Förfarande : 2018/2056(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0456/2018

Ingivna texter :

A8-0456/2018

Debatter :

PV 16/01/2019 - 25
CRE 16/01/2019 - 25

Omröstningar :

PV 17/01/2019 - 10.12
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2019)0042

BETÄNKANDE     
PDF 495kWORD 65k
11.12.2018
PE 625.375v02-00 A8-0456/2018

om genomförandet av direktiv 2011/7/EU om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner

(2018/2056(INI))

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

Föredragande: Lara Comi

ÄNDRINGSFÖRSLAG
MOTIVERING – BAKGRUND OCH SLUTSATSER
 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

MOTIVERING – BAKGRUND OCH SLUTSATSER

Förfarande och källor

Den 19 februari 2018 anförtroddes föredraganden uppgiften att utarbeta ett betänkande om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner(1).

Sedan hon utnämndes har föredraganden samlat in information och förlitat sig på bland annat följande källor:

  En utfrågning i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd den 12 juli 2018.

  Europeiska kommissionen Handbok för gränsöverskridande kredit- och fordringshantering. Stödja små och medelstora företag i att genomdriva gränsöverskridande fordringar, 2014(2).

  En europeisk genomförandebedömning av parlamentets utredningstjänst, Directive 2011/7/EU on late payments in commercial transactions European Implementation, 2018.

  Intrum, European Payment Report, 2018.

  Europeiska kommissionens studie Business-to-business transactions: a comparative analysis of legal measures vs. soft-law instruments for improving payment behaviour, 2018.

Sena betalningar – en introduktion:

Direktiv 2011/7/EU om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (inom både den offentliga och den privata sektorn) var inte den första unionsrättsakten med syftet att förbättra situationen för företag som råkade ut för förseningar och andra problem i sina relationer med andra företag och offentlig förvaltningar. Efter de första icke-bindande rekommendationerna från Europeiska kommissionen från 1995 antogs 2000 det första direktivet om sena betalningar. Omarbetningen från 2011 stärkte de befintliga reglerna för att ge borgenärerna bättre skydd.

De huvudsakliga prioriteringarna i direktivet är bland annat följande:

•  Harmonisering av de ömsesidiga betalningsvillkoren mellan företag samt mellan företag och offentlig förvaltning.

•  Avtalsfrihet i kommersiella transaktioner. Det har införts fasta betalningsvillkor (30 dagar för myndigheter och 60 dagar för privata företag) som reglerar de lagstadgade räntesatserna och ersättningsavgifterna för indrivningskostnader.

•  Att ställa gäldenärerna inför strikta åtgärder som avskräcker dem från att betala sent eller inrätta överdrivet långa avtalsmässiga betalningstider.

•  Att underlätta den interna marknadens funktion genom att göra betalningsrutinerna över hela EU mer enhetliga.

•  Att utveckla ett rättsläge och affärsklimat som stöder iakttagande av betalningsfrister i kommersiella transaktioner, för att underlätta tillgången till finansiering för små och medelstora företag.

Med tidsfristen för införlivande fastställd till den 16 mars 2013 stötte vissa medlemsstater på en rad problem, inklusive korrelationen mellan sena betalningar och administrativ börda, bristande nationella rättsliga system och skuldrefinansiering. Med beaktande av de återstående skillnaderna i betalningspraxis bland och inom de specifika länderna framkom det av Europaparlamentets analys från 2015 att det nya direktivets påverkan hade varit mer begränsad än vad som ursprungligen förutsetts.

En efterföljande utvärdering av direktivet om sena betalningar, baserad på omfattande undersökningar och samråd bland företag, fick Europeiska kommissionen att dra en allmänt positiv slutsats om direktivets effektivitet i sin rapport från 2016(3). Direktivet ansågs ha ökat medvetenheten om problemet med sena betalningar och resulterade i att olika nationella åtgärder vidtogs som stödde bestämmelserna i det. Faktum är att även under de efterföljande åren har de genomsnittliga betalningsperioderna sakta minskat, och länder som upplevde problem i kategorin offentliga myndigheter gjorde också ytterligare ansträngningar för att förbättra situationen (ibland ställda inför överträdelseförfaranden för dålig tillämpning av direktivet). Samtidigt fortsätter den principiella avtalsfriheten i relationer företag-till-företag (B2B) att resultera i att större företag drar fördel av sin starkare position på marknaden, och ett stort antal borgenärer hävdar att de av rädsla för att skada sina affärsförbindelser inte utövar sina rättigheter avseende ränta och kompensation.

Intrum-studien (2018) visar att bara 27 % av de små och medelstora företagen (av 9 607 europeiska företag), jämfört med 52 % av de stora företagen, säger att de känner till EU-direktivet om sena betalningar som är tillämpligt på B2B och gäldenärer inom den offentliga sektorn som är sena med betalningarna till en leverantör. Vidare säger 24 % av de stora företagen också att de har noterat en positiv påverkan på sina försenade betalningar från gäldenärer som härstammar från direktivet om sena betalningar, jämfört med 18 % av de små och medelstora företagen som säger samma sak. Medvetenheten om nationell lagstiftning som har genomförts för att vara förenlig med EU-direktivet är inte heller den särskilt hög bland små och medelstora företag; bara 33 % säger att de känner till den lokala lagstiftningen.

Detta är olyckligt eftersom dessa regler måste genomföras för att skydda företagen och skapa ett sunt betalningsklimat(4).

Föredragandens ståndpunkt:

Den viktigaste punkt som framkommer från samråd med näringslivsorganisationerna är behovet av att förbättra efterlevnaden av direktivet om sena betalningar och nationell lagstiftning om sena betalningar, där det föreslås vissa åtgärder (rättsliga och frivilliga, förebyggande, korrigerande) som kan förbättra dess effektivitet och transparens genom att bidra till lösningen av problemet med asymmetrier på den kommersiella marknaden och till att skapa lika villkor för stora och små företag.

I de sektorer som påverkas mest av orättvis betalningspraxis skulle man inom ramen för sektoriella interventioner kunna beakta de olika sektorernas särart (rörande t.ex. byggsektorn, allmännyttiga tjänster och transporter, professionella tjänster, tillverkningsindustrin, livsmedel och drycker, IT/telekommunikation).

De senaste åren har europeiska företag, i synnerhet små och medelstora företag, betonat de huvudsakliga orsakerna till försenade betalningar, såsom ekonomiska problem hos deras gäldenärer (62 %), avsiktligt sena betalningar (48 %), administrativ ineffektivitet (45 %), tvister angående levererade varor och tjänster (19 %)(5). Det är uppenbart att sena betalningar orsakas både av ineffektivitet och negativa yttre förhållanden samt av illvillig och avsiktlig affärspraxis.

Vidare förklarar företag som accepterar längre betalningstider ofta att det är allmänt vedertaget i deras sektor (55 %) och att de inte vill skada affärsrelationerna (46 %)(6).

Bland de olika företagen är små och medelstora företag mer benägna att acceptera eller åläggas längre betalningstider av större företag på grund av maktobalansen och en rädsla för att skada affärsrelationerna och förlora ett framtida kontrakt.

Med tanke på att direktiv 2011/7/EU fram till nu fortfarande är det mest lämpliga instrumentet för att bekämpa sena betalningar och att det är förenligt med lagstiftning och övrig EU-policy som syftar till att skapa lika villkor för företag, anser föredraganden att det är lämpligt att införa icke-bindande korrigerande åtgärder som syftar till att förbättra entreprenörsbeteendet och ge företag, i synnerhet små och medelstora företag, ökat medvetande om sina rättigheter utifrån direktivet och utövandet av dessa rättigheter.

Det rekommenderas därför att medlemsstaterna håller frågor om sena betalningar i centrum för den politiska dagordningen och samtidigt vidtar en rad åtgärder med följande syften: a) Avskräcka från skadligt affärsbeteende och omvänt belöna positivt beteende hos företag, då det har visat sig att det är en smart affärsstrategi att betala i tid, eftersom ansvariga betalare kan förhandla fram bättre avtal och kan lita på pålitliga leverantörer. b) Ge mer information och utbildning till nya entreprenörer, i synnerhet små och medelstora företag, om kredit- och fakturahantering. c) Uppmuntra och förbättra strängare kontroller, i synnerhet bland stora företag, och användning av administrativa sanktioner. d) Beakta former av lämplig kompensation/gottgörelse till företag som en offentlig förvaltning är skyldig pengar. e) Förbättra transparensen för betalningspraxis och främja alternativ tvistlösning, uppförandekoder för snabba betalningar och företagens sociala ansvar (CSR). f) Öka informationsverksamheten om frågor kopplade till sena betalningar i B2B-transaktioner, inklusive rättigheter och påföljder utifrån direktivet om sena betalningar eller övriga nationella åtgärder.

Det är tydligt att även offentlig förvaltning spelar en grundläggande roll, där det, först och främst, krävs att förvaltningen föregår med gott exempel genom att betala sina leverantörer inom den avtalade tidsramen. I och med att administrativa sanktioner drivs igenom av myndigheter kan dessutom ett direktingripande från offentlig förvaltning innebära att man kan komma över rädslan och hjälpa till att undvika att ansvaret för att vidta åtgärder mot gäldenären läggs på borgenären.

(1)

EUT L 48, 23.2.2011, s. 1.

(2)

https://publications.europa.eu/sv/publication-detail/-/publication/3f507938-7bf7-4b22-a61b-9bac11703581

(3)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (omarbetning) https://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2011:048:0001:0010:SV:PDF.

(4)

Intrum, 2018.

(5)

Intrum, 2018.

(6)

CATI-undersökningen, fråga 5.


FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om genomförandet av direktiv 2011/7/EU om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner

(2018/2056(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner(1),

–  med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktiv 2011/7/EU (COM(2016)0534) och det åtföljande arbetsdokumentet (SWD(2016)0278),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2016 om strategin för den inre marknaden(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 september 2016 om tillgång till finansiering för små och medelstora företag och mer diversifierad finansiering till små och medelstora företag i en kapitalmarknadsunion(3),

–  med beaktande av djupanalysen Directive 2011/7/EU on late payments in commercial transactions: European Implementation Assessment (direktiv 2011/7/EU om sena betalningar vid handelstransaktioner: bedömning av genomförandet på EU-nivå), som offentliggjordes av Europaparlamentets utredningstjänst i juli 2018,

–  med beaktande av de europeiska betalningsrapporter (European Payment Reports) som Intrum publicerat,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8–0456/2018), och av följande skäl:

A.  Betalningar är affärslivets blodomlopp, och i livskraftiga och effektiva affärsmiljöer leder snabba betalningar till att företag kan betala tillbaka sina skulder i tid och expandera, investera, skapa sysselsättning, skapa bredare ekonomisk tillväxt och främja den europeiska ekonomin rent allmänt.

B.  De flesta varor och tjänster som tillhandahålls och levereras på den inre marknaden mellan ekonomiska aktörer eller mellan ekonomiska aktörer och offentliga myndigheter tillhandahålls och levereras på grundval av senare betalning, genom ett system där leverantören ger kunden tid att betala fakturan enligt överenskommelse mellan parterna eller enligt vad som anges i fakturan eller föreskrivs enligt relevant lagstiftning.

C.  Att göra sena betalningar är en skadlig praxis som har en negativ effekt på utvecklingen av Europas företag, i synnerhet små och medelstora företag som inte har något förutsägbart likviditetsflöde när sena betalningar inträffar.

D.  Små och medelstora företag påverkas vanligtvis särskilt, genom negativ inverkan på deras likviditet, vilket komplicerar deras ekonomiska förvaltning och påverkar deras konkurrenskraft och lönsamhet.

E.  Stora företag har mer resurser till sitt förfogande än små och medelstora företag för att skydda sig mot sena betalningar, t.ex. via förskottsbetalningar, kreditkontroller, skuldindrivning, bankgarantier eller kreditförsäkringar, och kan dessutom ha bättre förutsättningar att dra nytta av den allmänna låga räntenivåmiljön för att öka sina investeringar och skapa ett bättre förhandlingsläge.

F.  Enligt direktiv 2011/7/EU (direktivet om sena betalningar) har offentliga myndigheter ”ett särskilt ansvar”(4) för att främja ett affärsklimat som stöder iakttagande av betalningsfrister.

G.  Genom direktivet om sena betalningar tillhandahålls bland annat betalningsperioder för transaktioner av typerna företag-till-företag (B2B) och myndighet-till-företag (PA2B), automatisk rätt till ränta för sena betalningar, ett minimum på 40 EUR i kompensation för indrivningskostnader och en lagstadgad ränta på minst 8 % över Europeiska centralbankens referensränta.

H.  Trots den allmänna minskning av de genomsnittliga betalningsperioderna som direktivet om sena betalningar har gett upphov till betalas 6 av 10 företag i EU fortfarande senare i B2B-transaktioner än vad som överenskommits i avtalet.

I.  Bland de olika företagen är små och medelstora företag mest benägna att acceptera längre eller orättvisa betalningsvillkor, eller så kan de åläggas sådana av större företag, detta på grund av en obalans i förhandlingsutrymmet och en rädsla för att skada affärsrelationerna och förlora ett framtida kontrakt.

J.  Enligt mätningen Atradius Payment Practices Barometer meddelar 95 % av de små och medelstora företagen att de får betalt sent i Europa, vilket är en högre andel än stora företag, och det gör att man kan dra slutsatsen att små och medelstora företag har en tendens att betala mer skyndsamt än stora företag, men att få betalt senare.

K.  Sena betalningar påverkar alla ekonomiska sektorer, men är särskilt genomgripande i dem med företrädesvis små och medelstora företag i den relevanta värdekedjan (t.ex. byggsektorn, allmännyttiga tjänster och transporter, professionella tjänster, tillverkningsindustrin, livsmedel och drycker samt IT/telekommunikation).

L.  Sena betalningar står fortfarande för 1 av 4 konkurser inom EU.

M.  Sena betalningar medför extra kostnader för företagen eftersom de måste lägga resurser på att jaga sena betalare eller betala ränta på den kredit som tecknats för att fortsätta att driva verksamheten.

N.  Sena betalningar eller rädsla för att få betalt sent är fortfarande en av de huvudsakliga hindren för små och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingskontrakt.

O.  Varje dag av minskning av betalningsförseningarna kan spara 158 miljoner EUR i finanskostnader, och det ytterligare kassaflödet skulle kunna bidra till 6,5 miljoner ytterligare jobb i Europa.

P.  Kommissionen har inlett överträdelseförfaranden mot fyra medlemsstater (Grekland, Slovakien, Spanien och Italien) avseende otillräcklig tillämpning av direktivet om sena betalningar och har väckt talan mot Italien vid domstolen.

Q.  Vissa medlemsstater har lanserat initiativ för att sprida en kultur med uppförandekoder för snabba betalningar, frivilligt åtagande på branschnivå eller kraftigare synergieffekter med regler för offentlig upphandling.

R.  I kommissionens rapport om tillämpningen av direktivet om sena betalningar som publicerades 2016 drogs slutsatsen att det faktum att företag var medvetna om sina rättigheter enligt direktivet dock inte innebar att de utnyttjade dessa rättigheter och att bristen på ett gemensamt system för att övervaka genomsnittliga betalningstider, bristen på tydlighet avseende vissa nyckelkoncept i direktivet, samt marknadsobalansen mellan större och mindre företag, verkade vara de huvudsakliga faktorer som förhindrade en effektiv tillämpning av direktivet.

S.  Eftersom sena betalningar är ett mångfacetterat, komplicerat problem som orsakas av övergripande förhållanden, som är vanliga inom alla sektorer och alla typer av transaktioner (såsom kassaflödesproblem, makt- och storleksobalans mellan företag, försörjningskedjans struktur, administrativ ineffektivitet, dålig tillgång till krediter, bristande kunskap om faktura- och kredithantering) samt av påverkan från externa faktorer (t.ex. den ekonomiska situationen och den nationella affärskulturen) är det inte möjligt att urskilja en lösning som skulle avhjälpa alla problem.

T.  Förslaget till direktiv om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan (COM(2018)0173) innehåller bestämmelser om sen inbetalning för lättfördärvliga varor och om att medlemsstaterna ska utse en tillsynsmyndighet som ska övervaka efterlevnaden av bestämmelserna.

U.  De problem som leder till sena betalningar måste angripas genom en kombination av rättsliga och frivilliga åtgärder, med riktade ingripanden som involverar kommissionen, medlemsstaterna och näringslivsorganisationerna. En sådan kombination skulle inkludera preventiva åtgärder som riktar in sig på åtgärder innan en transaktion äger rum och korrigerande lösningar som tar itu med problem efter att en transaktion har slutförts. Alla lösningar, vare sig de är reglerande eller frivilliga, ska beakta den berörda ekonomiska sektorns särart.

Förbättra betalningsbeteendet inom EU genom en kombination av rättsliga och frivilliga åtgärder

1.  Europaparlamentet anser att både direktivet om sena betalningar och nationell lagstiftning om sena betalningar måste genomföras på ett bättre sätt, skyndsamt och effektivt, genom iakttagande av de högsta gränser som har fastställts för betalning av fakturor och genom åtgärder som syftar till att förbättra reglerna om betalningsvillkor och motverka orättvis praxis. Parlamentet noterar att dessa åtgärder kan kategoriseras enligt karaktär (rättslig eller frivillig), omfattning (horisontell eller sektorsspecifik) och syfte (förebyggande, korrigerande eller förändring av affärskultur). Parlamentet anser att den befintliga lagstiftningen och åtgärderna mot överträdelser, samtidigt i vissa medlemsstater, har börjat leda till en förändring av kulturen bland offentliga förvaltningar inom hela EU, i form av en allmän minskning av betalningsförseningarna.

2.  Europaparlamentet vidhåller att det inte finns någon standardlösning när det gäller att angripa frågan om sena betalningar, eftersom längre betalningsfrister som åtminstone överensstämmer med bestämmelserna i direktiv 2011/7/EU inom vissa sektorer för handel mellan företag i vissa fall kan uppfylla företagens behov, utan man måste beakta varje sektors särart. Parlamentet betonar dock att åtgärder bör vidtas för att gå i riktning mot betalningsfrister på 30 dagar – och att betalningsfrister på över 60 dagar, vilket medges enligt direktiv 2011/7/EU, utgör ett kryphål som lämnar utrymme för långa betalningstider som kan skada företagen själva, särskilt de små och medelstora företagen – samtidigt som avtalsfriheten mellan företag på marknaden respekteras. Parlamentet betonar betydelsen av att alltid säkerställa lika villkor för företag med en dominerande ställning och små aktörer.

Förebyggande åtgärder

3.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör fastställa striktare betalningstider. Parlamentet noterar att vissa medlemsstater har begränsat den standardmässiga betalningstiden till 30 dagar, samtidigt som bara några få medlemsstater har infört maximibetalningstider som parterna inte får avvika från. Parlamentet noterar vidare att införandet av maximibetalningstider är vanligare på sektorsnivå. Parlamentet anser att lagstiftning som anger striktare betalningstider skulle vara effektiv när det gäller att i viss utsträckning korta deras längd och, förutsatt att detta drivs igenom, skulle skapa lika villkor för stora och små företag. Parlamentet betonar i detta sammanhang att en mer enhetlig och förenklad uppsättning regler skulle kunna bidra till att förtydliga vad borgenärer och gäldenärer kan förvänta sig vid sena betalningar och därmed förbättra förutsägbarheten för deras ekonomiska verksamhet.

4.  Europaparlamentet anser att införandet av förbättrad transparens vad gäller betalningsbeteende skulle kunna avskräcka från sena betalningar. Parlamentet anser att tillgång till denna information kan fungera som ett incitament för offentliga organ och företag att förbättra sin betalningspraxis och fullgöra sina monetära skyldigheter. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna till att överväga olika former av obligatoriskt offentliggörande av betalningsbeteende såsom databaser eller register, för både privat och offentlig sektor.

5.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna till att överväga att inrätta obligatoriska system för tillhandahållande av information om gott betalningsbeteende (”namnge och beröm”) och främja en kultur med snabba betalningar i affärsförbindelserna med tanke på att det bl.a. har visat sig att det är en smart affärsstrategi att betala i tid, eftersom ansvariga betalare kan förhandla fram bättre avtal och lita på pålitliga leverantörer. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie om befintliga nationella system för tillhandahållande av information om gott betalningsbeteende (”namnge och beröm”) för både företag och offentliga myndigheter, och att undersöka om det går att upprätta gemensamma kriterier för dessa system på EU-nivå.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av att förse entreprenörer, i synnerhet små och medelstora företag, med mer information om och utbildning i kredit- och fakturahantering. Parlamentet påminner om att effektiv kredithantering förkortar den genomsnittliga insamlingsperioden och därför upprätthåller ett optimalt kassaflöde, och således minskar kreditrisken och ökar tillväxtpotentialen. Parlamentet anser att även tjänstemän inom offentlig förvaltning bör få utbildning samt att utbildning och stöd också skulle kunna göra små och medelstora företag mer benägna att dra nytta av påföljderna i direktivet om sena betalningar. Parlamentet noterar att små och medelstora företag tyvärr ofta saknar kapacitet att investera i utbildning och att det för närvarande inte finns några program på EU-nivå eller nationell nivå som fokuserar på att förbättra företagens kunskaper om kredit- och fakturahantering. Parlamentet anser att mer EU-medel om möjligt borde riktas mot finansiell utbildning av små och medelstora företag och uppmanar därför medlemsstaternas myndigheter att öka sina insatser för att tillhandahålla mer utbildning i kredithantering för små och medelstora företag. Parlamentet anser dessutom att utbildningen och stödet även bör inbegripa riktlinjer för återkrav av sena betalningar vid gränsöverskridande och andra transaktioner, och uppmanar därför kommissionen att fortsätta att införliva dessa riktlinjer och annan användbar information, såsom de rättigheter och instrument som entreprenörer har tillgång till i rättstvister med gäldenärer, i informationsportalen ”Ditt Europa” och att säkerställa stöd till företag genom European Enterprise Network.

Korrigerande åtgärder

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och näringslivsorganisationerna att överväga inrättandet av nationella och regionala kostnadsfria och konfidentiella medlingstjänster (medling, förlikning, skiljedomsförfarande och prövning), tillgängliga för alla företag, som ett alternativ till rättegång, för att lösa betalningstvister och bevara affärsrelationerna, men också för att undervisa företagen om deras rättigheter och påföljder vid sen betalning. Parlamentet betonar att sådana medlingstjänster skulle kunna vara särskilt användbara för små och medelstora företag, som ofta inte har tillräckliga ekonomiska medel för att hantera rättsliga tvister och därför avstår från att hävda sina egna rättigheter. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att vederbörligen överväga möjligheten att med offentliga medel finansiera oberoende ombudsmän som ges i uppdrag att utreda tvister avseende sen eller utebliven betalning, bistå små företag vid lösningen av tvister avseende sen eller utebliven betalning, rådge om åtgärder i händelse av förfallna obetalda skulder och rekommendera lösningar, särskilt till små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att säkerställa effektiv tillgång till rättslig prövning i ärenden som rör återkrav av skulder vid gränsöverskridande transaktioner.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomdriva nationell lagstiftning och uppmuntra och förbättra striktare kontroller, exempelvis bland stora företag, och användning av administrativa sanktioner som är verkningsfulla, proportionerliga och avskräckande, och därigenom bidra till att förbättra betalningsbeteendet. Parlamentet vidhåller att direktintervention från offentliga myndigheter, eftersom det är de som genomdriver administrativa sanktioner, skulle kunna hjälpa till att överkomma rädslan och avlasta borgenärerna från ansvaret att vidta åtgärder mot gäldenärerna, eftersom myndigheterna direkt skulle genomdriva lagen och vidta diskretionära åtgärder mot företag som ägnar sig åt dålig betalningspraxis. Parlamentet anser att värdet av administrativa sanktioner och deras kumulativa karaktär skulle kunna avskräcka företag från att betala sent, och understryker att denna ordning bör tillämpas gradvis beroende på företagets efterlevnadsnivå.

9.  Europaparlamentet påpekar att trots att direktivet om sena betalningar antogs i februari 2011, och trots de nya mekanismer för skydd av entreprenörer som nyligen införts i vissa medlemsstater, går tusentals små och medelstora företag och uppstartsföretag i konkurs varje år i Europa, samtidigt som de väntar på att få sina fakturor betalda, däribland av nationella myndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta tvingande former av lämplig kompensation såsom gottgörelse och andra stödåtgärder som till exempel garantifonder för små och medelstora företag och factoring för företag som har pengar att kräva in från en offentlig myndighet, så att de inte tvingas i konkurs på grund av detta.

10.  Europaparlamentet noterar med stor oro situationen i vissa medlemsstater där offentliga myndigheter har försenat betalningarna avsevärt för varor och/eller tjänster som företag har försett dem med (varvid hälso- och sjukvårdssektorn är en av de sektorer som drabbats värst), infört klausuler om icke-tilldelning i upphandlingar och (genom lagstiftning) hindrat leverantörer från att vidta rättsliga åtgärder för indrivning av fordringar, varigenom dessa företag försatts i extrema ekonomiska svårigheter eller rent av konkurs. Parlamentet anser att för att stödja företag vars ekonomiska förvaltning kompliceras av försenade betalningar från offentliga myndigheter, måste medlemsstaterna införa snabbare och mer effektiva förfaranden för återbetalning av mervärdesskatt och skuldindrivning, särskilt för små och medelstora företag.

11.  Europaparlamentet pekar på att åtgärder i fråga om uppförandekoder och stadgar för snabba betalningar och företagens sociala ansvar (CSR), tillsammans med internrevision och interna genomförandekriterier, kan bidra till att skapa en ansvarsfull betalningskultur och till att säkerställa rättvisa relationer och tillit bland företagen.

12.  Europaparlamentet vidhåller att vissa koncept i direktivet, såsom termen grovt oskäligt avseende betalningsvillkor i avtalsenliga överenskommelser och avseende affärsmetoder, och när avtalsenliga betalningstider börjar och slutar, bör klargöras genom riktlinjer från kommissionen. Parlamentet noterar också den rättspraxis som håller på att utvecklas inom domstolen avseende tolkningen av vissa begrepp i direktivet (t.ex. företag, handelstransaktion och grovt oskäligt i mål C-256/15 och C-555/14).

13.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att förhindra att den offentliga sektorn avviker från de regler för betalningsfrister som fastställs i direktivet. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att, i ljuset av domstolens senaste rättspraxis (mål C-555/14), vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att offentliga myndigheter betalar sina leverantörer i tid och att borgenärerna automatiskt får lagstadgad ränta på sena betalningar och kompensation vid sena betalningar utbetald utan behov av indrivningsförfaranden och uppmanar kommissionen att föreslå automatisk beräkning av räntor.

14.  Europaparlamentet betonar att snabba betalningar är oerhört viktigt för att företag, framför allt små och medelstora företag, ska kunna överleva och växa. Parlamentet noterar att finansteknik och digital teknologi revolutionerar betalningssätt och -hastighet. Parlamentet förväntar sig därför en kraftig ökning av elektronisk fakturering och att traditionella betalningsformer gradvis ersätts med innovativa former (t.ex. leveranskedjefinansiering, factoring osv.) så att borgenären kan få betalt i realtid så snart fakturan har ställts ut.

15.  Europaparlamentet noterar med stort intresse de förfaranden som införts i vissa medlemsstater då offentliga myndigheter betalar sent, varvid centralförvaltningen kan utfärda en varning till en lokal myndighet om den senare inte har betalat sina leverantörer i tid och, om den sena betalningen skulle kvarstå, får betala leverantörerna direkt för de varor eller tjänster som levererats, och fryser betalningarna till den lokala myndighet som inte uppfyller kraven. Parlamentet anser att ett sådant system, som kombinerar pålitlig övervakning av de offentliga organens betalningsprestanda med en effektiv eskaleringsplan, som kommuniceras brett när den aktiveras, verkar ha åstadkommit resultat som kräver ytterligare analys och bör vidarebefordras till medlemsstaterna som ett exempel på god praxis.

16.  Europaparlamentet noterar med oro slutsatserna i kommissionens rapport, i vilken det anges att den huvudsakliga orsaken till att borgenärföretagen inte utövar sina rättigheter enligt direktivet om sena betalningar är rädslan för att skada goda affärsrelationer. Parlamentet anser i detta avseende att åtgärder bör vidtas för att göra det enklare för små och medelstora företag att driva igenom de rättigheter som ges i direktivet om sena betalningar. Parlamentet uppmanar i det här sammanhanget till ytterligare granskning av möjligheten, angiven i artikel 7.5 i direktivet om sena betalningar, att organisationer som officiellt representerar företag att vidta åtgärder inför medlemsstaternas domstolar på grundval av att villkoren eller praxisen i avtalet är grovt oskäliga.

17.  Europaparlamentet är positiv till vissa initiativ på branschnivå som tagits i en del medlemsstater, där deltagande företag har utarbetat en utfästelse som specificerar de konkreta steg som de kommer att ta för att säkerställa att deras mindre leverantörer betalas snabbare för de produkter eller tjänster de tillhandahåller. Parlamentet noterar att positivt utpekande (”namnge och beröm”) skulle kunna åstadkomma avsedda resultat genom självreglering på branschnivå samt tillhandahålla betydande stöd till små och medelstora företag.

18.  Europaparlamentet betonar betydelsen av offentlig upphandling som ett medel för att förbättra den inre marknadens funktionssätt. Parlamentet efterlyser förstärkta synergieffekter mellan direktivet om sena betalningar och reglerna för offentlig upphandling, i synnerhet möjligheten för upphandlande myndigheter att vidta åtgärder för att möjliggöra exkludering av entreprenörer som inte sköter sig från framtida upphandlingar om underleverantörer inte betalas i tid av huvudentreprenören när det åligger denne att göra det (direktivet om offentlig upphandling)(5), en mer omfattande användning av möjligheten i artikel 71.3 i direktivet om offentlig upphandling om att möjliggöra direktbetalningar till underleverantörer under vissa förhållanden, och göra betalningsbeteendet gentemot underleverantörer ett av de kriterier som potentiella entreprenörers ekonomiska förmåga ska utvärderas mot i offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa transparens och spårbarhet vad gäller offentliga myndigheters betalningar till entreprenörer och underleverantörer och vad gäller entreprenörers betalningar till sina underleverantörer eller leverantörer.

Slutsatser och rekommendationer

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fullt ansvar för genomförandet av offentliga förvaltningars betalningar och att förbättra sin lagstiftning för att säkerställa ett korrekt genomförande av direktivet om sena betalningar i alla dess delar, även genom att undanröja den nationella lagstiftning, de nationella bestämmelser eller den avtalspraxis inom den offentliga sektorn som strider mot direktivets syften, t.ex. förbud mot rättsliga åtgärder mot den offentliga sektorn och mot överlåtelse av den offentliga sektorns fordringar. Parlamentet upprepar samtidigt att kommissionen bör göra allt som står i dess makt för att se till att befintliga åligganden fullgörs fullt ut och på ett korrekt sätt.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att främja ”en avgörande kulturförändring, så att betalningar i rätt tid blir standard”(6) genom att vidta de mest ändamålsenliga åtgärderna, däribland utfärdande av riktlinjer om bästa praxis och, där så är nödvändigt och lämpligt, rättsliga initiativ, med beaktande av ovannämnda förslag, i syfte att skapa en tillförlitlig affärsmiljö för företag och en kultur med betalningar i rätt tid.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra betalningsföreläggandena effektivare, och understryker särskilt att verifieringsförfarandena för att kontrollera fakturorna samt varornas och tjänsternas överensstämmelse med specifikationerna i avtalet inte bör användas för att förlänga betalningstiderna på ett konstlat sätt bortom de gränser som fastställs i direktivet.

22.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna och kommissionen om att snabba betalningar är ett övergripande krav för livskraftiga affärsmiljöer och att den som sådan ska införlivas i alla politiska och lagstiftande initiativ som påverkar företag (t.ex. CSR, uppstartsföretag och plattform-till-företag-relationer).

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att använda sig av facktidskrifter, informationskampanjer och andra instrument för att öka medvetenheten om påföljderna vid sen betalning bland företag.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta och främja tillgången till lämpliga budgetposter för europeiska entreprenörer.

°

°  °

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

(1)

EUT L 48, 23.2.2011, s. 1.

(2)

EUT C 76, 28.2.2018, p. 112.

(3)

EUT C 204, 13.6.2018, p. 153.

(4)

Skäl 6 i direktiv 2011/7/EU.

(5)

Artikel 57.4 g i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG.

(6)

Skäl 12 i direktiv 2011/7/EU.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

6.12.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

33

2

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

John Stuart Agnew, Pascal Arimont, Carlos Coelho, Sergio Gaetano Cofferati, Lara Comi, Anna Maria Corazza Bildt, Daniel Dalton, Nicola Danti, Dennis de Jong, Pascal Durand, Maria Grapini, Robert Jarosław Iwaszkiewicz, Philippe Juvin, Antonio López‑Istúriz White, Eva Maydell, Marlene Mizzi, Nosheena Mobarik, Jiří Pospíšil, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Olga Sehnalová, Jasenko Selimovic, Igor Šoltes, Ivan Štefanec, Richard Sulík, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Mihai Ţurcanu, Anneleen Van Bossuyt, Marco Zullo

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Lucy Anderson, Anna Hedh, Arndt Kohn, Matthijs van Miltenburg

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

John Howarth, Flavio Zanonato


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

33

+

ALDE

Matthijs van Miltenburg, Jasenko Selimovic

ECR

Daniel Dalton, Nosheena Mobarik, Richard Sulík, Anneleen Van Bossuyt

EFDD

Robert Jarosław Iwaszkiewicz

GUE/NGL

Dennis de Jong

PPE

Pascal Arimont, Carlos Coelho, Lara Comi, Anna Maria Corazza Bildt, Philippe Juvin, Antonio López-Istúriz White, Eva Maydell, Jiří Pospíšil, Andreas Schwab, Ivan Štefanec, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Mihai Ţurcanu

S&D

Lucy Anderson, Sergio Gaetano Cofferati, Nicola Danti, Maria Grapini, Anna Hedh, John Howarth, Arndt Kohn, Marlene Mizzi, Christel Schaldemose, Olga Sehnalová, Flavio Zanonato

VERTS/ALE

Pascal Durand, Igor Šoltes

2

-

EFDD

John Stuart Agnew, Marco Zullo

0

0

 

 

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 8 januari 2019Rättsligt meddelande