Förfarande : 2018/2105(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0411/2018

Ingivna texter :

A8-0411/2018

Debatter :

PV 12/12/2018 - 25
CRE 12/12/2018 - 25

Omröstningar :

PV 13/12/2018 - 9.14
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0531

BETÄNKANDE     
PDF 444kWORD 69k
28.11.2018
PE 625.381v02-00 A8-0411/2018

om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2017

(2018/2105(INI))

Utskottet för framställningar

Föredragande: Eleonora Evi

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2017

(2018/2105(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

  med beaktande av årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2017,

  med beaktande av artiklarna 9, 11, 15, 24 och 228 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 11, 35, 37, 41, 42 och 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

  med beaktande av protokoll nr 1 till fördragen om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

  med beaktande av protokoll nr 2 till fördragen om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av sitt beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifterna och de allmänna villkoren för ombudsmannens ämbetsutövning(1),

–  med beaktande av den europeiska kodexen för god förvaltningssed, som antogs av Europaparlamentet den 6 september 2001,

–  med beaktande av det ramavtal om samarbete som ingicks av Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen den 15 mars 2006 och som trädde i kraft den 1 april 2006,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Europeiska ombudsmannens verksamhet,

–  med beaktande av artiklarna 52 och 220.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A8-0411/2018), och av följande skäl:

A.  Årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2017 överlämnades formellt till Europaparlamentets talman den 22 maj 2018, och ombudsmannen, Emily O’Reilly, lade fram den för utskottet för framställningar den 16 maj 2018 i Bryssel.

B.  Artiklarna 24 och 228 i EUF-fördraget ger Europeiska ombudsmannen befogenhet att ta emot klagomål om missförhållanden i unionsinstitutionernas, unionsorganens och unionsbyråernas verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner.

C.  I artikel 10.3 i fördraget om Europeiska unionen fastställs att varje medborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv och att besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt.

D.  I artikel 15 i EUF-fördraget anges att unionens institutioner, organ och byråer ska ”utföra sitt arbete så öppet som möjligt” för att främja en god förvaltning och se till att det civila samhället kan delta, och att ”varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt stadgeenliga säte i en medlemsstat ska ha rätt till tillgång till unionens institutioners, organs och byråers handlingar”.

E.  I artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som gäller rätten till god förvaltning, anges bland annat att ”var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och byråer”.

F.  I artikel 43 i stadgan anges att ”varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till Europeiska ombudsmannen vid missförhållanden i unionens institutioners, organs eller byråers verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner”.

G.  Enligt artikel 298.1 i EUF-fördraget ska unionens institutioner, organ och byråer när de fullgör sina uppgifter stödja sig på en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration.

H.  Ombudsmannen inledde 447 undersökningar 2017, varav 433 var klagomålsbaserade och 14 var undersökningar på eget initiativ, och avslutade 363 undersökningar (348 klagomålsbaserade och 15 undersökningar på eget initiativ). De flesta undersökningar gällde kommissionen (256 undersökningar eller 57,3 %), följt av EU:s byråer (35 undersökningar eller 7,8 %), Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) (34 undersökningar eller 7,6 %), Europaparlamentet (22 undersökningar eller 4,9 %), Europeiska utrikestjänsten (17 undersökningar eller 3,8 %), Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (16 undersökningar eller 3,6 %) och andra institutioner (67 undersökningar eller 15 %).

I.  De tre viktigaste frågorna i de undersökningar som ombudsmannen avslutade 2017 gällde följande: öppenhet, ansvarsskyldighet och allmänhetens tillgång till information och handlingar (20,6 %), serviceanda (16,8 %) och respekt för processuella rättigheter (16,5 %). Andra ärenden gällde t.ex. etiska frågor, allmänhetens rättigheter att delta i EU:s beslutsprocesser, korrekt användning av skönsmässig bedömning, bland annat i överträdelseförfaranden, sund ekonomisk förvaltning avseende EU:s upphandlingar, bidrag och kontrakt, rekrytering och god förvaltning i EU:s personalfrågor.

J.  I sitt strategiska arbete under 2017 avslutade ombudsmannen fyra strategiska undersökningar och inledde fyra nya om insyn i rådet, om ”svängdörrsproblematiken” rörande tidigare kommissionsledamöter, om tillgängligheten på kommissionens webbsidor för personer med funktionsnedsättningar och om verksamhet innan ansökan lämnas in i samband med Europeiska läkemedelsmyndighetens (EMA) utvärderingar av läkemedel. Under 2017 inledde ombudsmannen åtta nya strategiska initiativ om, bl.a., öppenhet i fråga om lobbyverksamhet vid rådet, att förbättra det europeiska medborgarinitiativet och svängdörrsbestämmelser för EU:s olika institutioner och organ, och avslutade sex strategiska initiativ.

K.  EU befinner sig alltjämt i den svåraste ekonomiska, sociala och politiska krisen sedan unionen grundades. EU-institutionernas otillräckliga metoder för att ta itu med bristen på insyn i både EU:s beslutsprocess och i lobbyverksamheten, tillsammans med andra allvarliga etiska problem inom institutionerna, bidrar till att undergräva EU:s anseende.

L.  Nekande av tillgång till EU-handlingar, och dithörande insynsärenden, stod även 2017 för den största andelen av ombudsmannens undersökningar.

M.  Mot bakgrund av den ofta tidspressade karaktären på ansökningar om tillgång till handlingar har ombudsmannen inlett en försöksperiod för ett påskyndat förfarande.

N.  Ombudsmannen har en avgörande roll att spela när det gäller att säkerställa EU‑institutionernas ansvarsskyldighet och maximal öppenhet och opartiskhet i EU:s förvaltning och beslutsprocesser för att framgångsrikt skydda medborgarnas rättigheter, och därigenom öka deras förtroende, engagemang och deltagande i unionens demokratiska liv.

O.  Europeiska unionens domstol anger att principerna om offentlighet och öppenhet är en väsentlig del av EU:s lagstiftningsprocess och att lagstiftningsprocessens effektivitet och integritet inte får undergräva principerna om offentlighet och öppenhet, som är en förutsättning för den processen. Domstolen har gett tydlig vägledning i denna fråga, exempelvis genom sitt domslut av den 22 mars 2015 i mål T-540/15.

P.  Under ett års tid genomförde ombudsmannen en klagomålsbaserad undersökning om ECB:s ordförandes medlemskap i Group of Thirty (G30), en privat organisation vars medlemmar bl.a. är företrädare för banker över vilka ECB direkt eller indirekt utövar tillsyn. Ombudsmannen rekommenderade att ECB:s ordförande tillfälligt skulle avstå från sitt medlemskap i G30.

Q.  Ombudsmannen undersökte klagomål om kommissionens hantering av tidigare kommissionsledamöters sysselsättning efter avslutat mandat. Ombudsmannen hade redan kommit fram till att kommissionen gjort sig skyldig till administrativa missförhållanden genom att den underlåtit att ta beslut specifikt om fallet med kommissionens före detta ordförande, José Manuel Barroso. I Barrosos fall kom den etiska kommittén fram till att det inte fanns tillräckliga skäl för att anse att den tidigare ordföranden hade brutit mot sina rättsliga förpliktelser, mot bakgrund av hans skriftliga meddelande att han inte hade anlitats för att bedriva lobbyverksamhet å Goldman Sachs vägnar och att han inte hade för avsikt att göra det.

R.  Den finansiella krisen har lett till en ekonomisk och social kris som även lett till tvivel kring EU:s institutioner .

S.  Den 25 oktober 2017 hölls ett möte mellan tidigare ordföranden Barroso och en av kommissionens sittande vice ordförande, vilket dokumenterades som ett officiellt möte med Goldman Sachs. Ombudsmannen noterade att mötets syfte inte tydligt framgick. Ombudsmannen betonade att det finns förståeliga farhågor för att den före detta ordföranden utnyttjar sin tidigare status och sina kontakter med före detta kolleger för att påverka och få tillgång till information. Detta fall väcker frågor om systemiska problem med kommissionens generella sätt att hantera sådana fall och om den etiska kommitténs oberoende. Parlamentet påpekar därför att det behövs skärpta regler på EU‑nivå för att förhindra och bestraffa alla intressekonflikter inom EU:s institutioner och organ.

T.  I mars 2017 inledde ombudsmannen en strategisk undersökning om rådets öppenhet och ansvarsskyldighet. Ombudsmannen fann att rådets underlåtenhet att dokumentera vilka medlemsstater som tar ställning i ett lagstiftningsförfarande och rådets bristande öppenhet vad gäller tillgången till dess lagstiftningshandlingar utgör administrativa missförhållanden; ett exempel är att rådet i oproportionerlig omfattning märker handlingar med distributionsbeteckningen LIMITE, vilket betyder att de inte får spridas. Ombudsmannen överlämnade en särskild rapport den 17 maj 2018 till Europaparlamentet om sin undersökning för att förbättra öppenheten och ansvarsskyldigheten i rådets lagstiftningsarbete.

U.  Större öppenhet i fråga om nationella regeringars ställningstaganden kan bidra till att dämpa fenomenet att man ”lägger skulden på Bryssel”, vilket ger en felaktig bild av hur EU:s lagstiftning faktiskt antas och underblåser euroskepticism och EU-fientliga stämningar.

V.  Ombudsmannen undersökte om EIB:s öppenhetspolicy om tillgång till handlingar leder till bristande efterlevnad av EU:s regler och internationella bestämmelser.

W.  Lämpligt förebyggande av intressekonflikter inom EU:s institutioner, byråer och organ är en grundläggande del av att garantera god förvaltning och öka medborgarnas förtroende för unionens beslutsprocess. Ombudsmannen inledde en strategisk undersökning av hur kommissionen gör bedömningar av intressekonflikter för sina särskilda rådgivare, som ofta arbetar för kunder inom privat sektor samtidigt.

X.  Ombudsmannen undersökte medborgares klagomål angående kommissionens underlåtenhet att ta ett snabbt beslut i överträdelseförfaranden om missbruk av visstidsanställningar. Flertalet medlemsstater har under årens lopp sett en betydande ökning av atypiska arbetsformer och tillfälliga anställningar, vilket har ifrågasatt genomförandet av europeisk arbetsrätt och även rättspraxis i Europeiska unionens domstol.

Y.  För beslut som rör människors hälsa och säkerhet och djurhälsa samt djur- och växtskydd bör EU:s institutioner, byråer och organ vara särskilt inriktade på medborgarna och anstränga sig för att stå till tjänst samt på ett korrekt sätt hantera allmänhetens farhågor och säkerställa fullständigt öppen, oberoende och noggrann insamling och utvärdering av vetenskaplig evidens. Den vetenskapliga evidens och de förfaranden som användes på EU-nivå och ledde till godkännandet av bland andra genetiskt modifierade organismer, bekämpningsmedel och glyfosat kritiserades hårt och utlöste en allmän offentlig debatt.

Z.  Kommissionen har ännu inte genomfört ombudsmannens rekommendationer beträffande kontakterna med tobaksindustrin, och underlåter därmed att säkerställa fullständig öppenhet i linje med sina skyldigheter enligt Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll.

AA.  Ombudsmannen offentliggjorde tydliga och praktiska rekommendationer för offentliga tjänstemäns samverkan med lobbyister och strävade efter att öka medvetenheten om dessa inom rådet och kommissionen.

AB.  Ombudsmannen ingår i EU-ramverket för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som har till uppgift att skydda, främja och övervaka genomförandet av konventionen på EU-institutionsnivå.

AC.  Ombudsmannen har genomfört en undersökning av hur Martin Selmayr, dåvarande kanslichef för kommissionens ordförande, utnämndes till kommissionens generalsekreterare. Ombudsmannen underströk att kommissionen framställde tillsättningen av tjänsten som generalsekreterare som akut, utan att detta stämde med verkligheten, för att motivera varför den lediga tjänsten inte utlystes offentligt, och organiserade ett urvalsförfarande för en biträdande generalsekreterare, men inte för att direkt tillsätta den tjänsten utan för att kunna utnämna Martin Selmayr till generalsekreterare i ett snabbt tvåstegsförfarande. Ombudsmannen konstaterade fyra fall av administrativa missförhållanden i Martin Selmayrs utnämning på grund av kommissionens underlåtenhet att korrekt följa relevanta bestämmelser, såväl bokstavligen som i andemening.

AD.  Europeiska ombudsmannens arbete utgör ett perfekt komplement till hennes olika nationella och regionala motsvarigheter. Utbytet och samordningen av deras arbete inom Europeiska ombudsmannanätverket, under överinseende av Europeiska ombudsmannen, är en mycket positiv del av insatserna för att se till att alla unionens medborgare och invånare kan åtnjuta rätten till god förvaltning på alla nivåer.

AE.  Den senaste gång som den nuvarande stadgan för Europeiska ombudsmannen uppdaterades var innan Lissabonfördraget trädde i kraft. Sedan dess har EU:s medborgare fått nya förväntningar i fråga om god förvaltning och den roll som ombudsmannen spelar för att säkra en sådan, särskilt när det gäller tillgång till handlingar, visselblåsning och trakasserier samt att se till att kommissionen hanterar frågan om tillåtlighet för europeiska medborgarinitiativ på ett rättvist och opartiskt sätt.

1.  Europaparlamentet godkänner Europeiska ombudsmannens årsrapport för 2017. Parlamentet noterar dess tydliga och lättlästa stil, och att den lyfter fram de mest väsentliga uppgifterna och siffrorna för ombudsmannens arbete under 2017.

2.  Europaparlamentet gratulerar Emily O’Reilly till hennes utmärkta arbete med att förbättra kvaliteten på EU:s förvaltning och tillgången till och kvaliteten på de tjänster den tillhandahåller medborgarna. Parlamentet bekräftar på nytt sitt starka stöd till den verksamhet som ombudsmannen bedriver för medborgarna och Europas demokrati.

3.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens femårsstrategi ”Towards 2019”, som syftar till att öka ombudsmannens inverkan och synlighet och skapa starka förbindelser med EU:s institutioner, byråer och organisationer, till förmån för medborgarna.

4.  Europaparlamentet är djupt oroat över att undersökningar om insyn och ansvarsskyldighet, inbegripet om tillgång till information och handlingar, återigen står för den största andelen av de ärenden som ombudsmannen handlagt under 2017, följt av klagomål avseende EU:s byråer och andra institutioner.

5.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens ansträngningar att tilldela personalen vid Europeiska unionens institutioner ett pris för god förvaltning 2017, särskilt personalen vid kommissionens generaldirektorat för hälsa för deras arbete för patienter med sällsynta sjukdomar.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av maximal öppenhet och förbättrad tillgång för alla till handlingar som innehas av EU-institutionerna. Parlamentet framhäver ombudsmannens strukturella arbete för att avslöja misstänkta administrativa missförhållanden genom att undersöka varje enskilt fall och inleda allt fler undersökningar på eget initiativ.

7.  Europaparlamentet tackar för det goda samarbetet mellan ombudsmannen och hennes personal och utskottet för framställningar, vilket har kännetecknats av uppskattning och noggrannhet.

8.  Europaparlamentet understryker att EU:s lagstiftning om tillgång till handlingar bör uppdateras. Parlamentet upprepar sin önskan att förordning (EG) nr 1049/2001 ska ses över för att även underlätta ombudsmannens arbete med att granska hur Europaparlamentet, rådet och kommissionen beviljar tillgång till handlingar. Parlamentet välkomnar ombudsmannens införande av ett påskyndat klagomålsförfarande för att hantera ansökningar om tillgång till handlingar.

9.  Europaparlamentet betonar att medborgare måste ha möjlighet att delta mer direkt i EU:s demokratiska liv och följa beslutsprocessen i EU:s institutioner i detalj, och att de måste få tillgång till all relevant information för att till fullo kunna utöva sina demokratiska rättigheter.

10.  Europaparlamentet understryker ombudsmannens roll i fråga om att verka för större insyn och ansvarsskyldighet inom EU:s lagstiftningsprocess för att öka medborgarnas förtroende, inte bara mot en enskild rättsakt utan mot själva beslutsprocessens legitimitet.

11.  Europaparlamentet efterlyser en översyn av rådets interna riktlinjer om distributionsbeteckningen LIMITE på handlingar, vilken inte har någon solid rättslig grund, för att upprätthålla principen att beteckningen LIMITE endast kan ges till ett preliminärt utkast som ännu inte har en upphovsman och som inte har någon betydelse för lagstiftningsförfarandet.

12.  Europaparlamentet inser behovet av full öppenhet i EU:s beslutsprocess, och berömmer ombudsmannens utredning av den brukliga praxisen för de informella förhandlingarna mellan de tre stora EU-institutionerna (”trepartsmöten”). Parlamentet stöder offentliggörandet av alla handlingar från trepartsmöten i enlighet med domstolens domslut.

13.  Europaparlamentet är förvissat om att ombudsmannens rekommendationer om EIB:s öppenhetspolicy måste genomföras utan ytterligare dröjsmål. Parlamentet uppmanar EIB att omedelbart avskaffa presumtionen om icke-tillgång beträffande information och handlingar som samlas in under revisioner, inspektioner och undersökningar, däribland de som inletts både under och efter fall av bedrägeri och korruption.

14.  Europaparlamentet begär att EIB-gruppens offentlighetspolicy ska säkerställa allt större öppenhet när det gäller principerna för dess prissättningspolitik och styrningsorgan. Parlamentet begär att protokollen från sammanträdena i EIB‑gruppens förvaltningskommitté ska offentliggöras.

15.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaternas ställningstaganden i rådet under EU:s lagstiftningsprocess måste dokumenteras och offentliggöras på ett snabbt och tillgängligt sätt, eftersom det i alla system som bygger på principen om demokratisk legitimitet måste vara möjligt för allmänheten att ställa medlagstiftare till svars för deras handlingar. Parlamentet anser att ökad ansvarsskyldighet i rådet när det gäller de nationella regeringarnas ståndpunkter i fråga om EU-lagstiftning, bland annat genom att proaktivt göra lagstiftningshandlingar tillgängliga för allmänheten under pågående lagstiftningsprocess, skulle bidra till att åtgärda bristen på insyn i beslutsfattandet och dämpa tendensen att skylla på ”Bryssel” när man är missnöjd med beslut som i slutändan faktiskt fattas av de nationella regeringarna själva. Parlamentet kräver att rådet, i enlighet med artikel 15.3 i EUF-fördraget, ska se över sin sekretesspolicy för att säkerställa största möjliga insyn i sitt arbete.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa maximal insyn och tillgång till handlingar och information vad gäller EU Pilot-förfaranden, åtminstone avseende mottagna framställningar, och fullständig insyn samt fullständig tillgång till EU Pilot‑förfaranden och överträdelseförfaranden som redan har avslutats.

17.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck ombudsmannen att övervaka genomförandet av kommissionens reform av systemet med expertgrupper, för att säkerställa att det överensstämmer med rättsligt bindande regler och säkerställer maximal insyn i alla expertgruppers verksamhet, samt att undersöka och rapportera alla eventuella intressekonflikter. Parlamentet anser att det krävs en noggrann bedömning av och information om alla expertgrupper för att till fullo förstå hur oberoende de är, i syfte att tjäna allmänhetens intresse och ge ett mervärde i EU:s politiska beslutsfattande. Parlamentet anser att alla medlemmar av expertgrupper måste finnas med i öppenhetsregistret.

18.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på ett centralt nav för insyn för alla EU:s institutioner och byråer.

19.  Europaparlamentet stöder ombudsmannens åtagande att förbättra insynen i EU:s lobbyverksamhet. Parlamentet betonar vikten av att anta en lämplig lagstiftningsakt för att göra EU:s öppenhetsregister obligatoriskt och rättsligt bindande för alla EU-institutioner och EU-organ samt företrädare för intressegrupper, så att man säkerställer full insyn i lobbyverksamheten.

20.  Europaparlamentet betonar vikten av att regelbundet uppdatera och kraftigt förbättra kvaliteten på data i EU:s öppenhetsregister, bland annat genom att tvinga juristbyråer som bedriver lobbyverksamhet att uppge alla uppdragsgivare. Parlamentet understryker behovet av att kostnadsfritt tillhandahålla all information om lobbypåverkan till allmänheten på ett begripligt och lättillgängligt sätt. Parlamentet anser att full insyn i finansieringen av alla intresseorganisationer måste säkerställas. Parlamentet fordrar att organisationer som bryter mot de så kallade svängdörrsreglerna ska utestängas från öppenhetsregistret.

21.  Europaparlamentet framhåller ombudsmannens slutsatser att ECB:s ordförandes fortsatta medlemskap i G30 utgjort ett administrativt missförhållande, eftersom det gett upphov till en allmän uppfattning att ECB:s oberoende ställning gentemot privata ekonomiska intressen skulle kunna äventyras. Parlamentet betonar att ledamöterna i ECB:s direktion bör avstå från att samtidigt vara medlemmar av forum eller andra organisationer där det också ingår chefer från banker som ECB utövar tillsyn över. Parlamentet noterar ombudsmannens rekommendationer av den 15 januari 2018 om medverkan av ECB:s ordförande och ledamöter i dess beslutande organ inom G30, och uppmanar ECB att ändra de relevanta bestämmelserna för att säkerställa att de högsta standarderna för etik och redovisningsskyldighet genomförs i praktiken.

22.  Europaparlamentet anser att kommissionen inte respekterade principerna om öppenhet, etik och rättssäkerhet i det förfarande som den använde för att utse Martin Selmayr till sin nya generalsekreterare. Parlamentet beklagar djupt kommissionens beslut att utse Martin Selmayr till sin nya generalsekreterare utan att ta hänsyn till den omfattande och utbredda kritiken från unionsmedborgarna och den skada som detta orsakat EU:s anseende i stort. Parlamentet understryker att Martin Selmayr måste avgå som generalsekreterare för kommissionen, och uppmanar kommissionen att tillämpa ett nytt förfarande för att utnämna sin generalsekreterare, så att man säkerställer att de högsta standarderna i fråga om insyn, etik och rättssäkerhet upprätthålls.

23.  Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att fortsätta sitt arbete med att stärka de etiska reglerna inom EU:s institutioner för att lösa ”svängdörrsproblematiken”, att se till att namnen på samtliga högre EU-tjänstemän som varit inblandade offentliggörs snarast, och att garantera fullständig insyn i all information om detta. Parlamentet ser fram emot ombudsmannens analys av hur kommissionen genomfört hennes riktlinjer och förslag angående en förbättrad hantering av ”svängdörrssituationer”, bland annat möjligheten att anta lagstiftning för att förebygga och sanktionera sådana situationer och eventuella oegentligheter.

24.  Europaparlamentet är fast övertygat om att strängare och tydliga moraliska och etiska regler och standarder som är lätta att tillämpa snabbt måste börja användas i alla EU‑institutioner, EU-byråer och EU-organ, för att säkerställa att redbarhets- och omdömesskyldigheten respekteras och för att förebygga intressekonflikter med den privata sektorn. Parlamentet anser att dessa regler och standarder måste baseras på en rättsakt. Parlamentet noterar att en uppdaterad uppförandekod för kommissionens ledamöter trädde i kraft i februari 2018 och att striktare karenstider har införts. Parlamentet anser dock att perioderna för anmälningsskyldighet om nya arbetsuppgifter efter mandattiden bör vara längre.

25.  Europaparlamentet betonar att den befintliga kodexen för god förvaltningssed snabbt måste uppgraderas genom att man antar en bindande förordning på detta område.

26.  Europaparlamentet anser att mötet mellan kommissionens tidigare ordförande Barroso och en av kommissionens sittande vice ordförande, vilket dokumenterades som ett officiellt möte med Goldman Sachs, är ytterligare ett bevis på det akuta behovet av att se över gällande regler och praxis för att stärka kraven på kommissionsledamöters integritet både under deras mandat och efter avslutat mandat.

27.  Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att garantera proaktivt offentliggörande av och fullständig insyn i information om före detta kommissionsledamöters sysselsättning efter mandattiden. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att den etiska kommittén är helt oberoende och redovisningsskyldig, och uppmuntrar ombudsmannen att fortsätta att utvärdera och rapportera eventuella intressekonflikter hos den etiska kommitténs ledamöter.

28.  Europaparlamentet gratulerar ombudsmannen till hennes strategiska undersökning av insynen i rådets lagstiftningsprocess (OI/2/2017/TE) men beklagar att rådet inte kommenterat resultaten inom utsatt tidsfrist. Parlamentet påpekar att detta tyvärr är ett återkommande problem som ständigt framgår även av klagomål som inkommer till ombudsmannen. Parlamentet menar dessutom att denna fråga bör anses vara av stor betydelse för unionens demokratiska liv och medborgarnas effektiva deltagande runtom i Europa, eftersom den utgör ett hinder för uppfyllandet av målen i de grundläggande fördragen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet noterar i detta sammanhang att ombudsmannen i ett ärende på senare tid (1272/2017/LP – avseende rådets vägran att ge allmänheten tillgång till sin juridiska avdelnings yttrande över ett interinstitutionellt avtal om öppenhetsregistret) kommit fram till att denna fråga hotar principen om institutionell balans och strider mot grundläggande praxis för ömsesidigt lojalt samarbete. Parlamentet påpekar att det är omöjligt att utföra efterhandskontroller på ad hoc-basis efter det att en begäran har avslagits.

29.  Europaparlamentet understryker behovet av att i hög grad förbättra de regler för intressekonflikter som rör särskilda rådgivare. Kommissionen uppmanas särskilt att fullt ut genomföra ombudsmannens rekommendationer i denna fråga genom att tillämpa maximal insyn och ett proaktivt synsätt vid sin bedömning av eventuella intressekonflikter före och efter utnämning av rådgivare, och se till att allmänheten har fullständig tillgång till all relevant information.

30.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens ständiga intresse för frågor som är relevanta för institutionernas personal, och understryker vikten av att motverka alla former av diskriminering som kan uppstå på grund av skillnader i status. Parlamentet upprepar betydelsen av det som framkommit angående obetald praktik vid Europeiska utrikestjänstens EU-delegationer (ärende 454/2014/PMC) och rekommendationen att utrikestjänsten bör betala en lämplig ersättning till sina praktikanter i överensstämmelse med principen om icke-diskriminering. Parlamentet beklagar att andra EU-institutioner följer samma dåliga praxis med obetalda praktikplatser som inte ger ungdomar rättvisa möjligheter och inte heller erbjuder arbete som är likvärdigt med det som en anställd utför, vilket gör att unga yrkesutövare inte ges tillgång till tillräckliga medel för att försörja sig själva och att de inte får korrekt ersättning för sina tjänster. Parlamentet påpekar att brister i praktikanters status även kan ses inom andra områden; till exempel saknas det mekanismer för att rapportera sexuella trakasserier inom unionens byråer. Parlamentet uppmanar därför ombudsmannen att inleda en allmänt strategisk undersökning om praktikanters status.

31.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att göra sitt arbete helt transparent genom att på nätet offentliggöra information om alla möten med lobbyister för tobaksindustrin, eller med deras juridiska ombud, samt protokollen från dessa möten, i linje med sina skyldigheter enligt WHO:s ramkonvention om tobakskontroll.

32.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck ombudsmannen att bevaka tillämpningen av rekommendationerna för EU-tjänstemäns samverkan med intresseorganisationer och att fortsätta öka medvetenheten om dessa rekommendationer bland EU:s personal i alla EU-institutioner genom utbildning, seminarier och tillhörande stödåtgärder.

33.  Europaparlamentet beklagar kommissionens senfärdighet i samband med överträdelseförfaranden avseende missbruk av visstidsanställningar både inom privata och den offentliga sektorn, vilket har möjliggjort missbruk och kränkningar av arbetstagares rättigheter i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att övervaka denna fråga för att skydda medborgarnas rättigheter på ett effektivt sätt.

34.  Europaparlamentet stöder ombudsmannens roll i utformningen av en proaktiv och insynsvänlig policy för alla EU:s byråer. Parlamentet uppmanar med eftertryck ombudsmannen att fortsätta övervaka alla EU:s byråer för att säkerställa att de lever upp till högsta möjliga insynsstandarder och erbjuder allmänheten tillgång till handlingar och information, med särskilt fokus på förfaranden och aktiviteter som rör människors hälsa.

35.  Europaparlamentet uppmanar med kraft ombudsmannen att inleda en strategisk undersökning för att utvärdera om EU:s institutioner, organ och byråer såsom Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) och EMA säkerställer att insamlingen, granskningen och offentliggörandet av vetenskaplig evidens är helt oberoende, öppen, opartisk, noggrann och fri från intressekonflikter, och om det finns lämpliga policyer och rättssäkerhetsgarantier, exempelvis för att hantera genetiskt modifierade organismer, glyfosat, bekämpningsmedel, fytosanitära produkter och biocidprodukter samt läkemedel. Parlamentet föreslår i detta hänseende en fortsatt undersökning av de vetenskapliga kommittéernas och panelernas sammansättning och urvalsförfaranden vid dessa byråer, för att garantera att de är fullständigt oberoende och för att införa de mest strikta mekanismer för att förhindra alla former av intressekonflikter.

36.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens strategiska undersökningar av behandlingen av personer med funktionsnedsättning enligt kommissionens gemensamma sjukförsäkringssystem och av tillgängligheten på kommissionens webbsidor och i onlineverktyg för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmuntrar ombudsmannen att göra allt hon kan för att säkerställa att EU:s förvaltningar genomför FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

37.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens åtagande avseende öppenhet och insyn under brexitförhandlingarna. Parlamentet understryker det positiva gensvar som ombudsmannen fått från både rådet och kommissionen, vilket är ett erkännande av vikten av insyn. Parlamentet uppmanar den brittiska regeringen att leva upp till ett motsvarande åtagande.

38.  Europaparlamentet uppmuntrar ombudsmannen att fortsätta samarbetet med de nationella ombudsmännen i Europeiska ombudsmannanätverket.

39.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska nätverket för nationella ombudsmän att visa större vaksamhet när det gäller att övervaka att de offentliga myndigheterna agerar omedelbart vid fall av polisbrutalitet, rasism och antisemitism när det gäller mänskliga rättigheter och demokratiskt styre.

40.  Europaparlamentet önskar att ombudsmannen ska få ökade ekonomiska och mänskliga resurser så att kontoret kan hantera nuvarande och framtida arbetsbörda, och upprätthålla sin grundläggande plikt att förbättra de administrativa rutinerna inom EU, eftersom förvaltningstjänsterna är av avgörande betydelse för unionens medborgare.

41.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens årskonferens med Europeiska ombudsmannanätverket som ägde rum i juni 2017 med inriktning på följdverkningarna för medborgarnas rättigheter av brexit och av den ökade populismen i Europa.

42.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens utmärkelse för god förvaltning, vilken erkänner de ansträngningar som görs inom EU:s förvaltning för att finna innovativa sätt att genomföra medborgarvänlig politik.

43.  Europaparlamentet upprepar sin beredvillighet att uppdatera Europeiska ombudsmannens stadga(2) och alla tillhörande delar av unionens regelverk, för att anpassa ombudsmannens roll till EU-medborgarnas aktuella behov och förväntningar i fråga om god förvaltning.

44.  Europaparlamentet betonar behovet av förbättrad social dialog.

45.  Europaparlamentet betonar att förtroende mellan medborgarna och institutionerna är av största betydelse mot bakgrund av rådande ekonomiska svårigheter.

46.  Europaparlamentet betonar behovet av att ombudsmannen undersöker intressekonflikten mellan kommissionens roll i trojkan och kommissionens ansvar i egenskap av väktare av fördragen och av unionens regelverk.

47.  Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att säkerställa att kommissionen hjälper till att skapa en infrastruktur med juridisk rådgivning för medborgarinitiativ och en rättslig ram för att skydda dem som deltar i medborgarinitiativ.

48.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till medlemsstaternas ombudsmän eller motsvarande organ.

(1)

EGT L 113, 4.5.1994, s. 15.

(2)

Europaparlamentets utkast till beslut av den 22 april 2008 om ändring av Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (EUT C 259 E, 29.10.2009, s 116).


MOTIVERING

Årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2017 överlämnades formellt till Europaparlamentets talman den 22 maj 2018, och ombudsmannen, Emily O’Reilly, lade fram rapporten för utskottet för framställningar den 16 maj 2018 i Bryssel.

Ombudsmannens uppdrag anges i artiklarna 24 och 228 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

I artikel 24 i EUF-fördraget och artikel 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna fastställs rättigheten att inlämna klagomål till Europeiska ombudsmannen.

Enligt artikel 228 i EUF-fördraget har Europeiska ombudsmannen, vald av Europaparlamentet, befogenhet att från varje unionsmedborgare eller varje annan fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat ta emot klagomål om missförhållanden i unionsinstitutionernas, unionsorganens eller unionsbyråernas verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner.

Med administrativa missförhållanden avses dålig förvaltning. De uppstår om en institution underlåter att agera i enlighet med lagar och regler, underlåter att följa god förvaltningssed eller kränker de mänskliga rättigheterna.

En väsentlig aspekt av fördragen i deras nuvarande form som direkt avser ombudsmannens aktiviteter ingår i artikel 15 i EUF-fördraget. Enligt artikel 15 i EUF-fördraget ska unionens institutioner, organ och byråer utföra sitt arbete så öppet som möjligt för att främja en god förvaltning och se till att det civila samhället kan delta. Dessutom fastställs att varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt stadgeenliga säte i en medlemsstat ska ha rätt till tillgång till unionens institutioners, organs och byråers handlingar.

En annan hörnsten som är särskilt knuten till ombudsmannens roll är artikel 41.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, i vilken det betonas att ”var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och byråer”.

Under 2017 kontaktade 15 837 medborgare ombudsmannen för att få hjälp, varav 12 521 fick rådgivning via den interaktiva vägledningen på ombudsmannens webbplats. Av de övriga framställningarna vidarebefordrades 1 135 för kännedom, medan 2 181 behandlades av ombudsmannen som klagomål.

Av de sammanlagt 2 181 klagomål som ombudsmannen behandlade under 2017, ingick 751 i ombudsmannens ämbetsområde, medan 1 430 föll utanför.

Ombudsmannen inledde 447 undersökningar 2017, varav 433 var klagomålsbaserade och 14 var undersökningar på eget initiativ, och avslutade 363 undersökningar (348 klagomålsbaserade och 15 undersökningar på eget initiativ). De flesta undersökningar gällde kommissionen (256 undersökningar eller 57,3 %), följt av EU:s byråer (35 undersökningar eller 7,8 %), Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) (34 undersökningar eller 7,6 %), Europaparlamentet (22 undersökningar eller 4,9 %), Europeiska utrikestjänsten (17 undersökningar eller 3,8 %), Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (16 undersökningar eller 3,6 %) och andra institutioner (67 undersökningar eller 15 %).

De tre viktigaste frågorna i de undersökningar som avslutades 2017 gällde följande: öppenhet, ansvarsskyldighet och allmänhetens tillgång till information och handlingar (20,6 %), serviceanda (16,8 %) och respekt för processuella rättigheter (16,5 %). Andra gällde t.ex. etiska frågor, allmänhetens deltagande i EU:s beslutsprocesser, respekt för de grundläggande rättigheterna, korrekt användning av skönsmässig bedömning bland annat i överträdelseförfaranden, sund ekonomisk förvaltning avseende EU:s upphandlingar, bidrag och kontrakt och rekrytering och god förvaltning i EU:s personalfrågor.

Föredraganden uppskattar att strategin som genomfördes av ombudsmannen i syfte att öka synligheten för hennes ämbete ledde till att kansliet behandlade fler klagomål totalt sett under 2017 (en ökning från 1 880 till 2 181), och ett större antal klagomål som ingick i ombudsmannens ämbetsområde (en ökning från 711 till 751).

I sitt strategiska arbete under 2017 avslutade ombudsmannen fyra strategiska undersökningar och inledde fyra nya om insyn i rådet, om ”svängdörrsproblematiken” rörande tidigare kommissionsledamöter, om tillgängligheten på kommissionens webbsidor för personer med funktionsnedsättningar och om verksamhet innan ansökan lämnas in i samband med Europeiska läkemedelsmyndighetens (EMA) utvärderingar av läkemedel. Ombudsmannen inledde också åtta strategiska initiativ om bland annat insyn i lobbyverksamheten i Europeiska rådet, förbättring av det europeiska medborgarinitiativet, ”svängdörrsbestämmelser” inom EU:s olika institutioner och organ, och avslutade sex strategiska initiativ.

Föredraganden noterar med oro att undersökningar om insyn och ansvarsskyldighet, bland annat när det gäller tillgång till information och handlingar, återigen står för den största andelen av de ärenden som ombudsmannen handlagt under 2017.

Föredraganden understryker att EU alltjämt befinner sig i den svåraste ekonomiska, sociala och politiska krisen sedan unionen grundades. Alla EU:s institutioner, organ och byråer borde därför sträva efter att säkerställa full insyn och strängaste möjliga normer vad gäller etik och ansvarsskyldighet.

Enligt föredraganden bidrar tyvärr EU-institutionernas hittills otillräckliga metoder för att ta itu med bristen på insyn i både EU:s beslutsprocess och i lobbyverksamheten, och andra allvarliga etiska problem inom institutionerna, till att EU:s anseende undergrävs och att medborgarnas besvikelse och missnöje ökar.

Föredraganden påminner i detta avseende om att EU fortfarande inte har antagit ett obligatoriskt och rättsligt bindande öppenhetsregister för att säkerställa fullständig öppenhet i lobbyverksamheten för alla EU:s institutioner och byråer samt tredje parter. Föredraganden understryker dessutom att EU:s lagstiftning om tillgång till handlingar är synnerligen föråldrad. Faktum är att förordning (EG) nr 1049/2001 inte längre återspeglar den faktiska rättsliga situationen eller den praxis som tillämpas av EU:s institutioner, byråer och organ.

Hon vill också nämna två av de viktigaste etiska problemen under 2017.

Det första är mötet som hölls den 25 oktober 2017 mellan kommissionens tidigare ordförande Barroso och en av kommissionens sittande vice ordförande, vilket dokumenterades som ett officiellt möte med Goldman Sachs. Ombudsmannen noterade att mötets syfte inte tydligt framgick samt att det finns förståeliga farhågor för att den före detta ordföranden utnyttjar sin tidigare ställning och sina kontakter med före detta kolleger för att påverka och få tillgång till information.

Det andra är ECB:s ordförandes fortsatta medlemskap i Group of Thirty (G30), en privat organisation vars medlemmar bl.a. är företrädare för banker över vilka ECB direkt eller indirekt utövar tillsyn, trots ombudsmannens rekommendation om att tillfälligt avstå från medlemskapet.

Föredraganden betonar att både ”fallet Barroso” och ECB:s ordförandes fortsatta medlemskap i G30 var ytterligare bevis på att strängare moraliska och etiska regler måste tillämpas i alla EU-institutioner för att säkerställa respekten för redbarhets- och omdömesskyldigheten samt fullt oberoende från den privata sektorn.

Föredraganden vill också erinra om de fall av administrativa missförhållanden som ombudsmannen fann i rådets underlåtande att dokumentera vilka medlemsstater som tar ställning i ett lagstiftningsförfarande och rådets brist på insyn och tillgång till lagstiftningshandlingar.

Föredraganden påminner om att Europeiska unionens domstol anger att principerna om offentlighet och öppenhet är en väsentlig del av EU:s lagstiftningsprocess och att medborgare måste kunna följa detaljerna i beslutsprocessen i EU:s institutioner och få tillgång till all relevant information för att till fullo kunna utöva sina demokratiska rättigheter.

Därför understryker föredraganden behovet av full insyn i EU:s beslutsprocess, eftersom det i ett system som bygger på principen om demokratisk legitimitet måste vara möjligt för allmänheten att ställa alla institutioner till svars för deras handlingar.

Ombudsmannen har en nyckelroll när det gäller att se till att beslutsprocesser och förvaltning på EU-nivå är fullständigt transparenta och opartiska, så att medborgarnas rättigheter kan skyddas, och föredraganden lovordar ombudsmannens undersökning av de informella förhandlingarna mellan de tre stora EU-institutionerna (”trepartsmöten”).

Under 2017 betonade ombudsmannen i ett specifikt fall att hon kan komma att försöka analysera om EU:s vetenskapliga organ har nödvändiga rättssäkerhetsgarantier för att säkerställa att de vetenskapliga råd som ges är så uttömmande som möjligt och oberoende, och om dessa garantier har tillämpats korrekt i olika förfaranden.

I detta avseende påminner föredraganden om att den vetenskapliga evidens och de förfaranden som användes på EU-nivå, och ledde till godkännandet av bland andra genetiskt modifierade organismer, bekämpningsmedel och glyfosat, kritiserades hårt och utlöste en bred offentlig debatt. Föredraganden uppmanar ombudsmannen att inleda en strategisk undersökning för att utvärdera om EU:s institutioner, organ och byråer, såsom Echa, Efsa och EMA, säkerställer att insamlingen och granskningen av vetenskaplig evidens är helt oberoende, öppen, noggrann och fri från intressekonflikter och om det finns lämpliga policyer och rättssäkerhetsgarantier.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

21.11.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

26

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Margrete Auken, Beatriz Becerra Basterrechea, Andrea Cozzolino, Pál Csáky, Miriam Dalli, Rosa Estaràs Ferragut, Eleonora Evi, Takis Hadjigeorgiou, Peter Jahr, Rikke-Louise Karlsson, Svetoslav Hristov Malinov, Lukas Mandl, Notis Marias, Ana Miranda, Miroslavs Mitrofanovs, Gabriele Preuß, Eleni Theocharous, Cecilia Wikström

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Rosa D’Amato, Urszula Krupa, Kostadinka Kuneva, Julia Pitera, Ángela Vallina

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Asim Ademov, Adam Szejnfeld, Mihai Ţurcanu


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

26

+

ALDE

ECR

EFDD

GUE/NGL

NI

PPE

S&D

Verts/ALE

Beatriz Becerra Basterrechea, Cecilia Wikström

Urszula Krupa, Notis Marias, Eleni Theocharous

Rosa D'Amato, Eleonora Evi

Takis Hadjigeorgiou, Kostadinka Kuneva, Ángela Vallina

Rikke-Louise Karlsson

Asim Ademov, Pál Csáky, Rosa Estaràs Ferragut, Peter Jahr, Svetoslav Hristov Malinov, Lukas Mandl, Julia Pitera, Adam Szejnfeld, Mihai Ţurcanu

Andrea Cozzolino, Miriam Dalli, Gabriele Preuß

Margrete Auken, Ana Miranda, Miroslavs Mitrofanovs

0

-

0

0

0

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 7 december 2018Rättsligt meddelande