Förfarande : 2018/2083(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0338/2018

Ingivna texter :

A8-0338/2018

Debatter :

PV 12/11/2018 - 18
CRE 12/11/2018 - 18

Omröstningar :

PV 13/11/2018 - 4.9
CRE 13/11/2018 - 4.9
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0448

BETÄNKANDE     
PDF 496kWORD 67k
16.10.2018
PE 625.403v02-00 A8-0338/2018

om digitalisering för utveckling: minska fattigdomen med hjälp av teknik

(2018/2083(ΙΝΙ))

Utskottet för utveckling

Föredragande: Bogdan Brunon Wenta

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om digitalisering för utveckling: minska fattigdomen med hjälp av teknik

(2018/2083(ΙΝΙ))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 208, 209, 210, 211 och 214 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Förenta nationernas toppmöte om hållbar utveckling och det slutdokument som antogs av FN:s generalförsamling den 25 september 2015, Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, och av de 17 målen för hållbar utveckling,

–  med beaktande av dokumentet Nytt europeiskt samförstånd om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid, som antogs i maj 2017 (2017/C 210/01),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2015 Handel för alla – Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 2 maj 2017 Digital4Development: mainstreaming digital technologies and services into EU Development Policy (SWD(2017)0157),

–  med beaktande av strategin för den digitala inre marknaden för Europa, som antogs i maj 2015,

–  med beaktande av den europeiska yttre investeringsplanen,

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om genomförandet av den handelspolitiska strategin: Handel för alla – Genomföra en progressiv handelspolitik för att styra globaliseringen (COM(2017)0491),

–  med beaktade av sin resolution av den 12 december 2017 om en digital handelsstrategi(1),

–  med beaktade av sin resolution av den 16 december 2015 om förberedelse inför världstoppmötet om humanitära frågor: utmaningar och möjligheter för humanitärt bistånd(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 maj 2014 En starkare roll för den privata sektorn i insatserna för att uppnå hållbar tillväxt för alla i utvecklingsländerna (COM(2014)0263),

–  med beaktande av rådets slutsatser om digitalisering för utveckling från november 2017,

–  med beaktande av WTO:s elfte ministerkonferens som hölls i Buenos Aires (Argentina) den 10–13 december 2017,

–  med beaktande av Internationella teleunionens initiativ till stöd för utvecklingsländer (ITU-D),

–  med beaktande av Världshandelsorganisationens avtal om informationsteknik,

–  med beaktande av ministerförklaringen från Cancún 2016 från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) om den digitala ekonomin,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från G7:s IKT-ministrar vid deras sammanträde i Takamatsu (Japan) den 29–30 april 2016,

–   med beaktande av initiativet om e-handel för alla från FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad),

–  med beaktande av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess fakultativa protokoll (A/RES/61/106),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A8-0338/2018), och av följande skäl:

A.  I det europeiska samförståndet om utveckling från 2017 betonas att informations- och kommunikationsteknik och informations- och kommunikationstjänster är viktiga verktyg för inkluderande tillväxt och hållbar utveckling.

B.  Kommissionens strategi för digitalisering för utveckling omfattar ekonomisk tillväxt och mänskliga rättigheter, hälso- och sjukvård, utbildning, jordbruk och livsmedelssäkerhet, grundläggande infrastruktur, vatten och sanitet, förvaltning, social trygghet och sektorsövergripande mål i fråga om kön och miljö.

C.  Den digitala tekniken har potential att säkerställa hållbarhet och miljöskydd. Vid produktion av digital utrustning används dock vissa sällsynta metaller. Tillgången till dessa metaller är begränsad och de är också svåra att återvinna. Elektroniskt och elektriskt avfall utgör en miljö- och hälsorisk. Enligt en gemensam studie från FN:s miljöprogram (Unep) och Interpol(3) är avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter och komponenter en prioriterad fråga på området för miljöbrottslighet.

D.  Enligt de senaste (2017) uppgifterna i Världsbankens databas för projektet ”identifiering för utveckling” (ID4D) kan uppskattningsvis 1,1 miljarder människor i hela världen inte officiellt styrka sin identitet, inte ens genom en födelseattest, och av dessa bor 78 % i Afrika söder om Sahara och i Asien. Detta är ett stort hinder för att uppnå mål 16.9 för hållbar utveckling, men även för att aktivt medverka till och dra nytta av digitaliseringen.

E.  Bland målen för hållbar utveckling nämns uttryckligen digital teknik i fem av målen (mål 4 om utbildning, mål 5 om jämställdhet, mål 8 om anständigt arbete och ekonomisk tillväxt, mål 9 om infrastruktur, industrialisering och innovation och mål 17 om partnerskap).

F.  I målen för hållbar utveckling framhävs att tillhandahållandet av allmän och ekonomiskt överkomlig tillgång till internet i de minst utvecklade länderna senast 2020 kommer att vara avgörande för att främja utvecklingen, eftersom utvecklingen av den digitala ekonomin skulle kunna fungera som en drivkraft för sysselsättning av god kvalitet och tillväxt som omfattar alla, ökade exportvolymer och ökad exportdiversifiering.

G.  Enligt Unctad leder digitaliseringen i allt högre grad till att monopol uppstår, och den medför nya utmaningar när det gäller antitrust- och konkurrenspolitik för både utvecklingsländer och utvecklade länder(4).

H.  I sin övergripande granskning av genomförandet av resultaten från toppmötet om informationssamhället(5) fastslog FN:s generalförsamling sin avsikt att använda de möjligheter som IKT erbjuder för att uppnå målen i Agenda 2030 för hållbar utveckling och andra internationellt överenskomna utvecklingsmål. Det konstaterades att man med hjälp av IKT skulle kunna öka takten i arbetet med samtliga 17 mål för hållbar utveckling.  

I.  Konnektivitet fortsätter att vara ett problem som ligger till grund för flera olika digitala klyftor, vad gäller såväl tillgång till som användning av IKT.

J.  Den snabba utvecklingen av den digitala ekonomin, och de betydande skillnaderna i utvecklingsländerna vad gäller utvecklingen av säkra nationella strategier, regelverk och konsumentskyddsbestämmelser för den digitala ekonomin, pekar på det brådskande behovet av att öka kapacitetsuppbyggnaden och det tekniska stödet till utvecklingsländer, i synnerhet de minst utvecklade länderna.

K.  Digital kompetens och digitala färdigheter är viktiga förutsättningar för sociala och personliga förbättringar och framsteg, men också för att främja entreprenörskap och bygga upp starka digitala ekonomier.

L.  Digitaliseringen bör också kunna bidra till förbättringar vad gäller humanitära insatser, resiliens, katastrofriskförebyggande och övergångsstöd genom att man kopplar samman humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd i ömtåliga och konfliktdrabbade sammanhang.

M.  Över hälften av världens befolkning saknar fortfarande uppkopplingsmöjligheter. Framstegen har gått långsamt i arbetet med att uppnå det nionde målet för hållbar utveckling, alltså att väsentligt öka tillgången till IKT och eftersträva allmän och ekonomiskt överkomlig tillgång till internet i de minst utvecklade länderna senast 2020.

N.  Mobilanvändningen ökar enormt över hela världen och antalet mobilanvändare är nu fler än antalet människor som har tillgång till elektricitet, sanitet eller rent vatten.

O.  Innovationer på det humanitära området måste vara förenliga med de humanitära principerna (humanitet, opartiskhet, neutralitet och oberoende) samt principen om värdighet.

P.  Innovationer på det humanitära området måste genomföras i syfte att främja mottagarbefolkningens rättigheter, värdighet och kapacitet, och det bör vara möjligt för alla människor i krisdrabbade samhällen att dra nytta av innovation utan diskriminerande hinder för användning.

Q.  Riskanalys och riskreducering krävs för att förhindra oavsiktlig skada, inbegripet intrång i privatlivet och datasäkerheten och negativa konsekvenser för den lokala ekonomin.

R.  Experiment, pilotprojekt och försök ska genomföras i enlighet med internationellt erkända etiska normer.

Främja digitalisering i utvecklingsländerna

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens strategi om digitalisering för utveckling, som integrerar digital teknik i EU:s utvecklingspolitik, vilket bör bidra till att målen för hållbar utveckling uppnås. Parlamentet insisterar på vikten av att digitalisering i högre grad inriktas på målen för hållbar utveckling. Parlamentet påpekar att den digitala revolutionen medför helt nya utmaningar för samhället, med både risker och möjligheter.

2.  Europaparlamentet framhåller den enorma potentialen hos digital teknik och digitala tjänster när det gäller att uppnå målen för hållbar utveckling, under förutsättning att åtgärder vidtas för att ta itu med teknikens negativa konsekvenser, exempelvis jobbautomatisering som påverkar människors anställbarhet, digital utestängning och ojämlikhet, it-säkerhet, dataskydd och regleringsfrågor. Parlamentet påminner om att alla digitala strategier måste överensstämma helt med och bidra till genomförandet Agenda 2030 för hållbar utveckling, i synnerhet mål 4 om god utbildning, mål 5 om att uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt, mål 8 om anständigt arbete och ekonomisk tillväxt och mål 9 om industri, innovation och infrastruktur. Parlamentet påminner om att det krävs ett starkare globalt, nationellt, regionalt och lokalt partnerskap mellan myndigheter, forskare, ekonomiska aktörer och det civila samhället för att målen för hållbar utveckling ska kunna nås senast 2030.

3.  Europaparlamentet påpekar att tillgången till internet visserligen ökat men att många utvecklingsländer och tillväxtekonomier släpar efter när det gäller att dra nytta av digitaliseringen, att många människor fortfarande inte har tillgång till IKT-teknik och att det finns stora skillnader både mellan länder och mellan stads- och landsbygdsområden. Parlamentet påpekar att digital teknik är ett verktyg och inte ett mål och anser att man med tanke på de finansiella begränsningarna bör prioritera de mest effektiva medlen för att uppnå målen för hållbar utveckling. Digitalisering är naturligtvis viktig, men i vissa länder måste man fortfarande säkerställa att mer grundläggande mänskliga behov uppfylls, exempelvis tillgång till livsmedel, energi, vatten och sanitet, utbildning och hälsa, vilket framgår av FN:s rapport om målen för hållbar utveckling från 2017. När infrastruktur planeras måste man dock förbereda för digital utveckling, även om själva genomförandet sker på ett senare stadium.

4.  Europaparlamentet betonar att det är ytterst viktigt att alla strategier för digital handel till fullo respekterar principen om konsekvent politik för utveckling, som är en förutsättning för att uppfylla målen för hållbar utveckling. Parlamentet understryker att tillgången till uppkopplingsmöjligheter och digitala betalningsmetoder som är tillförlitliga och motsvarar internationell standard är avgörande för att möjliggöra digital handel, hållbar utveckling och inkluderande tillväxt. Detta måste åtföljas av konsumentskyddslagstiftning för köp av varor och tjänster på internet, immateriell äganderätt, skydd av personuppgifter samt skatte- och tullbestämmelser som är avpassade till internethandel. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att avtalet om förenklade handelsprocedurer har potential att stödja digitala initiativ i utvecklingsländerna för att underlätta gränsöverskridande handel.

5.  Europaparlamentet efterlyser en handlingsplan för teknisk innovation för humanitärt bistånd, för att säkerställa överensstämmelse med de rättsliga och etiska principer som fastställs i dokument som Det nya europeiska samförståndet om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid och Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling.

6.  Europaparlamentet understryker att alla aspekter av humanitär innovation bör utvärderas och övervakas, inbegripet en bedömning av innovationsprocessens primär- och sekundäreffekter. Parlamentet betonar att etisk granskning och riskanalys bör genomföras, vid behov av externa experter, innan projekt för humanitär innovation och digitalisering inleds.

7.  Europaparlamentet anser att EU i sina yttre åtgärder bör arbeta enligt principerna i strategin för den digitala inre marknaden, genom stöd till EU-partnernas regelverk.

8.  Europaparlamentet efterlyser tillräcklig finansiering i den fleråriga budgetramen för 2021–2027 för att göra det möjligt att integrera digital teknik i alla aspekter av utvecklingspolitiken.

9.  Europaparlamentet noterar att införandet av digital teknik i utvecklingsländerna ofta har gått snabbare än inrättandet av statliga institutioner, rättsliga bestämmelser och andra mekanismer som kan bidra till att hantera nya utmaningar som uppstår, särskilt när det gäller it-säkerhet. Parlamentet betonar vikten av att fördjupa samarbetet mellan forskare och innovatörer på interregional nivå och uppmuntra forskning och utveckling som främjar vetenskapliga framsteg och överföring av teknik och kunnande. Parlamentet anser att digitaliseringen bör få en framträdande roll i det avtal som ska ersätta Cotonouavtalet, som ett verktyg för inkluderande och hållbar utveckling, i enlighet med förhandlingsriktlinjerna.

10.  Europaparlamentet efterlyser vidare gemensamma åtgärder i fråga om samarbete om digital infrastruktur, eftersom detta bör bli en av nyckelverksamheterna i EU:s partnerskap med regionala organisationer, i synnerhet Afrikanska unionen. Parlamentet framhåller vikten av tekniskt stöd och överföring av kunskap till institutioner som håller på att utveckla digitala strategier nationellt, regionalt och över hela kontinenten.

11.  Europaparlamentet anser att digitalisering bör införlivas i medlemsstaternas nationella utvecklingsstrategier.

12.  Europaparlamentet efterlyser en mer samstämd sektorsövergripande insats med helhetsgrepp från det internationella samfundet, däribland icke-statliga aktörer såsom företrädare för det civila samhället, den tredje sektorn, privata företag och den akademiska världen, för att se till att omställningen till en mer digital ekonomi inte lämnar någon på efterkälken och bidrar till att FN:s agenda för hållbar utveckling uppfylls, garanterar alla ekonomiska aktörer och medborgare tillgång till digital teknik och digitala tjänster och undviker att det uppstår alltför många olika strategier som kan skapa oförenligheter, överlappningar eller luckor i lagstiftningen. Parlamentet efterlyser en förbättring av den politiska samordningen mellan EU, medlemsstaterna och andra relevanta aktörer för att få bättre samordning, komplementaritet och synergi.

13.  Europaparlamentet påpekar att teknik, artificiell intelligens och automatisering redan har tagit över en del arbeten som kräver låg eller medelhög utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja en digitalisering som inriktas på målen för hållbar utveckling och betonar att statligt finansierat socialt minimiskydd, såsom garanterad minimiinkomst, är viktigt när det gäller att åtgärda vissa negativa konsekvenser av ny teknik, i syfte att klara av förändringarna på de globala arbetsmarknaderna och den internationella arbetsfördelningen, som påverkar särskilt lågutbildade arbetstagare i utvecklingsländerna.

14.  Europaparlamentet uppmanar den privata sektorn att på ett ansvarsfullt sätt bidra till digitaliseringen för utveckling genom teknik och innovation, expertis, investeringar, riskhantering, hållbara affärsmodeller och tillväxt, inklusive förebyggande, minskning, reparation, återvinning och återanvändning av råmaterial.

15.  Europaparlamentet beklagar att mindre än hälften av alla utvecklingsländer har dataskyddslagstiftning, och uppmuntrar EU att ge tekniskt stöd till berörda myndigheter för att ta fram sådan lagstiftning, särskilt med hjälp av sina egna erfarenheter och sin egen lagstiftning, som är internationellt erkänd som en förebild på området. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att ta hänsyn till de kostnader som kan uppstå i samband med standardisering av sådan lagstiftning, särskilt för små och medelstora företag. Parlamentet konstaterar att den digitala tekniken till sin natur är gränsöverskridande och att dataskyddslagstiftningen därför inte bör variera i alltför hög grad, eftersom den skulle leda till oförenligheter.

16.  Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter att samla in, behandla, analysera och sprida data och statistik på lokal, regional, nationell och global nivå för att säkerställa ett starkt dataskydd, i enlighet med relevanta internationella standarder och instrument och för att uppfylla målen i Agenda 2030 för hållbar utveckling. Parlamentet konstaterar att insamling av tillförlitliga data i god tid gör det möjligt att säkerställa lämplig övervakning av genomförandet, anpassa strategier och insatser när så krävs och utvärdera deras resultat och inverkan. Parlamentet påminner dock om att ”datarevolutionen” visserligen gör det lättare, snabbare och billigare att ta fram och analysera uppgifter från en rad olika källor men att det också medför stora utmaningar när det gäller säkerhet och skydd av privatlivet. Parlamentet betonar därför att innovationer när det gäller insamling av data i utvecklingsländer inte bör ersätta, utan komplettera, den officiella statistiken.

17.  Europaparlamentet beklagar de envisa digitala klyftor som finns inom ett och samma land när det gäller kön, geografi, ålder, inkomst, etniskt ursprung, hälsotillstånd eller funktionshinder och andra diskrimineringsfaktorer. Parlamentet insisterar därför på att det internationella utvecklingssamarbetet bör leda till större framsteg och integration av personer som är missgynnade eller har en utsatt situation, samtidigt som man främjar en ansvarsfull användning av digitala verktyg och en tillräcklig medvetenhet om eventuella risker. Parlamentet uppmanar till stöd för innovation som är anpassad till de lokala behoven och till omställningen till kunskapsbaserad ekonomi.

18.  Europaparlamentet efterlyser därför ökade insatser för att lösa problemen med digital utestängning genom utbildning i grundläggande digitala färdigheter, samt initiativ för att stimulera korrekt användning av IKT och av digitala verktyg när man genomför deltagarbaserade metoder, anpassad till ålder, den personliga situationen och bakgrunden, inklusive äldre och personer med funktionsnedsättning. Parlamentet noterar att internationellt utvecklingssamarbete skulle kunna dra större nytta av digital teknik för bättre integration av missgynnade grupper under förutsättning att de har tillgång till digital teknik. Parlamentet välkomnar initiativ som den afrikanska kodveckan, som bidrar till att stärka den unga afrikanska generationens egenmakt genom att främja digital kompetens. Parlamentet betonar vikten av e-lärande och distansundervisning för att nå avlägsna områden och människor i alla åldrar.

19.  Europaparlamentet anser att digital kompetens bör införas i läroplanen på samtliga utbildningsnivåer, från lågstadium till universitet, i utvecklingsländerna i syfte att förvärva de färdigheter som krävs för att förbättra tillgången till information. Parlamentet anser dock att IKT-verktyg och ny teknik inte bör ersätta verkliga lärare och skolor, utan bör användas som ett sätt att förbättra tillgången till utbildning och höja dess kvalitet. Parlamentet betonar att ny teknik är ett viktigt verktyg för kunskapsspridning, lärarutbildning och förvaltning av utbildningsinstitutioner. Parlamentet insisterar även på behovet av förbättrade lokala utbildningscentrum (inbegripet programmeringsskolor), att utbilda utvecklare och att främja skapandet av digitala lösningar och tillämpningar som motsvarar de lokala behoven och den lokala situationen.

20.  Europaparlamentet framhäver att utbyggnad av och tillgång till infrastruktur krävs om den digitala klyftan ska kunna övebryggas, särskilt på landet och i avlägsna områden. Infrastrukturen ska ha täckning av god kvalitet och vara rimligt prissatt, tillförlitlig och säker. Parlamentet noterar att uppkopplingsmöjligheternas främsta hinder bl.a. är fattigdom och brist på grundläggande tjänster plus underutvecklade marknät, avsaknad av offentlig IKT-politik och rättsliga ramar, höga skatter på digitala produkter och tjänster, låg konkurrens på marknaderna och avsaknad av energinät.

21.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över det tekniska beroendet av ett litet antal operatörer, särskilt GAFA (Google, Apple, Facebook och Amazon), och efterlyser nya alternativ för att främja konkurrensen. Detta mål skulle kunna eftersträvas i partnerskap mellan EU och Afrika.

22.  Europaparlamentet påpekar att utvecklingsländerna är långt ifrån immuna mot it‑attacker och betonar risken för störningar i den ekonomiska, politiska och demokratiska stabiliteten om man inte kan garantera den digitala säkerheten. Parlamentet uppmanar alla berörda parter i den digitalt uppkopplade världen att ta aktivt ansvar genom att vidta konkreta åtgärder för att främja ökad medvetenhet och kunskap om it-säkerhet. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att utveckla humankapitalet på alla nivåer för att minska hoten mot it-säkerheten genom utbildning och ökad medvetenhet, att inrätta lämpliga straffrättsliga och internationella ramar för att bekämpa it-brottslighet, och att aktivt delta i internationella forum som OECD:s globala forum för digital säkerhet.

23.  Europaparlamentet pekar på digitaliseringens potential att minska skillnaderna i fråga om social inkludering, ge tillgång till information och minska den ekonomiska marginaliseringen i avlägset belägna områden.

Digitalisering: ett verktyg för hållbar utveckling

24.  Europaparlamentet välkomnar EU:s externa investeringsplan som främjar investeringar i innovativa digitala lösningar för lokala behov, finansiell inkludering och skapande av anständiga arbetstillfällen. Parlamentet påpekar att digitaliseringen är en viktig investeringsmöjlighet och att blandfinansiering därför skulle vara ett viktigt verktyg för att utnyttja de finansiella resurserna maximalt, på grundval av samarbete med europeiska och internationella finansinstitut och den privata sektorn.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lansera nya initiativ med särskilt fokus på att utveckla digital infrastruktur, främja e-förvaltning och digitala färdigheter, stärka den digitala ekonomin och främja ekosystem med nystartade företag som är inriktade på målen för hållbar utveckling, inklusive finansieringsmöjligheter för mikroföretag samt små och medelstora företag, för att göra det möjligt för dem att interagera på digital väg med multinationella företag och få tillgång till globala värdekedjor.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att digital teknik och digitala tjänster i större utsträckning inkluderas i EU:s utvecklingspolitik, i enlighet med bland annat agendan för digitalisering för utveckling. Parlamentet understryker behovet av att främja användning av digital teknik inom särskilda politikområden, inbegripet e‑förvaltning, jordbruk, utbildning, vattenförvaltning, hälsa och energi.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka investeringarna i digital infrastruktur i utvecklingsländer för att överbrygga den stora digitala klyftan på ett utvecklingseffektivt och principgrundat sätt.

28.  Europaparlamentet påminner om att mikroföretag samt små och medelstora företag utgör majoriteten av företagen i utvecklingsländerna och ger sysselsättning åt de flesta arbetstagarna inom tillverknings- och tjänstesektorn. Parlamentet upprepar att främjandet av väl reglerad gränsöverskridande e-handel direkt kan leda till bättre försörjningsmöjligheter, främja en högre levnadsstandard och stimulera sysselsättningen och den ekonomiska utvecklingen. Parlamentet bekräftar den inverkan som sådana insatser skulle kunna ha på jämställdheten mellan män och kvinnor, eftersom många av dessa företag ägs och drivs av kvinnor. Parlamentet betonar behovet av att minska de rättsliga, administrativa och sociala hindren för företagande, särskilt för kvinnor. Digitalisering bör också användas för att främja utbildning och uppbyggnad av kapacitet för entreprenörskap i utvecklingsländerna, samtidigt som man skapar en gynnsam miljö för nystartade företag och innovativa företag.

29.  Europaparlamentet betonar behovet av att hejda handeln med mineraler som finansierar väpnade konflikter eller utnyttjar tvångsarbete. Parlamentet påminner om att koltan är den grundläggande råvaran för många elektroniska apparater (t.ex. smarttelefoner). Utvinning och illegal handel med denna råvara sker i området kring de stora sjöarna i Afrika, särskilt i Demokratiska republiken Kongo, och inbördeskriget där har skördat över åtta miljoner liv. Parlamentet begär ett stopp för utnyttjande av barn som arbetskraft i koltangruvorna och för den illegala handeln med koltan, för att få till stånd en situation där utvinning av och handel med råvaran sker på ett godtagbart sätt som också gynnar den lokala befolkningen.

30.  Europaparlamentet påpekar att jordbruket, som den största sektorn i den afrikanska ekonomin, potentiellt kan ha stor nytta av digital teknik. Parlamentet framhåller att digitala plattformar kan användas i utvecklingsländer för att informera jordbrukare om marknadspriser och koppla ihop dem med potentiella köpare, samt tillhandahålla praktisk information om odlingsmetoder och marknadstendenser, väderinformation och varningar samt råd om växt- och djursjukdomar. Parlamentet betonar dock att jordbruket blir mer och mer kunskapsintensivt och högteknologiskt, och att det digitala jordbruket också kan ha en mycket stor social och miljömässig påverkan i utvecklingsländerna, eftersom tillgången till den senaste tekniken kanske begränsas till stora och industrialiserade jordbruksföretag som är verksamma på exportmarknaden och i avsalugrödor, medan begränsade kunskaper och färdigheter skulle kunna leda till att det småskaliga jordbruket marginaliseras ytterligare i utvecklingsländerna.

31.  Europaparlamentet insisterar på att EU:s finansiering av jordbruket i utvecklingsländerna måste ligga i linje med omställningssträvandena i Agenda 2030 och klimatavtalet från Paris, och följaktligen med slutsatserna från International Assessment of Agricultural Knowledge, Science and Technology for Development (IAASTD) och rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör om rätten till livsmedel. Parlamentet betonar att detta innebär ett erkännande av ett mångfunktionellt jordbruk och en snabb övergång från monokulturgrödor med intensiv användning av kemikalier i riktning mot ett diversifierat och hållbart jordbruk, som bygger på agroekologiska metoder och på stärkande av de lokala livsmedelssystemen och det småskaliga jordbruket.

32.  Europaparlamentet påpekar att IKT-verktyg kan användas för informationsspridning som kan vara avgörande både vid naturkatastrofer och tekniska katastrofer och nödsituationer, och i instabila och konfliktdrabbade områden. Parlamentet framhåller att digital teknik kan göra det möjligt för låginkomstsamhällen och andra sårbara samhällen att få tillgång till grundläggande tjänster av god kvalitet (som hälso- och sjukvård, utbildning, vatten, sanitet och elektricitet) liksom humanitärt bistånd och andra offentliga och privata tjänster. Parlamentet betonar vikten av att bekämpa desinformation på nätet (fejkade nyheter) och betonar behovet av särskilda program inriktade på mediekunskap som ett verktyg för att ta itu med dessa utmaningar.

33.  Europaparlamentet understryker att tekniska innovationer på området humanitärt stöd är en prioritet, särskilt i samband med påtvingade förflyttningar, för att bidra till hållbara lösningar som skapar stabilitet i och värdighet för människors liv och att de kan främja den humanitära utvecklingen. Parlamentet välkomnar globala initiativ för att främja humanitära innovationer, såsom den globala alliansen för humanitära innovationer, fonden för humanitära innovationer och FN:s initiativ Global Pulse, och uppmanar EU att främja öppna data och med kraft stödja de globala grupper av utvecklare och formgivare av programvara som tar fram praktisk öppen teknik i syfte att lösa problem med koppling till internationell utveckling och humanitära insatser.

34.  Europaparlamentet betonar att digital teknik som sms och mobiltelefonappar kan ge nya möjligheter att till en rimlig kostnad skicka viktig information, som kan användas av människor som är fattiga, lever isolerat eller har en funktionsnedsättning. Parlamentet noterar mobiltelefonteknikens potential, med eventuella fördelar som lägre anslutningskostnader på grund av större nätverkstäckning, användarvänlighet och minskade kostnader för samtal och textmeddelanden. Parlamentet påminner dock om att mobiltelefoner ger upphov till hälso- och miljörisker, särskilt på grund av mineralutvinning och ökande mängd elektroniskt och elektriskt avfall. Parlamentet understryker att digitaliseringen har potential att såväl stärka som undergräva demokratin och uppmanar EU att i sitt arbete för att främja användningen av teknisk innovation i samband med utvecklingsbistånd ta vederbörlig hänsyn till dessa risker i syfte att förhindra felaktig användning av digital teknik och även att främja styrningen av internet.

35.  Europaparlamentet betonar vikten av att bygga upp ett hållbart ekosystem för den digitala ekonomin i syfte att minska den ekologiska effekten av digitaliseringen genom att utveckla en effektiv resursanvändning i både den digitala sektorn och energisektorn, särskilt genom att prioritera den cirkulära ekonomin. Parlamentet vill att den yttre investeringsplanen ska ge stöd till konceptet tillverkarens ansvar, rent konkret genom att stödja små och medelstora företag som utvecklar verksamhet för återanvändning, reparation och renovering och som införlivar system för återtagande i sin affärsverksamhet i syfte att avlägsna de farliga komponenter som används i elektrisk och elektronisk utrustning. Parlamentet efterlyser ökad medvetenhet hos konsumenterna om miljöeffekterna av e-utrustning och effektiva åtgärder för företagens ansvar i produktionen av elektrisk och elektronisk utrustning. Parlamentet betonar också behovet av att stödja elektronisk och elektrisk avfallsstatistik och nationella e-avfallsstrategier i utvecklingsländerna för att bidra till att minimera e-avfallsproduktionen, förhindra olaglig dumpning och felaktig behandling av e-avfall, främja återvinning och skapa arbetstillfällen i renoverings- och återvinningssektorn.

36.  Europaparlamentet konstaterar att digital teknik förser energisektorn med innovativa verktyg för att optimera resursanvändningen. Parlamentet påpekar dock att digital teknik har ett betydande ekologiskt fotavtryck, vad gäller energiförbrukning (digitala koldioxidutsläpp beräknas stå för 2–5 procent av de totala utsläppen) och metallanvändning (exempelvis silver, kobolt, koppar och tantal), vilket gör att man kan ifrågasätta hållbarheten på lång sikt. Parlamentet bekräftar behovet av att ändra produktions- och konsumtionsmönster för att bekämpa klimatförändringarna.

37.  Europaparlamentet erkänner den digitala teknikens potential när det gäller att främja demokrati och medborgarnas deltagande i beslutsfattandet.

38.  Europaparlamentet betonar vikten av att inrätta och genomföra statliga digitala informationsplattformar som ökar möjligheterna för människor i stort att informera sig om sina rättigheter och de tjänster som staten ställer till medborgarnas förfogande.

39.  Europaparlamentet betonar att e-förvaltningsappar bidrar till att göra samhällstjänster snabbare och billigare att nå, förbättrar konsekvensen och medborgarnas tillfredsställelse, underlättar för civilsamhället att samordna sig och agera, och ökar transparensen. De bidrar på så sätt i hög grad till att främja demokratiseringen och bekämpa korruptionen. Parlamentet betonar den avgörande funktion som tekniken och digitaliseringen har för en effektiv finanspolitik och skatteförvaltning, då de möjliggör ett verkligt ökat utnyttjande av inhemska resurser och bidrar till att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt. Parlamentet betonar vikten av att skapa säkra digitala identiteter, eftersom detta skulle kunna hjälpa till att fastställa hur många som behöver vissa grundläggande tjänster.

40.  Europaparlamentet anser att man bör utnyttja de möjligheter som den digitala tekniken erbjuder för att förbättra registreringen av barn i register över födslar, dödsfall och äktenskap. Parlamentet betonar att Unicef beräknar att 95 miljoner barn, enbart i länderna söder om Sahara, inte registreras vid födseln(6) och att de därför saknar födelsebevis, vilket gör att deras existens inte är rättsligt erkänd, från födseln och in i vuxenlivet. Detta snedvrider ländernas demografiska statistik, med betydande konsekvenser för bedömningen av befolkningens behov, särskilt när det gäller tillgång till utbildning eller hälso- och sjukvård.

41.  Europaparlamentet erkänner den digitala teknikens centrala roll i förvaltningen av hälso- och sjukvårdstjänster, nödåtgärder för epidemier, spridning av folkhälsokampanjer, allmänhetens tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster, samt utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal, stöd till och främjande av grundforskning samt utveckling av tjänster inom hälso- och sjukvård och e-hälsovård. Parlamentet uppmanar därför beslutsfattarna att införa lämpliga politiska och rättsliga ramar för att bygga ut e-hälsoprojekten, och uppmanar kommissionen att tillhandahålla de finansiella resurser som krävs i detta avseende.

42.  Europaparlamentet välkomnar programmet ”DEVCO Academy” som gör det möjligt att utbilda människor från EU:s partnerländer via internet. Parlamentet efterlyser ytterligare utveckling av utbildningsprogram för lokala ledare och fastställande av förfaranden för att ansöka om EU-bidrag, så att dessa partner kan få en tydligare bild av förväntningar, mål och villkor och på så sätt förbättra utsikterna till att vinna acceptans för sina projekt. Parlamentet betonar att sådana initiativ, under förutsättning att de är lättillgängliga, effektiva och relevanta, skulle ha en positiv inverkan på utnyttjandet av biståndet och på EU:s image bland dess partner.

43.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt Europeiska utrikestjänsten.

(1)

Antagna texter, P8_TA(2017)0488.

(2)

Antagna texter, P8_TA(2015)0459.

(3)

Studie Unep-Interpol: The Rise of Environmental Crime: a growing Threat to Natural Resources, Peace, Development and Security, 2016.

(4)

Unctad, South-South Digital Cooperation for Industrialisation: A Regional Integration Agenda, 2017.

(5)

FN:s generalförsamling, GA/RES/70/125.

(6)

https://www.unicef.org/french/publications/files/UNICEF_SOWC_2016_French_LAST.pdf


MOTIVERING

Kommunikationstekniken har förändrat hur människor lever och hur länder utvecklas och kan hjälpa till att lösa många av våra viktigaste problem. För att utnyttja denna potential måste vi ta reda på hur vi kan omvandla denna teknik till en resurs för alla människor, oberoende av vilka samhällsutmaningar det rör sig om.

Nelson Mandela

Digitaliseringen är global och påverkar alla aspekter av våra liv. Ändå hamnar vissa människor på efterkälken, trots att den nya tekniken skapar möjligheter. Internet är inte bara en plats för varor och tjänster utan kan också hjälpa oss att utöva våra ekonomiska, medborgerliga och politiska rättigheter. I utvecklingsländer är modern kommunikationsteknik en nödvändighet som kan låta människor delta framgångsrikt i vår föränderliga värld.

Enligt Världsbankens rapport om digital utdelning 2016 saknar sex miljarder människor tillgång till höghastighetsinternet och fyra miljarder har fortfarande ingen internetuppkoppling alls. Vid en tidpunkt då digitaliseringen växer exponentiellt är denna brist på tillgång en stor utmaning för utvecklingen eftersom den fortsätter att öka klyftorna och skillnaderna i världen.

Den digitala klyftan och hur denna ska överbryggas måste få en central roll i all utvecklingspolitik – inte bara som en separat strategi utan integrerad i alla politikområden. Tillgången till ekonomiskt överkomlig bredbandsuppkoppling måste utgöra grunden för alla sådana insatser.

I målen för hållbar utveckling erkänns och antas denna utmaning. Flera av målen har en digital dimension. Hållbarhetsmål 9 om infrastruktur, industrialisering och innovation har som ett av sina delmål att ”[v]äsentligt öka tillgången till informations- och kommunikationsteknik samt eftersträva allmän och ekonomiskt överkomlig tillgång till internet i de minst utvecklade länderna senast 2020.”

För att uppnå målen för hållbar utveckling krävs gemensamma och kontinuerliga insatser av alla länder, både utvecklingsländer och utvecklade länder, och av såväl offentliga som privata aktörer.

EU har engagerat sig i Agenda 2030 för hållbar utveckling och måste fortsätta att ta en ledarroll när det gäller målen för hållbar utveckling.

Vad beträffar åtgärder för att överbrygga den digitala klyftan görs detta åtagande mycket klart i Det europeiska samförståndet om utveckling, genom att framhålla att EU och dess medlemsstater kommer att fortsätta att främja informations- och kommunikationsteknik i utvecklingsländer som kraftfulla sätt att möjliggöra inkluderande tillväxt och hållbar utveckling, och kommer att sträva efter att integrera digitala lösningar i utvecklingsarbetet på ett bättre sätt och främja användningen av digital teknik inom ett antal prioriterade områden. De kommer även att främja digitala kunskaper och färdigheter i syfte att ge människor, och i synnerhet kvinnor och personer i utsatta situationer och utanförskap, mer egenmakt i syfte att främja social delaktighet och främja deras deltagande i demokratisk samhällsstyrning och den digitala ekonomin.

Digitalisering: ett verktyg för hållbar utveckling

Digitaliseringen kan vara ett kraftfullt utvecklingsverktyg inom ett antal politikområden, till exempel förvaltning, utbildning, hälso- och sjukvård, jämställdhet mellan könen, ekonomisk tillväxt och jordbruk.

För mikroföretag samt små och medelstora företag kan e-handeln underlätta gränsöverskridande handel och skapa affärsmöjligheter på den globala marknaden. För jordbrukare kan digitala plattformar erbjuda väderleksrapporter och information om odlingsmetoder och utbrott av växt- och djursjukdomar.

E-förvaltningsappar kan tillhandahålla snabbare, billigare och mer lättåtkomliga samhällstjänster och samhällsinformation, vilket främjar en deltagarbaserad demokrati och transparens och bidrar till att bekämpa korruption. Digitaliseringen kan också vara ett användbart verktyg för effektiv skattepolitik, som bidrar till ett förbättrat utnyttjande av inhemska resurser.

På utbildningsområdet kan digitaliseringen vara en hjälp genom e-lärande och distansundervisning, och nå avlägsna områden där det är långt mellan skolorna och saknas lärare.

Att främja utbildning om IKT och digitala färdigheter är ett nödvändigt inslag i digitaliseringspolitiken. Den måste vara inkluderande och lägga tyngdpunkten på tillgång för alla, även i landsbygdsområden och avlägsna områden.

Inom hälso- och sjukvårdssektorn kan e-hälsotjänster göra mycket för att nå invånare som annars inte skulle ha tillgång till sådana tjänster.

Slutligen kan IKT också ha en viktig funktion före och under naturkatastrofer och i nödsituationer genom att skicka varningar och ge uppdaterad information om hur situationen utvecklar sig och om humanitärt bistånd.

Främja digitalisering i utvecklingsländer

EU:s åtgärder för att överbrygga den digitala klyftan måste vara heltäckande. Digital teknik bör inkluderas i all utvecklingspolitik på EU-nivå, samtidigt som den måste fortsätta vara helt i linje med principen om konsekvent politik för utveckling. Kommissionens strategi om digitalisering för utveckling gör just detta och är därför mycket välkommen.

Det kommer att vara avgörande att man i samband med sådana åtgärder involverar samtliga aktörer, i utvecklingsländer liksom i det internationella samfundet, inom såväl offentlig som privat sektor, både i civilsamhället och i forskarvärlden. Bara genom en sådan inkluderande strategi kan vi säkerställa att digitaliseringsprocessen inte låter någon hamna på efterkälken.

Det kommer inte att räcka med offentlig finansiering för att uppnå en digitaliseringsprocess som verkligen förändrar saker. Det kommer att krävas ytterligare finansiering, och i detta sammanhang kan EU:s yttre investeringsplan ha en viktig funktion. Den privata sektorn kan ha en central funktion genom sin expertis och teknik och innovationskunskap. Självklart måste allt samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn på detta område vara ordentligt förankrad i utvecklingsprinciper och utvecklingsmål.

Infrastruktur, särskilt på landsbygden och i avlägsna områden, måste ha en central plats i alla digitaliseringsstrategier för att förbättra täckningen, kvaliteten och säkerheten. Genom att skapa energinät, minska skatten på digitala produkter och tjänster och främja konkurrens på marknaden kan man främja en bättre infrastruktur och förbättrad tillgång.

Med ökande digitalisering kommer ytterligare åtgärder också att behöva vidtas för att ta itu med nackdelarna, det vill säga it-brottslighet och cyberterrorism. Alla digitala strategier bör därför omfatta åtgärder som främjar it-säkerhet och dataskydd genom lagstiftning, utbildning och informationskampanjer.

Sammanfattningsvis kan investeringar i digitaliseringen vara en motor för inkluderande tillväxt i utvecklingsländer, under förutsättning att sådana investeringar når alla oavsett kön, plats och ekonomisk status. Med ett större engagemang i denna process från utvecklingsländernas sida, samt med starkt stöd från EU, det internationella samfundet och den privata och offentliga sektorn, kan vi minska den digitala och ekonomiska klyftan. Det är därför hög tid att göra vad som krävs.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

9.10.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

19

1

5

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Beatriz Becerra Basterrechea, Ignazio Corrao, Nirj Deva, Mireille D’Ornano, Enrique Guerrero Salom, Maria Heubuch, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Stelios Kouloglou, Linda McAvan, Norbert Neuser, Vincent Peillon, Lola Sánchez Caldentey, Eleni Theocharous, Mirja Vehkaperä, Bogdan Brunon Wenta, Anna Záborská, Joachim Zeller, Željana Zovko

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Thierry Cornillet, Ádám Kósa, Cécile Kashetu Kyenge, Florent Marcellesi, Kathleen Van Brempt

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Krzysztof Hetman, Kati Piri


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

19

+

ALDE

Beatriz Becerra Basterrechea, Thierry Cornillet, Mirja Vehkaperä

ECR

Nirj Deva, Eleni Theocharous

PPE

Krzysztof Hetman, Teresa Jiménez‑Becerril Barrio, Ádám Kósa, Bogdan Brunon Wenta, Joachim Zeller, Željana Zovko, Anna Záborská

S&D

Enrique Guerrero Salom, Cécile Kashetu Kyenge, Linda McAvan, Norbert Neuser, Vincent Peillon, Kati Piri, Kathleen Van Brempt

1

-

GUE/NGL

Stelios Kouloglou

5

0

EFDD

Ignazio Corrao, Mireille D'Ornano

GUE/NGL

Lola Sánchez Caldentey

VERTS/ALE

Maria Heubuch, Florent Marcellesi

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 13 november 2018Rättsligt meddelande