Förfarande : 2018/2079(INL)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0396/2018

Ingivna texter :

A8-0396/2018

Debatter :

PV 12/12/2018 - 24
CRE 12/12/2018 - 24

Omröstningar :

PV 13/12/2018 - 9.2

Antagna texter :

P8_TA(2018)0519

BETÄNKANDE     
PDF 537kWORD 67k
26.11.2018
PE 627.896v03-00 A8-0396/2018

med rekommendationer till kommissionen om snabb lösning av handelstvister

(2018/2079(INL))

Utskottet för rättsliga frågor

Föredragande: Tadeusz Zwiefka

(Initiativ – artikel 46 i arbetsordningen)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 BILAGA TILL RESOLUTIONSFÖRSLAGETREKOMMENDATIONER OM ÅTGÄRDER FÖR ATT INFÖRA OCH STÖDJA ETT PÅSKYNDAT EUROPEISKT CIVILRÄTTSLIGT FÖRFARANDE
 MOTIVERING
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

med rekommendationer till kommissionen om snabb lösning av handelstvister

(2018/2079(INL))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 67.4 och 81.2 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 19.1 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan),

–  med beaktande av studien från generaldirektoratet för unionens interna politik ”Building competence in commercial law in the Member States”,

–  med beaktande av 2018 års resultattavla för rättskipningen i EU,

–  med beaktande av de principer för juridisk utbildning som 2016 antogs av det europeiska nätverket för rättslig utbildning(1),

–  med beaktande av unionens regelverk på området för rättsligt samarbete i civila frågor,

–  med beaktande av artiklarna 46 och 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0396/2018), och av följande skäl:

A.  Rätten att inom skälig tid få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång, som slås fast i artikel 47 i stadgan och i artikel 6 i Europakonventionen, utgör en av de grundläggande garantierna för respekten för rättsstatsprincipen och demokratin och är en integrerad del av civilrättsliga förfaranden som helhet.

B.  Genom att införa ett påskyndat europeiskt civilrättsligt förfarande skulle man kunna bidra till att modernisera de nationella förfarandena och till att skapa likvärdiga förutsättningar för företagen och öka den ekonomiska tillväxten tack vare ändamålsenliga och effektiva rättssystem, samtidigt som man underlättar tillgången till rättslig prövning i unionen och bidrar till att upprätthålla unionens grundläggande friheter.

C.  2018 års resultattavla för rättskipningen i EU visade att tillgången till rättshjälp och domstolsavgifternas storlek i hög grad påverkar tillgången till rättslig prövning, särskilt för medborgare som lever i fattigdom.

D.  Det rättsliga samarbetet har främjats, understötts och uppmuntrats av flera procedurbeslut inom den sekundära gemenskapsrätten, inklusive förordningen om småmål, rättshjälpsdirektivet, förordningen om bevisupptagning och förordningen om delgivning av handlingar.

E.  Det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna syftar bland annat till att säkerställa full respekt för rätten till ett effektivt rättsmedel och en rättvis rättegång i gränsöverskridande fall, garantera effektiva och smidiga rättsliga förfaranden även i dessa situationer och etablera ömsesidigt förtroende för domstolssystemen, vilket lägger grunden för ett mer omfattande ömsesidigt erkännande av domslut inom unionen.

F.  Många frågor som berör processrätt inom civilrätten regleras på nationell nivå, och därmed skiljer sig processrätten på detta område mellan olika medlemsstater, vilket är i linje med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Ett påskyndat förfarande skulle kunna leda till en nödvändig tillnärmning av förfarandesystemen i unionen.

G.  Det är nödvändigt att stärka det närmare samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter och rättssystem på unionsnivå, i syfte att undanröja alla hinder som kan uppstå som en följd av bristande förenlighet mellan olika rättsliga och administrativa system.

H.  I Bryssel I-förordningen fastställs grundläggande regler om behörighet för domstolar samt om erkännande och verkställighet av avgöranden på civil- och handelsrättens område inom unionen. I den ändrade versionen, som gäller sedan 2015 (Bryssel Ia), infördes en rad viktiga anpassningar för lösning av gränsöverskridande tvister i EU, vilket har sparat tid och pengar för företag och enskilda personer.

I.  I Rom I-förordningen fastställs regler om tillämplig lag för privaträttsliga avtalsförpliktelser.

J.  Processreglerna bör säkerställa att man både skyddar parternas rättigheter och snabbt löser tvister.

K.  Att lösa handelstvister i offentlig domstol i medlemsstaterna går i allmänhet trögt och lever inte upp till förväntningarna hos parterna i handelstvister, vilket understryks av införandet av det europeiska småmålsförfarandet, som däremot har bidragit till avsevärt snabbare lösning av konsumenttvister. En korrekt användning av IKT i domstolarna bidrar till att påskynda förfarandena och sänka kostnaderna.

L.  Långsamma lösningar av handelstvister i unionen kan leda till att kommersiella parter söker alternativa former av tvistlösning, eller tvistlösning i tredjeland och väljer att tillämpa nationell lagstiftning i tredjeland på avtal.

M.  Tvistlösning av hög kvalitet i handelstvister är beroende av att det i domstolarna, bland domare, advokater och rättstillämpare, finns en hög kompetens- och erfarenhetsnivå.

N.  Tillgång till ett snabbt och kostnadseffektivt påskyndat förfarande som stöds av mycket erfarna och kompetenta domare och advokater i medlemsstaterna skulle göra beslutet att välja en medlemsstats nationella lagstiftning mer sannolikt och därmed berika kompetensen inom civilrättsliga och privaträttsliga frågor i medlemsstaterna.

O.  När det gäller de olika språkordningarna tycks det nödvändigt att hitta en lämplig lösning som skulle kunna utgöras av harmoniserade formulär tillgängliga på alla EU:s officiella språk.

P.  Specialiserade domstolar och handelskammare säkerställer en högre kompetensnivå och ett större oberoende i sådana frågor och lockar därmed sådana mål till medlemsstaternas domstolar.

* * *

1.  Europaparlamentet noterar att det går mycket långsammare, i snitt mellan tre och fyra år, att lösa handelstvister än det borde göra och att detta leder till avsevärda förluster för företag, inte endast på ett ekonomiskt plan utan även i fråga om tid, energi och andra resurser som skulle kunna ägnas åt andra möjligheter.

2.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att säkerställa full respekt för parternas rätt till ett effektivt rättsmedel och en rättvis rättegång, i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och att säkerställa högkvalitativa rättsliga förfaranden i samband med handelsfrågor.

3.  Europaparlamentet betonar det lyckade genomförandet av det europeiska småmålsförfarandet, som möjliggjorde ett sätt att lösa konsumenttvister och andra gränsöverskridande tvister om små belopp inom unionen snabbt och kostnadseffektivt och att samtidigt slå vakt om parternas rättigheter.

4.  Europaparlamentet betonar att ömsesidigt förtroende är ett komplext begrepp och att många faktorer spelar in i uppbyggnaden av ett sådant förtroende, t.ex. juridisk utbildning och kompetensutveckling, gränsöverskridande rättsligt samarbete och utbyte av erfarenheter och bästa praxis mellan domare.

5.  Europaparlamentet understryker, med hänsyn till rätten till en rättvis rättegång och tillgången till rättslig prövning, att samarbetsnätverk och databaser som främjar rättsligt samarbete och informationsutbyte bör bibehållas och utökas ytterligare, inklusive det europeiska rättsliga nätverket och den europeiska e-juridikportalen, vars syfte är att vara en central samlingsplats för juridisk information i unionen.

6.  Europaparlamentet anser att antagandet av en förordning som liknar det europeiska småmålsförfarandet, ett påskyndat europeiskt civilrättsligt förfarande som kan tillämpas på gränsöverskridande handelstvister, vore det bästa sättet att lösa de långa väntetiderna för handelstvister i unionen, och att man därigenom eventuellt skulle kunna göra stora besparingar för europeiska företag och mobilisera outnyttjat kapital.

7.  Europaparlamentet anser att kommersiella parter kommer att ha bättre möjlighet att betala för ombud och förbereda domstolsmål, vilket innebär att de har bättre utsikter att skydda sina rättigheter, något som skulle möjliggöra ett snabbare förfarande.

8.  Europaparlamentet konstaterar att ett sådant förfarande kan bygga på krav på parterna om djupgående förberedelser innan förfarandet påbörjas, stränga tidsfrister, begränsade möjligheter att lägga till fakta eller bevismaterial under pågående process och bristande tillgång till fristående överklaganden av processrättsliga beslut, vilket åstadkommer ett påskyndat förfarande.

9.  Europaparlamentet anser att ett sådant strängt processrättsligt system är förenligt med skyddet av parternas rättigheter förutsatt att det påskyndade förfarandet är frivilligt och tillämpas endast om

– parterna har samtyckt till att använda detta förfarande efter det att tvisten uppkommit, eller

– svaranden godtar att delta i förfarandet efter att käranden har väckt talan enligt det påskyndade förfarandet, förutsatt att svaranden har tillräckligt med tid på sig för att på lämpligt sätt förbereda inledningen av förfarandet.

10.  Europaparlamentet anser att det påskyndade förfarandet under alla omständigheter bör vara giltigt endast om parterna vederbörligen har underrättats i förväg om konsekvenserna av att godkänna förfarandet. Kostnaderna för det påskyndande förfarandet bör inte vara alltför höga för parterna, för att kunna säkerställa respekten för rätten till tillgång till rättslig prövning.

11.  Europaparlamentet betonar att parterna i en tvist ofta når förlikning när omständigheterna och argumenten har utvecklats helt, vilket innebär att ett förfarande som kräver att parterna undersöker omständigheterna och vidareutvecklar sina argument innan de vänder sig till domstolen skulle leda till fler tidiga förlikningar.

12.  Europaparlamentet konstaterar att målet att tillhandahålla en snabb och mer kostnadseffektiv lösning av handelstvister i unionen inte kan uppnås endast genom att införa ett harmoniserat system för påskyndade förfaranden. I detta syfte behövs domare, advokater och rättstillämpare som har stor kompetens och erfarenhet inom handelsrätten och den internationella privaträttens område för att göra förfarandesystemet effektivt.

13.  Europaparlamentet betonar att den aktuella fördelningen när det gäller lagval i kommersiella avtal mellan olika jurisdiktioner i unionen inte är jämn mellan medlemsstaterna.

14.  Europaparlamentet noterar att valet av tillämplig lag ofta bygger på komplexa överväganden men att kombinationen av utländsk lagstiftning och domstol ofta utsätter en part för avsevärda ekonomiska risker och att sådana villkor är särskilt tvivelaktiga om de ingås som del av ett standardavtal eller i sammanhang där den ena parten saknar eller har mycket litet möjlighet att påverka avtalet i det avseendet.

15.  Europaparlamentet förstår att språkbarriärer skulle kunna utgöra ett ytterligare ett hinder och därmed ännu ett skäl till att välja att tillämpa en lag i stället för en annan.

16.  Europaparlamentet understryker att förekomsten av enhetliga standardformulär på alla unionens officiella språk skulle underlätta tillgången till det påskyndade förfarandet.

17.  Europaparlamentet anser att man för att säkerställa enhetliga standardformulär bör tilldela kommissionen genomförandebefogenheter som ska utövas i enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2006 om bättre lagstiftning.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen utvärdera behovet att revidera Rom I‑ och Rom II- och Bryssel Ia-förordningarna i detta hänseende för att stärka sambandet mellan syftet med och innehållet i avtalen och den valda lagen och samtidigt säkerställa ett bättre skydd av de svagare parterna i förbindelser och avtal mellan företag och bevara parternas oberoende när det gäller lagvalet.

19.  Europaparlamentet betonar att lagstiftningsåtgärder inte är tillräckliga för att ta itu med dessa problem utan att det också behövs praktiska åtgärder som höjer domstolarnas och advokaternas expertis, till exempel förbättringar av utbildningarna i handelsfrågor och bättre tillgång till unionsrätten och den nationella rätten i medlemsstaterna, framför allt rättspraxis.

20.  Europaparlamentet noterar att handelsrätt och internationell privaträtt jämfört med andra rättsområden är mindre kodifierade, vilket gör att akademisk forskning spelar en viktigare roll, och anser därför att en av de kompetensfrämjande åtgärderna för handelsrätten i medlemsstaterna är att tillgängliggöra ökade medel för forskning inom detta område.

21.  Europaparlamentet välkomnar därför de nio principer för juridisk utbildning som det europeiska nätverket för rättslig utbildning antog vid sin generalförsamling 2016, eftersom dessa erbjuder en gemensam grund och ram för såväl rättsväsenden som juridiska utbildningsinstitut i Europa.

22.  Europaparlamentet betonar att även kvaliteten på den tillämpliga lagstiftningen på handelsrättens område och dess anpassning till praxis och utveckling på handelsområdet är av stor betydelse.

23.  Europaparlamentet uppmanar därför, i enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget, kommissionen att, senast den 1 januari 2020 på grundval av artikel 81.2 i EUF-fördraget, lägga fram ett förslag till rättsakt om ett påskyndat europeiskt civilrättsligt förfarande i enlighet med de rekommendationer som anges i bilagan nedan, efter kommissionens bedömning av behovet av en sådan revision, ett möjligt ändringsförslag till Rom I-, Rom II och Bryssel Ia-förordningarna.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att komplettera dessa förslag med andra stödåtgärder i syfte att höja expertisen i medlemsstaterna inom handelsrätten och på den internationella privaträttens område.

25.  Europaparlamentet konstaterar att de rekommendationer som bifogas detta förslag till resolution står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna, principen om nationell självbestämmanderätt och subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

26.  Europaparlamentet anser att eventuella ekonomiska följder av detta förslag, särskilt kostnader för förfaranden enligt det påskyndade europeiska civilrättsliga förfarandet uppvägs av motsvarande besparingar då detta sannolikt är mer kostnadseffektivt än medlemsstaternas ordinarie förfaranden och i och med att tvisterna i fråga inte skulle tas upp inom vederbörande medlemsstats allmänna förfarandesystem.

27.  Europaparlamentet framhåller att handelsrätten bara är ett av de områden där ytterligare åtgärder på unionsnivå behövs för att säkerställa bättre tillgång till rättslig prövning, mer högkvalitativa förfaranden, starkare skyddsmekanismer för parterna och snabbare tvistlösning.

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade rekommendationer till kommissionen och rådet samt till medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1)

http://www.ejtn.eu/PageFiles/15756/Judicial%20Training%20Principles_EN.pdf


BILAGA TILL RESOLUTIONSFÖRSLAGETREKOMMENDATIONER OM ÅTGÄRDER FÖR ATT INFÖRA OCH STÖDJA ETT PÅSKYNDAT EUROPEISKT CIVILRÄTTSLIGT FÖRFARANDE

DET BEGÄRDA FÖRSLAGETS PRINCIPER OCH SYFTEN

I.  Påskyndat europeiskt civilrättsligt förfarande

  Det huvudsakliga syftet med följande förslag är att införa ett frivilligt påskyndat europeiskt civilrättsligt förfarande för att ge europeiska företag möjlighet att inom en rimlig tidsram nå förlikning i gränsöverskridande och renodlat handelsrättsliga tvister företag emellan.

Ett påskyndat europeiskt civilrättsligt förfarande skulle kunna bygga på följande principer:

1.  Det bör tillämpas på gränsöverskridande tvister där det europeiska småmålsförfarandet inte kan tillämpas.

2.  Det bör tillämpas om parterna samtycker efter det att tvisten uppstår eller om käranden väcker talan enligt förfarandet och svaranden samtycker därtill.

3.  Det bör tillämpas endast om parterna vederbörligen har underrättats i förväg om konsekvenserna av att godkänna detta förfarande.

4.  Det bör kräva att parterna förbereder sina anspråk i stor utsträckning innan de går till domstol, tillsammans med ett tidigt uteslutande av möjligheten att åberopa nya fakta eller nya bevis i domstol.

5.  Det bör inte tillåta särskild överklagan av processrättsliga beslut.

6.  Det skulle i huvudsak kunna vara ett skriftligt förfarande med möjlighet till muntliga förhandlingar på minst en av parternas begäran.

7.  Som utgångspunkt bör det tillämpa mycket korta tidsfrister för förfarandet och låta domstolen, i samråd med parterna, tillämpa längre tidsfrister i mål av hög komplexitet.

8.  Det bör främja förlikning i och utanför domstolen när det gäller gränsöverskridande tvister, inklusive via skiljedomstol.

9.   Det bör främja användning av modern teknik för muntliga förhandlingar, bevisinsamling och delgivning av dokument.

10.  Kostnaderna för förfarandet bör vara begränsade, i syfte att säkerställa respekten för rätten till tillgång till rättslig prövning.

11.  Det bör möjliggöra erkännande och verkställighet av det slutgiltiga domslutet enligt förfarandet på det enklaste och mest användarvänliga tillvägagångssätt som är tillgängligt enligt EU-lagstiftningen.

II.  Ändringar av Rom I- och Rom II-förordningarna och eventuella ändringar av Bryssel Ia-förordningen

Förslaget om ett påskyndat europeiskt civilrättsligt förfarande skulle kunna stödjas av ett förslag om att ändra Rom I-, Rom II och Bryssel Ia-förordningarna för att stärka sambandet mellan syftet och målet hos avtal och den valda lagen inom unionen, även för att ge parter i renodlat handelsrättsliga avtal ytterligare självständighet och samtidigt skydda svagare parter i förbindelser mellan företag.

Ändringar av Rom I-förordningen skulle kunna omfatta följande:

1.   Övervägande om att stärka sambandet mellan vald lag och avtalets och parternas innehåll, syfte och ändamål.

2.  Omprövning av reglerna om giltigheten av detta lagval, vilket bör övervägas enligt standardlagen för avtalet.

III.  Övriga åtgärder för att främja kompetensen inom handelsfrågor i medlemsstaterna

1.  Dessa förslag bör stödjas ytterligare av åtgärder från kommissionen och medlemsstaterna som främjar kompetensen på handelsrättens område, till exempel

a)  utbildning av domare, advokater och rättstillämpare på handelsrättens område,

b) förenklad och utökad åtkomst till EU-rätten och den nationella rätten i medlemsstaterna, inklusive rättspraxis,

c) ökad fokus på handelsrätt och internationell privaträtt i juristutbildningar, och

d) ökade resurser till akademisk forskning inom handelsrätt och internationell privaträtt.

e)  bemästrande av ett främmande språk och dess juridiska terminologi.

2.  Dessutom uppmanas medlemsstaterna att säkerställa att domstolar som tillämpar det påskyndade europeiska civilrättsliga förfarandet har specialkompetens inom handelsrättens område, till exempel genom att utse eller stödja befintliga domstolar handelsrätter eller handelskammare.

3.  Dessutom uppmanas kommissionen att närmare undersöka möjligheten att inrätta en europeisk handelsrättslig domstol som komplement till medlemsstaternas domstolar och erbjuda rättssökande ytterligare ett internationellt forum med specialkompetens inom tvister på handelsrättens område.

4.  Som slutgiltig åtgärd uppmanas medlemssatserna att ompröva sina lagar som tillämpas på handelsrättsliga ärenden när det gäller situationer mellan företag, eftersom en av de viktiga faktorerna för val av lag är ändamålsenligheten och kvaliteten hos handelsrätten i ett land.


MOTIVERING

Det tar alldeles för lång tid att lösa handelstvister i EU. Världsbanken uppskattar att det kan ta upp till 3–4 år att verkställa ett affärsavtal i vissa medlemsstater. Många företag är skyldiga enligt lag att bokföra belopp som är föremål för tvist, vilket till exempel berör banker och försäkringsbolag. Men detta gäller inte endast de företag som omfattas av denna skyldighet då många andra företag följer samma praxis. Det innebär att stora kapitalmängder är outnyttjade över hela Europa.

Civilrättsliga förfaranden är i allmänhet inte harmoniserade på europeisk nivå, men har harmoniserats via vissa åtgärder som har antagits inom ramen för civilrättsligt samarbete. 

Ett exempel är Bryssel Ia-förordningen som lägger grunden för domstols behörighet och för erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område och den nyligen gjorda omarbetningen därav som började gälla 2015 och som införde viktiga ändringar gällande gränsöverskridande rättstvister i EU. Därmed avskaffades exekvaturförfarandet, vilket ledde till minskade kostnader och tidsbesparingar för både företag och medborgare i EU.

Ett annat exempel är det europeiska småmålsförfarandet. Det inför ett förfarande som specifikt har anpassats till konsumenttvister och andra tvister som gäller värden under 5 000 euro. Det gäller i gränsöverskridande fall och bygger framför allt på befintliga regler i vissa medlemsstater. 

På liknande sätt skulle en specifik förfarandeordning om gränsöverskridande handelstvister mellan företag kunna inrättas. En sådan förfarandeordning – ett påskyndat europeiskt civilrättsligt förfarande – skulle ge europeiska företag kostnadsbesparingar och ett snabbt alternativ för att lösa handelstvister. Ett påskyndat europeiskt civilrättsligt förfarande skulle kunna omfatta korta, förutbestämda tidsfrister utan separat överklagande om processrättsliga beslut samt begränsade möjligheter att framlägga nya omständigheter efter den första inlämningen.

En sådan förfarandeordning skulle kunna utformas för att låta parterna förlikas, även i fall med komplicerade tvister under sex månader till ett år, vilket skulle medföra avsevärda kostnadsbesparingar för europeiska företag och aktivera outnyttjat kapital. Förfarandet skulle vara frivilligt och kräva samtycke från båda parter. Ett påskyndat europeiskt civilrättsligt förfarande skulle kräva mycket skickliga domare och advokater. Detta leder till frågan om vilka åtgärder som kan vidtas för att stödja detta förslag.

Lagvalet för affärsavtal är inte jämnt fördelat mellan de olika medlemsstaterna. Detta beror på många orsaker men följden är att domare och jurister i vissa länder har mindre erfarenhet av handelsrättsliga frågor, och utvecklingen av rättspraxis i dessa länder är begränsad.

Ett antal åtgärder skulle kunna vidtas för att främja en jämnare fördelning av lagval och utvecklingen av kompetensen på handelsrättens område i dessa medlemsstater. Den mest uppenbara åtgärden vore att ändra Rom I-förordningen när det gäller lagvalsreglerna för att stärka sambandet mellan syftet och målet hos avtalet och den valda lagen inom unionen, men även för att ge ökad autonomi till parter i helt kommersiella avtal.

Ytterligare åtgärder skulle kunna omfatta utbildning av domare och advokater på handelsrättens område, ökad åtkomst till EU-rätten och den nationella rätten i medlemsstaterna, inbegripet rättspraxis, fokus på handelsrätt och internationell privaträtt i juristutbildningar, och ökade resurser till akademisk forskning inom handelsrätt och internationell privaträtt.

Vidare uppmuntras medlemsstaterna att säkerställa att domstolar som tillämpar det påskyndade europeiska civilrättsliga förfarandet har specialkompetens på handelsrättens område, till exempel genom att tillsätta eller stödja befintliga domstolar på handelsrättens område eller handelskammare.

Dessutom uppmuntras kommissionen att närmare överväga att inrätta en europeisk domstol på handelsrättens område som komplement till medlemsstaternas domstolar och erbjuda rättssökande ytterligare ett internationellt forum med specialkompetens inom tvister på handelsrättens område.

Som slutgiltig åtgärd uppmuntras medlemsstaterna att ompröva sina lagar som tillämpas på handelsrättsliga ärenden, eftersom en av de viktigaste faktorerna för lagvalet är i vilken utsträckning handelsrätten i ett land har anpassat sig till praxis och den senaste utvecklingen på handelsrättens område.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

20.11.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

24

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Max Andersson, Joëlle Bergeron, Jean-Marie Cavada, Kostas Chrysogonos, Mady Delvaux, Laura Ferrara, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Sajjad Karim, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Gilles Lebreton, António Marinho e Pinto, Emil Radev, Julia Reda, Evelyn Regner, Pavel Svoboda, József Szájer, Axel Voss, Francis Zammit Dimech, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Geoffroy Didier, Pascal Durand, Jytte Guteland, Tiemo Wölken, Kosma Złotowski


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

24

+

ALDE

Jean-Marie Cavada, António Marinho e Pinto

ECR

Sajjad Karim, Kosma Złotowski

EFDD

Joëlle Bergeron, Laura Ferrara

ENF

Gilles Lebreton

GUE/NGL

Kostas Chrysogonos

PPE

Geoffroy Didier, Emil Radev, Pavel Svoboda, József Szájer, Axel Voss, Francis Zammit Dimech, Tadeusz Zwiefka

S&D

Mady Delvaux, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Jytte Guteland, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Evelyn Regner, Virginie Rozière

VERTS/ALE

Max Andersson, Pascal Durand, Julia Reda

0

-

 

 

0

0

 

 

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 10 december 2018Rättsligt meddelande