Förfarande : 2017/0354(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0274/2018

Ingivna texter :

A8-0274/2018

Debatter :

PV 13/02/2019 - 23
CRE 13/02/2019 - 23

Omröstningar :

PV 14/02/2019 - 10.9

Antagna texter :

P8_TA(2019)0123

BETÄNKANDE     ***I
PDF 628kWORD 109k
5.9.2018
PE 620.869v04-00 A8-0274/2018

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ömsesidigt erkännande av varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat

(COM(2017)0796 – C8‑0005/2018 – 2017/0354(COD))

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

Föredragande: Ivan Štefanec

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 MOTIVERING
 ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ömsesidigt erkännande av varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat

(COM(2017)0796 – C8‑0005/2018 – 2017/0354(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0796),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0005/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 23 maj 2018(1),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0274/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag    1

Förslag till förordning

Skäl 1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(1)  Den inre marknaden omfattar ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor säkerställs i enlighet med bestämmelserna i fördragen. Kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan är förbjudna mellan medlemsstaterna. Förbudet gäller varje nationell åtgärd som kan hindra varuhandeln inom unionen, direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt. Den fria rörligheten för varor säkerställs på den inre marknaden genom EU: s harmoniseringslagstiftning som ställer gemensamma krav på saluföringen av vissa varor, eller genom tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande när det gäller varor eller aspekter på varor som inte omfattas av harmoniseringslagstiftningen.

(1)  Den inre marknaden omfattar ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor säkerställs i enlighet med bestämmelserna i fördragen. Kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan är förbjudna mellan medlemsstaterna. Förbudet gäller varje nationell åtgärd som kan hindra varuhandeln inom unionen, direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt. Den fria rörligheten för varor säkerställs på den inre marknaden genom EU:s harmoniseringslagstiftning som ställer gemensamma krav på saluföringen av vissa varor, eller genom tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande såsom denna definierats av Europeiska unionens domstol när det gäller varor eller aspekter på varor som inte till fullo omfattas av unionens harmoniseringslagstiftning.

Ändringsförslag    2

Förslag till förordning

Skäl 2

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(2)  Hinder för den fria rörligheten för varor mellan medlemsstaterna kan skapas olagligen om en medlemsstats behöriga myndigheter, i avsaknad av EU: s harmoniseringslagstiftning som omfattar varor eller vissa aspekter på varor, tillämpar nationella regler på varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat, enligt vilka varorna måste uppfylla vissa tekniska krav avseende exempelvis benämning, form, storlek, vikt, sammansättning, presentation, märkning och förpackning. Tillämpningen av sådana regler på varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat kan strida mot artiklarna 34 och 36 i EUF-fördraget, även om reglerna tillämpas utan åtskillnad på alla varor.

(2)  Hinder för den fria rörligheten för varor mellan medlemsstaterna kan skapas olagligen om en medlemsstats behöriga myndigheter, i avsaknad av unionslagstiftning om harmonisering som omfattar varor eller vissa aspekter på varor, tillämpar nationella regler på varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat enligt vilka varorna måste uppfylla vissa tekniska krav avseende exempelvis benämning, form, storlek, vikt, sammansättning, presentation, märkning och förpackning, begäran om ytterligare provning och/eller upprepade provningar. Tillämpningen av sådana regler på varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat kan strida mot artiklarna 34 och 36 i EUF-fördraget, även om reglerna tillämpas utan åtskillnad på alla varor.

Ändringsförslag    3

Förslag till förordning

Skäl 3

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(3)  Principen om ömsesidigt erkännande härrör från rättspraxis från Europeiska unionens domstol. Enligt denna princip får medlemsstaterna på sina territorier inte förbjuda försäljning av varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat, även om de producerats eller tillverkats enligt andra tekniska regler. Men principen är inte absolut. Medlemsstaterna kan motsätta sig saluföringen av varor som lagligen saluförs i andra medlemsstater när sådana restriktioner kan motiveras med hänvisning till artikel 36 i EUF-fördraget eller med hänvisning till andra tvingande hänsyn av allmänt intresse och som i båda fallen står i proportion till det uppsatta målet.

(3)  Principen om ömsesidigt erkännande härrör från rättspraxis från Europeiska unionens domstol. Enligt denna princip får medlemsstaterna på sina territorier inte förbjuda försäljning av varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat, även om de producerats eller tillverkats enligt andra tekniska regler. Men principen är inte absolut. Medlemsstaterna kan motsätta sig saluföringen av varor som lagligen saluförs i andra medlemsstater när sådana restriktioner kan motiveras med hänvisning till artikel 36 i EUF-fördraget, eller med hänvisning till andra tvingande hänsyn till allmänintresset som erkänns i domstolens rättspraxis i fråga om fri rörlighet för varor, och i båda fallen står i proportion till det uppsatta målet. Denna förordning föreskriver en skyldighet att klart motivera varför marknadstillträde nekas.

Ändringsförslag    4

Förslag till förordning

Skäl 4

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(4)  Begreppet tvingande hänsyn till allmänintresset är ett begrepp som befinner sig under utveckling i domstolens rättspraxis när det gäller artiklarna 34 och 36 i EUF-fördraget. Detta begrepp täcker bland annat effektivitet vid skattekontroller, gott handelsskick, konsumentskydd, miljöskydd, upprätthållande av pressens mångfald och risken för att allvarligt undergräva den ekonomiska balansen i socialförsäkringssystemet. Sådana tvingande hänsyn, där legitima skillnader finns mellan olika medlemsstater, kan berättiga behöriga myndigheter att tillämpa nationella regler. Sådana beslut måste dock vederbörligen motiveras, och proportionalitetsprincipen måste dessutom alltid respekteras, varvid det ska beaktas huruvida de behöriga myndigheterna faktiskt har fattat det minst restriktiva beslutet. Förvaltningsbeslut om nekat eller begränsat marknadstillträde i fråga om varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat får inte enbart grunda sig på den omständigheten att de varor som bedöms uppfyller det legitima allmänna mål som eftersträvas av medlemsstaten på ett annat sätt än vad inhemska varor i den medlemsstaten gör.

(4)  Begreppet tvingande hänsyn till allmänintresset är ett begrepp som befinner sig under utveckling i domstolens rättspraxis när det gäller artiklarna 34 och 36 i EUF-fördraget. Där legitima skillnader finns mellan olika medlemsstater kan dessa berättiga att behöriga myndigheter tillämpar nationella regler. Administrativa beslut måste dock under alla omständigheter vederbörligen motiveras, vara legitima och lämpliga samt respektera proportionalitetsprincipen, och den behöriga myndigheten bör fatta det minst restriktiva beslutet. I syfte att minska hindren på den inre marknaden och få den inre marknaden för varor att fungera bättre uppmuntras kommissionen och medlemsstaterna att inleda en process för bedömning av huruvida alla nationella bestämmelser fortfarande är ändamålsenliga och inte skapar oproportionella icke-tariffära hinder. Förvaltningsbeslut om nekat eller begränsat marknadstillträde i fråga om varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat får inte enbart grunda sig på den omständigheten att de varor som bedöms uppfyller det legitima allmänna mål som eftersträvas av medlemsstaten på ett annat sätt än vad varor i den medlemsstaten gör. För att bistå medlemsstaterna i deras arbete med att motivera inskränkningar i principen om ömsesidigt erkännande bör kommissionen ge icke-bindande vägledning med genomgång av rättspraxis avseende begreppet tvingande hänsyn till allmänintresset och om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande. De behöriga myndigheterna bör ha möjlighet och ges tillfälle att lämna synpunkter och ge återkoppling om vägledningen.

Ändringsförslag    5

Förslag till förordning

Skäl 7

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(7)  Det finns flera brister i förordning (EG) nr 764/2008, och den bör därför ses över och förbättras. Förordning (EG) nr 764/2008 bör av tydlighetsskäl ersättas med denna förordning. I denna förordning bör tydliga förfaranden fastställas så att den fria rörligheten för varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat kan säkerställas och den fria rörligheten enbart kan begränsas om en medlemsstat gör detta på grundval av ett legitimt allmänintresse och begränsningen är proportionerlig. Detta syftar till att säkerställa att de befintliga rättigheterna och skyldigheterna som avviker från principen om ömsesidigt erkännande följs av både ekonomiska aktörer och nationella myndigheter.

(7)  Det finns flera brister i förordning (EG) nr 764/2008, och den bör därför ses över och förbättras. Förordning (EG) nr 764/2008 bör av tydlighetsskäl ersättas med denna förordning. I denna förordning bör tydliga förfaranden fastställas så att den fria rörligheten för varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat kan säkerställas och den fria rörligheten enbart kan begränsas om en medlemsstat gör detta på grundval av ett vederbörligen motiverat legitimt allmänintresse och begränsningen är proportionell. Detta syftar till att säkerställa att de befintliga rättigheter och skyldigheter som avviker från principen om ömsesidigt erkännande följs av både ekonomiska aktörer och nationella myndigheter.

Ändringsförslag    6

Förslag till förordning

Skäl 11

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(11)  Det är viktigt att förtydliga att också jordbruksprodukter ingår i de varutyper som omfattas av denna förordning. Termen jordbruksprodukter inbegriper fiskets produkter enligt artikel 38.1 i EUF-fördraget.

(11)  Det är viktigt att förtydliga att också jordbruksprodukter ingår i de varutyper som omfattas av denna förordning. Termen jordbruksprodukter inbegriper fiskets produkter enligt artikel 38.1 i EUF-fördraget. Kommissionen bör föra och, när så är möjligt, vidareutveckla en vägledande och icke uttömmande uppdaterad förteckning på internet för att ge hjälp att identifiera de typer av varor som omfattas av denna förordning.

Ändringsförslag    7

Förslag till förordning

Skäl 14

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(14)  För att kunna dra nytta av principen om ömsesidigt erkännande måste varorna saluföras lagligen i en annan medlemsstat. Det bör förtydligas att för att en vara ska anses saluföras lagligen i en annan medlemsstat måste varan överensstämma med gällande regler i den medlemsstaten och tillhandahållas till slutanvändare i den medlemsstaten.

(Berör inte den svenska versionen.)  

Ändringsförslag    8

Förslag till förordning

Skäl 14a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(14a)  För att öka medvetenheten hos de nationella myndigheterna och de ekonomiska aktörerna om principen om ömsesidigt erkännande, uppmuntras medlemsstaterna att tillhandahålla tydliga och otvetydiga ”inremarknadsklausuler” i sina nationella tekniska föreskrifter, som säkerställer att varor som lagligen saluförs i en medlemsstat förutsätts vara förenliga med de nationella tekniska föreskrifterna i en annan medlemsstat.

Ändringsförslag    9

Förslag till förordning

Skäl 15

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(15)  Den bevisning som behövs för att visa att varorna saluförs lagligen i en annan medlemsstat varierar stort mellan olika medlemsstater. Detta ger upphov till onödiga belastningar, dröjsmål och merkostnader för ekonomiska aktörer, samtidigt som nationella myndigheter hindras från att få tag på den information som krävs för att de ska kunna göra en bedömning av varorna i god tid. Detta kan hindra tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande. Det är därför viktigt att göra det enklare för ekonomiska aktörer att kunna visa att deras varor saluförs lagligen i en annan medlemsstat. Ekonomiska aktörer bör kunna dra nytta av en process med en egen försäkran som förser behöriga myndigheter med all nödvändig information om varorna och om deras överensstämmelse med de gällande bestämmelserna i den andra medlemsstaten. Användningen av försäkran hindrar inte de nationella myndigheterna att fatta beslut om att begränsa tillträdet till marknaden, på villkor att ett sådant beslut är proportionerligt och beaktar principen om ömsesidigt erkännande och denna förordning.

(15)  Den bevisning som behövs för att visa att varorna saluförs lagligen i en annan medlemsstat varierar stort mellan olika medlemsstater. Detta ger upphov till onödiga belastningar, dröjsmål och merkostnader för ekonomiska aktörer, samtidigt som nationella myndigheter hindras från att få tag på den information som krävs för att de ska kunna göra en bedömning av varorna i god tid. Detta kan hindra tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande. Det är därför viktigt att göra det enklare för ekonomiska aktörer att kunna visa att deras varor saluförs lagligen i en annan medlemsstat. Ekonomiska aktörer bör dra nytta av en process med en egen försäkran som förser behöriga myndigheter med information om varorna och om deras överensstämmelse med de gällande bestämmelserna i den andra medlemsstaten. Användningen av den frivilliga försäkran hindrar inte de nationella myndigheterna att fatta beslut om att begränsa tillträdet till marknaden, på villkor att ett sådant beslut är proportionerligt, motiverat och beaktar principen om ömsesidigt erkännande och denna förordning.

Ändringsförslag    10

Förslag till förordning

Skäl 16

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(16)  Producenten, eller producentens ombud, bör ansvara för att fylla i informationen i försäkran om ömsesidigt erkännande, eftersom producenten känner till sina varor bäst. Informationen om att varorna tillhandahålls till slutanvändare i den aktuella medlemsstaten kan dock innehas av en importör eller distributör, snarare än den faktiska producenten. Det bör därför vara tillåtet att en annan ekonomisk aktör fyller i denna information i stället för producenten.

(16)  Producenten, eller producentens befullmäktigade ombud, bör ansvara för att fylla i informationen i försäkran om ömsesidigt erkännande, eftersom producenten känner till sina varor bäst. Informationen om att varorna tillhandahålls till slutanvändare i den aktuella medlemsstaten kan dock innehas av en importör eller distributör, snarare än den faktiska producenten. Det bör därför vara tillåtet att en annan ekonomisk aktör fyller i denna information i stället för producenten, under förutsättning att den ekonomiska aktören övertar ansvaret för de ifyllda uppgifterna i försäkran om ömsesidigt erkännande.

Ändringsförslag    11

Förslag till förordning

Skäl 18

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(18)  För att säkerställa att informationen i en försäkran om ömsesidigt erkännande är fullständig bör en harmoniserad struktur för försäkran fastställas som ekonomiska aktörer kan använda sig av när de ska upprätta en sådan försäkran.

(18)  För att säkerställa att informationen i en försäkran om ömsesidigt erkännande är fullständig och sanningsenlig bör en harmoniserad struktur för försäkran fastställas som ekonomiska aktörer kan använda sig av när de ska upprätta en sådan försäkran.

Ändringsförslag    12

Förslag till förordning

Skäl 20

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(20)  För att öka effektiviteten och konkurrenskraften hos företag som verkar inom det icke-harmoniserade området bör det vara möjligt att använda sig av ny it-teknik för att enklare kunna tillhandahålla en försäkran om ömsesidigt erkännande. Därför bör ekonomiska aktörer kunna göra sin försäkran tillgänglig online.

(20)  För att öka effektiviteten och konkurrenskraften hos företag som verkar inom det icke-harmoniserade området bör det vara möjligt att använda sig av ny it-teknik för att enklare kunna tillhandahålla en försäkran om ömsesidigt erkännande. Därför bör ekonomiska aktörer kunna och uppmuntras göra sin försäkran tillgänglig online och på ett säkert sätt.

Ändringsförslag    13

Förslag till förordning

Skäl 20a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(20a)  Kommissionen bör se till att en mall för försäkran om ömsesidigt erkännande och relevanta riktlinjer för hur man fyller i försäkran görs tillgängliga på den gemensamma digitala ingången på alla unionens officiella språk.

Ändringsförslag    14

Förslag till förordning

Skäl 20b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(20b)  En välfungerande princip om ömsesidigt erkännande utgör ett viktigt komplement till harmonisering på EU-nivå, särskilt med tanke på att många produkter har både harmoniserade och icke-harmoniserade aspekter till följd av att det finns ett avsevärt antal produkter med icke harmoniserade aspekter på den inre marknaden.

Ändringsförslag    15

Förslag till förordning

Skäl 22

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(22)  Om en producent bestämmer sig för att inte använda sig av mekanismen med försäkran om ömsesidigt erkännande får medlemsstaten själv begära den information den anser vara nödvändig för bedömning av en vara, med vederbörligt beaktande av proportionalitetsprincipen.

(22)  Om en ekonomisk aktör bestämmer sig för att inte använda sig av mekanismen med försäkran om ömsesidigt erkännande får medlemsstaten själv begära den specifika och klart definierade information den anser vara nödvändig för bedömning av en vara, med respekt för proportionalitetsprincipen. Användningen av försäkran hindrar inte de nationella myndigheterna från att fatta ett beslut om att begränsa tillträdet till marknaden i enlighet denna förordning.

Ändringsförslag    16

Förslag till förordning

Skäl 22a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(22a)  En ekonomisk aktör bör ges tillräckligt med tid för att lämna in handlingar eller annan information som de behöriga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten begär, eller lägga fram eventuella synpunkter eller argument gällande bedömningen av de berörda varorna.

Ändringsförslag    17

Förslag till förordning

Skäl 25

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(25)  Under tiden en behörig myndighet gör en bedömning av en vara innan den beslutar om huruvida marknadstillträdet ska nekas eller begränsas, bör den inte kunna fatta beslut som tillfälligt upphäver marknadstillträdet, förutom om det krävs snabba insatser för att förhindra att användares säkerhet och hälsa hotas eller att varan tillhandahålls i sammanhang där detta tillhandahållande är förbjudet på grundval av den allmänna moralen eller säkerheten, exempelvis när det gäller förebyggande av brottslighet.

(25)  Under tiden en behörig myndighet gör en bedömning av en vara innan den beslutar om huruvida marknadstillträdet ska nekas eller begränsas, bör den inte kunna fatta beslut som tillfälligt upphäver marknadstillträdet, förutom om det krävs snabba insatser för att förhindra att användares eller personers säkerhet eller hälsa hotas eller miljön skadas eller att varan tillhandahålls i sammanhang där detta tillhandahållande är förbjudet på grundval av den allmänna moralen eller säkerheten, exempelvis när det gäller förebyggande av brottslighet.

Ändringsförslag    18

Förslag till förordning

Skäl 26

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(26)  Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/200823 införs ett system för ackreditering för att säkerställa ömsesidigt erkännande av kompetensnivån hos organen för bedömning av överensstämmelse. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör därför inte vägra att godta provningsrapporter och intyg som utfärdats av ett ackrediterat organ för bedömning av överensstämmelse av skäl som hänför sig till detta organs kompetens. För att så långt som möjligt undvika att provningar och förfaranden som redan genomförts i en annan medlemsstat upprepas bör medlemsstaterna också godta provningsrapporter och intyg som utfärdats av andra organ för bedömning av överensstämmelse i enlighet med unionsrätten. Behöriga myndigheter bör också vara skyldiga att beakta innehållet i sådana provningsrapporter och intyg.

(26)  Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/200823 införs ett system för ackreditering för att säkerställa ömsesidigt erkännande av kompetensnivån hos organen för bedömning av överensstämmelse. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör därför inte vägra att godta provningsrapporter och intyg som utfärdats av ett ackrediterat organ för bedömning av överensstämmelse av skäl som hänför sig till detta organs kompetens. För att så långt som möjligt undvika att provningar och förfaranden som redan genomförts i en annan medlemsstat upprepas bör medlemsstaterna också ta vederbörlig hänsyn till provningsrapporter och intyg som utfärdats av andra organ för bedömning av överensstämmelse i enlighet med unionsrätten. Behöriga myndigheter bör också vara skyldiga att beakta innehållet i sådana provningsrapporter och intyg.

__________________

__________________

23 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).

23 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).

Ändringsförslag    19

Förslag till förordning

Skäl 30

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(30)  I varje förvaltningsbeslut som fattas av en medlemsstats behöriga myndigheter i enlighet med denna förordning bör de tillgängliga rättsmedlen anges, så att de ekonomiska aktörerna kan väcka talan vid behörig nationell domstol. Beslutet bör också ange det problemslösningsförfarande som föreskrivs i denna förordning.

(30)  I varje förvaltningsbeslut som fattas av en medlemsstats behöriga myndigheter i enlighet med denna förordning bör de tillgängliga rättsmedlen anges, så att de ekonomiska aktörerna kan överklaga beslutet eller väcka talan vid behörig nationell domstol. Förvaltningsbeslutet bör också hänvisa till möjligheten för ekonomiska aktörer att använda sig av Solvit-nätverket och få tillgång till det problemlösningsförfarande som föreskrivs i denna förordning.

Ändringsförslag    20

Förslag till förordning

Skäl 32

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(32)  Problemlösningsnätverket för den inre marknaden (Solvit) är en tjänst som tillhandahålls av den nationella förvaltningen i varje medlemsstat och som syftar till att hitta lösningar för privatpersoner och företag om deras rättigheter överträds av myndigheterna i en annan medlemsstat. De principer som styr hur Solvit fungerar anges i kommissionens rekommendation 2013/461/EU27.

(32)  Problemlösningsnätverket för den inre marknaden (Solvit) är en tjänst som tillhandahålls av den nationella förvaltningen i varje medlemsstat och som syftar till att hitta lösningar för privatpersoner och företag om deras rättigheter överträds av myndigheterna i en annan medlemsstat. De principer som styr hur Solvit fungerar anges i kommissionens rekommendation 2013/461/EU27. Varje medlemsstat och kommissionen måste säkerställa att ett nationellt Solvit-centrum inrättas och att tillräckliga mänskliga och ekonomiska resurser görs tillgängliga för att garantera att Solvit-centrumet deltar i det europeiska Solvit-nätverket på grundval av de principer som anges i rekommendation 2013/461/EU. Kommissionen bör, särskilt bland företag, öka medvetenheten om Solvit och dess fördelar.

__________________

__________________

27 Kommissionens rekommendation 2013/461/EU av den 17 september 2013 om principerna för Solvit (EUT L 249, 19.9.2013, s. 10).

27 Kommissionens rekommendation 2013/461/EU av den 17 september 2013 om principerna för Solvit (EUT L 249, 19.9.2013, s. 10).

Ändringsförslag    21

Förslag till förordning

Skäl 33

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(33)  Solvit-systemet har visat sig vara en effektiv mekanism för lösning av icke-rättsliga problem, och den tillhandahålls utan kostnad. Den fungerar inom korta tidsfrister och erbjuder praktiska lösningar för privatpersoner och företag som har problem med att få sina rättigheter enligt unionslagstiftningen erkända av offentliga myndigheter. Därför bör ekonomiska aktörer använda sig av Solvit i första hand innan problemlösningsmekanismen enligt denna förordning sätts in. Om den ekonomiska aktören, det gällande Solvit-centrumet och de berörda medlemsstaterna har kommit överens om ett lämpligt utfall bör ingen ytterligare åtgärd krävas.

(33)  Solvit-systemet har potential att bli en effektiv och kostnadsfri mekanism för lösning av problem utanför domstol. Den fungerar inom korta tidsfrister och erbjuder praktiska lösningar för privatpersoner och företag som har problem med att få sina rättigheter enligt unionslagstiftningen erkända av offentliga myndigheter. Därför bör ekonomiska aktörer använda sig av Solvit i första hand innan problemlösningsmekanismen enligt denna förordning sätts in. Om den ekonomiska aktören, det gällande Solvit-centrumet och de berörda medlemsstaterna har kommit överens om ett lämpligt utfall bör ingen ytterligare åtgärd krävas.

Ändringsförslag    22

Förslag till förordning

Skäl 34

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(34)  Men om Solvits informella tillvägagångssätt inte fungerar, och om det kvarstår allvarliga tvivel om huruvida förvaltningsbeslutet är förenligt med principen om ömsesidigt erkännande, bör kommissionen ges befogenhet att undersöka ärendet och ge en bedömning som ska beaktas av de behöriga nationella myndigheterna på Solvit-centrumets begäran. Kommissionens insats ska ske inom en rimlig tidsgräns, i överensstämmelse med den europeiska kodexen för god förvaltningssed.

(34)  Men om Solvits informella tillvägagångssätt inte fungerar, och om det kvarstår tvivel om huruvida förvaltningsbeslutet är förenligt med principen om ömsesidigt erkännande, bör kommissionen ges befogenhet att undersöka ärendet och ge en bedömning som ska beaktas av de behöriga nationella myndigheterna på något av Solvit-centrumens begäran. I syfte att samla in ytterligare uppgifter eller handlingar som är nödvändiga för att slutföra bedömningen bör kommissionen underrätta de berörda Solvit-centrumen om sina kontakter med den berörda ekonomiska aktören eller behöriga myndigheten. Efter slutförd bedömning bör kommissionen avge ett yttrande som ska delges den berörda ekonomiska aktören och de behöriga myndigheterna genom relevant Solvit-centrum och som ska beaktas under Solvit-förfarandet. Kommissionens insats bör ske inom två månader. Tvåmånadersperioden inbegriper inte den tid som krävs för att ta emot de ytterligare uppgifter och handlingar som kan anses nödvändiga. Om ärendet får en lösning under denna period om två månader bör kommissionen kunna besluta att inte avge ett yttrande.

Ändringsförslag    23

Förslag till förordning

Skäl 34a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(34a)  När kommissionen bedömer ett förvaltningsbeslut är det viktigt för de ekonomiska aktörerna att kunna använda sig av en sådan bedömning om de väcker talan vid en nationell domstol. I det särskilda fallet förvaltningsbeslut som omfattas av denna förordning bör väckandet av talan vid en nationell domstol därför inte hindra de ekonomiska aktörerna från att använda Solvit.

Ändringsförslag    24

Förslag till förordning

Skäl 37

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(37)  För att underlätta den fria rörligheten för varor bör kontaktpunkterna för produkter vara skyldiga att utan kostnad tillhandahålla information om nationella tekniska regler och om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande. Kontaktpunkterna för produkter bör ha tillräcklig utrustning och tillräckliga resurser. I enlighet med förordningen om en gemensam digital ingång (COM(2017) 256) bör de tillhandahålla information via en webbplats och omfattas av kvalitetskraven i den förordningen.

(37)  För att underlätta den fria rörligheten för varor bör kontaktpunkterna för produkter vara skyldiga att utan kostnad, upp till en rimlig nivå, tillhandahålla information om nationella tekniska regler och om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande. Kontaktpunkterna för produkter bör ha tillräcklig utrustning och tillräckliga resurser. I enlighet med förordningen om en gemensam digital ingång (COM(2017) 256) bör de tillhandahålla information via en webbplats och omfattas av kvalitetskraven i den förordningen.

Ändringsförslag    25

Förslag till förordning

Skäl 38

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(38)  Samarbete mellan behöriga myndigheter är viktigt för att principen om ömsesidigt erkännande ska fungera smidigt och för att skapa en kultur med ömsesidigt erkännande. Kontaktpunkterna för produkter och nationella behöriga myndigheter bör därför vara skyldiga att samarbeta och utbyta information och sakkunskaper så att korrekt och konsekvent tillämpning av principen och denna förordning kan säkerställas.

(38)  Samarbete mellan behöriga myndigheter är viktigt för att principen om ömsesidigt erkännande ska fungera smidigt och för att skapa en kultur med ömsesidigt erkännande. Kontaktpunkterna för produkter och nationella behöriga myndigheter bör därför vara skyldiga att samarbeta och utbyta information och sakkunskaper så att korrekt och konsekvent tillämpning av principen och denna förordning kan säkerställas. Unionen bör finansiera verksamhet som syftar till att förbättra detta samarbete mellan behöriga myndigheter, såsom utbildningar och utbyten av god praxis.

Ändringsförslag    26

Förslag till förordning

Skäl 43

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(43)  För att öka medvetenheten om principen om ömsesidigt erkännande och säkerställa att denna förordning tillämpas korrekt och konsekvent bör EU finansiera kampanjer för att öka medvetenheten och annan verksamhet som syftar till att öka förtroendet och samarbetet mellan behöriga myndigheter och ekonomiska aktörer.

(43)  För att öka medvetenheten om principen om ömsesidigt erkännande och säkerställa att denna förordning tillämpas korrekt och konsekvent bör EU finansiera kampanjer för att öka medvetenheten och annan verksamhet som syftar till att öka förtroendet och samarbetet mellan behöriga myndigheter, branschorganisationer och ekonomiska aktörer.

Ändringsförslag    27

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt -1 (ny)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

-1.  Syftet med denna förordning är att stärka den inre marknadens funktionssätt genom att förbättra tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande och genom att avlägsna omotiverade handelshinder.

Ändringsförslag    28

Förslag till förordning

Artikel 2 – punkt 1 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  Denna förordning ska tillämpas på varor av alla slag, inbegripet jordbruksprodukter, och förvaltningsbeslut som fattats eller ska fattas av en behörig myndighet i en medlemsstat (nedan kallad bestämmelsemedlemsstaten) när det gäller sådana varor som saluförs lagligen i en annan medlemsstat, såvida beslutet uppfyller följande villkor:

1.  Denna förordning ska tillämpas på varor av alla slag, inbegripet jordbruksprodukter, och förvaltningsbeslut som fattats eller ska fattas av en behörig myndighet i en medlemsstat (nedan kallad bestämmelsemedlemsstaten) när det gäller sådana varor som saluförs lagligen i en annan medlemsstat, såvida beslutet uppfyller båda följande villkor:

Ändringsförslag    29

Förslag till förordning

Artikel 2 – punkt 3 – led b

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(b)  Bestämmelsen antingen förbjuder tillhandahållandet av en vara eller varutyp på den inhemska marknaden i den medlemsstaten eller gör efterlevnaden av bestämmelsen obligatorisk, rättsligt eller faktiskt, när en vara eller varutyp tillhandahålls på den marknaden.

(b)  Bestämmelsen antingen förbjuder tillhandahållandet av en vara eller varutyp på marknaden i den medlemsstaten eller gör efterlevnaden av bestämmelsen obligatorisk, rättsligt eller faktiskt, när en vara eller varutyp tillhandahålls på den marknaden.

Ändringsförslag    30

Förslag till förordning

Artikel 2 – punkt 3 – led c – led ii

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(ii)  Den föreskriver andra krav som gäller för varan eller varutypen i konsument- eller miljöskyddssyfte, och som påverkar varans livscykel efter det att den har släppts ut på den inhemska marknaden i den medlemsstaten, såsom villkor för användning, återvinning, återanvändning eller omhändertagande, om sådana villkor på ett väsentligt sätt kan påverka varans eller varutypens sammansättning, beskaffenhet eller tillhandahållandet på den inhemska marknaden i den medlemsstaten.

(ii)  Den föreskriver andra krav som gäller för varan eller varutypen i konsument- eller miljöskyddssyfte, och som påverkar varans livscykel efter det att den har släppts ut på marknaden i den medlemsstaten, såsom villkor för användning, återvinning, återanvändning eller omhändertagande, om sådana villkor på ett väsentligt sätt kan påverka varans eller varutypens sammansättning, beskaffenhet eller tillhandahållandet på marknaden i den medlemsstaten.

Ändringsförslag    31

Förslag till förordning

Artikel 2 – punkt 4 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

Denna förordning påverkar inte direktiv (EU) 2015/1535 och skyldigheten att underrätta kommissionen och medlemsstaterna om nationella tekniska föreskrifter innan de antas.

Ändringsförslag    32

Förslag till förordning

Artikel 2 – punkt 7 – led a

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(a)  Artikel 8.1 d–f och 8.3 i direktiv 2001/95/EG.

(Berör inte den svenska versionen.)  

Ändringsförslag    33

Förslag till förordning

Artikel 3 – led 2

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(2)  tillhandahållande på den inhemska marknaden i en medlemsstat: all leverans av en vara för distribution, förbrukning eller användning inom den berörda medlemsstatens territorium i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis.

(2)  tillhandahållande på marknaden i en medlemsstat: all leverans av en vara för distribution, förbrukning eller användning inom den berörda medlemsstatens territorium i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis.

Ändringsförslag    34

Förslag till förordning

Artikel 3 – led 3

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(3)  begränsat marknadstillträde: uppställande av villkor som måste uppfyllas innan en vara kan tillhandahållas på den inhemska marknaden i den berörda medlemsstaten eller villkor för att behålla varan på den marknaden, vilket i vardera fallet kräver att en eller flera av varans egenskaper ändras, såsom anges i artikel 2.3 c i, eller att ytterligare provning utförs.

(3)  begränsat marknadstillträde: uppställande av villkor som måste uppfyllas innan en vara kan tillhandahållas på marknaden i den berörda medlemsstaten eller villkor för att behålla varan på den marknaden, vilket i vartdera fallet kräver att en eller flera av varans egenskaper ändras, såsom anges i artikel 2.3 c i, eller att ytterligare provning utförs.

Ändringsförslag    35

Förslag till förordning

Artikel 3 – led 4 – led a

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(a)  förbud mot att varan tillhandahålls på den inhemska marknaden i den berörda medlemsstaten eller mot att finnas kvar på den marknaden, eller

(a)  förbud mot att varan tillhandahålls på marknaden i den berörda medlemsstaten eller mot att finnas kvar på den marknaden, eller

Ändringsförslag    36

Förslag till förordning

Artikel 3 – led 5

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(5)  förhandsgodkännande: ett administrativt förfarande i enlighet med en medlemsstat lagstiftning, där behöriga myndigheter i samma medlemsstat på grundval av en ansökan från en ekonomisk aktör är tvungna att ge sitt formella godkännande innan en vara får tillhandahållas på den inhemska marknaden i den medlemsstaten.

(5)  förhandsgodkännande: ett administrativt förfarande i enlighet med en medlemsstat lagstiftning, där behöriga myndigheter i samma medlemsstat på grundval av en ansökan från en ekonomisk aktör är tvungna att ge sitt formella godkännande innan en vara får tillhandahållas på marknaden i den medlemsstaten.

Ändringsförslag    37

Förslag till förordning

Artikel 3 – led 6

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(6)  producent: varje fysisk eller juridisk person som tillverkar en vara eller som låter utforma eller tillverka en vara och saluför denna, i eget namn eller under eget varumärke, eller varje annan fysisk eller juridisk person som genom att sätta sitt namn, varumärke eller något annat kännetecken på varan utger sig för att vara dess producent.

(6)  producent: varje fysisk eller juridisk person som tillverkar en vara eller som låter utforma eller tillverka en vara och saluför denna, i eget namn eller under eget varumärke, varje fysisk eller juridisk person som bearbetar varor som redan lagligen saluförts i en medlemsstat, på ett sådant sätt att överensstämmelsen med de relevanta reglerna i denna medlemsstat kan påverkas, eller varje annan fysisk eller juridisk person som genom att sätta sitt namn, varumärke eller något annat kännetecken på varan, däribland jordbruksprodukter som inte erhållits genom en tillverkningsprocess, utger sig för att vara dess producent.

Ändringsförslag    38

Förslag till förordning

Artikel 3 – led 7

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(7)  producentens ombud: varje fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen och som enligt skriftlig fullmakt från en producent har rätt att handla i dennes ställe när det gäller tillhandahållandet av en vara på den berörda inhemska marknaden.

(7)  producentens ombud: varje fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen och som enligt skriftlig fullmakt från en producent har rätt att handla i dennes ställe när det gäller tillhandahållandet av en vara på den berörda marknaden.

Ändringsförslag    39

Förslag till förordning

Artikel 3 – led 9

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(9)  distributör: varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, utöver producenten eller importören, som är etablerad i unionen och som tillhandahåller en produkt på den inhemska marknaden i den berörda medlemsstaten.

(9)  distributör: varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, utöver producenten eller importören, som är etablerad i unionen och som tillhandahåller en produkt på marknaden i den berörda medlemsstaten.

Ändringsförslag    40

Förslag till förordning

Artikel 3 – led 12a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(12a)  organ för bedömning av överensstämmelse: organ för bedömning av överensstämmelse enligt definitionen i artikel 2 led 13 i förordning (EG) nr 765/2008.

Ändringsförslag    41

Förslag till förordning

Artikel 3 – led 12b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(12b)  allvarlig risk: alla allvarliga risker – även sådana utan omedelbar verkan – som kräver ett snabbt ingripande från offentliga myndigheter.

Ändringsförslag    42

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Producenten av en vara eller varutyp som ska tillhandahållas på den inhemska marknaden i en medlemsstat (nedan kallad bestämmelsemedlemsstaten) kan upprätta en försäkran (nedan kallad försäkran om ömsesidigt erkännande) för att visa de behöriga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten att varan eller varutypen saluförs lagligen i en annan medlemsstat.

Producenten av en vara eller varutyp som ska tillhandahållas på marknaden i en medlemsstat (nedan kallad bestämmelsemedlemsstaten) kan upprätta en frivillig försäkran om laglig saluföring av varor med ömsesidigt erkännande som ändamål (nedan kallad försäkran om ömsesidigt erkännande) för att under bedömningen av varor i enlighet med artikel 5 visa de behöriga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten att varan eller varutypen saluförs lagligen i en annan medlemsstat.

Ändringsförslag    43

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Producenten kan också bemyndiga sitt ombud att upprätta försäkran för producentens räkning.

Producenten kan bemyndiga sitt ombud att upprätta försäkran för producentens räkning, under förutsättning att det uttryckligen nämns i bemyndigandet.

Ändringsförslag    44

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 1 – stycke 3

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

I försäkran om ömsesidigt erkännande kan dock specifika uppgifter om saluföringen av varan eller varutypen fyllas i av vilken ekonomisk aktör som helst.

Försäkran om ömsesidigt erkännande eller de specifika uppgifterna i denna försäkran om saluföringen av varan eller varutypen kan dock också fyllas i av vilken ekonomisk aktör som helst, under förutsättning att den berörda undertecknaren kan lämna bevisning som stöder uppgifterna i försäkran.

Ändringsförslag    45

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Försäkran ska fyllas i på ett av unionens officiella språk och ska, ifall det språket inte är det som efterfrågas av bestämmelsemedlemsstaten, översättas av den ekonomiska aktören till det språk eller de språk som efterfrågas av bestämmelsemedlemsstaten.

Försäkran ska fyllas i på ett av unionens officiella språk och ska, ifall det språket inte är det som efterfrågas av bestämmelsemedlemsstaten, översättas av den ekonomiska aktören till det språk som efterfrågas av bestämmelsemedlemsstaten.

Ändringsförslag    46

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

3.  De ekonomiska aktörerna ska ansvara för det innehåll i informationen som de själva anger i försäkran om ömsesidigt erkännande och för att denna information stämmer.

3.  De ekonomiska aktörer som fyller i försäkran ska ansvara för det innehåll i informationen som de själva anger i försäkran om ömsesidigt erkännande och för att denna information stämmer, även när det gäller översatt information. Mot bakgrund av detta ska ekonomiska aktörer vara ansvariga i enlighet med nationella lagar för att ha tillhandahållit en försäkran som innehåller falsk eller vilseledande information.

Ändringsförslag    47

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 5

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

5.  Försäkran om ömsesidigt erkännande kan tillhandahållas till den behöriga myndigheten i bestämmelsemedlemsstaten med syftet att genomföra en bedömning enligt artikel 5. Den kan tillhandahållas i pappersform eller på elektronisk väg.

5.  Försäkran om ömsesidigt erkännande kan tillhandahållas till den behöriga myndigheten i bestämmelsemedlemsstaten med syftet att genomföra en bedömning enligt artikel 5. Den kan tillhandahållas i pappersform eller på elektronisk väg eller göras tillgänglig online.

Ändringsförslag    48

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 6 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

6.  De ekonomiska aktörerna kan tillhandahålla försäkran på en webbplats, under förutsättning att

6.  De ekonomiska aktörerna får göra försäkran tillgänglig online, under förutsättning att

Ändringsförslag    49

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 7 – led a

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(a)  Försäkran, tillsammans med annan bevisning som rimligen kan krävas av den behöriga myndigheten i syfte att bekräfta informationen i försäkran, ska av den behöriga myndigheten anses vara tillräcklig för att visa att varan saluförs lagligen i en annan medlemsstat; och

(a)  Försäkran, tillsammans med styrkande handlingar som svar på en motiverad begäran av den behöriga myndigheten i syfte att bekräfta informationen i försäkran, ska av den behöriga myndigheten anses vara tillräcklig för att visa att varan saluförs lagligen i en annan medlemsstat; och

Ändringsförslag    50

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 8 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

8.  Om en försäkran om ömsesidigt erkännande inte tillhandahålls till en behörig myndighet i bestämmelsemedlemsstaten i enlighet med kraven i denna artikel, kan den behöriga myndigheten begära att en ekonomisk aktör ska tillhandahålla följande dokumentation och information med syftet att genomföra en bedömning enligt artikel 5 för att visa att en vara saluförs lagligen i en annan medlemsstat:

8.  Om en försäkran om ömsesidigt erkännande inte tillhandahålls till en behörig myndighet i bestämmelsemedlemsstaten i enlighet med kraven i denna artikel, kan den behöriga myndigheten begära att den berörda ekonomiska aktören ska tillhandahålla följande dokumentation och information med syftet att genomföra en bedömning enligt artikel 5 för att visa att en vara saluförs lagligen i en annan medlemsstat:

Ändringsförslag    51

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 8 – led a

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(a)  Relevant information om den berörda varans eller varutypens egenskaper.

(a)  Relevant och för bedömningen nödvändig information om den berörda varans eller varutypens egenskaper.

Ändringsförslag    52

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 8 – led b

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(b)  Relevant och lättillgänglig information om laglig saluföring av varan i en annan medlemsstat.

(b)  Relevant och för bedömningen nödvändig information om laglig saluföring av varan i en annan medlemsstat.

Ändringsförslag    53

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 8 – led c

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(c)  Övrig information som den behöriga myndigheten kan anse vara användbar vid bedömning av varan.

(c)  Övrig relevant information som den behöriga myndigheten kan anse vara nödvändig vid bedömning av varan, förutsatt att en sådan begäran motiveras på vederbörligt sätt.

Ändringsförslag    54

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 9

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

9.  Om den vara som försäkran om ömsesidigt erkännande gäller också omfattas av en unionsakt som kräver en EU-försäkran om överensstämmelse, kan försäkran om ömsesidigt erkännande ingå som en del i den EU-försäkran om överensstämmelse.

9.  Om den vara som försäkran om ömsesidigt erkännande gäller också omfattas av en unionsakt som kräver en EU-försäkran om överensstämmelse, kan försäkran om ömsesidigt erkännande bifogas EU-försäkran om överensstämmelse.

Ändringsförslag    55

Förslag till förordning

Artikel 5 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  Om en behörig myndighet i en medlemsstat hyser tvivel gällande en vara som en ekonomisk aktör hävdar saluförs lagligen i en annan medlemsstat ska den behöriga myndigheten snarast kontakta den berörda ekonomiska aktören och genomföra en bedömning av varan.

1.  Om en behörig myndighet i bestämmelsemedlemsstaten hyser rimliga tvivel gällande huruvida en vara som görs tillgänglig eller som kommer att göras tillgänglig på dess marknad saluförs lagligen i en annan medlemsstat, ska den behöriga myndigheten snarast kontakta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten och den berörda ekonomiska aktören och genomföra en bedömning av varan.

Ändringsförslag    56

Förslag till förordning

Artikel 5 – punkt 1 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

Syftet med bedömningen är att fastställa huruvida varan eller varutypen lagligen saluförs i en annan medlemsstat och, om ja, huruvida det legitima allmänintresse som omfattas av bestämmelsemedlemsstatens tillämpliga nationella föreskrifter åtnjuter tillräckligt skydd med avseende på varans egenskaper.

Ändringsförslag    57

Förslag till förordning

Artikel 5 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

3.  Om en behörig myndighet i en medlemsstat fattar ett förvaltningsbeslut gällande en vara vid slutförandet av en bedömning enligt punkt 1, ska den meddela sitt beslut inom 20 arbetsdagar till den berörda ekonomiska aktör som avses i punkt 1, till kommissionen och övriga medlemsstater. Anmälan till kommissonen och övriga medlemsstater ska göras med hjälp av det system som avses i artikel 11.

3.  Om en behörig myndighet i en medlemsstat fattar ett förvaltningsbeslut gällande en vara vid slutförandet av en bedömning enligt punkt 1, ska den meddela sitt beslut utan dröjsmål och senast inom 15 arbetsdagar till den berörda ekonomiska aktör som avses i punkt 1, till kommissionen och till övriga medlemsstater. Anmälan till kommissionen och övriga medlemsstater ska göras med hjälp av det system som avses i artikel 11.

Ändringsförslag    58

Förslag till förordning

Artikel 5 – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

4.  Det förvaltningsbeslut som avses i punkt 3 ska redogöra för skälen till beslutet på ett tillräckligt detaljerat och motiverat sätt att det kan göras en bedömning av dess överensstämmelse med principen om ömsesidigt erkännande och kraven i denna förordning.

4.  Det förvaltningsbeslut som avses i punkt 3 ska redogöra för skälen till beslutet på ett tillräckligt detaljerat och motiverat sätt för att underlätta en bedömning av dess överensstämmelse med principen om ömsesidigt erkännande och kraven i denna förordning.

Ändringsförslag    59

Förslag till förordning

Artikel 5 – punkt 5 – led a

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(a)  De nationella tekniska regler som beslutet grundar sig på.

(a)  De nationella tekniska föreskrifter som beslutet grundar sig på, inbegripet datum för och numret på anmälan av utkastet till de tekniska föreskrifterna i enlighet med direktiv (EU) 2015/1535.

Ändringsförslag    60

Förslag till förordning

Artikel 5 – punkt 5 – led b

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(b)  Det legitima allmänintresse som beslutet motiveras med.

(b)  Det legitima allmänintresse som motiverar tillämpningen av de nationella tekniska föreskrifter som förvaltningsbeslutet grundar sig på.

Ändringsförslag    61

Förslag till förordning

Artikel 5 – punkt 5 – led e

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(e)  Bevis på att beslutet är ändamålsenligt för att det eftersträvade målet ska uppnås och att det inte går utöver vad som är nödvändigt för att nå det målet.

(e)  Bevis på att förvaltningsbeslutet är ändamålsenligt för att det eftersträvade målet ska uppnås och att det inte går utöver vad som är nödvändigt för att nå det målet.

Ändringsförslag    62

Förslag till förordning

Artikel 5 – punkt 6

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

6.  Det förvaltningsbeslut som avses i punkt 3 ska också ange hur det enligt den berörda medlemsstatens gällande bestämmelser kan överklagas och inom vilka tidsfrister detta ska ske samt ska innehålla en hänvisning till förfarandet enligt artikel 8.

6.  Det förvaltningsbeslut som avses i punkt 3 ska också tydligt ange hur det enligt den berörda medlemsstatens gällande bestämmelser kan överklagas och inom vilka tidsfrister detta ska ske samt ska innehålla en hänvisning till förfarandet enligt artikel 8.

Ändringsförslag    63

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 1 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  När en behörig myndighet i en medlemsstat genomför en bedömning av en vara i enlighet med artikel 5 får den inte upphäva tillhandahållandet av varan tillfälligt på den inhemska marknaden i den medlemsstaten, undantaget om

1.  När en behörig myndighet i en medlemsstat genomför en bedömning av en vara i enlighet med artikel 5 får den upphäva tillhandahållandet av varan tillfälligt på marknaden i den medlemsstaten, endast om

Ändringsförslag    64

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 1 – led a

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(a)  varan under normala eller rimligen förutsebara användningsförhållanden utgör en allvarlig risk, även där verkningarna inte är omedelbara, som kräver ett snabbt ingripande från den behöriga myndigheten, eller om

(a)  varan under normala eller rimligen förutsebara användningsförhållanden utgör en allvarlig risk för användares eller andra personers säkerhet eller hälsa eller för miljön, även där verkningarna inte är omedelbara, som kräver ett snabbt ingripande från den behöriga myndigheten, eller om

Ändringsförslag    65

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 1 – led b

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(b)  det råder ett generellt förbud att tillhandahålla varan eller varutypen på den inhemska marknaden i en medlemsstat med hänvisning till allmän moral eller allmän säkerhet.

(b)  det råder ett generellt förbud att tillhandahålla varan eller varutypen på marknaden i en medlemsstat med hänvisning till allmän moral eller allmän säkerhet.

Ändringsförslag    66

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2.  Den behöriga myndigheten i medlemsstaten ska omgående meddela den berörda ekonomiska aktören, kommissionen och övriga medlemsstater om upphävanden i enlighet med punkt 1. Anmälan till kommissonen och övriga medlemsstater ska göras med hjälp av det system som avses i artikel 11. När det gäller sådana åtgärder som avses i punkt 1 a i denna artikel ska anmälan åtföljas av tekniska och vetenskapliga uppgifter som motiverar varför åtgärderna omfattas av den punkten.

2.  Den behöriga myndigheten i medlemsstaten ska omgående meddela den berörda ekonomiska aktören, kommissionen och övriga medlemsstater om upphävanden i enlighet med punkt 1. Anmälan till kommissionen och övriga medlemsstater ska göras med hjälp av det system som avses i artikel 11. När det gäller sådana åtgärder som avses i punkt 1 a i denna artikel ska anmälan åtföljas av detaljerade tekniska eller vetenskapliga uppgifter som motiverar varför varorna utgör en allvarlig risk.

Ändringsförslag    67

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 1 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  Om ett förvaltningsbeslut som avses i artikel 5 eller ett tillfälligt upphävande som avses i artikel 6 också utgör åtgärder som måste anmälas genom Rapex i enlighet med direktivet om allmän produktsäkerhet (2001/95/EG), behövs ingen separat anmälan till kommissionen enligt denna förordning, under förutsättning att följande villkor uppfylls:

1.  Om ett förvaltningsbeslut som avses i artikel 5 eller ett tillfälligt upphävande som avses i artikel 6 också utgör åtgärder som måste anmälas genom Rapex i enlighet med direktivet om allmän produktsäkerhet (2001/95/EG), behövs ingen separat anmälan till kommissionen och övriga medlemsstater enligt denna förordning, under förutsättning att följande villkor uppfylls:

Ändringsförslag    68

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  Denna artikel gäller om en ekonomisk aktör som påverkas av ett förvaltningsbeslut har skickat in beslutet till problemlösningsnätverket för den inre marknaden (Solvit) och om hemcentrumet under Solvit-förfarandet ber kommissionen om ett yttrande som hjälp i lösandet av ärendet.

1.  Denna artikel gäller om en ekonomisk aktör som påverkas av ett förvaltningsbeslut har skickat in beslutet till problemlösningsnätverket för den inre marknaden (Solvit) och om hemcentrumet eller det huvudansvariga centrumet under Solvit-förfarandet ber kommissionen om ett yttrande som hjälp i lösandet av ärendet. Hemcentrum och huvudansvariga centrum under Solvit-förfarandet, liksom den ekonomiska aktören, ska ge kommissionen alla relevanta handlingar för beslutet i fråga. Kommissionen kan också avge ett yttrande på eget initiativ.

Ändringsförslag    69

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2.  Kommissionen ska inom tre månader efter det att den förfrågan som avses i punkt 1 har mottagits samverka med den berörda eller de berörda ekonomiska aktörerna och den behöriga myndighet som fattade förvaltningsbeslutet, i syfte att bedöma huruvida förvaltningsbeslutet är förenligt med principen om ömsesidigt erkännande och denna förordning.

2.  Kommissionen ska utan onödigt dröjsmål beakta de handlingar och uppgifter som lämnats inom ramen för Solvit-förfarandet, i syfte att bedöma huruvida förvaltningsbeslutet är förenligt med principen om ömsesidigt erkännande och denna förordning. Om det krävs ytterligare uppgifter för den bedömning som avses ovan, ska kommissionen utan onödigt dröjsmål begära att det relevanta Solvit-centrumet samverkar med den eller de berörda ekonomiska aktörerna och de behöriga myndigheterna.

Ändringsförslag    70

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

3.  Efter det att denna bedömning har slutförts kan kommissionen avge ett yttrande om de frågor som den anser ska behandlas i Solvit-ärendet och i lämpliga fall ge rekommendationer som hjälp i lösandet av ärendet.

3.  Inom två månader från mottagandet av den begäran som avses i punkt 1 ska kommissionen slutföra sin bedömning och avge ett yttrande om de frågor som den anser ska behandlas i Solvit-ärendet och i lämpliga fall ge rekommendationer som hjälp i lösandet av ärendet. Perioden på två månader inbegriper inte den tid som krävs för att ta emot de ytterligare uppgifter och handlingar som anges i punkt 2.

Ändringsförslag    71

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 3 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

Om kommissionen, i samband med den bedömning som avses i punkt 2, underrättas om att ärendet har lösts, kan den besluta att inte avge ett yttrande.

Ändringsförslag    72

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

4.  Kommissionens yttrande ska beaktas under det Solvit-förfarande som avses i punkt 1.

4.  Kommissionens yttrande ska meddelas till alla parter som är inblandade i ärendet samt till medlemsstaternas behöriga myndigheter med ansvar för marknadskontroll, med hjälp av det system som avses i artikel 11. Yttrandet ska beaktas under det Solvit-förfarande som avses i punkt 1.

Ändringsförslag    73

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 4 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

Om nationella rättsmedel utnyttjas av ekonomiska aktörer ska detta inte påverka vare sig deras möjlighet att använda Solvit eller hemcentrumets möjlighet att be om ett sådant yttrande som avses i punkt 1.

Ändringsförslag    74

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

3.  För att vid behov komplettera den information som tillhandahålls online i enlighet med punkt 2 ska kontaktpunkterna för produkter på begäran av en ekonomisk aktör eller behörig myndighet i en annan medlemsstat tillhandahålla all användbar information, exempelvis en elektronisk kopia av eller elektronisk länk till de nationella tekniska regler som gäller en specifik vara eller varutyp för det territorium inom vilket kontaktpunkten för produkter är etablerad, och information om huruvida varan eller varutypen omfattas av krav på förhandsgodkännande enligt nationell lagstiftning.

3.  För att vid behov komplettera den information som tillhandahålls online i enlighet med punkt 2 ska kontaktpunkterna för produkter på begäran av en ekonomisk aktör eller behörig myndighet i en annan medlemsstat tillhandahålla all användbar information, exempelvis en elektronisk kopia av eller elektronisk länk till de nationella tekniska föreskrifter och nationella administrativa förfaranden som gäller en specifik vara eller varutyp för det territorium inom vilket kontaktpunkten för produkter är etablerad, och information om huruvida varan eller varutypen omfattas av krav på förhandsgodkännande enligt nationell lagstiftning.

Ändringsförslag    75

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

2a.  Vid tillämpningen av punkt 1 ska kommissionen upprätta en samordningsgrupp (nedan kallad gruppen). Gruppen ska bestå av företrädare för de behöriga myndigheterna och kontaktpunkterna för produkter i medlemsstaterna.

 

Gruppen ska bl.a. ha i uppgift att

 

(a) underlätta utbytet av information, bästa praxis och andra relevanta aspekter av kontrollverksamheten i medlemsstaterna,

 

(b) stödja kontaktpunkterna för produkter i deras funktion och förbättra deras gränsöverskridande samarbete,

 

(c) lämna kommissionens bidrag och återkoppling om eventuell vägledning om begreppet tvingande hänsyn till allmänintresset, samt rekommendationer och bästa praxis i syfte att uppmuntra till en enhetlig tillämpning av denna förordning,

 

(d) underlätta och samordna utbyte av tjänstemän mellan medlemsstaterna, framför allt med avseende på särskilt problematiska branscher,

 

(e) underlätta och samordna anordnandet av gemensamma utbildningsprogram för myndigheter och företag.

Ändringsförslag    76

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter och kontaktpunkter för produkter deltar i den verksamhet som avses i punkt 1.

3.  Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om vilka företrädare som utsetts till gruppen från den medlemsstaten. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter och kontaktpunkter för produkter deltar i den verksamhet som avses i punkterna 1 och 2a.

Ändringsförslag    77

Förslag till förordning

Artikel 12 – punkt 1 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  Unionen får finansiera följande verksamhet till stöd för denna förordning:

1.  Unionen ska finansiera följande verksamhet till stöd för denna förordning:

Ändringsförslag    78

Förslag till förordning

Artikel 12 – punkt 1 – led d

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(d)  Samarbete mellan kontaktpunkter för produkter samt tekniskt och logistiskt stöd till detta samarbete.

(d)  Utbyte av god praxis.

Ändringsförslag    79

Förslag till förordning

Artikel 14 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  Kommissionen ska senast den (…), och därefter vart femte år, göra en utvärdering av denna förordning i fråga om de mål som den syftar till att uppnå och lämna en rapport härom till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

1.  Kommissionen ska senast den (…), och därefter vartannat år, göra en utvärdering av denna förordning i fråga om de mål som den syftar till att uppnå och lämna en rapport härom till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

Ändringsförslag    80

Förslag till förordning

Bilaga – punkt 1a (ny)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

1a.  Namn på och adress till den ekonomiska aktör som utarbetar försäkran om ömsesidigt erkännande:

Ändringsförslag    81

Förslag till förordning

Bilaga – punkt 4.1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

4.1.  Den vara eller varutyp som beskrivs ovan överensstämmer med gällande bestämmelser i den medlemsstat som anges nedan. Titel på varje bestämmelse som gäller i respektive fall i medlemsstaten:

4.1.  Den vara eller varutyp som beskrivs ovan, inbegripet deras egenskaper, överensstämmer med gällande bestämmelser i den medlemsstat som anges nedan. Titel på varje bestämmelse som gäller i respektive fall i medlemsstaten:

(1)

  EUT C ...


MOTIVERING

Den inre marknaden för varor är ett av Europeiska unionens viktigaste resultat. Att uppnå en fördjupad och mer rättvis inre marknad är en av unionens huvudprioriteringar, tillsammans med genomförandet av strategin för den inre marknaden. Den fria rörligheten för varor är den mest utvecklade grundläggande friheten och står för 25 procent av EU:s BNP och 75 procent av handeln inom unionen. Den inre marknaden för varor har dock ännu inte fullbordats. Om det inte finns gemensamma regler på den inre marknaden, såsom för produkter som inte omfattas av EU:s harmoniserade produktsäkerhetsbestämmelser eller endast delvis omfattas av sådana bestämmelser, bör principen om ömsesidigt erkännande gälla. Det nuvarande regelverket har dock inte visat sig vara tillräckligt för att säkerställa en enhetlig och ändamålsenlig tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande.

Därför tillkännagav Europeiska kommissionen i sitt arbetsprogram för 2017 ett förslag till ”varupaket” som på ett övergripande sätt kommer att modernisera och underlätta tillämpningen av ömsesidigt erkännande på den inre marknaden, och på så sätt åtgärda dessa brister för att skapa en bättre fungerande inre marknad för varor.

Principen om ömsesidigt erkännande kräver att varor som lagligen saluförs i en medlemsstat inte får förbjudas i en annan medlemsstat, såvida inte den sistnämnda har berättigade skäl att förbjuda eller begränsa försäljningen av varan. Ömsesidigt erkännande gäller produkter som inte omfattas av unionens harmoniseringslagstiftning eller som endast omfattas delvis av den, exempelvis många olika konsumentprodukter (textilvaror, skodon, barnavårdsartiklar, smycken, bords- och köksartiklar eller möbler).

Den nya förordningen om ömsesidigt erkännande bör förtydliga och förenkla de förfaranden som ska följas av företag och nationella myndigheter och förbättra tillämpningen av ömsesidigt erkännande.

Marknadstillträde baserat på ömsesidigt erkännande bör nekas endast om ett legitimt och proportionellt allmänintresse står på spel. Dessutom är det nödvändigt att förtydliga det ömsesidiga erkännandets omfattning och tydligt fastställa när det är tillämpligt, för att öka klarheten om rättsläget för företag och nationella myndigheter i fråga om när principen om ömsesidigt erkännande kan användas.

Den frivilliga ”försäkran om ömsesidigt erkännande” som fylls i av de ekonomiska aktörerna bör hjälpa företagen att visa att deras produkt redan uppfyller kraven i en annan medlemsstat, tillfredsställa myndigheterna och underlätta gränsöverskridande samarbete. Införandet av en egen försäkran som gör det enklare att visa att en vara redan lagligen saluförs kommer att öka klarheten om rättsläget när det gäller tillämpningen av ömsesidigt erkännande och underlätta för företag att tillämpa det.

Genom upprättandet av ett administrativt samarbete kommer kommunikationen och förtroendet mellan nationella myndigheter att stärkas, vilket kommer att få det ömsesidiga erkännandet att fungera bättre. De som är inblandade i det ömsesidiga erkännandet kommunicerar inte tillräckligt med varandra. Detta beror ofta på att befogenheter och ansvarsområden för specifika förordningar är splittrade, vilket innebär svårigheter att hitta rätt när det gäller dessa ofta mycket tekniska frågor. Därför bör kontaktpunkterna för produkter stärkas i sin roll som kommunikationskanal för ömsesidigt erkännande.

Föredraganden föreslår att det gränsöverskridande samarbetet stärks genom att det inrättas en samordningsgrupp som ska bestå av företrädare för de behöriga myndigheterna och kontaktpunkterna för produkter i medlemsstaterna.

Genom det nya förslaget om ömsesidigt erkännande införs även ett förfarande för problemlösning för att tillhandahålla effektiva rättsmedel och återupprätta förtroendet för ömsesidigt erkännande. Den befintliga Solvit-mekanismen bör användas som det främsta förfarandet för problemlösning. Solvit är en tjänst som erbjuds av de nationella myndigheterna i varje EU-medlemsstat. Den hjälper företag om deras rättigheter överträds av de nationella myndigheterna i en annan medlemsstat och försöker hitta en lösning på ärendet. Solvit kan alltså användas av företag som ett alternativ till domstolsförfaranden om de ställs inför ett nationellt beslut om nekat eller begränsat marknadstillträde på grundval av principen om ömsesidigt erkännande.

Förslaget bör stärka den europeiska nivån och kommissionens roll i det ömsesidiga erkännandet genom att ge kommissionen en skyldighet att avge ett yttrande om de fall som läggs fram för Solvit-nätverket. Kommissionen bör bedriva ett närmare samarbete med specifika länder och branscher för att få det ömsesidiga erkännandet att fungera. Kommissionen bör också utvärdera de eventuella fördelarna för företag och nationella myndigheter ytterligare, genom att vidareutveckla den befintliga förteckningen över produkter för ömsesidigt erkännande och ge vägledning om hur principen om ömsesidigt erkännande ska tillämpas. Slutligen bör medlemsstaterna fortsätta att uttryckligen ge möjlighet till ömsesidigt erkännande i sina nationella tekniska föreskrifter, och detta bör göras på ett begripligt sätt. Därför uppmuntrar föredraganden medlemsstaterna att införa klara och otvetydiga inremarknadsklausuler i sina nationella tekniska föreskrifter och utarbeta särskild vägledning för hur dessa ska tillämpas.

Föredraganden välkomnar förslaget och anser att en förbättring av systemet för ömsesidigt erkännande av varor kommer att förenkla förfarandena för företag och nationella myndigheter och minska den administrativa bördan för företagen, vilket gör det möjligt för dem att dra nytta av den fria rörligheten för varor på den inre marknaden i Europeiska unionen.


ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Titel

Ömsesidigt erkännande av varor som lagligen saluförts i en annan medlemsstat

Referensnummer

COM(2017)0796 – C8-0005/2018 – 2017/0354(COD)

Framläggande för parlamentet

20.12.2017

 

 

 

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

IMCO

5.2.2018

 

 

 

Rådgivande utskott

       Tillkännagivande i kammaren

ITRE

5.2.2018

JURI

5.2.2018

 

 

Inget yttrande avges

       Beslut

ITRE

23.1.2018

JURI

24.1.2018

 

 

Föredragande

       Utnämning

Ivan Štefanec

23.1.2018

 

 

 

Behandling i utskott

22.1.2018

16.5.2018

18.6.2018

11.7.2018

Antagande

3.9.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

31

1

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

John Stuart Agnew, Pascal Arimont, Daniel Dalton, Nicola Danti, Pascal Durand, Maria Grapini, Liisa Jaakonsaari, Philippe Juvin, Antonio López-Istúriz White, Morten Løkkegaard, Eva Maydell, Nosheena Mobarik, Marcus Pretzell, Virginie Rozière, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Olga Sehnalová, Jasenko Selimovic, Igor Šoltes, Ivan Štefanec, Catherine Stihler, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Mylène Troszczynski, Anneleen Van Bossuyt, Marco Zullo

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Birgit Collin-Langen, Roberta Metsola, Adam Szejnfeld, Sabine Verheyen, Kerstin Westphal

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Isabella De Monte, Michael Detjen, Michaela Šojdrová

Ingivande

6.9.2018


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

31

+

ALDE

Morten Løkkegaard, Jasenko Selimovic

ECR

Daniel Dalton, Nosheena Mobarik, Anneleen Van Bossuyt

EFDD

Marco Zullo

ENF

Mylène Troszczynski

PPE

Pascal Arimont, Birgit Collin-Langen, Philippe Juvin, Antonio López-Istúriz White, Eva Maydell, Roberta Metsola, Andreas Schwab, Michaela Šojdrová, Ivan Štefanec, Adam Szejnfeld, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Sabine Verheyen

S&D

Nicola Danti, Isabella De Monte, Michael Detjen, Maria Grapini, Liisa Jaakonsaari, Virginie Rozière, Christel Schaldemose, Olga Sehnalová, Catherine Stihler, Kerstin Westphal

VERTS/ALE

Pascal Durand, Igor Šoltes

1

-

EFDD

John Stuart Agnew

1

0

ENF

Marcus Pretzell

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 18 september 2018Rättsligt meddelande