)  Alla positioner som ingår i handelslagret i enlighet med artikel 104 ska tas med i beräkningen med undantag av

i)  positioner som avser valuta och råvaruderivat som anses vara interna säkringar mot valutarisk- och råvaruriskexponeringar utanför handelslagret,

ii)  kreditderivat som godkänns som en intern säkring mot kreditriskexponeringar eller motpartsriskexponeringar utanför handelslagret.

b)  Alla positioner ska värderas till marknadspris på det givna datumet; om en positions marknadspris inte finns tillgängligt på det givna datumet ska instituten använda sig av det senast kända marknadsvärdet för positionen i fråga.

c)  Det absoluta värdet av långa positioner ska summeras med det absoluta värdet av korta positioner.

3a.  När båda de villkor som fastställs i artikel 94.1 i denna förordning är uppfyllda, oberoende av kraven enligt artiklarna 74 och 83 i direktiv 2013/36/EU, ska bestämmelserna i artiklarna 102, 103, 104b och 105.3 i del 3 avdelning I kapitel 3 i denna förordning inte tillämpas.

4.  Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna när de beräknar, eller upphör att beräkna, kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet med punkt 2 i denna artikel.

5.  Om ett institut inte uppfyller något av kraven i punkt 1 ska det omedelbart meddela den behöriga myndigheten detta.

6.  Ett institut ska upphöra att fastställa kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet med punkt 2 inom tre månader om något av följande omständigheter föreligger:

a)  Institutet uppfyller inte något av kraven i punkt 1 under tre månader i följd.

b)  Institutet uppfyller inte något av kraven i punkt 1 under mer än sex av de tolv senaste månaderna.

7.  Om ett institut upphör att beräkna kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet med denna artikel ska det endast tillåtas att på nytt börja beräkna kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet med denna artikel om det kan visa för den behöriga myndigheten att alla de villkor som anges i punkt 1 har uppfyllts under en sammanhängande ettårsperiod.

8.  Instituten får inte ingå en position i handelslagret endast för att efterleva något av villkoren i punkt 1 under den bedömning som genomförs varje månad.”.

(42)  Artikel 99 ska ersättas med följande:

”Artikel 99Rapportering av kapitalbaskrav och finansiell information

1.  Instituten ska lämna in rapporter till de behöriga myndigheterna om kraven i artikel 92 i enlighet med denna artikel.

  Resolutionsenheterna ska minst en gång per halvår lämna in rapporter till de behöriga myndigheterna om kraven i artikel 92a och 92b.

2.  Utöver de kapitalbaskrav som avses i punkt 1 ska instituten rapportera finansiell information till sina behöriga myndigheter om de är något av följande:

a)  Ett institut som omfattas av artikel 4 i förordning (EG) nr 1606/2002.

b)  Ett kreditinstitut som förbereder sin sammanställda redovisning i enlighet med internationella redovisningsstandarder enligt artikel 5 b i förordning (EG) nr 1606/2002.

3.  De behöriga myndigheterna får kräva att kreditinstitut som fastställer sin kapitalbas på gruppnivå i enlighet med internationella redovisningsstandarder enligt artikel 24.2 i denna förordning, rapporterar finansiell information i enlighet med denna artikel.

4.  De rapporter som krävs enligt punkt 1 ska lämnas in av små och icke-komplexa institut på halvårsbasis eller oftare. De rapporter som krävs enligt punkterna 2 och 3 ska lämnas in av små och icke-komplexa institut på årsbasis.

Alla andra institut, med förbehåll för punkt 6, ska lämna rapporter enligt punkterna 1–3 ska på halvårsbasis eller oftare.

5.  De rapporter med finansiell information som avses i punkterna 2 och 3 ska endast innehålla den information som krävs för att ge en övergripande bild av riskprofilen för institutets verksamhet och av de systemrisker som instituten innebär för den finansiella sektorn eller den reala ekonomin i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010.

6.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera enhetliga format, intervall, rapporteringsdatum, definitioner och it-lösningar för den rapportering som avses i punkterna 1–3 i artikel 100.

Rapporteringskraven i denna artikel ska tillämpas proportionerligt på instituten, med beaktande av deras storlek, komplexitet, art och risknivån på deras verksamhet.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7.  EBA ska bedöma hur instituten påverkas finansiellt av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014(19) med avseende på efterlevnadskostnader och rapportera sina resultat till kommissionen senast den [31 december 2019]. Rapporten ska i synnerhet undersöka om rapporteringskraven har tillämpats på ett tillräckligt proportionerligt sätt. Detta ska särskilt undersökas när det gäller små och icke-komplexa institut.

För dessa syften ska rapporten

a)  dela in instituten i kategorier efter deras storlek, komplexitet, art och risknivån på deras verksamhet; rapporten ska i synnerhet innehålla en kategori av små och icke-komplexa institut,

b)  för varje kategori av institut under den relevanta perioden rapportera den börda som uppkommit från rapporteringskraven i genomförandeförordning (EU) nr 680/2014, med beaktande av ett antal principer, nämligen

i)  att rapporteringsbördan ska beräknas som kvoten av efterlevnadskostnaderna och institutets nettoinkomst under den relevanta perioden,

ii)  att efterlevnadskostnaderna ska omfatta alla kostnader som direkt eller indirekt kan hänföras till genomförandet och den löpande driften av rapporteringssystemen, inbegripet kostnader för personal, it-system, juridiska tjänster, bokförings-, redovisnings- och konsulttjänster,

iii)  att den relevanta perioden ska avse varje räkenskapsår då institutet har haft efterlevnadskostnader för att förbereda genomförandet av rapporteringskraven enligt genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 och för att fortsätta den löpande driften av rapporteringssystemen,

c)  bedöma huruvida och i vilken utsträckning efterlevnadskostnaderna utgjorde ett betydande hinder för nya institut att ta sig in på marknaden,

ca)  bedöma mervärdet och nödvändigheten av insamlade och rapporterade uppgifter för tillsynsändamål,

d)  för varje kategori av institut bedöma konsekvenserna av de efterlevnadskostnader som avses i led b ii, som alternativkostnader, och

e)  rekommendera ändringar av genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 för att minska rapporteringsbördan för institut eller särskilda kategorier av institut och i förekommande fall med beaktande av syftena med denna förordning och direktiv 2013/36/EU och för att minska rapporteringsfrekvensen för de rapporter som krävs enligt artiklarna 100, 394 och 430. Dessutom ska rapporten bedöma om det skulle kunna beviljas undantag från rapporteringskravet enligt artikel 100 om nivån på intecknade tillgångar understiger ett visst tröskelvärde och om banken anses vara liten och icke-komplex. Rapporten ska minst innehålla rekommendationer om hur rapporteringskraven för små och icke-komplexa institut kan göras mindre omfattande och detaljerade, så att de förväntade genomsnittliga efterlevnadskostnaderna för små och icke-komplexa institut blir minst 10 % lägre och idealiskt sett 20 % eller mer efter det att de minskade rapporteringskraven tillämpas fullt ut.

På grundval av resultaten från EBA:s rapport ska kommissionen senast den [31 december 2020] ändra de motsvarande tekniska standarderna för tillsyn, och vid behov lägga fram ett eller flera lagstiftningsförslag för att genomföra dessa rekommendationer.

8.  Vid tillämpningen av punkt 7 d ska ”alternativkostnader” avse värdet av de tjänster som institutet inte har möjlighet att tillhandahålla på grund av efterlevnadskostnader.

9.  De behöriga myndigheterna ska samråda med EBA om huruvida andra institut än de som avses i punkterna 2 och 3 bör lämna in rapporter om finansiella uppgifter på gruppnivå i enlighet med punkt 2, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)  De relevanta myndigheterna rapporterar inte redan på gruppnivå.

b)  De relevanta instituten omfattas av en redovisningsram i enlighet med direktiv 86/635/EEG.

c)  Finansiell rapportering anses nödvändigt för att ge en övergripande bild av riskprofilen för institutets verksamhet och av de systemrisker som den innebär för den finansiella sektorn och den reala ekonomin i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010.

EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera de format som de institut som avses i första stycket ska använda för det syften som anges där.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

10.  Om den behöriga myndigheten anser att information som inte omfattas av den tekniska standard för genomförande som avses i punkt 6 är nödvändig för de syften som anges i punkt 5, ska den underrätta EBA och ESRB om den ytterligare information som den anser behöva ingå i de tekniska standarder för genomförande som avses i denna punkt.

11.  De behöriga myndigheterna får göra undantag från kraven på att rapportera datafält som anges i den tekniska standarden för genomförande som avses i denna artikel och artiklarna 100, 101, 394, 415 och 430, minska rapporteringsfrekvensen, tillåta institutet att rapportera i ett annat rapporteringsformat, om minst ett av följande förhållanden föreligger:

a)  dessa datafält redan finns tillgängliga för den behöriga myndigheten på andra sätt än de som anges i ovannämnda standarder för genomförande, inbegripet i fall då denna information finns tillgänglig för de behöriga myndigheterna i olika format eller på olika detaljnivå; den behöriga myndigheten får då endast bevilja de undantag som avses i denna punkt om de uppgifter som erhålls, kollationeras eller aggregeras genom sådana alternativa metoder är identiska med de datafält som annars måste rapporteras enligt respektive tekniska standard för genomförande,

b)  datafälten eller formaten inte har uppdaterats i enlighet med ändringarna av denna förordning inom en rimlig tidsperiod innan uppgifterna måste rapporteras.

De behöriga myndigheterna, resolutionsmyndigheterna, utsedda myndigheter och berörda myndigheterna ska alltid använda sig av datautbyte när detta är möjligt för att bevilja undantag från sådana rapporteringskrav.

(43)  Artikel 100 ska ersättas med följande:

”Artikel 100Rapporteringskrav vid inteckning av tillgångar

1.  Instituten ska till sina behöriga myndigheter rapportera nivån på sin tillgångsinteckning.

2.  Den rapport som avses i punkt 1 ska vara uppdelad efter typ av tillgångsinteckning, t.ex. efter repor, värdepapperslån, värdepapperiserade exponeringar eller lån som används som säkerhet för säkerställda obligationer. ”.

(43a)  Följande artikel 101a ska införas:

”Artikel 101a

Inrättande av ett enhetligt och integrerat system för insamling av statistik och tillsynsuppgifter

EBA ska utveckla ett enhetligt och integrerat system för insamling av statistik och tillsynsuppgifter, och rapportera sina resultat till kommissionen senast den ... [31 december 2019]. Rapporten, som involverar alla behöriga myndigheter, liksom myndigheter med ansvar för insättningsgarantisystemen, statistikmyndigheter, alla berörda myndigheter, särskilt ECB med dess tidigare arbete om statistiska datainsamlingar, och beaktar tidigare arbeten som har utförts avseende en europeisk ram för rapportering, ska grundas på en övergripande kostnadsnyttoanalys, bland annat när det gäller inrättandet av en central insamlingspunkt och ska minst omfatta följande:

a)  En översikt över mängden och omfattningen av de uppgifter som samlats in av de behöriga myndigheterna inom deras jurisdiktioner samt deras härkomst och detaljnivå.

b)  En granskning av det fullbordade standardlexikonet för uppgifterna som ska samlas in, i syfte att öka rapporteringskravens konvergens, både vad gäller de reguljära rapporteringskraven och de uppgifter som begärs ad hoc av institutens behöriga myndigheter, och undvika överflödiga förfrågningar.

c)  När det gäller små och icke-komplexa instituts affärsverksamhet, en bedömning av vilka datafält som inte är nödvändiga för att bedöma efterlevnaden av tillsynskraven eller ett instituts finansiella situation och vilka datafält som skulle kunna slås samman.

d)  En tidsplan för ett integrerat, enhetligt rapporteringssystem med en central insamlingsinstans, som

i) innehåller ett centralt dataregister med all statistik och alla tillsynsuppgifter med nödvändig detaljnivå och frekvens för institutet i fråga och som uppdateras så ofta som det krävs,

ii) fungerar som kontaktpunkt för de behöriga myndigheterna, genom att ta emot, handlägga och samla alla uppgiftsförfrågningar från de behöriga myndigheterna, jämföra förfrågningarna med redan befintliga rapporterade uppgifter och ge de behöriga myndigheterna snabb tillgång till de begärda uppgifterna,

iii) fungerar som gemensam kontaktpunkt för instituten under tillsyn, vidarebefordrar de behöriga myndigheternas uppgiftsförfrågningar om statistik och tillsynsuppgifter till instituten och för in de efterfrågade uppgifterna i det centrala dataregistret,

iv) har en samordnande roll för informationsutbytet och uppgiftsutbytet mellan de behöriga myndigheterna,

v) vidarebefordrar ad hoc-förfrågningar från de behöriga myndigheterna till institutet under tillsyn först efter att dessa förfrågningar har jämförts med befintliga förfrågningar och det standardlexikon som avses i led b, för att undvika dubbelarbete,

vi) har tillräckligt med organisatoriska, finansiella och personalmässiga strukturer och resurser för att kunna uppfylla sitt mandat,

vii) tar hänsyn till förfaranden och processer från övriga behöriga myndigheter och överför dessa till ett standardiserat system.

viii) säkerställer att nya rapporteringskrav tillämpas tidigast 2 år efter offentliggörandet och att slutliga rapporteringsmallar görs tillgängliga minst 1 år före deras tillämpningsdatum.

Senast den... [ett år efter det att rapporten har lagts fram] ska kommissionen, om så är lämpligt och med beaktande av den rapport som avses i denna artikel, lägga fram ett eller flera lagstiftningsförslag till Europaparlamentet och rådet för inrättandet av ett standardiserat och integrerat rapporteringssystem för rapporteringskrav.”.

(44)  I artikel 101.1 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”1.   Instituten ska varje halvår till sina behöriga myndigheter rapportera följande aggregerade uppgifter för varje nationell fastighetsmarknad mot vilken de är exponerade:”.

(45)  I artikel 101 ska punkt 4 ändras och punkt 5 läggas till enligt följande:

”4.   EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera enhetliga format, definitioner, intervall och datum för rapportering för de aggregerade uppgifter som avses i punkt 1, såväl som it-lösningar.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5.   Genom undantag från punkt 1 ska små institut, som definieras i artikel 430a, på årsbasis rapportera den information som avses i punkt 1.”.

(46)  Artikel 102 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkterna 2, 3 och 4 ska ersättas med följande:

2. Avsikt att bedriva handel ska styrkas på grundval av de strategier, riktlinjer och processer som institutet satt upp för att hantera positionen eller portföljen i enlighet med artiklarna 103 och 104.

3. Instituten ska bygga upp och upprätthålla system och kontroller för att hantera handelslagret i enlighet med artikel 103.

4. Positionerna i handelslagret ska tilldelas till de handlarbord som instituten inrättat i enlighet med artikel 104b, såvida inte institutet uppfyller kraven för den behandling som avses i artikel 94 eller har beviljats ett sådant undantag som avses i artikel 104b.3.”

Följande punkter 5 och 6 ska läggas till:

”5. Positionerna i handelslagret ska omfattas av de krav på försiktig värdering som föreskrivs i artikel 105.

6. Instituten ska behandla interna säkringar i enlighet med artikel 106.”.

(47)  Artikel 103 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Instituten ska ha klart definierade riktlinjer och processer för den övergripande förvaltningen av handelslagret. Dessa riktlinjer och processer ska åtminstone avse följande:

a)  De verksamheter som av institutet anses vara handel och utgöra en del av handelslagret för kapitalbaskravsändamål,

b)  I vilken omfattning en position kan marknadsvärderas dagligen med hänvisning till en aktiv, likvid tvåvägsmarknad,

c)  För positioner som är modellvärderade, i vilken omfattning institutet kan

i)  identifiera alla väsentliga risker som positionen medför,

ii)  säkra positionens alla väsentliga risker med instrument för vilka en aktiv, likvid tvåvägsmarknad existerar, och

iii)  erhålla pålitliga uppskattningar av de viktigaste antagandena och nyckelparametrarna som använts i modellen.

d)  I vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, göra värderingar för positionen som kan valideras externt på ett konsekvent sätt.

e)  I vilken omfattning rättsliga restriktioner eller andra driftskrav skulle hindra institutets möjligheter att genomföra en avveckling eller säkring av positionen på kort sikt.

f)  I vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, aktivt hantera riskerna med positionen inom sin handelsverksamhet,

g)  I vilken omfattning instituten får överföra risk eller positioner in och ut ur handelslagret och kriterierna för dessa överföringar, som avses i artikel 104a.

b)  I punkt 2 ska inledningsdelen ersättas med följande:

”2. När institutet förvaltar sina positioner eller portföljer i handelslagret ska det uppfylla samtliga följande krav:”.

c)  I punkt 2 ska led a ersättas med följande:

”a)  Institutet ska ha en tydligt dokumenterad handelsstrategi för positionen eller portföljerna i handelslagret som ska vara godkänd av den verkställande ledningen och som anger förväntad innehavsperiod.”

d)  I punkt 2 ska inledningsdelen av led b ändras på följande sätt:

”b)  Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och processer för den aktiva förvaltningen av de positioner eller portföljer i handelslagret. Dessa riktlinjer och processer ska innefatta följande:”.

e)  I punkt 2 ska inledningsdelen av led b i ändras på följande sätt:

vilka positioner eller portföljer av positioner som varje handlarbord eller, i förekommande fall, handlare får ingå,”.

(48)  Artikel 104 ska ersättas med följande:

”Artikel 104Införande i handelslagret

1.  Instituten ska ha klart fastställda riktlinjer och processer för att avgöra vilka positioner som ska ingå i handelslagret för beräkning av kapitalkraven, i enlighet med kraven i artikel 102, definitionen av handelslager i artikel 4.1.86 och bestämmelserna i denna artikel, med beaktande av institutets förmåga och praxis när det gäller riskhantering. Instituten ska fullt ut dokumentera sin efterlevnad av dessa riktlinjer och processer, låta dem genomgå en internrevision minst en gång per år och förelägga de behöriga myndigheterna resultaten av denna revision.

2.  Positioner i följande instrument ska ingå i handelslagret:

a)  Instrument som uppfyller kriterierna för införande i korrelationshandelsportföljen, som avses i punkterna 7–9.

b)  Finansiella instrument som förvaltas genom ett handlarbord, som inrättats i enlighet med artikel 104b.

c)  Finansiella instrument som ger upphov till en kort nettoposition i en aktie eller ett kreditinstrument.

d)  Instrument som ges ut till följd av emissionsgarantier.

e)  Instrument som innehas som redovisningsmässiga tillgångar eller skulder avseende handel som bokförs till verkligt värde.

f)  Instrument som ges ut till följd av marknadsgarantfunktioner.

g)  Företag för kollektiva investeringar (fonder), förutsatt att de uppfyller villkoren i punkt 10 i denna artikel.

h)  Börsnoterade aktier.

i)  Handelsrelaterade transaktioner för värdepappersfinansiering.

j)  Optioner, inbegripet tudelade inbäddade derivat av instrument utanför handelslagret som kan kopplas till kredit- eller aktierisk.

Vid tillämpning av led c i denna punkt ska ett institut anses ha en kort nettoposition i en aktie om en minskning av aktiens pris resulterar i en vinst för institutet. På motsvarande sätt ska ett institut anses ha en kort nettoposition i ett kreditinstrument om en ökad kreditspread eller en kreditvärdighetsförsämring hos en emittent eller grupp av emittenter resulterar i en vinst för institutet.

3.  Positioner i följande instrument ska inte ingå i handelslagret:

a)  Instrument som är utformade som warehousing-faciliteter för värdepapperisering.

b)  Fastighetsinnehav

c)  Kredit till hushåll och små och medelstora företag.

d)  Andra företag för kollektiva investeringar (fonder) än de som avses i punkt 2 g i vilka institutet inte kan genomlysa fonden dagligen eller dagligen erhålla det verkliga priset på sina aktieinvesteringar i fonden.

e)  Derivatinstrument med sådana underliggande instrument som avses i leden a–d.

f)  Instrument som innehas i syfte att säkra en viss risk i en position i något av de instrument som avses i leden a–e.

4.  Utan hinder av punkt 2 behöver ett institut inte låta en position i något av de instrument som avses i punkt 2 e–i ingå i handelslagret om institutet på ett tillfredsställande sätt kan visa för de behöriga myndigheterna att positionen inte hålls i handelssyfte och inte fungerar som säkring för sådana positioner som hålls i handelssyfte.

5.  De behöriga myndigheterna får kräva att institutet lägger fram uppgifter som styrker att positioner som inte avses i punkt 3 ska ingå i handelslagret. Om tillfredsställande uppgifter saknas får de behöriga myndigheterna kräva att institutet flyttar ut dessa positioner ur handelslagret, utom när det gäller de positioner som avses i punkt 2 a–d.

6.  De behöriga myndigheterna får kräva att institutet lägger fram uppgifter som styrker att positioner som inte avses i punkt 2 a–d inte ska ingå i handelslagret. Om tillfredsställande uppgifter saknas får de behöriga myndigheterna kräva att institutet låter dessa positioner ingå i handelslagret, utom när det gäller de positioner som avses i punkt 3.

7.  Värdepapperiseringspositioner i korrelationshandelsportföljen och kreditderivat som förfaller på n:te fallissemang som uppfyller samtliga följande kriterier ska ingå i korrelationshandelsportföljen:

a)  Positionerna är varken återvärdepapperiseringspositioner, optioner på en tranch i värdepapperiseringen eller några andra derivat på värdepapperiseringsexponeringar som inte ger någon proportionell andel i avkastningen från en tranch i värdepapperiseringen.

b)  Alla deras underliggande instrument

i)  refererar till endast ett namn, inbegripet kreditderivat som refererar till ett namn, för vilka en likvid tvåvägsmarknad existerar, eller

ii)  är allmänt omsatta index som baseras på de instrument som avses i led i.

En tvåvägsmarknad ska anses existera när det finns oberoende och äkta erbjudanden att köpa och sälja så att ett pris som står i rimlig proportion till det senaste försäljningspriset eller aktuella konkurrerande äkta köp- eller säljerbjudanden kan fastställas inom en dag och avvecklas till det priset inom en relativt kort tid i enlighet med gängse handelspraxis.

8.  Positioner med något av följande underliggande instrument får in inte ingå i korrelationshandelsportföljen:

a)  Underliggande instrument som tillhör de exponeringsklasser som avses i artikel 112 h eller i.

b)  En fordran på ett specialföretag, för vilken säkerhet ställts, direkt eller indirekt, genom en position som i sig inte skulle vara berättigad att inkluderas i korrelationshandelsportföljen i enlighet med punkt 6 och den här punkten.

9.  Instituten får i korrelationshandelsportföljen inkludera positioner som varken är värdepapperiseringspositioner eller kreditderivat som förfaller på n:te fallissemang men som säkrar andra positioner i denna portfölj, förutsatt att en likvid tvåvägsmarknad enligt beskrivningen i punkt 7 sista stycket existerar för instrumentet eller dess underliggande instrument.

10.  Institutet ska låta en position i ett företag för kollektiva investeringar (fond) ingå i handelslagret om den uppfyller minst ett av följande villkor:

a)  Institutet kan dagligen genomlysa företaget för kollektiva investeringar.

b)  Institutet kan dagligen erhålla priser för företaget för kollektiva investeringar.”.

(49)  Följande artiklar ska införas som artikel 104a och artikel 104b:

”Artikel 104aOmklassificering av en position

1.  Instituten ska ha klart fastställda riktlinjer och processer för att avgöra vilka exceptionella omständigheter som motiverar att en position i handelslagret omklassificeras som en position utanför handelslagret eller omvänt, att en position utanför handelslagret omklassificeras som en position i handelslagret, i syfte att fastställa de kapitalbaskrav som de behöriga myndigheterna godtar. Instituten ska se över dessa riktlinjer minst en gång per år.

En omklassificering av instrument ska endast vara tillåten under exceptionella omständigheter. Dessa kan omfatta en bankomstrukturering som resulterar i en permanent nedstängning av handlarbord, vilket kräver att affärsverksamheten avseende instrumentet eller portföljen avslutas eller att en ändring görs i redovisningsstandarderna så att en post kan bokföras till sitt verkliga värde genom den vinst eller förlust som därmed uppstår i resultaträkningen. Marknadshändelser, förändringar av det finansiella instrumentets likviditet eller en ändring av handelsavsikten är inte giltiga skäl till en omklassificering av ett instrument till ett annat handelslager. En omklassificering ska omfattas av punkterna 2–5 och säkerställa att kraven i artikel 104 uppfylls. En omklassificering av instrument som syftar till regelarbitrage är förbjuden.

2.  Utöver direkta omklassificeringar enligt artikel 104 ska de behöriga myndigheterna endast beviljas tillstånd att omklassificera en position i handelslagret som en position utanför handelslagret eller omvänt, omklassificera en position utanför handelslagret som en position i handelslagret i syfte att fastställa sina kapitalbaskrav om institutet till de behöriga myndigheterna har lämnat sådana skriftliga styrkande uppgifter om att dess beslut att omklassificera positionen är resultaten av en sådan exceptionell omständighet som är i linje med de riktlinjer som institutet fastställt i enlighet med punkt 1. Institutet ska för detta syfte lägga fram uppgifter som i tillräcklig grad styrker att positionen inte längre uppfyller villkoren för att klassificeras som en position i handelslagret eller en position utanför handelslagret, i enlighet med artikel 104.

Det beslut som avses i första stycket ska godkännas av institutets ledningsorgan.

3.  Om de behöriga myndigheterna beviljat tillstånd i enlighet med punkt 2 ska institutet

a)  vid nästa rapporteringstillfälle offentliggöra att positionen har omklassificerats,

b)  med beaktande av utfallet av bestämmelsen i punkt 4, vid nästa rapporttillfälle i enlighet med artikel 92 fastställa kapitalbaskraven för den omklassificerade positionen.

4.  Om nettoförändringen av institutets kapitalbaskrav, som uppstår till följd av omklassificeringen av positionen, vid nästa rapporteringstillfälle leder till lägre kapitalbaskrav ska institutet hålla en ytterligare kapitalbas motsvarande nettoförändringen, och offentliggöra beloppet på denna ytterligare kapitalbas. Beloppet på denna ytterligare kapitalbas ska hållas konstant till dess positionen löper ut, såvida inte de behöriga myndigheterna tillåter att institutet fasar ut beloppet tidigare.

5.  Omklassificeringen av en position enligt denna artikel, med undantag av direkta omklassificeringar enligt artikel 104, ska vara oåterkallelig.

Artikel 104bKrav för handlarbord

1.  Instituten ska inrätta handlarbord och låta alla sina positioner i handelslagret ingå i dessa handlarbord. Positionerna i handelslagret ska endast tilldelas till samma handlarbord om de är i enlighet med den överenskomna affärsstrategin för handlarbordet och om de löpande förvaltas och övervakas i enlighet med punkt 2.

2.  Institutens handlarbord ska alltid uppfylla följande krav:

a)  Varje handlarbord ska ha en tydlig och utmärkande affärsstrategi och en riskhanteringsstruktur som är lämplig i förhållande till affärsstrategin.

b)  Varje handlarbord ska ha en tydlig organisationsstruktur; positioner i ett visst handlarbord ska förvaltas av särskilt utsedda handlare inom institutet. Varje handlare ska ha särskilda funktioner vid handlarbordet; varje handlare ska endast tilldelas ett handlarbord; vid varje handlarbord ska en av handlarna ta en ledande roll när det gäller att övervaka verksamheten och de andra handlarna vid handlarbordet.

c)  Varje handlarbord ska fastställa positionslimiter i enlighet med sin affärsstrategi.

d)  Rapporter om verksamhet, lönsamhet, riskhantering och regleringskrav på handlarbordnivå ska läggas fram minst en gång i veckan och regelbundet kommuniceras till institutets ledningsorgan.

e)  Varje handlarbord ska ha en tydlig årlig verksamhetsplan som inbegriper en väldefinierad ersättningspoliticy som grundar sig på sunda kriterier för resultatmätning.

2a.  Genom undantag från led b får den behöriga myndigheten tillåta att handlare tilldelas mer än ett handlarbord, om institutet har ett kooperativt eller institutionellt skyddssystem och på ett tillfredsställande sätt kan visa den behöriga myndigheten att dess centraliserade marknadsriskhantering är effektiv.

3.  Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna hur de efterlever punkt 2. De behöriga myndigheterna får kräva att ett institut ändrar sina handlarbords struktur eller organisation så att de efterlever denna artikel.

4.  Genom undantag från punkt 1 får institut som använder sig av metoderna i artikel 325.1 a och c för att fastställa kapitalbaskraven för marknadsrisk ansöka om undantag för vissa av eller alla de krav som anges i denna artikel. De behöriga myndigheterna får bevilja undantaget om instituten visar att

a)  bristande uppfyllande av kraven i punkt 2 inte har en väsentlig negativ inverkan på institutets förmåga att effektivt hantera och övervaka marknadsrisken för sina positioner i handelslagret,

b)  institutet efterlever de allmänna krav för förvaltning av handelslagret som anges i artikel 103.”.

(50)  Artikel 105 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.   Alla positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde ska omfattas av de standarder för försiktig värdering som anges i denna artikel. Instituten ska i synnerhet säkerställa att en försiktig värdering av positionerna i handelslagret har en skälig nivå av tillförlitlighet med hänsyn till den dynamiska karaktären hos positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde, kraven på god tillsyn och kapitalkravens funktion och syfte avseende sådana positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde.”.

b)  Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande:

”3.   Instituten ska omvärdera positionerna i handelslagret som bokförts till verkligt värde minst en gång per dag. Förändringar av dessa positioners värde ska rapporteras i institutets resultaträkning.

4.   Instituten ska omvärdera sina positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde till aktuellt marknadsvärde när detta är möjligt, inbegripet när relevanta kapitalkrav tillämpas på dessa positioner.”.

c)  Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande:

”6.   När marknadsvärdering inte är möjlig ska instituten genomföra en försiktig modellvärdering av sina positioner och portföljer, även vid beräkning av kapitalbaskraven för positionerna i handelslagret och positioner som bokförts till verkligt värde utanför handelslagret.”.

d)  I punkt 7 ska det sista stycket ersättas med följande:

”I fråga om led d ska modellen utvecklas eller godkännas oberoende av handlarborden och den ska prövas genom oberoende tester, inbegripet validering av de matematiska grunderna, de gjorda antagandena och dataprogrammeringen.”.

e)  I punkt 11 ska led a ersättas med följande:

”a)  den ytterligare tid det skulle ta att säkra positionen eller riskerna i positionen utöver de likviditetshorisonter som fastställts för positionens riskfaktorer i enlighet med artikel 325be,”.

(51)  Artikel 106 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:

”2.   Kraven i punkt 1 ska gälla utan att det påverkar kraven som gäller säkrade positioner utanför eller i handelslagret, i tillämpliga fall.

3.   Om ett institut säkrar en kreditriskexponering eller motpartsriskexponering utanför handelslagret med ett kreditderivat som bokförts i dess handelslager ska denna kreditderivatposition, vid beräkning av de riskvägda exponeringsbelopp som avses i artikel 92.3 a, anses vara en intern säkring mot kreditriskexponeringen eller motpartsriskexponeringen utanför handelslagret om institutet ingår en annan kreditderivattransaktion med en godtagbar tredje part som tillhandahåller kreditskydd som uppfyller kraven på ofinansierat kreditriskskydd utanför handelslagret och som fullt ut eliminerar marknadsrisken i den interna säkringen.

Vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisker ska både en intern säkring i enlighet med det första stycket och det kreditderivat som ingåtts med den tredje parten ingå i handelslagret.”.

b)  Följande punkter 4, 5 och 6 ska läggas till:

”4.   Om ett institut säkrar en aktieriskexponering utanför handelslagret med ett aktiederivat som bokförts i dess handelslager ska denna aktiederivatposition, vid beräkning av de riskvägda exponeringsbelopp som avses i artikel 92.3 a, anses vara en intern säkring mot aktieriskexponeringen utanför handelslagret om institutet ingår en annan aktiederivattransaktion med en godtagbar tredje part som tillhandahåller kreditskydd som uppfyller kraven på ofinansierat kreditriskskydd utanför handelslagret och som fullt ut eliminerar marknadsrisken i den interna säkringen.

Vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisker ska både en intern säkring i enlighet med det första stycket och det aktiederivat som ingåtts med den tredje parten ingå i handelslagret.”.

5. Om ett institut säkrar ränterisk utanför handelslagret med en ränteriskposition som bokförts i dess handelslager ska denna position, vid bedömning av den ränterisk som följer av positioner utanför handelslagret i enlighet med artiklarna 84 och 98 i direktiv 2013/36/EU, anses vara en intern säkring om följande villkor uppfylls:

a)  Positionen tilldelas till ett handlarbord som inrättats i enlighet med artikel 104b och vars affärsstrategi endast syftar till att hantera och minska marknadsrisken hos interna säkringar mot ränteriskexponeringar; i det syftet får detta handlarbord ingå andra ränteriskpositioner med tredje part eller andra handlarbord inom institutet, så länge dessa andra handlarbord fullständigt eliminerar marknadsrisken hos de andra ränteriskpositionerna genom att ingå motsatta ränteriskpositioner med tredje part.

b)  Instituten har fullt ut dokumenterat hur positionerna mildrar de ränterisker som följer av positioner utanför handelslagret, i enlighet med kraven i artiklarna 84 och 98 i direktiv 2013/36/EU.

6. Kapitalbaskraven för marknadsrisker för alla positioner som tilldelats eller ingåtts av de handlarbord som avses i punkt 3 a ska beräknas fristående som en separat portfölj och läggas till kapitalbaskravet för de andra handelslagerpositionerna.”.

(52)  I artikel 107 ska punkt 3 ersättas med följande:

”3. Vid tillämpning av denna förordning ska exponeringar mot ett värdepappersföretag i tredjeland, ett kreditinstitut i tredjeland och en börs i tredjeland behandlas som exponeringar mot ett institut endast om tredjelandet tillämpar tillsyns- och regleringskrav på den enheten som minst motsvarar de krav som tillämpas i unionen.”.

(52a)  I artikel 117 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2.  Exponeringar mot följande multilaterala utvecklingsbanker ska åsättas riskvikten 0 %.

a)  Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling (Världsbanken).

b)  Internationella finansieringsbolaget (IFC).

c)  Interamerikanska utvecklingsbanken.

d)  Asiatiska utvecklingsbanken.

e)  Afrikanska utvecklingsbanken.

f)  Europarådets utvecklingsbank.

g)  Nordiska investeringsbanken.

h)  Karibiska utvecklingsbanken.

i)  Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.

j)  Europeiska investeringsbanken.

k)  Europeiska investeringsfonden.

l)  Organisationen för multilaterala investeringsgarantier.

m)  Internationella finansieringsfaciliteten för immunisering.

n)  Muslimska utvecklingsbanken.

na)  Internationella utvecklingsfonden.

Vid tillämpningen av denna punkt ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010 i syfte att, med hänsyn till befintliga bedömningar av tillsynsåtgärders likvärdighet, ange huruvida multilaterala utvecklingsbanker som ännu inte har inkluderats i förteckningen i denna punkt uppfyller kraven för att åsättas riskvikten 0 %.”

(52b)  I artikel 123 ska följande stycke 3a läggas till:

”Exponeringar mot lån som är säkrade genom löne- och pensionsutbetalningar och som garanteras genom

i)  en obligatorisk försäkring som täcker de risker som uppstår genom att låntagaren avlider eller blir arbetsoförmögen eller arbetslös,

ii)  direkta återbetalningar från arbetsgivaren eller pensionsfonden som dras av direkt från gäldenärens lön eller pension, och

iii)  månatliga delbetalningar som inte uppgår till mer än 35 % av den månatliga nettolönen eller nettopensionsutbetalningen

ska åsättas riskvikten 35 %.”

(52c)  Artikel 124 ska ersättas med följande

  ”1.  En exponering eller någon del av en exponering som är fullt ut säkrad genom panträtt i fast egendom ska åsättas riskvikten 100 % om villkoren i artikel 125 eller artikel 126 inte är uppfyllda, förutom för den del av exponeringen som hänförs till en annan exponeringsklass. Den del av exponeringen som överskrider egendomens pantvärde ska åsättas den riskvikt som är tillämplig på den berörda motpartens exponeringar utan säkerhet.

Den del av exponeringen som behandlas som fullständigt säkrad av fast egendom ska inte vara högre än det intecknade beloppet av marknadsvärdet eller, i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för beräkning av pantlånevärdet genom lagar eller andra föreskrifter, pantlånevärdet för den aktuella fastigheten.

2.  På grundval av de uppgifter som samlas in enligt artikel 101 och eventuella andra relevanta indikatorer, ska de behöriga myndigheterna regelbundet, dock minst en gång per år eller på begäran av den utsedda myndigheten, i enlighet med artikel 458.1, göra en bedömning av om riskvikten på 30 % för exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter enligt artikel 125 och riskvikten på 50 % för exponeringar säkrade genom kommersiella fastigheter enligt artikel 126 inom deras territorium, är korrekt baserade på

a)  erfarenheterna av förluster avseende exponeringar som är säkrade genom fast egendom,

b)  framtidsutsikterna för utvecklingen på fastighetsmarknaderna.

De behöriga myndigheterna ska meddela de utsedda myndigheterna resultatet av sin bedömning.

3.  Om en behörig myndighet, på grundval av den bedömning som avses i punkt 2 i denna artikel, drar slutsatsen att riskvikterna enligt artiklarna 125.2 och 126.2 inte återspeglar de faktiska riskerna i förhållande till sådana exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter eller i kommersiella fastigheter som är belägna i den behöriga myndighetens medlemsstat, ska den öka riskvikterna för dessa exponeringar eller införa striktare kriterier än de som fastställs i artiklarna 125.2 och 126.2.

Den utsedda myndigheten kan begära att den behöriga myndigheten gör en bedömning i enlighet med punkt 2 i denna artikel. Den utsedda myndigheten får åsätta en högre riskvikt eller striktare kriterier än de som fastställs i artiklarna 125.2 och 126.2 om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)  Den har samrått om förändringarna med den behöriga myndigheten och ESRB.

b)  Den anser att om ändringarna inte genomförs skulle den aktuella eller framtida finansiella stabilitet i dess medlemsstat påtagligt påverkas. De behöriga myndigheterna ska samråda med EBA och informera den utsedda myndigheten om justeringar av de tillämpade riskvikterna och kriterierna.

De behöriga och utsedda myndigheterna ska underrätta EBA och ESRB om varje justering av de riskvikter och kriterier som tillämpas enligt denna punkt.

EBA och ESRB ska offentliggöra de riskvikter och kriterier som myndigheterna fastställer för de exponeringar som avses i artiklarna 125, 126 och 199.1 a.

4.  Vid tillämpningen av punkt 3 får de behöriga och utsedda myndigheterna åsätta riskvikter inom följande intervall:

a)  30 % till 150 % för exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfastighet.

b)  50 % till 150 % för exponeringar som är säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter.

4a.  När en behörig eller utsedd myndighet åsätter en högre riskvikt eller striktare kriterier i enlighet med punkt 3, ska instituten få en övergångsperiod på 6 månader för att tillämpa de nya riskvikterna. Instituten ska tillämpa de högre riskvikterna eller de striktare kriterierna, beroende på vad som är tillämpligt, på alla sina exponeringar som är säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter eller i bostadsfastigheter i den medlemsstaten.

4b.  EBA ska, i samarbete med ESRB, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare ange de strikta kriterier för beräkning av det pantlånevärde som avses i punkt 1 och de villkor som avses i punkt 2 som de behöriga myndigheterna ska beakta när de åsätter högre riskvikter.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2019.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5.  Instituten i en medlemsstat ska tillämpa de riskvikter och kriterier som har fastställts av myndigheterna i en annan medlemsstat avseende exponeringar som säkrats genom panträtt i kommersiella fastigheter och bostadsfastigheter som är belägna i den medlemsstaten.”.

(52d)  Artikel 125 ska ersättas med följande:

“Artikel 125

Exponeringar som är helt och hållet säkrade genom panträtt i bostadsfastighet

1.   Om de behöriga myndigheterna inte beslutat annat i enlighet med artikel 124.2 ska exponeringar som är helt och hållet säkrade genom panträtt i bostadsfastighet behandlas på följande sätt:

a)   Exponeringar eller någon del av en exponering som är helt och hållet säkrad genom panträtt i bostadsfastighet, som är eller ska bli bebodd eller uthyrd av ägaren eller den verklige ägaren när det gäller privata investeringsföretag, ska åsättas riskvikten 30%.

b)   Exponeringar mot en hyresgäst som avser transaktioner med fastighetsleasing i fråga om bostadsfastighet där institutet är uthyraren och hyresgästen har rätt att köpa, ska åsättas riskvikten 35 % förutsatt att institutets exponering är helt och hållet säkrad genom ägande av fastigheten.

2.   Instituten ska betrakta en exponering eller en del av en exponering som helt och hållet säkrad i den mening som avses i punkt 1 endast om följande villkor är uppfyllda:

a)   Egendomens värde ska inte i väsentlig grad påverkas av låntagarens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fastställa hur väsentlig påverkan är i situationer där rent makroekonomiska faktorer påverkar både egendomens värde och låntagarens fullgörande av sina förpliktelser.

b)   Låntagarens risk ska inte i väsentlig grad påverkas av den underliggande fastighetens eller det underliggande projektets resultat, utan av låntagarens underliggande förmåga att återbetala skulden från andra källor och återbetalningen av krediten ska därför inte i väsentlig grad vara beroende av betalningsflöden som härrör från den underliggande fastighet som ställts som säkerhet. För dessa andra källor ska instituten fastställa maximala lån/inkomstkvoter som en del av sin utlåningspolicy och införskaffa lämpliga belägg för tillräcklig inkomst vid beviljande av lån.

c)  Kraven i artikel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1 är uppfyllda.

d)  Om inte annat fastställs i artikel 124.2, den del av lånet som åsatts riskvikten 30 % överstiger inte 75 % av fastighetens marknadsvärde, eller 75 % av pantlånevärdet för fastigheten i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för bedömning av pantlånevärdet genom lagar eller andra föreskrifter.

3.  Instituten får göra undantag från punkt 2 b för exponeringar som är helt och hållet säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter som är belägna inom en medlemsstats territorium, om den behöriga myndigheten i den medlemsstaten har visat belägg för att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för bostadsfastigheter finns inom detta territorium med förlustnivåer som inte överstiger följande gränsvärden:

a)  Förluster från utlåning med säkerhet i form av bostadsfastigheter upp till 80 % av marknadsvärdet eller 80 % av pantlånevärdet, om inte annat beslutats enligt artikel 124.2, överstiger inte 0,3 % av utestående lån där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter under ett givet år.

b)  De totala förlusterna från utlåning där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående lånen där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter under ett givet år.

4.   Om något av gränsvärdena i punkt 3 inte uppfylls ett visst år ska rätten att använda punkt 3 upphöra och villkoret i punkt 2 b ska tillämpas till dess villkoren i punkt 3 åter är uppfyllda ett påföljande år.

(53)  I artikel 128 ska leden 1 och 2 ersättas med följande:

”1. Instituten ska tilldela 150 % riskvikt till exponeringar som är förknippade med särskilt höga risker.

2. Instituten ska vid tillämpningen av denna artikel betrakta spekulativ finansiering av fast egendom som exponeringar förknippade med särskilt höga risker.”.

(54)  Artikel 132 ska ersättas med följande:

”Artikel 132Kapitalbaskrav för exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

1.  Instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för sina exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond genom att multiplicera det riskvägda exponeringsbeloppet av fondens exponeringar, beräknat i enlighet med de metoder som avses i punkt 2 första stycket, med procentandelen andelar eller aktier som innehas av dessa institut.

2.  Om villkoren i punkt 3 uppfylls får instituten tillämpa genomlysningsmetoden i enlighet med artikel 132a.1 eller den mandatbaserade metoden i enlighet med artikel 132a.2.

Om inte annat följer av artikel 132b.2 ska institut som inte tillämpar genomlysningsmetoden eller den mandatbaserade metoden tilldela sina exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder riskvikten 1,250 % (reservmetoden).

Instituten får beräkna sin riskvägda exponering i form av andelar eller aktier i fonder genom att kombinera de metoder som avses i denna punkt, förutsatt att villkoren för dessa metoder uppfylls.

3.  Instituten får fastställa de riskvägda exponeringsbeloppen för sina fonders exponeringar i enlighet med metoderna i artikel 132a om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)  Fonden är endera av följande:

i)  Ett företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), som regleras genom direktiv 2009/65/EG.

ii)  En EU-baserad AIF-fondförvaltare som är registrerad i enlighet med artikel 3.3 i direktiv 2011/61/EU.

iii)  En AIF-fond som förvaltas av en EU-baserad AIF-fond som är auktoriserad i enlighet med artikel 6 i direktiv 2011/61/EU.

iv)  En AIF-fond som förvaltas av en icke EU-baserad AIF-förvaltare som är auktoriserad i enlighet med artikel 37 i direktiv 2011/61/EU.

v)  En icke EU-baserad AIF-fond som förvaltas av en icke EU-baserad AIF-förvaltare som är auktoriserad i enlighet med artikel 42 i direktiv 2011/61/EU.

b)  Fondens prospekt eller motsvarande dokument innefattar

i)  de tillgångskategorier som fonden har tillstånd att investera i

ii)  om investeringsbegränsningar tillämpas, de relativa begränsningarna och metoder för att beräkna dem,

c)  rapportering från fonden till institutet som uppfyller följande krav:

i)  Fondens verksamhet rapporteras minst lika ofta som institutets verksamhet.

ii)  Den finansiella informationen är tillräckligt detaljerad för att göra det möjligt för institutet att beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet i enlighet med den metod som institutet valt.

iii)  Om institutet tillämpar genomlysningsmetoden verifieras uppgifterna om den underliggande exponeringen av en oberoende tredje part.

4.  Institut som inte har tillräckliga uppgifter eller information för att beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponering i enlighet med metoderna i artikel 132a får förlita sig på tredjepartens beräkningar förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a)  Tredjeparten är antingen

i)  fondens inlåningsinstitut eller fondens finansiella inlåningsinstitut förutsatt att fonden enbart investerar i värdepapper och deponerar alla värdepapper i detta inlåningsinstitut eller finansiella inlåningsinstitut, eller

ii)  fondens förvaltningsbolag, om fondföretaget inte omfattas av led a i denna punkt och förutsatt att bolaget uppfyller kriterierna i punkt 3 a.

b)  Tredjeparten genomför beräkningen i enlighet med metoderna i artikel 132a.1–3, beroende på vad som är tillämpligt.

c)  En extern revisor har bekräftat att tredjepartens beräkning är korrekt.

Institut som förlitar sig på tredjeparts beräkningar ska multiplicera det riskvägda exponeringsbeloppet från dessa beräkningar med en faktor på 1,2, om instituten inte har nödvändiga uppgifter eller information för att reproducera beräkningarna.

5.  Om ett institut vid beräkning av det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponeringar tillämpar de metoder som avses i artikel 132a (”nivå 1-fond”) och någon av de underliggande exponeringarna av nivå 1-fonden är en exponering i form av andelar eller aktier i en annan fond (”nivå 2-fond”) får det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas genom alla de tre metoder som beskrivs i punkt 2. Instituten får endast använda genomlysningsmetoden för att beräkna det riskvägda exponeringsbeloppen av fondernas exponeringar i nivå 3 och alla påföljande nivåer om det använder den metoden för beräkning av föregående nivåer. I alla andra scenarier ska de använda reservmetoden.

6.  Det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponeringar beräknade i enlighet med genomlysningsmetoden och mandatmetoden ska begränsas till det riskvägda beloppet för den fondens exponeringar som beräknats i enlighet med reservmetoden.”.

7.  Institut som tillämpar genomlysningsmetoden i enlighet med artikel 132a.1 får genom undantag från punkt 1 beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet i form av andelar eller aktier i en fond genom att multiplicera exponeringsvärdet av dessa exponeringar, beräknat i enlighet med artikel 111, med den riskvikt (RWi*) som beräknas i enlighet med formeln i artikel 132c, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a)  Instituten bokför värdet på innehavet av andelar eller aktier i en fond till anskaffningskostnaden medan de skulle bokföra värdet på fondens underliggande tillgångar till verkligt värde om de skulle tillämpa genomlysningsmetoden.

b)  En förändring av marknadsvärdet av de andelar eller aktier som instituten bokför till värdet av anskaffningskostnaden förändrar inte institutens kapitalbas och inte heller det exponeringsvärde som hänger samman med dessa innehav.

8.  För minimivärdebaserade åtaganden utanför balansräkningen som utgör en skyldighet att kompensera en investering i andelar eller aktier i en eller flera fonder om marknadsvärdet på den underliggande exponeringen för fonden eller fonderna understiger en viss faktor, ska en konverteringsfaktor på 20 % tillämpas för att fastställa exponeringsvärdet om

i)  det aktuella marknadsvärdet för fondens underliggande exponeringar täcker eller överskrider tröskelns nuvärde, och

ii)  om institutet eller ett annat företag som ingår i samma konsolidering kan påverka sammansättningen av fondens underliggande exponeringar i syfte att begränsa möjligheterna till en ytterligare minskning av överskridandet, eller i den mån institutet för sin garanti kräver att fonden eller fonderna tillämpar riktlinjer som på samma sätt kommer att begränsa möjligheterna till en ytterligare minskning av överskridandet.”.

(55)  Följande artikel 132a ska införas:

”Artikel 132aMetoder för beräkning av fonders riskvägda exponeringsbelopp

1.  Om villkoren i artikel 132.3 är uppfyllda ska institut som har tillräcklig information om en fonds enskilda underliggande exponeringar göra en genomlysning av dessa exponeringar för att beräkna fondens riskvägda exponeringsbelopp genom att riskvikta alla fondens underliggande exponeringar som om de innehafts direkt av dessa institut.

2.  Om villkoren i artikel 132.3 är uppfyllda ska institut som saknar tillräcklig information om en fonds enskilda underliggande exponeringar använda genomlysningsmetoden för att beräkna dessa exponeringars riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med gränserna i fondens mandat och relevant lagstiftning.

Vid tillämpning av första stycket ska instituten utföra beräkningarna enligt antagandet att fonden först tar på sig exponering till den högsta tillåtna gränsen enligt sitt mandat eller relevant lagstiftning som leder till de högsta kapitalbaskraven, och därefter fortsätter att ta på sig exponering i fallande ordning till den maximala totala exponeringsgränsen är nådd.

Instituten ska utföra de beräkningar som avses i första stycket i enlighet med metoderna i detta kapitel, kapitel 5 i denna avdelning och i kapitel 6 avsnitten 3, 4 eller 5 i denna avdelning.

Inom ramen för denna beräkning ska instituten anta att en fond ökar sin belåning till den högsta tillåtna gränsen enligt sitt mandat eller relevant lagstiftning, i förekommande fall.

3.  Genom undantag från artikel 92.3 d får institut som beräknar det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponeringar i enlighet med punkterna 1 och 2 i denna artikel ersätta kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisken i fondens derivatexponeringar med ett belopp motsvarande 50 % av exponeringsvärdet av de exponeringar som beräknats i enlighet med kapitel 6 avsnitt 3, 4 eller 5 i denna avdelning.

Genom avvikelse från första stycket får ett institut från beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisken undanta derivatexponeringar som inte skulle ha omfattats av det kravet om de hade orsakats direkt av institutet.

4.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som anger hur instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbelopp som avses i punkt 2 om något av de ingångsvärden som krävs för att utföra beräkningen saknas.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [nio månader efter ikraftträdandet].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.”.

(56)  Följande artikel 132b ska införas:

”Artikel 132bUndantag från metoderna för beräkning av fonders riskvägda exponeringsbelopp

1.  Instituten ska från de beräkningar som avses i artikel 132 undanta fondens innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument, vilka måste dras av i enlighet med artiklarna 36.1, 56 respektive 66.

2.  Instituten får från de beräkningar som avses i artikel 132 undanta exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder i den mening som avses i artikel 150.1 g och h och istället tillämpa den behandling som avses i artikel 133 på dessa exponeringar.”.

(56a)  Följande artikel 132c ska införas:

“Artikel 132cBehandling av fonders exponeringar utanför balansräkningen

Instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för deras poster utanför balansräkningen som har potential att omvandlas till exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond genom att multiplicera exponeringsvärdet av dessa exponeringar, beräknat i enlighet med artikel 111, med följande riskvikt (RWi*):

a)  För alla exponeringar för vilka instituten använder en av de metoder som anges i artikel 132a:

 

där

i = index som anger fond.

RW= det belopp som beräknats i enlighet med artikel 132a.

= exponeringsvärdet för fonden i:s exponeringar.

= det bokföringsmässiga värdet av fonden i:s tillgångar.

 

b)  för alla övriga exponeringar, ”

(57)  Artikel 152 ska ersättas med följande:

”Artikel 152Behandling av exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

1.  Instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för sina exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond genom att multiplicera fondens riskvägda exponeringsbelopp, beräknat i enlighet med de metoder som avses i denna artikel, med procentandelen andelar eller aktier som innehas av dessa institut.

2.  Om villkoren i artikel 132.3 är uppfyllda ska institut som har tillräcklig information om en fonds enskilda underliggande exponeringar göra en genomlysning av dessa underliggande exponeringar för att beräkna fondens riskvägda exponeringsbelopp genom att riskvikta alla fondens underliggande exponeringar som om de innehafts direkt av instituten.

3.  Genom undantag från artikel 92.3 d får institut som beräknar det riskvägda exponeringsbeloppet av fondens exponeringar i enlighet med punkterna 1 och 2 i denna artikel ersätta kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisken i fondens derivatexponeringar med ett belopp motsvarande 50 % av exponeringsvärdet av de exponeringar som beräknats i enlighet med kapitel 6 avsnitt 3, 4 eller 5 i denna avdelning, beroende på vad som är tillämpligt.

Genom avvikelse från första stycket får ett institut från beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisken undanta derivatexponeringar som inte skulle ha omfattats av det kravet om de hade orsakats direkt av institutet.

4.  Institut som tillämpar genomlysningsmetoden i enlighet med punkterna 2 och 3 och som uppfyller villkoren för permanent partiell användning i enlighet med artikel 150, eller som inte uppfyller villkoren för att använda metoderna i detta kapitel för alla eller delar av fondens underliggande exponeringar, ska beräkna riskviktade exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp i enlighet med följande principer:

a)  För exponeringar som tillhör klassen aktieexponeringar enligt artikel 147.2 e ska instituten tillämpa den förenklade riskviktmetoden enligt artikel 155.2.

b)  För exponeringar som tillhör klassen värdepapperiseringspositioner ska instituten tillämpa externkreditvärderingsmetoden enligt artikel 261.

c)  För alla andra underliggande exponeringar ska instituten tillämpa schablonmetoden enligt kapitel 2 i denna avdelning.

Vid tillämpning av led a i första stycket ska instituten om de inte kan skilja mellan exponeringar i riskkapitalföretag, börsnoterade aktier och andra aktieliknande exponeringar behandla exponeringarna i fråga som andra aktieliknande exponeringar.

5.  Om villkoren i artikel 132.3 är uppfyllda får institut som saknar tillräcklig information om en fonds enskilda underliggande exponeringar beräkna dessa exponeringars riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med den mandatbaserade metoden enligt artikel 132a.2. För de exponeringar som förtecknas i punkt 4 a, b och c i denna artikel ska instituten emellertid tillämpa de metoder som anges där.

6.  Om inte annat följer av artikel 132b.2 ska institut som inte tillämpar genomlysningsmetoden i enlighet med punkterna 2 och 3 i denna artikel eller den mandatbaserade metoden i enlighet med punkt 5 i denna artikel tillämpa den reservmetod som avses i artikel 132.2.

7.  Institut som inte har tillräckliga uppgifter eller information för att beräkna en fonds riskvägda belopp i enlighet med metoderna i punkterna 2–5 får förlita sig på tredjepartens beräkningar förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a)  Tredjeparten är antingen

i)  fondens inlåningsinstitut eller fondens finansiella inlåningsinstitut förutsatt att fonden enbart investerar i värdepapper och deponerar alla värdepapper i detta inlåningsinstitut eller finansiella inlåningsinstitut, eller

ii)  för fonder som inte omfattas av led i, fondens förvaltningsbolag förutsatt att detta uppfyller kriterierna i artikel 132.3 a.

b)  För exponeringar som inte förtecknas i punkt 4 a–c utför tredjeparten beräkningarna i enlighet med metoden i artikel 132a.1.

c)  För exponeringar som förtecknas i punkt 4 a–c utför tredjeparten beräkningarna i enlighet med den metod som anges i respektive led.

d)  En extern revisor har bekräftat att tredjepartens beräkning är korrekt.

Institut som förlitar sig på tredjeparts beräkningar ska multiplicera de riskvägda exponeringsbeloppen från dessa beräkningar med en faktor på 1,2, om de inte har nödvändiga uppgifter eller information för att reproducera beräkningarna.

8.  Vid tillämpning av denna artikel ska bestämmelserna i artiklarna 132.5, 132.6 och 132b gälla.”.

(57a)  I artikel 164 ska punkterna 5, 6 och 7 ersättas med följande:

”5.  På grundval av de uppgifter som samlas in i enlighet med artikel 101 och andra relevanta indikatorer, och med beaktande av framtidsutsikterna för utvecklingen på fastighetsmarknaden, ska de behöriga myndigheterna regelbundet, dock minst en gång per år eller på begäran av den utsedda myndigheten, i enlighet med artikel 458.1, göra en bedömning av huruvida LGD-minimivärdena i punkt 4 i den här artikeln, och LGD-värdena för företagsexponeringar som är säkrade genom fast egendom, är lämpliga för exponeringar mot säkerhet genom panträtt i bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter belägna inom deras territorium.

De behöriga myndigheterna ska meddela de utsedda myndigheterna resultatet av sin bedömning.

Om en behörig myndighet, på grundval av den bedömning som avses i första stycket i denna punkt, drar slutsatsen att LGD-minimivärdena i punkt 4 i den här artikeln inte är tillräckliga, eller om den anser att LGD-värdena för företagsexponeringar som är säkrade genom fast egendom inte är tillräckliga, ska den fastställa högre LGD-minimivärden för dessa exponeringar inom sitt territorium. Sådana högre minimivärden får också tillämpas för ett eller flera fastighetssegment för exponeringar belägna i en eller flera delar av dess territorium.

Den utsedda myndigheten kan begära att den behöriga myndigheten gör en bedömning i enlighet med punkt 2 i denna artikel. Den utsedda myndigheten får fastställa högre LGD-minimivärden om följande villkor uppfylls:

a)  Den har samrått om förändringarna med den behöriga myndigheten och ESRB.

b)  Den anser att om ändringarna inte genomförs skulle den aktuella eller framtida finansiella stabilitet i dess medlemsstat påtagligt påverkas.

De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA och den utsedda myndigheten om alla ändringar av LGD-minimivärdena som de gör i enlighet med det första stycket och EBA ska offentliggöra dessa LGD-värden.

De utsedda myndigheterna ska underrätta ESRB om alla ändringar av LGD-minimivärdena som de gör i enlighet med det andra stycket och ESRB ska offentliggöra dessa LGD-värden.

6.  EBA ska i samarbete med ESRB utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de villkor som de behöriga myndigheterna ska beakta vid bedömningen av LGD-värdenas lämplighet som ett led i den bedömning som avses i punkt 5.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2019.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7.  Instituten i en medlemsstat ska tillämpa de högre LGD-minimivärden som har fastställts av myndigheterna i en annan medlemsstat i enlighet med punkt 5 på alla sina motsvarande exponeringar i denna medlemsstat.”.

(57b)  I artikel 181.1 ska följande led läggas till efter led a:

”aa) För att komplettera led a i detta stycke får ett institut vid massiva avyttringar justera sina LGD-estimat genom att helt eller delvis undanröja effekten av dessa avyttringar på LGD-estimaten. Om ett institut beslutar sig för att ansöka om en sådan justering ska det underrätta den behöriga myndigheten om omfattningen, sammansättningen och tidpunkten för avyttringarna. Om den behöriga myndigheten drar slutsatsen att en justering enligt denna punkt inte utgör en massiv avyttring ska den inom högst 30 dagar efter denna underrättelse besluta att det ansökande institutet inte får tillämpa justeringen. I ett sådant fall ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål underrätta det ansökande institutet om detta beslut.

Bestämmelsen enligt stycke 1 ska tillämpas under perioden från den 23 november 2016 till den [dagen för denna förordnings ikraftträdande + 5 år] ”

(58)  I artikel 201.1 ska led h ersättas med följande:

h) Kvalificerade centrala motparter.”.

(59)  Följande artikel 204a ska införas:

”Artikel 204aGodtagbara slag av aktiederivat

1.  Som godtagbart kreditskydd får instituten använda aktiederivat som är totalavkastningsswappar eller som har liknande ekonomisk effekt, endast i syfte att genomföra interna säkringar.

Om ett institut köper kreditriskskydd genom en totalavkastningsswapp och redovisar nettobetalningarna för swappen som nettoinkomst, men inte redovisar motsvarande värdeminskning på den tillgång som är skyddad, antingen genom reducering av det verkliga värdet eller genom ett tillägg till reserverna, betecknas detta kreditriskskydd inte som godtagbart kreditriskskydd.

2.  Om ett institut genomför en intern säkring med ett aktiederivat, ska, för att den inre säkringen ska betecknas som godtagbart enligt detta kapitel, den kreditrisk som har överförts till handelslagret föras över till en tredje part eller tredje parter.

Om en intern säkring har genomförts i enlighet med första stycket och kraven i detta kapitel är uppfyllda, ska institutet tillämpa de regler som anges i avsnitten 4–6 i detta kapitel för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp, då dessa täcks av obetalt kreditriskskydd.”.

(60)  Artikel 223 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 3 ska det sista stycket ersättas med följande:

”Vid transaktioner med OTC-derivat ska institut som använder metoderna i kapitel 6 avsnitt 6 beräkna EVA enligt följande:

.”.

b)  I punkt 5 ska det sista stycket ersättas med följande:

”Vid transaktioner i OTC-derivat ska institut som använder metoderna i kapitel 6 avsnitten 3–5 i denna avdelning i tillämpliga fall ta hänsyn till säkerheters riskreducerande effekter i enlighet med bestämmelserna i dessa avsnitt.”

(60a)  I artikel 247 ska punkt 3 ersättas med följande:

”3.  Genom undantag från punkt 2 ska de godtagbara tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd som tas upp i artikel 201.1 b–h, utom kvalificerade centrala motparter, ha tilldelats en kreditvärdering av ett valbart kreditvärderingsinstitut som har bedömts motsvara minst kreditkvalitetssteg 3 enligt artikel 136 och ha tilldelats minst kreditkvalitetssteg 2 vid den tidpunkt då kreditriskskyddet först beaktades. Institut som har tillstånd att tillämpa internmetoden för en direkt exponering mot utfärdaren av kreditriskskyddet får bedöma godtagbarheten i enlighet med första meningen, förutsatt att PD-värdet för utfärdaren av kreditriskskyddet är lika med det PD-värde som motsvarar de kreditkvalitetssteg som anges i artikel 136.”.

(61)  I artikel 272 ska leden 6 och 12 ersättas med följande:

”6. säkringsmängd: en grupp transaktioner inom en enda nettningsmängd för vilken fullständig eller partiell är tillåten för att avgöra den potentiella framtida exponeringen enligt metoderna i avsnitten 3 och 4 i detta kapitel.

12. aktuellt marknadsvärde (CMV): med avseende på avsnitt 3–5 i detta kapitel nettomarknadsvärdet av alla transaktioner inom en nettningsmängd utan avdrag för eventuell säkerhet som innehafts eller ställts, och där positiva och negativa marknadsvärden nettas vid beräkningen av CMV.”.

(62)  I artikel 272 ska följande led 7a och 12a införas:

”7a. ensidigt marginalavtal: ett marginalavtal enligt vilket ett institut måste ställa tilläggsmarginalsäkerheter till en motpart men inte självt har rätt att erhålla tilläggsmarginalsäkerhet från motparten i fråga, eller vice versa.”.

”12a. nettobelopp av oberoende säkerheter (NICA): summan av det volatilitetsjusterade värdet av säkerheter erhållna eller ställda av motparter, beroende på vad som är lämpligt, till den fastställda nettningsmängden som inte är tilläggsmarginal.”.

(63)  Artikel 273 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.  Instituten ska beräkna exponeringsvärdet för de kontrakt som förtecknas i bilaga II på grundval av en av de metoder som anges i avsnitten 3–6 i detta kapitel i enlighet med denna artikel.

Ett institut som inte uppfyller villkoren i artikel 273a.2 får inte använda den metod som anges i avsnitt 4 i detta kapitel. Ett institut som inte uppfyller villkoren i artikel 273a.3 får inte använda den metod som anges i avsnitt 5 i detta kapitel.

Institutet får inte använda den metod som anges i avsnitt 5 i detta kapitel för att fastställa exponeringsvärden för de kontrakt som förtecknas i punkt 3 i bilaga II.

Institut får inom en koncern på permanent basis använda en kombination av de metoder som anges i avsnitten 3–6 i detta kapitel. Ett enskilt institut får inte på permanent basis använda en kombination av de metoder som anges i avsnitten 3–6 i detta kapitel.”.

b)  Punkterna 6 ,7 ,8 och 9 ska ersättas med följande:

”6. Enligt samtliga metoder som redovisas i avsnitten 3–6 i detta kapitel ska exponeringsvärdet för en given motpart vara lika med summan av de exponeringsvärden som beräknats för varje nettningsmängd avseende den motparten.

Genom undantag från första stycket ska exponeringsvärdet – om ett marginalavtal gäller flera nettningsmängder med den motparten och institutet använder en av metoderna i avsnitten 3 och 6 i detta kapitel för att beräkna dessa nettningsmängders exponeringsvärde – beräknas i enlighet med det avsnittet.

För en viss motpart ska exponeringsvärdet för en viss nettningsmängd av sådana OTC-derivat som förtecknas i bilaga II beräknat i enlighet med detta kapitel vara det värde som är störst av noll och differensen mellan summan av exponeringsvärdena för alla nettningsmängder avseende denna motpart och summan av säkerheternas kreditvärdighetsjusterade värden (CVA) avseende denna motpart, vilka institutet betraktar som en genomförd nedskrivning. Kreditvärdighetsjusteringarna ska beräknas utan beaktande av någon motsvarande sådan debetvärdejustering av företagets egen kreditrisk som redan har undantagits från kapitalbasen i enlighet med artikel 33.1 c.

7. Vid beräkningen av exponeringsvärdet i enlighet med metoderna i avsnitt 3 och 5 i detta kapitel får instituten behandla två OTC-derivatkontrakt som helt matchar varandra och ingår i nettningsavtalet som om de vore ett enda kontrakt med ett teoretiskt belopp som är lika med noll.

Vid tillämpning av första stycket ska två OTC-derivat anses helt matcha varandra om de uppfyller samtliga följande villkor:

a)  Riskpositionerna är motsatta.

b)  Deras egenskaper är, med undantag för handelsdagen, identiska.

c)  Deras kassaflöden tar helt och hållet ut varandra.

8. För fastställande av exponeringsbeloppet för exponeringar som härrör från transaktioner med lång avvecklingscykel, ska institut välja en av de metoder som redovisas i avsnitten 3–6 i detta kapitel, oavsett vilka metoder institutet har valt för behandling av OTC-derivat och repor, värdepappers- och råvarulån och marginallånetransaktioner. Vid beräkning av kapitalbaskravet för transaktioner med lång avvecklingscykel får ett institut som använder den metod som redovisas i kapitel 3 tillämpa riskvikterna enligt den metod som redovisas i kapitel 2 på permanent basis, oavsett värdet av sådana positioner.

9. När det gäller de metoder som föreskrivs i avsnitten 3–6 i detta kapitel ska instituten behandla transaktioner där man konstaterat specifik korrelationsrisk i enlighet med artikel 291.”.

(64)  Följande artiklar ska införas som artikel 273a och artikel 273b:

”Artikel 273aVillkor för användning av förenklade metoder för beräkning av exponeringsvärdet

1.  Instituten får beräkna exponeringsvärdet av derivatpositioner i enlighet med metoden i avsnitt 4 under förutsättning att storleken på denna derivatverksamhet inom eller utanför balansräkningen är högst lika stor som följande tröskelvärden, på grundval av en bedömning som genomförs varje månad:

a)  10 % av institutets totala tillgångar.

b)  300 miljoner EUR.

2.  Instituten får beräkna exponeringsvärdet av derivatpositioner i enlighet med den metod som fastställs i avsnitt 5, under förutsättning att storleken på denna derivatverksamhet inom eller utanför balansräkningen är högst lika stor som följande tröskelvärden, på grundval av en bedömning som genomförs varje månad:

a)  5 % av institutets totala tillgångar.

b)  100 miljoner EUR.

3.  Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska instituten beräkna storleken på sin derivatverksamhet inom och utanför balansräkningen vid ett givet datum i enlighet med följande krav:

a)  Derivatpositionerna ska värderas till marknadspris på det givna datumet. Om en positions marknadsvärde inte är tillgängligt på ett givet datum ska instituten använda sig av det verkliga värdet för positionen i fråga på det datumet. Om en positions verkliga värde eller marknadspris inte finns tillgängligt på det givna datumet ska instituten ta det senast kända marknadsvärdet för positionen i fråga.

b)  Det absoluta värdet av långa positioner ska summeras med det absoluta värdet av korta positioner.

ba)  Alla derivatpositioner ska räknas med, utom kreditderivat som betraktas som interna säkringar mot kreditriskexponeringar utanför handelslagret.

4.  Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna vilka metoder i avsnitten 4 och 5 i detta kapitel som de använder, eller i förekommande fall upphör att använda, för beräkning av exponeringsvärdet för deras derivatpositioner.

5.  Instituten får inte ingå en derivattransaktion endast för att efterleva något av villkoren i punktera 1 eller 2 under den bedömning som genomförs varje månad.”.

Artikel 273bBristande uppfyllande av villkoren för användning av förenklade metoder för beräkning av exponeringsvärdet av derivat

1.  Om ett institut inte uppfyller något av kraven i artikel 273a.1 och 273a.2 ska det omedelbart meddela den behöriga myndigheten detta.

2.  Ett institut ska upphöra att tillämpa artikel 273a.1 och 273a.2 inom tre månader efter det att något av följande fall föreligger:

a)  Institutet uppfyller inte något av kraven i artikel 273a.1 eller 273a.2 under tre sammanhängande månader.

b)  Institutet uppfyller inte något av kraven i artikel 273a.1 eller 273a.2, beroende på vad som är tillämpligt, under mer än sex av de tolv senaste månaderna.

3.  Om ett institut upphör att tillämpa artikel 273a.1 eller 273a.2 ska det endast tillåtas att fastställa exponeringsvärdet av sina derivatpositioner genom tillämpning av metoderna i avsnitten 4 och 5 i detta kapitel, beroende på vad som är tillämpligt, om det visar för den behöriga myndigheten att alla villkor i artikel 273a.1 och 273a.2 har uppfyllts under en sammanhängande period på ett år

(65)  I del tre ska avdelning II kapitel 6 avsnitt 3 ersättas med följande:

”Avsnitt 3Schablonmetoden för motpartskreditrisk

Artikel 274Exponeringsvärde

1.  Ett institut får beräkna ett enskilt exponeringsvärde på nettningsmängdsnivå för alla transaktioner som omfattas av ett nettningsavtal om samtliga följande villkor är uppfyllda

a)  Nettningsavtalet tillhör en av de slag av nettningsavtal som avses i artikel 295.

b)  Nettningsavtalet har godkänts av behöriga myndigheter i enlighet med artikel 296.

c)  Institutet har levt upp till de förpliktelser avseende nettningsavtal som avses i artikel 297.

Om något av dessa krav inte uppfylls ska institutet behandla varje transaktion som om det vore sin egen nettningsmängd.

2.  Instituten ska beräkna nettningsmängdens exponeringsvärde med hjälp av schablonmetoden för motpartskreditrisk enligt följande:

där

RC   =   ersättningskostnaden beräknad enligt artikel 275,

PFE   =   den potentiella framtida exponeringen beräknad enligt artikel 278,

α   =   1,4.

3.  Exponeringsvärdet av en nettningsmängd som omfattas av ett kontraktsenligt marginalavtal ska begränsas till exponeringsvärdet av samma nettningsmängd som inte omfattas av någon form av marginalavtal.

4.  Om flera marginalavtal är tillämpliga på samma nettningsmängd ska instituten hänföra varje marginalavtal till den grupp av transaktioner i nettningsmängden till vilken det marginalavtalet kontraktsenligt gäller och beräkna ett exponeringsvärde separat för var och en av dessa grupperade transaktioner.

5.  Instituten får fastställa exponeringsvärdet av en nettningsmängd till noll om nettningsmängden uppfyller samtliga av följande villkor:

a)  Nettningsmängden består enbart av sålda optioner.

b)  Nettningsmängdens aktuella marknadsvärde är alltid negativt.

c)  Premien för alla optioner i nettningsmängden har erhållits av samtliga institut som en garanti för kontraktens verkställande.

d)  Nettningsmängden omfattas inte av något marginalavtal.

6.  I en nettningsmängd ska instituten ersätta en transaktion som utgörs av en linjär kombination av köpta eller sålda köp- eller säljoptioner med alla de enskilda optioner som formar den linjära kombinationen, som en enskild transaktion, i syfte att beräkna exponeringsvärdet av nettningsmängden i enlighet med detta avsnitt.

Artikel 275Ersättningskostnad

1.  Instituten ska beräkna ersättningskostnaden (”RC”) för nettningsmängder som inte omfattas av ett marginalavtal i enlighet med följande formel:

2.  Instituten ska beräkna ersättningskostnaden för enskilda nettningsmängder som omfattas av ett marginalavtal i enlighet med följande formel:

 

där

VM    =   det volatilitetsjusterade värdet av den nettotilläggsmarginal som, beroende på vad som är tillämpligt, regelbundet erhållits eller ställts till nettningsmängden för att minska förändringarna av nettningsvärdets aktuella marknadsvärde.  

TH    =   den marginaltröskel som är tillämplig på nettningsmängden enligt marginalavtalet nedan, som institutet inte har rätt att begära säkerhet för,

MTA    =  det minsta överföringsbelopp som är tillämpligt på nettningsmängden enligt marginalavtalet.

3.  Instituten ska beräkna ersättningskostnaden för flera nettningsmängder som omfattas av ett marginalavtal i enlighet med följande formel:

där

  =   det index som betecknar den nettningsmängd som omfattas av det enskilda marginalavtalet.

CMVi  =   Det aktuella marknadsvärdet av nettningsmängd ”i”.

VMMA   =   summan av det volatilitetsjusterade värdet av säkerheter som, beroende på vad som är tillämpligt, regelbundet erhållits eller ställts till flera nettningsmängder för att minska förändringarna av deras aktuella marknadsvärde.

NICAMA  =   summan av det volatilitetsjusterade värdet av säkerhet som, beroende på vad som är tillämpligt, regelbundet erhållits eller ställts till flera nettningsmängder som inte är VMMA.

Vid tillämpning av första stycket får NICAMA beräknas på handelsnivå, nettningsmängdsnivå eller för alla nettningsmängder på vilka marginalavtalet tillämpas beroende på vilken nivå marginalavtalet gäller.

Artikel 276Godkännande och behandling av säkerhet

1.  Vid tillämpning av detta avsnitt ska instituten beräkna säkerhetsbeloppen för VM, VMMA, NICA och NICAMA genom att tillämpa alla följande krav:

a)  Om alla transaktioner som ingår i en nettningsmängd tillhör handelslagret ska endast säkerhet som är godtagbar enligt artikel 299 godtas.

b)  Om en nettningsmängd innehåller minst en transaktion som återfinns utanför handelslagret ska endast säkerhet som är godtagbar enligt artikel 197 godtas.

c)  Säkerhet från en motpart ska ges positivt tecken och säkerhet som ställs till en motpart ska ha negativt tecken.

d)  Det volatilitetsjusterade värdet av alla typer av säkerheter som erhålls eller ställs ska beräknas i enlighet med artikel 223. Vid denna beräkning ska instituten inte använda metoden i artikel 225.

e)  Samma säkerhet får inte samtidigt ingå i både VM och NICA.

f)  (f)  Samma säkerhet får inte samtidigt ingå i både VMMA and NICAMA.

g)  Inga sådana säkerheter som ställs till motparter som är separerade från motpartens tillgångar – och därmed är konkursskyddade i det fall motparten skulle fallera eller hamna på obestånd – ska tas med i beräkningen av NICA och NICAMA.

2.  Vid beräkning av det volatilitetsjusterade värdet av sådana ställda säkerheter som avses i punkt 1 d ska instituten ersätta formeln i artikel 223.2 med följande formel:

3.  Vid tillämpning av punkt 1 d ska instituten fastställa den avvecklingsperiod som är relevant för beräkningen av det volatilitetsjusterade värdet av all säkerhet som erhålls eller ställs i enlighet med en av följande tidshorisonter:

a)  För de nettningsmängder som avses i artikel 276.1 ska tidshorisonten vara ett år.

b)  För de nettningsmängder som avses i artikel 276.2 och 276.3 ska tidshorisonten vara den marginalriskperiod som fastställs i enlighet med artikel 279d.1 b.

Artikel 277Inplacering av transaktioner i riskkategorier

1.  Instituten ska placera in varje transaktion som ingår i en nettningsmängd i en av följande sex riskkategorier för att fastställa nettningsmängdens potentiella framtida exponering, som avses i artikel 278:

a)  Ränterisk.

b)  Valutarisk.

c)  Kreditrisk.

d)  Aktierisk,

e)  Råvarurisk,

f)  Övriga risker.

2.  Instituten ska genomföra den inplacering som avses i punkt 1 på grundval av transaktionens primära riskdrivare. För andra transaktioner än de som avses i punkt 3 ska den primära riskdrivaren vara den enda väsentliga riskdrivaren för en derivatposition.

3.  För en derivattransaktion i handelslagret för vilken institutet använder metoderna i kapitel 1a eller 1b för att beräkna kapitalbaskraven för marknadsrisk ska den primära riskdrivaren från och med [dagen då denna förordning börjar tillämpas] vara den riskfaktor som är kopplad till den högsta absoluta känsligheten av alla de känsligheter som beräknats för transaktionen i enlighet med avdelning IV kapitel 1b.

4.  Instituten ska utan hinder av vad som anges i punkterna 1 och 2 tillämpa följande krav när de placerar in transaktioner i de riskkategorier som förtecknas i punkt 1:

a)  Om en transaktions primära riskdrivare är en inflationsvariabel ska instituten placera in transaktionen i ränteriskkategorin.

b)  Om en transaktions primära riskdrivare är en klimatvariabel ska institutet placera in transaktionen i råvaruriskkategorin.

5.  Genom undantag från punkt 2 ska institut placera in derivattransaktioner som har mer än en väsentlig riskdrivare i fler än en riskkategori. Om alla väsentliga riskdrivare för en av dessa transaktioner tillhör samma riskkategori ska instituten endast behöva placera in den transaktionen en gång i denna riskkategori på grundval av den väsentligaste av dessa riskdrivare. Om de väsentliga riskdrivarna för en av dessa transaktioner tillhör olika riskkategorier ska instituten placera in denna transaktion en gång i varje riskkategori för vilken transaktionen har minst en väsentlig riskdrivare, på grundval av den väsentligaste riskdrivaren i den riskkategorin.

6.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera följande:

a)  en metod för att identifiera den enda väsentliga riskdrivaren för andra transaktioner än de som avses i punkt 3,

b)  en metod för att vid tillämpning av punkt 3 identifiera transaktioner med mer än en väsentlig riskdrivare och för att identifiera den väsentligaste av dessa riskdrivare.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [sex månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 277aSäkringsmängder

1.  Instituten ska fastställa relevanta säkringsmängder för varje riskkategori i en nettningsmängd och hänföra varje transaktion till dessa säkringsmängder enligt följande:

a)  Transaktioner som placerats in i ränteriskkategorin ska endast hänföras till samma säkringsmängd om deras primära riskdrivare är denominerad i samma valuta.

b)  Transaktioner som placerats in i valutariskkategorin ska endast hänföras till samma säkringsmängd om deras primära riskdrivare utgår från samma valutapar.

c)  Alla transaktioner som placerats in i kreditriskkategorin ska hänföras till samma säkringsmängd.

d)  Alla transaktioner som placerats in i aktieriskkategorin ska hänföras till samma säkringsmängd.

e)  Transaktioner som placerats in i råvaruriskkategorin ska hänföras till en av följande fem säkringsmängder på grundval av deras primära riskdrivare:

i)  Energi.

ii)  Metaller.

iii)  Jordbruksprodukter.

iv)  Klimatförhållanden.

v)  Övriga råvaror.

f)  Transaktioner som placerats in i kategorin ”övriga risker” ska endast hänföras till samma säkringsmängd om deras primära riskdrivare är identisk.

Vid tillämpning av led a ska sådana transaktioner som placerats in i ränteriskkategorin som har en inflationsvariabel som primär riskdrivare hänföras till separata säkringsmängder, som inte är sådana säkringsmängder för transaktioner som placerats in i räntekategorin som har en inflationsvariabel som sin primära riskdrivare. Dessa transaktioner ska endast hänföras till samma säkringsmängd om deras primära riskdrivare är denominerad i samma valuta.

2.  Genom undantag från punkt 1 ska instituten fastställa separata individuella säkringsmängder i varje riskkategori för följande transaktioner:

a)  Transaktioner för vilka den primära riskdrivaren antingen är den marknadsimplicita volatiliteten eller den realiserade volatiliteten hos en riskdrivare eller korrelationen mellan två riskdrivare.

b)  Transaktioner för vilka den primära riskdrivaren är skillnaden mellan två riskdrivare som placerats in i samma riskkategori eller transaktioner som består av två betalningsben som är denominerade i samma valuta och för vilka en riskdrivare från samma riskkategori som den primära riskdrivaren ingår i det andra betalningsbenet än det som inbegriper den primära riskdrivaren.

Vid tillämpning av första stycket led a ska instituten endast hänföra transaktioner till samma säkringsmängd inom den relevanta riskkategorin om den primära riskdrivaren är identisk.

Vid tillämpning av första stycket led b ska instituten endast hänföra transaktioner till samma säkringsmängd inom den relevanta riskkategorin om det riskdrivarpar hos dessa transaktioner, som avses i led b, är identiskt och om de två riskdrivarna i detta par har en positiv korrelation. I annat fall ska instituten hänföra transaktionerna i led b till en av de säkringsmängder som fastställts i enlighet med punkt 1, på grundval av endast en av de två riskdrivare som avses i led b.

3.  Instituten ska på begäran från behöriga myndigheter ge information om antalet säkringsmängder som fastställts i enlighet med punkt 2 för varje riskkategori, inbegripet den primära riskdrivaren eller riskdrivarparet för var och en av dessa säkringsmängder, och antalet transaktioner i var och den av dessa säkringsmängder.

Artikel 278Potentiell framtida exponering

1.  Instituten ska beräkna den potentiella framtida exponeringen (PFE) för en nettningsmängd på följande sätt:

där

a  =   index som anger de riskkategorier som ingår i beräkningen av nettningsmängdens potentiella framtida exponering,

AddOn(a)  =   tillägget för riskkategori ”a” beräknat i enlighet med artiklarna 280a–280f, beroende på vad som är tillämpligt,

multiplikator  =   multiplikatorn beräknad i enlighet med formeln i punkt 3.

Vid denna beräkning ska instituten inkludera tillägget för en viss riskkategori i beräkningen av en nettningsmängd potentiella framtida exponering om minst en transaktion i nettningsmängden har placerats in i den riskkategorin.

2.  Den potentiella framtida exponeringen för flera nettningsmängder som omfattas av sådana marginalavtal som avses i artikel 275.3 ska beräknas som summan av alla enskilda nettningsmängder betraktade som om de inte omfattades av någon form av marginalavtal.

3.  Vid tillämpning av punkt 1 ska multiplikatorn beräknas enligt följande:

där

Golvm  =   5 %;

y     =   

z    =

NICAi   =  nettobeloppet av oberoende säkerheter beräknat endast för transaktioner som ingår i nettningsmängd 'i'. NICAi ska beräknas på handelsnivå eller nettningsmängdsnivå beroende på marginalavtalet.

Artikel 279Beräkning av riskpositioner

Vid beräkning av riskkategoriernas tillägg, som avses i artiklarna 280a–280f ska instituten beräkna riskpositionen för varje transaktion i en nettningsmängd enligt följande:

där

δ    =   transaktionens regulatoriska delta beräknat i enlighet med formeln i artikel 279a,

AdjNot  =   transaktionens justerade teoretiska belopp beräknat i enlighet med artikel 279b,

MF     =   transaktionens löptidsfaktor beräknad i enlighet med formeln i artikel 279c.

Artikel 279aRegulatoriskt delta

1.  Instituten ska beräkna det regulatoriska deltat (δ) på följande sätt:

a)  För köp- och säljoptioner som ger optionens köpare rätt att köpa eller sälja ett underliggande instrument vid ett positivt pris ett visst datum i framtiden, utom om dessa optioner placeras in i ränteriskkategorin, ska instituten använda följande formel:

där

tecken  =  -1 om transaktionen är en såld köpoption eller en köpt säljoption

      +1 om transaktionen är en köpt köpoption eller en såld säljoption

typ  =  -1 om transaktionen är en säljoption

    +1 om transaktionen är en köpoption

N(x)    =  den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel, dvs. sannolikheten att en normalfördelad slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett är mindre än eller lika med ”x”,

P    =  avista- eller terminspriset på optionens underliggande instrument,

K    =  optionens lösenpris,

T     =  optionens förfallodag, som är det enda framtida datum då optionen kan utnyttjas; förfallodagen ska uttryckas i år med tillämpning av relevant bankdagskonvention,

σ    =  optionens regulatoriska volatilitet fastställd i enlighet med tabell 1 på grundval av transaktionens riskkategori och typen av underliggande instrument för optionen.

Tabell 1

Riskkategori

Underliggande instrument

Regulatorisk volatilitet

Valuta

Alla

15 %

Kredit

 

Instrument med ett enda namn

100 %

Instrument med flera namn

80 %

Aktier

 

Instrument med ett enda namn

120 %

Instrument med flera namn

75 %

Råvaror

Elektricitet

150 %

Övriga råvaror (exklusive elektricitet)

70 %

Övrigt

Alla

150 %

Institut som använder terminspriset på en options underliggande instrument ska säkerställa att

i) terminspriset motsvarar optionens egenskaper,

ii) den relevanta räntenivå som råder vid rapporteringsdagen används vid beräkning av terminspriset,

iii) det underliggande instrumentets förväntade kassaflöden före optionens förfallodag är integrerade i terminspriset.

b)   För trancher i en syntetisk värdepapperisering ska instituten använda följande formel:

där

tecken  =

A  =   tranchens fästpunkt,

D  =  tranchens avskiljningspunkt.

c)  För andra transaktioner än de som avses i leden a och b ska instituten använda följande regulatoriska delta:

2.  För tillämpningen av detta avsnitt betyder en lång position i den primära riskdrivaren att transaktionens marknadsvärde ökar när värdet på den primära riskdrivaren ökar, och en kort position i den primära riskdrivaren betyder att transaktionens marknadsvärde minskar när den primära riskdrivaren ökar.

För de transaktioner som avses i artikel 277.3 ska en lång position avse en transaktion för vilken känslighetstecknet för den primära riskdrivaren är positivt, och en kort position ska avse en transaktion för vilken känslighetstecknet för den primära riskdrivaren är negativt. För andra transaktioner än de som avses i artikel 277.3 ska instituten fastställa huruvida dessa transaktioner är långa eller korta positioner i den primära riskdrivaren på grundval av objektiv information om dessa transaktioners struktur eller deras syfte.

3.  Instituten ska fastställa huruvida en transaktion med mer än en väsentlig riskdrivare är en lång position eller en kort position i var och en av de väsentliga riskdrivarna genom samma tillvägagångssätt som för den primära riskdrivaren i punkt 2.

4.  EBA ska ta fram utkast till tekniska standarder för tillsyn för att specificera

a)  den formel som instituten ska använda för att beräkna regulatoriskt delta för köp- och säljoptioner som placerats in i ränteriskkategorin och som är tillämplig under marknadsförhållanden där räntor kan vara negativa samt den regulatoriska volatilitet som är lämplig för den formeln,

b)  vilken objektiv information avseende strukturen och syftet med en transaktion som instituten ska använda för att bestämma om en transaktion annan en de som avses i artikel 277.2 är en lång eller kort position i sin primära riskdrivare.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [sex månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 279bJusterat teoretiskt belopp

1.  Instituten ska beräkna det justerade teoretiska beloppet enligt följande:

a)  För transaktioner som placerats in i ränteriskkategorin eller i kreditriskkategorin ska instituten beräkna det justerade teoretiska beloppet som en produkt av derivatkontraktets teoretiska belopp multiplicerat med den regulatoriska durationsfaktorn, som ska beräknas på följande sätt:

där

R   =   den regulatoriska diskonteringsräntan, R = 5 %;

S  =  startdatumet, som är det datum då en transaktion börjar fastställa eller genomföra betalningar, utom när det gäller betalningar som avser utbyte av säkerhet i ett marginalavtal. Om transaktionen redan har fastställt eller genomfört betalningar vid rapporteringsdagen ska startdatumet vara lika med 0. Startdatumet ska uttryckas i år med tillämpning av relevant bankdagskonvention.

Om en transaktion har ett eller flera framtida datum då institutet eller motparten kan besluta att avsluta transaktionen före dess kontraktsenliga förfallodatum ska startdatumet vara lika med det först infallande av

i) det datum eller det först infallande av flera framtida datum som institutet eller motparten kan besluta att avsluta transaktionen före dess kontraktsenliga förfallodatum,

ii) det datum då transaktionen börjar fastställa eller genomföra betalningar, utom när det gäller betalningar som avser utbyte av säkerhet i ett marginalavtal.

Om en transaktion som underliggande instrument har ett sådant finansiellt instrument som kan ge upphov till kontraktsenliga skyldigheter utöver de som omfattar transaktionen, ska transaktionens startdatum fastställas på grundval av det datum då det underliggande instrumentet tidigast börjar fastställa eller genomföra betalningar.

E  =   slutdatumet, som är det datum då värdet av transaktionens sista kontraktsenliga betalning utväxlas mellan institutet och motparten. Slutdatumet ska uttryckas i år med tillämpning av relevant bankdagskonvention.

Om en transaktion som underliggande instrument har ett sådant finansiellt instrument som kan ge upphov till kontraktsenliga skyldigheter utöver de som omfattar transaktionen, ska transaktionens slutdatum fastställas på grundval av transaktionens underliggande instruments sista kontraktsenliga betalning.

b)  För transaktioner som placerats in i valutariskkategorin ska instituten beräkna det justerade teoretiska beloppet på följande sätt:

i)  Om transaktionen består av ett betalningsben ska det justerade teoretiska beloppet vara derivatkontraktets teoretiska belopp.

ii)  Om transaktionen består av två betalningsben och det teoretiska beloppet av ett betalningsben är denominerat i institutets rapporteringsvaluta ska det justerade teoretiska beloppet vara det andra betalningsbenets teoretiska belopp.

iii)  Om transaktionen består av två betalningsben och det teoretiska beloppet av vart och ett av betalningsbenen är denominerat i en annan valuta än institutets rapporteringsvaluta ska det justerade teoretiska beloppet vara det största av de två betalningsbenens teoretiska belopp efter omräkning till institutets rapporteringsvaluta till rådande avistakurs.

c)  För transaktioner som placerats in i aktieriskkategorin eller råvaruriskkategorin ska instituten beräkna det justerade teoretiska beloppet som produkten av marknadspriset på en enhet av transaktionens underliggande instrument multiplicerat med antalet enheter i det underliggande instrument som transaktionen hänvisar till.

  Instituten ska använda det teoretiska beloppet som det justerade teoretiska beloppet om en transaktion som placerats in i aktieriskkategorin eller råvaruriskkategorin enligt kontraktet uttrycks som ett teoretiskt belopp och inte som antalet enheter i det underliggande instrumentet.

2.  Instituten ska vid beräkning av det justerade teoretiska belopp som avses i punkt 1 fastställa transaktionens teoretiska belopp eller antalet enheter i det underliggande instrumentet enligt följande:

a)  Om det teoretiska beloppet eller antalet enheter i en transaktions underliggande instrument inte är fastställt fram till transaktionens kontraktsenliga förfallodag:

i)  För deterministiska teoretiska belopp och antal enheter i ett underliggande instrument ska det teoretiska beloppet vara det vägda genomsnittet av alla deterministiska värden av teoretiska belopp eller antal enheter i det underliggande instrumentet, beroende på vad som är tillämpligt, fram till transaktionens kontraktsenliga förfallodag, varvid vikterna är proportionen av den tidsperiod då vart och ett av värdena av teoretiska belopp är tillämpliga.

ii)  För stokastiska teoretiska belopp och antal enheter i det underliggande instrumentet ska det teoretiska beloppet vara det belopp som fastställs genom fastställande av aktuella marknadsvärden inom formeln för beräkning av framtida marknadsvärden.

b)  För binära och digitala optioner ska det teoretiska beloppet vara det största värdet av optionens möjliga avkastningslägen vid optionens förfallodag.

Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket ska instituten om ett möjligt avkastningsläge för optionen är stokastiskt använda metoden i led a ii för att fastställa det teoretiska beloppets värde.

c)  För kontrakt där det teoretiska beloppet utväxlas vid flera tillfällen ska det teoretiska beloppet multipliceras med det antal betalningar som återstår i enlighet med kontrakten.

d)  För kontrakt i vilka det föreskrivs en multiplicering av kassaflödesbetalningar eller en multiplicering av kontraktets underliggande, ska institutet justera det teoretiska beloppet för att beakta multipliceringens effekter på kontraktens riskstruktur.

3.  Instituten ska konvertera en transaktions justerade teoretiska belopp till rapporteringsvalutan till rådande avistakurs om det justerade teoretiska beloppet beräknas enligt denna artikel utifrån ett kontraktsenligt teoretiskt belopp eller ett marknadspris på antalet enheter i ett underliggande instrument som är denominerat i en annan valuta.

Artikel 279cLöptidsfaktor

1.  Instituten ska beräkna löptidsfaktorn MF (Maturity factor) enligt följande:

a)  För transaktioner som ingår i de nettningsmängder som avses i artikel 275.1 ska instituten använda följande formel:

där

M      =  transaktionens återstående löptid, som är lika med den tidsperiod som behövs för avslutandet av alla transaktionens kontraktsenliga skyldigheter. Härvidlag ska all eventuell optionalitet i ett derivatkontrakt anses vara en kontraktsmässig skyldighet. Den återstående löptiden ska uttryckas i år med tillämpning av relevant bankdagskonvention.

Om en transaktion har ett annat derivatkontrakt som underliggande instrument som kan ge upphov till ytterligare kontraktsenliga skyldigheter utöver transaktionens kontraktsenliga skyldigheter ska transaktionens återstående löptid vara lika med den tidsperiod som krävs för att avsluta alla kontraktsenliga skyldigheter avseende det underliggande instrumentet.

EttRäkenskapsår  =  ett år uttryckt i bankdagar med tillämpning av relevant bankdagskonvention.

b)  För transaktioner som ingår i de nettningsmängder som avses i artikel 275.2 och 275.3 definieras löptidsfaktorn enligt följande:

där

MPOR    =   nettningsmängdens marginalriskperiod fastställd i enlighet med artikel 285.2–285.5.

Vid fastställande av marginalriskperioden för transaktioner mellan en kund och en clearingmedlem ska ett institut som agerar antingen som kund eller som clearingmedlem ersätta den minimiperiod som fastställs i artikel 285.2 b med fem bankdagar.

2.  Vid tillämpning av punkt 1 ska den återstående löptiden vara lika med tidsperioden fram till nästa justeringsdag för transaktioner som är så utformade att den utestående exponeringen avvecklas vid särskilt angivna betalningsdatum och där villkoren justeras så att kontraktets marknadsvärde är noll vid dessa särskilt angivna betalningsdatum.

Artikel 280Koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor

Vid beräkning av tillägget för en säkringsmängd, som avses i artiklarna 280a–280f ska säkringsmängdens regulatoriska faktorkoefficient ”ϵ” vara följande:

  1 för den säkringsmängd som fastställs i artikel 277a.1

ϵ =  5 för den säkringsmängd som fastställs i artikel 277a.2 a

  0.5 för den säkringsmängd som fastställs i artikel 277a.2 b

Artikel 280aTillägg för ränteriskkategorin

1.  Vid tillämpning av artikel 278 ska instituten beräkna tillägget för ränteriskkategorin för en given nettningsmängd enligt följande:

där

j    = index som anger alla de ränterisksäkringsmängder som fastställts för nettningsmängden i enlighet med artikel 277a.1 a och 277a.2.

AddOnIRj  = tillägget för säkringsmängd ”j” i ränteriskkategorin beräknat i enlighet med punkt 2.

2.  Tillägget för säkringsmängd ”j” i ränteriskkategorin ska beräknas enligt följande:

där

ϵj      =  koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor för säkringsmängd ”j” fastställd i enlighet med tillämpligt värde enligt artikel 280,

SFIR       =  den regulatoriska faktorn för ränteriskkategorin med ett värde som är lika med 0,5 %,

EffNotIRj  =  det faktiska teoretiska beloppet för säkringsmängd ”j” beräknat i enlighet med punkterna 3 och 4.

3.  Vid beräkning av det faktiska teoretiska beloppet för säkringsmängd ”j” ska instituten först hänföra varje transaktion i säkringsmängden till lämplig undergrupp i tabell 2. De ska göra detta på grundval av varje transaktions slutdatum, som fastställs i enlighet med artikel 279b.1 a:

Tabell 2

Undergrupp

Slutdatum

(år)

1

>0 och <=1

2

>1 och <= 5

3

> 5

Instituten ska sedan beräkna det faktiska teoretiska beloppet för säkringsmängden ”j” i enlighet med följande formel:

där

l  =  index som anger riskpositionen,

Dj,k   =  det faktiska teoretiska beloppet av undergrupp ”k” i säkringsmängd ”j” beräknat enligt följande:

Artikel 280bTillägg för valutarisken

1.  Vid tillämpning av artikel 278 ska instituten beräkna tillägget för valutariskkategorin för en given nettningsmängd enligt följande:

där

j  = index som anger alla de valutarisksäkringsmängder som fastställts för nettningsmängden i enlighet med artikel 277a.1 b och 277a.2,

AddOnFXj   =  tillägget för säkringsmängd ”j” i valutariskkategorin beräknat i enlighet med punkt 2.

2.  Tillägget för säkringsmängd ”j” i valutariskkategorin ska beräknas i enlighet med följande:

där

ϵj    =   koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor för säkringsmängd ”j” beräknas i enlighet med artikel 280,

SFFX    =   den regulatoriska faktorn för valutariskkategorin med ett värde som är lika med 4 %,

EffNotIRj  =  det faktiska teoretiska beloppet av säkringsmängd ”j” beräknat enligt följande:

Artikel 280cTillägg för kreditsriskkategorin

1.  Vid tillämpning av punkt 2 ska instituten fastställa relevanta referensenheter avseende kredit för nettningsmängderna i enlighet med följande:

a) Det ska finnas en referensenhet avseende kredit för varje emittent av ett referensskuldinstrument som är underliggande till en transaktion med ett enda namn som hänförs till kreditriskkategorin. Transaktioner med ett enda namn ska endast hänföras till samma referensenhet avseende kredit om det referensskuldinstrument som är underliggande till dessa transaktioner ges ut av samma utgivare.

b)  Det ska finnas en referensenhet avseende kredit för varje grupp av skuldreferensinstrument eller kreditderivat med ett enda namn som är underliggande till en transaktion med flera namn som hänförs till kreditriskkategorin. Transaktioner med flera namn ska endast hänföras till samma referensenhet avseende kredit om den grupp av referensskuldinstrument eller kreditderivat med ett enda namn som är underliggande till dessa transaktioner har samma beståndsdelar.

2.  Vid tillämpning av artikel 278 ska instituten beräkna tillägget för kreditriskkategorin för en given nettningsmängd enligt följande:

där

j    =   index som anger alla de kreditrisksäkringsmängder som fastställts för nettningsmängden i enlighet med artikel 277a.1 c och 277a.2,

AddOnCreditj  =  tillägget för kreditriskkategorin för säkringsmängd ”j” beräknat i enlighet med punkt 2,

3.  Instituten ska beräkna tillägget för kreditriskkategorin för säkringsmängd ”j” enligt följande:

där

j       =  index som anger referensenheten avseende kredit för nettningsmängderna som fastställts i enlighet med punkt 1,

ϵj      =   koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor för säkringsmängd ”j”, som fastställts i enlighet med artikel 280,

AddOn(Entityj)   =   tillägget för referensenheten avseende aktier ”j”, fastställt i enlighet med punkt 4,

ρjCredit     =   korrelationsfaktorn för enhet ”j”. Om referensenheten avseende kredit ”j” har fastställts i enlighet med punkt 1 a är ρjCredit = 50 %. Om referensenheten avseende kredit ”j” har fastställts i enlighet med punkt 1 b är ρjCredit = 80 %.

4.  Instituten ska beräkna tillägget för referensenheten avseende kredit ”j” enligt följande:

där

EffNotCreditj   =  det faktiska teoretiska beloppet för referensenheten avseende kredit ”j” beräknat enligt följande:

där

l    =   index som anger riskpositionen,

SFj,lCredit  =   den regulatoriska faktor som är tillämplig på referensenheten avseende kredit”j” fastställd i enlighet med punkt 5.

5.  Vid tillämpning av punkt 4 ska institutens beräkna den tillämpliga regulatoriska faktorn för referensenheten avseende kredit”j” enligt följande:

a)  För referensenheten avseende kredit ”j” som fastställts i enlighet med punkt 1 a, ska SFj,lCredit tilldelas en av de sex regulatoriska faktorerna i tabell 3 i denna artikel på grundval av en extern kreditbedömning av ett utsett externt kreditvärderingsinstitut för motsvarande enskilde utgivare. För en enskild utgivare för vilken en kreditbedömning av ett utsett externt kreditvärderingsinstitut inte är tillgänglig ska

i)  institut som använder metoden i avdelning II kapitel 3 placera in den enskilda utgivarens interna kreditvärdering i en av de externa kreditbedömningarna,

ii)  institut som använder metoden i avdelning II kapitel 2 tilldela SFj,lCredit = 0,54 % till denna referensenhet avseende kredit. Om ett institut använder artikel 128 för att riskvikta motpartsriskexponeringen mot denna enskilda utgivare, ska den dock tilldelas SFj,lCredit = 1,6 %.

b)  För referensenheter avseende kredit ”j” som fastställts i enlighet med punkt 1 b ska följande gälla:

i)  Om en position ”l” som tilldelats en referensenhet avseende kredit ”j” är ett kreditindex som noterats på en erkänd börs ska SFj,lCredit tilldelas en av de två regulatoriska faktorer som anges i tabell 4 i denna artikel på grundval av majoriteten av kreditkvalitet hos dess enskilda beståndsdelar,

ii)  Om en position ”l” som hänförs till referensenheten avseende kredit ”j” inte omfattas av led i denna punkt ska SFj,lCredit vara det vägda genomsnittet av de regulatoriska faktorer som tilldelats till varje beståndsdel i enlighet med metoden i led a i denna punkt, varvid vikterna bestäms genom proportionen av beståndsdelarnas teoretiska belopp i den positionen.

Tabell 3

Kreditkvalitetssteg

Regulatorisk faktor för transaktioner med ett enda namn

1

0,38 %

2

0,42 %

3

0,54 %

4

1,06 %

5

1,6 %

6

6,0 %

Table 4

Dominerande kreditkvalitet

Regulatorisk faktor för noterade index

Investment grade

0,38 %

Non-investment grade

1,06 %

Artikel 280dTillägg för aktieriskkategorin

1.  Vid tillämpning av punkt 2 ska instituten fastställa relevanta referensenheter avseende aktier för nettningsmängden i enlighet med följande:

a)  Det ska finnas en referensenhet avseende aktier för varje utgivare av ett referensaktieinstrument som är underliggande till en transaktion med ett enda namn som tillhör aktieriskkategorin. Transaktioner med ett enda namn ska endast hänföras till samma referensenhet avseende aktier om det referensaktieinstrument som är underliggande till dessa transaktioner ges ut av samma utgivare.

b)  Det ska finnas en referensenhet avseende aktier för varje grupp av referensaktieinstrument eller aktiederivat med ett enda namn som är underliggande till en transaktion med flera namn som hänförs till aktieriskkategorin. Transaktioner med flera namn ska endast hänföras till samma referensenhet avseende aktier om den grupp av underliggande referensrensaktieinstrument eller aktiederivat med ett enda namn, beroende på vad som är tillämpligt, till dessa transaktioner har samma beståndsdelar.

2.  Vid tillämpning av artikel 278 ska instituten för en given nettningsmängd beräkna tillägget för aktieriskkategorin enligt följande:

där

j    =   det index som anger alla de kreditrisksäkringsmängder som fastställts i enlighet med artikel 277a.1 d och 277a.2 för nettningsmängden.

AddOnEquityj   =  tillägg för säkringsmängd ”j” i kreditriskkategorin beräknat i enlighet med punkt 3.

3.  Instituten ska beräkna tillägget för aktieriskkategorin för säkringsmängd ”j” enligt följande:

 

   där

j   =   index som anger referensenheterna avseende aktier för nettningsmängderna som fastställts i enlighet med punkt 1.

ϵj     = koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor för säkringsmängd ”j” fastställd i enlighet med artikel 280,

AddOn(Enhetj) =  tillägget för referensenheten avseende aktier ”j”, fastställt i enlighet med punkt 4,

ρjEquity    =  korrelationsfaktorn för enhet ”j”. Om referensenheten avseende aktier ”j” har fastställts i enlighet med punkt 1 a är ρjEquity = 50 %. Om referensenheten avseende aktier ”j” har fastställts i enlighet med punkt 1 b är ρjEquity = 80 %.

4.  Instituten ska beräkna tilläggen för referensenheten avseende aktier ”j” enligt följande:

där

SFjEquity   =   den regulatoriska faktor som är tillämplig på referensenheten avseende aktier, ”j”. Om referensenheten avseende aktier ”j” har fastställts i enlighet med punkt 1 a är SFjEquity = 32 %, om referensenheten avseende aktier ”j” har fastställts i enlighet med punkt 1 b är SFjEquity = 20 %.

EffNotEquityj  =  det faktiska teoretiska beloppet av referensenheten avseende aktier ”j” beräknat enligt följande:

Artikel 280eTillägg för råvaruriskkategorin

1.  Vid tillämpning av artikel 278 ska instituten beräkna tillägget för råvaruriskkategorin för en given nettningsmängd enligt följande:

j     =  index som anger de råvarusäkringsmängder som fastställts i enlighet med artikel 277a.1 e och 277a.2 för nettningsmängden.

AddOnComj   tillägget för råvaruriskkategorin för säkringsmängd ”j” beräknat i enlighet med punkt 4.

2.  Vid beräkning av tillägget för en råvarusäkringsmängd för en given nettningsmängd i enlighet med punkt 4 ska instituten fastställa relevanta råvarureferenstyper för varje säkringsmängd. Råvaruderivattransaktioner ska endast hänföras till samma råvarureferenstyp om det underliggande råvaruinstrumentet för dessa transaktioner är av samma karaktär.

3.  Genom undantag från punkt 2 får de behöriga myndigheterna begära att institut med stora och koncentrerade råvaruderivatportföljer beaktar ytterligare egenskaper, utöver det underliggande råvaruinstrumentets karaktär, när de fastställer råvarureferenstyperna för en råvarusäkringsmängd i enlighet med punkt 2.

EBA ska utveckla förslag till tekniska standarder för tillsyn för att i närmare detalj ange vad som avses med en stor och koncentrerad råvaruderivatportfölj enligt första stycket.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den [15 månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4.  Instituten ska beräkna tillägget för råvarukategorin för säkringsmängd ”j” enligt följande:

där

k      =  index som anger råvarureferenstyperna för nettningsmängderna som fastställts i enlighet med punkt 2.

ϵj       =  koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor för säkringsmängd ”j” beräknad i enlighet med artikel 280,

AddOn(Typejk)   =  tillägget för råvarureferenstyp ”k” beräknat i enlighet med punkt 5,

ρCom      =  råvaruriskkategorins korrelationsfaktor med ett värde som är lika med 40 %.

5.  Instituten ska beräkna tillägget för råvarureferenstyp ”k” på följande sätt:

där

SFkCom   =   den regulatoriska faktor som är tillämplig på råvarureferenstyp ”k”.

Om råvarureferenstyp ”k” motsvarar transaktioner som tilldelats till den säkringsmängd som avses i artikel 277b.1 e i är SFkCom = 40 %, annars är SFkCom = 18 %.

EffNotComk  =   det faktiska teoretiska beloppet av råvarureferenstyp ”k” beräknat enligt följande:

Artikel 280fTillägg för kategorin ”övriga risker”

1.  Vid tillämpning av artikel 278 ska instituten beräkna tillägget för kategorin ”övriga risker” för en given nettningsmängd enligt följande:

där

j    =   index som anger de säkringsmängder för övrig risk som fastställts i enlighet med artikel 277a.1 f och 277a.2 för nettningsmängden.

AddOnOtherj   =   tillägget för kategorin "övriga risker" för säkringsmängd ”j” beräknat i enlighet med punkt 2.

2.  Instituten ska beräkna tillägget för kategorin ”övriga risker” för säkringsmängd ”j” på följande sätt:

där   

ϵj     =   koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor för säkringsmängd ”j” beräknad i enlighet med artikel 280,

SFOther   =   den regulatoriska faktorn för kategorin ”övriga risker” med ett värde som är lika med 8 %,

EffNotOtherj = det faktiska teoretiska beloppet av säkringsmängd ”j” beräknat enligt följande:

(66)  I del tre ska avdelning II kapitel 6 avsnitt 4 ersättas med följande:

”Avsnitt 4Förenklad schablonmetod för motpartsrisk

Artikel 281Beräkning av exponeringsvärdet

1.  Instituten ska beräkna ett enda exponeringsvärde på nettningsmängdsnivå i enlighet med avsnitt 3 i detta kapitel, om inte annat följer av punkt 2.

2.  Exponeringsvärdet för en nettningsmängd ska beräknas i enlighet med följande krav:

a)  Instituten ska inte tillämpa den behandling som avses i artikel 274.6.

b)  Genom undantag från artikel 275.1 ska instituten tillämpa följande:

För sådana nettningsmängder som inte avses i artikel 275.2 ska instituten beräkna ersättningskostnaden i enlighet med följande formel:

.

c)  Genom undantag från artikel 275.2 ska instituten tillämpa följande:

För nettningsmängder för transaktioner som handlas på erkända börser, nettningsmängder som clearas centralt av en central motpart som beviljats auktorisation i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 eller godkänts i enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 eller nettningsmängder för transaktioner för vilka säkerheter utväxlas bilateralt med motparten i enlighet med artikel 11 i förordning (EU) nr 648/2012, ska instituten beräkna ersättningskostnaden i enlighet med följande formel:

där

TH  =   den marginaltröskel som är tillämplig på nettningsmängden enligt marginalavtalet nedan, som institutet inte har rätt att begära säkerhet för,

MTA  =  det minsta överföringsbelopp som är tillämpligt på nettningsmängden enligt marginalavtalet.

d)  Genom undantag från artikel 275.3 ska instituten tillämpa följande:

För nettningsmängder som omfattas av ett marginalavtal ska instituten i det fall marginalavtalet gäller flera nettningsmängder beräkna ersättningskostnaden som summan av ersättningskostnaden för varje enskild nettningsmängd beräknad i enlighet med punkt 1, som om ingen marginalsäkerhet ställts.

e)  Alla säkringsmängder ska fastställas i enlighet med artikel 277a.1.

f)  Instituten ska sätta multiplikatorn till 1 i den formel som används för att beräkna potentiell framtida exponering i artikel 278.1, enligt följande:

.

g)  Genom undantag från artikel 279a.1 ska instituten tillämpa följande:

Instituten ska beräkna det regulatoriska deltat för alla transaktioner på följande sätt:

.

h)  Den formel som används för att beräkna den regulatoriska durationsfaktorn i artikel 279b.1 a ska se ut på följande sätt:

.

i)  Den löptidsfaktor (MF) som avses i artikel 279c.1 ska beräknas på följande sätt:

a) För transaktioner som ingår i de nettningsmängder som avses i artikel 275.1 är MF = 1.

b) För transaktioner som ingår i de nettningsmängder som avses i artikel 275.2 och 275.3 är MF = 0,42.

j)  Den formel som används för beräkning av det faktiska teoretiska beloppet av säkringsmängd ”j” i artikel 280a.3 ska se ut på följande sätt:

k)  Den formel som används för att beräkna tillägget för kreditriskkategorin för säkringsmängd ”j” i kreditriskkategorin i artikel 280c.3 ska se ut på följande sätt:

l)  Den formel som används för att beräkna tillägget för aktieriskkategorin för säkringsmängd ”j” i aktieriskkategorin i artikel 280d.3 ska se ut på följande sätt:

m)  Den formel som används för att beräkna tillägget för råvaruriskkategorin för säkringsmängd ”j” i råvaruriskkategorin i artikel 280e.3 ska se ut på följande sätt:

(67)  I del tre ska avdelning II kapitel 6 avsnitt 5 ersättas med följande:

”Avsnitt 5Ursprunglig åtagandemetod

Artikel 282Beräkning av exponeringsvärdet

1.  Instituten får beräkna ett enskilt exponeringsvärde för alla transaktioner inom ett nettningsavtal om alla villkor i artikel 274.1 är uppfyllda. I annat fall ska instituten beräkna ett separat exponeringsvärde för varje transaktion som behandlas som dess egen nettningsmängd.

2.  Exponeringsvärdet för en nettningsmängd eller transaktion ska vara produkten av 1,4 gånger summan av den aktuella ersättningskostnaden och den potentiella framtida exponeringen.

3.  Den aktuella ersättningskostnad som avses i punkt 2 ska fastställas enligt följande:

a)  För nettningsmängder för transaktioner som handlas på erkända börser, eller nettningsmängder som clearas centralt av en central motpart som beviljats auktorisation i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 eller godkänts i enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012, eller nettningsmängder för transaktioner för vilka säkerheter utväxlas bilateralt med motparten i enlighet med artikel 11 i förordning (EU) nr 648/2012, ska instituten beräkna ersättningskostnaden i punkt 2 i enlighet med följande formel:

där

TH  =   den marginaltröskel som är tillämplig på nettningsmängden enligt marginalavtalet nedan, som institutet inte har rätt att begära säkerhet för,

MTA  =  det minsta överföringsbelopp som är tillämpligt på nettningsmängden enligt marginalavtalet.

b)  För alla övriga nettningsmängder eller enskilda transaktioner ska instituten beräkna den aktuella ersättningskostnad som avses i punkt 2 enligt följande:

För att beräkna den aktuella ersättningskostnaden ska instituten uppdatera de aktuella marknadsvärdena minst en gång per månad.

4.  Instituten ska beräkna den potentiella framtida exponering som avses i punkt 2 enligt följande:

a)  En nettningsmängds potentiella framtida exponering är summan av den potentiella framtida exponeringen av alla transaktioner i en nettningsmängd, enligt beräkningen i led b.

b)  En enskild transaktions nettningsmängd är dess teoretiska belopp multiplicerat med

i)  produkten av 0,5 % multiplicerat med den transaktionens återstående löptid för räntederivatkontrakt,

ia)  produkten av 6 % multiplicerat med den transaktionens återstående löptid för krediter som ligger till grund för derivatkontrakt,

ii)  4 % för kontrakt som avser valutaderivat,

iii)  18 % för derivatkontrakt som avser samtliga råvaror förutom elektricitet,

iiia) 40 % för derivatkontrakt som avser elektricitet,

iiib) 32 % för derivatkontrakt som avser aktier,

c)  det teoretiska belopp som avses i led b ska fastställas i enlighet med artikel 279b.1 a, b och c samt artikel 279b.2 och 279b.3, beroende på vad som är tillämpligt,

d)  Nettningsmängdernas potentiella framtida exponering, som avses i punkt 3 a, ska multipliceras med 0,42.

Vid beräkning av potentiell exponering för räntekontrakt i enlighet med led b ii får instituten välja att använda kontraktens ursprungliga löptid i stället för den återstående löptiden.”.

(68)  I artikel 283 ska punkt 4 ersättas med följande:

”4. Ett institut ska använda de metoder som anges i avsnitt 3 eller 5 på alla OTC-derivattransaktioner och transaktioner med lång avvecklingscykel för vilka institutet inte fått tillstånd enligt punkt 1 att använda metoden med interna modeller. Dessa metoder får användas på permanent basis inom en grupp.”

(69)  Artikel 298 ska ersättas med följande:

”Artikel 298Effekter av godkännande av nettning som riskreducerande

Vid tillämpning av avsnitten 3 och 6 ska nettning godkännas enligt bestämmelserna i dessa avsnitt.”.

(70)  I artikel 299 ska punkt 2 a utgå.

(71)  Artikel 300 ska ändras på följande sätt:

a)  Den första meningen ska ersättas med följande:

”Vid tillämpning av detta avsnitt och del sju gäller följande definitioner:”.

b)  Följande led 5–11 ska läggas till:

”5. kontanttransaktion: transaktion i kontanter, skuldinstrument eller aktier samt valuta- och råvarutransaktioner till avistapris; repotransaktioner och transaktioner för värdepappers- eller råvarulån eller för inlåning av värdepapper och råvaror, räknas inte som kontanttransaktioner.

6. indirekt clearingarrangemang: ett arrangemang som uppfyller villkoren i artikel 4.3 andra stycket i förordning (EU) nr 648/2012.

7. kundstruktur med flera nivåer: ett indirekt clearingarrangemang där clearingtjänster tillhandahålls ett institut av en enhet som inte är clearingmedlem utan som själv är kund till en clearingmedlem eller en kund på högre nivå.

8. kund på högre nivå: den enhet som tillhandahåller en kund på lägre nivå tjänster.

9. kund på lägre nivå: den enhet som får tillgång till en central motparts tjänster genom en kund på högre nivå.

10. ofinansierade bidrag till obeståndsfond: ett bidrag som ett institut som fungerar som clearingmedlem enligt avtal har åtagit sig att tillhandahålla en central motpart efter det att den centrala motparten har förbrukat sin obeståndsfond för att täcka de förluster som den ådragit sig till följd av att en eller flera clearingmedlemmar har fallerat.

11. fullt ut garanterad ut- eller inlåningstransaktion: en penningmarknadstransaktion för vilken fullständig säkerhet ställts där två motparter utväxlar insättningar och en central motpart står emellan dem för att säkerställa att motparterna genomför sina betalningsåtaganden.”.

(72)  Artikel 301 ska ersättas med följande:

”Artikel 301Huvudsakligt tillämpningsområde

1.  Detta avsnitt gäller följande kontrakt och transaktioner så länge de är utestående hos en central motpart:

a)  Kontrakt som förtecknas i bilaga II samt kreditderivat.

b)  Transaktioner för värdepappersfinansiering och fullt ut garanterade ut- och inlåningstransaktioner.

c)  Transaktioner med lång avvecklingscykel.

Detta avsnitt gäller inte exponeringar som uppkommer från avveckling av kontanttransaktioner. Instituten ska tillämpa den behandling som föreskrivs i avdelning V i denna del för handelsexponeringar som uppstår från dessa transaktioner och en riskvikt på 0 % för bidrag till obeståndsfonder som endast omfattar dessa transaktioner. Instituten ska tillämpa behandlingen i artikel 307 för bidrag till obeståndsfonden som omfattar några av de kontrakt som förtecknas i första stycket, utöver kontanttransaktionerna.

2.  Vid tillämpning av detta avsnitt gäller följande:

a)  Den initiala marginalsäkerheten ska inte innehålla bidrag till en central motpart för inbördes förlustdelningssystem.

b)  Den initiala marginalsäkerheten ska innehålla säkerheter som ställts av ett institut som fungerar som clearingmedlem eller av en kund, utöver det minibelopp som krävs av den centrala motparten respektive av institutet som agerar clearingmedlem, förutsatt att den centrala motparten eller institutet som fungerar som clearingmedlem i tillämpliga fall kan hindra det institut som fungerar som clearingmedlem eller kunden från att dra tillbaka en sådan alltför stor säkerhet.

c)  Om en central motpart använder en initial marginalsäkerhet för att dela en förlust mellan sina clearingmedlemmar ska institutet som fungerar som clearingmedlem behandla denna initiala marginalsäkerhet som ett bidrag till obeståndsfonden.”.

(73)  I artikel 302 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Instituten ska med hjälp av lämpliga scenarioanalyser och stresstester bedöma om storleken på den kapitalbas som de har för exponeringar mot en central motpart, inklusive potentiella framtida eller villkorade kreditexponeringar, exponeringar som härrör från bidrag till obeståndsfonden och, om institutet fungerar som en clearingmedlem, exponeringar som följer av avtalsmässiga arrangemang enligt artikel 304, på ett adekvat sätt står i relation till de risker som är förenade med dessa exponeringar.”.

(74)  Artikel 303 ska ersättas med följande:

”Artikel 303Behandling av clearingmedlemmars exponeringar mot centrala motparter

1.  Ett institut som fungerar som clearingmedlem, antingen för egen del eller som finansiell intermediär mellan en kund och en central motpart, ska beräkna kapitalbaskraven för sina exponeringar mot en central motpart enligt följande:

a)  Det ska tillämpa behandlingen i artikel 306 för sina handelsexponeringar mot den centrala motparten.

b)  Det ska tillämpa behandlingen i artikel 307 för sina bidrag till obeståndsfonden till den centrala motparten.

2.  Vid tillämpning av punkt 1 ska summan av institutets kapitalbaskrav för dess exponeringar mot en kvalificerad central motpart till följd av handelsexponering och bidrag till obeståndsfonden omfattas av ett tak som är lika med summan av de kapitalbaskrav som skulle gälla för samma exponeringar om den centrala motparten inte hade varit en icke-kvalificerad central motpart.”.

(75)  Artikel 304 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Ett institut som fungerar som clearingmedlem och i denna egenskap fungerar som finansiell intermediär mellan en kund och en central motpart ska beräkna kapitalbaskraven för sina motpartsrelaterade transaktioner med kunden i enlighet med avsnitten 1–8 i detta kapitel, kapitel 4 avsnitt 4 i denna avdelning och avdelning VI i denna del, beroende på vad som är tillämpligt.”.

b)  Punkterna 3, 4 och 5 ska ersättas med följande:

”3. Om ett institut som fungerar som en clearingmedlem använder metoderna i avsnitt 3 eller 6 i detta kapitel för att beräkna kapitalbaskraven för sina exponeringar ska följande gälla:

a)  Genom undantag från artikel 285.2 får institutet använda en marginalriskperiod på minst fem bankdagar för sina exponeringar mot en kund.

b)  Institutet ska tillämpa en marginalriskperiod på minst tio bankdagar för sina exponeringar mot en central motpart.

c)  Om en nettningsmängd som ingår i beräkningarna uppfyller kraven i artikel 285.3 a får institutet, genom undantag från artikel 285.3, bortse från den gräns som anges i 285.3 a förutsatt att nettningsmängden inte uppfyller villkoren i 285.3 b och inte innehåller några omtvistade transaktioner.

d)  Om en central motpart håller en variationsmarginal mot en transaktion och institutets säkerheter inte är skyddade mot en central motparts insolvens ska institutet tillämpa en marginalriskperiod som är den kortare av ett år och transaktionens återstående löptid, men minst 10 bankdagar.

4. Om ett institut som fungerar som clearingmedlem använder metoden i avsnitt 4 i detta kapitel för att beräkna kapitalbaskravet för sina exponeringar mot en klient, får detta institut genom undantag från artikel 281.2 h använda en löptidsfaktor på 0,21 för sin beräkning.

5. Om ett institut som fungerar som clearingmedlem använder metoden i avsnitt 5 i detta kapitel för att beräkna kapitalbaskravet för sina exponeringar mot en klient, får detta institut genom undantag från artikel 282.4 d använda en löptidsfaktor på 0,21 för sin beräkning.”.

c)  Följande punkter 6 och 7 ska läggas till:

”6. Ett institut som fungerar som clearingmedlem får använda det minskade exponeringsbelopp som uppstår till följd av beräkningarna i punkterna 3, 4 och 5 vid beräkning av sitt kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk i enlighet med avdelning VI.

7. Ett institut som fungerar som clearingmedlem som samlar in säkerheter från en kund för en motpartsrelaterad transaktion och för säkerheten vidare till den centrala motparten får räkna med denna säkerhet för att minska sin exponering mot klienten för denna motpartstransaktion.

Vid kundstrukturer med flera nivåer får den behandling som beskrivs i första stycket tillämpas på alla strukturens nivåer.”.

(76)  Artikel 305 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Ett institut som är kund ska beräkna kapitalbaskraven för sina motpartsrelaterade transaktioner med sin clearingmedlem i enlighet med avsnitten 1–8 i detta kapitel, kapitel 4 avdelning 4 i denna avdelning och avdelning VI i denna del, beroende på vad som är tillämpligt.”.

b)  I punkt 2 ska led c ersättas med följande:

Kunden har genomfört en tillräckligt genomgripande rättslig utredning, som den har hållit uppdaterad, som bestyrker att arrangemangen som säkerställer att villkoren i punkt b är uppfyllda är lagliga, giltiga, bindande och verkställbara enligt relevant lagstiftning i relevant jurisdiktion.”.

c)  I punkt 2 ska följande stycke läggas till:

”Ett institut får vid bedömningen av sin efterlevnad av villkoren i led b första stycket beakta alla tydliga precedensfall av överföringar av kundpositioner och motsvarande säkerheter hos en central motpart och eventuella avsikter från branschen att fortsätta med dessa förfaranden.”.

d)  Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande:

”3. Om ett institut som är en kund inte lever upp till villkoren punkt 2 a i denna artikel på grund av att institutet inte är skyddat mot förluster för den händelse att clearingmedlemmen och en annan av clearingmedlemmens kunder gemensamt skulle fallera, men alla andra villkor enligt led a och övriga led i den punkten är uppfyllda, får institutet genom undantag från punkt 2 i denna artikel beräkna kapitalbaskraven för sina handelsexponeringar för motpartsrelaterade transaktioner med clearingmedlemmen i enlighet med artikel 306, förutsatt att den 2-procentiga riskvikten enligt artikel 306.1 a ersätts med en 4-procentig riskvikt.

4. Vid kundstrukturer med flera nivåer får ett institut som är en kund på lägre nivå som får tillgång till en central motparts tjänster genom en kund på högre nivå endast tillämpa behandlingen i punkterna 2 och 3 om villkoren i dessa punkter uppfylls på alla nivåer i strukturen.”.

(77)  Artikel 306 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska led c ersättas med följande:

"c) Om institutet agerar som finansiell intermediär mellan en kund och en central motpart och villkoren för den motpartsrelaterade transaktionen fastställer att institutet inte är skyldigt att ersätta kunden för eventuella förluster till följd av förändringar av denna transaktions värde om den centrala motparten skulle fallera, får det sätta värdet av sin handelsrelaterade exponering mot den centrala motparten som motsvarar den motpartsrelaterade transaktionen till noll.”.

b)  I punkt 1 ska följande led d läggas till:

”d) Om ett institut agerar som finansiell intermediär mellan en kund och en central motpart och villkoren för den motpartsrelaterade transaktionen fastställer att institutet är skyldigt att ersätta kunden för eventuella förluster till följd av förändringar av denna transaktions värde om den centrala motparten skulle fallera ska det tillämpa behandlingen i leden a och b, beroende på vad som är tillämpligt, på den handelsrelaterade exponering mot den centrala motparten som motsvarar den motpartsrelaterade transaktionen.”.

c)  Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:

”2. Genom undantag från punkt 1 får ett institut ange exponeringsvärdet noll för exponeringarna avseende motpartsrisken för de tillgångar som ställts som säkerhet till en central motpart eller en clearingmedlem vilka är konkursskyddade, om den centrala motparten, clearingmedlemmen eller en eller flera av clearingmedlemmens övriga kunder skulle bli insolventa.

3. Ett institut ska beräkna exponeringsvärden för sina handelsrelaterade exponeringar mot en central motpart i enlighet med avsnitt 1–8 i detta kapitel och kapitel 4 avsnitt 4 i denna avdelning, beroende på vad som är tillämpligt.”.

(78)  Artikel 307 ska ersättas med följande:

”Artikel 307Kapitalbaskrav för bidrag till den centrala motpartens obeståndsfond

Ett institut som fungerar som clearingmedlem ska tillämpa följande behandling på sina exponeringar som följer av dess bidrag till en central motparts obeståndsfond.

a)  Det ska beräkna kapitalbaskravet för sina förfinansierade bidrag till en kvalificerad central motpartsfonds obeståndsfond i enlighet med den behandling som anges i artikel 308.

b)  Det ska beräkna kapitalbaskravet för sina förfinansierade och ofinansierade bidrag till en icke-kvalificerad central motparts obeståndsfond i enlighet med den behandling som anges i artikel 309.

c)  Det ska beräkna kapitalbaskravet för sina ofinansierade bidrag till en kvalificerad central motparts obeståndsfond i enlighet med den behandling som anges i artikel 310.”.

(79)  Artikel 308 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:

”2. Ett institut ska beräkna kapitalbaskravet (Ki) för att täcka exponeringen till följd av sitt förfinansierade bidrag (DFi) enligt följande:

 

där

i =  = index som anger clearingmedlemmen,

KCCP  = den kvalificerade centrala motpartens hypotetiska kapital, som denna rapporterat till institutet i enlighet med artikel 50c i förordning (EU) nr 648/2012,

DFCM   = summan av förfinansierade bidrag från den kvalificerade centrala motpartens alla clearingmedlemmar, som denna rapporterat till institutet i enlighet med artikel 50c i förordning (EU) nr 648/2012,

DFCCP  = den kvalificerade centrala motpartens förfinansierade finansiella medel, som denna rapporterat till instituten i enlighet med artikel 50c i förordning (EU) nr 648/2012.

3. Ett institut ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen för exponeringar till följd av ett instituts förfinansierade bidrag till den kvalificerade centrala motpartens obeståndsfond enligt artikel 92.3 som kapitalbaskravet (KCMi), fastställt i enlighet med punkt 2, multiplicerat med 12,5.”.

b)  Punkterna 4 och 5 ska utgå.

(80)  Artikel 309 ska ersättas med följande:

”Artikel 309Kapitalbaskrav för förfinansierade bidrag till en icke-kvalificerad central motparts obeståndsfond och för ofinansierade bidrag till en icke-kvalificerad central motpart

1.  Ett institut ska använda följande formel för att beräkna kapitalbaskravet (K) för exponeringarna till följd av sina förfinansierade bidrag till en icke-kvalificerad central motparts obeståndsfond (DF) och från ofinansierade bidrag (UC) till en sådan central motpart:

 

2.  Ett institut ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen för exponeringar till följd av ett instituts bidrag till den icke-kvalificerade centrala motpartens obeståndsfond enligt artikel 92.3 som kapitalbaskravet (K), fastställt i enlighet med punkt 1, multiplicerat med 12,5.”.

(81)  Artikel 310 ska ersättas med följande:

”Artikel 310Kapitalbaskrav för ofinansierade bidrag till en kvalificerad central motparts obeståndsfond

Instituten ska tillämpa en riskvikt på 0 % för sina ofinansierade bidrag till en kvalificerad central motparts obeståndsfond.”.

(82)  Artikel 311 ska ersättas med följande:

”Artikel 311Kapitalbaskrav för exponeringar mot centrala motparter som inte längre uppfyller vissa villkor

1.  Instituten ska tillämpa den behandling som föreskrivs i denna artikel om det har kommit till deras kännedom, till följd av ett offentligt tillkännagivande eller meddelande från den behöriga myndigheten för en central motpart som används av dessa institut eller från denna centrala motpart själv, att den centrala motparten inte längre uppfyller villkoren för auktorisation eller godkännande, beroende på vad som är tillämpligt.

2.  Om villkoret i punkt 1 är uppfyllt ska instituten inom tre månader från uppkomsten av den omständighet som avses i den punkten, eller tidigare om institutens behöriga myndigheter så kräver, göra följande med avseende på sina exponeringar mot den centrala motparten:

a)  Tillämpa den behandling som anges i artikel 306.1 b på sina handelsrelaterade exponeringar mot den centrala motparten.

b)  Tillämpa den behandling som anges i artikel 309 på sina förfinansierade bidrag till den centrala motpartens obeståndsfond och på sina ofinansierade bidrag till den centrala motparten.

c)  Behandla sina exponeringar – utöver dem som förtecknas i leden a och b – mot den centrala motparten som exponeringar mot ett företag i enlighet med den schablonmetod för kreditrisk som anges i kapitel 2 i denna avdelning.”.

(82a)  I artikel 316.1 ska följande stycke läggas till:

"Genom undantag från första stycket får institut välja att inte tillämpa redovisningskategorierna för resultaträkningen enligt artikel 27 i direktiv 86/635/EEG på finansiell och operationell leasing i syfte att beräkna den relevanta indikatorn, och i stället

a) inkludera ränteintäkter från finansiell och operationell leasing samt vinster från leasade tillgångar i den kategori som avses i tabell 1 punkt 1,

b) inkludera räntekostnader från finansiell och operationell leasing, underskott, avskrivning och nedskrivning av leasade tillgångar i den kategori som avses i tabell 1 punkt 2."

(83)  I del tre avdelning IV ska kapitel 1 ersättas med följande :

”Kapitel 1Allmänna bestämmelser

Artikel 325Metoder för att beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisker

1.  Ett institut ska beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisker för alla positioner i handelslagret och för positioner utanför handelslagret som omfattas av valutarisk eller råvarurisk i enlighet med följande metoder:

a)  Från och med den 1 januari 2022: schablonmetoden i enlighet med kapitel 1a i denna avdelning.

b)  Från och med den 1 januari 2022: internmodellmetoden i enlighet med kapitel 1b i denna avdelning, endast för de positioner som har tilldelats till handlarbord för vilka institutet har fått de behöriga myndigheternas tillstånd att använda denna metod, i enlighet med artikel 325ba.

c)  Efter den 1 januari 2022 får endast institut som uppfyller de villkor som anges i artikel 325a.1 använda den förenklade schablonmetod som avses i punkt 4 för att fastställa kapitalbaskrav för marknadsrisker.

d)  Till och med den 1 januari 2022: den förenklade internmodellmetoden i enlighet med kapitel 5 i denna avdelning för de riskkategorier för vilka institutet har fått tillstånd enligt artikel 363 att använda denna metod. Efter den [första tillämpningsdag för denna förordning] får institut inte längre använda den förenklade internmodellmetoden i enlighet med kapitel 5 för att fastställa kapitalbaskrav för marknadsrisker.

2.  Kapitalbaskrav för marknadsrisker, beräknat med den förenklade schablonmetod som avses i punkt 1 c, motsvarar summan av följande kapitalbaskrav, enligt vad som är tillämpligt:

a)  Kapitalbaskrav för positionsrisker enligt kapitel 2 i denna avdelning.

b)  Kapitalbaskrav för valutarisker enligt kapitel 3 i denna avdelning.

c)  Kapitalbaskrav för råvarurisk enligt kapitel 4 i denna avdelning.

3.  Institut får använda en kombination av metoderna i punkt 1 a och 1 b på permanent basis inom en grupp, förutsatt att de kapitalbaskrav för marknadsrisker som beräknas enligt metoden i led a inte överstiger 90 % av de sammanlagda kapitalbaskraven för marknadsrisker. I annat fall ska instituten använda metoden i punkt 1 a för alla positioner som omfattas av kapitalbaskrav för marknadsrisker.

Den behöriga myndigheten får på grundval av den metod som institutet valt för jämförbara handlarbord fastställa vilka handlarbord som ska omfattas av den metod som anges i punkt 1 b.

4.  Institut får använda en kombination av metoderna i punkt 1 c och 1 d på permanent basis inom en grupp i enlighet med artikel 363.

5.  Institut får inte använda någon av metoderna i punkt 1 a och 1 b i kombination med metoden i punkt 1 c.

6.  Institut får inte använda metoden i punkt 1 b för instrument i handelslagret som är värdepapperiseringspositioner eller positioner som ingår i korrelationshandelsportföljen enligt vad som anges i artikel 104.7–104.9.

7.  Vid beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk med användning av den avancerade metoden i artikel 383 får institut fortsätta att använda den förenklade internmodellmetoden enligt kapitel 5 i denna avdelning efter den [första tillämpningsdag för denna förordning], då instituten ska upphöra att använda den metoden för beräkning av kapitalbaskrav för marknadsrisker.

8.  EBA ska utarbeta tekniska standarder för tillsyn för att närmare ange hur institut ska fastställa kapitalbaskrav för marknadsrisker för positioner utanför handelslagret som omfattas av valutarisk eller råvarurisk i enlighet med metoderna i punkt 1 a och 1 b.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [sex månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 325aVillkor för att använda den förenklade schablonmetoden

1.  Ett institut får beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisker med användning av metoden i artikel 325.1 c, under förutsättning att storleken på institutets verksamhet inom och utanför balansräkningen som genererar marknadsrisker är lika med eller lägre än följande trösklar baserat på en bedömning som görs varje månad:

a)  10 % av institutets totala tillgångar.

b)  300 miljoner EUR.

På begäran av ett institut får den behöriga myndigheten tillåta det enskilda institutet att beräkna kapitalbaskraven för marknadsrisker genom den metod som anges i artikel 325.1 c, under förutsättning att omfattningen på institutets handelsverksamhet inom och utanför balansräkningen som genererar marknadsrisker är lika med eller lägre än en månatlig bedömning på 500 miljoner EUR.

2.  Instituten ska beräkna storleken på den verksamhet inom och utanför balansräkningen som genererar marknadsrisker på ett givet datum i enlighet med följande krav:

a)  Alla positioner i handelslagret ska räknas med▌.

b)  Alla positioner utanför handelslagret som genererar valutarisk och råvarurisk ska räknas med.

c)  Alla positioner ska värderas till marknadspris på den dagen, utom de positioner som avses i led b. Om en positions marknadspris inte finns tillgängligt på en viss dag ska instituten använda det senast kända marknadsvärdet för positionen i fråga.

d)  Alla positioner utanför handelslagret som genererar råvarurisk ska betraktas som en total nettoposition i valuta och värderas i enlighet med artikel 352.

e)  Alla positioner utanför handelslagret som genererar råvarurisk ska värderas enligt bestämmelserna i artiklarna 357–358.

f)  Det absoluta värdet av långa positioner ska summeras med det absoluta värdet av korta positioner.

3.  Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna när de beräknar, eller upphör att beräkna, kapitalbaskrav för marknadsrisker i enlighet med denna artikel.

4.  Om ett institut inte längre uppfyller något av villkoren i punkt 1 ska det omedelbart meddela den behöriga myndigheten detta.

5.  Instituten ska upphöra att beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisk i enlighet med punkt 1 inom tre månader från det att något av följande gäller:

a)  Institutet uppfyller inte något av kraven i punkt 1 under tre månader i följd.

b)  Institutet uppfyller inte något av kraven i punkt 1 under mer än sex av de tolv senaste månaderna.

6.  Om ett institut upphör att beräkna kapitalbaskraven för marknadsrisk i enlighet med punkt 1 ska det endast tillåtas att beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisk i enlighet med punkt 1 om det kan visa för den behöriga myndigheten att alla de villkor som anges i punkt 1 har uppfyllts under en sammanhängande period på ett år.

7.  Instituten får inte ingå en position endast för att efterleva något av villkoren i punkt 1 under den bedömning som genomförs varje månad.

Artikel 325bBeräkning av sammanställda kapitalbaskrav

1.  Ett institut får, med förbehåll för punkt 2 och enbart i syfte att på gruppnivå beräkna nettopositioner och kapitalbaskrav i enlighet med denna avdelning, avräkna positioner i ett institut eller företag mot positioner i ett annat institut eller företag.

2.  Ett institut får endast tillämpa punkt 1 efter tillstånd av de behöriga myndigheterna och detta tillstånd ska utfärdas om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)  Det finns en tillfredsställande kapitalbasfördelning inom företagsgruppen.

b)  De ramar för institutens verksamhet som bestäms av förordningar, lagstiftning eller avtal är sådana att ömsesidigt ekonomiskt stöd inom gruppen garanteras.

3.  Om företag är belägna i tredjeländer ska samtliga följande villkor vara uppfyllda, utöver dem som anges i punkt 2:

a)  Företagen har auktoriserats i ett tredjeland och uppfyller antingen definitionen av kreditinstitut eller är erkända värdepappersföretag i tredjeland.

b)  Företagen uppfyller på individuell nivå kapitalbaskrav som motsvarar dem som fastställs i denna förordning.

c)  Det finns inga föreskrifter i de berörda tredjeländerna som väsentligen påverkar kapitalöverföringen inom företagsgruppen.

Artikel 325cStrukturella risksäkringar mot valutarisk

1.  De behöriga myndigheterna får tillåta ett institut att undanta vissa valutapositioner som ett institut avsiktligt har ingått för att säkra sig mot växelkursers negativa påverkan på dess kvoter i enlighet med artikel 92.1 får undantas från beräkningen av kapitalbaskrav för marknadsrisk, efter tillstånd från de behöriga myndigheterna och förutsatt att följande villkor uppfylls:

a)  Undantaget är begränsat till det största av följande belopp:

i)  Det belopp som är denominerat i utländsk valuta och som rör investeringar i anknutna enheter som inte är konsoliderade med institutet.

ii)  Det belopp som är denominerat i utländsk valuta och som rör investeringar i konsoliderade dotterföretag.

b)  Undantaget från beräkningen av kapitalbaskrav för marknadsrisker gäller för minst sex månader.

c)  Institutet har till de behöriga myndigheterna lämnat närmare upplysningar om positionen, styrkande av att positionen har ingåtts i syfte att helt eller delvis säkra sig mot växelkursers negativa påverkan på dess kvoter i enlighet med artikel 92.1 och de belopp i dessa positioner som ska undantas från kapitalbaskrav för marknadsrisk enligt vad som avses i led a.

2.  Om positioner undantas från kapitalbaskrav för marknadsrisker i enlighet med punkt 1 ska undantagen tillämpas konsekvent och under hela tillgångarnas eller posternas livstid.

3.  De behöriga myndigheterna ska godkänna eventuella efterföljande ändringar som instituten gör av de belopp som ska undantas från kapitalbaskrav för marknadsrisker i enlighet med punkt 1.”.

(84)  I del 3 avdelning IV ska följande kapitel 1a och 1b läggas till:

”Kapitel 1aSchablonmetoden

Avsnitt 1Allmänna bestämmelser

Artikel 325dSchablonmetodens omfattning och upplägg

Institut ska beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisker enligt schablonmetoden för en portfölj av positioner i handelslagret eller positioner utanför handelslagret som genererar valutarisk och råvarurisk, som summan av följande tre komponenter:

a)  Kapitalbaskrav enligt den känslighetsbaserade metod som anges i avsnitt 2 i detta kapitel.

b)  Kapitalbaskrav för fallissemang i enlighet med avsnitt 5 i detta kapitel som bara gäller för de positioner i handelslagret som avses i det avsnittet.

c)  Kapitalbaskrav för kvarstående risk i enlighet med avsnitt 4 i detta kapitel som bara gäller för de positioner i handelslagret som avses i det avsnittet.

Avsnitt 2Kapitalbaskrav enligt den känslighetsbaserade metoden

Artikel 325eDefinitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

1. riskklass: en av följande sju kategorier: i) generell ränterisk, ii) kreditspreadrisk för icke-värdepapperiseringar, iii) kreditspreadrisk för värdepapperiseringar som inte ingår i korrelationshandelsportföljen, iv) kreditspreadrisk för värdepapperiseringar som ingår i korrelationshandelsportföljen, v) aktierisk, vi) råvarurisk, och vii) valutarisk.

2. känslighet: den relativa förändringen i en positions värde som beräknas med institutets prissättningsmodell, till följd av en förändring i värdet för en av positionens relevanta riskfaktorer.

3. undergrupp: en underkategori av positioner inom en riskklass med liknande riskprofil, till vilken en riskvikt tilldelas enligt vad som anges i avsnitt 3 underavsnitt 1 i detta kapitel.

Artikel 325fDen känslighetsbaserade metodens komponenter

1.  Instituten ska beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisk enligt den känslighetsbaserade metoden genom att lägga samman följande tre kapitalbaskrav i enlighet med artikel 325i:

a)  Kapitalbaskrav för deltarisk, som omfattar risken för förändringar i värdet på ett instrument till följd av förändringar i dess riskfaktorer som inte rör volatilitet, och under antagande av en linjär prissättningsfunktion.

b)  Kapitalbaskrav för vegarisk, som omfattar risken för förändringar i värdet på ett instrument till följd av förändringar i dess riskfaktorer som rör volatilitet.

c)  Kapitalbaskrav för kurvrisk, som omfattar risken för förändringar i värdet på ett instrument till följd av förändringar i de viktigaste riskfaktorerna som inte rör volatilitet och som inte omfattas av deltarisken.

2.  För beräkningen enligt punkt 1 gäller följande:

d)  För alla positioner i instrument med optionalitet ska de kapitalkrav som avses i punkt 1 a, b och c gälla.

e)  För alla positioner i instrument utan optionalitet ska enbart de kapitalkrav som avses i punkt 1 a gälla.

Vid tillämpningen av detta kapitel avses med instrument med optionalitet bland annat köpoptioner, säljoptioner, caps, floors, swapoptioner, barriäroptioner och optioner av exotisk typ. Inbäddade optioner, till exempel i form av optioner kopplade till förtidsbetalning eller beteende, ska anses vara fristående optionspositioner vid beräkningen av kapitalkrav för marknadsrisker.

Vid tillämpningen av detta kapitel ska instrument vars kassaflöden kan uttryckas som en linjär funktion av det underliggandes teoretiska värde anses vara instrument utan optionalitet.

Artikel 325gKapitalbaskrav för delta- och vegarisker

1.  Instituten ska använda de delta- och vegariskfaktorer som beskrivs i avsnitt 3 underavsnitt 1 i detta kapitel för att beräkna kapitalbaskrav för delta- och vegarisker.

2.  Instituten ska följa stegen i punkt 3–8 för att beräkna kapitalbaskrav för delta- och vegarisker.

3.  För varje riskklass ska, för alla instrument som omfattas av kapitalbaskrav för delta- och vegarisk, instrumentens känslighet för var och en av de tillämpliga delta- och vegariskfaktorer som ingår i den riskklassen beräknas med användning av motsvarande formler i avsnitt 3 underavsnitt 2 i detta kapitel. Om ett instruments värde beror på flera olika riskfaktorer ska känsligheten fastställas separat för varje riskfaktor.

4.  Känsligheter ska tilldelas till en av undergrupperna b inom varje riskklass.

5.  Inom varje undergrupp b ska de positiva och negativa känsligheterna för samma riskfaktor kvittas, vilket ger nettokänsligheter ( för varje riskfaktor k inom en undergrupp.

6.  Nettokänsligheterna för varje riskfaktor () inom varje undergrupp ska multipliceras med motsvarande riskvikter (RWk) som beskrivs i avsnitt 6, vilket ger viktade känsligheter (WSk) för varje riskfaktor inom den undergruppen, med användning av följande formel:

7.  De viktade känsligheterna för olika riskfaktorer inom varje undergrupp ska läggas samman med användning av följande formel, där värdet av rotfunktionen inte får vara mindre än noll, vilket ger den undergruppspecifika känsligheten (Kb). Motsvarande korrelationer för viktade känsligheter inom samma undergrupp (), enligt vad som anges i avsnitt 6, ska användas.

8.  Den undergruppspecifika känsligheten (Kb) ska beräknas för varje undergrupp inom en riskklass i enlighet med punkt 5–7. När den undergruppspecifika känsligheten har beräknats för alla undergrupper ska viktade känsligheter för alla riskfaktorer över alla undergrupper läggas samman med användning av följande formel och motsvarande korrelationer γbc för viktade känsligheter i olika undergrupper enligt 6, vilket ger det riskklasspecifika kapitalbaskravet för delta- eller vegarisk:

där för alla riskfaktorer i undergrupp b och undergrupp c. Om de värdena för och ger ett negativt tal för totalsumman av ska institutet beräkna riskklasspecifika kapitalbaskrav för delta- eller vegarisk med en annan specificering där för alla riskfaktorer i undergrupp b och för alla riskfaktorer i undergrupp c.

Riskklasspecifika kapitalbaskrav för delta- eller vegarisk ska beräknas för varje riskklass i enlighet med punkt 1–8.

Artikel 325hKapitalbaskrav för kurvrisk

1.  Instituten ska följa stegen i punkt 2–6 för att beräkna kapitalbaskrav för kurvrisk.

2.  Med användning av känsligheter som beräknats i enlighet med artikel 325g.4 för varje riskklass ska ett nettokrav för kurvrisk beräknas för varje riskfaktor (k) som ingår i samma riskklass, med användning av följande formel:

där

i = index som anger ett instrument som omfattas av kurvrisk som är kopplad till riskfaktorn k,

= aktuell nivå för riskfaktorn k,

= värdet av instrumentet i, uppskattat med användning av institutets prissättningsmodell med användning av aktuellt värde för riskfaktorn k,

och = värdet på instrumentet i efter att skiftas uppåt respektive nedåt, i enlighet med motsvarande riskvikter,

= riskvikten för kurvriskfaktorn k för instrumentet i, fastställd i enlighet med avsnitt 6

= känsligheten för deltarisk hos instrumentet i avseende den deltariskfaktor som motsvarar kurvriskfaktorn k

3.  För varje riskklass ska nettokraven för kurvrisk , beräknade i enlighet med punkt 2, tilldelas till en av undergrupperna (b) inom den riskklassen.

4.  Samtliga nettokrav för kurvrisk inom varje undergrupp b ska läggas samman med hjälp av nedanstående formel, där motsvarande föreskrivna korrelationer rkl mellan parvisa riskfaktorer k,l inom varje undergrupp ska användas, vilket ger undergruppspecifika kapitalbaskrav för kurvrisk:

  

där

y = en funktion som antar värdet 0 om och båda har negativa tecken. I alla andra fall antar y värdet 1.

5.  Nettokapitalbaskravet för kurvrisk ska läggas samman över undergrupper inom varje riskklass, med användning av nedanstående formel, där motsvarande föreskrivna korrelationer γbc för olika uppsättningar av nettokrav för kurvrisk som tillhör olika undergrupper ska användas. Detta ger det riskklasspecifika kapitalbaskravet för kurvrisk.

  

där

för alla riskfaktorer i undergrupp b och i undergrupp c,

är en funktion som antar värdet 0 om och båda har negativa tecken. I alla andra fall antar värdet 1.

Om dessa värden för och ger ett negativt tall för totalsumman av

ska institutet beräkna kapitalbaskravet för kurvrisk med en annan specificering där för alla riskfaktorer i undergrupp b och för alla riskfaktorer i undergrupp c.

6.  Riskklasspecifika kapitalbaskrav för kurvrisk ska beräknas för varje riskklass i enlighet med punkt 2–5.

Artikel 325i Sammanräkning av riskklasspecifika kapitalbaskrav för delta-, vega- och kurvrisker

1.  Instituten ska lägga samman riskklasspecifika kapitalbaskrav för delta-, vega- och kurvrisker genom att följa stegen i punkt 2 och 3.

2.  Stegen för att beräkna riskklasspecifika kapitalbaskrav för delta-, vega- och kurvrisker som anges i artiklarna 325g och 325h ska utföras tre gånger per riskklass, och varje gång ska olika uppsättningar av korrelationsparametrarna (korrelation mellan riskfaktorer inom en undergrupp) och (korrelation mellan undergrupper inom en riskklass) användas. Var och en av de tre uppsättningarna ska avse olika scenarier enligt följande:

a)  Scenario med medelhög korrelation, där korrelationsparametrarna och är desamma som de parametrar som anges i avsnitt 6.

b)  Scenario med hög korrelation, där korrelationsparametrarna och som anges i avsnitt 6 enhetligt ska multipliceras med 1,25, och där och har ett tak på 100 %.

c)  Scenario med låg korrelation, där motsvarande föreskrivna korrelationer som anges i avsnitt 6 enhetligt ska multipliceras med 0,75.

3.  För varje scenario ska institutet fastställa ett scenariospecifikt kapitalbaskrav på portföljnivå. De kapitalbaskrav på portföljnivå som är specifika för de olika scenarierna ska beräknas som summan av de riskklasspecifika kapitalbaskraven för detta scenario.

4.  De slutliga kapitalbaskraven för portföljen ska motsvara de högsta av de tre kapitalbaskraven på portföljnivå för de olika scenarierna, beräknade i enlighet med punkt 3.

Artikel 325jBehandling av indexinstrument och optioner med flera underliggande

1.  Instituten ska använda genomlysning för indexinstrument och optioner med flera underliggande om alla ingående delar i indexet eller optionen har deltariskkänsligheter med samma tecken. Känsligheterna för ingående riskfaktorer från indexinstrument och optioner med flera underliggande får utan förbehåll kvittas mot känsligheter för instrument med ett enda namn, utom för positioner i korrelationshandelsportföljen.

2.  Optioner med flera underliggande med deltariskkänsligheter med olika tecken ska undantas från delta- och vegarisk, men omfattas av tillägget för kvarstående risk som avses i avsnitt 4 i detta kapitel.

Artikel 325kBehandling av företag för kollektiva investeringar

1.  Instituten ska beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisk för en position i företag för kollektiva investeringar (fonder) med användning av en av följande metoder:

a)  Om institutet kan identifiera fondens eller indexinstrumentets underliggande investeringar dagligen ska det göra en genomlysning av de underliggande investeringarna och beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisk för denna position i enlighet med metoden i artikel 325j.1.

b)  Om dagliga priser för fonden är tillgängliga men institutet känner till fondens mandat, ska det betrakta positionen i fonden som ett aktieinstrument vid tillämpning av den känslighetsbaserade metoden.

c)  Om dagliga priser för fonden är tillgängliga men institutet inte känner till fondens mandat, ska det betrakta positionen i fonden som ett aktieinstrument vid tillämpning av den känslighetsbaserade metoden och tilldela positionen en riskvikt som motsvarar undergruppen ”övriga sektorer” för aktierisk.

2.  Institut får använda sig av följande tredje parter för att enligt de metoder som anges i detta kapitel beräkna och rapportera sina kapitalbaskrav för marknadsrisk för positioner i fonder:

a)  Fondens förvaringsinstitut, under förutsättning att fonden uteslutande investerar i värdepapper och deponerar samtliga dessa värdepapper hos det förvaringsinstitutet.

b)  För andra fonder, fondens förvaltningsföretag, under förutsättning att fondens förvaltningsföretag uppfyller kriterierna i artikel 132.3 a.

3.  EBA ska utarbeta tekniska standarder för tillsyn för att närmare ange vilka riskvikter som ska tilldelas till positioner i sådana fonder som avses i punkt 1 b.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [15 månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 325lEmissionsgarantipositioner

1.  Instituten får använda förfarandet denna artikel för att beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisker för positioner i skuldinstrument eller aktieinstrument.

2.  Instituten ska använda en av de relevanta multiplikationsfaktorer som anges i tabell 1 för nettokänsligheter för alla emissionsgarantipositioner i varje enskild emittent, förutom emissionsgarantipositioner som tecknats eller i sin tur garanterats av tredje part på grundval av uttryckligt avtal, och beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisk i enlighet med metoden i detta kapitel på grundval av justerade nettokänsligheter.

Tabell 1

arbetsdag 0

0 %

arbetsdag 1

10 %

arbetsdag 2–3

25 %

arbetsdag 4

50 %

arbetsdag 5

75 %

efter arbetsdag 5

100 %

Vid tillämpning av denna artikel avses med arbetsdag 0 den arbetsdag då institutet blir ovillkorligen bundet att motta en viss kvantitet av värdepapper till ett överenskommet pris.

3.  Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna om tillämpningen av förfarandet i denna artikel.

Avsnitt 3Definitioner av riskfaktorer och känslighet

Underavsnitt 1Definitioner av riskfaktorer

Artikel 325m Riskfaktorer för generell ränterisk

1.  För alla riskfaktorer för generell ränterisk, däribland inflationsrisk och valutabasisrisk, ska det finnas en undergrupp per valuta, som var och en innehåller olika typer av riskfaktorer.

De deltariskfaktorer för generell ränterisk som gäller för räntekänsliga instrument ska vara den relevanta riskfria räntan per valuta och per var och en av följande löptider: 0,25 år, 0,5 år, 1 år, 2 år, 3 år, 5 år, 10 år, 15 år, 20 år, 30 år. Instituten ska tilldela riskfaktorer till de bestämda punkterna genom linjär interpolering eller genom en metod som är mest förenlig med de prissättningsfunktioner som används av institutets oberoende riskkontrollfunktion när den rapporterar marknadsrisker eller vinst och förlust till den verkställande ledningen.

2.  Instituten ska erhålla de riskfria räntorna per valuta från de penningmarknadsinstrument i institutets handelslager som har lägst kreditrisk, såsom OIS-kontrakt (overnight index swaps).

3.  Om ett institut inte kan använda den metod som avses i punkt 2 ska den riskfria räntan baseras på en eller flera marknadsimplicita swapkurvor som institutet använder för att marknadsvärdera positioner, såsom swapkurvorna för interbankräntan vid försäljning.

Om data är otillräckliga för sådana marknadsimplicita swapkurvor som beskrivs i punkt 2 och i det första stycket i den här punkten, får den riskfria räntan härledas från den kurva för statspapper som är lämpligast för en given valuta.

Om instituten använder riskfaktorer som härletts från statspapper såsom anges i andra stycket i denna punkt får statspappren inte vara undantagna från kapitalbaskrav för kreditspreadrisk. I sådana fall, där det inte är möjligt att skilja den riskfria räntan från kreditspreadkomponenten, ska känsligheten för denna riskfaktor tilldelas både till klassen för generell ränterisk och för kreditspreadrisk.

4.  När det gäller riskfaktorer för generell ränterisk ska varje valuta utgöra en separat undergrupp. Instituten ska tilldela olika riskvikt till riskfaktorer inom samma undergrupp, men med olika löptid, i enlighet med avsnitt 6.

Instituten ska tillämpa ytterligare riskfaktorer för inflationsrisk på skuldinstrument vars kassaflöden är en funktion av inflationstakten. Dessa ytterligare riskfaktorer ska utgöras av en vektor med marknadsimplicita inflationstakter för olika löptider per valuta. För varje instrument ska vektorn omfatta lika många komponenter som antalet inflationstakter som används som variabler i institutets prissättningsmodell för det instrumentet.

5.  Instituten ska beräkna instrumentets känslighet för den ytterligare riskfaktorn för inflationsrisk enligt vad som avses i punkt 4 som förändringen i instrumentets värde, enligt institutets prissättningsmodell, till följd av ett skift med 1 räntepunkt i var och en av vektorns komponenter. Varje valuta ska utgöra en separat undergrupp. Inom varje undergrupp ska instituten behandla inflation som en enda riskfaktor, oberoende av antalet komponenter i varje vektor. Instituten ska kvitta alla inflationskänsligheter inom en undergrupp, beräknade enligt ovan, för att erhålla en enda nettokänslighet per undergrupp.

6.  Skuldinstrument som ger upphov till betalningar i olika valutor ska också omfattas av valutabasisrisk mellan dessa valutor. Vid tillämpning av den känslighetsbaserade beräkningsmetoden ska de riskfaktorer som instituten använder vara valutabasisrisken för varje valuta i förhållande till antingen USD eller EUR. Instituten ska beräkna en valutabasis som varken avser basis i förhållande till USD eller basis i förhållande till EUR som antingen ”basis i förhållande till USD” eller ”basis i förhållande till EUR”.

Varje valutabasisriskfaktor ska utgöras av en vektor med valutabasis för olika löptider per valuta. För varje instrument ska vektorn omfatta lika många komponenter som antalet valutabasisvariabler i institutets prissättningsmodell för det instrumentet. Varje valuta ska utgöra en separat undergrupp.

Instituten ska beräkna instrumentets känslighet för denna riskfaktor som förändringen i instrumentets värde, enligt institutets prissättningsmodell, till följd av ett skift med 1 räntepunkt i var och en av vektorns komponenter. Varje valuta ska utgöra en separat undergrupp. Inom varje undergrupp ska det finnas två distinkta möjliga riskfaktorer: Basis i förhållande till EUR och basis i förhållande till USD oberoende av antalet komponenter i varje valutabasisvektor. Det får högst finnas två nettokänsligheter per undergrupp.

7.  De vegariskfaktorer för generell ränterisk som gäller för optioner med underliggande som är känsliga för generell ränterisk ska vara de relevanta riskfria räntornas implicita volatiliteter enligt vad som beskrivs i punkterna 2 och 3, vilka ska tilldelas till undergrupper beroende på valuta, och placeras in under följande löptider inom varje undergrupp: 0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år. Det ska finnas en undergrupp per valuta.

För kvittningsändamål ska instituten utgå ifrån att implicita volatiliteter som är kopplade till samma riskfria ränta och inplacerade under samma löptid utgör samma riskfaktor.

När ett institut fördelar implicita volatiliteter till löptiderna enligt denna punkt ska följande gälla:

a)  Om löptiden för optionen är i linje med löptiden för det underliggande ska en enda riskfaktor gälla, vilken ska placeras in i enlighet med den löptiden.

b)  Om löptiden för optionen är kortare än löptiden för det underliggande ska riskfaktorer gälla enligt följande:

i)  Den första riskfaktorn ska placeras in i enlighet med löptiden för optionen.

ii)  Den andra riskfaktorn ska placeras in i enlighet med den återstående löptiden för optionens underliggande vid tidpunkten för optionens förfallodag.

8.  De kurvriskfaktorer för generell ränterisk som ska tillämpas av instituten ska utgöras av en vektor med riskfria räntor, som motsvarar en specifik riskfri räntekurva, per valuta. Varje valuta ska utgöra en separat undergrupp. För varje instrument ska vektorn omfatta lika många komponenter som antalet olika löptider för riskfria räntor som används som variabler i institutets prissättningsmodell för det instrumentet.

9.  Instituten ska beräkna instrumentets känslighet för varje riskfaktor som används i formeln för kurvrisk i enlighet med artikel 325h. När det gäller kurvrisken ska instituten utgå ifrån att vektorer som motsvarar olika avkastningskurvor och som har olika många komponenter utgör samma riskfaktor, förutsatt att vektorerna motsvarar samma valuta. Instituten ska kvitta känsligheter för samma riskfaktor. Det får bara finnas en nettokänslighet per undergrupp.

Kapitalkrav ska inte gälla för kurvrisk avseende inflationsrisk och valutabasisrisk.

Artikel 325n Riskfaktorer för kreditspreadrisk för icke-värdepapperiseringar

1.  De deltariskfaktorer för kreditspreadrisk som ska tillämpas av instituten på instrument som inte är värdepapperiseringar och som är känsliga för kreditspreadrisk ska vara deras kreditspreadar för emittenter, härledda från relevanta skuldinstrument och kreditswappar, och inplacerade under var och en av följande löptider: 0,25 år, 0,5 år, 1 år, 2 år, 3 år, 5 år, 10 år, 15 år, 20 år, 30 år. Instituten ska tillämpa en riskfaktor per emittent och löptid, oberoende av om kreditspreadarna för emittenter är härledda från skuldinstrument eller kreditswappar. Undergrupperna ska vara de sektorsuppdelade grupper som anges i avsnitt 6, och varje undergrupp ska omfatta alla de riskfaktorer som tilldelats till den berörda sektorn.

2.  De vegariskfaktorer för kreditspreadrisk som ska tillämpas av instituten på optioner med underliggande som inte är värdepapperiseringar och som är känsliga för kreditspreadrisk ska vara de implicita volatiliteterna för det underliggandes kreditspreadar för emittenter, härledda enligt punkt 1, vilka ska placeras in under följande löptider i enlighet med löptiden för den option som omfattas av kapitalbaskrav: 0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år. Samma undergrupper ska användas som för deltakreditspreadrisken för instrument som inte är värdepapperiseringar.

3.  De kurvriskfaktorer för kreditspreadrisk som ska tillämpas av institut på instrument som inte är värdepapperiseringar ska utgöras av en vektor med kreditspreadar, som motsvarar kreditspreadkurvan för en specifik emittent. För varje instrument ska vektorn omfatta lika många komponenter som antalet olika löptider för kreditspreadar som används som variabler i institutets prissättningsmodell för det instrumentet. Samma undergrupper ska användas som för deltakreditspreadrisken för instrument som inte är värdepapperiseringar.

4.  Instituten ska beräkna instrumentets känslighet för varje riskfaktor som används i formeln för kurvrisk i enlighet med artikel 325h. När det gäller kurvrisken ska instituten utgå ifrån att vektorer som härletts från antingen relevanta skuldinstrument eller kreditswappar, och som har olika många komponenter, utgör samma riskfaktor, förutsatt att vektorerna motsvarar samma emittent.

Artikel 325oRiskfaktorer för kreditspreadrisk för värdepapperiseringar

1.  Instituten ska tillämpa de riskfaktorer för kreditspreadrisk för värdepapperiseringar i korrelationshandelsportföljen som avses i punkt 3 på värdepapperiseringspositioner som ingår i korrelationshandelsportföljen enligt vad som avses i artikel 104.7–104.9.

Instituten ska tillämpa de riskfaktorer för kreditspreadrisk för värdepapperiseringar som inte ingår i korrelationshandelsportföljen som avses i punkt 5 på värdepapperiseringspositioner som inte ingår i korrelationshandelsportföljen enligt vad som avses i artikel 104.7–104.9.

2.  De undergrupper som gäller för kreditspreadrisken för värdepapperiseringar som ingår i korrelationshandelsportföljen ska vara samma undergrupper som för kreditspreadrisken för icke-värdepapperiseringar enligt vad som avses i avsnitt 6.

De undergrupper som gäller för kreditspreadrisken för värdepapperiseringar som inte ingår i korrelationshandelsportföljen ska vara specifika för denna riskklassgrupp enligt vad som avses i avsnitt 6.

3.  De riskfaktorer för kreditspreadrisk som ska tillämpas av instituten för värdepapperiseringspositioner som ingår i korrelationshandelsportföljen är följande:

a)  Deltariskfaktorerna ska vara alla relevanta kreditspreadar för emission av värdepapperiseringspositionens underliggande exponeringar, härledda från relevanta skuldinstrument och kreditswappar, och för var och en av följande löptider: 0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år.

b)  De vegariskfaktorer som gäller för optioner med underliggande som utgörs av värdepapperiseringspositioner som ingår i korrelationshandelsportföljen ska vara de implicita volatiliteterna för kreditspreadarna för emission av de underliggande exponeringarna för värdepapperiseringpositionen, härledda enligt led a i denna punkt, vilka ska placeras in under följande löptider i enlighet med löptiden för motsvarande option som omfattas av kapitalbaskrav: 0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år.

c)  Kurvriskfaktorerna ska vara de relevanta avkastningskurvorna för kreditspread för emission av värdepapperiseringspositionens underliggande exponeringar, uttryckt som en vektor med kreditspreadar för olika löptider, härledda enligt led a i denna punkt. För varje instrument ska vektorn omfatta lika många komponenter som antalet olika löptider för kreditspreadar som används som variabler i institutets prissättningsmodell för det instrumentet.

4.  Instituten ska beräkna värdepapperiseringspositionens känslighet för varje riskfaktor som används i formeln för kurvrisk i enlighet med artikel 325h. När det gäller kurvrisken ska instituten utgå ifrån att vektorer som härletts från antingen relevanta skuldinstrument eller kreditswappar och som har olika många komponenter utgör samma riskfaktor, förutsatt att vektorerna motsvarar samma emittent.

5.  De riskfaktorer för kreditspreadrisk som ska tillämpas av instituten på värdepapperiseringspositioner som inte ingår i korrelationshandelsportföljen ska avse spreaden för tranchen och inte spreaden för de underliggande instrumenten, och ska vara följande:

a)  Deltariskfaktorerna ska vara de relevanta kreditspreadarna för tranchen, inplacerade under följande löptider i enlighet med löptiden för tranchen: 0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år.

b)  De vegariskfaktorer som gäller för optioner med underliggande som utgörs av värdepapperiseringspositioner som inte ingår i korrelationshandelsportföljen ska vara de implicita volatiliteterna för kreditspreadarna för trancherna, som var och en ska placeras in under följande löptider i enlighet med löptiden för den option som omfattas av kapitalbaskrav: 0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år.

c)  Kurvriskfaktorerna ska vara desamma som de som beskrivs i led a i denna punkt. En gemensam riskvikt ska tillämpas på alla dessa riskfaktorer, i enlighet med avsnitt 6.

Artikel 325pRiskfaktorer för aktierisk

1.  Undergrupperna för samtliga aktieriskfaktorer ska vara de sektorsuppdelade grupper som anges i avsnitt 6.

2.  De deltariskfaktorer som ska tillämpas av instituten ska vara alla aktieavistakurser och alla räntor för aktieåterköpsavtal eller aktiereporäntor.

När det gäller aktierisk ska en specifik aktierepokurva utgöra en enda riskfaktor som uttrycks som en vektor med reporäntor för olika löptider. För varje instrument ska vektorn omfatta lika många komponenter som antalet olika löptider för reporäntor som används som variabler i institutets prissättningsmodell för det instrumentet.

Instituten ska beräkna instrumentets känslighet för denna riskfaktor som förändringen i instrumentets värde, enligt institutets prissättningsmodell, till följd av ett skift med 1 räntepunkt i var och en av vektorns komponenter. Instituten ska kvitta känsligheterna för reporänteriskfaktorn för samma aktierelaterade värdepapper oberoende av antalet komponenter i varje vektor.

3.  De vegariskfaktorer för aktierisk som ska tillämpas av instituten på optioner med underliggande som är känsliga för aktierisk ska vara de implicita volatiliteterna för aktieavistakurser, vilka ska placeras in under följande löptider i enlighet med löptiderna för motsvarande optioner som omfattas av kapitalbaskrav: 0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år. Kapitalkrav ska inte gälla för vegarisk för aktiereporäntor.

4.  De kurvriskfaktorer för aktierisk som ska tillämpas av instituten på optioner med underliggande som är känsliga för aktierisk är alla aktieavistakurser, oberoende av de motsvarande optionernas löptid. Kapitalkrav ska inte gälla för kurvrisk för aktiereporäntor.

Artikel 325qRiskfaktorer för råvarurisk

1.  Undergrupperna för samtliga råvaruriskfaktorer ska vara de sektorsuppdelade grupper som anges i avsnitt 6.

2.  De deltariskfaktorer för råvarurisk som ska tillämpas av instituten på instrument som är känsliga för råvarurisk ska vara alla råvaruavistakurser per typ av råvara och per kvalitetsgrad. Instituten ska bara utgå ifrån att två råvarupriser för samma typ av vara, med samma löptid och med samma typ av avtalsklass ska utgöra samma riskfaktor, om de rättsliga villkoren avseende leveransorten är identiska.

3.  De vegariskfaktorer för råvarurisk som ska tillämpas av instituten på optioner med underliggande som är känsliga för råvarurisk ska vara de implicita volatiliteterna för råvarupriser per typ av råvara, vilka ska placeras in under följande löptider i enlighet med löptiderna för motsvarande optioner som omfattas av kapitalbaskrav: 0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år. Instituten ska utgå ifrån att känsligheter för samma typ av råvara som tilldelas till samma löptid utgör en enda riskfaktor som de sedan ska kvitta.

4.  De kurvriskfaktorer för råvarurisk som ska tillämpas av instituten på optioner med underliggande som är känsliga för råvarurisk ska vara en uppsättning råvarupriser med olika löptid per typ av råvara, uttryckt som en vektor. För varje instrument ska vektorn omfatta lika många komponenter som antalet priser för den råvaran som används som variabler i institutets prissättningsmodell för det instrumentet. Instituten ska inte göra någon skillnad mellan råvarupriserna per typ av avtalsklass eller per leveransort.

Instrumentets känslighet för varje riskfaktor som används i formeln för kurvrisk ska beräknas i enlighet med artikel 325h. När det gäller kurvrisken ska instituten utgå ifrån att vektorer med olika många komponenter utgör samma riskfaktor, förutsatt att vektorerna motsvarar samma typ av råvara.

Artikel 325rRiskfaktorer för valutarisk

1.  De deltariskfaktorer för valutarisk som ska tillämpas av instituten på instrument som är känsliga för valutarisk ska vara alla avistaväxelkurser mellan den valuta som instrumentet är uttryckt i och institutets rapportvaluta. Det ska finnas en undergrupp per valutapar, med en enda riskfaktor och en enda nettokänslighet.

2.  De vegariskfaktorer för valutarisk som ska tillämpas av instituten på optioner med underliggande som är känsliga för valutarisk ska vara de implicita volatiliteterna för växelkurser mellan de valutapar som avses i punkt 1. Växelkursernas implicita volatiliteter ska placeras in under följande löptider i enlighet med löptiderna för motsvarande optioner som omfattas av kapitalbaskrav: 0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år.

3.  De kurvriskfaktorer för valutarisk som ska tillämpas av instituten på optioner med underliggande som är känsliga för valutarisk ska vara samma som de som avses i punkt 1.

4.  Instituten ska inte vara skyldiga att göra åtskillnad mellan onshore- och offshorevarianter av en valuta för alla delta-, vega- och kurvriskfaktorer för valutarisk.

Underavsnitt 2 Definitioner av känslighet

Artikel 325s Deltariskkänsligheter

1.  Instituten ska beräkna deltariskkänsligheter för generell ränterisk enligt följande:

a)  Känsligheterna för riskfaktorer som utgörs av riskfria räntor ska beräknas enligt följande:

 

där

= räntan i en riskfri avkastningskurva k a med löptiden t,

Vi (.) = prissättningsfunktionen för instrumentet i,

x, y = andra variabler i prissättningsfunktionen.

b)  Känsligheterna för riskfaktorer som utgörs av inflationsrisk och valutabasisrisk () ska beräknas enligt följande:

 

där

= en vektor med m komponenter som representerar den implicita inflationskurvan eller valutabasiskurvan för en given valuta j, där m är lika med antalet inflations- eller valutabasisrelaterade variabler som används i prissättningsmodellen för instrumentet i,

= enhetsmatrisen med dimensionen (1 x m),

Vi (.) = prissättningsfunktionen för instrumentet i,

y, z = andra variabler i prissättningsmodellen.

2.  Instituten ska beräkna deltariskkänsligheterna för kreditspreadrisk för alla värdepapperiseringspositioner och icke-värdepapperiseringspositioner () enligt följande:

där

= värdet på kreditspreaden för en emittent j vid löptiden t,

Vi (.) = prissättningsfunktionen för instrumentet i,

x, y = andra variabler i prissättningsfunktionen.

3.  Instituten ska beräkna deltariskkänsligheterna för aktierisk enligt följande:

a)  Känsligheterna för riskfaktorer k (sk) som utgörs av aktieavistakurser ska beräknas enligt följande:

där

k är ett specifikt aktierelaterat värdepapper,

EQk är värdet på avistakursen för det aktierelaterade värdepappret, och

Vi (.) är prissättningsfunktionen för instrumentet i.

x, y är andra variabler i prissättningsmodellen.

b)  Känsligheterna för riskfaktorer som utgörs av aktiereporäntor ska beräknas enligt följande:

 

där

k = index som anger aktien,

= en vektor med m komponenter som representerar reporäntekurvan för en specifik aktie k, där m är lika med antalet reporäntor motsvarande olika löptider som används i prissättningsmodellen för instrumentet i,

= enhetsmatrisen med dimensionen (1 x m),

Vi (.) = prissättningsfunktionen för instrumentet i,

y, z = andra variabler i prissättningsmodellen för instrumentet i.

4.  Instituten ska beräkna deltariskkänsligheter för råvarurisk för varje riskfaktor k (sk) enligt följande:

där

k = en given råvaruriskfaktor,

CTYk = värdet på riskfaktorn k,

Vi (.) = marknadsvärdet på instrumentet i som en funktion av riskfaktorn k.

5.  Instituten ska beräkna deltariskkänsligheter för valutarisk för varje valutariskfaktor k (sk) enligt följande:

där

k = en given valutariskfaktor,

FXk = värdet på riskfaktorn,

Vi (.) = marknadsvärdet på instrumentet i som en funktion av riskfaktorn k.

Artikel 325tVegariskkänsligheter

1.  Instituten ska beräkna en options vegariskkänsligheter för en given riskfaktor k (sk) enligt följande:

där

k = en specifik vegariskfaktor som utgörs av en implicit volatilitet,

= värdet av den riskfaktorn, uttryckt i procent,

x, y = andra variabler i prissättningsfunktionen.

2.  När det gäller riskklasser där vegariskfaktorerna har en löptidsdimension, men där bestämmelserna om inplacering av riskfaktorerna inte är tillämpliga eftersom optionerna inte har en löptid, ska instituten placera in de riskfaktorerna under den längsta föreskrivna löptiden. Optionerna ska omfattas av tillägg för kvarstående risk.

3.  När det gäller optioner som saknar lösenpris eller barriär, och optioner som har flera lösenpris eller barriärer, ska instituten tillämpa den inplacering under lösenpris och löptid som används internt för att prissätta optionen. Dessa optioner ska också omfattas av tillägg för kvarstående risk.

4.  Instituten ska inte beräkna vegarisk för värdepapperiseringstrancher som ingår i korrelationshandelsportföljen enligt vad som avses i artikel 104.7–104.9 och som inte har en implicit volatilitet. Delta- och kurvrisk ska beräknas för dessa värdepapperiseringstrancher.

Artikel 325uBestämmelser för känslighetsberäkningar

1.  Med hjälp av de formler som anges i detta underavsnitt ska instituten härleda känsligheter från de prissättningsmodeller som utgör grunden för resultatrapporteringen till den verkställande ledningen.

Genom undantag från första stycket får behöriga myndigheter kräva att ett institut som beviljats tillstånd att använda den internmodellmetod som förklaras i kapitel 1b i denna avdelning ska använda de prissättningsmodeller som ingår i internmodellmetodens riskmätningsmodell för att beräkna och rapportera kapitalbaskraven för marknadsrisker i enlighet med kraven i artikel 325ba.2 b.

2.  Instituten ska anta att den implicita volatiliteten är konstant vid beräkningen av deltakänsligheter för instrument som omfattas av optionalitet.

3.  Instituten ska anta att optionens underliggande följer antingen en lognormal eller en normal fördelning i de prissättningsmodeller som känsligheterna härleds från vid beräkningen av vegariskkänslighet för generell ränterisk eller kreditspreadrisk. Instituten ska anta att det underliggande följer antingen en lognormal eller en normal fördelning i de prissättningsmodeller som känsligheterna härleds från vid beräkningen av vegariskkänslighet för aktierisk, råvarurisk eller valutarisk.

4.  Instituten ska beräkna alla känsligheter utan kreditvärdighetsjusteringar.

4a.  Genom undantag från punkt 1 får ett institut, efter godkännande av behöriga myndigheter, använda alternativa definitioner av deltariskkänsligheter vid beräkningen av kapitalbaskraven för en position i handelslagret i enlighet med detta kapitel om institutet uppfyller alla följande villkor:

  a)  En oberoende enhet för riskkontroll inom institutet använder de alternativa definitionerna för intern riskhantering och för resultatrapportering till den verkställande ledningen.

  b)  Institutet påvisar att de alternativa definitionerna är lämpligare för att fastställa relevanta känsligheter för positionen än de formler som avses i detta underavsnitt och att de känsligheter som fastställs inte skiljer sig väsentligt från dessa formler.

4b.  Genom undantag från punkt 1 får ett institut, efter godkännande av behöriga myndigheter, beräkna vegakänsligheter utifrån en linjär transformation av alternativa definitioner av känsligheter vid beräkningen av kapitalbaskraven för en position i handelslagret i enlighet med detta kapitel om institutet uppfyller alla följande villkor:

  a)  En oberoende enhet för riskkontroll inom institutet använder de alternativa definitionerna för intern riskhantering och för resultatrapportering till den verkställande ledningen.

  b)  Institutet ska påvisa att de alternativa definitionerna är lämpligare för att fastställa känsligheterna för positionen än de formler som avses i detta underavsnitt och den linjära transformation som anges i det första stycket avspeglar en vegariskkänslighet.

Avsnitt 4Tillägg för kvarstående risk

Artikel 325vKapitalbaskrav för kvarstående risker

1.  Utöver de kapitalbaskrav för marknadsrisk som anges i avsnitt 2 i detta kapitel ska instituten tillämpa extra kapitalbaskrav i enlighet med denna artikel för instrument som är exponerade för kvarstående risker.

2.  Instrument är exponerade för kvarstående risker om de uppfyller något av följande villkor:

a)  De har ett underliggande av exotisk typ.

  Instrument med ett underliggande av exotisk typ är handelslagerinstrument med en underliggande exponering som inte omfattas av delta-, vega- eller kurvriskberäkning enligt den känslighetsbaserade metod som fastställs i avsnitt 2, eller av kapitalkravet för fallissemangsrisk som beskrivs i avsnitt 5.

  Underliggande exponeringar av exotisk typ är bland annat livsfallsrisk, väder, naturkatastrofer och framtida realiserad volatilitet.

b)  De är exponerade för andra kvarstående risker.

  Instrument som är exponerade för andra kvarstående risker är instrument som uppfyller följande kriterier:

  i)  Instrumentet omfattas av kapitalbaskrav för vega- och kurvrisk enligt den känslighetsbaserade beräkningsmetoden i avsnitt 2 och genererar avkastning som inte kan replikeras som en ändlig linjär kombination av klassiska optioner med en enda underliggande aktiekurs, växelkurs, råvarunotering, obligationskurs, kreditswapp eller ränteswapp.

  ii)  Instrumentet är en värdepapperiseringsposition som ingår i korrelationshandelsportföljen enligt vad som avses i artikel 104.7–104.9. Icke-värdepapperiseringar för risksäkringsändamål som ingår i korrelationshandelsportföljen ska inte beaktas.

3.  Instituten ska beräkna de extra kapitalbaskrav som avses i punkt 1 som summan av teoretiska bruttobelopp för de instrument som avses i punkt 2, multiplicerad med följande riskvikter:

a)  1,0 % för de instrument som avses i punkt 2 a.

b)  0,1 % för de instrument som avses i punkt 2 b.

4.  Genom undantag från punkt 1 ska instituten inte tillämpa kapitalbaskrav för kvarstående risker när det gäller instrument som uppfyller något av följande villkor:

a)  De är noterade på en erkänd börs.

b)  De är godtagbara för central clearing i enlighet med förordning (EU) nr 648/2012.

c)  De kompenserar fullständigt marknadsriskerna för en annan position i handelslagret, varvid de två positioner i handelslagret som helt matchar varandra ska undantas från kapitalbaskravet för kvarstående risker.

5.  EBA ska utarbeta tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera vad som avses med ett underliggande av exotisk typ och vilka instrument som är utsatta för andra kravstående risker, för tillämpningen av punkt 2.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [femton månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Avsnitt 5Kapitalkrav för fallissemangsrisk

Artikel 325wDefinitioner och allmänna bestämmelser

1.  Kapitalbaskraven för fallissemangsrisk ska tillämpas på skuldinstrument och aktieinstrument, derivat med sådana instrument som underliggande tillgångar och derivat vars avkastning eller verkliga värde påverkas i händelse av fallissemang av en annan gäldenär än den som är motpart till derivatinstrumentet i sig. Instituten ska beräkna kapitalbaskraven för fallissemangsrisk separat för var och en av följande typer av instrument: icke-värdepapperiseringar, värdepapperiseringar som inte ingår i korrelationshandelsportföljen och värdepapperiseringar som ingår i korrelationshandelsportföljen. Institutets slutliga kapitalbaskrav för fallissemangsrisk ska vara summan av de tre komponenterna.

2.  I detta avsnitt gäller följande definitioner:

a)  kort exponering: när fallissemang hos en emittent eller en grupp av emittenter leder till en vinst för institutet, oavsett typ av instrument eller transaktion som skapar exponeringen.

b)  lång exponering: när fallissemang hos en emittent eller en grupp av emittenter leder till en förlust för institutet, oavsett typ av instrument eller transaktion som skapar exponeringen.

c)  bruttobelopp vid plötsligt fallissemang (jump to default, JTD): uppskattad storlek på den förlust eller vinst som gäldenärens fallissemang skulle orsaka för en specifik exponering.

d)  nettobelopp vid plötsligt fallissemang (jump to default, JTD): uppskattad storlek på den förlust eller vinst som gäldenärens fallissemang skulle orsaka för ett specifikt institut, efter kvittning mellan bruttobeloppen vid plötsligt fallissemang.

e)  förlust vid fallissemang (loss given default, LGD): förlust vid fallissemang från gäldenärens sida på ett instrument som emitterats av samma gäldenär, uttryckt som andel av instrumentets teoretiska belopp.

f)  fallissemangsriskvikter: det procenttal som motsvarar de beräknade sannolikheterna för fallissemang för varje gäldenär, i enlighet med gäldernärens kreditvärdighet.

Underavsnitt 1Kapitalkrav för fallissemangsrisk för icke-värdepapperiseringar

Artikel 325xBruttobelopp vid plötsligt fallissemang

1.  Instituten ska beräkna bruttobelopp vid plötsligt fallissemang för varje lång exponering mot skuldinstrument enligt följande formel:

JTDlång = max{LGD · Vteoretiskt + P&Llång + Justeringlång 0}

där

Vteoretiskt = instrumentets teoretiska värde,

P&Llång= en term som korrigerar för vinster eller förluster som institutet redan har tagit hänsyn till på grund av förändringar i det verkliga värdet på det instrument som skapar den långa exponeringen. Vinster anges i formeln med positivt tecken, och förluster anges med negativt tecken.

Justeringlång = det belopp som institutets förlust i händelse av fallissemang skulle öka eller minska med, på grund av derivatinstrumentets struktur, i förhållande till hela förlusten på det underliggande instrumentet. Ökningar anges i termen Justeringlång med positivit tecken, och minskningar anges med negativt tecken.

2.  Instituten ska beräkna bruttobelopp vid plötsligt fallissemang för varje kort exponering mot skuldinstrument enligt följande formel:

JTDkort = min{LGD · Vteoretiskt + P&Lkort + Justeringkort; 0}

där

Vteoretiskt = instrumentets teoretiska värde, vilket anges i formeln med negativt tecken,

P&Lkort= en term som korrigerar för vinster eller förluster som institutet redan har tagit hänsyn till på grund av förändringar i det verkliga värdet på det instrument som skapar den korta exponeringen. Vinster anges i formeln med positivt tecken, och förluster anges med negativt tecken.

Justeringkort= det belopp som institutets vinst i händelse av fallissemang skulle öka eller minska med, på grund av derivatinstrumentets struktur, i förhållande till hela förlusten på det underliggande instrumentet. Minskningar anges i termen Justeringkort med positivit tecken, och minskningar anges med negativt tecken.

3.  Den förlust vid fallissemang för skuldinstrument som instituten ska tillämpa vid beräkningar enligt punkterna 1 och 2 ska vara följande:

a)  Exponeringar mot lågprioriterade skuldinstrument ska ges ett LGD-värde på 100 %.

b)  Exponeringar mot prioriterade skuldinstrument ska ges ett LGD-värde på 75 %.

c)  Exponeringar mot säkerställda obligationer enligt artikel 129 ska ges ett LGD-värde på 25 %.

4.  För beräkningar enligt punkterna 1 och 2 ska teoretiskt värde när det gäller skuldinstrument vara instrumentets nominella värde. För beräkningar enligt punkterna 1 och 2 ska teoretiskt värde när det gäller derivatinstrument med ett underliggande räntebärande värdepapper vara det underliggande skuldinstrumentets nominella värde.

5.  För exponeringar mot aktieinstrument ska instituten beräkna bruttobelopp vid plötsligt fallissemang enligt följande, i stället för vad som avses i punkterna 1 och 2:

där

V = aktiens verkliga värde eller, när det gäller aktiederivat, det verkliga värdet på derivatinstrumentets underliggande aktie.

6.  Instituten ska ge ett LGD-värde på 100 % till aktieinstrument, för beräkning enligt punkt 6.

7.  När det gäller exponeringar mot fallissemangsrisk som härrör från derivatinstrument vars avkastning i händelse av fallissemang från gäldenärens sida inte är kopplad till det teoretiska värdet på ett visst instrument utfärdat av gäldenären, eller till LGD-värdet för gäldenären eller ett instrument som emitterats av samme gäldenär, ska instituten använda alternativa metoder för att beräkna bruttobelopp vid plötsligt fallissemang, som ska motsvara definitionen av bruttobelopp vid plötsligt fallissemang i artikel 325t.3.

8.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare ange hur instituten ska beräkna belopp vid plötsligt fallissemang för olika typer av instrument i enlighet med denna artikel, och vilka alternativa metoder som instituten ska använda för att beräkna de bruttobelopp vid plötsligt fallissemang som avses i punkt 7.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [15 månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 325yNettobelopp vid plötsligt fallissemang

1.  Instituten ska beräkna nettobelopp vid plötsligt fallissemang genom att kvitta bruttobeloppen vid plötsligt fallissemang för korta och långa exponeringar. Kvittning ska endast vara möjlig mellan exponeringar mot samma gäldenär där korta exponeringar har samma prioritet eller lägre än långa exponeringar.

2.  Kvittning ska göras helt eller delvis, beroende på löptiden för de exponeringar som kvittas mot varandra:

a)  Kvittning ska göras helt om alla de exponeringar som kvittas mot varandra har en löptid på ett år eller mer.

b)  Kvittning ska göras delvis om minst en av de exponeringar som kvittas mot varandra har en löptid på mindre än ett år; i detta fall ska beloppet vid plötsligt fallissemang för varje exponering med en löptid på mindre än ett år skalas ned i enlighet med exponeringens löptid i förhållande till ett år.

3.  Om kvittning inte är möjlig ska bruttobelopp vid plötsligt fallissemang vara lika med nettobelopp vid plötsligt fallissemang när det gäller exponeringar med en löptid på ett år eller mer. Bruttobelopp vid plötsligt fallissemang ska skalas ned för beräkningen av nettobelopp vid plötsligt fallissemang.

Den faktor som ska användas för att minska dessa exponeringar ska vara exponeringens löptid i förhållande till ett år, med ett golv på tre månader.

4.  Vid tillämpning av punkterna 2 och 3 gäller löptiderna för derivatkontrakt, och inte löptiderna för de underliggande tillgångarna. Cash equity-exponeringar ska ges en löptid på antingen ett år eller tre månader enligt institutets egen bedömning.

Artikel 325zBeräkning av kapitalbaskravet för fallissemangsrisk

1.  Oberoende av typ av motpart ska nettobelopp vid plötsligt fallissemang multipliceras med motsvarande fallissemangsriskvikt i enlighet med deras kreditkvalitet enligt vad som anges i tabell 2:

Tabell 2

Kreditkvalitetskategori

Fallissemangsriskvikt

Kreditkvalitetssteg 1

0,5 %

Kreditkvalitetssteg 2

3 %

Kreditkvalitetssteg 3

6 %

Kreditkvalitetssteg 4

15 %

Kreditkvalitetssteg 5

30 %

Kreditkvalitetssteg 6

50 %

Ej kreditvärderad

15 %

Fallerad

100 %

2.  Exponeringar som skulle få en riskvikt på 0 % enligt schablonmetoden för kreditrisk i enlighet med del III avdelning II kapitel 2, ska ges en fallissemangsriskvikt på 0 % för kapitalbaskravet för fallissemangsrisk.

3.  Det viktade nettobeloppet vid plötsligt fallissemang ska tilldelas till följande undergrupper: företag, stater och lokala myndigheter/kommuner.

4.  Viktade nettobelopp vid plötsligt fallissemang ska läggas samman inom varje undergrupp enligt följande formel:

där

i = index som anger ett instrument som tillhör undergrupp b,

= kapitalbaskrav för fallissemangsrisk för undergrupp b,

= en kvot som visar en vinst för säkringsförhållanden inom en undergrupp, och som beräknas enligt följande:

 

Summering av långa och korta positioner för beräkning av och ska göras för alla positioner i en undergrupp, oberoende av vilket kreditkvalitetssteg positionerna placeras in i, vilket leder till ett kapitalbaskrav för fallissemangsrisk för varje undergrupp.

5.  Det slutliga kapitalbaskravet för fallissemangsrisk för icke-värdepapperiseringar ska beräknas som en enkel summa av alla undergruppers specifika kapitalbaskrav.

Underavsnitt 2Kapitalkrav för fallissemangsrisk för värdepapperiseringar som inte ingår i korrelationshandelsportföljen

Artikel 325aaBelopp vid plötsligt fallissemang

1.  Bruttobelopp vid plötsligt fallissemang för värdepapperiseringsexponeringar ska vara dessa exponeringars verkliga värden.

2.  Nettobelopp vid plötsligt fallissemang ska fastställas genom att kvitta långa och korta bruttobelopp vid plötsligt fallissemang. Kvittning ska endast vara möjlig mellan värdepapperiseringsexponeringar med samma underliggande tillgångsgrupp och som tillhör samma tranch. Kvittning ska inte vara tillåten mellan värdepapperiseringsexponeringar med olika underliggande tillgångsgrupper även om de har samma fästpunkt och avskiljningspunkt.

3.  Om det, genom att dela upp eller kombinera befintliga värdepapperiseringsexponeringar, går att perfekt replikera andra befintliga värdepapperiseringsexponeringar, frånsett löptid, får de exponeringar som är resultatet av uppdelningen eller kombinationen användas för kvittning istället för de ursprungliga exponeringarna.

4.  Om det, genom att dela upp eller kombinera befintliga exponeringar i underliggande namn, går att perfekt replikera hela tranchestrukturen för en befintlig värdepapperiseringsexponering, får de exponeringar som är resultatet av uppdelningen eller kombinationen användas för kvittning. Om underliggande namn används på detta sätt ska de tas bort från beräkningen av fallissemangsrisk för icke-värdepapperiseringar.

5.  Artikel 325y ska gälla för både ursprungliga och replikerade värdepapperiseringsexponeringar. De relevanta löptiderna ska vara löptiderna för värdepapperiseringstrancherna.

Artikel 325abBeräkning av kapitalbaskravet för fallissemangsrisk för värdepapperiseringar

1.  Nettobelopp vid plötsligt fallissemang för värdepapperiseringsexponeringar ska multipliceras med 8 % av den riskvikt som gäller för den berörda värdepapperiseringsexponeringen, inklusive STS-värdepapperiseringar, utanför handelslagret i enlighet med den rangordning av metoder som anges i avdelning II kapitel 5 avsnitt 3 och oberoende av typ av motpart.

2.  En löptid på ett år ska tillämpas för alla trancher där riskvikterna beräknas i enlighet med intern och extern kreditvärderingsmetod för värdepapperisering (SEC-IRBA och SEC-ERBA).

3.  De riskvägda beloppen för plötsligt fallissemang för enskilda kontanta värdepapperiseringsexponeringar ska begränsas till positionens verkliga värde.

4.  De riskvägda nettobeloppen vid plötsligt fallissemang ska tilldelas till följande undergrupper:

a)  En gemensam undergrupp för alla företag, oberoende av region.

b)  44 olika undergrupper som motsvarar en undergrupp per region för var och en av de elva fastställda tillgångsklasserna. De elva tillgångsklasserna är tillgångsbaserade certifikat (ABCP), billån och billeasingavtal, värdepapper med privata hypotekslån som säkerhet (RMBS), kreditkort, värdepapper med lån på kommersiella fastigheter som säkerhet (CMBS), CLO (Collateralised Loan Obligations), ”CDO-squared” (Collateralised Debt Obligations), små och medelstora företag, studielån, övriga kundkrediter och övrig marknadsupplåning. De fyra regionerna är Asien, Europa, Nordamerika och övriga regioner.

5.  För att placera in en värdepapperiseringsexponering i en undergrupp ska instituten förlita sig på en klassificering som är vedertagen på marknaden. Instituten ska placera in varje värdepapperiseringsexponering i endast en av de undergrupper som anges ovan. Värdepapperiseringsexponeringar som institutet inte kan placera in under en typ eller region för det underliggande ska placeras in i kategorierna ”övriga kundkrediter”, ”övrig marknadsupplåning” eller ”övriga regioner”.

6.  Viktade nettobelopp vid plötsligt fallissemang ska läggas samman inom varje undergrupp på samma sätt som som fallissemangsrisk för icke-värdepapperiseringsexponeringar, med användning av formeln i artikel 325z.4 vilket leder till ett kapitalbaskrav för fallissemangsrisk för varje undergrupp.

7.  Det slutliga kapitalbaskravet för fallissemangsrisk för icke-värdepapperiseringar ska beräknas som en enkel summa av alla undergruppers specifika kapitalbaskrav.

Underavsnitt 3Kapitalkrav för fallissemangsrisk för värdepapperiseringar som ingår i korrelationshandelsportföljen

Artikel 325acTillämpningsområde

1.  För korrelationshandelsportföljen ska kapitalkravet innefatta fallissemangsrisken för värdepapperiseringsexponeringar och för icke-värdepapperiseringar för risksäkringsändamål. Risksäkringarna ska tas bort från beräkningen av fallissemangsrisk för icke-värdepapperiseringar. Det ska inte finnas några diversifieringsvinster mellan kapitalkravet för fallissemangsrisk för icke-värdepapperiseringar, fallissemangsrisk för värdepapperiseringar utanför korrelationshandelsportföljen och fallissemangsrisk för värdepapperiseringar i korrelationshandelsportföljen.

2.  För omsatta kredit- och aktiederivat som inte är värdepapperiseringar ska beloppen vid plötsligt fallissemang per enskild ingående emitterande juridisk person fastställas med hjälp av en genomlysningsmetod.

Artikel 325adBelopp vid plötsligt fallissemang för korrelationshandelsportföljen

1.  Bruttobelopp vid plötsligt fallissemang för värdepapperiseringsexponeringar och icke-värdepapperiseringsexponeringar i korrelationshandelsportföljen ska vara dessa exponeringars verkliga värden.

2.  Produkter som förfaller på n:te fallissemanget ska behandlas som produkter som delats upp i trancher med fästpunkt och avskiljningspunkt enligt följande:

a)  Fästpunkt = (N – 1) / totalt antal namn

b)  Avskiljningspunkt = N / totalt antal namn

där ”totalt antal namn” ska vara det sammanlagda antalet namn i den underliggande korgen eller poolen.

3.  Nettobelopp vid plötsligt fallissemang ska fastställas genom att kvitta långa och korta bruttobelopp vid plötsligt fallissemang. Kvittning ska endast vara möjlig mellan exponeringar som i övrigt är identiska, utom när det gäller löptid. Kvittning ska endast vara möjlig i följande fall:

a)  För indexprodukter ska kvittning vara möjlig över olika löptider inom samma indexfamilj, serie och tranche, med beaktande av specifikationerna i artikel 325y för exponeringar på mindre än ett år. Långa och korta bruttobelopp vid plötsligt fallissemang som är perfekta replikeringar får kvittas genom att de delas upp i exponeringar som motsvarar ett enda namn med användning av en värderingsmodell. För tillämpningen av denna artikel avses med uppdelning med användning av en värderingsmodell att ett ingående enda namn i en värdepapperisering värderas som skillnaden mellan värdepapperiseringens ovillkorade värde och det villkorade värdet, under antagande av att det enda namnet fallerar med ett LGD-värde på 100 %. I sådana fall ska summan av bruttobeloppen vid plötsligt fallissemang för exponeringar som motsvarar ett enda namn och som erhålls genom uppdelning, vara lika med bruttobeloppet vid plötsligt fallissemang för den ej uppdelade exponeringen.

b)  Kvittning genom uppdelning enligt led a ska inte tillåtas för återvärdepapperiseringar.

c)  För index och indextrancher ska kvittning vara möjlig över olika löptider inom samma indexfamilj, serie och tranch genom replikering eller uppdelning. I denna artikel avses med

i)  replikering: att enskilda trancher i indexvärdepapperiseringen kombineras så att de replikerar en annan tranch i samma indexserie, eller så att de replikerar en position i indexserien som inte är uppdelad i trancher,

ii)  uppdelning: att ett index replikeras med en värdepapperisering där de underliggande exponeringarna i gruppen är identiska med de exponeringar som refererar till ett enda namn och som utgör indexet.

Om de långa och korta exponeringarna i övrigt är likvärdiga, med undantag för en restkomponent, ska kvittning tillåtas och nettobeloppet vid plötsligt fallissemang ska avspegla den resterande exponeringen.

d)  Olika trancher i samma indexserie, olika serier av samma index och olika indexfamiljer får inte kvittas.

Artikel 325aeBeräkning av kapitalbaskravet för fallissemangsrisk för korrelationshandelsportföljen

1.  Nettobelopp vid plötsligt fallissemang ska multipliceras med följande:

a)  För produkter som delats upp i trancher: den fallissemangsriskvikt som motsvarar deras kreditkvalitet enligt vad som anges i artikel 325z.1 och 325z.2.

b)  För produkter som inte delats upp i trancher: den fallissemangsriskvikt som avses i artikel 325ab.1.

2.  Riskvägda nettobelopp vid plötsliga fallissemang ska tilldelas till undergrupper som motsvarar ett index.

3.  Viktade nettobelopp vid plötsligt fallissemang ska läggas samman inom varje undergrupp enligt följande formel:

där

i = ett instrument som ingår i undergrupp b,

= kapitalbaskrav för fallissemangsrisk för undergrupp b,

ctp = kvoten som visar en vinst för säkringsförhållanden inom en undergrupp, beräknad i enlighet med formeln i artikel 325z.4, men med användning av långa och korta positioner över hela korrelationshandelsportföljen och inte bara positionerna i den berörda undergruppen.

4.  Instituten ska beräkna kapitalbaskraven för fallissemangsrisk för korrelationshandelsportföljen (DRCCTP) med följande formel:

  

Avsnitt 6Riskvikter och korrelationer

Underavsnitt 1Deltariskvikter och korrelationer

Artikel 325afRiskvikter för generell ränterisk

1.  För valutor som inte omfattas av underkategorin för de mest likvida valutorna i enlighet med artikel 325be.5, ska riskvikterna för den riskfria räntans riskfaktorer vara följande:

Tabell 3

Löptid

0,25 år

0,5 år

1 år

2 år

3 år

Riskvikt (procentenheter)

2,4 %

2,4 %

2,25 %

1,88 %

1,73 %

Löptid

5 år

10 år

15 år

20 år

30 år

Riskvikt (procentenheter)

1,5 %

1,5 %

1,5 %

1,5 %

1,5 %

2.  En gemensam riskvikt på 2,25 % ska gälla för alla riskfaktorer för inflationsrisk och valutabasisrisk.

3.  För valutor som omfattas av underkategorin för de mest likvida valutorna i enlighet med artikel 325be.7 b, och för institutets inhemska valuta, ska riskvikterna för den riskfria räntans riskfaktorer vara de riskvikter som anges i tabell 3 i denna artikel dividerade med

Artikel 325agKorrelationer inom en och samma undergrupp vad gäller generell ränterisk

1.  Mellan ränteriskfaktorer inom samma undergrupp, med samma tilldelade löptid, men motsvarande olika kurvor, ska korrelationen rkl vara 99,90 %.

2.  Mellan ränteriskfaktorer inom samma undergrupp, motsvarande samma kurva, men med olika löptid, ska korrelationen fastställas i enlighet med följande formel:

där

(respektive ) = löptiden som gäller för den riskfria räntan,

=

3.  Mellan ränteriskfaktorer inom samma undergrupp, motsvarande olika kurvor och med olika löptid, ska korrelationen rkl vara lika med den korrelationsparameter som anges i punkt 2 multiplicerad med 99,90 %.

4.  Mellan riskfaktorer för riskfri ränta och för inflation ska korrelationen vara 40 %.

5.  Mellan riskfaktorer för valutabasisrisk och alla andra riskfaktorer för generell ränterisk, däribland andra riskfaktorer för valutabasisrisk, ska korrelationen vara 0 %.

Artikel 325ahKorrelationer mellan olika undergrupper vad gäller generell ränterisk

1. Parametern γbc = 50 % ska användas för att lägga samman riskfaktorer som tillhör olika undergrupper.

2. Parametern γbc = 80 % ska användas för att lägga samman riskfaktorer som tillhör olika undergrupper enligt 325aw.2a.

Artikel 325aiRiskvikter för kreditspreadrisk för icke-värdepapperiseringar

1.  Riskvikterna ska vara desamma för alla löptider (0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år) inom varje undergrupp.

Tabell 4

Undergrupp

Kreditkvalitet

Sektor

Riskvikt (procentenheter)

1

Alla

Nationell regering, inklusive centralbanker, i en medlemsstat

0,50 %

2

Kreditkvalitetssteg 1–3

Nationell regering, inklusive centralbanker, i tredjeländer, multilaterala utvecklingsbanker och internationella organisationer enligt artikel 117.2 och 118

0,5 %

3

Delstatliga regeringar, lokala myndigheter eller offentliga organ

1,0 %

4

Enheter i den finansiella sektorn, inklusive kreditinstitut som utgör en del av eller som upprättats av den nationella regeringen, delstatliga regeringar eller lokala myndigheter och subventionerade långivare

5,0 %

5

Råvaror, energi, industri, jordbruk, tillverkning, mineralutvinning

3,0 %

6

Konsumtionsvaror och tjänster, transport och lagring, administrativa tjänster och stödtjänster

3,0 %

7

Teknik, telekommunikation

2,0 %

8

Hälso- och sjukvård, allmännyttiga tjänster, tekniska aktiviteter

1,5 %

9

Säkerställda obligationer som har utfärdats av kreditinstitut i medlemsstaterna

1.0 %

10

Säkerställda obligationer som har utfärdats av kreditinstitut i tredjeländer

4.0 %

11

Kreditkvalitetssteg 4–6

Nationell regering, inklusive centralbanker, i tredjeländer, multilaterala utvecklingsbanker och internationella organisationer enligt artikel 117.2 och 118

3,0 %

12

Delstatliga regeringar, lokala myndigheter eller offentliga organ

4.0 %

13

Enheter i den finansiella sektorn, inklusive kreditinstitut som utgör en del av eller som upprättats av den nationella regeringen, delstatliga regeringar eller lokala myndigheter och subventionerade långivare

12,0 %

14

Råvaror, energi, industri, jordbruk, tillverkning, mineralutvinning

7,0 %

15

Konsumtionsvaror och tjänster, transport och lagring, administrativa tjänster och stödtjänster

8,5 %

16

Teknik, telekommunikation

5,5 %

17

Hälso- och sjukvård, allmännyttiga tjänster, tekniska aktiviteter8,5 %

5,0 %

18

Övriga sektorer

12,0 %

2.  För att placera in en riskexponering i en sektor ska kreditinstituten förlita sig på en klassificering som är vedertagen på marknaden för att dela in emittenter efter näringssektorer. Kreditinstitut ska placera in varje emittent i en enda undergrupp i tabellen i punkt 1. Riskpositioner kopplade till emittenter som kreditinstitut inte kan placera in i en sektor på detta sätt ska placeras i undergrupp 18.

Artikel 325ajKorrelationer inom en och samma undergrupp vad gäller kreditspreadrisk för icke-värdepapperiseringar

1.  Mellan de två känsligheterna WSk och WSl inom samma undergrupp ska korrelationsparametern 𝜌𝑘l fastställas enligt följande:

 

där

𝜌𝑘l (namn) är lika med 1 om de två namnen för känsligheterna k och l är identiska, och 35 % i annat fall,

𝜌𝑘l (löptid) är lika med 1 om de två punkterna för känsligheterna k och l är identiska, och 65 % i annat fall,

𝜌𝑘l (basis) är lika med 1 om de två känsligheterna gäller samma kurvor, och 99,90 % i annat fall.

2.  Korrelationerna ovan gäller inte undergrupp 18 enligt artikel 325ai.1. För formeln för sammanräkning av deltarisk inom undergrupp 18 ska kapitalkravet vara lika med summan av absolutvärdena av de vägda nettokänsligheter som tilldelats till undergrupp 18:

  

Artikel 325akKorrelationer mellan undergrupper vad gäller kreditspreadrisk för icke-värdepapperiseringar

1.  Korrelationsparametern γbc som gäller för sammanräkning av känsligheter mellan olika undergrupper ska fastställas enligt följande:

där

𝛾𝑏c(rating) är lika med 1 om de två undergrupperna har samma kreditkvalitetskategori (antingen kreditkvalitetssteg 1–3 eller kreditkvalitetssteg 4–6), och 50 % i annat fall; i samband med denna beräkning ska undergrupp 1 anses ha samma kreditkvalitetskategori som de undergrupper som har kreditkvalitetssteg 1–3,

𝛾𝑏c(sektor) ska vara lika med 1 om de två undergrupperna avser samma sektor; i annat fall ska följande procentsatser gälla:

Tabell 5

Undergrupp

1, 2 och 11

3 och 12

4 och 13

5 och 14

6 och 15

7 och 16

8 och 17

9 och 10

1, 2 och 11

 

75 %

10 %

20 %

25 %

20 %

15 %

10 %

3 och 12

 

 

5 %

15 %

20 %

15 %

10 %

10 %

4 och 13

 

 

 

5 %

15 %

20 %

5 %

20 %

5 och 14

 

 

 

 

20 %

25 %

5 %

5 %

6 och 15

 

 

 

 

 

25 %

5 %

15 %

7 och 16

 

 

 

 

 

 

5 %

20 %

8 och 17

 

 

 

 

 

 

 

5 %

9 och 10

 

 

 

 

 

 

 

 

2.  Kapitalkravet för undergrupp 18 ska läggas till kapitalet för den samlade riskklassnivån utan att några diversifierings- eller säkringseffekter gentemot någon annan undergrupp redovisas.

Artikel 325alRiskvikter för kreditspreadrisk för värdepapperiseringar som ingår i korrelationshandelsportföljen

Riskvikterna ska vara desamma för alla löptider (0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år) inom varje undergrupp.

Tabell 6

Undergrupp

Kreditkvalitet

Sektor

Riskvikt (procentenheter)

1

Alla

Nationell regering, inklusive centralbanker, i unionens medlemsstater

4 %

2

Kreditkvalitetssteg 1–3

Nationell regering, inklusive centralbanker, i tredjeländer, multilaterala utvecklingsbanker och internationella organisationer enligt artikel 117.2 och 118

4 %

3

Delstatliga regeringar, lokala myndigheter eller offentliga organ

4 %

4

Enheter i den finansiella sektorn, inklusive kreditinstitut som utgör en del av eller som upprättats av den nationella regeringen, delstatliga regeringar eller lokala myndigheter och subventionerade långivare

8 %

5

Råvaror, energi, industri, jordbruk, tillverkning, mineralutvinning

5 %

6

Konsumtionsvaror och tjänster, transport och lagring, administrativa tjänster och stödtjänster

4 %

7

Teknik, telekommunikation

3 %

8

Hälso- och sjukvård, allmännyttiga tjänster, tekniska aktiviteter

2 %

9

Säkerställda obligationer som har utfärdats av kreditinstitut som är etablerade i unionens medlemsstater

3 %

10

Säkerställda obligationer som har utfärdats av kreditinstitut i tredjeländer

6 %

11

Kreditkvalitetssteg 4–6

Nationell regering, inklusive centralbanker, i tredjeländer, multilaterala utvecklingsbanker och internationella organisationer enligt artikel 117.2 och 118

13 %

12

Delstatliga regeringar, lokala myndigheter eller offentliga organ

13 %

13

Enheter i den finansiella sektorn, inklusive kreditinstitut som utgör en del av eller som upprättats av den nationella regeringen, delstatliga regeringar eller lokala myndigheter och subventionerade långivare

16 %

14

Råvaror, energi, industri, jordbruk, tillverkning, mineralutvinning

10 %

15

Konsumtionsvaror och tjänster, transport och lagring, administrativa tjänster och stödtjänster

12 %

16

Teknik, telekommunikation

12 %

17

Hälso- och sjukvård, allmännyttiga tjänster, tekniska aktiviteter

12 %

18

Övriga sektorer

13 %

Artikel 325amKorrelationer vad gäller kreditspreadrisk för värdepapperiseringar som ingår i korrelationshandelsportföljen

1.  Deltariskkorrelationen l ska härledas i enlighet med artikel 325aj, förutom att ρkl (basis) vid tillämpningen av denna punkt l (basis) ska vara lika med 1 om de två känsligheterna gäller samma kurvor, och 99,00 % i annat fall.

2.  Korrelationen c ska härledas i enlighet med artikel 325ak.

Artikel 325anRiskvikter för kreditspreadrisk för värdepapperiseringar som inte ingår i korrelationshandelsportföljen

1.  Riskvikterna ska vara desamma för alla löptider (0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år) inom varje undergrupp.

Tabell 7

Undergrupp

Kreditkvalitet

Sektor

Riskvikt (procentenheter)

1

Prioriterade och kreditkvalitetssteg 1–3

RMBS – prime

0,9 %

2

RMBS – mid-prime

1,5 %

3

RMBS – sub-prime

2,0 %

4

CMBS

2,0 %

5

ABS – studielån

0,8 %

6

ABS – kreditkort

1,2 %

7

ABS – billån

1,2 %

8

CLO utanför korrelationshandelsportföljen

1,4 %

9

Ej prioriterade och kreditkvalitetssteg 1–3

RMBS – prime

1,125 %

10

RMBS – mid-prime

1,875 %

11

RMBS – sub-prime

2,5 %

12

CMBS

2,5 %

13

ABS – studielån

1 %

14

ABS – kreditkort

1,5 %

15

ABS – billån

1,5 %

16

CLO utanför korrelationshandelsportföljen

1,75 %

17

Kreditkvalitetssteg 4–6

RMBS – prime

1,575 %

18

RMBS – mid-prime

2,625 %

19

RMBS – sub-prime

3,5 %

20

CMBS

3,5 %

21

ABS – studielån

1,4 %

22

ABS – kreditkort

2,1 %

23

ABS – billån

2,1 %

24

CLO utanför korrelationshandelsportföljen

2,45 %

25

Övriga sektorer

3,5 %

2.  För att placera in en riskexponering i en sektor ska kreditinstituten förlita sig på en klassificering som är vedertagen på marknaden för att dela in emittenter efter näringssektorer. Kreditinstituten ska placera in varje tranch i en av sektorerna i tabellen i punkt 1. Riskpositioner kopplade till trancher som kreditinstitut inte kan placera in i en sektor på detta sätt ska placeras i undergrupp 25.

Artikel 325aoKorrelationer inom en och samma undergrupp vad gäller kreditspreadrisk för värdepapperiseringar som inte ingår i korrelationshandelsportföljen

1.  Mellan de två känsligheterna WSk och WSl inom samma undergrupp ska korrelationsparametern l fastställas enligt följande:

𝜌𝑘l= 𝜌𝑘l (tranch) ⋅ 𝜌𝑘l (löptid) ⋅ 𝜌𝑘l (basis)

där

𝜌𝑘l (tranch) är lika med 1 om de två namnen för känsligheterna k och l omfattas av samma undergrupp och avser samma värdepapperiseringstranch (mer än 80 % överlappning i teoretiska termer), och 40 % i annat fall,

𝜌𝑘l (löptid) är lika med 1 om de två punkterna för känsligheterna k och l är identiska, och 80 % i annat fall,

𝜌𝑘l (basis) är lika med 1 om de två känsligheterna gäller samma kurvor, och 99,90 % i annat fall.

2.  Ovanstående korrelationer gäller inte för undergrupp 25. För formeln för sammanräkning av deltarisk inom undergrupp 25 ska kapitalkravet vara lika med summan av absolutvärdena av de vägda nettokänsligheter som tilldelats till den undergruppen:

Artikel 325apKorrelationer mellan undergrupper vad gäller kreditspreadrisk för värdepapperiseringar som inte ingår i korrelationshandelsportföljen

1.  Korrelationsparametern c ska gälla för sammanräkning av känsligheter mellan olika undergrupper och fastställas till 0 %.

2.  Kapitalkravet för undergrupp 25 ska läggas till kapitalet för den samlade riskklassnivån utan att några diversifierings- eller säkringseffekter gentemot någon annan undergrupp redovisas.

Artikel 325aqRiskvikter för aktierisk

1.  Riskvikterna för känsligheterna för aktier och aktiereporäntor anges i nedanstående tabell:

Tabell 8

Undergrupp

Börsvärde

Typ av ekonomi

Sektor

Riskvikt för aktieavistakurs(procentenheter)

 

Riskvikt för aktiereporänta(procentenheter)

 

1

Högt

Tillväxtmarknad

Konsumtionsvaror och tjänster, transport och lagring, administrativa tjänster och stödtjänster, hälso- och sjukvård, allmännyttiga tjänster

55 %

0,55 %

2

Telekommunikation, industri

60 %

0,60 %

3

Råvaror, energi, jordbruk, tillverkning, mineralutvinning

45 %

0,45 %

4

Finansinstitut, däribland statsstödda finansinstitut, fastighetsverksamhet, teknik

55 %

0,55 %

5

Utvecklad ekonomi

Konsumtionsvaror och tjänster, transport och lagring, administrativa tjänster och stödtjänster, hälso- och sjukvård, allmännyttiga tjänster

30 %

0,30 %

6

Telekommunikation, industri

35 %

0,35 %

7

Råvaror, energi, jordbruk, tillverkning, mineralutvinning

40 %

0,40 %

8

Finansinstitut, däribland statsstödda finansinstitut, fastighetsverksamhet, teknik

50 %

0,50 %

9

Lågt

Tillväxtmarknad

Alla sektorer som anges i undergrupperna 1, 2, 3 och 4

70 %

0,70 %

10

Utvecklad ekonomi

Alla sektorer som anges i undergrupperna 5, 6, 7 och 8

50 %

0,50 %

11

Övriga sektorer

70 %

0,70 %

2.  Med högt börsvärde avses ett börsvärde som är högre än eller lika med 1,75 miljarder EUR och med lågt börsvärde avses ett börsvärde som är lägre än 1,75 miljarder EUR.

3.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som närmare anger vad som avses med tillväxtmarknader och utvecklade ekonomier för tillämpningen av denna artikel.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [femton månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4.  För att placera in en riskexponering i en sektor ska kreditinstituten förlita sig på en klassificering som är vedertagen på marknaden för att dela in emittenter efter näringssektorer. Kreditinstitut ska placera in varje emittent i en av sektorgrupperna i tabellen i punkt 1, och placera in alla emittenter från samma näringsgren i samma sektor. Riskpositioner kopplade till emittenter som kreditinstitut inte kan placera in i en sektor på detta sätt ska placeras i undergrupp 11. Om det rör sig om flera länder eller sektorer ska aktieemittenten placeras in i en viss undergrupp baserat på den mest betydande region eller sektor som den är verksam i.

Artikel 325arKorrelationer inom en och samma undergrupp vad gäller aktierisk

1.  Korrelationsparametern för deltarisk ρkl ska vara 99,90% mellan två känsligheter S och S inom samma undergrupp, där den ena avser känslighet för en aktieavistakurs och den andra känslighet för en aktiereporänta, och båda avser samma aktieemittentnamn.

2.  I andra fall än de som avses i punkt 1 ska korrelationsparametern ρkl mellan två känsligheter S och S för aktieavistakurs inom samma undergrupp fastställas till följande:

a)  15 % mellan två känsligheter inom samma undergrupp som faller under högt börsvärde och tillväxtmarknad (undergrupperna 1, 2, 3 eller 4).

b)  25 % mellan två känsligheter inom samma undergrupp som faller under högt börsvärde och utvecklad ekonomi (undergrupperna 5, 6, 7 eller 8).

c)  7,5 % mellan två känsligheter inom samma undergrupp som faller under lågt börsvärde och tillväxtmarknad (undergrupp 9).

d)  12,5 % mellan två känsligheter inom samma undergrupp som faller under lågt börsvärde och utvecklad ekonomi (undergrupp 10).

3.  Korrelationsparametern ρkl mellan två känsligheter S och S för aktiereporänta inom samma undergrupp ska fastställas i enlighet med punkt b.

4.  Mellan två känsligheter S och S inom samma undergrupp, där den ena avser känslighet för en aktieavistakurs och den andra känslighet för en aktiereporänta, och känsligheterna avser olika aktieemittentnamn, ska korrelationsparametern ρkl fastställas till de korrelationer som anges i punkt 2, multiplicerad med 99,90 %.

5.  Ovanstående korrelationer gäller inte för undergrupp 11. För formeln för sammanräkning av deltarisk inom undergrupp 11 ska kapitalkravet vara lika med summan av absolutvärdena av de vägda nettokänsligheter som tilldelats till den undergruppen:

Artikel 325asKorrelationer mellan undergrupper vad gäller aktierisk

1.  Korrelationsparametern c ska gälla för sammanräkning av känsligheter mellan olika undergrupper. Den är fastställd till 15 % där båda undergrupper är någon av undergrupperna 1–10.

2.  Kapitalkravet för undergrupp 11 ska läggas till kapitalet för den samlade riskklassnivån utan att några diversifierings- eller säkringseffekter gentemot någon annan undergrupp redovisas.

Artikel 325atRiskvikter för råvarurisk

Riskvikterna för känsligheterna för råvaror anges i nedanstående tabell:

Tabell 9

Undergrupp – nummer

Undergrupp – benämning

Riskvikt (procentenheter)

1

Energi – fasta bränslen

30 %

2

Energi – flytande bränslen

35 %

3

Energi – el och handel med utsläppsrätter

60 %

4

Frakt

80 %

5

Oädla metaller

40 %

6

Gasformiga bränslen

45 %

7

Ädelmetaller (inklusive guld)

20 %

8

Korn och oljeväxtfrön

35 %

9

Djurhållning och mjölkproduktion

25 %

10

Jordbruksprodukter

35 %

11

Andra råvaror

50 %

Artikel 325auKorrelationer inom en och samma undergrupp vad gäller råvarurisk

1.  För beaktande av korrelation ska två råvaror anses som åtskilda om det på marknaden finns två avtal som endast skiljer sig åt vad gäller den underliggande råvara som ska levereras mot varje avtal.

2.  Korrelationsparametern l mellan de två känsligheterna S och S inom samma undergrupp ska fastställas till

𝜌𝑘l= 𝜌𝑘l (råvara) ⋅ 𝜌𝑘l (löptid) ⋅ 𝜌𝑘l (basis)

där

𝜌𝑘l (råvara) är lika med 1 om de två råvarorna för känsligheterna k och l är identiska, och till korrelationerna inom samma undergrupp enligt tabellen i punkt 3 i annat fall,

𝜌𝑘l (löptid) är lika med 1 om de två punkterna för känsligheterna k och l är identiska, och till 99 % i annat fall,

𝜌𝑘l (basis) är lika med 1 om de två känsligheterna är identiska avseende både i) råvarans avtalsklass och ii) råvarans leveransort, och till 99,90% i annat fall.

3.  Korrelationerna inom samma undergrupp 𝜌𝑘l (råvara) :

Tabell 10

Undergrupp – nummer

Undergrupp – benämning

Korrelation (råvara)

1

Energi – fasta bränslen

55 %

2

Energi – flytande bränslen

95 %

3

Energi – el och handel med utsläppsrätter

40 %

4

Frakt

80 %

5

Oädla metaller

60 %

6

Gasformiga bränslen

65 %

7

Ädelmetaller (inklusive guld)

55 %

8

Korn och oljeväxtfrön

45 %

9

Djurhållning och mjölkproduktion

15 %

10

Jordbruksprodukter

40 %

11

Andra råvaror

15 %

Artikel 325avKorrelationer mellan undergrupper vad gäller råvarurisk

Korrelationsparametern c gäller för sammanräkning av känsligheterna mellan olika undergrupper och ska fastställas till

a)  20 % där båda undergrupper är någon av undergrupperna 1–10.

b)  0 % där någon av de båda undergrupperna är nummer 11.

Artikel 325awRiskvikter för valutarisk

1.  En riskvikt på 30 % ska gälla för alla känsligheter för valutarisk.

2.  Riskvikten för valutakursriskfaktorerna avseende valutapar som består av EUR och valutan i en medlemsstat som deltar i den andra etappen av den ekonomiska och monetära unionen ska vara en av följande:

a)  Den riskvikt som avses i punkt 1 delad med 3.

b)  Den största fluktuationen inom det fluktuationsband som formellt har avtalats mellan medlemsstaten och Europeiska centralbanken, om detta är smalare än det fluktuationsband som fastställts under den andra etappen av den ekonomiska och monetära unionen (ERM2).

3.  Riskvikten för valutariskfaktorerna som ingår i underkategorin för de mest likvida valutaparen enligt vad som avses i artikel 325be.7 c ska vara den riskvikt som avses i punkt 1 delad med

Artikel 325axKorrelationer för valutarisk

En generell korrelationsparameter c på 60% ska gälla för de sammanräknade känsligheterna för valutarisk.

Underavsnitt 2Riskvikter och korrelationer för vegarisk och kurvrisk

Artikel 325ayRiskvikter för vegarisk och kurvrisk

1.  De undergrupper för deltarisk som anges i underavsnitt 1 ska tillämpas på vegariskfaktorer.

2.  Riskvikten för en given vegariskfaktor ska fastställas som en andel av det aktuella värdet av riskfaktorn k, vilket uttrycker den implicita volatiliteten för ett underliggande, såsom beskrivs i avsnitt 3.

3.  Den andel som avses i punkt 2 ska bero på den antagna likviditeten för varje typ av riskfaktor i enlighet med följande formel:

där

ska vara 55 %,

är den förskrivna likviditetshorisont som ska användas vid bestämning av varje vegariskfaktor . ska fastställas i enlighet med följande tabell:

Tabell 11

Riskklass

 

Generell ränterisk

60

Kreditpreadrisk icke-värdepapperiseringar

120

Kreditspreadrisk värdepapperiseringar (korrelationshandelsportfölj)

120

Kreditspreadrisk värdepapperiseringar (ej korrelationshandelsportfölj)

120

Aktier (högt börsvärde)

20

Aktier (lågt börsvärde)

60

Råvaror

120

Valuta

40

4.  De undergrupper som används i samband med deltarisk i underavsnitt 1 ska användas i samband med kurvrisk, om inget annat anges i detta kapitel.

5.  För kurvriskfaktorer för valutarisk ska kurvriskvikterna vara relativa skift som är lika med de deltariskvikter som avses i underavsnitt 1.

6.  För kurvriskfaktorer för generell ränterisk, kreditspreadrisk och råvarurisk ska kurvriskvikten vara ett parallellskift av alla punkter för varje kurva baserat på den högsta föreskrivna deltariskvikten i underavsnitt 1 för varje riskklass.

Artikel 325azKorrelationer för vegarisk och kurvrisk

7.  Mellan vegariskkänsligheter inom samma undergrupp till risklassen generell ränterisk ska korrelationsparametern rkl fastställas enligt följande:

  

där

ska vara lika med där ska vara 1% och och ska vara löptiderna för de optioner som vegakänsligheterna härleds för, uttryckt i antal år,

är lika med , där ska vara 1 % och och är löptiderna för de underliggande till de optioner som vegakänsligheterna härleds för, minus löptiderna för motsvarande optioner, i båda fallen uttryckt i antal år.

8.  Mellan vegariskkänsligheter inom samma undergrupp till andra riskklasser ska korrelationsparametern rkl fastställas enligt följande:

där

ska vara lika med den deltakorrelation inom undergruppen som motsvarar den undergrupp till vilken vegariskfaktorerna k och l skulle tilldelas,

ska definieras som i punkt 1.

9.  Vad gäller vegariskkänsligheter mellan olika undergrupper inom en riskklass (generell ränterisk och andra) ska samma korrelationsparametrar för γbc, användas i samband med vegarisk som de som är angivna för deltakorrelationer för varje riskklass i avsnitt 4.

10.  Diversifierings- eller säkringsvinster mellan vega- och deltariskfaktorer ska inte beaktas i schablonmetoden. Vega- och deltarisker ska läggas samman genom enkel summering.

11.  Kurvriskkorrelationerna ska vara kvadraten av motsvarande deltariskkorrelationer γbc enligt vad som avses i underavsnitt 1.

Kapitel 1bInternmodellmetoden

Avsnitt 1Tillstånd och kapitalbaskrav

Artikel 325baTillstånd att använda interna modeller

1.  Efter att ha kontrollerat att instituten uppfyller kraven i artiklarna 325bi–325bk ska de behöriga myndigheterna ge dem tillstånd att beräkna kapitalbaskrav med användning av interna modeller i enlighet med artikel 325.bb för portföljen med alla de positioner som förvaltas av handlarbord som uppfyller följande krav:

a)  Handlarbordet har inrättats i enlighet med artikel 104b.

b)  Den behöriga myndigheten bedömer att resultatet av utvärderingen av handlarbordets resultatanalys enligt artikel 325bh under de närmast föregående tolv månaderna är tillfredsställande.

c)  Handlarbordet har uppfyllt kraven på efterhandskontroller enligt 325bg.1 under de närmast föregående 250 bankdagarna.

d)  För handlarbord som har tilldelats minst en av de positioner i handelslagret som avses i artikel 325bm ska handlarbordet uppfylla kraven i 325bn för den interna modellen för fallissemangsrisk.

2.  Institut som har fått tillstånd enligt punkt 1 att använda interna modeller för ett eller flera handlarbord ska till de behöriga myndigheterna rapportera följande:

a)  Det oinskränkta expected shortfall-måttet UESt per vecka, beräknat i enlighet med punkt 6 för alla handlarbordets positioner som ska rapporteras till de behöriga myndigheterna på månadsbasis.

b)  För varje handlarbord som har fått tillstånd, kapitalbaskrav för marknadsrisk per månad, beräknat i enlighet med kapitel 1a i denna avdelning, som om institutet inte hade fått tillstånd enligt punkt 1, och genom att betrakta samtliga de positioner som förvaltas av handlarbordet var för sig som separata portföljer. Dessa beräkningar ska rapporteras till de behöriga myndigheterna på månadsbasis.

ba)  Kapitalbaskrav för marknadsrisk per månad för institutets totala portfölj, beräknat i enlighet med kapitel 1a i denna avdelning, som om institutet inte hade fått tillstånd enligt punkt 1. Dessa beräkningar ska rapporteras till de behöriga myndigheterna på månadsbasis.

3.  Institut med tillstånd enligt punkt 1 ska omedelbart underrätta sina behöriga myndigheter om något av de krav som anges i punkt 1 inte längre uppfylls av ett av dess handlarbord. Institutet ska då inte längre få tillämpa detta kapitel på någon av de positioner som förvaltas av det handlarbordet, och det ska beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisk i enlighet med den metod som anges i kapitel 1a för alla positioner som förvaltas av handlarbordet vid det närmast förestående rapporteringstillfället och fram till dess att det kan visa för de behöriga myndigheterna att handlarbordet återigen uppfyller alla kraven i punkt 1.

4.  Genom undantag från punkt 3 får de behöriga myndigheterna i exceptionella fall tillåta att ett institut fortsätter att använda interna modeller för att beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisk för ett handlarbord som inte längre uppfyller kraven i punkt 1 b eller 1 c, om minst 10 % av de sammanlagda kapitalbaskraven för marknadsrisk kommer från positioner i handlarbord som uppfyller kraven för att använda en intern modell för marknadsrisk. Sådana exceptionella fall kan uppstå under betydande gränsöverskridande stressperioder på finansmarknaderna eller när banker utsätts för ett betydande systemskifte. Om de behöriga myndigheterna utnyttjar denna möjlighet ska de underrätta EBA och motivera sitt beslut.

5.  För positioner som förvaltas av handlarbord för vilka ett institut inte har fått tillstånd enligt punkt 1, ska kapitalbaskrav för marknadsrisk beräknas av institutet i enlighet med kapitel 1a i denna avdelning. Vid denna beräkning ska samtliga positioner betraktas var för sig som separata portföljer.

6.  För ett visst handlarbord ska det oinskränkta expected shortfall-måttet enligt punkt 2 a vara det oinskränkta expected shortfall-måttet beräknat i enlighet med artikel 325bc för alla positioner som förvaltas av det handlarbordet, betraktade var för sig som separata portföljer. Genom undantag från artikel 325bd ska instituten beakta följande när de beräknar det oinskränkta expected shortfall-måttet för varje handlarbord:

a)  Den stressperiod som används för beräkningen av det partiella expected shortfall-värdet PEStFC för ett visst handlarbord ska vara den stressperiod som identifierats i enlighet med artikel 325bd.1 c för att bestämma PEStFC för alla handlarbord som institutet har tillstånd för i enlighet med punkt 1.

b)  För att beräkna de partiella expected shortfall-värdena PEStRS och PEStRC för ett visst handlarbord ska scenarierna med framtida störningar endast tillämpas på modellerbara riskfaktorer för positioner som förvaltas av handlarbordet, vilka ingår i det urval av modellerbara riskfaktorer som institutet har identifierat i enlighet med artikel 325bd.1 för att bestämma PEStRS för alla handlarbord som institutet har tillstånd för i enlighet med punkt 1.

7.  Väsentliga ändringar i användningen av interna modeller som institutet har fått tillstånd att använda, utvidgning av användningen av interna modeller som institutet har fått tillstånd att använda och väsentliga ändringar i institutens urval av modellerbara riskfaktorer enligt vad som avses i artikel 325bd.2, ska kräva separat godkännande av den behöriga myndigheten.

Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna om alla övriga utvidgningar och ändringar avseende användningen av de interna modeller som institutet har fått tillstånd att använda.

8.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar följande:

a)  Villkoren för att bedöma väsentligheten när det gäller utvidgningar av och ändringar i användningen av interna modeller och ändringar i urvalet av modellerbara riskfaktorer enligt vad som avses i artikel 325bd.

b)  Den bedömningsmetod som de behöriga myndigheterna ska använda för att kontrollera att ett institut uppfyller kraven i artikel 325bi–370.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [två år efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 325bbKapitalbaskrav när interna modeller används

1.  Ett institut som använder en intern modell ska beräkna kapitalbaskrav för portföljen av alla positioner som förvaltas av handlarbord för vilka institutet har tillstånd enligt artikel 325ba.1 som summan av följande:

a)  Det högre av följande värden:

i)  Institutets expected shortfall-riskmått från föregående dag, beräknat i enlighet med artikel 325bc (ESt-1).

ii)  Ett genomsnitt av de dagliga expected shortfall-riskmåtten beräknade i enlighet med artikel 325bc för samtliga föregående sextio bankdagar (ESavg), multiplicerat med multiplikationsfaktorn (mc) i enlighet med artikel 325bg.

b)  Det högre av följande värden:

i)  Institutets riskmått med stresscenarier från föregående dag, beräknat i enlighet med avsnitt 5 i denna avdelning (SSt-1).

ii)  Ett genomsnitt av de dagliga riskmåtten med stresscenarier beräknade i enlighet med avsnitt 5 i denna avdelning för samtliga föregående sextio bankdagar (SSavg).

2.  Institut som innehar positioner i omsatta skuld- och aktieinstrument som omfattas av den interna modellen för fallissemangsrisk och som förvaltas av handlarbord enligt vad som avses i punkt 1, ska uppfylla ett ytterligare kapitalbaskrav som uttrycks som det högsta av följande värden:

a)  Det mest aktuella kapitalbaskravet för fallissemangsrisk, beräknat i enlighet med avsnitt 3.

b)  Genomsnittet av det belopp som avses i led a under de föregående 12 veckorna.

Avsnitt 2Allmänna krav

Artikel 325bcExpected shortfall-riskmått

1.  Instituten ska beräkna expected shortfall-riskmåttet ”ESt” enligt vad som avses i artikel 325bb.1 a för en given dag ”t” och för en given portfölj med positioner i handelslagret i enlighet med följande:

där

i  =   index som anger de fem övergripande riskfaktorskategorier som förtecknas i första kolumnen i tabell 13 i artikel 325be,

UESt    =  det oinskränkta expected shortfall-måttet, beräknat enligt följande:

UESti   =   det oinskränkta expected shortfall-måttet för en övergripande riskfaktorkategori ”i”, beräknat enligt följande:

ρ     =  regulatorisk korrelationsfaktor över övergripande riskkategorier: ρ = 50%;

PEStRS  =  det partiella expected shortfall-värde som ska beräknas för alla positioner i portföljen i enlighet med artikel 325bd.2,

PEStRC   =   det partiella expected shortfall-värde som ska beräknas för alla positioner i portföljen i enlighet med artikel 325bd.3,

PEStFC   =   det partiella expected shortfall-värde som ska beräknas för alla positioner i portföljen i enlighet med artikel 325bd.4,

PEStRS,i   =  det partiella expected shortfall-värde för en övergripande riskfaktorkategori ”i” som ska beräknas för alla positioner i portföljen i enlighet med artikel 325bd.2,

PEStRC,i   =  det partiella expected shortfall-värde för en övergripande riskfaktorkategori ”i” som ska beräknas för alla positioner i portföljen i enlighet med artikel 325bd.3,

PEStFC,i   =   det expected shortfall-värde för en övergripande riskfaktorkategori ”i” som ska beräknas för alla positioner i portföljen i enlighet med artikel 325bd.4

2.  Instituten ska endast tillämpa scenarier med framtida störningar på det specifika urval modellerbara riskfaktorer som gäller för varje partiellt expected shortfall-värde i enlighet med artikel 325bd när de fastställer varje partiellt expected shortfall-värde för beräkningen av expected shortfall-riskmåttet i enlighet med punkt 1.

3.  Om minst en transaktion i portföljen har minst en modellerbar riskfaktor som ligger inom den övergripande riskkategorin ”i” i enlighet med artikel 325be ska instituten beräkna det oinskränkta expected shortfall-måttet för den övergripande riskfaktorkategorin ”i” och ta med det i formeln för expected shortfall-riskmåttet enligt vad som avses i punkt 2.

Artikel 325bdBeräkningar av partiell ”expected shortfall”

1.  Instituten ska beräkna alla de partiella expected shortfall-värden som avses i artikel 325bc.1 enligt följande:

a)  Daglig beräkning av de partiella expected shortfall-värdena.

b)  Ett 97,5-procentigt ensidigt konfidensintervall.

c)  För en given portfölj av positioner i handelslagret ska institutet beräkna det partiella expected shortfall-värdet vid tidpunkten ”t” enligt följande formel:

j      =   index som anger de fem likviditetshorisonter som förtecknas i första kolumnen i tabell 1,

LHj      =  likviditetshorisonternas längd j, uttryckt i dagar enligt tabell 1,

T      =  Bastidshorisonten där T = 10 dagar,

PESt(T)   =   det partiella expected shortfall-värde som fastställs genom att tillämpa scenarier med framtida störningar med en tidshorisont på tio dagar endast på det specifika urval modellerbara riskfaktorer för positionerna i portföljen som avses i punkterna 2, 3 och 4, för varje partiellt expected shortfall-värde enligt artikel 325bc.2.

PESt(T, j)   =   det partiella expected shortfall-värde som fastställs genom att tillämpa scenarier med framtida störningar med en tidshorisont på tio dagar endast på det specifika urval modellerbara riskfaktorer för positionerna i portföljen som avses i punkterna 2, 3 och 4, för varje partiellt expected shortfall-värde enligt artikel 325bc.2, och där den effektiva likviditetshorisonten, fastställd i enlighet med artikel 325be.2, är lika med eller längre än LHj.

Tabell 1

Likviditetshorisont

j

Längden av likviditetshorisont j

(dagar)

1

10

2

20

3

40

4

60

5

120

2.  För beräkning av de partiella expected shortfall-värdena PEStRS och PEStRS,i enligt vad som avses i artikel 325bc.2 ska instituten utöver de krav som anges i punkt 1 även uppfylla följande krav:

a)  Vid beräkning av PEStRS ska instituten endast tillämpa scenarier med framtida störningar på ett antal modellerbara riskfaktorer för portföljens positioner som institutet har valt ut och som har godkänts av de behöriga myndigheterna, så att följande villkor uppfylls vid tiden t, och där summan beräknas över de föregående 60 bankdagarna:

Om ett institut inte längre uppfyller kravet enligt det första stycket i denna punkt ska det omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna om detta och uppdatera urvalet av modellerbara riskfaktorer inom två veckor så att det uppfyller kravet. Om institutet efter två veckor fortfarande inte uppfyller kravet ska det återgå till metoden i kapitel 1a för att beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisker för vissa handlarbord, till dess att det kan styrka för de behöriga myndigheterna att de uppfyller kravet enligt det första stycket i denna punkt.

b)  Vid beräkning av PEStRS,i ska instituten endast tillämpa scenarier med framtida störningar på de modellerbara riskfaktorer för portföljens positioner som institutet har valt ut för tillämpningen av punkt a och som ligger inom den övergripande riskfaktorkategorin i i enlighet med artikel 325be.

c)  De indata som används för att fastställa scenarierna med framtida störningar som ska tillämpas på de modellerbara riskfaktorer som avses i punkterna a och b ska kalibreras mot historiska data från en sammanhängande 12-månadersperiod av finansiell stress som ska fastställas av institutet för att maximera värdet av PEStRS. Instituten ska se över fastställandet av denna stressperiod minst en gång i månaden och underrätta de behöriga myndigheterna om resultatet av översynen. För att fastställa stressperioden ska instituten använda en observationsperiod som sträcker sig minst från den 1 januari 2007 och som godkänns av de behöriga myndigheterna.

d)  De modellindata som används för PEStRS,i ska kalibreras mot den tolvmånaders stressperiod som institutet har fastställt för tillämpningen av punkt c.

3.  För beräkning av de partiella expected shortfall-värdena PEStRC och PEStRC,i enligt vad som avses i artikel 325bc.2 ska instituten utöver de krav som anges i punkt 1 även uppfylla följande krav:

a)  Vid beräkning av PEStRC ska instituten endast tillämpa scenarier med framtida störningar på det urval av modellerbara riskfaktorer för portföljens positioner som avses i punkt 3 a.

b)  Vid beräkning av PEStRC, i ska instituten endast tillämpa scenarier med framtida störningar på det urval av modellerbara riskfaktorer för portföljens positioner som avses i punkt 3 b.

c)  De indata som används för att fastställa scenarierna med framtida störningar som ska tillämpas på de modellerbara riskfaktorer som avses i punkterna a och b ska kalibreras mot historiska data från den föregående 12-månadersperioden. Dessa data ska uppdateras minst en gång i månaden.

4.  För beräkning av de partiella expected shortfall-värdena PEStFC och PEStFC,i enligt vad som avses i artikel 325bc.2 ska instituten utöver de krav som anges i punkt 1 även uppfylla följande krav:

a)  Vid beräkning av PEStFC ska instituten tillämpa scenarier med framtida störningar på alla modellerbara riskfaktorer för portföljens positioner.

b)  Vid beräkning av PEStFC,i ska instituten tillämpa scenarier med framtida störningar på alla modellerbara riskfaktorer för portföljens positioner som ligger inom den övergripande riskfaktorkategorin i i enlighet med artikel 325be.

c)  De indata som används för att fastställa scenarierna med framtida störningar som ska tillämpas på de modellerbara riskfaktorer som avses i punkterna a och b ska kalibreras mot historiska data från den föregående 12-månadersperioden. Dessa data ska uppdateras minst en gång i månaden. Om prisvolatiliteten ökar på ett betydande sätt för ett väsentligt antal modellerbara riskfaktorer för institutets portfölj, vilka inte ingår i det urval av riskfaktorer som avses i punkt 2 a, får de behöriga myndigheterna kräva att institutet använder historiska data från en kortare period än den föregående 12-månadersperioden, men denna kortare period ska inte vara kortare än den föregående 6-månadersperioden. De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA om alla beslut där de kräver att ett institut använder historiska data från en kortare period än 12 månader, och motivera sitt beslut.

5.  Vid beräkning av ett givet partiellt expected shortfall-värde enligt artikel 325bc.2 ska instituten bibehålla värdena för de modellerbara riskfaktorer för vilka de inte enligt punkterna 2, 3 och 4 måste tillämpa scenarier med framtida störningar för detta partiella expected shortfall-värde.

6.  Genom undantag från punkt 1 a får institut besluta att beräkna de partiella expected shortfall-värdena PEStRS,i, PEStRC,i och PEStFC,i veckovis.

Artikel 325beLikviditetshorisonter

1.  Instituten ska placera in varje riskfaktor för positioner som tilldelats till sådana handlarbord som de har beviljats tillstånd för enligt artikel 325ba.1, eller som de håller på att beviljas ett sådant tillstånd för, i en av de övergripande riskfaktorkategorier som förtecknas i tabell 2, samt i en av de övergripande riskfaktorkategoriernas underkategorier som också förtecknas i tabellen.

2.  Likviditetshorisonten för en riskfaktor för de positioner som avses i punkt 1 ska vara likviditetshorisonten för motsvarande underkategori till en övergripande riskfaktorkategori som den har placerats in i.

3.  Ett institut får, genom undantag från punkt 1, för ett givet handlarbord besluta att ersätta likviditetshorisonten för en underkategori till en övergripande riskfaktorkategori enligt tabell 2 med en av de längre likviditetshorisonterna i tabell 1. Om ett institut fattar ett sådant beslut ska den längre likviditetshorisonten gälla för alla modellerbara riskfaktorer för de positioner som tilldelats till detta handlarbord och som har placerats i denna underkategori till en övergripande riskfaktorkategori i samband med beräkning av partiella expected shortfall-värden i enlighet med artikel 325bd.1 c.

Institutet ska underrätta de behöriga myndigheterna om vilka handlarbord och underkategorier till övergripande riskfaktorkategorier som de beslutar att behandla enligt vad som anges i första stycket.

4.  För beräkning av partiella expected shortfall-värden i enlighet med artikel 325bd.1 c ska den effektiva likviditetshorisonten ”EffektivLH” för en given modellerbar riskfaktor för en given position i handelslagret beräknas enligt följande:

 

där

Mat        =   löptiden för positionen i handelslagret,

SubCatLH      =   likviditetshorisontens längd för den modellerbara riskfaktor som fastställs i enlighet med punkt 1,

minj {LHj/LHj ≥ Mat}  =   längden på en av de likviditetshorisonter som förtecknas i tabell ... som ligger närmast över löptiden för positionen i handelslagret

5.  Valutapar som består av EUR och valutan i en medlemsstat som deltar i den andra etappen av den ekonomiska och monetära unionen ska ingå i underkategorin för de mest likvida valutaparen i den övergripande riskfaktorkategorin för valutarisk i tabell 2.

6.  Instituten ska minst en gång i månaden kontrollera att inplaceringen enligt punkt 1 är lämplig.

7.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera följande:

a)  Hur instituten ska placera in positioner i handelslagret i de övergripande riskfaktorkategorierna och deras underkategorier för tillämpningen av punkt 1.

b)  Vilka valutor som ingår i underkategorin för de mest likvida valutorna som ligger under den övergripande riskfaktorkategorin för ränterisk i tabell 2.

c)  Vilka valutapar som ingår i underkategorin för de mest likvida valutaparen som ligger under den övergripande riskfaktorkategorin för valutarisk i tabell 2.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den [sex månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Tabell 2

Övergripande riskfaktorkategorier

Undergrupper till de övergripande riskfaktorkategorierna

Likviditetshorisonter

Likviditetshorisontens längd (dagar)

Ränta

De mest likvida valutorna och inhemsk valuta

1

10

Andra valutapar (utom de mest likvida valutaparen)

2

20

Volatilitet

4

60

Andra

4

60

Kreditspread

Nationell regering, inklusive centralbanker, i unionens medlemsstater

2

20

Säkerställda obligationer som har utfärdats av kreditinstitut som är etablerade i unionens medlemsstater (hög kreditvärdighet)

2

20

Stat (hög kreditvärdighet)

2

20

Stat (hög avkastning)

3

40

Företag (hög kreditvärdighet)

3

40

Företag (hög avkastning)

4

60

Volatilitet

5

120

Andra

5

120

Aktier

Aktiekurs (högt börsvärde)

1

10

Aktiekurs (lågt börsvärde)

2

20

Volatilitet (högt börsvärde)

2

20

Volatilitet (lågt börsvärde)

4

60

Andra

4

60

Valuta

De mest likvida valutaparen

1

10

Andra valutapar (utom de mest likvida valutaparen)

2

20

Volatilitet

3

40

Andra

3

40

Råvaror

Pris på energi och pris på koldioxidutsläpp

2

20

Pris på ädla metaller och pris på andra metaller än järn

2

20

Andra råvarupriser (utom pris på energi, koldioxidutsläpp, ädla metaller och andra metaller än järn)

4

60

Volatilitet i energi och koldioxidutsläpp

4

60

Volatilitet i ädla metaller och andra metaller än järn

4

60

Andra råvaruvolatiliteteter (utom volatilitet i energi, koldioxidutsläpp, ädla metaller och andra metaller än järn)

5

120

Andra

5

120

Artikel 325bfBedömning av riskfaktorers modellerbarhet

1.  Instituten ska varje månad bedöma om alla riskfaktorerna är modellerbara för de positioner som tilldelats till handlarbord som de har beviljats tillstånd för enligt artikel 325ba.1, eller som de håller på att beviljas ett sådant tillstånd för.

2.  Ett institut ska betrakta en riskfaktor för en position i handelslagret som modellerbar om alla följande villkor är uppfyllda:

a)  Institutet har identifierat minst 24 kontrollerbara priser som innehöll riskfaktorn under de föregående tolv månaderna.

b)  Det är högst en månads mellanrum mellan två på varandra följande observationer av kontrollerbara priser som har identifierats av institutet i enlighet med led a.

c)  Det finns ett tydligt och klart samband mellan värdet på riskfaktorn och varje kontrollerbart pris som har identifierats av institutet i enlighet med led a, vilket innebär att alla kontrollerbara priser som observeras för en transaktion bör räknas som en observation för samtliga berörda riskfaktorer.

3.  För tillämpningen av punkt 2 avses med kontrollerbart pris något av följande:

a)  Marknadspriset för en faktisk transaktion där institutet var en av parterna.

b)  Marknadspriset för en faktisk transaktion som ingåtts av tredje parter och där information om pris och handelsdag är allmänt tillgänglig eller har lämnats av en tredje part.

c)  Det pris som erhållits från ett fast bud från en tredje part.

4.  För tillämpning av punkt 3 b och c får instituten betrakta ett pris eller ett fast bud från en tredje part som ett kontrollerbart pris, förutsatt att den tredje parten samtycker till att på begäran lämna bevis på transaktionen eller det fasta budet till den behöriga myndigheten.

Som bevis ska den tredje parten tillhandahålla upplysningar om transaktionsbeloppet (vilka behövs för att kontrollera att transaktionen inte gällde ett försumbart belopp) och transaktionspriset (för att bedöma om transaktionerna är ”verkliga”).

5.  Instituten får fastställa ett kontrollerbart pris för tillämpningen av punkt 2 a för mer än en riskfaktor.

6.  Instituten ska betrakta riskfaktorer som modellerbara om de är härledda från en kombination av modellerbara riskfaktorer.

7.  Om ett institut anser att en riskfaktor är modellerbar i enlighet med punkt 1 får det använda andra data än de kontrollerbara priser som det använder för att visa att riskfaktorn är modellerbar i enlighet med punkt 2, för att beräkna de scenarier med framtida störningar som tillämpas på denna riskfaktor för beräkningen av det partiella expected shortfall som avses i artikel 365, så länge som dessa indata uppfyller de tillämpliga krav som anges i artikel 325bd.

8.  Instituten ska betrakta en riskfaktor som icke modellerbar om den inte uppfyller alla villkoren i punkt 2, och beräkna kapitalbaskraven för den riskfaktorn i enlighet med artikel 325bl.

9.  Instituten ska betrakta riskfaktorer som icke modellerbara om de är härledda från en kombination av modellerbara och icke modellerbara riskfaktorer.

Instituten får lägga till modellerbara riskfaktorer och ersätta icke modellerbara riskfaktorer med en basrisk som ligger mellan dessa ytterligare modellerbara riskfaktorer och dessa icke modellerbara riskfaktorer. Denna basrisk kommer då att betraktas som en icke modellerbar riskfaktor.

10.  Genom undantag från punkt 2 får de behöriga myndigheterna tillåta att ett institut betraktar en riskfaktor som uppfyller alla villkoren i punkt 2 som icke modellerbar under en period på mindre än ett år.

Artikel 325bgKrav avseende föreskrivna utfallstest och multiplikationsfaktorer

1.  Ett instituts handlarbord uppfyller kraven avseende utfallstest enligt artikel 325ba.1 under en given dag om antalet överskridanden enligt punkt 2 för det handlarbordet under de senaste 250 bankdagarna inte är fler än

a)  12 överskridanden av Value-at-Risk-värdet, beräknat med ett 99-procentigt ensidigt konfidensintervall på grundval av utfallstest av hypotetiska förändringar i portföljens värde,

b)  12 överskridanden av Value-at-Risk-värdet, beräknat med ett 99-procentigt ensidigt konfidensintervall på grundval av utfallstest av faktiska förändringar i portföljens värde,

c)  30 överskridanden av Value-at-Risk-värdet, beräknat med ett 97,5-procentigt ensidigt konfidensintervall på grundval av utfallstest av hypotetiska förändringar i portföljens värde,

d)  30 överskridanden av Value-at-Risk-värdet, beräknat med ett 97,5-procentigt ensidigt konfidensintervall på grundval av utfallstest av faktiska förändringar i portföljens värde,

2.  För tillämpningen av punkt 1 ska instituten dagligen beräkna överskridanden på grundval av utfallstest av hypotetiska och faktiska förändringar i värdet på portföljen bestående av alla positioner som förvaltas av handlarbordet. Med överskridande avses en endagsförändring i portföljens värde som ligger över motsvarande Value-at-Risk-värde som beräknats genom institutets interna modell i enlighet med följande krav:

a)  En innehavsperiod på en dag.

b)  Scenarier med framtida störningar ska tillämpas på de riskfaktorer för handlarbordets positioner som avses i artikel 325bh.3 och som betraktas som modellerbara i enlighet med artikel 325bf.

c)  De indata som används för att fastställa scenarierna med framtida störningar som ska tillämpas på de modellerbara riskfaktorerna ska kalibreras mot historiska data från den föregående tolvmånadersperioden. Dessa data ska uppdateras minst en gång i månaden.

d)  Om inget annat anges i denna artikel ska institutets interna modell baseras på samma modelleringsantaganden för modellen som de som används för att beräkna expected shortfall-riskmåttet enligt artikel 325bb.1 a.

3.  Instituten ska räkna de dagliga överskridanden som avses i punkt 2 i enlighet med följande:

a)  Utfallstest med avseende på hypotetiska förändringar av portföljens värde ska baseras på en jämförelse mellan portföljens värde vid dagens slut och, under antagande om oförändrade positioner, dess värde vid slutet av påföljande dag.

b)  Utfallstest med avseende på faktiska förändringar av portföljens värde ska baseras på en jämförelse mellan portföljens värde vid dagens slut och dess faktiska värde vid slutet av påföljande dag, exklusive avgifter, provisioner och nettoränteintäkter.

c)  Ett överskridande ska räknas varje dag som institutet inte kan bedöma portföljens värde eller inte kan beräkna det Value-at-Risk-värde som avses i punkt 1.

4.  Ett institut ska beräkna, i enlighet med punkterna 5 och 6, den multiplikationsfaktor (mc) som avses i artikel 325bb för portföljen med alla positioner som förvaltas av handlarbord som institutet har beviljats tillstånd för enligt artikel 325ba.1. Beräkningen ska uppdateras minst en gång i månaden.

5.  Multiplikationsfaktorn (mc) ska vara summan av värdet 1,5 och ett tillägg på mellan 0 och 0,5 i enlighet med tabell 3. För den portfölj som avses i punkt 4 ska detta tillägg beräknas genom det antal överskridanden som har inträffat under de senaste 250 bankdagarna, enligt vad som konstaterats genom institutets utfallstest av Value-at-Risk-värdet beräknat i enlighet med led a i denna punkt i enlighet med följande:

a)  Med överskridande avses en endagsförändring i portföljens värde som ligger över motsvarande Value-at-Risk-värde som beräknats genom institutets interna modell i enlighet med följande:

i)  En innehavsperiod på en dag.

ii)  Ett 99-procentigt ensidigt konfidensintervall.

iii)  Scenarier med framtida störningar ska tillämpas på de riskfaktorer för handlarbordets positioner som avses i artikel 325bh.3 och som betraktas som modellerbara i enlighet med artikel 325bf.

iv)  De indata som används för att fastställa scenarierna med framtida störningar som ska tillämpas på de modellerbara riskfaktorerna ska kalibreras mot historiska data från den föregående tolvmånadersperioden. Dessa data ska uppdateras minst en gång i månaden.

v)  Om inget annat anges i denna artikel ska institutets interna modell baseras på samma modelleringsantaganden som de som används för att beräkna expected shortfall-riskmåttet enligt artikel 325bb.1 a.

b)  Antalet överskridanden ska vara lika med det större av antalet överskridanden på grundval av hypotetiska respektive faktiska förändringar i portföljens värde.

c)  Vid beräkningen av dagliga överskridanden ska instituten tillämpa bestämmelserna i punkt 3.

Tabell 3

Antal överskridanden

Tillägg

Färre än 5

0,00

5

0,20

6

0,26

7

0,33

8

0,38

9

0,42

Fler än 9

0,50

7.  De behöriga myndigheterna ska kontrollera att den multiplikationsfaktor som avses i punkt 4 är lämplig eller att ett handlarbord uppfyller kraven på utfallstest enligt punkt 1. Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna snarast, och under alla omständigheter senast inom fem arbetsdagar efter det att ett överskridande ägt rum, om alla överskridanden som konstateras genom deras utfallstestprogram, och förklara dessa överskridanden.

8.  Genom undantag från punkterna 2 och 5 får de behöriga myndigheterna tillåta att ett institut inte räknar ett överskridande, om en endagsförändring i värdet på dess portfölj som överskrider motsvarande Value-at-Risk-värde beräknat med institutets interna modell beror på en icke modellerbar riskfaktor. För detta syfte ska institutet bevisa för de behöriga myndigheterna att riskmåttet med ett stresscenario som beräknas i enlighet med artikel 325bl för denna icke modellerbara riskfaktor är högre än den positiva skillnaden mellan värdet på institutets portfölj och motsvarande Value-at-Risk-värde.

9.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera de tekniska komponenter som ska ingå i de faktiska och hypotetiska förändringarna i värdet på ett instituts portfölj för tillämpningen av denna artikel.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den [sex månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 325bhKrav avseende resultatanalys

1.  Ett instituts handlarbord uppfyller kraven avseende resultatanalys för tillämpningen av artikel 325ba.1 för en given månad om det uppfyller kraven i denna artikel.

2.  Kraven avseende resultatanalys ska säkerställa att de teoretiska förändringarna i värdet på ett handlarbords portfölj, utifrån institutets riskberäkningsmodell, är tillräckligt nära de hypotetiska förändringarna i portföljens värde, utifrån institutets prissättningsmodell.

3.  När ett institut följer kraven avseende resultatanalys ska detta, för varje position hos ett givet handlarbord, leda till fastställande av en precis lista över riskfaktorer som bedöms lämpliga för att kontrollera att institutet uppfyller de krav avseende utfallstest som anges i artikel 325bg.

4.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera följande:

a)  Mot bakgrund av utvecklingen av internationella regler: de tekniska kriterierna för att säkerställa att de teoretiska förändringarna i värdet på ett handlarbords portfölj är tillräckligt nära de hypotetiska förändringarna i portföljens värde, för tillämpningen av punkt 2.

b)  De tekniska komponenter som ska ingå i de teoretiska och hypotetiska förändringarna i värdet på ett handlarbords portfölj för tillämpningen av denna artikel.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den [sex månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 325biKrav avseende riskmätning

1.  Institut som använder en intern riskmätningsmodell för beräkning av kapitalbaskrav för marknadsrisk enligt artikel 325bb ska säkerställa att modellen uppfyller samtliga följande krav:

a)  Den interna riskmätningsmodellen ska fånga upp ett tillräckligt antal riskfaktorer, som ska omfatta minst de riskfaktorer som avses i kapitel 1a avsnitt 3 underavsnitt 1, såvida inte institutet kan styrka för de behöriga myndigheterna att utelämnandet av dessa riskfaktorer inte har någon väsentlig inverkan på resultatet av kravet avseende resultatanalys enligt artikel 325bh. Ett institut ska kunna förklara för de behöriga myndigheterna varför en riskfaktor ingår i dess prissättningsmodell men inte i dess interna riskberäkningsmodell.

b)  Den interna riskmätningsmodellen ska fånga upp icke-linjära egenskaper hos optioner och andra produkter samt korrelationsrisker och basisrisker. För proxyvariabler som används för riskfaktorer ska det vara dokumenterat att de tidigare fungerat väl för den faktiska position som innehas.

c)  Den interna riskmätningsmodellen ska omfatta en uppsättning riskfaktorer som motsvarar räntorna i varje valuta i vilken institutet har räntekänsliga positioner, i eller utanför balansräkningen. Institutet ska basera sina avkastningskurvor på en allmänt vedertagen metod. För väsentliga ränteriskexponeringar i de viktigaste valutorna och på de viktigaste marknaderna ska avkastningskurvan delas upp i minst sex löptidssegment för att fånga upp variationer i räntornas volatilitet utmed avkastningskurvan, och antalet riskfaktorer som används för att modellera avkastningskurvan ska stå i proportion till hur institutets handelsstrategier är beskaffade och hur komplexa de är. Modellen ska också fånga upp risken för rörelser mellan olika avkastningskurvor som inte är fullständigt korrelerade.

d)  Den interna riskmätningsmodellen ska omfatta riskfaktorer som hänför sig till guld och de enskilda utländska valutor som institutets positioner är denominerade i. I fråga om fonder ska de aktuella valutapositionerna för fonden tas med i beräkningen. Instituten får använda sig av tredje parts rapporter om valutapositionerna för fonden, om rapportens riktighet kan säkerställas på lämpligt sätt. Valutapositioner för en fond som institutet inte känner till ska lyftas ut ur internmodellmetoden och behandlats i enlighet med kapitel 1a i denna avdelning.

e)  Den interna riskmätningsmodellen ska tillämpa en särskild riskfaktor åtminstone för var och en av de aktiemarknader där institutet har väsentliga positioner. Modellberäkningstekniken ska vara så sofistikerad som är proportionerligt med tanke på hur väsentlig institutets verksamhet på aktiemarknaderna är. Modellen ska omfatta minst en riskfaktor som fångar upp förändringar i aktiekurser på systemnivå och beroendet mellan denna riskfaktor och varje aktiemarknads enskilda riskfaktorer. För väsentliga exponeringar mot aktiemarknader ska modellen omfatta minst en idiosynkratisk riskfaktor för varje aktieexponering.

f)  Den interna riskberäkningsmodellen ska tillämpa en särskild riskfaktor åtminstone för var och en av de råvaror där institutet har väsentliga positioner, såvida inte institutets sammanräknade råvaruposition är liten jämfört med dess totala handelsverksamhet, då en separat riskfaktor för varje övergripande råvarutyp är godtagbart. För väsentliga exponeringar mot råvarumarknader ska modellen fånga upp risken för rörelser som inte är fullständigt korrelerade mellan liknande, men inte identiska, råvaror, exponering mot förändringar i terminspriser som uppstår till följd av bristande överensstämmelse mellan löptider och convenience yield mellan derivatpositioner och kontantpositioner.

g)  Proxyvariabler ska vara tillräckligt försiktiga och endast användas om tillgängliga data är otillräckliga, inklusive under en stressperiod.

h)  För väsentliga exponeringar mot volatilitetsrisker i instrument med optionalitet ska den interna riskmätningsmodellen fånga upp beroendet av implicit volatilitet över inlösenpriser och optionernas löptider.

2.  Instituten får använda empiriska korrelationer inom övergripande riskfaktorkategorier och, för beräkning av det oinskränkta expected shortfall-måttet enligt artikel 325bc.1, över övergripande riskfaktorkategorier, endast om institutets metod för att mäta sådana korrelationer är sund, överensstämmer med tillämpliga likviditetshorisonter och genomförs med integritet.

Artikel 325bjKvalitativa krav

1.  Interna riskmätningsmodeller som används enligt detta kapitel ska vara begreppsmässigt sunda och genomföras med integritet samt uppfylla samtliga följande kvalitativa krav:

a)  Interna riskmätningsmodeller som används för att beräkna kapitalkrav för marknadsrisker ska vara väl integrerade i institutets dagliga riskhanteringsprocess och utgöra grunden för rapportering om riskexponering till den verkställande ledningen.

b)  Institutet ska ha en enhet för riskkontroll som är fristående från de affärsdrivande handlarenheterna och som rapporterar direkt till den verkställande ledningen. Enheten ska ha ansvar för utformning och tillämpning av alla interna riskmätningsmodeller. Enheten ska genomföra inledande och fortlöpande validering av alla interna modeller som används enligt detta kapitel och ha ansvar för det övergripande riskhanteringssystemet. Enheten ska utarbeta och analysera dagliga rapporter om resultaten av alla interna modeller som används för att beräkna kapitalkrav för marknadsrisker, och om lämpligheten hos åtgärder som ska vidtas avseende handelslimiter.

c)  Institutets ledningsorgan och verkställande ledning ska ta aktiv del i riskkontrollprocessen, och de dagliga rapporter som utarbetas av riskkontrollenheten ska ses över på en ledningsnivå med tillräckliga befogenheter för att kunna genomdriva minskningar i de positioner som enskilda handlare ingår och minskningar i institutets totala riskexponering.

d)  Institutet ska ha tillräckligt många anställda som är tillräckligt kvalificerade i förhållande till hur sofistikerade de interna riskmätningsmodellerna är, och med kunskaper inom handel, riskkontroll, revision och affärsadministration (back-office).

e)  Institutet ska ha inrättat en uppsättning dokumenterade interna riktlinjer, förfaranden och kontroller för att övervaka och säkerställa att hela verksamheten är i linje med alla interna riskmätningsmodeller.

f)  För alla interna riskmätningsmodeller ska det vara dokumenterat att de tidigare har gett en rimlig exakthet i sina riskmätningar.

g)  Institutet ska frekvent genomföra ett rigoröst program för stresstest, inklusive omvända stresstester, som ska omfatta alla interna riskmätningsmodeller. Resultaten av dessa stresstester ska granskas av den verkställande ledningen minst en gång i månaden och vara förenliga med de riktlinjer och limiter som godkänts av institutets ledningsorgan. Instituten ska vidta lämpliga åtgärder om resultaten av dessa stresstester visar alltför stora förluster i samband med institutets handelsverksamhet under vissa omständigheter.

h)  Institutet ska genomföra en oberoende översyn av alla interna riskmätningsmodeller, antingen som ett led i sin normala internrevisionsprocess, eller genom att uppdra till ett utomstående företag att genomföra denna översyn, på ett sätt som kan godtas av de behöriga myndigheterna.

För tillämpning av punkt h avses med utomstående företag ett företag som tillhandahåller revisions- eller konsulttjänster till institut, och som har personal som är tillräckligt kvalificerad vad gäller marknadsrisker i handelsverksamhet.

2.  Den översyn som avses i punkt 1 h ska inbegripa både de affärsdrivande handelsenheternas och den fristående riskkontrollenhetens verksamhet. Åtminstone en gång om året ska institutet se över sin riskhanteringsprocess i dess helhet. I översynen ska följande bedömas:

a)  Hur ändamålsenlig dokumentationen från riskhanteringssystemet och riskhanteringsprocessen är samt hur väl riskkontrollenheten är organiserad.

b)  Integreringen av riskmätningen i den dagliga riskhanteringen och integriteten i ledningens informationssystem.

c)  Den process institutet använder för att godkänna riskvärderingsmodeller och värderingssystem som används av personalen inom handelsavdelningar och affärsadministrationsavdelningar (front-office och back-office).

d)  Omfattningen av de risker som fångas upp genom modellen, graden av riktighet och lämplighet i riskmätningssystemet och valideringen av betydande förändringar i den interna riskmätningsmodellen.

e)  Graden av riktighet och fullständighet i positionsdata, graden av riktighet och lämplighet i antaganden om volatilitet och korrelation, graden av riktighet i värdering och beräkningar av riskkänslighet samt graden av riktighet och lämplighet för att generera proxyvariabler om tillgängliga data är otillräckliga för att uppfylla kraven i detta kapitel.

f)  Den kontrollprocess som institutet använder för att utvärdera hur konsistenta, aktuella och tillförlitliga de datakällor är som används i alla dess interna riskmätningsmodeller, inbegripet dessa datakällors oberoende.

g)  Den kontrollprocess som institutet använder för att utvärdera kraven avseende utfallstest och resultatanalys som genomförs för att bedöma noggrannheten i de interna riskmätningsmodellerna.

h)  Om översynen görs av ett utomstående företag i enlighet med punkt 1 h: kontrollen av att det interna valideringsförfarandet enligt artikel 325bk uppfyller sina syften.

3.  Instituten ska uppdatera de tekniker och metoder som de använder för de interna riskmätningsmodellerna enligt detta kapitel, i linje med nya tekniker och bästa praxis som kommer fram när det gäller de interna riskmätningsmetoderna.

Artikel 325bkIntern validering

1.  Instituten ska ha infört processer för att säkerställa att alla interna riskmätningsmodeller som de använder i enlighet med detta kapitel har validerats tillfredsställande av parter med lämpliga kvalifikationer och fristående från utvecklingsprocessen, för att säkerställa att alla sådana modeller är begreppsmässigt sunda och i tillräcklig utsträckning fångar upp alla väsentliga risker.

2.  Instituten ska genomföra den validering som avses i punkt 1 under följande omständigheter:

a)  När en intern riskmätningsmodell utvecklats för första gången och när väsentliga ändringar görs av den.

b)  Regelbundet, men särskilt när det har inträffat sådana väsentliga strukturella förändringar på marknaden eller i sammansättningen av portföljen som kan leda till att den interna riskmätningsmodellen inte längre fungerar tillfredsställande.

3.  Valideringen av ett instituts interna riskmätningsmodell ska inte begränsas endast till krav avseende utfallstest och resultatanalys, utan omfatta åtminstone följande:

a)  Tester för att kontrollera om antaganden inom den interna modellen är lämpliga och inte innebär en underskattning eller överskattning av riskerna.

b) Egna valideringstest av den interna modellen, inklusive utfallstest utöver de föreskrivna programmen för utfallstest, för risker och strukturer i institutets portföljer.

c)  Användningen av hypotetiska portföljer för att säkerställa att den interna riskmätningsmodellen kan fånga upp vissa särskilda strukturella inslag som kan uppkomma, exempelvis väsentliga basisrisker och koncentrationsrisker eller risker förknippade med användning av proxyvariabler.

Artikel 325blBeräkning av ett riskmått med stresscenario

1.  Vid tidpunkten t ska institutet beräkna ett riskmått med stresscenario för alla icke modellerbara riskfaktorer för positioner i handelslagret i en given portfölj på följande sätt:

där

m    index som anger alla de icke-modellerbara riskfaktorer för

positioner i portföljen som representerar en idiosynkratisk risk som har placerats in i den övergripande riskfaktorkategorin för kreditspread i enlighet med artikel 325be.1, och för vilken det har visats, på ett sätt som kan godtas av de behöriga myndigheterna, att dessa riskfaktorer är okorrelerade,

l    =  index som betecknar alla andra icke modellerbara riskfaktorer för positioner i portföljen, än de som betecknas med ”m”

ICSStm   =   riskmåttet med stresscenario, fastställt i enlighet med punkterna 2 och 3, för den icke modellerbara riskfaktorn ”m”

SStl    =   riskmåttet med stresscenario, fastställt i enlighet med punkterna 2 och 3, för den icke modellerbara riskfaktorn ”l”

2.  Riskmåttet med stresscenario för en given icke modellerbar riskfaktor innebär den förlust som uppstår i alla portföljens positioner i handelslagret som inkluderar den icke modellerbara riskfaktorn när ett extremt scenario med framtida störningar tillämpas på den riskfaktorn.

3.  Instituten ska, på ett sätt som kan godtas av de behöriga myndigheterna, fastställa lämpliga extrema scenarier med framtida störningar för alla modellerbara riskfaktorer.

4.  EBA ska utarbeta tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera följande:

a)  Hur instituten ska fastställa det extrema scenario med framtida störningar som ska tillämpas på icke modellerbara riskfaktorer, och hur de ska tillämpa det extrema scenariot med framtida störningar på dessa riskfaktorer.

b)  Ett regulatoriskt extremt scenario med framtida störningar för varje underkategori till de övergripande riskfaktorkategorierna i tabell 2 i artikel 325be som instituten kan använda när de inte kan fastställa ett extremt scenario med framtida störningar i enlighet med led a, eller som de behöriga myndigheterna får kräva att instituten tillämpar när myndigheterna inte kan godta det extrema scenario med framtida störningar som institutet har fastställt.

Vid utarbetandet av dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn ska EBA ta hänsyn till att nivån på kapitalbaskrav för marknadsrisk för en icke modellerbar riskfaktor enligt denna artikel ska vara lika hög som den nivå på kapitalbaskrav för marknadsrisker som skulle ha beräknats enligt detta kapitel om riskfaktorn hade varit modellerbar.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den [sex månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

AVSNITT 2INTERN MODELL FÖR FALLISSEMANGSRISK

Artikel 325bmRäckvidd för den interna modellen för fallissemangsrisk

5.  Institutets samtliga positioner som har tilldelats till handlarbord för vilka det har tillstånd enligt artikel 325ba.1 ska omfattas av ett kapitalbaskrav för fallissemangsrisk om positionerna omfattar minst en riskfaktor som har placerats in i de övergripande riskkategorierna ”aktier” eller ”kreditspread” i enlighet med artikel 325be.1. Kapitalbaskravet, som tillkommer utöver de risker som fångas upp av kapitalbaskraven i artikel 325bb.1, ska beräknas med institutets interna modell för fallissemangsrisk och modellen ska uppfylla kraven i detta avsnitt.

6.  Det ska finnas en emittent av omsatta skuldinstrument eller aktieinstrument som är kopplad till minst en riskfaktor för var och en av de positioner som anges i punkt 1.

Artikel 325bnTillstånd att tillämpa en intern modell för fallissemangsrisk

1.  De behöriga myndigheterna ska ge ett institut tillstånd att använda en intern modell för fallissemangsrisk för att beräkna kapitalbaskraven enligt artikel 325bb.2 för alla positioner i handelslagret enligt artikel 325bm som tilldelats till ett visst handlarbord, under förutsättning att den interna modellen för fallissemangsrisk uppfyller kraven i artikel 325bo, 325bp 325bq, 325bj och 325bk för det handlarbordet.

2.  EBA ska utfärda riktlinjer för kraven i artiklarna 325bo, 325bp och 325bq senast den [två år efter denna förordnings ikraftträdande].

3.  Om ett instituts handlarbord, som har tilldelats minst en av de positioner i handelslagret som avses i artikel 325bm, inte uppfyller kraven i punkt 1, ska kapitalbaskraven för marknadsrisk för alla handlarbordets positioner beräknas i enlighet med metoden i kapitel 1a.

Artikel 325boKapitalbaskrav för fallissemangsrisk med användning av en intern modell för fallissemangsrisk

1.  Instituten ska beräkna kapitalbaskraven för fallissemangsrisk med en intern modell för fallissemangsrisk för portföljen med samtliga de positioner som avses i artikel 325bm enligt följande:

a)  Kapitalbaskravet ska motsvara ett Value-at-Risk-värde som mäter potentiella förluster i portföljens marknadsvärde, till följd av fallissemang hos emittenter som är kopplade till de positionerna, inom ett konfidensintervall på 99,9 % över en tidshorisont på ett år.

b)  Med potentiella förluster i led a avses en direkt eller indirekt förlust i positionens marknadsvärde till följd av fallissemang hos emittenterna och som tillkommer utöver alla förluster som redan har beaktats i den löpande värderingen av positionen. Fallissemang hos emittenter för aktiepositioner ska utgöras av att emittenternas aktiekurser sjunker till noll.

c)  Instituten ska fastställa fallissemangskorrelationer mellan olika emittenter med hjälp av en begreppsmässigt sund metod och med användning av objektiva historiska data för kreditspreadar och aktiekurser från en tidsperiod på minst tio år, där en stressperiod som fastställts av institutet i enlighet med artikel 325bd.2 ingår. Beräkningen av fallissemangskorrelationer mellan olika emittenter ska kalibreras till en ettårig tidshorisont.

d)  Den interna modellen för fallissemangsrisk ska vara baserad på ett antagande om konstanta ettåriga positioner.

2.  Instituten ska beräkna kapitalbaskravet för fallissemangsrisk med användning av en intern modell för fallissemangsrisk i enlighet med punkt 1 minst en gång per vecka.

3.  Genom undantag från punkt 1 a och c får ett institut ersätta tidshorisonten på ett år med en tidshorisont på 60 dagar för beräkningen av fallissemangsrisk för aktiepositioner, och i så fall ska beräkningen av fallissemangskorrelationer mellan aktiekurser och sannolikheter för fallissemang överensstämma med en tidshorisont på 60 dagar, och beräkningen av fallissemangskorrelationer mellan aktiekurser och obligationskurser med en tidshorisont på ett år.

Artikel 325bpErkännande av risksäkringar för den interna modellen för fallissemangsrisk

1.  Instituten får inkludera risksäkringar i sin interna modell för fallissemangsrisk, och ”netta” positioner om långa och korta positioner avser samma finansiella instrument.

2.  Instituten får i sin interna modell för fallissemangsrisk bara erkänna säkrings- eller diversifieringseffekter kopplade till långa och korta positioner avseende olika instrument eller olika värdepapper med samma gäldenär, liksom även långa och korta positioner mot olika emittenter, med explicit modellering av de långa och korta bruttopositionerna i de olika instrumenten, inklusive modellering av basisrisker mellan olika emittenter.

3.  I sin interna modell för fallissemangsrisk ska instituten fånga upp väsentliga risker som kan förverkligas under tiden mellan löptiden för risksäkringen och tidshorisonten på ett år, samt möjligheten för väsentliga basisrisker inom säkringsstrategier avseende produktslag, rangordning i kapitalstrukturen, intern eller extern kreditvärdering, löptid, emissionstidpunkt och andra skillnader mellan deras instrument. Instituten ska endast erkänna risksäkringar i den utsträckning som de kan upprätthållas också när gäldenären närmar sig en kredithändelse eller annan händelse.

Artikel 325bqSärskilda krav för interna modeller för fallissemangsrisk

1.  Den interna modell för fallissemangsrisk som avses i artikel 325bn.1 ska kunna modellera såväl fallissemang hos enskilda emittenter som samtida fallissemang hos flera emittenter, och beakta fallissemangens effekter på marknadsvärdet av de positioner som omfattas av modellen. För detta ändamål ska fallissemang hos varje enskild emittent modelleras med användning av minst två typer av systematiska riskfaktorer och minst en idiosynkratisk riskfaktor.

2.  Den interna modellen för fallissemangsrisk ska beakta konjunkturcykeln, inklusive beroendeförhållandet mellan återvinningsgrad och de systematiska riskfaktorer som avses i punkt 1.

3.  Den interna modellen för fallissemangsrisk ska beakta icke-linjära effekter av optioner och andra positioner med i väsentlig utsträckning icke-linjärt beteende vad gäller prisförändringar. Instituten ska också vederbörligen beakta omfattningen av de modellrisker som är förenade med värdering och skattning av prisrisker i som hänger samman med sådana produkter.

4.  Den interna modellen för fallissemangsrisk ska vara baserad på objektiva och aktuella data.

5.  För simulering av emittenternas fallissemang i den interna modellen för fallissemangsrisk ska institutets skattningar av sannolikhet för fallissemang uppfylla följande krav:

a)  Den undre gränsen för sannolikheter för fallissemang ska vara 0,03 %.

b)  Sannolikheter för fallissemang ska baseras på en ettårig tidshorisont, om inte annat anges i detta avsnitt.

c)  Sannolikheter för fallissemang ska mätas med användning, enbart eller i kombination med aktuella marknadspriser, av historiska fallissemangsdata från en tidsperiod på minst fem år. Sannolikheter för fallissemang ska inte härledas enbart från aktuella marknadspriser.

d)  Institut som har fått tillstånd att skatta sannolikheter för fallissemang i enlighet med del 3 avdelning II kapitel 3 avsnitt 1 ska använda den metod som anges i del 3 avdelning II kapitel 3 avsnitt 1 för att beräkna sannolikheter för fallissemang.

e)  Institut som inte har fått tillstånd att skatta sannolikheter för fallissemang i enlighet med del 3 avdelning II kapitel 3 avsnitt 1 ska utveckla en intern metod eller använda externa källor för att skatta sannolikheter för fallissemang. I båda fallen ska skattningarna av sannolikheter för fallissemang överensstämma med kraven i denna artikel.

6.  För simulering av emittenternas fallissemang i den interna modellen för fallissemangsrisk ska institutets skattningar av förlust vid fallissemang uppfylla följande krav:

a)  Den undre gränsen för skattningarna av förlust vid fallissemang ska vara 0 %.

b)  Skattningarna av förlust vid fallissemang ska avspegla förmånsrätten för varje position.

c)  Institut som har fått tillstånd att skatta förlust vid fallissemang i enlighet med del 3 avdelning II kapitel 3 avsnitt 1 ska använda den metod som anges i del 3 avdelning II kapitel 3 avsnitt 1 för att beräkna skattningar av förlust vid fallissemang.

d)  Institut som inte har fått tillstånd att skatta förlust vid fallissemang i enlighet med del 3 avdelning II kapitel 3 avsnitt 1 ska utveckla en intern metod eller använda externa källor för att skatta förlust vid fallissemang. I båda fallen ska skattningarna av förlust vid fallissemang överensstämma med kraven i denna artikel.

7.   Som en del av den oberoende översynen och valideringen av sina interna modeller enligt detta kapitel, inklusive riskmätningssystemet, ska instituten vidta alla följande steg:

a)  Kontrollera att deras modelleringsansats för korrelationer och prisförändringar är lämplig för deras portfölj, även i fråga om val och viktning av modellens systematiska riskfaktorer.

b)  Genomföra ett antal olika stresstester, däribland känslighetsanalys och scenarieanalys, för att bedöma om den interna modellen för fallissemangsrisk är kvalitativt och kvantitativt rimlig, särskilt i fråga om behandling av koncentrationer. Dessa tester ska inte enbart begränsas till de typer av händelser som tidigare har inträffat.

a)  Tillämpa lämplig kvantitativ validering, inklusive relevanta referensvärden för interna modeller.

8.  Den interna modellen för fallissemangsrisk ska på ett lämpligt sätt beakta koncentrationer av emittenter och koncentrationer som kan uppstå inom och över produktklasser i stressituationer.

9.  Den interna modellen för fallissemangsrisk ska vara förenlig med institutets interna riskhanteringsmetoder för identifiering, mätning och hantering av handelsrisker.

10.  Instituten ska ha klart definierade riktlinjer och processer för att fastställa antagandena om fallissemangskorrelationer mellan olika emittenter i enlighet med artikel 325bo.2.

11.  Instituten ska dokumentera sina interna modeller, så att de behöriga myndigheterna kan få en överblick över deras korrelationsantaganden och andra modelleringsantaganden.

12.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera kraven på ett instituts interna metoder eller externa källor för uppskattning av sannolikheter för fallissemang och förlust vid fallissemang i enlighet med punkterna 5 e och 6 d.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den [15 månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”.

(85)  Rubriken på kapitel 2 i del tre avdelning IV ska ersättas med följande:

”Kapitel 2Kapitalbaskrav för positionsrisker enligt den förenklade schablonmetoden”.

(86)  Rubriken på kapitel 3 i del tre avdelning IV ska ersättas med följande:

”Kapitel 3Kapitalbaskrav för valutarisker enligt den förenklade schablonmetoden”.

(87)  Rubriken på kapitel 4 i del tre avdelning IV ska ersättas med följande:

”Kapitel 4Kapitalbaskrav för råvarurisker enligt den förenklade schablonmetoden”.

(88)  Rubriken på kapitel 5 i del tre avdelning IV ska ersättas med följande:

”Kapitel 5Kapitalbaskrav med användning av den förenklade internmodellmetoden”.

(89)  Det inledande stycket i artikel 384.1 ska ersättas med följande:

”1. Ett institut som inte beräknar sitt kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk för sina motparter i enlighet med artikel 383 ska beräkna ett portföljkapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk för varje motpart enligt följande formel, med hänsyn till risksäkringar för kreditvärdighetsjusteringsrisk som är godtagbara enligt artikel 386”

(90)  Definitionen av EADitotal i artikel 384.1 ska ersättas med följande:

”EADitotal = det sammanlagda värdet av kreditriskexponeringen för motparten "i" (summerat över dess nettningsmängder), i tillämpliga fall inbegripet effekten av säkerheter i enlighet med de metoder som anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 3–6 för beräkning av kapitalbaskrav för motpartsrisk för motparten i fråga.”.

(91)  Artikel 390 ska ersättas med följande:

”Artikel 390Beräkning av exponeringsvärdet

1.  Exponeringarna mot en grupp av kunder med inbördes anknytning ska beräknas genom att lägga samman exponeringarna mot enskilda kunder i den gruppen.

2.  De sammanlagda exponeringarna mot enskilda kunder ska beräknas genom att lägga samman exponeringarna i handelslagret och exponeringarna utanför handelslagret.

3.  För exponeringar i handelslagret får instituten

a)  kvitta sina långa och korta positioner i samma finansiella instrument, som har emitterats av en viss kund, där nettopositionen i vart och ett av de olika instrumenten beräknas enligt metoderna i del tre avdelning IV kapitel 2,

b)  kvitta sina långa och korta positioner i olika finansiella instrument, som har emitterats av en viss kund, men endast om den korta positionen är efterställd den långa positionen eller om positionerna har samma förmånsrätt.

För tillämpningen av leden a och b får värdepapper placeras in i undergrupper baserat på olika grader av förmånsrätt i syfte att bestämma positionernas rangordning.

4.  Instituten ska beräkna exponeringar som följer av sådana derivatkontrakt som avses i bilaga II och kreditderivatkontrakt som ingåtts direkt med en kund, i enlighet med någon av metoderna i del tre avdelning II kapitel 6 avsnitt 3–5, efter vad som är tillämpligt.

Vid beräkning av exponeringsvärdet för de kontrakt som avses i första stycket vilka ingår i handelslagret ska instituten även tillämpa de principer som fastställs i artikel 299. Genom undantag från första stycket får institut med ett tillstånd att använda metoden med interna modeller enligt artikel 283 använda den metod som avses i del tre avdelning II kapitel 6 avsnitt 6 för beräkning av exponeringsvärdet för transaktioner för värdepappersfinansiering.

5.  Till exponeringarna mot en kund ska instituten lägga de exponeringar som följer av sådana kontrakt som avses i bilaga II och kreditderivatkontrakt som inte ingåtts direkt med kunden men som ligger till grund för ett skuld- eller aktieinstrument som emitterats av den kunden.

6.  Exponeringar omfattar inte följande:

a)  Vid valutatransaktioner: exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under två arbetsdagar efter betalning.

b)  Vid köp eller försäljning av värdepapper: exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under de fem arbetsdagar som följer efter den tidpunkt då antingen betalning har skett eller värdepappren har levererats, beroende på vilket som inträffar först.

c)  Vid tillhandahållande av tjänster som avser penningöverföring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clearing och avveckling i alla valutor och korrespondentbanktjänster eller vid clearing-, avvecklings- och förvaringstjänster för finansiella instrument för kunders räkning: försenat mottagande av finansiering och andra exponeringar som uppkommer genom kundaktiviteter och som inte varar längre tid än till följande bankdag.

d)  Vid tillhandahållande av tjänster som avser penningöverföring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clearing och avveckling i alla valutor och korrespondentbanktjänster: intradagexponeringar gentemot de kreditinstitut som tillhandahåller dessa tjänster.

e)  Exponeringar som har dragits av från poster i kärnprimärkapital eller övrigt primärkapital i enlighet med artiklarna 36 och 56 eller andra avdrag från de poster som minskar den kapitaltäckningsgrad som offentliggjorts i enlighet med artikel 437.

7.  För att fastställa den sammanlagda exponeringen mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning med avseende på kunder mot vilka institutet har exponeringar genom sådana transaktioner som avses i artikel 112 m och 112 o eller genom andra transaktioner, om det föreligger en exponering mot underliggande tillgångar, ska institutet utvärdera sina underliggande exponeringar med beaktande av den ekonomiska substansen i transaktionens struktur och riskerna i samband med själva transaktionens struktur, i syfte att fastställa huruvida den utgör en ytterligare exponering.

8.  EBA ska ta fram utkast till tekniska standarder för tillsyn för att specificera

a)  de villkor och metoder som ska användas för att bestämma den sammanlagda exponeringen mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning för de typer av exponeringar som avses i punkt 7,

b)  de villkor enligt vilka transaktionernas struktur enligt punkt 7 inte utgör en ytterligare exponering.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

9.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera, för tillämpningen av punkt 5, hur man fastställer exponeringar som följer av sådana kontrakt som avses i bilaga II och kreditderivatkontrakt som inte ingåtts direkt med kunden men som ligger till grund för ett skuld- eller aktieinstrument som emitterats av den kunden, för medtagande av dessa exponeringar bland exponeringarna mot kunden.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den [nio månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”.

(92)  I artikel 391 ska följande stycke läggas till:

”För tillämpningen av första stycket får kommissionen genom genomförandeakter anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2.”.

(93)  Artikel 392 ska ersättas med följande:

”Artikel 392Definition av stor exponering

Ett instituts exponering gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning ska anses som en stor exponering när värdet uppgår till minst 10 % av institutets primärkapital.”.

(94)  Artikel 394 ska ersättas med följande:

”Artikel 394Rapporteringskrav

1.  Instituten ska till sina behöriga myndigheter rapportera följande information för varje stor exponering som de innehar, inklusive stora exponeringar som är undantagna från tillämpningen av artikel 395.1:

a)  Identitetsuppgift för den kund eller den grupp av kunder med inbördes anknytning gentemot vilken institutet har en stor exponering.

b)  Exponeringsvärdet innan man tar hänsyn till effekten av kreditriskreduceringen, i tillämpliga fall.

c)  Typen av kreditriskskydd, betalt eller obetalt, om sådant används.

d)  Exponeringsvärdet efter att man tagit hänsyn till effekten av kreditriskreduceringen, som beräknats enligt artikel 395.1, i tillämpliga fall.

Institut som omfattas av del tre avdelning II kapitel 3 ska till sina behöriga myndigheter rapportera sina 20 största exponeringar på gruppnivå, med undantag för exponeringar som är undantagna från tillämpningen av artikel 395.1.

Instituten ska också till sina behöriga myndigheter rapportera exponeringar med ett värde på 300 miljoner EUR eller mer, men mindre än 10 % av institutets primärkapital.

2.  Utöver den information som avses i punkt 1 ska instituten rapportera följande uppgifter till de behöriga myndigheterna när det gäller de tio största exponeringarna på gruppnivå mot institut och skuggbankenheter som bedriver oreglerad bankverksamhet, inklusive de stora exponeringar som är undantagna från tillämpningen av artikel 395.1:

a)  Identitetsuppgift för den kund eller den grupp av kunder med inbördes anknytning gentemot vilken institutet har en stor exponering.

b)  Exponeringsvärdet innan man tar hänsyn till effekten av kreditriskreduceringen, i tillämpliga fall.

c)  Typen av kreditriskskydd, betalt eller obetalt, om sådant används.

d)  Exponeringsvärdet efter att man tagit hänsyn till effekten av kreditriskreduceringen, som beräknats enligt artikel 395.1, i tillämpliga fall.

3.  Den information som avses i punkterna 1 och 2 ska rapporteras till de behöriga myndigheterna enligt följande:

a)  Små institut enligt definitionen i artikel 430a ska rapportera en gång om året.

b)  Övriga institut ska rapportera halvårsvis eller oftare om inte annat följer av punkt 4.

4.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera

a)  enhetliga format för rapportering enligt punkt 3, åtföljda av instruktioner,

b)  intervall och datum för rapporteringen enligt punkt 3,

c)  it-lösningar för rapporteringen enligt punkt 3.

De rapporteringskrav som specificeras i förslagen till tekniska standarder för genomförande ska stå i proportion till institutens storlek och komplexitet, samt typen av risk som verksamheten är exponerad för och dess nivå.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. De tekniska standarderna för genomförande ska träda i kraft ett år efter det att kommissionen antagit dem.

5.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera kriterierna för att identifiera sådana skuggbankenheter som avses i punkt 2.

Vid utarbetandet av dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn ska EBA beakta den internationella utvecklingen och internationellt överenskomna standarder rörande skuggbanksektorn och överväga om

a)  förhållandet till en enskild enhet eller en grupp av enheter kan medföra risker för institutets solvens eller likviditet,

b)  enheter som omfattas av solvens- eller likviditetskrav liknande dem som föreskrivs i detta direktiv och förordning (EU) nr 1093/2010 ska undantas, helt eller delvis, från de rapporteringskrav som avses i punkt 2 avseende skuggbankenheter.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den [ett år efter ändringsförordningens ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”.

(95)  Artikel 395 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Ett institut får inte ådra sig en exponering, efter det att hänsyn tagits till effekten av kreditriskreducering i enlighet med artiklarna 399–403, gentemot en kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning, vars värde överstiger 25 % av institutets primärkapital. Om kunden är ett institut eller om en grupp av kunder med inbördes anknytning inbegriper ett eller flera institut, får detta värde inte överstiga det högsta beloppet av antingen 25 % av institutets primärkapital eller 150 miljoner EUR, förutsatt att summan av exponeringsvärdena, efter det att hänsyn tagits till effekten av kreditriskreducering i enlighet med artiklarna 399–403, gentemot alla kunder med inbördes anknytning som inte utgör institut, inte överstiger 25 % av institutets primärkapital.

Om beloppet på 150 miljoner EUR överstiger 25 % av institutets primärkapital, får värdet på exponeringen, efter det att hänsyn tagits till effekten av kreditriskreducering i enlighet med artiklarna 399–403, inte överstiga ett rimligt gränsvärde i förhållande till institutets primärkapital. Detta gränsvärde ska fastställas av instituten och vara förenligt med de riktlinjer och förfaranden som avses i artikel 81 i direktiv 2013/36/EU för att åtgärda och kontrollera koncentrationsrisker. Gränsvärdet får inte överstiga 100 % av institutets primärkapital.

De behöriga myndigheterna får fastställa ett lägre tröskelvärde än 150 miljoner EUR och ska informera EBA och kommissionen om detta.

Genom undantag från första stycket får ett institut som har identifierats som globalt systemviktigt i enlighet med artikel 131 i direktiv 2013/36/EU inte ådra sig en exponering mot ett annat institut som har identifierats som globalt systemviktigt, vars värde, efter det att hänsyn tagits till effekten av kreditriskreducering i enlighet med artiklarna 399–403, överstiger 15 % av dess primärkapital. Ett institut ska efterleva detta gränsvärde senast inom tolv månader efter det att det har identifierats som globalt systemviktigt institut.”.

b)  Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. De gränsvärden som fastställs i denna artikel får överskridas för exponeringar i institutets handelslager, om följande villkor är uppfyllda:

a)  Exponeringar utanför handelslagret gentemot den berörda kunden eller gruppen av kunder med inbördes anknytning överskrider inte det gränsvärde som fastställs i punkt 1, vilket beräknas med hänvisning till primärkapitalet, så att överskridandet till sin helhet härrör från handelslagret.

b)  Institutet uppfyller ett ytterligare kapitalbaskrav för den del av exponeringen som överskrider det gränsvärde som fastställs i punkt 1, vilket beräknas i enlighet med artiklarna 397 och 398.

c)  Om tio eller färre dagar har förflutit efter det att det överskridande som avses i punkt b uppkom, får de exponeringar som härrör från handelslagret gentemot den berörda kunden eller gruppen av kunder med inbördes anknytning inte överstiga 500 % av institutets primärkapital.

d)  Överskridande som har förelegat i mer än tio dagar får sammanlagt inte överskrida 600 % av institutets primärkapital.

Varje gång gränsvärdet har överskridits ska storleken av överskridandet och namnet på berörd kund och, i tillämpliga fall, namnet på gruppen av kunder med inbördes anknytning, utan dröjsmål anmälas till de behöriga myndigheterna.”.

(96)  Artikel 396 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)  Första stycket ska ersättas med följande:

”Om det belopp på 150 miljoner EUR som avses i artikel 395.1 är tillämpligt får de behöriga myndigheterna genom beslut i varje enskilt fall tillåta att gränsen på 100 % i förhållande till institutets primärkapital överskrids.”.

ii)  Följande stycke ska läggas till:

”Om en behörig myndighet, i de undantagsfall som avses i första och andra stycket, tillåter att ett institut överskrider det gränsvärde som anges i artikel 395.1 under en längre period än tre månader, ska institutet lägga fram en plan som kan godtas av den behöriga myndigheten för hur det inom lämplig tid åter ska kunna efterleva gränsvärdet, och genomföra denna plan inom den tid som överenskommits med den behöriga myndigheten. De behöriga myndigheterna ska övervaka genomförandet av planen och vid behov kräva en snabbare efterlevnad.”.

b)  Följande punkt ska läggas till som punkt 3:

”3. För tillämpningen av punkt 1 ska EBA utfärda riktlinjer som specificerar

a)  de undantagsfall då den behöriga myndigheten får tillåta att gränsvärdet överskrids i enlighet med punkt 1,

b)  den tid som anses rimlig för att åter efterleva kraven,

c)  de åtgärder som ska vidtas av behöriga myndigheter för att säkerställa att institutet åter efterlever kraven inom lämplig tid.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.”.

(97)  I artikel 397 tabell 1 kolumn 1 ska termen ”det godtagbara kapitalet” ersättas med termen ”primärkapitalet”.

(98)  Artikel 399 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Ett institut ska använda en kreditriskreducerande metod vid beräkning av en exponering när det har använt en sådan metod för att beräkna kapitalkrav för kreditrisk i enlighet med del tre avdelning II, och under förutsättning att det uppfyller de villkor som anges i denna artikel.

Vid tillämpningen av artiklarna 400–403 ska garanti inkludera kreditderivat som erkänns enligt del tre avdelning II kapitel 4, med undantag för kreditlänkade obligationer.”.

aa)  Följande punkt 1a ska införas:

  ”1a. Genom undantag från punkt 1 och med godkännande från den behöriga myndigheten, får institut som har använt en kreditriskreducerande metod för att beräkna kapitalkrav för kreditrisk i enlighet med del tre avdelning II inte använda denna metod vid tillämpning av artikel 395.1 för exponeringar i form av säkerheter eller garantier utställda av officiella exportkreditinstitut eller godtagbara tillhandahållare av kreditriskskydd enligt artikel 201 som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 2 eller högre för statsstödda exportkrediter och bostadslån.

b)  I punkt 2 ska följande stycke läggas till:

”Om ett institut använder schablonmetoden för kreditriskreducerande ändamål ska artikel 194.3 a inte gälla vid tillämpningen av denna punkt.”.

c)  Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Kreditriskreducerande metoder som endast är tillgängliga för institut som använder en internmetod ska inte vara godtagbara för att reducera exponeringsvärden för stora exponeringar, utom för exponeringar som är säkrade av fastigheter i enlighet med artikel 402.”.

(99)  Artikel 400 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska första stycket ändras på följande sätt:

i)  Led j ska ersättas med följande:

”j) Handelsexponeringar och bidrag till obeståndsfonden för kvalificerade centrala motparter.”.

ii)  Följande led ska läggas till som led l och la:

”l) Resolutionsenheters innehav av de instrument och kvalificerade kapitalbasinstrument som avses i artikel 45.3 g i direktiv 2014/59/EU som emitterats av andra enheter som ingår i samma resolutionsgrupp.

la) Exponeringar som härrör från ett minimivärdebaserat åtagande som uppfyller samtliga krav enligt artikel 132.8 .”.

aa)  I punkt 2 ska led c ersättas med följande:

  ”c) Exponeringar, även andelar eller andra typer av innehav, som ett institut har gentemot sitt moderföretag, andra dotterföretag till moderföretaget eller sina egna dotterföretag och kvalificerade innehav, under förutsättning att dessa företag är föremål för samma gruppbaserade tillsyn som institutet självt i enlighet med denna förordning, direktiv 2002/87/EG eller med motsvarande standarder i ett tredjeland. Exponeringar som inte uppfyller dessa kriterier, oavsett om de är undantagna från artikel 395.1 eller ej, ska behandlas som exponeringar gentemot tredje part.”.