Förfarande : 2018/0060(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0440/2018

Ingivna texter :

A8-0440/2018

Debatter :

PV 13/03/2019 - 23
CRE 13/03/2019 - 23

Omröstningar :

PV 13/12/2018 - 9.1
CRE 13/12/2018 - 9.1
PV 14/03/2019 - 11.6
CRE 14/03/2019 - 11.6

Antagna texter :

P8_TA(2019)0208

BETÄNKANDE     ***I
PDF 497kWORD 69k
7.12.2018
PE 629.418v02-00 A8-0440/2018

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller minsta förlusttäckning för nödlidande exponeringar

(COM(2018)0134 – C8‑0117/2018 – 2018/0060(COD))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor

Föredragande: Esther de Lange, Roberto Gualtieri

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller minsta förlusttäckning för nödlidande exponeringar

(COM(2018)0134 – C8‑0117/2018 – 2018/0060(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0134),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0117/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 12 juli 2018(1),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 27 juni 2018(2),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0440/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag    1

EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG(3)*

till kommissionens förslag

---------------------------------------------------------

2018/0060 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller minsta förlusttäckning för nödlidande exponeringar

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT [DENNA FÖRORDNING/DETTA DIREKTIV/DETTA BESLUT],

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(4),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(5),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)  Upprättandet av en övergripande strategi för att hantera problematiken kring nödlidande exponeringar är ett viktigt mål för unionen i dess försök att göra det finansiella systemet mer motståndskraftigt. Även om det primära ansvaret för att komma till rätta med nödlidande exponeringar ligger hos banker och medlemsstater finns en tydlig unionsdimension när det gäller att minska den nuvarande stora stocken av nödlidande exponeringar och att förhindra ackumulering av nödlidande exponeringar i framtiden och förebygga att systemomfattande risker uppstår utanför banksektorn. Med tanke på hur sammankopplade bank- och finanssystemen inom EU är, där banker verkar i flera jurisdiktioner och medlemsstater, finns en stor potential för spridningseffekter mellan medlemsstater och i unionen som helhet, såväl när det gäller ekonomisk tillväxt som finansiell stabilitet.

(1 a)  Konsumenterna bör inte anses ha hela ansvaret för orsaken till den allvarliga ackumuleringen av nödlidande lån under den finansiella krisens år. I vissa medlemsstater orsakades bostadsbubblorna av en alltför stor tilltro till ökande bostadspriser. Delar av banksektorn bidrog till detta genom oförsiktiga utlåningsrutiner. En annan bidragande orsak var det sätt på vilket direktivet om sena betalningar (direktiv 2011/7/EU) införlivades och genomfördes på nationell nivå. Konsumenträttigheter när det gäller försäljning av nödlidande exponeringar bör skyddas genom ett direktiv.

(2)  Ett integrerat finansiellt system kommer att stärka Europeiska monetära unionens motståndskraft i samband med ekonomiska störningar genom att privat riskdelning över gränserna underlättas, samtidigt som behovet av offentlig riskdelning minskar. För att uppnå dessa mål bör EU fullborda bankunionen och ytterligare utveckla kapitalmarknadsunionen. Att ta itu med ▌ en eventuell framtida ackumulering av nödlidande exponeringar är avgörande för att stärka bankunionen eftersom det är väsentligt för att säkerställa konkurrens inom banksektorn, bevara den finansiella stabiliteten och uppmuntra långivning för att skapa sysselsättning och tillväxt inom unionen.

(3)  I juli 2017 uppmanade rådet i sin handlingsplan för hantering av nödlidande lån i Europa olika institutioner att vidta lämpliga åtgärder för att fortsätta att reducera det stora antalet nödlidande exponeringar i unionen och förhindra att sådana ackumuleras i framtiden. Handlingsplanen bygger på en övergripande strategi med en kombination av kompletterande policyåtgärder inom fyra områden: (i) banktillsyn och bankreglering. (ii) reform av regelverken för omstrukturering, insolvens och skuldåtervinning. (iii) utveckling av sekundärmarknader för osäkra tillgångar. (iv) främjande av omstrukturering av banksystemet. Åtgärderna inom dessa områden ska vidtas på nationell nivå, och på EU-nivå om så är lämpligt. Kommissionen gav uttryck för en liknande avsikt i sitt meddelande om fullbordande av bankunionen av den 11 oktober 2017(6), där man efterlyste ett omfattande paket för att ta itu med problemet med nödlidande lån inom unionen.

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 575/2013 av den 26 juni 2013(7) utgör tillsammans med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013(8), rättslig grund för tillsynsregler för institut. Förordning (EU) nr 575/2013 innehåller bland annat bestämmelser som är direkt tillämpliga på institut vid deras fastställande av sin kapitalbas. Det är därför nödvändigt att komplettera de befintliga tillsynsregler i förordning (EU) nr 575/2013 som avser kapitalbasen med bestämmelser om krav på avdrag från kapitalbasen om de nödlidande exponeringarna inte i tillräcklig utsträckning omfattas genom bestämmelser eller andra justeringar. Detta skulle i praktiken innebära att en säkerhetsmekanism för nödlidande exponeringar inrättas som kommer att tillämpas på ett enhetligt sätt på alla institut i unionen och som också skulle omfatta institut som är aktiva på sekundärmarknaden.

(5)  Säkerhetsmekanismen bör inte hindra behöriga myndigheter från att utöva sina tillsynsbefogenheter i enlighet med direktiv 2013/36/EU. Om de behöriga myndigheterna i sin bedömning i enskilda fall kommer fram till att de nödlidande exponeringarna i ett visst institut är otillräckligt täckta, trots tillämpning av säkerhetsmekanismen för nödlidande lån enligt denna förordning, kan de använda de tillsynsbefogenheter som förutses i direktiv 2013/36/EU, inbegripet den befogenhet som avses i artikel 104.1 d i det direktivet. Det är följaktligen möjligt för de behöriga myndigheterna att i de enskilda fallen gå utöver kraven i denna förordning i syfte att säkerställa tillräcklig täckning för nödlidande exponeringar.

(6)  Vid tillämpningen av säkerhetsmekanismen är det lämpligt att i förordning (EU) nr 575/2013 införa en tydlig uppsättning villkor för klassificering av nödlidande exponeringar. Eftersom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 redan fastställer kriterier avseende nödlidande exponeringar i tillsynsrapporteringssyfte, är det lämpligt att klassificeringen av nödlidande exponeringar bygger på denna befintliga ram. Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 hänvisar till fallerade exponeringar såsom de definieras i samband med beräkning av kapitalbaskrav för kreditrisk medan nedskrivna exponeringar definieras enligt tillämpliga redovisningsregler. Eftersom anståndsåtgärder kan påverka huruvida en exponering klassificeras som nödlidande, kompletteras klassificeringskriterierna av tydliga kriterier om effekterna av anståndsåtgärder. Anståndsåtgärder bör syfta till att se till att låntagaren återfår en återbetalningsstatus som är hållbar och bör uppfylla EU:s konsumentskyddskrav, men kan ha olika motiveringar och konsekvenser. Det är därför lämpligt att fastställa att en anståndsåtgärd som beviljats en nödlidande exponering inte innebär att klassificeringen av den exponeringen som nödlidande upphör, såvida inte särskilda strikta kriterier för klassificeringens upphörande uppfylls.

(7)  Ju längre en exponering har varit nödlidande desto lägre är sannolikheten att den dess värde kan återvinnas. Därför bör den del av exponeringen som omfattas av avskrivningar, andra justeringar eller avdrag öka med tiden i enlighet med en på förhand fastställd tidsplan. Nödlidande exponeringar som förvärvas av ett institut bör därför omfattas av en tidsplan som börjar löpa den dag då den nödlidande exponeringen först klassificerats som nödlidande, och inte från dagen för dess förvärv. I detta syfte bör säljaren ge köparen information om datumet för klassificeringen av exponeringen som nödlidande.

(7a)  Partiella avskrivningar bör beaktas vid beräkningen av specifika kreditriskjusteringar. Det ursprungliga exponeringsvärdet före den partiella avskrivningen måste användas för att undvika dubbelräkning av avskrivningen. Införandet av partiella avskrivningar i förteckningen över poster som kan användas för att uppfylla kraven i säkerhetsmekanismen bör uppmuntra instituten att i god tid erkänna avskrivningar. För nödlidande exponeringar som ett institut förvärvar till ett lägre pris än det belopp som gäldenären är skyldig bör köparen behandla skillnaden mellan inköpspriset och det belopp som gäldenären är skyldig på samma sätt som en partiell avskrivning i samband med säkerhetsmekanismen.

(8)  Säkrade nödlidande exponeringar förväntas normalt leda till en mindre förlust än osäkrade eftersom det kreditriskskydd som säkrar den nödlidande exponeringen ger institutet ett särskilt anspråk på en tillgång eller gentemot en tredje part utöver institutets allmänna anspråk gentemot en fallerad låntagare. När det gäller nödlidande exponeringar utan säkerhet finns bara det allmänna anspråket gentemot den fallerade låntagaren att ta till. Eftersom osäkrade nödlidande exponeringar förväntas leda till större förlust bör en striktare tidsplan tillämpas. ▌

(8a)   En exponering som endast delvis täcks av ett godtagbart kreditskydd bör betraktas som säkrad för den täckta delen, och som osäkrad för den del som inte täcks av ett godtagbart kreditskydd. För att avgöra vilka delar av nödlidande exponeringar som ska behandlas som säkrade eller osäkrade bör godtagbarhetskriterierna för kreditskydd och den totala och fullständiga säkerheten genom hypotekslån som används för beräkning av kapitalkraven tillämpas i enlighet med respektive metod, inbegripet tillämplig värdejustering.

(9)  En enhetlig tidsplan bör tillämpas oberoende av om exponeringen är nödlidande på grund av att gäldenärens förpliktelser är förfallna till betalning sedan mer än 90 dagar eller om det är nödlidande av andra utlösande faktorer. Säkerhetsmekanismen bör tillämpas på nivån för varje exponering. Vidare bör en tidsplan på tre år gälla för osäkrade nödlidande exponeringar. För att göra det möjligt för institut och medlemsstater att förbättra effektiviteten i omstrukturerings- eller indrivningsförfaranden, och att erkänna att nödlidande exponeringar som är säkrade genom fast egendom och bostadslån som garanteras av en godtagbar tillhandahållare av kreditriskskydd enligt definitionen i förordning (EU) nr 575/2013 kommer att ha ett återstående värde under en längre period efter det att lånet har blivit nödlidande, är det lämpligt att föreskriva en tidsplan på nio år. För övriga säkrade nödlidande exponeringar bör en tidsplan på sju år gälla tills full täckning måste byggas upp.

(10a)  Det bör vara möjligt att beakta anståndsåtgärder vid tillämpningen av den relevanta täckningsfaktorn. Mer exakt bör exponeringen fortsätta att klassificeras som nödlidande men kravet på täckning bör förbli stabilt under ytterligare ett år. Därför bör den faktor som skulle vara tillämplig under det år då anståndsåtgärden beviljades tillämpas i två år, i stället för ett. Om exponeringen fortfarande är nödlidande vid utgången av detta ytterligare år bör den tillämpliga faktorn fastställas som om inga anståndsåtgärder hade beviljats, med beaktande av det datum då exponeringen ursprungligen klassificerades som nödlidande. Eftersom beviljande av anståndsåtgärder inte får leda till arbitrage bör denna möjlighet endast tillåtas i fråga om den första anståndsåtgärd som beviljats sedan klassificeringen av exponeringen som nödlidande. Dessutom bör den ettårsperiod under vilken täckningsfaktorn förblir oförändrad inte leda till en förlängning av avsättningstidsplanen. Följaktligen bör eventuella anståndsåtgärder som beviljas under det tredje året efter klassificeringen som nödlidande exponering för osäkrade exponeringar, eller under det sjunde året efter klassificeringen som nödlidande exponering för säkrade exponeringar, inte försena att de nödlidande exponeringarna täcks fullt ut.

(11)  För att säkerställa att kreditriskskyddsvärderingen av institutets nödlidande exponeringar sker i enlighet med en tillsynsmetod bör EBA överväga behovet av, och om det är nödvändigt utveckla, en gemensam metod, i synnerhet när det gäller antaganden som hänför sig till återvinningsbarhet och möjlighet att ta säkerhet i anspråk, och eventuellt inklusive minimikrav för omvärdering av kreditskyddet i fråga om tidsramar.

(12)  För att säkerställa en smidig övergång till denna nya säkerhetsmekanism bör de nya reglerna inte tillämpas på exponeringar som uppkommit före ... [den dag då denna förordning träder i kraft].

(13)  Förordning (EU) nr 575/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EU) nr 575/2013

(1)  I artikel 36.1 ska följande led läggas till som led m:

”(m) Tillämplig summa av otillräcklig täckning för nödlidande exponeringar.”.

(2)  Följande artiklar ska införas som artiklarna 47a, 47b och 47c:

”Artikel 47a

Nödlidande exponeringar

1.  Vid tillämpning av artikel 36.1 m ska exponering innefatta någon av följande poster, förutsatt att de inte ingår i institutets handelslager:

(a)  Ett skuldinstrument inbegripet ett räntebärande värdepapper, ett lån, ett förskott ▌eller en avistainlåning.

(b)  Ett låneåtagande, en lämnad finansiell garanti eller annat åtagande, oavsett om det är återkalleligt eller oåterkalleligt, med undantag för outnyttjade kreditfaciliteter som kan annulleras villkorslöst när som helst och utan uppsägningstid, eller som medger automatisk annullering på grund av försämring av låntagarens kreditvärdighet.

2.  Vid tillämpning av artikel 36.1 m ska ett skuldinstruments exponeringsvärde vara dess redovisade värde utan hänsyn till specifika kreditriskjusteringar, ytterligare värdejusteringar enligt artiklarna 34 och 105, belopp som dragits av i enlighet med artikel 36.1 m eller andra reduceringar av kapitalbasen som avser exponeringen eller en partiell avskrivning som institutet gjort sedan den senaste gången exponeringen klassificerades som nödlidande.

Exponeringsvärdet av ett skuldinstrument som förvärvades till ett lägre pris än det belopp som gäldenären är skyldig ska inkludera skillnaden mellan inköpspriset och det belopp som gäldenären är skyldig.

Vid tillämpning av artikel 36.1 m ska det exponeringsvärde för ett låneåtagande, lämnad finansiell garanti eller något annat åtagande som ingåtts enligt punkt 1 b vara dess nominella värde, vilket ska representera institutets maximala exponering mot kreditrisk utan hänsyn till eventuella betalda eller obetalda kreditriskskydd. I synnerhet ska

(a)  det nominella värdet av lämnade finansiella garantier vara det högsta belopp som företaget skulle behöva betala om garantin utnyttjas,

(b)  det nominella värdet av låneåtaganden vara det outnyttjade belopp som institutet åtagit sig att låna ut.

I det nominella värde som avses i andra stycket ska ingen hänsyn tas till specifika kreditriskjusteringar, ytterligare värdejusteringar enligt artiklarna 34 och 105, belopp som dragits av i enlighet med artikel 36.1 m eller andra reduceringar av kapitalbasen som avser exponeringen.

3.  Vid tillämpning av artikel 36.1 m ska följande exponeringar klassificeras som nödlidande:

(a)  En exponering för vilken ett fallissemang anses ha inträffat i enlighet med artikel 178.

(b)  En exponering som anses nedskriven i enlighet med tillämpliga redovisningsregler.

(c)  En exponering under prövning enligt punkt 7, om ytterligare anståndsåtgärder beviljas eller om exponeringen varit förfallen till betalning sedan mer än 30 dagar.

(d)  En exponering i form av ett åtagande som om det utnyttjades eller på annat sätt användes, sannolikt inte skulle betalas tillbaka till fullo utan att säkerheten måste realiseras.

(e)  En exponering i form av en finansiell garanti som sannolikt kommer att utnyttjas av den garanterade parten, inbegripet om den underliggande garanterade exponeringen uppfyller kriterierna för att betraktas som nödlidande.

Om ett institut vid tillämpning av led a har exponeringar i balansräkningen mot en viss gäldenär, vilka är förfallna till betalning sedan mer än 90 dagar och det motsvarar mer än 20 % av alla exponeringar i balansräkningen mot den gäldenären, ska alla exponeringar i och utanför balansräkningen mot den gäldenären betraktas som nödlidande.

4.  Exponeringar som inte varit föremål för en anståndsåtgärd ska upphöra att klassificeras som nödlidande vid tillämpning av artikel 36.1 m om alla följande villkor är uppfyllda:

(a)  Exponeringen uppfyller de avslutskriterier som tillämpas av institutet för upphörande av klassificering som nedskriven i enlighet med tillämpliga redovisningsregler och klassificeringen som fallerad i enlighet med artikel 178.

(b)  Gäldenärens situation har förbättrats så till den grad att institutet anser att sannolikheten för fullständig återbetalning i tid är tillräckligt stor.

(c)  Gäldenären är inte skyldig något belopp som är förfallet till betalning sedan mer än 90 dagar.

5.  Klassificeringen av en nödlidande exponering som en anläggningstillgång som innehas för försäljning i enlighet med tillämpliga redovisningsregler ska inte upphöra att klassificeras som nödlidande exponering vid tillämpning av artikel 36.1 m.

6.  Nödlidande exponeringar som inte är föremål för anståndsåtgärder ska upphöra att klassificeras som nödlidande vid tillämpning av artikel 36.1 m om alla följande villkor är uppfyllda:

(a)  Exponeringarna är inte längre i en sådan situation att de kan klassificeras som nödlidande enligt punkt 3.

(b)  Minst ett år har gått antingen sedan anståndsåtgärderna beviljades eller sedan exponeringen klassificerades som nödlidande.

(c)  Det finns inga belopp som är förfallna till betalning efter anståndsåtgärden och institutet anser på grundval av en analys av gäldenärens finansiella situation att sannolikheten för fullständig återbetalning i tid är tillräckligt stor.

Vid tillämpning av led c får fullständig återbetalning i tid anses sannolik om gäldenären utfört regelbundna återbetalningar i tid av belopp som motsvarar något av följande:

(i)  Det belopp som var förfallet till betalning när anståndsåtgärden beviljades, om förfallna belopp förekom.

(ii)  Det belopp som skrivits av enligt den beviljade anståndsåtgärden, om inga förfallna belopp förekom.

7.  Om en nödlidande exponering har upphört att klassificeras som nödlidande enligt punkt 6, ska en sådan exponering vara under prövning till dess att samtliga följande villkor är uppfyllda:

(a)  Minst två år har gått sedan den dag då exponeringen med anstånd omklassificerades till presterande.

(b)  Regelbundna betalningar i tid har gjorts under åtminstone halva den period då exponeringen är under prövning, vilket har resulterat i att en betydande del av de totala kapital- eller räntebeloppet betalats.

(c)  Ingen av exponeringarna mot gäldenären är förfallen till betalning sedan mer än 30 dagar.

Artikel 47b

Anståndsåtgärder

1.  Vid tillämpning av artikel 47a ska anståndsåtgärder inbegripa en eftergift från ett instituts sida till en gäldenär vars finansiella situation har eller sannolikt kommer att få svårigheter att uppfylla sina finansiella åtaganden. En eftergift kan innebära en förlust för långivaren och ska avse någon av följande åtgärder:

(a)  En ändring av villkoren i en skuldförbindelse, om sådana ändringar inte skulle ha beviljats om inte gäldenären inte fått svårigheter att uppfylla sina finansiella åtaganden.

(b)  En fullständig eller partiell refinansiering av skuldförbindelsen, om en sådan refinansiering inte hade beviljats om inte gäldenären fått svårigheter att uppfylla sina finansiella åtaganden.

2.  Vid tillämpning av punkt 1 ska åtminstone följande situationer anses vara anståndsåtgärder:

(a)  Nya avtalsvillkor som är förmånligare för gäldenären än de tidigare avtalsvillkoren om gäldenären har eller sannolikt kommer att få svårigheter att fullgöra sina finansiella åtaganden.

(b)  Nya avtalsvillkor som är förmånligare för gäldenären än de avtalsvillkor som samma institut erbjöd gäldenärer med liknande riskprofil vid samma tidpunkt om gäldenären har eller sannolikt kommer att få svårigheter att fullgöra sina finansiella åtaganden.

(c)  Exponeringen i de ursprungliga avtalsvillkoren klassificerades som nödlidande före ändringen av avtalsvillkoren eller skulle ha klassificerats som nödlidande om inga ändringar av avtalsvillkoren gjorts.

(d)  Åtgärden resulterar i att skuldförbindelsen helt eller delvis upphävs.

(e)  Institutet godkänner tillämpningen av klausuler som ger gäldenären rätt att ändra avtalsvillkoren, och exponeringen klassificerades som nödlidande före tillämpningen av dessa klausuler eller skulle ha klassificerats som nödlidande om dessa klausuler inte tillämpats.

(f)  Vid eller nära den tidpunkt då lånet beviljades betalade gäldenären av kapitalbelopp eller ränta på en annan skuldförbindelse med samma institut som klassificerades som en nödlidande exponering eller skulle ha klassificerats som nödlidande om dessa betalningar inte gjorts.

(g)  Ändringen av avtalsvillkoren inbegriper återbetalningar som gjorts genom att säkerheter tagits i beslag, om sådana ändringar utgör en eftergift.

3.  Vid tillämpning av punkt 1 är följande omständigheter indikatorer på att anståndsåtgärder antagits:

(a)  Det ursprungliga avtalet har varit förfallet till betalning sedan mer än 30 dagar minst en gång under tremånadersperioden före ändringarna av avtalet, eller skulle ha varit förfallet sedan mer än 30 dagar om inga ändringar gjorts.

(b)  Vid eller nära den tidpunkt då kreditavtalet ingicks betalade gäldenären av kapital- eller räntebelopp på en annan skuldförbindelse med samma institution som varit förfallen till betalning under minst 30 dagar minst en gång under tremånadersperioden före det att nya skulder beviljats.

(c)  Institutet godkänner tillämpningen av klausuler som ger gäldenären rätt att ändra avtalsvillkoren, och exponeringen har varit förfallen för betalning under 30 dagar eller skulle ha varit förfallen till betalning under 30 dagar om dessa klausuler inte hade tillämpats.

4.  Vid tillämpning av denna artikel ska en gäldenärs svårigheter att uppfylla sina finansiella åtaganden bedömas på gäldenärsnivå, med beaktande av alla juridiska personer i gäldenärens grupp som faller inom ramen för de redovisningsregler som är tillämpliga på den grupp eller de fysiska personer som kontrollerar gruppen.

Artikel 47c

Avdrag för nödlidande exponeringar

1.  Vid tillämpning av artikel 36.1 m ska instituten fastställa den tillämpliga summa av otillräcklig täckning separat för varje nödlidande exponering som ska dras av från poster i kärnprimärkapitalet genom att subtrahera det belopp som fastställs i led b från det belopp som fastställs i led a, om det belopp som avses i punkt a överstiger det belopp som avses i punkt b.

(a)  Summan av

(i)  den del av varje nödlidande exponering som saknar säkerhet, om sådan finns, multiplicerad med den tillämpliga faktor som avses i punkt 2,

(ii)  den säkrade delen av varje nödlidande exponering, om sådan finns, multiplicerad med den tillämpliga faktor som avses i punkt 3.

(b)  Summan av följande poster, under förutsättning att de avser samma nödlidande exponering:

(i)  Särskilda kreditriskjusteringar.

(ii)  Ytterligare värdejusteringar i enlighet med artiklarna 34 och 105.

(iii)  Andra reduceringar av kapitalbasen.

(iv)  För institut som beräknar de riskvägda exponeringsbeloppen med hjälp av internmetoden, det absoluta värdet av de belopp som dragits av enligt artikel 36.1 d som rör nödlidande exponeringar, där det absoluta värdet för varje nödlidande exponering fastställs genom att det belopp som dragits av enligt artikel 36.1 d multipliceras med den förväntade förlustens bidrag för den nödlidande exponeringen till de totala förväntade förlusterna för fallerade eller icke-fallerade exponeringar, beroende på vad som är tillämpligt.

(iva)  Om en nödlidande exponering förvärvats till ett lägre pris än det belopp som gäldenären är skyldig, skillnaden mellan förvärvspriset och det belopp som gäldenären är skyldig.

(ivb)  Belopp som institutet har skrivit av sedan exponeringen klassificerades som nödlidande.

Den säkrade delen av en nödlidande exponering är den del av en sådan exponering som vid beräkningen av kapitalbaskrav enligt del tre avdelning II anses vara täckt av betalt kreditriskskydd eller obetalt kreditriskskydd eller helt och hållet genom panträtt i fast egendom.

Den del av en nödlidande exponering som saknar säkerhet motsvarar skillnaden, om sådan finns, mellan värdet av den exponering som avses i artikel 47a.1 och den säkrade delen av exponeringen, om sådan finns.

2.  Vid tillämpningen av punkt 1 a i ska följande faktorer gälla:

(c)  1 för den säkrade delen av en nödlidande exponering ska gälla från och med första dagen det fjärde året efter det att den klassificerats som nödlidande ▌.

3.  Vid tillämpningen av punkt 1 a ii ska följande faktorer gälla:

(e)  0,20 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad genom fast egendom i enlighet med avdelning II i del tre eller som är ett bostadslån som garanteras av en godtagbar skyddstillhandahållare i enlighet med artikel 201, ska gälla under perioden mellan den första och sista dagen i det fjärde året efter det att den klassificerats som nödlidande ▌.

(f)  0,23 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad med lös egendom eller andra godtagbara säkerheter i den mening som avses i denna förordning, ska gälla under perioden mellan den första och sista dagen i det fjärde året efter det att den klassificerats som nödlidande ▌.

(g)  0,30 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad med fast egendom enligt titel II i del tre eller som är ett bostadslån som garanteras av en godtagbar skyddstillhandahållare i enlighet med artikel 201, ska gälla under perioden mellan den första och sista dagen i det femte året efter det att den klassificerats som nödlidande ▌.

(h)  0,35 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad med lös egendom eller andra godtagbara säkerheter i den mening som avses i denna förordning, ska gälla under perioden mellan den första och sista dagen i det femte året efter det att den klassificerats som nödlidande ▌.

(i)  0,40 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad med fast egendom enligt titel II i del tre eller som är ett bostadslån som garanteras av en godtagbar skyddstillhandahållare i enlighet med artikel 201, ska gälla under perioden mellan den första och sista dagen i det sjätte året efter det att den klassificerats som nödlidande ▌.

(j)  0,50 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad med lös egendom eller andra godtagbara säkerheter i den mening som avses i denna förordning, ska gälla under perioden mellan den första och sista dagen i det sjätte året efter det att den klassificerats som nödlidande ▌.

(k)  0,55 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad med fast egendom enligt titel II i del tre eller som är ett bostadslån som garanteras av en godtagbar skyddstillhandahållare i enlighet med artikel 201, ska gälla under perioden mellan den första och sista dagen i det sjunde året efter det att den klassificerats som nödlidande ▌.

(l)  0,80 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad med lös egendom eller andra godtagbara säkerheter i den mening som avses i denna förordning, ska gälla under perioden mellan den första och sista dagen i det sjunde året efter det att den klassificerats som nödlidande ▌.

(m)  0,75 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad med fast egendom enligt titel II i del tre eller som är ett bostadslån som garanteras av en godtagbar skyddstillhandahållare i enlighet med artikel 201, ska gälla under perioden mellan den första och sista dagen i det åttonde året efter det att den klassificerats som nödlidande ▌.

(n)  1 för den delen av en nödlidande exponering som är säkrad med lös egendom eller andra godtagbara säkerheter i den mening som avses i denna förordning ska gälla under perioden från och med den första dagen i det åttonde året efter det att den klassificerats som nödlidande ▌.

(o)  0,80 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad med fast egendom enligt titel II i del tre eller som är ett bostadslån som garanteras av en godtagbar skyddstillhandahållare i enlighet med artikel 201, ska gälla under perioden mellan den första och sista dagen i det nionde året efter det att den klassificerats som nödlidande ▌.

(p)  1 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad med fast egendom enligt titel II i del tre eller som är ett bostadslån som garanteras av en godtagbar skyddstillhandahållare i enlighet med artikel 201, ska gälla under perioden från och med den första dagen i det tionde året efter det att den klassificerats som nödlidande ▌.

3a  Genom undantag från punkt 3 ska följande faktorer tillämpas på den del av nödlidande exponeringar som garanteras eller försäkras av ett officiellt exportkreditorgan:

(a)  0 för den säkrade delen av en nödlidande exponering ska gälla under perioden mellan ett och sju år efter det att den klassificerats som nödlidande.

(b)  1 för den säkrade delen av en nödlidande exponering ska gälla från och med den första dagen i det åttonde året efter det att den klassificerats som nödlidande.

5.  EBA ska bedöma de olika metoder som tillämpas för värdering av säkrade nödlidande exponeringar och får utarbeta riktlinjer för att fastställa en gemensam metod, inbegripet möjliga minimikrav för omvärdering när det gäller tidpunkter och ad hoc-metoder, för tillsynsvärdering av godtagbara former av betalt eller obetalt kreditriskskydd, i synnerhet när det gäller antaganden som hänför sig till återvinningsbarhet och möjligheten att ta säkerhet i anspråk. Dessa riktlinjer får också innehålla en gemensam metod för att fastställa den säkrade delen av en nödlidande exponering, enligt vad som avses i punkt 1.

Dessa riktlinjer ska utfärdas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.”.

5a.  Genom undantag från punkterna 2 och 3, om en exponering har beviljats en anståndsåtgärd enligt artikel 47b ska följande gälla:

(a)  Mellan ett år och två år efter dess klassificering som nödlidande ska den faktor som är tillämplig i enlighet med punkt 2 vid den tidpunkt då anståndsåtgärden beviljas tillämpas för en ytterligare period på ett år.

(b)  Mellan två och sex år efter dess klassificering som nödlidande ska den faktor som är tillämplig enligt punkt 3 vid den tidpunkt då anståndsåtgärden beviljas tillämpas under en ytterligare period på ett år.

Denna bestämmelse får endast tillämpas i samband med den första anståndsåtgärden som beviljats för en nödlidande exponering.

(3)  I artikel 111.1 ska första stycket ersättas med följande:

”1. Exponeringsvärdet av en tillgångspost ska vara dess redovisade värde efter tillämpning av specifika kreditriskjusteringar, ytterligare värdejusteringar i enlighet med artiklarna 34 och 105, avdragna belopp i enlighet med artikel 36.1 m och andra reduceringar av kapitalbasen som är hänförliga till tillgångsposten. Exponeringsvärdet för en post utanför balansräkningen som ingår i förteckningen i bilaga I ska utgöra följande procentandel av dess nominella värde efter reducering av specifika kreditriskjusteringar och belopp som dragits av i enlighet med artikel 36.1 m:”.

(4)  Artikel 127.1 ska ersättas med följande:

”1. Den osäkrade andelen av en post där gäldenären har fallerat i enlighet med artikel 178 eller, vid hushållsexponeringar, den osäkrade delen av en kreditfacilitet som har fallerat i enlighet med artikel 178, ska åsättas riskvikten

(a)  150 %, om summan av de specifika kreditriskjusteringar och de belopp som dragits av i enlighet med artikel 36.1 m understiger 20 % av den del av exponeringen som är utan säkerhet om dessa specifika kreditriskjusteringar och avdrag inte tillämpades,

(b)  100 %, om summan av de specifika kreditriskjusteringar och de belopp som dragits av i enlighet med artikel 36.1 m är minst 20 % av den del av exponeringen som är utan säkerhet om dessa specifika kreditriskjusteringar och avdrag inte tillämpades.”.

(5)  Artikel 159 ska ersättas med följande:

”Artikel 159

Behandling av förväntade förlustbelopp

Instituten ska dra av de förväntade förlustbelopp som beräknats i enlighet med artikel 158.5, 158.6 och 158.10 från allmänna och specifika kreditriskjusteringar och ytterligare värdejusteringar i enlighet med artiklarna 34 och 110 och andra avdrag från kapitalbasen som avser dessa exponeringar med undantag för de avdrag som gjorts i enlighet med artikel 36.1 m. Underkursbelopp på exponeringar i balansräkningen som förvärvats i samband med fallissemang i enlighet med artikel 166.1 ska behandlas på samma sätt som specifika kreditriskjusteringar. Specifika kreditriskjusteringar av exponeringar som har fallerat får inte användas för att täcka förväntade förlustbelopp i samband med andra exponeringar. Förväntade förlustbelopp för värdepapperiserade exponeringar samt allmänna och specifika kreditriskjusteringar som avser dessa exponeringar ska inte tas med i denna beräkning.”.

(6)  Artikel 178 1 b ska ersättas med följande:

” b) Någon av gäldenärens väsentliga kreditförpliktelser gentemot institutet, moderföretaget eller något av dess dotterföretag är förfallen till betalning sedan mer än 90 dagar. De behöriga myndigheterna får ersätta de 90 dagarna med 180 dagar för exponeringar som är säkrade genom bostadsfastigheter eller små och medelstora företags kommersiella fastigheter i klassen hushållsexponeringar och exponeringar mot offentliga organ. De 180 dagarna gäller inte vid tillämpning av artikel 36.1 m eller artikel 127.”.

(7)  Följande artikel ska införas som artikel 469a:

”Artikel 469a

Undantag från avdrag från kärnprimärkapitalposter för nödlidande exponeringar

Genom undantag från artikel 36.1 m får instituten inte dra av tillämpliga summor av otillräcklig täckning för nödlidande exponeringar från kärnprimärkapitalposter om exponeringen uppkommit före den .... [den dag då denna förordning träder i kraft].

Om villkoren för en exponering som uppkommit före den ... [den dag då denna förordning träder i kraft] ändras av institutet på ett sätt som ökar institutets exponering mot gäldenären, ska exponeringen anses ha uppkommit vid den tidpunkt då ändringen börjar gälla och den ska upphöra att omfattas av undantaget i första stycket.”.

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar  På rådets vägnar

Ordförande  Ordförande

(1)

Ännu ej offentliggjort i EUT.

(2)

EUT C 367, 10.10.2018, s. 43.

(3)

* Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar markeras med symbolen ▌.

(4)

  EUT C […], […], s. […].

(5)

  EUT C , , s. .

(6)

  COM(2017)0592, 11.10.2017.

(7)

  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, EUT L 176, 27.6.2013, s. 1.

(8)

  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013, EUT L 191, 28.6.2014, s. 1.


ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Titel

Minsta förlusttäckning för nödlidande exponeringar

Referensnummer

COM(2018)0134 – C8-0117/2018 – 2018/0060(COD)

Framläggande för parlamentet

13.3.2018

 

 

 

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

ECON

16.4.2018

 

 

 

Rådgivande utskott

       Tillkännagivande i kammaren

JURI

16.4.2018

 

 

 

Inget yttrande avges

       Beslut

JURI

27.3.2018

 

 

 

Föredragande

       Utnämning

Esther de Lange

31.5.2018

Roberto Gualtieri

31.5.2018

 

 

Behandling i utskott

3.9.2018

20.11.2018

 

 

Antagande

6.12.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

32

14

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Hugues Bayet, Pervenche Berès, Esther de Lange, Markus Ferber, Jonás Fernández, Giuseppe Ferrandino, Sven Giegold, Roberto Gualtieri, Gunnar Hökmark, Wolf Klinz, Bernd Lucke, Olle Ludvigsson, Fulvio Martusciello, Marisa Matias, Gabriel Mato, Bernard Monot, Caroline Nagtegaal, Stanisław Ożóg, Anne Sander, Alfred Sant, Martin Schirdewan, Molly Scott Cato, Pedro Silva Pereira, Peter Simon, Paul Tang, Marco Valli, Tom Vandenkendelaere, Miguel Viegas, Marco Zanni

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Simona Bonafè, Enrique Calvet Chambon, Herbert Dorfmann, Ashley Fox, Danuta Jazłowiecka, Thomas Mann, Luigi Morgano, Siegfried Mureşan, Lieve Wierinck

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Maria Heubuch, Agnes Jongerius, Jude Kirton-Darling, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Jeroen Lenaers, Rupert Matthews, Siôn Simon, Adam Szejnfeld, Thomas Waitz

Ingivande

7.12.2018


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

32

+

ALDE

Enrique Calvet Chambon, Wolf Klinz, Caroline Nagtegaal, Lieve Wierinck

PPE

Herbert Dorfmann, Markus Ferber, Gunnar Hökmark, Danuta Jazłowiecka, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Esther de Lange, Jeroen Lenaers, Thomas Mann, Fulvio Martusciello, Gabriel Mato, Siegfried Mureşan, Anne Sander, Adam Szejnfeld, Tom Vandenkendelaere

S&D

Hugues Bayet, Pervenche Berès, Simona Bonafè, Giuseppe Ferrandino, Roberto Gualtieri, Agnes Jongerius, Jude Kirton-Darling, Olle Ludvigsson, Luigi Morgano, Alfred Sant, Pedro Silva Pereira, Peter Simon, Siôn Simon, Paul Tang

14

-

ECR

Ashley Fox, Bernd Lucke, Rupert Matthews, Stanisław Ożóg

EFDD

Bernard Monot, Marco Valli

ENF

Marco Zanni

GUE/NGL

Marisa Matias, Martin Schirdewan, Miguel Viegas

VERTS/ALE

Sven Giegold, Maria Heubuch, Molly Scott Cato, Thomas Waitz

1

0

S&D

Jonás Fernández

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 11 januari 2019Rättsligt meddelande