Förfarande : 2018/2094(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0427/2018

Ingivna texter :

A8-0427/2018

Debatter :

PV 11/02/2019 - 20
CRE 11/02/2019 - 20

Omröstningar :

PV 13/02/2019 - 8.16
CRE 13/02/2019 - 8.16
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2019)0098

BETÄNKANDE     
PDF 258kWORD 105k
5.12.2018
PE 625.528v02-00 A8-0427/2018

om läget avseende debatten om Europas framtid

(2018/2094(INI))

Utskottet för konstitutionella frågor

Föredragande: Ramón Jáuregui Atondo

Föredragande av yttrande (*):Ivana Maletić, utskottet för ekonomi och valutafrågor

(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 54 i arbetsordningen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor
 YTTRANDE från utskottet för internationell handel
 YTTRANDE från budgetkontrollutskottet
 YTTRANDE från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
 BILAGA: YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR ÖVER DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om läget avseende debatten om Europas framtid

(2018/2094(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, undertecknat den 13 december 2007,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, den europeiska sociala stadgan, tilläggsprotokollet till denna stadga samt den reviderade versionen av den,

–  med beaktande av artikel 295 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av det informella mötet mellan de 27 stats- och regeringscheferna den 29 juni 2016,

–  med beaktande av Bratislavaförklaringen och Bratislavafärdplanen, som de 27 medlemsstaterna enades om den 16 september 2016,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om budgetkapacitet för euroområdet(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2017 om konstitutionella, rättsliga och institutionella följder av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik: de möjligheter som Lissabonfördraget erbjuder(6),

–  med beaktande av kommissionens vitbok av den 1 mars 2017 och de fem efterföljande diskussionsunderlagen (COM(2017)2025, COM(2017)0206, COM(2017)0240, COM(2017)0291, COM(2017)0315 och COM(2017)0358),

–  med beaktande av Romförklaringen av den 25 mars 2017,

–  med beaktande av Förenade kungarikets anmälan av den 29 mars 2017 om landets avsikt att utträda ur Europeiska unionen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs resolution av den 6 juli 2017 om kommissionens vitbok om EU:s framtid och mer(7),

–  med beaktande av Regionkommitténs resolution av den 12 maj 2017 om Europeiska kommissionens vitbok om EU:s framtid – Tankar och scenarier för EU-27 fram till 2025(8),

–  med beaktande av de nationella parlamentens olika bidrag rörande kommissionens vitbok och diskussionsunderlag om Europas framtid,

–  med beaktande av 2018 års tal om tillståndet i unionen som kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker höll den 12 september 2018,

–  med beaktande av 2017 års tal om tillståndet i unionen, som kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker höll den 13 september 2017, och hans färdplan av den 24 oktober 2017 för ett mer enat, starkare och mer demokratiskt EU (COM(2017)0650),

–  med beaktande av det tal som Frankrikes president Emmanuel Macron höll i Sorbonne den 26 september 2017, Initiative for Europe: A sovereign, united democratic Europe,

–  med beaktande av det informella toppmötet i Tallinn mellan EU:s stats- och regeringschefer den 29 september 2017,

–  med beaktande av ledaragendan, som antogs vid Europeiska rådets möte den 19–20 oktober 2017,

–  med beaktande av rådets, parlamentets och kommissionens interinstitutionella proklamation av den 17 november 2017 om den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

–  med beaktande av kommissionens färdplan av den 6 december 2017 för en fördjupning av Ekonomiska och monetära unionen (EMU) (COM(2017)0821), särskilt förslaget om att inrätta en europeisk valutafond (EMF) (COM(2017)0827), förslaget om att införliva innehållet i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen i unionslagstiftningen (COM(2017)0824) och meddelandet om en europeisk ekonomi- och finansminister (COM(2017)0823),

–  med beaktande av Europeiska rådets möte den 14–15 december och de möten mellan ledarna och eurotoppmöten som ägde rum i samband med detta,

–  med beaktande av skrivelsen från 26 nationella parlament i 20 medlemsstater av den 20 december 2017 om insyn i beslutsfattandet i rådet,

–  med beaktande av förklaringen av den 10 januari 2018 Bringing the EU forward in 2018, som antogs vid toppmötet mellan EU:s södra medlemsstater (Cypern, Frankrike, Grekland, Malta, Portugal och Spanien), samt det uttalande om Europas framtid som gjordes av länderna i Visegradgruppen (Tjeckien, Ungern, Polen och Slovakien) den 26 januari 2018 och det gemensamma uttalandet från de europeiska finansministrarna från Finland, Danmark, Estland, Irland, Lettland, Litauen, Nederländerna och Sverige av den 6 mars 2018,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 februari 2018 Ett EU som uppnår resultat: Institutionella alternativ för effektivare EU-arbete (COM(2018)0095),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2018/234 av den 14 februari 2018 om förstärkning av den europeiska dimensionen i och ett effektivt genomförande av valet till Europaparlamentet 2019(9),

–  med beaktande av det informella mötet mellan de 27 stats- och regeringscheferna den 23 februari 2018,

–  med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2018 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2016(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 april 2018 om genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende nationella parlament(11),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 2 maj 2018 till rådets förordning om den fleråriga budgetramen 2021–2027 (COM(2018)0322),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 2 maj 2018 till rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel (COM(2018)0325),

–  med beaktande av toppmötet mellan EU och västra Balkan den 17 maj 2018,

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens särskilda rapport av den 16 maj 2018 avseende den strategiska undersökningen OI/2/2017/TE om insynen i rådets lagstiftningsprocess,

–  med beaktande av förklaringen i Meseberg av den 19 juni 2018,

–  med beaktande av Europeiska rådets möte den 28–29 juni 2018,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande Reflektioner om Europa: de lokala och regionala myndigheternas röst för att återuppbygga förtroendet för EU av den 9 oktober 2018,

–  med beaktande av de debatter med stats- eller regeringscheferna om Europas framtid som Europaparlamentet anordnat,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för rättsliga frågor,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för internationell handel, budgetkontrollutskottet och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0427/2018), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen är ett exempel utan motstycke på överstatlig integration och har gett varaktig fred, välstånd och välfärd till sina medborgare ända sedan den banbrytande Schumandeklarationen av den 9 maj 1950. Gemensam säkerhet, respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna och medborgarnas välbefinnande har stått i centrum för dess strävanden och åtgärder.

B.  Den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital och personer, den gemensamma valutan, Erasmusprogrammet, regionalpolitiken, jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken samt Horisont 2020 är, bland många andra, unionens grundläggande landvinningar som bidrar till EU-medborgarnas välbefinnande. Unionen måste ges lämpliga befogenheter och resurser för att möta 2000-talets utmaningar.

C.  Under de senaste åren har unionen ställts inför flera kriser, som har prövat dess motståndskraft och förmåga att agera på ett beslutsamt och enat sätt.

D.  Under perioden 2014–2017 har vi sett mer socialt balanserade och mer verkningsfulla penningpolitiska och makroekonomiska åtgärder, till exempel Europeiska centralbankens extraordinära åtgärder, flexibiliteten i stabilitets- och tillväxtpakten och investeringsplanen för Europa, som har bidragit till EU:s ekonomiska och sociala återhämtning.

E.  Även om Europa har lyckats avstyra och delvis ta sig igenom den finansiella och ekonomiska krisens mest kritiska skeden, står EU och medlemsstaterna fortfarande inför viktiga och brådskande reformer på området ekonomisk styrning i allmänhet och euroområdet i synnerhet, samt i fråga om att stärka den inre marknaden samt återställa och utveckla de sociala standarderna i våra välfärdsstater.

F.  Med tanke på de många inre och yttre aktuella och framtida utmaningar som unionen står inför i en instabil och komplex global värld, särskilt i fråga om migrationen, befolkningsminskningen, terrorismen, säkerheten, klimatförändringarna, miljöfrågorna, bevarandet av den multilaterala världsordningen, fullbordandet av EMU, globaliseringen, den fria, rättvisa och regelbaserade internationella handeln, utrikes- och försvarspolitiken, utvecklingen av den sociala pelaren och kampen mot antieuropeisk populism, intolerans och främlingsfientlighet, bör EU med utgångspunkt i artiklarna 2 och 3 i EU-fördraget och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna arbeta för att återigen skapa en anda av samarbete och solidaritet mellan medlemsstaterna. Målet i Lissabonfördraget om att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken bör ligga till grund för unionens åtgärder även i framtiden, så att den politiska integrationsprocessen i Europa kan stärkas och så att dessa utmaningar kan hanteras på ett verkningsfullt sätt.

G.  Parlamentet är mycket oroat över uppkomsten av populistiska, främlingsfientliga och antieuropeiska rörelser i hela Europa. Unionen och dess medlemsstater måste öka sina ansträngningar för att försvara och främja de demokratiska värderingarna, de grundläggande principerna och målen för den europeiska integrationen.

H.  Den folkomröstning som hölls i Förenade kungariket i juni 2016 ledde till att landet den 29 mars 2017 anmälde sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen, vilket har intensifierat debatten om Europas framtid. Förhandlingarna inför Förenade kungarikets planerade utträde ur EU har visat i hur stor utsträckning medlemsstaterna är beroende av varandra, i hur hög grad vi förlitar oss på gemensamma instrument och strategier och hur kostsamt ett utträde är.

I.  En intensifiering av debatten om Europas framtid återspeglas inte bara i parlamentets egna resolutioner om Europas framtid av den 16 februari 2017, utan även i Bratislavaförklaringen och Bratislavafärdplanen, kommissionens vitbok om EU:s framtid, Romförklaringen, den ledarskapsagenda som antogs av Europeiska rådet i oktober 2017 och olika bidrag från enskilda medlemsstater eller grupper av medlemsstater, samt från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, liksom i plenardebatterna i Europaparlamentet om Europas framtid med stats- och regeringscheferna, i interparlamentariska utskottssammanträden och i de medborgardialoger och samråd som olika institutioner, organ och medlemsstater anordnar.

J.  Parlameterundersökningen, som genomfördes mellan den 8 och 6 september 2018, visar att 62 procent av de svarande anser att deras länders medlemskap är något bra och att 68 procent anser att deras land har gynnats av sitt EU-medlemskap, vilket är det högsta resultatet sedan 1983.

K.  De värden och principer på vilka unionen vilar avgränsar ett rum som varje EU-medborgare kan identifiera sig med, oberoende av politiska eller kulturella skillnader kopplade till nationell identitet.

L.  Det kommande valet till Europaparlamentet innebär en möjlighet att utvärdera debatten om Europas framtid, också sett till Europaparlamentets, kommissionens och rådets främsta institutionella prioriteringar inför den nya mandatperioden.

M.  EU står inför en särskilt viktig fas i sin uppbyggnadsprocess sett till arten och omfattningen av dess utmaningar, och enda sättet att ta itu med dessa utmaningar är genom samarbete och större och bättre integration samt solidaritet mellan medlemsstaterna som till fullo utnyttjar Lissabonfördragets nuvarande bestämmelser och därefter omarbetar fördragen i syfte att förbättra det institutionella beslutsfattandet och säkerställa en lämplig fördelning av befogenheter.

N.  Institutionella reformer bör syfta till att göra beslutsprocesserna mer demokratiska samt till att öka insynen i unionens och dess institutioners beslutsfattande och ansvarstagande. Med tanke på dessa mål är det lämpligt och lägligt att få till stånd ett meningsfullt medborgardeltagande i det europeiska projektet och anordna samråd samt främja en regelbunden dialog med medborgarna och representativa sammanslutningar, i enlighet med kraven i artikel 11 i EU-fördraget.

O.  För att klara av dagens och morgondagens utmaningar behöver unionen en starkare styrningsmodell, där parlamentet har utökad demokratisk kontroll. Insyn i och integritet hos EU:s institutioner och organ är grundläggande förutsättningar för att skapa förtroende och tillit hos medborgarna.

P.  Den gemensamma fransk-tyska förklaringen i Meseberg innehåller en rad reflektioner och förslag för att stärka det europeiska samarbetet, särskilt när det gäller ekonomisk styrning.

Q.  Att främja en europeisk dimension inom kultur och utbildning är viktigt för att stärka EU-medborgarskapet, med tanke på att unionen lider av ett kunskapsunderskott som innebär att det som unionen åstadkommit lätt tas för givet av yngre generationer.

1.  Europaparlamentet påminner om att det i sina resolutioner av den 16 februari 2017 om Europas framtid betonade vikten av den gemensamma institutionella ramen och gemenskapsmetoden och lade fram flera förslag och initiativ som är av särskild vikt för den europeiska integrationen och som kan bidra till att forma Europas framtid.

2.  Europaparlamentet understryker att unionen måste ta itu med sina framtida utmaningar genom att stärka och förbättra den politiska integrationen, genom att ta full hänsyn till och främja de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna och de demokratiska principerna och genom att samarbeta. Parlamentet framhåller att medborgarna vill ha ett Europa som skyddar deras rättigheter, välfärdsmodell och sociala modell på grundval av delad suveränitet, vilket kräver lämplig politisk integration. Parlamentet uppmanar stats- och regeringscheferna att fortsätta på denna väg med en förnyad anda av solidaritet och samarbete.

3.  Europaparlamentet påpekar att samtliga stats- och regeringschefer som talade inför parlamentet i kammaren under debatterna om Europas framtid erkände att det finns ett behov av att möta framtidens utmaningar tillsammans och bättre uppnå det som bara kan uppnås tillsammans.

4.  Europaparlamentet upprepar att differentierad integration måste kvarstå som en möjlighet för alla medlemsstater och fortsätta att fungera som en metod för djupare europeisk integration och solidaritet, som inte bör förväxlas med idén om ett Europa ”à la carte”. Parlamentet insisterar på att man i den pågående debatten om differentierad integration måste undvika allt som kan uppfattas som att man skapar ett förstaklassens och ett andraklassens medlemskap inom unionen.

5.  Europaparlamentet påminner om att differentierad integration inte bör vara ett sätt att minska den politiska integrationen.

6.  Europaparlamentet betonar att krisen har skapat en obalans mellan unionens centrala institutioner och att Europeiska rådet tar egna politiska initiativ på bekostnad av kommissionens initiativrätt och förstärker den mellanstatliga metoden. Parlamentet anser dock att gemenskapsmetoden är bäst lämpad för unionens funktionssätt. Parlamentet påminner om de många resolutioner som parlamentet antagit i detta avseende och upprepar sin uppmaning till Europeiska rådet att till fullo respektera gränserna för sina befogenheter såsom de fastställs främst i artikel 15 i EU-fördraget.

7.  Europaparlamentet upprepar att den enhällighet som fördragen kräver i vissa grundläggande frågor utgör ett nästan oövervinnligt hinder i viktiga stunder och i samband med viktiga beslut, och förordar därför i fråga om beslutsförfarandena att principen om omröstning med kvalificerad majoritet tillämpas i rådet och, i fråga om lagstiftning, att det ordinarie lagstiftningsförfarandet används på alla områden där detta är möjligt. Parlamentet påminner om att man enligt de befintliga fördragen kan åstadkomma detta med hjälp av de olika övergångsklausulerna eller, när det gäller fördjupat samarbete, med hjälp av artikel 333 i EUF-fördraget.

8.  Europaparlamentet välkomnar i detta avseende det tillkännagivande som ordförande Jean-Claude Juncker gjorde under sina tal om tillståndet i unionen den 13 september 2017 och den 12 september 2018 om att han har för avsikt att föreslå att omröstning med kvalificerad majoritet används i rådet inom vissa särskilda politikområden, men att den fleråriga budgetramen inte hör till de nämnda områdena.

9.  Europaparlamentet välkomnar särskilt att kommissionen har föreslagit att omröstning med kvalificerad majoritet används inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) när det gäller ståndpunkter om människorättsfrågor i internationella forum, beslut om att inrätta sanktionssystem och beslut om att inleda eller genomföra civila uppdrag som svar på kriser utomlands, med tanke på vikten av att beslutsfattandet blir snabbare och effektivare och behovet av att unionen talar med en röst.

10.  Europaparlamentet upprepar sitt förslag om att omvandla rådet till en verklig lagstiftningskammare som är likställd Europaparlamentet, i enlighet med sin resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential, och att öka insynen i dess beslutsprocess. Parlamentet uppmärksammar i detta sammanhang ombudsmannens särskilda rapport om insynen i rådets lagstiftningsprocess och skrivelsen av den 20 december 2017 från Cosacs delegationer om krav på större insyn i rådet och informella organ som Eurogruppen, som i detta avseende är i linje med liknande uppmaningar från parlamentets sida.

11.  Europaparlamentet anser att det finns olika möjligheter att göra kommissionen mer flexibel genom att anpassa kommissionärskollegiets struktur och arbetsmetoder, till exempel genom att utse vice ordföranden med ansvar för ett kluster av politikområden eller att utse överordnade och underordnade kommissionsledamöter.

12.   Europaparlamentet påminner om att även om parlamentet enligt de nuvarande fördragen inte har någon formell initiativrätt på lagstiftningsområdet, kan det begära att kommissionen lägger fram lämpliga förslag i frågor som enligt parlamentets mening kräver en unionsakt för att tillämpa fördragen, och påminner kommissionen, i enlighet med artikel 10 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(12), om dess skyldighet att göra en snabb och ingående prövning av begäranden om förslag till unionsrättsakter. Parlamentet påminner dessutom om att detta interinstitutionella avtal också innehåller bestämmelser om den årliga och fleråriga interinstitutionella programplaneringen, som ger parlamentet ett extra verktyg för att styra lagstiftningsagendan.

13.  Europaparlamentet erinrar om sitt förslag om att man vid en eventuell framtida översyn av fördragen skulle kunna tilldela Europaparlamentet, i egenskap av direkt företrädare för EU-medborgarna, initiativrätt på lagstiftningsområdet.

14.  Europaparlamentet insisterar på att parlamentets kontrollbefogenheter, och i synnerhet dess undersökningsrätt, bör stärkas och att parlamentet bör beviljas särskilda, konkreta och tydligt avgränsade befogenheter.

15.  Europaparlamentet noterar rapporten från arbetsgruppen för subsidiaritet, proportionalitet och ”göra mindre men göra det effektivare” av den 10 juli 2018, som innehåller rekommendationer om ett nytt arbetssätt för subsidiaritet och proportionalitet. Parlamentet anser att flera av dessa rekommendationer redan har framhållits av parlamentet, framför allt när det gäller de nationella parlamentens roll inom unionen och den önskvärda reformen av systemet för tidig varning. Parlamentet påminner om att arbetsgruppen ansåg att EU ger mervärde inom alla sina nuvarande verksamhetsområden och fastställde därför inga befogenheter eller politikområden i fördragen som permanent, helt eller delvis, bör flyttas över till medlemsstaterna.

16.  Europaparlamentet välkomnar rekommendationerna från de olika institutionerna som uppmanar till en mer aktiv roll för de nationella parlamenten, särskilt när det gäller att kontrollera deras regeringars agerande i de europeiska institutionerna. Parlamentet påminner också om den avgörande roll som lokala myndigheter, och särskilt regionala parlament med lagstiftningsbefogenheter, har.

17.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med samarbete på interinstitutionell nivå och att samtidigt respektera varje institutions befogenheter enligt fördragen. Detta samarbete har fått en ny ram genom det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning, och parlamentet understryker att förenkling är ett pågående arbete som har som mål att göra processerna och förfarandena på EU-nivå mer lättförståeliga, att se till att synpunkter från alla berörda parter beaktas och, slutligen, att underlätta medborgarnas deltagande i Europeiska unionens arbete.

18.  Europaparlamentet välkomnar den gemensamma proklamationen om stöd för den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som rådet, parlamentet och kommissionen undertecknade under det sociala toppmötet i Göteborg för rättvisa jobb och tillväxt. Parlamentet påpekar att de befogenheter och verktyg som krävs för att pelaren ska kunna genomföras främst ligger i händerna på lokala, regionala och nationella myndigheter samt arbetsmarknadens parter och det civila samhället, men att den europeiska planeringsterminen erbjuder en ram för att följa medlemsstaternas resultat i detta avseende. Parlamentet påminner även i samband med detta om att den sociala dialogen har visat sig vara oumbärlig för att förbättra EU:s politik och lagstiftning och för att stärka dess sociala legitimitet.

19.  Europaparlamentet noterar den sociala pelarens icke-bindande karaktär, som i sig inte kan flytta EU:s fokus från politikområden som ekonomisk politik, den inre marknaden och finanspolitik till socialpolitiska mål. Parlamentet påpekar att den övergripande sociala klausulen som fastställs i artikel 9 i EUF-fördraget kräver att unionen tar noga hänsyn till unionsrättens inverkan på de sociala standarderna och på sysselsättningen, och att de sociala aktörerna konsulteras i vederbörlig ordning.

20.  Europaparlamentet betonar att miljöskydd måste bli högsta prioritet för EU mot bakgrund av den nuvarande miljöförstöringen, och att det måste integreras i unionens hela politik och alla åtgärder. Parlamentet understryker att EU bör vidta effektiva åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser och öka andelen förnybara energikällor i energimixen och öka energibesparingar till de nivåer som krävs för att uppfylla målen i Parisavtalet.

21.  Europaparlamentet uppmanar återigen medlemsstaterna att underteckna och ratificera den reviderade europeiska sociala stadgan och den europeiska konventionen om social trygghet (ETS nr 78).

22.  Europaparlamentet understryker vikten av att fortsätta processen med att fördjupa och fullborda Europeiska monetära unionen (EMU) i syfte att bidra till att bevara den gemensamma valutans stabilitet och stärka konvergensen i den ekonomiska politiken, finanspolitiken och arbetsmarknadspolitiken samt i de sociala standarderna mellan medlemsstaterna. Parlamentet upprepar att varje enskild medlemsstat, med förbehåll för Danmarks undantag, är skyldig att införa euron. Parlamentet stöder ytterligare steg i utvecklingen av Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM).

23.  Europaparlamentet betonar i detta avseende behovet av ett starkt politiskt engagemang, effektiv styrning och demokratisk ansvarsskyldighet på europeisk och nationell nivå, i synnerhet parlamentarisk kontroll under de olika etapperna av den europeiska planeringsterminen av både Europaparlamentet och de nationella parlamenten, för att ge den ekonomiska och finansiella styrningen av euroområdet ökad social, ekonomisk och demokratisk legitimitet och förbättra uppföljningen av unionens rekommendationer.

24.  Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt, i sin resolution av den 16 februari 2017 om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen, att finanspolitiken och den ekonomiska politiken bör bli områden med delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna.

25.  Europaparlamentet noterar samstämmigheten mellan Frankrikes och Tysklands hållning i fråga om en budgetkapacitet för euroområdet. Parlamentet upprepar att en sådan kapacitet bör utvecklas inom EU:s ram.

26.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag om en europeisk investeringsstabiliseringsfunktion och diskuterar nya budgetverktyg för stabilisering.

27.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag till ett reformstödsprogram. Parlamentet betonar att det är viktigt att dess medbeslutande och kontrollbefogenheter i fråga om användningen av EU-medel inte försvagas. Parlamentet oroas över att endast 9 procent av de landsspecifika rekommendationerna genomfördes fullt ut under perioden 2011–2017. Parlamentet uppmärksammar konvergensmekanismen som kommer att bidra med ett incitament och hjälpa medlemsstaterna utanför euroområdet med en hållbar finanspolitik och ekonomisk politik att genomföra reformer och uppfylla kriterierna för införandet av euron.

28.  Europaparlamentet välkomnar det framtida InvestEU-programmet, och betonar att fonden bör fortsätta att minska investeringsgapet i EU. Parlamentet stöder investeringar i materiella och immateriella tillgångar, inklusive kulturarv, för att främja tillväxt, investeringar och sysselsättning, med särskilt fokus på små och medelstora företag, smallcap- och midcapföretag samt sociala företag, och därigenom bidra till ökad välfärd och en rättvisare inkomstfördelning samt ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i unionen.

29.  Europaparlamentet noterar kommissionens meddelande om en europeisk ekonomi- och finansminister. Parlamentet påpekar att den parlamentariska ansvarigheten på EU-nivå skulle kunna förbättras om befattningen som kommissionens vice ordförande med ansvar för ekonomiska frågor och befattningen som ordförande för eurogruppen slås samman.

30.  Europaparlamentet anser att den framtida EU-budgeten bör främja ett europeiskt mervärde i fråga om socioekonomiska effekter, stödja moderniseringen av EU:s politik, säkerställa finansiella medel för nya utmaningar, fortsätta att bidra till ekonomisk och social konvergens och sammanhållning mellan och inom medlemsstaterna, i syfte att stärka europeisk solidaritet, stabilitet, jämlikhet och smart och hållbar tillväxt för alla, även i ljuset av EU:s åtaganden enligt Parisavtalet, säkerställa respekten för och främjandet av de grundläggande värden som anges i artiklarna 2 och 3 i EU-fördraget samt förses med nya egna medel, med beaktande av arbetet i högnivågruppen för egna medel.

31.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om egna medel, där det föreslås att nya verkliga egna medel införs, i enlighet med parlamentets begäran, men beklagar att andra möjliga intäktskällor inte införs. Parlamentet uttrycker oro över kommissionens förslag till den fleråriga budgetramen 2021–2027, eftersom det saknar ekonomiska åtaganden för att möta de aktuella och framtida utmaningar som EU står inför. Parlamentet beklagar den hållning som intas av vissa medlemsstater som vägrar att ge mer resurser till EU trots det enhälliga erkännandet att man måste ta sig an nya utmaningar och ansvarsområden och att mer ekonomiska resurser därför behövs. Parlamentet påpekar att anslag på EU-nivå kan spara pengar på nationell nivå genom att man undviker dubbelarbete och skapar stordriftsfördelar.

32.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa uppåtgående ekonomisk och social konvergens i den europeiska planeringsterminen. Parlamentet inser betydelsen av inrättandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet noterar att den europeiska planeringsterminen har stärkts och stramats upp, men framhåller att ett ökat deltagande för de nationella parlamenten skulle bidra till att förbättra det nationella egenansvaret, vilket skulle leda till ett bättre genomförande av de landsspecifika rekommendationerna, och på så sätt förbättra processen med den europeiska planeringsterminen. Parlamentet konstaterar att det först och främst är medlemsstaternas ansvar att välja en lämplig och hållbar finanspolitik och ekonomisk politik.

33.  Europaparlamentet beklagar att ingen praktisk uppföljning har gjorts hittills av dess krav på en konvergenskod – som ska antas genom medbeslutandeförfarandet – för att skapa en effektivare ram för samordningen av den ekonomiska politiken. Parlamentet påminner dessutom om att medan den europeiska planeringsterminen redan har effektiviserat, har parlamentet ställt krav på att ett interinstitutionellt avtal ingås för att ge parlamentet en mer framträdande roll i den europeiska planeringsterminen. Parlamentet påminner i detta sammanhang om sitt förslag, uttryckligen i enlighet med sin resolution om genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende nationella parlament, om att budgetkalendrarna på nationell och europeisk nivå måste samordnas bättre under hela processen, så att både Europaparlamentet och de nationella parlamenten kan involveras bättre i den europeiska planeringsterminen.

34.  Europaparlamentet understryker vikten av att förbinda sig till processen att fullborda bankunionen och behovet av att säkra öppenhet och likabehandling av alla medlemsstater som deltar i bankunionen. Parlamentet påminner om att fullbordandet av bankunionen, inbegripet ett europeiskt insättningsgarantisystem och en finanspolitisk säkerhetsspärr för den gemensamma resolutionsfonden, måste fortsätta, liksom åtgärder för att åstadkomma en riskreducering.

35.  Europaparlamentet välkomnar de förslag om bekämpning av penningtvätt som lagts fram av kommissionen inom ramen för översynen av det europeiska systemet för finansiell tillsyn. Rådet uppmanas att tillsammans med parlamentet slutföra lagstiftningsförhandlingarna före utgången av denna valperiod, eftersom politiken för bekämpning av penningtvätt måste stärkas för att undvika framtida situationer där finansinstitut aktivt underlättar penningtvätt.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med hjälp av de europeiska tillsynsmyndigheterna kartlägga och avlägsna hinder på den inre marknaden och hjälpa till att säkra konsumentskyddet. Parlamentet anser att en av kommissionens viktigaste prioriteringar bör vara att effektivt kontrollera efterlevnaden av EU-lagstiftningen.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när så är lämpligt och från fall till fall, prioritera förordningar framför direktiv som det rättsliga instrumentet för bankunionen och lagstiftningen om finansiella tjänster, för att undvika fragmentering och en situation där tillsynsmyndigheterna tvingas hantera olika nationella ordningar.

38.  Europaparlamentet betonar det brådskande behovet att fullborda kapitalmarknadsunionen. Parlamentet understryker att djupa och välintegrerade kapitalmarknader kompletterar bankunionen genom att bidra till det privata risktagandet och ökad ekonomisk konvergens samt till att dämpa framtida chocker och vid behov eventuellt bidra till en bättre fördelning av medel. Parlamentet efterlyser en omfattande studie av den lämpligaste ramen för att bättre ta hänsyn till de finansiella tjänsternas snabba utveckling. Parlamentet framhåller att bättre tillgång till kompletterande finansieringskällor skulle vara särskilt användbart för uppstartsföretag och små och medelstora företag, och främja deras stabila tillväxt och hållbara utveckling.

39.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförts hittills, och anser att man bör fortsätta den omfattande översynen av den befintliga mervärdesskattelagstiftningen. Parlamentet betonar med eftertryck behovet av att trappa upp kampen mot skattebedrägerier, skatteundandragande och skatteflykt. Parlamentet uppmärksammar kommissionens arbete avseende rättvis beskattning och den digitala ekonomin.

40.  Europaparlamentet uppmanar alla EU:s institutioner och organ, däribland kommissionen, Europeiska centralbanken, Europeiska investeringsbanken och den gemensamma tillsynsmekanismen, att i ännu högre grad öka sina kommunikationsinsatser för att bättre förklara sitt arbete och förbättra informationen till EU-medborgarna.

41.  Europaparlamentet betonar att Europa är och bör förbli en positiv kraft i världen genom att försvara sina värderingar, multilateralismen och folkrätten. Parlamentet påminner om att unionen och dess medlemsstater är de största givarna av internationellt utvecklingsbistånd.

42.  Europaparlamentet välkomnar rådets beslut om upprättande av permanent strukturerat samarbete (Pesco), den samordnade årliga försvarsöversikten och Europeiska försvarsfonden som viktiga steg mot en gemensam försvarspolitik, och noterar de förslag som vissa medlemsstater har gjort om ett EU-säkerhetsråd och ett europeiskt interventionsinitiativ. Parlamentet erinrar om sin uppmaning om att inrätta ett permanent försvarsministerråd under ledning av kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och understryker vikten av ändamålsenlig demokratisk ansvarighet för beslut som fattas på detta område och behovet av ett förstärkt samarbete mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten i detta avseende.

43.  Europaparlamentet lovordar förstärkningen av EU:s civilskyddsmekanism och uppmanar än en gång till inrättande av en europeisk civilskyddskår, eftersom gällande fördrag utgör en bra grundval för detta.

44.  Europaparlamentet erinrar om unionens kommande anslutning till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, och begär att Euratomfördragets bestämmelser införlivas i EU-fördraget och EUF-fördraget.

45.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna inte har nått någon överenskommelse om prioriteringarna för och genomförandet av en omfattande invandringspolitik på EU-nivå, som bland annat skulle göra det möjligt att organisera och reglera migrationsströmmarna, kontrollera EU:s yttre gränser mer effektivt, samarbeta med ursprungs- och transitländerna och garantera att migranters och asylsökandes grundläggande rättigheter respekteras. Parlamentet understryker att medlemsstaterna måste övervinna sina uppenbara intressemotsättningar och medborgarnas missnöje för att inte äventyra det europeiska integrationsprojektet, vilket blir direkt lidande av EU-skeptiska partiers sätt att slå mynt av migrationsfrågan.

46.  Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt i fråga om översynen av Dublinsystemet. Parlamentet understryker vidare vikten av att stärka sitt partnerskap med Afrika och noterar kommissionens meddelande av den 12 september 2018 Bättre lagliga migrationsvägar till Europa: en nödvändig del av en balanserad och övergripande migrationsstrategi (COM(2018)0635).

47.  Europaparlamentet betonar vikten av att en gemensam jordbrukspolitik understöds av en välfinansierad budget. Parlamentet påminner om den gemensamma jordbrukspolitikens centrala betydelse för unionens historia. Parlamentet noterar den grundläggande roll som den spelar i att säkerställa levande landsbygdsområden och en säker livsmedelsförsörjning. Parlamentet noterar att den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är en möjlighet att förbättra uppnåendet av dess mål. Parlamentet framhäver att den gemensamma jordbrukspolitiken är ett av de äldsta politikområdena och måste fortsätta att utgöra ett av de viktigaste och mest integrerade politikområdena och att den kommer att fortsätta att bidra till att bygga Europas framtid genom starkare integration, bevarande av miljön samt livsmedelssäkerhet och trygghet för EU:s medborgare. Parlamentet noterar att politiken för jordbruk och landsbygdsutveckling har stor potential när det gäller att tillhandahålla kollektiva nyttigheter. Parlamentet betonar att det europeiska jordbruket spelar en viktig roll för att förse planeten med livsmedel och skapa arbetstillfällen för 46 miljoner människor. Parlamentet framhåller den gemensamma jordbrukspolitikens funktion i att upprätthålla status och kvalitet för jord, vatten och andra naturresurser. Parlamentet betonar jordbrukets avgörande roll i unionens prioriteringar för att mildra effekten av klimatförändringar och främja en hållbar utveckling. Parlamentet understryker vikten av en välfinansierad och reformerad gemensam jordbrukspolitik för att hantera de många utmaningar som unionen kommer att ställas inför i framtiden. Parlamentet understryker att den gemensamma jordbrukspolitiken inte bara handlar om jordbruk och jordbrukare utan också om att stödja och utveckla de bredare landsbygdssamhällen där dessa är verksamma.

48.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma handelspolitiken måste förbli en grundläggande pelare i unionens utrikespolitik, med tanke på att den har en direkt inverkan på medborgarnas liv, och att den måste hjälpa unionen att anpassa sig till sin nya roll i en värld med flera ledande aktörer på den internationella scenen. Parlamentet uppmanar därför rådet, kommissionen och utrikestjänsten att samarbeta för att åstadkomma följande:

a)  Förstärka den gemensamma handelspolitiken genom att integrera den i en bredare politisk ram. Inta en ledande roll i fråga om världens handelspolitik på multilateral och bilateral nivå.

b)  Leda försvaret för ett öppet, regelbaserat, rättvist och hållbart utvecklingsinriktat globalt handelssystem, säkerställa att EU-företag kan verka globalt inom en ram av lika villkor, förutsebara regler, rättvis konkurrens och fastställda skyldigheter, vilket bör inbegripa att man arbetar konstruktivt för en gemensam EU-ståndpunkt i FN:s mellanstatliga förhandlingar om ansvarsskyldighet vid människorättskränkningar och främjar företagens ansvarsskyldighet samt inrättar bindande krav på tillbörlig aktsamhet när det gäller försörjnings- och produktionskedjor.

c)  Ge fullständig och omedelbar information till Europaparlamentet om förhandlingar och rådets mandat, även under hela genomförandet av internationella avtal, i syfte att säkerställa att parlamentet kan utöva sina befogenheter och rättigheter. Förenkla och förkorta förhandlingsprocessen och genomgående förstärka parlamentets kontroll. Öka insynen gentemot EU-medborgarna genom att offentliggöra förhandlingsdirektiven (mandaten) för handelsavtal innan förhandlingarna inleds. Fullt ut respektera bestämmelserna i fördraget och EU:s senaste rättspraxis som fastställer den gemensamma handelspolitiken som ett område där unionen har exklusiv behörighet.

d)  Systematiskt inkludera kapitel om digital handel, små och medelstora företag, bindande och genomförbar handel och hållbar utveckling som tillägg till bestämmelser om jämställdhet i handelsavtal, och inta en ledande ställning i dessa frågor i multilaterala diskussioner. Försvara unionsmedborgarnas integritet i fråga om uppgiftsskydd.

e)  Förstärka den gemensamma handelspolitikens överensstämmelse med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och EU:s utvecklingspolitik samt klimatpolitik, i syfte att garantera de värden och mål som fastställs i artikel 3.5 i EU-fördraget och i artiklarna 21, 207 och 208 i EUF-fördraget, så att man fullt ut följer unionens samförstånd om utveckling.

49.  Europaparlamentet anser att unionen bör fortsätta att förbättra den internationella handeln samtidigt som man försvarar sociala normer, arbetsnormer och miljönormer. Parlamentet varnar för handelskrig som enbart skapar förlorare och ökar politiska och säkerhetsmässiga spänningar.

50.  Europaparlamentet påminner om att i artikel 17.7 i EU-fördraget föreskrivs det att ”[m]ed hänsyn till valen till Europaparlamentet och efter lämpligt samråd ska Europeiska rådet med kvalificerad majoritet föreslå Europaparlamentet en kandidat till befattningen som kommissionen ordförande”. Parlamentet framhåller sin beslutsamhet att fortsätta med förfarandet med toppkandidater inför valet av nästa kommissionsordförande i enlighet med Lissabonfördraget och välkomnar stödet från kommissionen och vissa medlemsstater i detta hänseende. Parlamentet betonar att i processen i samband med tillsättningen av kommissionens ordförande är det ytterst viktigt med ordentliga samråd med parlamentet, eftersom det efter valet kommer att avgöra vilken kandidat som kan stödjas av en majoritet av dess ledamöter och det kommer att översända resultatet av sina interna överläggningar till Europeiska rådet. Parlamentet påminner om att kandidaten måste ha utsetts till toppkandidat av ett av de europeiska politiska partierna och bedrivit en kampanj för befattningen som kommissionens ordförande inför valet till Europaparlamentet. Parlamentet anser att denna praxis har visat sig vara fördelaktig genom att den stärker den sociala legitimiteten hos valet till Europaparlamentet och parlamentets överstatliga roll som språkrör för det europeiska medborgarskapet och den europeiska suveräniteten. Parlamentet varnar ännu en gång för att parlamentet kommer att vara berett att avvisa varje kandidat i förfarandet för utnämningen av kommissionens ordförande som inte utsetts till toppkandidat inför valet till Europaparlamentet.

51.  Europaparlamentet beklagar den vanligt förekommande och utbredda frestelsen att tillskriva Bryssel impopulära beslut och att befria nationella myndigheter från ansvar för sin politik eftersom denna orättvisa och opportunistiska hållning skadar Europa, främjar antieuropeiska strömningar och nationalism och ger EU-institutionerna dåligt rykte. Parlamentet anser dessutom att felaktiga tillskrivningar strider mot kravet på ansvarighet när det gäller statliga åtgärder. Parlamentet betonar att ett korrekt genomförande och en korrekt tillämpning av EU-lagstiftningen är av avgörande betydelse för genomförandet av unionens politik och för att främja ömsesidigt förtroende mellan unionen, medlemsstaterna och medborgarna, och uttrycker oro över åtgärderna i de medlemsstater som frivilligt misslyckas med detta.

52.  Europaparlamentet understryker behovet av en bättre bedömning av EU-politikens sociala och miljömässiga följder genom att även beakta kostnaden av att inte lagstifta på EU-nivå (den så kallade ”kostnaden för icke-Europa”).

53.  Europaparlamentet understryker behovet av att särskilt fokusera på EU:s förvaltningsrätt, vilket framgår av parlamentets resolution av den 9 juni 2016, där det efterlystes en öppen, effektiv och oberoende EU-förvaltning(13).

54.  Europaparlamentet understryker behovet av att stärka det europeiska offentliga rummet som ett överstatligt demokratiskt område. Parlamentet betonar att de stora utmaningar som Europa står inför måste hanteras och diskuteras ur ett europeiskt, och inte bara ur ett nationellt, perspektiv och genom att fullständigt genomföra bestämmelserna i artiklarna 10 och 11 i EU-fördraget. Parlamentet påpekar att den europeiska demokratin därför måste stärka den gränsöverskridande dimensionen i dess mål och utmaningar, samtidigt som man främjar ett europeiskt medborgarskap baserat på Europeiska unionens gemensamma värden och med mer europeisk institutionell utbildning och en samtalsinriktad, mer deltagarinriktad samhällelig ram samt en kampanj med mer europeisk och mindre nationell inriktning inför det kommande valet till Europaparlamentet 2019.

55.  Europaparlamentet välkomnar unionens strategi som tillämpas i de pågående förhandlingarna om Förenade kungarikets utträde under ordnade former ur Europeiska unionen och pekar på den anmärkningsvärda enighet som EU-institutionerna och medlemsstaterna uppvisar. Parlamentet konstaterar att erfarenheterna från de förhandlingar som har förts hittills har visat hur enormt komplexa sådana beslut är.

56.  Europaparlamentet betonar på nytt att varken den nationella suveräniteten eller subsidiaritetsprincipen kan berättiga eller legitimera en systematisk vägran från en medlemsstats sida att hålla sig till Europeiska unionens grundläggande värden, som låg till grund för de inledande artiklarna i de fördrag som varje medlemsstat frivilligt har ställt sig bakom och förbundit sig att respektera. Parlamentet betonar dessutom att upprätthållandet av dessa värden är avgörande för det europeiska projektets sammanhållning, samtliga EU-medborgares rättigheter och det ömsesidiga förtroende som behövs mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen att skyndsamt lägga fram ett förslag som ger verkan åt parlamentets resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter.

57.  Europaparlamentet påminner om att de europeiska institutionerna enligt domstolen (de förenade målen C-8/15 P till C-10/15 P(14)) är skyldiga att respektera och upprätthålla bestämmelserna i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, även när de agerar utanför EU:s rättsliga ram.

58.  Europaparlamentet upprepar att man i debatten om Europas framtid måste börja fundera på hur unionens budgetsystem skulle kunna reformeras så att man får en lämplig budget som garanterar finansieringen av den planerade politiken, en bättre balans mellan förutsägbarhet och reaktionsförmåga och hur man säkerställer att de övergripande finansieringsarrangemangen inte är mer komplexa än nödvändigt för att uppnå målen med unionens politik och säkerställa möjligheten att utkräva ansvar. Parlamentet anser att de förhandsvillkor som ställs för politiken måste förstärkas, där så är nödvändigt och utan att programmens funktion äventyras, för att säkerställa en effektiv sund ekonomisk förvaltning i samband med genomförandet av unionens utgifter.

59.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att lägga särskild tonvikt vid en effektivare användning av medlen och på de demokratiska mekanismerna för budgetkontroll inom EU. Parlamentet uppmanar EU:s alla institutioner att stärka sina förfaranden och sin praxis som syftar till att skydda unionens ekonomiska intressen, och dessutom uppmanas de att aktivt bidra till ett resultatinriktat förfarande för beviljande av ansvarsfrihet. Parlamentet anser i detta sammanhang att förfarandet för att bevilja ansvarsfrihet är ett nödvändigt instrument för demokratiskt ansvarstagande gentemot medborgarna i unionen och påminner om de svårigheter som man upprepade gånger har stött på på grund av bristande samarbete från rådets sida. Parlamentet betonar att rådet måste vara lika ansvarstagande och öppet som de övriga institutionerna. Parlamentet understryker att det på denna punkt inte får beviljas några undantag.

60.  Europaparlamentet fäster uppmärksamheten på fenomenet korruption, som har betydande ekonomiska konsekvenser och som utgör ett allvarligt hot mot demokratin, rättsstatsprincipen och de offentliga investeringarna. Parlamentet poängterar vikten av att skydda EU:s skattebetalares pengar mot bedrägerier och annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

61.  Europaparlamentet upprepar att EU, med tanke på det nuvarande läget i integrationsprojektet, måste utforska varje möjlig väg för att säkerställa ett fullständigt genomförande av Lissabonfördraget. Parlamentet påpekar att senare ändringar av fördragen bör utgå från att man sammankallar ett konvent – där man garanterar delaktighet genom sammansättningen av företrädare och tillhandahåller en plattform för diskussion och dialog med intressenter och medborgare – för att diskutera och dra slutsatser från de olika inlägg i diskussionen om Europas framtid som unionens institutioner och andra organ har bidragit med och de förslag som lagts fram av stats- och regeringscheferna, de nationella parlamenten och det civila samhället samt under samråd med medborgarna.

62.  Europaparlamentet betonar att arbetet med att reflektera över Europas framtid redan har inletts på grundval av de olika ståndpunkter som parlamentet, Europeiska rådet och kommissionen intagit i fråga om en EU-reform. Parlamentet beklagar att endast marginella reformer har planerats trots dessa ståndpunkter. Parlamentet betonar att när det nya parlamentet och den nya kommissionen väl har inrättats bör de dra nytta av det arbete som gjorts under den föregående valperioden och börja arbeta med de förslag som lagts fram.

63.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

EUT C 215, 19.6.2018, s. 162.

(2)

EUT C 242, 10.7.2018, s. 24.

(3)

EUT C 252, 18.7.2018, s. 215.

(4)

EUT C 252, 18.7.2018, s. 201.

(5)

EUT C 252, 18.7.2018, s. 235.

(6)

EUT C 263, 25.7.2018, s. 125.

(7)

EUT C 345, 13.10.2017, s. 11.

(8)

EUT C 306, 15.9.2017, s. 1.

(9)

EUT L 45, 17.2.2018, s. 40.

(10)

Antagna texter, P8_TA(2018)0056.

(11)

Antagna texter, P8_TA(2018)0189.

(12)

EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(13)

EUT C 86, 6.3.2018, s. 126.

(14)

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 20 september 2016, Ledra Advertising Ltd m.fl. mot Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken, ECLI:EU:C:2016:701.


MOTIVERING

Romförklaringen från 2017 avslutade de politiska diskussioner som inleddes i Bratislava den 16 september 2016, till följd av den brittiska folkomröstningen, och som syftade till att komma överens om en gemensam vision och en färdplan för åtgärderna under de kommande åren. Medlemsstaterna åtog sig att arbeta för att uppnå

•  ett säkert och skyddat Europa, där samtliga medborgare kan röra sig fritt, med skyddade yttre gränser och en effektiv migrationspolitik,

•  ett blomstrande och hållbart Europa som främjar stabil och hållbar tillväxt med en stark inre marknad,

•  ett socialt Europa som motverkar arbetslöshet, diskriminering, social utestängning och fattigdom,

•  ett starkare Europa på den globala arenan som utvecklar befintliga partnerskap, och bygger nya, för att stärka den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

Världen förändras och rör sig snabbt samt utvecklas kraftigt på alla nivåer. Eftersom våra samhällen är sammankopplade och allt mer beroende av varandra påverkas vi av allt som sker. Europa står sålunda inför nya utmaningar som tvingar oss att fatta beslut i ett institutionellt system som inte är tillräckligt snabbt och effektivt, och som inte ens lämpar sig för problemens omfattning och betydelse. Många av de allvarliga problem som vi stött på under de senaste åren håller fortfarande på att lösas, men har alltså inte åtgärdats än. Migrationen ökar och ställer krav på en ny politik. Eurokrisen har visat att vi måste ta itu med förvaltningen av euron. Den ekonomiska krisen kräver ökad konvergens och nya strategier av oss. De svåra förhandlingarna om brexit är ännu inte över. Det dyker också upp nya utmaningar, som protektionism och handelskrig, internationell politik och försvarspolitik i ett rörigt multipolärt sammanhang, skyddet mot terrorismen på lång sikt, uppgiftsskydd och skydd av våra demokratier mot manipulering och it-attacker osv.

Många av dessa utmaningar är globala och kräver lösningar på överstatlig nivå, som inkluderar befintliga internationella organ. Klimatförändringen är kanske det bästa exemplet på det internationella samarbete som krävs, trots att Förenta staterna tyvärr dragit sig ur Parisavtalet. Problem med anknytning till migration, it-säkerhet, internationell handel, humanitära kriser, pandemier, mänskliga rättigheter, utvecklingssamarbete, kampen mot skatteflykt och skatteparadis osv. kan inte lösas av ett enda land, inte ens av EU på egen hand. Därför finns det en stor politisk majoritet i Europa som ber oss att fortsätta att arbeta tillsammans med det som i nuläget är lyckat och att gemensamt ta oss an de stora utmaningar som vi står inför som européer.

Olika representanter har föreslagit att vi ska tänka om kring vad EU innebär. Kraven är många på att EU ska förbättra sitt institutionella system för att ta itu med de många ovissheterna och osäkerheterna. ”Ett EU som skyddar” är ett av de slagord som har använts för att Europa ska återfå sin betydelse och sociala funktion, med personlig och kollektiv trygghet för alla. Att visa att ”vi bestämmer”, och att vi inte definieras av andras ageranden, är en annan viktig fråga som konkretiseras genom den europeiska suveräniteten i globala frågor och frågor som rör den digitala revolutionen, energiutmaningarna, den demokratiska krisen, den sociala modellen, den internationella multilateralismen och de geopolitiska balanserna.

En av de viktigaste frågorna är utan tvekan diskussionen om staten och EU, våra nationella verkligheter och den överstatliga dimensionen, där det låter som att dessa är omöjliga att förena. Det är en diskussion som omfattar tekniska aspekter (subsidiaritet, proportionalitet, fördelningen av behörigheter etc.), men under de senaste åren även andra frågor. En ny nationalism, som ofta är öppet antieuropeisk, hävdar att staten/nationen som det enda demokratiska området och vägrar på så sätt att se betydelsen hos det europeiska projektet och den europeiska demokratin själv. Vi måste uppnå balans i utövandet av våra respektive befogenheter genom att bara låta EU göra det som unionen borde göra, men också säkerställa att EU:s åtgärder inte begränsas av en paralyserande mellanstatlighet.

Det krävs en förstärkning av den europeiska identiteten som uppnås genom att skapa en europeisk samhörighet, som bör underbyggas av politik, utbildning och kultur. Vi måste undvika en europeisk delning, en försvagning av vår union och ett sämre skydd för våra medborgare mot den nationalistiska populismen som förstör våra rättigheter och friheter. Det är viktigt att komma ihåg att Europa är en helhet som består av individer och folk, med en enorm historisk och känslomässig börda, och att det vore vansinne att uppröra eller gå emot dessa känslor.

Migrationen har fått mycket stor betydelse i den europeiska debatten. Vi lider med det som sker i Medelhavet, och vår yttre politik har stora svagheter när de gäller konfliktdrabbade områden som Mellanöstern. Vi kan inte kontrollera våra yttre gränser på ett effektivt sätt och våra gemensamma beslut har inte följts, genom den öppet bristande efterlevnaden av fördelningen av invandringskvoterna. Det värsta är att det i många av våra samhällen uppstår känslor av avståndstagande och invandrarfientlighet, känslor som lätt kan manipuleras och utnyttjas av extremhögern och antieuropeiska strömningar. Därför är det mycket viktigt att man skyndsamt omarbetar den europeiska migrationspolitiken. Migrationspolitiken är en av Europas största utmaningar, inte bara på grund av demografiska överväganden, utan framför allt då den måste följa de principer och värden (artikel 2 i fördraget) som vår union grundas på.

Erfarenheten av den ekonomiska och finansiella krisen och hur den hanterats av EMU har gett oss många lärdomar och visat på stora brister i den institutionella funktionen, inte bara när det gäller den monetära och ekonomiska politiken. I flera av Europaparlamentets betänkanden har vi framhållit att majoriteten av de politiska och ekonomiska besluten under de senaste åren har koncentrerats till Europeiska rådet, till skada för övriga institutioner. Det demokratiska stödet till många beslut har försvagats då besluten har påverkats av icke-representativa tekniska organ. Den institutionella förvaltningsstrukturen i euroområdet är otillräcklig och kräver omfattande reformer. Den samstämmighet som fördragen kräver är ett nästan oöverstigligt hinder i viktiga situationer och i samband med viktiga beslut. Unionens yttre politik och säkerhetspolitik kräver förbättrat beslutsfattande och mer resurser. Det krävs också en enhetlig representation av unionen i internationella sammanhang. Dessa betänkanden föreslår omfattande reformer av kommissionens, parlamentets och rådets institutionella funktion för att öka insynen och förbättra effektiviteten och ändamålsenligheten hos unionens beslut.

Många av de reformer som väntar på att genomföras och de beslut som vi måste fatta för att ta itu med de framtida utmaningarna kräver en djupare europeisk integration ur politisk synvinkel, i synnerhet när det gäller ekonomisk och monetär styrning. För att uppnå detta krävs demokratisk legitimitet.

En ändring av fördragen skulle i sista hand kunna vara det bästa sättet för att uppnå denna integration, men tycks inte vara att rekommendera i nuläget. Detta är ett beslut som bör analyseras och i förekommande fall fattas under nästa valperiod. Utan att ändra fördragen kan och bör vi ändå på kort sikt utföra en mängd reformer, i enlighet med parlamentets resolution av den 16 februari 2017 om budgetkapacitet för euroområdet. Ett förstärkt samarbete fortsätter att vara ett användbart instrument, och skulle kunna användas på försvarsområdet. Ett Europa som gör framsteg i olika takt behöver inte vara ett Europa ”à la carte”.

Den politiska integrationen tvingar oss emellertid också att förbättra relationen mellan EU-medborgarna och EU-institutionerna. En europeisk identitet som skapas på överstatlig nivå tilltalar inte medborgarna. Det är en relation som kännetecknas av bristande förtroende, och det finns en mycket liten koppling mellan vad medborgarna uttrycker i samband med valet och unionens politiska riktlinjer. Kommissionens ordförande Jean Claude Juncker, de europeiska ledarna, premiärministrarna och givetvis parlamentet har föreslagit och diskuterat en förbättrad relation mellan EU-medborgarna och EU-institutionerna och en kommissions- och parlamentsfunktion som stämmer bättre överens med reglerna för de nationella parlamentariska systemen. I detta avseende bör den europeiska vallagstiftningen, som reformerats av parlamentet, systemet med toppkandidater, förstärkningen av de europeiska politiska partierna, de parlamentariska majoriteter som stöder kommissionens åtgärder, parlamentets kontrollfunktioner och förbindelserna med de nationella parlamenten och många andra liknande ämnen omgärdas av större politisk öppenhet och förbättrade relationer med EU-medborgarna.

Diskussionen om Europas framtid har således fortsatt under denna valperiod och framför allt fått ny fart mot slutet av denna. De fem scenarier som kommissionen tog fram under första halvåret 2017 har kompletterats vid flera tillfällen, med bidrag från såväl institutionerna som europeiska forskare och experter. Betydande bidrag har framför allt lämnats av medlemsstaternas presidenter och premiärministrar, som bjudits in av parlamentet för att lägga fram sina synpunkter om Europas framtid under 2018.

Syftet med detta betänkande är att sammanfatta de teman som bör diskuteras framöver och att visa hur den europeiska integrationen kan utvecklas mot bakgrund av valet till Europaparlamentet 2019. I detta sammanhang bör det förtydligas att detta betänkande varken försöker lösa eller besluta om olika alternativ. Syftet är i stället att identifiera problem och beskriva utmaningar samt visa vägen för den europeiska politiken och de nya ledamöter av Europaparlamentet som väljs i det kommande valet.

Betänkandet har inte heller som mål att utveckla de lagstiftningstekniker eller lagstiftningsreformer som vi har tillgång till för att driva på integrationen. Denna uppgift har redan utförts till fullo av parlamentet genom antagandet av följande resolutioner:

–  Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2017 om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen.

–  Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential.

–  Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2017 om budgetkapacitet för euroområdet.

Dessa betänkanden och de andra som nämns i skälen utgör grunderna till reformerna och de framsteg som krävs för att Europa ska kunna ta itu med styrningsutmaningarna under de kommande åren.

Det huvudsakliga syftet med detta betänkande är att i slutet av 2018, när man inleder den övergripande politiska diskussionen om valet i maj 2019, föra fram vilka som är de viktiga ämnena för Europa, vilka utmaningar som finns och hur man ska ta itu med dem. Vi definierar inte några lösningar eftersom det är de institutioner som upprättas efter folkomröstningen och de folkvalda som ska besluta om detta. Betänkandet syftar bara till att inrätta en europeisk politisk agenda som utgår från de många och upprepade meddelanden som framhållits i det stora antal betänkanden, förklaringar och förslag som de olika EU-institutionerna och ledarna för medlemsstaterna har lagt fram för oss under de senaste månaderna, vilka tillsammans vill göra Europa till en makt att räkna med i geopolitiska, kommersiella, klimatrelaterade, ekonomiska, jordbruksrelaterade och diplomatiska frågor.


YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor (22.11.2018)

till utskottet för konstitutionella frågor

över läget avseende debatten om Europas framtid

(2018/2094(INI))

Föredragande av yttrande (*): Ivana Maletić

(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 54 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

1.  Europaparlamentet noterar de synpunkter som framfördes under plenardebatterna om ”Europas framtid”. Parlamentet anser att den framtida EU-budgeten bör främja ett europeiskt mervärde i fråga om socioekonomiska effekter, stödja moderniseringen av EU:s politik, säkerställa finansiella medel för nya utmaningar, fortsätta att bidra till ekonomisk och social konvergens och sammanhållning mellan och inom medlemsstaterna, i syfte att stärka europeisk solidaritet, stabilitet, jämlikhet och smart och hållbar tillväxt för alla, även i ljuset av EU:s åtaganden avseende Parisavtalet, säkerställa respekten för och främjandet av de grundläggande värden som anges i artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) samt förses med nya egna medel, med beaktande av arbetet i högnivågruppen för egna medel.

2.  Europaparlamentet understryker vikten av att förbinda sig till processen att fullborda bankunionen och behovet av att säkra öppenhet och likabehandling av alla medlemsstater som deltar i bankunionen. Parlamentet påminner om att fullbordandet av bankunionen, inbegripet ett europeiskt insättningsgarantisystem och en finanspolitisk säkerhetsspärr för den gemensamma resolutionsfonden, måste fortsätta, liksom åtgärder för att åstadkomma en riskreducering.

3.  Europaparlamentet välkomnar de förslag om bekämpning av penningtvätt som lagts fram av kommissionen inom ramen för översynen av det europeiska systemet för finansiell tillsyn. Rådet och parlamentet uppmanas att slutföra lagstiftningsförhandlingarna före utgången av denna valperiod, eftersom politiken för bekämpning av penningtvätt måste stärkas för att undvika framtida situationer där finansinstitut aktivt underlättar penningtvätt.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med hjälp av de europeiska tillsynsmyndigheterna kartlägga och avlägsna hinder på den inre marknaden och hjälpa till att säkra konsumentskyddet. Parlamentet anser att en av kommissionens viktigaste prioriteringar bör vara att effektivt kontrollera efterlevnaden av EU-lagstiftningen.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att när så är lämpligt och från fall till fall prioritera förordningar framför direktiv som det rättsliga instrumentet för bankunionen och lagstiftningen om finansiella tjänster, för att undvika fragmentering och en situation där tillsynsmyndigheterna tvingas hantera olika nationella ordningar.

6.  Europaparlamentet betonar det brådskande behovet att fullborda kapitalmarknadsunionen. Parlamentet understryker att djupa och välintegrerade kapitalmarknader kompletterar bankunionen genom att bidra till det privata risktagandet och ökad ekonomisk konvergens samt till att dämpa framtida chocker och vid behov eventuellt bidra till en bättre fördelning av medel. Parlamentet efterlyser en omfattande studie av den lämpligaste ramen för att bättre ta hänsyn till de finansiella tjänsternas snabba utveckling. Parlamentet betonar att bättre tillgång till kompletterande finansieringskällor skulle vara särskilt användbart för uppstartsföretag och små och medelstora företag, och främja deras stabila tillväxt och hållbara utveckling.

7.  Europaparlamentet understryker vikten av att fortsätta processen med att fördjupa och fullborda Europeiska monetära unionen i syfte att bidra till att bevara den gemensamma valutans stabilitet och stärka konvergensen i den ekonomiska politiken, finanspolitiken och arbetsmarknadspolitiken samt i de sociala standarderna mellan medlemsstaterna. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av ett starkt politiskt engagemang, effektiv styrning och demokratisk ansvarsskyldighet på europeisk och nationell nivå, i synnerhet parlamentarisk kontroll under de olika etapperna av den europeiska planeringsterminen. Parlamentet upprepar att varje enskild medlemsstat, med förbehåll för Danmarks undantag, är skyldig att införa euron. Parlamentet stöder ytterligare steg i utvecklingen av Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM). Parlamentet noterar kommissionens förslag om en europeisk investeringsstabiliseringsfunktion och diskuterar nya budgetverktyg för stabilisering.

8.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag till ett stödprogram för strukturreformer. Parlamentet betonar vikten av att dess medbeslutande och kontroll av användningen av EU-medel inte försvagas. Parlamentet oroas över att endast 9 % av de landsspecifika rekommendationerna genomfördes fullt ut under perioden 2011–2017. Parlamentet uppmärksammas konvergensmekanismen som kommer att bidra med ett incitament och hjälpa medlemsstaterna utanför euroområdet med en hållbar finanspolitik och ekonomisk politik att genomföra reformer och uppfylla kriterierna för införandet av euron.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa uppåtgående ekonomisk och social konvergens i den europeiska planeringsterminen. Parlamentet inser betydelsen av inrättandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet noterar att den europeiska planeringsterminen har stärkts och stramats upp, men framhåller att ett ökat deltagande för de nationella parlamenten skulle bidra till att förbättra det nationella egenansvaret, vilket skulle leda till ett bättre genomförande av de landsspecifika rekommendationerna, och på så sätt förbättra processen med den europeiska planeringsterminen. Parlamentet konstaterar att det först och främst är medlemsstaternas ansvar att välja en lämplig och hållbar finanspolitik och ekonomisk politik.

10.  Europaparlamentet välkomnar det framtida InvestEU-programmet, och betonar att fonden bör fortsätta att minska investeringsgapet i EU. Parlamentet stöder investeringar i materiella och immateriella tillgångar, inklusive kulturarv, för att främja tillväxt, investeringar och sysselsättning, med särskilt fokus på små och medelstora företag, smallcap- och midcapföretag samt sociala företag, och därigenom bidra till ökad välfärd och en rättvisare inkomstfördelning samt ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i unionen.

11.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförts hittills, och anser att man bör fortsätta den omfattande översynen av den befintliga mervärdesskattelagstiftningen. Parlamentet betonar med eftertryck behovet av att trappa upp kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt. Parlamentet uppmärksammar kommissionens arbete med frågorna rättvis beskattning och den digitala ekonomin.

12.  Europaparlamentet uppmanar alla EU:s institutioner och organ, däribland kommissionen, Europeiska centralbanken, Europeiska investeringsbanken och den gemensamma tillsynsmekanismen, att i ännu högre grad öka sina kommunikationsinsatser för att bättre förklara sitt arbete och förbättra informationen till EU-medborgarna.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

20.11.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

40

7

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Hugues Bayet, Pervenche Berès, David Coburn, Thierry Cornillet, Esther de Lange, Markus Ferber, Jonás Fernández, Giuseppe Ferrandino, Stefan Gehrold, Sven Giegold, Roberto Gualtieri, Brian Hayes, Gunnar Hökmark, Danuta Maria Hübner, Petr Ježek, Barbara Kappel, Wolf Klinz, Georgios Kyrtsos, Philippe Lamberts, Werner Langen, Bernd Lucke, Olle Ludvigsson, Ivana Maletić, Marisa Matias, Costas Mavrides, Alex Mayer, Luděk Niedermayer, Stanisław Ożóg, Sirpa Pietikäinen, Pirkko Ruohonen-Lerner, Anne Sander, Alfred Sant, Pedro Silva Pereira, Peter Simon, Paul Tang, Ramon Tremosa i Balcells, Ernest Urtasun, Marco Valli, Tom Vandenkendelaere, Miguel Viegas, Jakob von Weizsäcker

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Andrea Cozzolino, Jeppe Kofod, Paloma López Bermejo, Michel Reimon, Joachim Starbatty, Lieve Wierinck

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Pilar Ayuso, Elmar Brok, Helga Stevens

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

40

+

ALDE

Thierry Cornillet, Petr Ježek, Wolf Klinz, Ramon Tremosa i Balcells, Lieve Wierinck

ENF

Barbara Kappel

PPE

Pilar Ayuso, Elmar Brok, Markus Ferber, Stefan Gehrold, Brian Hayes, Gunnar Hökmark, Danuta Maria Hübner, Georgios Kyrtsos, Esther de Lange, Werner Langen, Ivana Maletić, Luděk Niedermayer, Sirpa Pietikäinen, Anne Sander, Tom Vandenkendelaere

S&D

Hugues Bayet, Pervenche Berès, Andrea Cozzolino, Jonás Fernández, Giuseppe Ferrandino, Roberto Gualtieri, Jeppe Kofod, Olle Ludvigsson, Costas Mavrides, Alex Mayer, Alfred Sant, Pedro Silva Pereira, Peter Simon, Paul Tang, Jakob von Weizsäcker

VERTS/ALE

Sven Giegold, Philippe Lamberts, Michel Reimon, Ernest Urtasun

7

-

ECR

Bernd Lucke, Joachim Starbatty

EFDD

David Coburn, Marco Valli

GUE/NGL

Paloma López Bermejo, Marisa Matias, Miguel Viegas

3

0

ECR

Stanisław Ożóg, Pirkko Ruohonen-Lerner, Helga Stevens

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster


YTTRANDE från utskottet för internationell handel (5.11.2018)

till utskottet för konstitutionella frågor

över läget avseende debatten om Europas framtid

(2018/2094(INI))

Föredragande av yttrande: José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

1.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma handelspolitiken måste förbli en grundläggande pelare i unionens utrikespolitik, med direkt inverkan på medborgarnas liv, och att den måste hjälpa unionen att anpassa sig till sin nya roll i en värld med flera ledande aktörer på den internationella scenen. Parlamentet uppmanar därför rådet, kommissionen och utrikestjänsten att samarbeta för att åstadkomma följande:

a)  Förstärka den gemensamma handelspolitiken genom att integrera den i en bredare politisk ram. Inta en ledande roll i fråga om världens handelspolitik på multilateral och bilateral nivå. Stärka samarbetet med våra bilaterala, strategiska och regionala handelspartner samt med multilaterala organisationer, såsom FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad), FN:s miljöprogram (Unep), Internationella arbetsorganisationen (ILO) och i synnerhet Världshandelsorganisationen (WTO), genom att spela en aktiv roll i de reformer som behövs för att göra WTO mer effektiv och reaktionsduglig på nya globala utmaningar, även avseende Agenda 2030 för hållbar utveckling och Parisavtalet om klimatförändringar, och för att öka organisationens legitimitet. Förstärka unionens ledande ställning och EU:s handelspolitik för att främja en värdebaserad handelspolitik genom att stärka människorättsdimensionen i handeln och tillämpa högsta europeiska standarder.

b)  Leda försvaret för ett öppet, regelbaserat, rättvist och hållbart utvecklingsinriktat globalt handelssystem, så att EU-företagens konkurrenskraft främjas, genom att säkerställa ett effektivt genomförande av internationella regler och avtal, såsom miljöavtal och avtal om klimatförändringar, ILO:s konventioner, bestämmelser för att motverka korruption samt avtal om finansiell insyn, bekämpning av penningtvätt och skattesamarbete. Säkerställa att EU-företag kan verka globalt inom en ram av lika villkor, förutsebara regler, rättvis konkurrens och fastställda skyldigheter, vilket bör inbegripa att man arbetar konstruktivt för en gemensam EU-ståndpunkt i FN:s mellanstatliga förhandlingar om ansvarsskyldighet vid människorättskränkningar och främjar företagens ansvarsskyldighet samt inrättar bindande krav på tillbörlig aktsamhet när det gäller försörjnings- och produktionskedjor.

c)  Ge fullständig och omedelbar information till Europaparlamentet om förhandlingar och rådets mandat, även under hela genomförandet av internationella avtal, i syfte att säkerställa att parlamentet kan utöva sina befogenheter och rättigheter. Förenkla och förkorta förhandlingsprocessen och genomgående förstärka parlamentets kontroll. Öka öppenheten gentemot unionsmedborgarna genom att offentliggöra förhandlingsdirektiven (mandaten) för handelsavtal innan förhandlingarna inleds, så att man också ökar förutsebarheten och den rättsliga säkerheten för de ekonomiska aktörerna, så att de bättre och i rätt tid kan utnyttja de möjligheter som EU erbjuder. Fullt ut respektera bestämmelserna i fördraget och EU:s senaste rättspraxis som fastställer den gemensamma handelspolitiken som ett område där unionen har exklusiv behörighet.

d)  Anpassa handelspolitiken till de globala utvecklingstrenderna med automatisering, digitalisering, tjänstefiering, uppkomst av globala värdekedjor och sammanflätning av handel med varor och tjänster genom att arbeta för att lämpliga bestämmelser ska införas för att säkerställa dataöverföringar, konkurrenskraftiga priser på mellanprodukter och liberalisering av handeln med tjänster i bilaterala och multilaterala handelsavtal.

e)  Stödja de små och medelstora företagen så att de kan dra full nytta av den gemensamma handelspolitiken. Öka investeringarna i forskning och teknisk utveckling samt innovation, särskilt för att åstadkomma en utfasning av fossila bränslen i vår ekonomi. Stödja de europeiska företagen i syfte att lyfta denna sektor till världsnivå och därigenom öka konkurrenskraften och skapa anständiga arbeten. Framhålla att hållbar utveckling inte bör ses som ett hinder för investeringar. Insistera på internationellt samarbete och en process för internationellt deltagande, särskilt på den afrikanska kontinenten, vilket skulle kunna främja hållbara ekonomiska cykler på regional nivå, leda till nya arbetstillfällen och främja utveckling av politik för socialt skydd.

f)  Systematiskt inkludera kapitel om digital handel, små och medelstora företag, bindande och genomförbar handel och hållbar utveckling samt bestämmelser om jämställdhet i handelsavtal, och inta en ledande ställning i dessa frågor i multilaterala diskussioner. Försvara unionsmedborgarnas integritet i fråga om uppgiftsskydd i den fulla utsträckning som stadfästs i EU:s allmänna dataskyddsförordning (förordning (EU) 2016/679) och främja en förstärkning av EU:s standarder avseende konsumentskydd, uppgiftsskydd och marknadstillträde. Försöka bygga globala allianser och stödja medlemsstaternas myndigheter i kampen mot gränsöverskridande it-brottslighet. Utveckla en digital strategi för EU som inbegriper investeringar i digital infrastruktur och digitala företag som gynnar hela samhället.

g)  Underlätta ansökningsförfarandet för och tillgången till Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, för att ta hänsyn till effekterna av den successiva och ömsesidiga liberaliseringen av handeln med varor och tjänster.

h)  Förstärka den gemensamma handelspolitikens överensstämmelse med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och EU:s utvecklingspolitik samt klimatpolitik, i syfte att garantera de värden och mål som fastställs i artikel 3.5 i fördraget om Europeiska unionen (FEU) och i artiklarna 21, 207 och 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), så att man fullt ut följer unionens samförstånd om utveckling.

i)  Erkänna att en extrem politisering av EU:s handelsavtal kan hämma handeln.

j)  Betona den strategiska betydelsen av att bygga en konstruktiv grannskapspolitik genom att utveckla rättvisa handelsförbindelser och ekonomiskt samarbete med ekonomier i unionens östra och södra grannskap, för att främja deras ekonomiska och sociala välstånd och skapandet av arbetstillfällen.

k)  Förebygga effekterna av brexit och föreslå sätt att lindra negativa ekonomiska konsekvenser för unionen och dess medborgare, och även för brittiska medborgare som redan är bosatta inom unionen.

l)  Förbättra kommunikationsstrategin för den gemensamma handelspolitiken genom att utarbeta och offentliggöra fler övergripande analyser av de potentiella effekterna av nya handelsavtal, innan man fastställer och antar tillhörande förhandlingsdirektiv (mandat). Informera bättre om de möjligheter som handeln erbjuder våra medborgare och företag. Stärka öppenheten och fördjupa dialogen med dem som arbetar i berörd bransch, med arbetsmarknadens parter och med civilsamhället, för att se till att de på lämpligt sätt involveras i övervakningen och genomförandet av handelsavtal, särskilt genom den gemensamma dialogen och genom respektive lands rådgivande grupper för handelsavtal samt genom att anslå mer resurser till dessa mekanismer. Hjälpa unionens medborgare och ekonomiska aktörer att bättre förstå och anpassa sig till den skiftande balansen och svängningarna i de globala ekonomiska förbindelserna.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

5.11.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

30

3

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Maria Arena, Tiziana Beghin, David Borrelli, Salvatore Cicu, Christofer Fjellner, Eleonora Forenza, Karoline Graswander-Hainz, Christophe Hansen, Heidi Hautala, Nadja Hirsch, Yannick Jadot, France Jamet, Jude Kirton-Darling, Patricia Lalonde, Bernd Lange, David Martin, Emmanuel Maurel, Anne-Marie Mineur, Sorin Moisă, Alessia Maria Mosca, Franck Proust, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Inmaculada Rodríguez-Piñero Fernández, Tokia Saïfi, Helmut Scholz, Joachim Schuster, Adam Szejnfeld, Iuliu Winkler

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Sajjad Karim, Sander Loones, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Jarosław Wałęsa

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Georges Bach, Norbert Lins

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

30

+

ALDE

Nadja Hirsch, Patricia Lalonde

ECR

Sander Loones

EFDD

Tiziana Beghin

GUE/NGL

Helmut Scholz

NI

David Borrelli, Emmanuel Maurel

PPE

Georges Bach, Salvatore Cicu, Christofer Fjellner, Christophe Hansen, Norbert Lins, Sorin Moisă, Franck Proust, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Tokia Saïfi, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Adam Szejnfeld, Jarosław Wałęsa, Iuliu Winkler

S&D

Maria Arena, Karoline Graswander-Hainz, Jude Kirton-Darling, Bernd Lange, David Martin, Alessia Maria Mosca, Inmaculada Rodríguez-Piñero Fernández, Joachim Schuster

VERTS/ALE

Heidi Hautala, Yannick Jadot

3

-

ECR

Sajjad Karim

ENF

France Jamet

GUE/NGL

Anne-Marie Mineur

1

0

GUE/NGL

Eleonora Forenza

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster


YTTRANDE från budgetkontrollutskottet (16.11.2018)

till utskottet för konstitutionella frågor

över läget avseende debatten om Europas framtid

(2018/2094(INI))

Föredragande av yttrande: Petri Sarvamaa

FÖRSLAG

Budgetkontrollutskottet uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

A.  Europa står vid ett vägskäl, och beslutsfattandet i EU lider i viss mån av en legitimitetskris.

B.  Det är angeläget att föra det europeiska projektet närmare EU-medborgarna och ta särskild hänsyn till deras behov, liv och förväntningar, framför allt för att stärka EU:s legitimitet och återupprätta förtroendet och entusiasmen för det europeiska projektet tack vare ett förnyat EU-styre.

C.  En parlamentarisk kontroll av de offentliga utgifterna är en mycket viktig del av ett modernt demokratiskt system.

D.  Mer demokrati i EU går hand i hand med större öppenhet, ansvarstagande och integritet, som bör vara de ledande principerna för kulturen inom EU-institutionerna, i syfte att främja en effektiv förvaltning och säkerställa större öppenhet i EU:s funktionssätt och beslutsprocesser.

E.  Samtliga EU-institutioner bör vara transparenta och fullt ansvariga inför unionens medborgare för de medel de anförtros i sin egenskap av EU-institutioner.

F.  EU-27-ledarna gav en tydlig signal om ”enighet och solidaritet” i och med antagandet av Romförklaringen den 25 mars 2017.

G.  Att inte göra någonting på EU-nivå är inte längre ett alternativ med tanke på de stora utmaningar som unionen står inför, särskilt i samband med globaliseringen, migrationen, försvaret på grundval av ett förstärkt samarbete, de sociala problemen, fullbordandet av den europeiska monetära unionen samt valet av nya egna medel inom EU.

H.  EU:s budget är alltjämt en värdefull finansieringskälla för medlemsstaterna.

1.  Europaparlamentet anser att medborgarnas förtroende för EU:s institutioner är av grundläggande betydelse för demokratin, en god förvaltning och ett effektivt beslutsfattande.

2.  Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att se bortom de motstridiga visionerna för Europa och att jämka samman konkurrerande prioriteringar för att undvika risken för att unionen går itu eller försvagas.

3.  Europaparlamentet konstaterar att det på grund av brexit har blivit mer brådskande att i större utsträckning reflektera över EU:s institutionella struktur och utgiftsstruktur och att utforma en ny EU-politisk dynamik.

4.  Europaparlamentet påpekar att Förenade kungarikets beslut att utträda ur unionen kommer att få komplexa budgetkonsekvenser och inverka negativt på EU:s budget. Parlamentet vidhåller att de återstående 27 medlemsstaterna bör bli mer ambitiösa i fråga om budgetreformer med tanke på EU:s nuvarande och framtida utmaningar.

5.  Europaparlamentet är övertygat om att det fortfarande finns utrymme för att bättre förankra det demokratiska ansvarstagandet inom ramen för unionen, bland annat genom att utveckla starka mekanismer för att säkerställa politisk legitimitet och institutionellt ansvarstagande och genom att rationalisera EU:s alltmer komplexa förvaltningsstrukturer.

6.  Europaparlamentet påminner om att det i EU finns ett akut behov av en budget- och förvaltningsreform som effektiviserar de interna processerna och gör EU mer lättförståeligt och tillgängligt för medborgarna.

7.  Europaparlamentet påminner om att all vidareutveckling av unionens struktur när det gäller befintliga organ eller skapandet av nya juridiska enheter alltid bör ta hänsyn till EU:s demokratiska ansvarstagande, förfarandena för offentlig granskning och effektiviteten i verksamheten.

8.  Europaparlamentet anser att de brister som rör ansvarstagandet inom EU måste minska, och att man måste närma sig mer samarbetspräglade kontrollmetoder som kombinerar demokratisk tillsyn och granskning och som samtidigt erbjuder mer öppenhet. Parlamentet kräver detta för att säkerställa fullt ansvarstagande och en effektiv demokratisk övervakning av Europeiska investeringsbanken och Europeiska centralbanken och de framtida organ som kan bildas, såsom en europeisk monetär fond.

9.  Europaparlamentet betonar vidare att det är dags att på ett pragmatiskt sätt reflektera över EU:s genomförandemetoder genom att besvara de grundläggande frågorna om hur unionens politik på bästa sätt kan genomföras och vilka styrningsmodeller som bör tillämpas för att bana väg för ett Europa med konkreta resultat.

10.  Europaparlamentet påminner om behovet av en långsiktig strategisk EU-vision. Parlamentet anser att det är dags både att lägga fram nya europeiska narrativ och att på ett mer strategiskt sätt leverera EU-politik på grundval av ett antal tydligt definierade och begripliga unionsprioriteringar, gemensamma mål och kompetenser för att öka läsbarheten och effektiviteten.

11.  Europaparlamentet understryker att insatserna för att omsätta övergripande politiska mål i konkreta och synliga åtgärder och resultat för EU-medborgarna måste kontrolleras regelbundet. Det måste därför bli helt nödvändigt att upprätthålla budgetkontrollen som ett grundläggande inslag i den demokratiska kontrollen.

12.  Europaparlamentet påpekar att en förstärkning av den demokratiska tillsynen och parlamentets granskning bör bygga på inte bara traditionell kontroll av reserver och finansiella flöden, utan också en grundlig bedömning av om man får valuta för pengarna, om det skapas värdefulla och varaktiga effekter för medborgarna och om unionens värden och rättsstatsprincipen respekteras.

13.  Europaparlamentet anser att respekten för grundläggande värden, säkerställandet av skyddet av rättsstatsprincipen i medlemsstaterna och införandet av miljövillkor är nödvändiga demokratiska förutsättningar för att fastställa en ny finansiell solidaritet inom EU. Parlamentet är bekymrat över den senaste tidens utveckling när det gäller bristen på respekt för rättsstatsprincipen i vissa medlemsstater. Parlamentet uppskattar i detta sammanhang kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna (COM(2018)0324). Parlamentet betonar att EU-institutionerna bör vidta åtgärder för att skydda rättsstatsprincipen.

14.  Europaparlamentet kräver att den nuvarande ramen för skydd av unionens ekonomiska intressen stärks genom ett system med sanktioner som står i proportion till omfattningen av bristerna eller försöken att urholka rättsstatsprincipen på grundval av en oberoende bedömning. Dessa sanktioner ska omfatta allt från en minskning av EU-finansieringen till ett tillfälligt upphävande av betalningar och åtaganden på grund av återkommande brister. Parlamentet kräver att parlamentet under sådana omständigheter bör vara en del av, och jämbördigt med rådet, i beslutsprocessen i samband med sådana förfaranden och upphävandet av sådana åtgärder.

15.  Europaparlamentet påminner om att det är nödvändigt att främja ett europeiskt mervärde. Parlamentet anser med andra ord att insamling av resurser på EU-nivå torde ge resultat jämfört med utgifter på nationell nivå, vilka inte kan vara inriktade på att åstadkomma europeiska kollektiva nyttigheter.

16.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att utarbeta bättre verktyg för strukturreformer i EU genom att tillhandahålla stora europeiska kollektiva nyttigheter, och att detta görs med vederbörlig hänsyn till tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

17.  Europaparlamentet anser att de förhandsvillkor som ställs för politiken måste förstärkas, där så är nödvändigt och utan att programmens funktion äventyras, för att säkerställa en effektiv sund ekonomisk förvaltning i samband med genomförandet av unionens utgifter.

18.  Europaparlamentet upprepar att man i diskussionen om Europas framtid måste börja fundera på hur unionens budgetsystem skulle kunna reformeras så att man får en lämplig budget som garanterar finansieringen av den planerade politiken, en bättre balans mellan förutsägbarhet och reaktionsförmåga och hur man säkerställer att de övergripande finansieringsarrangemangen inte är mer komplexa än nödvändigt för att uppnå målen med unionens politik och säkerställa möjligheten att utkräva ansvar.

19.  Europaparlamentet anser att det är lämpligt att se till att budgeten tillför ett verkligt mervärde för EU-medborgarna.

20.  Europaparlamentet betonar att säkerställandet av tillräckliga ekonomiska medel – i kombination med moderniseringen av systemet för egna medel, framför allt genom säkrande av stabila, effektiva och verkligt europeiska egna medel – är avgörande för att upprätthålla en hög investeringsnivå och förverkliga unionens ambitioner och inflytande på den internationella arenan.

21.  Europaparlamentet betonar att EU:s byråer spelar en oersättlig roll när det gäller att tillhandahålla sakkunskap inom sina respektive områden och samtidigt när det gäller att representera EU i medlemsstaterna. Parlamentet betonar att det därför är viktigt att se till att byråernas arbete i framtiden är välstrukturerat och organiserat, att byråernas verksamhet är funktionsduglig och att deras synlighet alltid säkerställs.

22.  Europaparlamentet betonar dessutom att Europeiska utvecklingsfonden (EUF) bör integreras i EU:s budget, vilket redan nämnts i det nya förslaget om den fleråriga budgetramen för 2021–2027 för att undvika fragmentering av budgeten. Parlamentet påpekar att det faktum att EUF tas med i EU:s budget ökar den ansvarsfrihetsbeviljande myndighetens möjligheter att kontrollera utgifterna i EU.

23.  Europaparlamentet uppmanar EU:s alla institutioner att stärka sina förfaranden och sin praxis som syftar till att skydda unionens ekonomiska intressen. Dessutom uppmanas de att aktivt bidra till ett resultatinriktat förfarande för beviljande av ansvarsfrihet. Parlamentet anser i detta sammanhang att förfarandet för att bevilja ansvarsfrihet är ett nödvändigt instrument för demokratiskt ansvarstagande gentemot medborgarna i unionen.

24.  Europaparlamentet poängterar vikten av att skydda EU:s skattebetalares pengar mot bedrägerier och annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

25.  Europaparlamentet påminner om de ständigt återkommande svårigheter som man hittills stött på i samband med ansvarsfrihetsförfarandena och som orsakats av rådets bristande samarbetsvilja. Parlamentet betonar att rådet måste vara lika ansvarstagande och öppet som de övriga institutionerna. Parlamentet understryker att det på denna punkt inte får beviljas några undantag.

26.  Europaparlamentet anser att inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten (EPPO) är en viktig milstolpe när det gäller att skapa ett europeiskt offentligt rum. Kommissionen uppmanas att arbeta för ett snabbt inrättande av EPPO genom att tillhandahålla tillräckliga resurser.

27.  Europaparlamentet fäster uppmärksamheten på fenomenet korruption, som har betydande ekonomiska konsekvenser och som utgör ett allvarligt hot mot demokratin, rättsstatsprincipen och de offentliga investeringarna. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att återuppta offentliggörandet av en årlig rapport om korruption.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå alternativ till de framtida metoderna för samarbete med Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco). Parlamentet ser till exempel gärna att EU ansöker om medlemskap och att parlamentet hålls uppdaterat när det gäller behandlingen av denna ansökan.

29.  Europaparlamentet begär att integritetspolicyn och den etiska ramen för alla EU:s institutioner och byråer förbättras genom ett bättre genomförande av uppförandekoder, visselblåsarskydd, etiska principer, öppenhet och ansvarstagande.

30.  Europaparlamentet ser gärna att man, genom en vägledande princip, drar upp konturerna för framtidens Europa, säkerställer balans mellan ansvar och ny solidaritet och främjar gemenskapsmetoden i stället för mellanstatlighet som en metod för styrning av EU.

31.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att fortsätta diskussionen om EU:s framtid på högsta institutionsnivå, och att lägga särskild tonvikt vid en effektivare användning av medlen och på de demokratiska mekanismerna för budgetkontroll inom EU.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

15.11.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

19

1

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Nedzhmi Ali, Inés Ayala Sender, Zigmantas Balčytis, Dennis de Jong, Tamás Deutsch, Martina Dlabajová, Luke Ming Flanagan, Ingeborg Gräßle, Arndt Kohn, Gilles Pargneaux, Georgi Pirinski, Petri Sarvamaa, Bart Staes, Derek Vaughan, Tomáš Zdechovský, Joachim Zeller

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Caterina Chinnici, Marian-Jean Marinescu, Andrey Novakov, Julia Pitera, Richard Sulík

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

19

+

ALDE

Nedzhmi Ali, Martina Dlabajová

ECR

Richard Sulík

GUE/NGL

Dennis de Jong

EPP

Ingeborg Gräßle, Marian-Jean Marinescu, Andrey Novakov, Julia Pitera, Petri Sarvamaa, Tomáš Zdechovský, Joachim Zeller

S&D

Inés Ayala Sender, Zigmantas Balčytis, Caterina Chinnici, Arndt Kohn, Gilles Pargneaux, Georgi Pirinski, Derek Vaughan

Greens/EFA

Bart Staes

1

-

GUE/NGL

Luke Ming Flanagan

1

0

EPP

Tamás Deutsch

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster


YTTRANDE från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (14.11.2018)

till utskottet för konstitutionella frågor

över läget avseende debatten om Europas framtid

(2018/2094(INI))

Föredragande: Ivan Jakovčić

FÖRSLAG

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

A.  EU:s jordbruksprodukter bidrar både till unionens ekonomiska utveckling sett till produktion och bearbetning och till dess levande kulturella och gastronomiska arv och stärker den territoriella och sociala sammanhållningen, liksom de lokala och regionala traditionerna. Det finns en ökad efterfrågan på högkvalitativa och traditionella produkter på europeisk och global nivå. Unionens framtid är även beroende av att ha levande och dynamiska landsbygdsområden, även vidsträckta landsbygdsområden.

B.  Jord- och skogsbruk spelar en central roll när det gäller att effektivt förvalta mark i syfte att bekämpa klimatförändringar på grundval av respekt för internationella avtal, samtidigt som folkhälsan skyddas i alla dess aspekter.

C.  De mest högljudda kritikerna av EU pekar på ett glapp mellan unionens föreslagna åtgärder och genomförandet av dessa på nationell och lokal nivå, och Förenade kungarikets utträde kommer att ha betydande konsekvenser för unionens framtida finansiering.

D.  Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) kommer den globala efterfrågan på livsmedel att öka med 70 % till 2050. Den nya gemensamma jordbrukspolitiken måste garantera ett ekonomiskt mervärde för jordbruket, förbättra produktiviteten med mindre resurser till förfogande och främja rättvis konkurrens och hälsosamma livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser. De målen för den gemensamma jordbrukspolitiken måste förbli centrala för Europas framtid.

E.  Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett centralt mål för EU och dess medlemsstater. Många av de uppgifter som kvinnor i landsbygdsområden utför bidrar till att upprätthålla jordbruksföretagens livskraft och landsbygdssamhällenas dynamik. Insatserna för att hindra avfolkningen av landsbygdsområden är kopplade till möjligheterna för kvinnor och ungdomar. Kvinnor i landsbygdsområden står fortfarande inför flera utmaningar.

1.  Europaparlamentet betonar vikten av en gemensam jordbrukspolitik med stöd av en välfinansierad budget. Parlamentet påminner om den gemensamma jordbrukspolitikens centrala betydelse för unionens historia. Parlamentet noterar den grundläggande roll som den spelar i att säkerställa levande landsbygdsområden och en säker livsmedelsförsörjning. Parlamentet noterar att den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är en möjlighet att förbättra uppnåendet av dess mål. Parlamentet framhäver att den gemensamma jordbrukspolitiken är ett av de äldsta politikområdena och måste fortsätta att utgöra ett av de viktigaste och mest integrerade politikområdena och att den kommer att fortsätta att bidra till att bygga Europas framtid genom starkare integration, bevarande av miljön samt livsmedelssäkerhet och trygghet för EU:s medborgare.

2.  Europaparlamentet betonar att det europeiska jordbruket spelar en viktig roll för att förse planeten med livsmedel och skapa arbetstillfällen för 46 miljoner människor. Parlamentet framhåller de utmaningar som härrör från internationella handelsavtal och handelskriser. Parlamentet noterar att EU:s lagstiftningsåtgärd för att bekämpa otillbörliga handelsmetoder syftar till att säkerställa en mer hållbar livsmedelskedja till förmån för jordbrukare och konsumenter.

3.  Europaparlamentet noterar att politiken för jordbruk och landsbygdsutveckling har stor potential när det gäller att tillhandahålla kollektiva nyttigheter. Parlamentet framhåller att jordbruket inte bara står för råvaror och produkter till livsmedelsindustrin och andra branscher, utan även kraftigt påverkar miljön och landsbygden. Parlamentet anser därför att miljökvaliteten i EU är starkt beroende av resursförvaltning och tillämpad förvaltning på gårdsnivå.

4.  Europaparlamentet delar det långsiktiga målet att övergå till ett marknadsdrivet och hållbart jordbruk i EU som leder till större konkurrenskraft och mindre behov av inkomststöd för jordbrukare. Parlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken och annan EU-politik bör anpassas till varandra och understryker behovet av en allmän budgetdisciplin: Parlamentet påpekar att när budgetökningar krävs för vissa prioriteringar måste man först och främst göra nedskärningar på andra håll.

5.  Europaparlamentet understryker att den gemensamma jordbrukspolitiken behöver förenklas på riktigt, med sikte på en politik med fokus på resultat och utfall snarare än överensstämmelse. Parlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken behöver bli mer marknadsinriktad, med jordbrukare som blir mindre beroende av offentligt stöd och med ökad konkurrenskraft i sektorn.

6.  Europaparlamentet påpekar att det växande problemet med avfolkning av landsbygdsområden måste bemötas med målinriktade åtgärder och synergieffekter mellan EU:s politikområden för att kraftigt kunna öka den europeiska jordbrukssektorns hållbarhet, och därmed stödja och uppmuntra unga jordbrukare i de berörda områdena. Parlamentet påminner om att generationsskiftet är en utmaning för jordbrukare i många medlemsstater.

7.  Europaparlamentet framhåller den gemensamma jordbrukspolitikens funktion i att upprätthålla hälsa och status för jord, vatten och andra naturresurser. Parlamentet påpekar att europeiska jordbruksproducenter är angelägna om goda miljövanor och om att uppnå de mål som satts upp för att bekämpa klimatförändringarna.

8.  Europaparlamentet betonar vikten av ekologisk produktion och geografiska beteckningar och synergieffekterna dem emellan, som gynnar både producenter och konsumenter. Parlamentet påminner om vikten av tillgång till innovationer och en rättvist fungerande livsmedelskedja. Parlamentet efterfrågar att en av pelarna i den nya gemensamma jordbrukspolitiken tillägnas de prioriteringar som skapar arbetstillfällen och säkerställer högsta kvalitet på unionens jordbruksprodukter och livsmedel.

9.  Europaparlamentet betonar jordbrukets avgörande roll i unionens prioriteringar för att mildra effekten av klimatförändringar och främja en hållbar utveckling. Parlamentet påminner om att det krävs en kraftig och tillräcklig budget för jordbruk i detta avseende.

10.  Europaparlamentet uppmärksammar att jordbrukarnas inkomster i EU minskar till följd av ökade produktionskostnader och prisvolatilitet, vilket inverkar negativt på jordbrukarnas möjligheter att upprätthålla produktionen. Parlamentet betonar de kostnader som de europeiska jordbrukarna tvingas bära för att uppfylla världens högst ställda normer på områdena livsmedelssäkerhet, miljö, djurskydd och arbetsförhållanden. Parlamentet betonar att jordbrukare måste få ersättning genom den gemensamma jordbrukspolitiken för att de tillhandahåller kollektiva nyttigheter till samhället.

11.  Europaparlamentet betonar att EU:s kvalitetsordningar med geografiska beteckningar (skyddad ursprungsbeteckning, skyddad geografisk beteckning och garanterade traditionella specialiteter) skyddar produktnamn från missbruk, höjer deras profil, stärker deras värde inom ramen för internationella avtal, ökar jordbrukarnas inkomster och främjar konsumenternas tillit. Parlamentet betonar att användningen av den europeiska logotypen och av termer som anger ursprung eller kvalitet ger mer synlighet och garanterar kvaliteten på exporterade jordbruksprodukter.

12.  Europaparlamentet insisterar på att jordbrukare som har extra kostnader till följd av specifika begränsningar kopplade till områden med högt naturvärde, till exempel bergsområden, öar, yttersta randområden och andra mindre gynnade områden, ska ägnas särskild uppmärksamhet. Parlamentet anser att dessa specifika begränsningar medför att finansieringen från den gemensamma jordbrukspolitiken är livsviktig för dessa regioner, och att varje sänkning skulle få mycket skadliga effekter för många jordbruksprodukter. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att utveckla och införa kvalitetssystem för att ge de berörda producenterna möjlighet att snabbt införa dem.

13.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet 2015 uttryckte stöd för att utvidga de geografiska ursprungsbeteckningarna till andra produkter än jordbruksprodukter. Parlamentet anser att en sådan utvidgning allvarligt borde övervägas i debatten om Europas framtid, med tanke på dess potential att stödja landsbygdsområden genom att traditionella produkter får mervärde och att det skapas arbetstillfällen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utan dröjsmål lägga fram ett lagstiftningsförslag om att utvidga geografiska beteckningar till andra produkter än jordbruksprodukter.

14.  Europaparlamentet framhåller behovet av större investeringar i jordbruk och system för jordbruksbaserade livsmedel samt av större anslag till forskning och utveckling, för att främja innovation, stödja en ökning av hållbar produktion och hitta bättre sätt att hantera problem såsom vattenbrist och klimatförändringar.

15.  Europaparlamentet framhåller rikedomen av europeiska livsmedel och smaker och Europas många kulinariska variationer. Parlamentet betonar därför behovet att bevara Europas regionala och lokala traditionella produkter och smaker genom den gemensamma jordbrukspolitikens instrument, såsom stödprogram för landsbygdsutveckling.

16.  Europaparlamentet understryker vikten av en välfinansierad och reformerad gemensam jordbrukspolitik för att hantera de många utmaningar som unionen kommer att ställas inför i framtiden. Parlamentet påminner om att den gemensamma jordbrukspolitiken behöver stödja jordbrukarna mer effektivt för att hantera jordbrukskriser. Parlamentet betonar den framtida gemensamma jordbrukspolitikens betydelse när det gäller att främja innovation samt forskning och utveckling, och påminner om att den gemensamma jordbrukspolitikens mål bör tas i beaktande vid utarbetandet av det framtida programmet Horisont Europa.

17.  Europaparlamentet framhåller den betydelse som unga jordbrukare har för det europeiska jordbrukets nuvarande och framtida konkurrenskraft och för garanterad livsmedelsproduktion. Parlamentet betonar att jordbruk är mer än bara en ekonomisk verksamhet, det är också en livsviktig del av ett hållbart EU. Parlamentet betonar den yngre generationens betydelse för Europas framtid.

18.  Europaparlamentet påminner om kvinnors roll i landsbygdsområden och om deras bidrag som entreprenörer och främjare av en hållbar utveckling. Parlamentet betonar behovet att utveckla deras potential när det gäller hållbart jordbruk och landsbygdsområdenas motståndskraft. Parlamentet begär därför ökat stöd till familjejordbruk och unga jordbrukare samt stöd till sysselsättning inom jordbrukssektorn i landsbygdsområden, särskilt för unga jordbrukare.

19.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av innovation och forskning, särskilt på området växtförädling och urvalsarbete, för att unionen ska kunna konkurrera fullt ut med resten av världen på detta område.

20.  Europaparlamentet understryker att strukturpolitiken, sammanhållningspolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken minskar klyftan mellan unionen och dess medborgare genom att främja integration på lokal nivå och säkerställa en balanserad territoriell utveckling, framför allt i landsbygdsområden och i avlägsna samt mindre gynnade områden. Parlamentet betonar därför vikten av att stödja landsbygdsutveckling och ekologiskt jordbruk i den gemensamma jordbrukspolitiken.

21.  Europaparlamentet framhåller att mångfalden inom EU:s jordbruk måste bevaras. Parlamentet konstaterar att lokala marknader som försörjs med färska och lokalt producerade jordbruksprodukter är miljömässigt hållbara och ger stöd till etablerade grupper av jordbrukare. Parlamentet efterlyser ett bättre främjande av korta leveranskedjor.

22.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitiken bidrar till att upprätthålla mindre gynnade områdens livskraft, däribland bergsområden, och spelar därför en avgörande roll i fråga om att hindra att många områden i Europa överges och avfolkas.

23.  Europaparlamentet understryker vikten av landsbygdsutveckling för att stödja ett multifunktionellt jordbruk och främja partnerskap mellan jordbrukare, lokalsamhällen samt det civila samhället och ytterligare företagsverksamheter, i syfte att generera inkomster från diversifierade ekonomiska verksamheter.

24.  Europaparlamentet betonar att den nuvarande avfolkningen av landsbygden kräver samverkan mellan den gemensamma jordbrukspolitikens instrument och sammanhållningspolitiken för att göra landsbygdsområdena mer attraktiva.

25.  Europaparlamentet understryker att den gemensamma jordbrukspolitiken inte bara handlar om jordbruk och jordbrukare utan också om att stödja och utveckla de bredare landsbygdssamhällen där dessa är verksamma. Parlamentet betonar att EU bör stärka sin politik för landsbygdsutveckling, som är inriktad på ett stort antal frågor, från stöd till nystartade företag i landsbygdsområden och tillgång till bredband till särskilda miljö- eller samhällsutmaningar som landsortsbefolkningen står inför.

26.  Europaparlamentet erkänner det oroväckande problemet med hungern som drabbar vår planet, och anser därför att EU bör eftersträva att bygga upp motståndskraft mot livsmedelskriser och därmed säkerställa tillräckliga och näringsrika livsmedelsleveranser till rimligt pris och bidra till att skapa en ”värld utan hunger”.

27.  Europaparlamentet understryker att de planerade incitamenten för hållbara energigrödor inte på något sätt får hota livsmedelsförsörjningen för befolkningen.

28.  Europaparlamentet understryker vikten av landsbygdsutveckling, däribland Leader-initiativet, för att stödja ett multifunktionellt jordbruk och främja ytterligare företagande och möjligheter, i syfte att generera inkomster från landsbygdsturism, och att säkra jordbruk med stöd från lokalsamhället och tillhandahållandet av sociala tjänster i landsbygdsområden.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta utbyte av bästa praxis mellan europeiska jordbrukare för att förbättra samarbetet och stärka den europeiska identiteten.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

12.11.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

25

8

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

John Stuart Agnew, Clara Eugenia Aguilera García, Eric Andrieu, José Bové, Daniel Buda, Matt Carthy, Jacques Colombier, Michel Dantin, Paolo De Castro, Albert Deß, Diane Dodds, Herbert Dorfmann, Norbert Erdős, Luke Ming Flanagan, Karine Gloanec Maurin, Martin Häusling, Jan Huitema, Peter Jahr, Ivan Jakovčić, Jarosław Kalinowski, Zbigniew Kuźmiuk, Norbert Lins, Philippe Loiseau, Giulia Moi, Ulrike Müller, Maria Noichl, Marijana Petir, Maria Lidia Senra Rodríguez, Czesław Adam Siekierski, Tibor Szanyi, Maria Gabriela Zoană, Marco Zullo

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Franc Bogovič, Maria Heubuch, Anthea McIntyre, Momchil Nekov, Hilde Vautmans, Miguel Viegas, Thomas Waitz

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

25

+

ALDE

Ivan Jakovčić, Ulrike Müller, Hilde Vautmans

ECR

Anthea McIntyre

EFDD

Giulia Moi, Marco Zullo

NI

Diane Dodds

PPE

Franc Bogovič, Daniel Buda, Michel Dantin, Albert Deß, Herbert Dorfmann, Norbert Erdős, Peter Jahr, Jarosław Kalinowski, Norbert Lins, Marijana Petir

S&D

Clara Eugenia Aguilera García, Eric Andrieu, Paolo De Castro, Karine Gloanec Maurin, Momchil Nekov, Maria Noichl, Tibor Szanyi, Maria Gabriela Zoană

8

-

EFDD

John Stuart Agnew

GUE/NGL

Matt Carthy, Luke Ming Flanagan, Maria Lidia Senra Rodríguez, Miguel Viegas

VERTS/ALE

José Bové, Martin Häusling, Thomas Waitz

3

0

ALDE

Jan Huitema

ENF

Jacques Colombier, Philippe Loiseau

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster


BILAGA: YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR ÖVER DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN

Danuta Hübner

Ordförande för utskottet för konstitutionella frågor

ASP 12E157

Bryssel

Ärende: Yttrande från utskottet för rättsliga frågor över läget i debatten om Europas framtid – 2018/2094(INI)

Till ordföranden:

Före sommaruppehållet uppmanade föredraganden för utskottet för konstitutionella frågor, Ramon Jáuregle Atondo, utskotten att yttra sig över AFCO-utskottets icke-lagstiftningsmässiga initiativbetänkande om läget i debatten om Europas framtid. Samordnarna i utskottet för rättsliga frågor beslutade därför, vid sitt möte den 9 juli 2018, att avge ett yttrande i form av en skrivelse i enlighet med artikel 53 i arbetsordningen, med inriktning enbart på vårt utskotts befogenheter. Jag utsågs till föredragande för yttrandet.

I min egenskap av föredragande vill jag ställa mig bakom strategin bakom AFCO-utskottets förslag till betänkande. Denna strategi går ut på att sammanfatta huvudfrågorna i debatten om Europas framtid och visa hur den europeiska integrationen kan utvecklas fram till valet till Europaparlamentet 2019. Syftet är alltså inte att besluta om de olika alternativen, utan att definiera problemen, beskriva utmaningarna och belysa de vägval som Europapolitiken och de nya Europaparlamentsledamöter som väljs i det kommande valet måste ta ställning till.

En diskussion om ärendet hölls på JURI-sammanträdet den 3 september 2018, och efter skriftväxling mellan samordnarna antogs nedanstående yttrande i utskottet på sammanträdet den 10 oktober 2018, med 20 röster för, 2 röster för, röster emot och inga nedlagda röster(1).

JURI-utskottet uppmanar AFCO-utskottet att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar att frågor om subsidiaritet och proportionalitet måste vara klart fastställda för medborgarna för att visa att Europeiska unionen arbetar i allas intresse, att besluten fattas på lägsta möjliga nivå och att medborgarna görs delaktiga. Parlamentet betonar dessutom att frågor om subsidiaritet och proportionalitet är ett gemensamt ansvar för unionen, dess medlemsstater och alla institutioner på alla nivåer som deltar i utarbetandet och genomförandet av unionens lagstiftning och politik. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att, i enlighet med sitt arbetsprogram för 2018, lägga fram meddelandet om ytterligare främjande av subsidiaritet, proportionalitet och bättre lagstiftning i EU:s dagliga verksamhet.

2.  Europaparlamentet betonar att ett korrekt genomförande och en korrekt tillämpning av EU-lagstiftningen är av avgörande betydelse för genomförandet av unionens politik och för att främja ömsesidigt förtroende mellan unionen, medlemsstaterna och medborgarna.

3.  Europaparlamentet understryker behovet av att särskilt fokusera på EU:s förvaltningsrätt, vilket framgår av parlamentets resolution av den 9 juni 2016, där det efterlystes en öppen, effektiv och oberoende EU-förvaltning(2). Denna resolution följdes upp av en konsekvensbedömning från utredningstjänsten och ett offentligt samråd.

4.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med samarbete på interinstitutionell nivå och att samtidigt respektera varje institutions befogenheter enligt fördragen. Det interinstitutionella samarbetet har fått en ny ram genom det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. Parlamentet understryker att förenkling är ett pågående arbete som har som mål att göra processerna och förfarandena på EU-nivå mer lättförståeliga, att se till att synpunkter från alla berörda parter beaktas och, ytterst, att underlätta medborgarnas deltagande i Europeiska unionens verksamhet.

5.  Europaparlamentet understryker att dagens stora globala utmaningar – t.ex. digitalisering, automatisering, migration, terrorism och klimatförändringar – kommer att fortsätta att sätta press på rättssystemen i EU och i medlemsstaterna. Parlamentet är övertygat om att dessa utmaningar endast kan mötas genom ett starkt EU, med innovativa lösningar som behövs för att ytterligare tillnärma nationella lagar, stärka det rättsliga samarbetet, främja unionsreformer inom ramen för gällande fördrag och fortsätta att övervaka tillämpningen av EU-lagstiftningen.

6.  Europaparlamentet anser att alla framtida strategier för ny teknik måste följa etiska principer som ser till att tonvikten ligger på människor och människors liv.

Jag hoppas att ovanstående kommer att utgöra ett värdefullt bidrag till det betänkande som utarbetats av utskottet för konstitutionella frågor.

Med vänlig hälsning

Pavel Svoboda

(1)

Följande ledamöter var närvarande vid slutomröstningen: Pavel Svoboda (ordförande och föredragande), Jean‑Marie Cavada, Mady Delvaux, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (vice ordförande), Max Andersson, Joëlle Bergeron, Kostas Chrysogonos, Geoffroy Didier, Pascal Durand, Angel Dzhambazki, Rosa Estaràs Ferragut, Enrico Gasbarra, Sajjad Karim, Sylvia‑Yvonne Kaufmann, Gilles Lebreton, António Marinho e Pinto, Angelika Niebler, Virginie Rozière, József Szájer, Axel Voss, Tiemo Wölken, Francis Zammit Dimech, Tadeusz Zwiefka.

(2)

P8_TA(2016)0279.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

27.11.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

18

6

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Gerolf Annemans, Elmar Brok, Fabio Massimo Castaldo, Pascal Durand, Esteban González Pons, Danuta Maria Hübner, Diane James, Ramón Jáuregui Atondo, Alain Lamassoure, Jo Leinen, Morten Messerschmidt, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Markus Pieper, Paulo Rangel, Helmut Scholz, György Schöpflin, Barbara Spinelli, Claudia Țapardel, Josep-Maria Terricabras

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Sylvia-Yvonne Kaufmann, Jasenko Selimovic, Rainer Wieland

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Wajid Khan, Constanze Krehl


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

18

+

ALDE

Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Jasenko Selimovic

PPE

Elmar Brok, Esteban González Pons, Danuta Maria Hübner, Alain Lamassoure, Markus Pieper, Paulo Rangel, György Schöpflin, Rainer Wieland

S&D

Ramón Jáuregui Atondo, Sylvia Yvonne Kaufmann, Wajid Khan, Constanze Krehl, Jo Leinen, Claudia Țapardel

VERTS/ALE

Pascal Durand, Josep Maria Terricabras

6

-

ECR

Morten Messerschmidt

EFDD

Fabio Massimo Castaldo

ENF

Gerolf Annemans

GUE/NGL

Helmut Scholz, Barbara Spinelli

NI

Diane James

0

0

 

 

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 30 januari 2019Rättsligt meddelande