Förfarande : 2018/2108(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0046/2019

Ingivna texter :

A8-0046/2019

Debatter :

PV 12/02/2019 - 6
CRE 12/02/2019 - 6

Omröstningar :

PV 12/02/2019 - 9.22
CRE 12/02/2019 - 9.22
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2019)0083

BETÄNKANDE     
PDF 236kWORD 78k
29.1.2019
PE 628.580v02-00 A8-0046/2019

om genomförandet av direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård

(2018/2108(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

Föredragande: Ivo Belet

MOTIVERING – BAKGRUND OCH SLUTSATSER
 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 BILAGA: FÖRTECKNING ÖVER ENHETER ELLER PERSONER SOM FÖREDRAGANDEN HAR FÅTT INFORMATION FRÅN
 YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

MOTIVERING – BAKGRUND OCH SLUTSATSER

Förfarande och källor

Den 16 april 2018 anförtroddes föredraganden att utarbeta ett betänkande om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Detta betänkande är ett försök att analysera de nuvarande bristerna i genomförandet av direktivet och att lägga fram rekommendationer om hur direktivet kan förbättras. Föredraganden har därför anordnat möten med berörda parter (se bilagan).

Föredraganden bjöd också in berörda parter till en offentlig utfrågning i Europaparlamentet den 17 oktober 2018.

Direktivets ursprung, struktur och syfte

Enligt artikel 168.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska en hög hälsoskyddsnivå för människor säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder, samtidigt som EU:s medlemsstater ansvarar för organisation, förvaltning, finansiering och tillhandahållande av hälso- och sjukvård.

Under årens lopp har det i rättspraxis fastställts att patienter på särskilda villkor har rätt att få tillgång till hälso- och sjukvård i andra medlemsstater än i sin egen.

Huvudsyftet med direktivet är att skapa en ram och uppsättning rättigheter för hela EU för att säkerställa att unionsmedborgare har tillgång till vård utomlands, i syfte att underlätta ett närmare samarbete på ett antal medicinska och hälso- och sjukvårdsrelaterade områden, såsom e-hälsa och behandling av sällsynta sjukdomar.

De rättigheter som föreskrivs i direktivet existerar parallellt med liknande förmåner som föreskrivs i förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Direktivet påverkar inte tillämpningen av förordningen. I praktiken kan planerad och oplanerad vård ofta tillhandahållas på gynnsammare villkor om det sker inom ramen för förordningen. Därför kommer patienter att välja att vårdas i en annan medlemsstat enligt bestämmelserna i förordningen snarare än enligt dem i direktivet, eftersom det för oplanerad vård inte är nödvändigt med förskottsbetalning och ansökan om ersättning i efterhand.

Gränsöverskridande behandling inom ramen för direktivet ska vara kostnadsneutral för de nationella hälso- och sjukvårdssystemen, och i enlighet med denna princip omfattar direktivet endast kostnaderna upp till den nivå som gäller för behandling i hemmedlemsstaten, medan förordningen omfattar alla kostnader för patienterna.

Vissa aspekter av hälso- och sjukvården utomlands har dock förbättrats avsevärt efter direktivet. Förordningen omfattar endast hälso- och sjukvård som tillhandahålls av offentliga eller kontrakterade vårdgivare, medan direktivet omfattar alla vårdgivare i EU. Dessutom bör direktivet underlätta för planerad vård utomlands eftersom i jämförelse med gränsöverskridande hälso- och sjukvård inom ramen för förordningen, är förhandstillstånd snarare ett undantag än en skyldighet vid planerad vård.

Genomförande

I direktivet fastställdes tidsfristen för införlivande till den 25 oktober 2013. På grund av försenat eller ofullständigt genomförande inleddes överträdelseförfaranden mot 26 medlemsstater. Nu har alla medlemsstater anmält sina fullständiga införlivandeåtgärder.

Den andra fasen av kommissionens bedömning av efterlevnaden pågår fortfarande. Kommissionens främsta mål är att bedöma om alla nationella rättsakter och andra åtgärder överensstämmer med direktivet. Sammanlagt har mer än femhundra nationella åtgärder anmälts till kommissionen. Ett överträdelseförfarande pågår fortfarande, som ett resultat av utredningar på eget initiativ där information samlas in för en korrekt bedömning av efterlevnaden.

Finansiering

Finansieringen av gränsöverskridande hälso- och sjukvård kommer framför allt från EU:s andra (2008–2013) och tredje (2014–2020) folkhälsoprogram som innehåller totalt 64 miljoner euro per år i stöd till hälsorelaterade frågor. Kommissionen föreslår att finansieringen fortsätter inom ramen för Europeiska socialfonden+ (ESF+) som kommer att ha som ett av sina operativa mål att stödja genomförandet av unionslagstiftning på området gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Utöver detta tillhandahåller de tidigare och nuvarande (Horisont 2020) ramprogrammen för forskning, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden och InvestEU-fonden också medel för gränsöverskridande projekt inom hälso- och sjukvård och e-hälsa.

Patientrörlighet

Gränsöverskridande patientrörlighet är en viktig politisk fråga. Trots att patientrörligheten fortfarande är relativt låg, är gränsöverskridande hälso- och sjukvård för vissa patientgrupper den mest lämpliga och tillgängliga typen av vård, på grund av sällsynta sjukdomar eller geografisk närhet till hälso- och sjukvården. Gränsöverskridande patientrörlighet aktualiserar vissa frågor, såsom kontinuitet i vården och informationsutbyte mellan hälso- och sjukvårdspersonal på olika sidor av gränsen. Utöver detta finns det också logistiska och administrativa hinder som oavsiktligt kan påverka den gränsöverskridande vården för patienter negativt.

Det största flödet av patienter som reser för att erhålla hälso- och sjukvård efter att ha beviljats förhandstillstånd går från Frankrike till Spanien. När det inte krävs tillstånd är det största flödet från Frankrike till Tyskland. Om man tittar på patientflödets riktning märker man en tydlig trend att den största rörligheten sker över gemensamma gränser. Ett betydande undantag är dock antalet patienter som reser från Norge till Spanien.

Kommissionen har identifierat fyra områden som särskilt riskerar att utgöra hinder för patienter om inga åtgärder vidtas, nämligen ersättningssystemen, användning av förhandstillstånd, administrativa krav och avgifter för inkommande patienter.

Medlemsstaterna är enligt artikel 7 i direktivet skyldiga att anmäla alla beslut om att införa begränsningar – och i vissa medlemsstater kan införlivandet anses föranleda begränsningar – men trots det har kommissionen inte erhållit någon anmälan från medlemsstaterna.

Information till patienter – Nationella kontaktpunkter

Direktivet har goda förutsättningar att förbättra och underlätta patienters tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård, och framför allt att säkerställa bästa möjliga vårdkvalitet för alla patienter. För att direktivet ska bli framgångsrikt är det dock mycket viktigt att patienter, hälso- och sjukvårdspersonal och andra berörda parter är väl införstådda med alla direktivets aspekter. Så är tyvärr inte fallet i dagsläget.

En Eurobarometerundersökning från 2015 visar att färre än 20 % av medborgarna upplever att de är väl informerade om sina rättigheter i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Enligt artikel 6 i direktivet ska varje medlemsstat ha minst en nationell kontaktpunkt som ska förse patienter och hälso- och sjukvårdspersonal med information om deras rättigheter när det gäller gränsöverskridande tjänster eller produkter inom hälso- och sjukvård.

År 2017 mottogs 74 589 förfrågningar av de 29 nationella kontaktpunkterna i EU, Norge och andra EES-länder som lämnade uppgifter, men de flesta medlemsstaterna mottog färre än 1 000 förfrågningar. Antalet förfrågningar varierar starkt mellan olika nationella kontaktpunkter. Överlag känner patienterna inte till att det finns en nationell kontaktpunkt. Det är därför mycket viktigt med en bred och varaktig informationskampanj om de nationella kontaktpunkterna och patienträttigheter i fråga om gränsöverskridande vård.

Generellt saknas det djupgående information om patienträttigheter på de nationella kontaktpunkternas webbplatser. Det råder brist på information om vad som kan göras vid onödiga dröjsmål, om klagomålsförfaranden och tvistlösning samt information om hur lång tid det tar att behandla ansökningar om ersättning eller förhandstillstånd.

Europeiska referensnätverk

Enligt artikel 12 i direktivet bistår kommissionen medlemsstaterna i utvecklandet av europeiska referensnätverk mellan vårdgivare och kompetenscentrum i medlemsstaterna.

Den 1 mars 2017 inledde de första 24 europeiska referensnätverken officiellt sin verksamhet på grundval av den ram som tillhandahållits av kommissionen. Driften sköts av de berörda vårdgivarna och de nationella hälsovårdsmyndigheterna. Referensnätverken syftar till att ta itu med komplexa och sällsynta sjukdomar som kräver specialiserad behandling och kunskap. Sammanlagt kopplar nätverken samman mer än 900 högspecialiserade hälso- och sjukvårdsenheter vid mer än 300 sjukhus runt om i EU, Norge och EES-länderna.

Med tanke på att det finns 5 800 erkända sällsynta sjukdomar i EU som drabbar ungefär 6–8 % av alla EU-medborgare, är det bara ett fåtal patienter som drabbas av varje sällsynt sjukdom. Eftersom det samtidigt råder brist på relevant kunskap och expertis medför samarbete inom EU potentiellt ett högt mervärde.

e-hälsa

Målet med e-hälsa är att arbeta för att tillhandahålla hållbara ekonomiska och sociala nyttoeffekter genom europeiska system och tjänster som rör e-hälsa samt driftskompatibla tillämpningar för att nå en hög tillförlitlighets- och säkerhetsnivå, förbättra kontinuiteten i vården och säkerställa tillgång till säker hälso- och sjukvård av hög kvalitet.

Genom att maximera potentialen för e-hälsa i EU kan hälso- och sjukvårdspersonal dela patientjournaler och patientuppgifter över gränserna. Överförbara uppgifter kommer att leda till enklare gränsöverskridande hälso- och sjukvård med färre hinder, men de är också mycket viktiga för vidare forskning, särskilt när det gäller sällsynta sjukdomar.

Regionalt samarbete över gränserna

Gränsöverskridande regioner utgör 40 % av EU:s territorium och mer än var tredje europé lever i en gränsregion. Sammanlagt finns det 37 gränsöverskridande stadsområden i EU.

Gränsöverskridande hälso- och sjukvårdsinitiativ i gränsregioner har under årens lopp visat sig värdefulla. Likheter i geografiskt läge, vanor, kultur, språk och politiska och administrativa system påverkar stort hur hållbart samarbetet är.

Brexit

Uppskattningsvis får 1 000 brittiska medborgare varje år ersättning för behandling i enlighet med direktivet. Frankrike, Polen och Lettland hör till de mest populära behandlingsdestinationerna. Utöver detta behandlar Storbritannien i sin tur 1 500 patienter från EU-länder inom ramen för direktivet. Eftersom inte alla medlemsstater kan förse kommissionen med relevanta uppgifter om patientrörlighet är rörligheten till Storbritannien i praktiken något större än i uppskattningen. Förutom detta deltar ungefär 40 brittiska offentliga sjukhus i de europeiska referensnätverk som upprättats inom ramen för direktivet.


FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om genomförande av direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård

(2018/2108(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård(1),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 114 och 168,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen(2),

-  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(3),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 6 juni 2011 Mot moderna, flexibla och hållbara hälso- och sjukvårdssystem(4),

–  med beaktande av de fleråriga folkhälsoprogrammen för perioderna 2003–2008(5), 2008–2013(6) respektive 2014–2020(7),

–  med beaktande av kommissionens rapporter av den 4 september 2015 och av den 21 september 2018 om tillämpningen av direktiv 2011/24/EU om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (COM(2015)0421COM(2018)0651),

-  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 april 2018 om en digital omvandling av vård och omsorg på den digitala inre marknaden, om medborgarinflytande och ett hälsosammare samhälle (COM(2018)0233),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 18 juli 2018 om medlemsstaternas uppgifter om gränsöverskridande hälso- och sjukvård under 2016(8),

–  med beaktande av kommissionens genomförandebeslut 2011/890/EU av den 22 december 2011 om regler för inrättande, förvaltning och drift av ett nätverk av nationella myndigheter med ansvar för e-hälsa(9),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 maj 2015 En strategi för inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192),

–  med beaktande av handlingsplanen för e-hälsa 2012–2020, särskilt den uttryckliga gränsöverskridande dimensionen (COM(2012)0736),

–  med beaktande av kommissionens halvtidsutvärdering av handlingsplanen för e-hälsa 2012–2020 (COM(2017)0586),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 november 2008 om sällsynta sjukdomar (COM(2008)0679) och rådets rekommendation av den 8 juni 2009 om en satsning avseende sällsynta sjukdomar(10),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 5 september 2014 om tillämpningen av dess meddelande om sällsynta sjukdomar (COM(2014)0548),

–  med beaktande av rekommendationerna om de europeiska referensnätverken för sällsynta sjukdomar från EU:s expertkommitté för sällsynta sjukdomar av den 31 januari 2013 och tillägget till dessa av den 10 juni 2015,

–  med beaktande av revisionsrättens bakgrundsdokument från maj 2018 om gränsöverskridande hälso- och sjukvård i EU(11),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2017 Att stärka tillväxt och sammanhållning i EU:s gränsområden (COM(2017)0534),

–  med beaktande av den interinstitutionella proklamationen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter(12),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet samt yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0046/2019), och av följande skäl:

A.  Hälso- och sjukvårdssystem till överkomligt pris för alla i EU och medlemsstaterna är av avgörande betydelse för att säkerställa en hög nivå av folkhälsa, socialt skydd, social sammanhållning och social rättvisa, genom att de upprätthåller och säkerställer allmän tillgång. Patienternas livskvalitet tillerkänns stor betydelse i bedömningar av hälso- och sjukvårdens kostnadseffektivitet.

B.  I enlighet med artikel 168.7 i EUF-fördraget respekterar direktiv 2011/24/EU (nedan kallat direktivet) varje medlemsstats frihet att fatta lämpliga beslut om hälso- och sjukvård och påverkar eller inkräktar inte på de grundläggande etiska val som berörda myndigheter i medlemsstaterna gör. Både utbudet av tjänster som tillhandahålls och finansieringen av dessa tjänster varierar mellan olika medlemsstater. Direktivet erbjuder EU-medborgarna andra möjligheter till hälso- och sjukvård, utöver dem som finns i deras eget land.

C.  Hälsa kan betraktas som en grundläggande rättighet enligt artiklarna 2 (om rätten till liv) och 35 (om hälsoskydd) i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

D.  Hälso- och sjukvårdssystemen i EU står inför utmaningar på grund av en åldrande befolkning, budgetbegränsningar, ökad förekomst av kroniska och sällsynta sjukdomar, problem med att tillförsäkra grundläggande hälso- och sjukvård i landsbygdsområden samt höga läkemedelspriser. Medlemsstaterna ansvarar för att upprätta, uppdatera och över gränserna utbyta information om en katalog över läkemedel som det råder brist på, för att säkerställa att basläkemedel finns tillgängliga.

E.  Den hälso- och sjukvård som allmänheten behöver kan ibland bäst tillhandahållas i en annan medlemsstat, på grund av närhet, lättillgänglighet, vårdens specialiserade art eller kapacitetsbrist, exempelvis brist på basläkemedel, i den egna medlemsstaten.

F.  Resultatet av rapporten om tillämpningen av direktivet visar att 2015 hade inte alla medlemsstater genomfört direktivet fullt ut eller på korrekt sätt.

G.  Hälso- och sjukvårdssektorn är en viktig del av EU:s ekonomi och uppgår till 10 % av dess BNP – en siffra som skulle kunna stiga till 12,6 % fram till 2060 på grund av socioekonomiska faktorer.

H.  Enligt artikel 20 i direktivet har kommissionen en skyldighet att lägga fram en genomföranderapport om tillämpningen av direktivet vart tredje år. Kommissionen bör kontinuerligt utvärdera och regelbundet lägga fram information om patientflöden, om patientrörlighetens administrativa, sociala och ekonomiska dimensioner och om hur de europeiska referensnätverken och de nationella kontaktpunkterna fungerar.

I.   Enligt kommissionens rapport av den 21 september 2018 om tillämpningen av direktivet är det fortfarande svårt för medborgarna att ta reda på hur de kan utöva sina rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård. För att garantera en säker patientrörlighet krävs ytterligare tydlighet och öppenhet gällande de villkor som styr vårdgivarnas arbete.

J.   I kommissionens meddelande om e-hälsa av den 25 april 2018 konstateras att hälso- och sjukvårdssystemen kräver reformer och innovativa lösningar för att bli mer motståndskraftiga, tillgängliga och effektiva. Användningen av ny teknik och digitala verktyg bör därför stärkas för att höja kvaliteten på hälso- och sjukvårdstjänster och göra dem mer hållbara.

K.  Direktivet utgör en tydlig rättslig grund för samarbete och samverkan inom EU i fråga om utvärdering av medicinsk teknik, e-hälsa, sällsynta sjukdomar och säkerhets- och kvalitetsnormer för tjänster och produkter inom hälso- och sjukvården.

L.  EU-medborgare har rätt att få specialiserad vård i sin egen medlemsstat. Antalet patienter som utnyttjar den rätt till gränsöverskridande vård som föreskrivs i direktivet, inbegripet förebyggande medicinska tester, undersökningar och hälsokontroller, ökar dock bara väldigt långsamt.

M.  Vaccinationsprogrammen omfattas inte av direktivet, fastän de hör till EU:s mest verkningsfulla strategier och trots att de är svåråtkomliga för invånarna i vissa medlemsstater.

N.  Inte alla medlemsstater kunde lämna uppgifter eller information om de patienter som reser utomlands. Datainsamlingen är dessutom inte alltid jämförbar medlemsstaterna emellan.

O.  I ett samråd som kommissionen nyligen anordnade stödde 83 % av de tillfrågade att medicinska uppgifter kan lämnas ut i syfte att bedriva forskning och förbättra patienternas hälsotillstånd(13). En eventuell framtida integration av hälso- och sjukvårdssystemen måste ur digital synvinkel garantera att det är hälso- och sjukvårdssystemen och patienterna som är huvudansvariga för att skydda och förvalta dessa uppgifter, i syfte att garantera rättvisa, hållbarhet och patientsäkerhet.

P.  Den patientrörlighet i EU som omfattas av direktivets tillämpningsområde är fortfarande relativt låg och har inte haft några betydande budgetkonsekvenser för de nationella hälso- och sjukvårdssystemens hållbarhet.

Q.  Medlemsstaterna ansvarar för att ge tillgång till den hälso- och sjukvård som människor behöver och för att säkerställa att ersättning utbetalas för alla relevanta kostnader. Medlemsstaternas nationella hälso- och sjukvårdsväsen ansvarar för att fastställa de kriterier som gör det möjligt för medborgare att vårdas i en annan medlemsstat. I ett avsevärt antal medlemsstater stöter patienterna fortfarande på betydande hinder i kontakterna med hälso- och sjukvårdssystemen. Den administrativa bördan skulle kunna fördröja utbetalningen av ersättning. Denna situation förvärrar bara den fragmenterade tillgången till tjänster och bör därför åtgärdas genom en bättre samordning staterna emellan.

R.  Det europeiska sjukförsäkringskortet regleras genom förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen och dess genomförande skiljer sig väsentligt åt från en medlemsstat till en annan. Det är viktigt med ett enhetligt genomförande av det europeiska sjukförsäkringskortet och en ökad samordning mellan medlemsstaterna för att minska den befintliga administrativa bördan och garantera snabb och icke-diskriminerande ersättning till patienter, samtidigt som den fria rörligheten för EU-medborgare garanteras.

S.  Patienter ställs fortfarande inför praktiska och rättsliga svårigheter när de använder recept från en medlemsstat i en annan.

T.  De nationella kontaktpunkternas uppgift är att säkerställa att patienterna får rätt information så att de kan fatta välgrundade beslut.

U.  De nationella kontaktpunkterna är fortfarande inte tillräckligt kända bland allmänheten, vilket påverkar deras effektivitet. Huruvida de nationella kontaktpunkterna är effektiva och förmår att nå ut beror på det stöd de får från både EU och medlemsstaterna och på vad det finns för kommunikationskanaler, utbyte av god praxis och information, bland annat kontaktinformation, och riktlinjer för remittering av patienter.

V.  Det finns stora skillnader mellan de olika nationella kontaktpunkterna när det gäller funktionssätt, tillgänglighet, synlighet och fördelning av resurser, både kvalitativt och kvantitativt.

W.  En Eurobarometerundersökning från maj 2015(14) visar att patienter inte får tillräcklig information om sina rättigheter i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och att färre än 20 % av medborgarna upplever att de är väl informerade.

X.  Den gränsöverskridande hälso- och sjukvården kommer endast att vara effektiv om patienter, omsorgsgivare, hälso- och sjukvårdspersonal och andra berörda parter är väl informerade om den, och bestämmelserna på området är allmänt tillgängliga och åtkomliga.

Y.  Patienter, omsorgsgivare och hälso- och sjukvårdspersonal ställs fortfarande inför en stor brist på information om patienters rättigheter i allmänhet och i synnerhet de rättigheter som fastställs i direktivet.

Z.  Hälso- och sjukvårdspersonal hanterar mycket känsliga, patientrelaterade frågor som ställer krav på tydlig och lättförståelig kommunikation. Språkbarriärer skulle kunna stå i vägen för överföringen av information mellan hälso- och sjukvårdspersonalen och patienterna.

AA.  I ett antal medlemsstater kan ersättningsförfarandena göras åtskilligt bättre och enklare, särskilt när det gäller recept, särläkemedel, farmaceutiska läkemedel samt uppföljningsbehandling och -förfaranden.

AB.  I sex medlemsstater och i Norge finns det för närvarande inga system för förhandstillstånd alls, vilket ger patienterna frihet att välja och minskar den administrativa bördan.

AC.  Det finns ett antal bilaterala avtal mellan medlemsstater och regioner med gemensam gräns som skulle kunna ligga till grund för bästa praxis för att vidareutveckla gränsöverskridande hälso- och sjukvård i hela EU.

Genomförande

1.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som kommissionen vidtagit för att bedöma om medlemsstaterna har införlivat direktivet på ett korrekt sätt.

2.  Europaparlamentet noterar fördelarna med direktivet när det gäller att förtydliga reglerna om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och att säkerställa tillgång till säker gränsöverskridande hälso- och sjukvård av hög kvalitet i unionen, liksom när det gäller att uppnå patientrörlighet i enlighet med domstolens rättspraxis. Parlamentet uttrycker besvikelse över att många medlemsstater inte fullständigt har genomfört kraven för att garantera patienträttigheter. Parlamentet uppmanar därför eftertryckligen medlemsstaterna att säkerställa att direktivet genomförs på rätt sätt, och därmed garanterar en hög skyddsnivå för folkhälsan som bidrar till att förbättra medborgarnas hälsa, samtidigt som principen om fri rörlighet för personer inom den inre marknaden respekteras.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med sina rapporter om tillämpningen av direktivet vart tredje år och att överlämna dem till parlamentet och rådet i enlighet med detta. Parlamentet betonar hur viktigt det är att samla in uppgifter för statistiska ändamål om patienter som reser utomlands för behandling, och att analysera skälen till patientflödena mellan länder. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att varje år, när så är möjligt, offentliggöra uppdelade uppgifter om de tjänster som tillhandahållits och de totala ersättningsbelopp som betalats ut av respektive medlemsstat inom ramen för den gränsöverskridande hälso- och sjukvården.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till patientens livskvalitet och vårdresultaten för patienten i utvärderingen av kostnadseffektiviteten för direktivets genomförande.

5.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras åtagande att ge kommissionen stöd och all nödvändig information som de har tillgång till, så att kommissionen kan genomföra sin bedömning och utarbeta dessa rapporter.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta riktlinjer för genomförande, särskilt på de områden där direktivet växelverkar med förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen, och att säkerställa bättre samordning i detta avseende mellan alla berörda parter inom institutionerna.

7.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör införliva direktivet på ett korrekt sätt för att säkerställa tillgänglig gränsöverskridande hälso- och sjukvård av hög kvalitet för patienter, och följa de lagstadgade tidsfristerna för genomförande. Parlamentet erkänner att specifika förbättringar kan göras vad gäller tillgången till receptbelagda läkemedel och kontinuiteten hos behandlingar. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inlemma vaccinationsprogrammen i detta direktivs tillämpningsområde.

8.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse de positiva effekterna av initiativ som t.ex. det europeiska sjukförsäkringskortet, vilket utfärdas kostnadsfritt och gör det möjligt för vem som helst som är försäkrad genom eller omfattas av ett lagstadgat socialförsäkringssystem att kostnadsfritt eller till reducerat pris få läkarvård i en annan medlemsstat. Parlamentet betonar vikten av framgångsrikt samarbete mellan institutionerna för att inte det europeiska sjukförsäkringskortet ska missbrukas.

9.  Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa tydlighet och öppenhet gällande de villkor som styr vårdgivarnas arbete. Parlamentet understryker vikten av att vårdgivare och yrkesutövare har en yrkesansvarsförsäkring, i enlighet med direktivet och direktiv 2005/36/EG, för att förbättra kvaliteten på hälso- och sjukvården och öka patientskyddet.

Finansiering

10.  Europaparlamentet påminner om att finansieringen av gränsöverskridande hälso- och sjukvård åligger medlemsstaterna, som ersätter kostnaderna i enlighet med de fastställda bestämmelserna. Dessutom påminner parlamentet om att kommissionen genom hälsoprogrammen stöder det samarbete som avses i kapitel IV i direktivet.

11.  Europaparlamentet uttrycker i detta sammanhang allvarlig oro över den föreslagna minskningen av anslagen för folkhälsoprogrammet. Parlamentet upprepar sitt krav på att folkhälsoprogrammet åter ska få bli ett robust fristående program med ökad finansiering i nästa fleråriga budgetram för 2021–2027, i syfte att genomföra de av FN:s mål för hållbar utveckling som har med folkhälsa, hälsosystem och miljörelaterade problem att göra, och säkerställa en ambitiös hälso- och sjukvårdspolitik, med särskilt fokus på gränsöverskridande utmaningar, inbegripet i synnerhet en ordentlig ökning av EU:s gemensamma insatser i kampen mot cancer, för förebyggande, upptäckt och hantering i ett tidigt skede av kroniska och sällsynta sjukdomar, bland annat ärftliga och pandemiska sjukdomar samt sällsynta cancerformer, för bekämpning av antimikrobiell resistens och enklare tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av Europeiska socialfonden, europeiska struktur- och investeringsfonderna för hälsa och Europeiska regionala utvecklingsfonden, bland annat Interregprogrammet, när det gäller att förbättra hälsotjänster och minska ojämlikhet i hälsa mellan regioner och socialgrupper i alla medlemsstater. Parlamentet begär att strukturfonderna och Sammanhållningsfonden också ska användas till att förbättra och underlätta gränsöverskridande hälso- och sjukvård i nästa fleråriga budgetram.

Patientrörlighet

13.  Europaparlamentet noterar att det finns fyra orsaker till låg patientrörlighet: i) vissa medlemsstater var ganska sena med att genomföra direktivet, ii) allmänhetens medvetenhet om den allmänna rätten till ersättning är extremt låg, iii) vissa medlemsstater har infört hinder, såsom administrativa bördor, som begränsar gränsöverskridande hälso- och sjukvård, och iv) information om de patienter som söker hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat på grundval av direktivet saknas eller är ofullständig.

14.  Europaparlamentet konstaterar att vissa system för förhandstillstånd verkar onödigt besvärliga och/eller restriktiva i förhållande till antalet ansökningar varje år. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta den strukturerade dialogen med medlemsstaterna och ge större klarhet i fråga om krav på förhandstillstånd och därmed knutna ersättningsvillkor.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för medlemsstaterna så att människor, om ett system med förhandstillstånd finns, kan jämföra behandlingar utomlands med den behandling som finns i den egna medlemsstaten utifrån den vägledande principen om kostnadseffektivitet för patienterna.

16.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att begränsningar i tillämpningen av direktivet, såsom krav på förhandstillstånd eller begränsningar för ersättning bör vara nödvändiga och proportionerliga och inte leda till godtycklig eller social diskriminering, inte får medföra omotiverade hinder för den fria rörligheten för patienter och tjänster och inte heller bör innebära överdrivna bördor för de offentliga hälso- och sjukvårdssystemen i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta hänsyn till de svårigheter som en förskottsbetalning i samband med gränsöverskridande behandling kan utgöra för patienter med låga inkomster. Parlamentet noterar att systemen med förhandstillstånd är till för att underlätta medlemsstaternas planering och skydda patienterna från behandlingar där det finns allvarliga och särskilda problem med vårdens kvalitet och säkerhet.

17.  Europaparlamentet noterar med oro att i vissa medlemsstater har försäkringsbolag bedrivit godtycklig diskriminering eller skapat omotiverade hinder för patienters och tjänsters fria rörlighet, vilket har fått negativa ekonomiska konsekvenser för patienterna.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna med kraft att underrätta kommissionen om alla beslut att införa begränsningar för ersättningen för kostnader i enlighet med artikel 7.9 i direktivet samt orsakerna till detta.

19.  Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater ibland beviljar lägre ersättningsnivåer för gränsöverskridande hälso- och sjukvård som tillhandahålls av privata eller icke-kontrakterade vårdgivare på deras eget territorium än för gränsöverskridande hälso- och sjukvård som tillhandahålls av offentliga eller kontrakterade vårdgivare. Parlamentet anser att man bör garantera samma ersättningsnivåer för privat hälso- och sjukvård som för offentlig hälso- och sjukvård, under förutsättning att vårdens kvalitet och säkerhet kan säkerställas.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta för att utvärdera, anpassa och förenkla ersättningsförfarandena för patienter som får gränsöverskridande vård, däribland genom att förtydliga ersättningen för uppföljningsvård och -förfaranden, och att inrätta samordnande gemensamma kontaktpunkter hos relevanta försäkringsbolag på sjukvårdsområdet.

21.  Europaparlamentet beklagar att tillämpningen av direktivet om telemedicin – hälso- och sjukvårdstjänster som tillhandahålls på distans – har lett till viss oklarhet i fråga om ersättningssystem, eftersom vissa medlemsstater ersätter eller tillhandahåller samråd med allmänläkare eller specialistläkare på distans, medan andra inte gör det. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja anpassandet av ersättningsbestämmelserna i enlighet med artiklarna 7.1 och 4.1 så att de också gäller för telemedicin, där så är lämpligt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anpassa sina strategier till att omfatta ersättning för telemedicin.

Gränsregioner

22.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och gränsregionerna att fördjupa samarbetet inom gränsöverskridande hälso- och sjukvård på ett effektivt och ekonomiskt hållbart sätt, bland annat genom att tillhandahålla tillgänglig, tillräcklig och begriplig information, för att säkra bästa möjliga vård för patienterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja och stimulera ett strukturellt utbyte av bästa praxis mellan gränsregioner. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att använda denna bästa praxis till att även förbättra hälso- och sjukvården i andra regioner.

23.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att stärka sammanhållningen mellan gränsregionerna genom att inrätta en gränsöverskridande EU-mekanism för att ta itu med några av de rättsliga och administrativa hinder som dessa regioner ställs inför.

Information till patienter

24.  Europaparlamentet påminner om den viktiga roll som de nationella kontaktpunkterna spelar i att tillhandahålla information till patienter och hjälpa dem att fatta välgrundade beslut om att eventuellt söka hälso- och sjukvård i andra EU-länder. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera ytterligare i utvecklandet och främjandet av lättillgängliga och väl synliga nationella kontaktpunkter och e-hälsoplattformar för patienterna, som bör tillhandahålla användarvänlig, digitalt tillgänglig och hinderfri information för patienter och hälso- och sjukvårdspersonal på flera språk.

25.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att tillsammans med patientorganisationer utarbeta riktlinjer för hur de nationella kontaktpunkterna ska fungera för att ytterligare underlätta och avsevärt förbättra hur det strukturella utbytet av information och praxis fungerar, i syfte att skapa harmoniserade, förenklade och patientvänliga förfaranden, blanketter och handböcker, och sätta de nationella kontaktpunkterna i kontakt med de informationskällor och den sakkunskap som finns i medlemsstaterna.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla tillräcklig finansiering så att de nationella kontaktpunkterna kan utarbeta heltäckande information, och uppmanar kommissionen att intensifiera samarbetet bland de nationella kontaktpunkterna i hela unionen.

27.  Europaparlamentet betonar att e-hälsa potentiellt kan förbättra patienternas tillgång till information om möjligheterna med gränsöverskridande hälso- och sjukvård och om sina rättigheter enligt direktivet.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin tur med kraft uppmana vårdgivare och sjukhus att på förhand tillhandahålla patienter en korrekt och uppdaterad kostnadsberäkning för behandlingen utomlands, inklusive läkemedel, arvoden, övernattningar och tilläggsavgifter.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, till gagn för nationella experter och genom informationskampanjer, skapa klarhet i dagens komplicerade rättsläge som har sin grund i samspelet mellan direktivet och förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med behöriga nationella myndigheter, nationella kontaktpunkter, europeiska referensnätverk, patientorganisationer och nätverk för hälso- och sjukvårdspersonal organisera omfattande informationskampanjer för allmänheten, vilka bör bedrivas också med hjälp av nya digitala möjligheter och utformas för att främja en strukturell medvetenhet om patienters rättigheter och skyldigheter enligt direktivet.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att tillhandahålla lättillgänglig information om förfarandena för hur patienter kan lämna in klagomål i fall där deras rättigheter enligt direktivet inte har respekterats eller till och med kränkts.

32.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen utarbetar riktlinjer för vilket slags information som de nationella kontaktpunkterna bör tillhandahålla, särskilt förteckningen över vilka behandlingar som är föremål för förhandstillstånd och vilka som inte är det, samt vilka kriterier och förfaranden som gäller.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga vikt vid behovet av att fastslå varför det är nödvändigt med sådan tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård som gör att den fria rörligheten garanteras samtidigt som hälso- och sjukvård inte blir ett självändamål, då organisationen av hälso- och sjukvårdssystemen tillhör den nationella behörigheten.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ökat samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter i allmänhet, och inte enbart genom de nationella kontaktpunkterna, och att vidare bedöma vilka fördelarna är med befintliga samarbetsinitiativ, i synnerhet i gränsöverskridande regioner, som garanterar medborgarna tillgång till säker och effektiv hälso- och sjukvård av hög kvalitet.

Sällsynta sjukdomar, sällsynta cancerformer och europeiska referensnätverk

35.  Europaparlamentet betonar vikten av ett EU-omfattande samarbete för att säkerställa ett ändamålsenligt, gemensamt utnyttjande av kunskap, information och resurser för att ta itu med sällsynta och kroniska sjukdomar, bland annat sällsynta cancerformer, i hela EU på ett effektivt sätt. Parlamentet uppmuntrar i detta avseende kommissionen att stödja inrättandet av specialiserade centrum för sällsynta sjukdomar i EU, som bör integreras helt i de europeiska referensnätverken.

36.  Europaparlamentet rekommenderar att man anknyter till de åtgärder som redan vidtagits för att öka allmänhetens medvetenhet om och förståelse för sällsynta sjukdomar och sällsynta cancerformer, och för att öka anslagen till forskning och utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera patienter med sällsynta sjukdomar ytterligare tillgång till information, läkemedel och medicinsk behandling i hela EU, och att eftersträva en förbättrad tillgång till korrekta diagnoser i ett tidigt skede. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med att sällsynta sjukdomar registreras i så låg utsträckning och ytterligare utarbeta och främja gemensamma standarder för delning och utbyte av uppgifter mellan register för sällsynta sjukdomar.

37.  Europaparlamentet betonar att det är absolut nödvändigt att förbättra modellerna för patientföljsamhet, som bör bygga på de mest stabila rönen från metaanalyser och storskaliga empiriska studier, och bör spegla verkligheten i medicinsk praxis och erbjuda rekommendationer för att göra patienter mer följsamma till sin behandling, i synnerhet när det gäller kroniska sjukdomar, vilket är en viktig barometer för att mäta hälso- och sjukvårdssystemens effektivitet och ändamålsenlighet.

38.  Europaparlamentet betonar betydelsen och mervärdet av rörlighet i hela EU för hälso- och sjukvårdspersonal, under både utbildning och yrkesliv, och av deras särskilda roll i att förbättra kunskap och expertis om sällsynta sjukdomar.

39.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen bör inleda en ny ansökningsomgång för att utveckla nya europeiska referensnätverk, och fortsätta att stödja utvecklingen och utvidgningen av referensnätverksmodellen för att råda bot på geografiska skillnader och brister på expertis. Parlamentet betonar dock att en utvidgning av referensnätverken inte får ha en skadlig inverkan på hur de befintliga nätverken fungerar, under uppstartsfasen.

40.  Europaparlamentet beklagar osäkerheten kring de europeiska referensnätverkens funktionssätt och deras samspel med nationella hälso- och sjukvårdssystem och andra EU-program. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stödja medlemsstaterna och de europeiska referensnätverken i arbetet med att fastställa klara och transparenta regler för remittering av patienter, och att nå en överenskommelse om vilken form av stöd som medlemsstaterna ska tillhandahålla de europeiska referensnätverken.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen med kraft att genomföra en handlingsplan via det europeiska gemensamma programmet för sällsynta sjukdomar för att fortsätta att på ett hållbart sätt utveckla och finansiera de europeiska referensnätverken och de patientnätverk som stöder dem. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stödja vårdgivarna inom de europeiska referensnätverken och att integrera referensnätverken i sina hälso- och sjukvårdssystem genom att anpassa sina lagar och andra författningar och hänvisa till de europeiska referensnätverken i sina nationella planer för sällsynta sjukdomar och cancersjukdomar.

Ömsesidigt erkännande av (e-)recept

42.  Europaparlamentet beklagar att patienter, särskilt i gränsområden, har svårt att få tillgång till och ersättning för läkemedel i andra medlemsstater på grund av att tillgången och reglerna varierar inom EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras respektive hälsomyndigheter att ta itu med de rättsliga och praktiska frågor som hindrar ömsesidigt erkännande av recept inom EU, och uppmanar med kraft kommissionen att vidta stödåtgärder i detta avseende.

43.  Europaparlamentet beklagar att patienter har svårt att få tillgång till och ersättning för läkemedel i andra medlemsstater på grund av att tillgången och de administrativa reglerna varierar inom EU.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan för att systematiskt komma till rätta med de alltför höga läkemedelspriserna och de stora prisskillnaderna mellan de olika medlemsstaterna.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att säkerställa att recept som utfärdas av kompetenscentrum kopplade till europeiska referensnätverk accepteras för ersättning i alla medlemsstater.

46.  Europaparlamentet välkomnar stödet från Fonden för ett sammanlänkat Europa som en del av insatserna för att de nuvarande pilotprojekten om utbyte av e-recept och patientjournaler ska utvecklas framgångsrikt och för att skapa exempel som andra medlemsstater kan följa efter 2020. Parlamentet insisterar att detta stöd måste fortsätta i nästa fleråriga budgetram.

e-hälsa

47.  Europaparlamentet noterar att e-hälsa kan bidra till att säkerställa hälso- och sjukvårdssystems hållbarhet genom att minska vissa kostnader, och kan utgöra en viktig del av EU:s insatser för att möta dagens utmaningar på hälso- och sjukvårdsområdet. Parlamentet betonar att interoperabilitet för e-hälsa bör prioriteras för att förbättra de globala patientjournalerna och kontinuiteten i vården, samtidigt som patienternas integritet garanteras. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att ge alla patienter, inte minst äldre och personer med funktionsnedsättning, enkel tillgång till vård. Parlamentet föreslår i detta avseende att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att investera i medborgarnas digitala kompetens och trappa upp nya lösningar för en åldrande befolkning, samtidigt som digitaliseringsbetingad utestängning med alla medel ska undvikas.

48.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av den europeiska infrastrukturen för digitala e-hälsotjänster, som kommer att främja det gränsöverskridande utbytet av hälsouppgifter, särskilt e-recept och patientjournaler.

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt koppla upp sina hälso- och sjukvårdssystem mot den europeiska infrastrukturen för digitala e-hälsotjänster via en nationell kontaktpunkt för e-hälsa, i enlighet med sina egna riskbedömningar, och uppmanar kommissionen att underlätta denna process.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera medlemsstaternas behov i fråga om digital hälsa. Parlamentet välkomnar kommissionens stöd till att anslå kontinuerliga finansiella resurser för att säkerställa kraftfulla strategier för digital hälsa på nationell nivå och utarbeta en lämplig ram för gemensamma åtgärder på EU-nivå för att motverka dubbelarbete och säkerställa utbyte av bästa praxis för en bredare användning av digital teknik i medlemsstaterna.

51.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ytterligare intensifiera samarbetet i hela Europa mellan hälso- och sjukvårdsmyndigheterna i syfte att koppla samman e-hälsouppgifter och patientjournaler med verktyg för elektroniska recept så att hälso- och sjukvårdspersonal ska kunna ge individanpassad och välinformerad vård till sina patienter och samarbete inom läkarkåren ska kunna främjas, samtidigt som EU:s dataskyddslagstiftning på detta område respekteras. Kommissionen uppmanas att vidta åtgärder för att underlätta sådana insatser.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt genomföra den allmänna dataskyddsförordningen för att skydda de patientuppgifter som används i e-hälsotillämpningar och betonar vikten av att, särskilt på hälso- och sjukvårdsområdet, övervaka genomförandet av förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden(15). Parlamentet betonar att medborgarna måste kunna få tillgång till och använda sina egna hälsouppgifter, i enlighet med principerna i den allmänna dataskyddsförordningen.

Brexit

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förhandla fram ett stabilt avtal om hälso- och sjukvård med Storbritannien efter brexit, med särskilt fokus på gränsöverskridande rättigheter för patienter och de europeiska referensnätverkens funktionssätt.

º

º  º

54.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens avsikt att granska effektiviteten i genomförandet av direktivet, och att i synnerhet undersöka kommissionens övervakning av och tillsyn över detta genomförande, de resultat som hittills uppnåtts i fråga om tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård, samt effektiviteten i EU:s finansieringsram för de åtgärder som finansieras.

55.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett korrekt sätt och i fullt samarbete med kommissionen genomföra alla bestämmelser i direktivet.

56.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

EUT L 88, 4.4.2011, s. 45.

(2)

EUT L 166, 30.4.2004, s. 1.

(3)

EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.

(4)

EUT C 202, 8.7.2011, s. 10.

(5)

Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG av den 23 september 2002 om antagande av ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003–2008), EGT L 271, 9.10.2002, s. 1.

(6)

Europaparlamentets och rådets beslut nr 1350/2007/EG av den 23 oktober 2007 om inrättande av ett andra gemenskapsprogram för åtgärder på hälsoområdet (2008–2013), EUT L 301, 20.11.2007, s. 3.

(7)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 282/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett tredje program för unionens åtgärder på hälsoområdet (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1350/2007/EG, EUT L 86, 21.3.2014, s. 1.

(8)

https://ec.europa.eu/health/sites/health/files/cross_border_care/docs/2016_msdata_en.pdf.

(9)

EUT L 344, 28.12.2011, s. 48.

(10)

EUT C 151, 3.7.2009, s. 7.

(11)

https://www.eca.europa.eu/Lists/ECADocuments/BP_CBH/BP_Cross-border_healthcare_EN.pdf.

(12)

EUT C 428, 13.12.2017, s. 10.

(13)

Kommissionens sammanfattande rapport om samrådet om omvandlingen av vård och omsorg på den digitala inre marknaden, 2018, https://ec.europa.eu/health/sites/health/files/ehealth/docs/2018_consultation_dsm_en.pdf.

(14)

Särskild Eurobarometerundersökning 425 om patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård i EU.

(15)

EUT L 257, 28.8.2014, s. 73.


BILAGA: FÖRTECKNING ÖVER ENHETER ELLER PERSONER SOM FÖREDRAGANDEN HAR FÅTT INFORMATION FRÅN

Denna förteckning upprättas på helt frivillig grund och uteslutande på föredragandens ansvar. Föredraganden har fått information från följande enheter eller personer i samband med att betänkandet utarbetades, fram till dess att det antogs i utskottet:

Enhet och/eller person

BEUC:

Jelena Malinina

Francesca Cattarin

 

European Patients Forum:

Kaisa Immonen

Kostas Aligiannis

 

Christelijke Mutualiteit:

Michael Callens

Bernard Debbaut

Agnès Chapelle

 

International Association of Mutual Benefit Societies

Corinna Hartrampf

 

Department eHealth of the Dutch Ministry of Health:

Marcel Floor

 

European Hospital and Healthcare Federation:

Pascal Garel

 

European Court of Auditors:

Janusz Wojciechowski

Kinga Wisniewska-Danek

Nicholas Edwards

Colm Friel

Joanna Kokot

 

European Commission, DG SANTE:

Thea Emmerling

Balasz Lengyel

Brian Kilgallen

Antti Maunu

Corina Vasilescu

Andrzej Jan Rys

Marie-Sophie Wenzel

Lim Roger


YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (23.11.2018)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över genomförande av direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård

(2018/2108(INI))

Föredragande av yttrande: Maria Grapini

(*)  Förfarande med associerat utskott – artikel 54 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

–  med beaktande av artiklarna 114 och 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård(1),

–  med beaktande av rapporten från kommissionen den 21 september 2018 om tillämpningen av direktiv 2011/24/EU om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (COM(2018)0651),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 april 2018 om en digital omvandling av vård och omsorg på den digitala inre marknaden, om medborgarinflytande och ett hälsosammare samhälle (COM(2018)0233).

A.  Enligt artikel 20 i direktiv 2011/24/EU har kommissionen en skyldighet att lägga fram en genomföranderapport om tillämpningen av direktivet vart tredje år. Kommissionen bör kontinuerligt utvärdera och regelbundet lägga fram information om patientflöden, om patientrörlighetens administrativa, sociala och ekonomiska dimensioner och om hur de europeiska referensnätverken och de nationella kontaktpunkterna fungerar.

B.  Den 21 september 2018 lade kommissionen fram en rapport om tillämpningen av direktiv 2011/24/EU om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, som visade att många medlemsstater inte genomfört direktivet på rätt sätt. De hinder som hälso- och sjukvårdssystemen innebär för patienter är stora och leder till en djupare fragmentering av tillgången till hälso- och sjukvårdstjänster.

C.  Enligt en Eurobarometerundersökning från 2015 var mindre än 20 % av medborgarna medvetna om sina rättigheter i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Det har skett väldigt små förändringar i graden av medvetenhet sedan 2015, vilket visas genom den långsamma ökningen av antalet medborgare som reser för att få vård.

D.  Enligt kommissionens rapport av den 21 september 2018 om tillämpningen av direktiv 2011/24/EU är det fortfarande svårt för medborgarna att ta reda på hur de kan utöva sina rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård. För att garantera en säker patientrörlighet krävs ytterligare tydlighet och öppenhet i fråga om de villkor under vilka vårdgivarna är verksamma.

E.  I kommissionens meddelande om e-hälsa av den 25 april 2018 konstateras att hälso- och sjukvårdssystemen kräver reformer och innovativa lösningar för att bli mer motståndskraftiga, tillgängliga och effektiva. Användningen av ny teknik och digitala verktyg bör därför stärkas för att höja kvaliteten på hälso- och sjukvårdstjänster och göra dem mer hållbara.

1.  Europaparlamentet noterar fördelarna med direktiv 2011/24/EU när det gäller att förtydliga reglerna om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och att garantera tillgång till säker och högkvalitativ gränsöverskridande hälso- och sjukvård i unionen, liksom när det gäller att uppnå patientrörlighet i enlighet med domstolens rättspraxis. Parlamentet uttrycker besvikelse över att många medlemsstater inte fullständigt har genomfört kraven för att garantera patienträttigheter. Parlamentet uppmanar därför eftertryckligen medlemsstaterna att säkerställa att direktivet genomförs på rätt sätt, och därmed garanterar en hög skyddsnivå för folkhälsan som bidrar till att förbättra medborgarnas hälsa, samtidigt som principen om fri rörlighet för personer inom den inre marknaden respekteras.

2.  Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa tydlighet och öppenhet gällande de villkor som styr vårdgivarnas arbete. Parlamentet understryker vikten av att vårdgivare och yrkesutövare har en yrkesansvarsförsäkring, i enlighet med direktiven 2005/36/EG och 2011/24/EU, för att förbättra kvaliteten på hälso- och sjukvården och öka patientskyddet.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att upprätta eller förbättra en lämplig klagomålsmekanism för patienter som söker behandling utomlands, i händelse av att deras rättigheter inte har respekterats.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att kraftigt förenkla ersättningen av kostnader för gränsöverskridande hälso- och sjukvård och att undvika onödiga dröjsmål eller onödiga eller oproportionella begränsningar. Parlamentet uppmanar de nationella myndigheterna att inte tillämpa sådana betungande krav som tillhandahållande av onödiga ytterligare handlingar som ska åtföljas av auktoriserade översättningar.

5.  Europaparlamentet anser att det är avgörande för en välfungerande inre marknad att ta itu med framtida utmaningar, och understryker att digitalisering skulle kunna bidra till genomförandet av direktivet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrikta sig på utvecklingen inom digital hälso- och sjukvård och att undersöka nya initiativ, t.ex. e-fakturor, e-recept eller interoperabla och väl fungerande e-hälsolösningar, som skulle kunna säkerställa smidig patientrörlighet, samtidigt som man garanterar effektivt skydd av personuppgifter genom lämpliga säkerhets- och integritetskrav. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med de kvarvarande problemen med ömsesidigt erkännande av recept mellan medlemsstater, samt den bristande tydligheten när det gäller ersättning för telemedicin där läkarkonsultationer sker på distans.

6.  Europaparlamentet understryker att medborgare, och i synnerhet patienter, samt hälso- och sjukvårdspersonal som tillhandahåller tjänster utomlands antingen har svårt att hitta och förstå information om tillämpliga bestämmelser och förfaranden i andra medlemsstater eller inte känner till sina rättigheter. Parlamentet betonar vikten av tillgången till uttömmande, lättillgänglig och användarvänlig information till patienterna om deras rättigheter och om de förfaranden, kostnader och ersättningsnivåer som gäller för gränsöverskridande hälso- och sjukvård inom ramen för direktiv 2011/24/EU.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att öka patienternas medvetenhet om sina rättigheter, särskilt att på ett lättbegripligt sätt informera patienterna, i samarbete med patientorganisationer, om de komplicerade praktiska och rättsliga aspekterna av medicinsk information, inbegripet genom att utarbeta riktlinjer för stegvisa förfaranden för utnyttjande av gränsöverskridande hälso- och sjukvårdstjänster och genom att tillhandahålla standardiserade mallar för alla typer av blanketter som krävs inom den gränsöverskridande hälso- och sjukvården.

8.  Europaparlamentet betonar i detta avseende de nationella kontaktpunkternas centrala uppgift när det gäller att upplysa patienter och yrkesutövare om deras rättigheter samt om förfaranden, kostnader och ersättningar, i syfte att hjälpa dem att fatta välgrundade beslut om huruvida de ska söka behandling, eller huruvida de ska tillhandahålla en tjänst, hemma eller utomlands och på så vis spara tid och pengar. Parlamentet erkänner vikten av att tillhandahålla utförlig information om klagomålsförfaranden och tvistlösning på elektronisk väg genom de nationella kontaktpunkterna. Parlamentet anser därför att lämpliga resurser bör anslås för att säkerställa att de nationella kontaktpunkterna fungerar korrekt och för att främja ett regelbundet informationsutbyte mellan dem.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ökat samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter i allmänhet, och inte enbart genom de nationella kontaktpunkterna, och att vidare bedöma vilka fördelarna är med befintliga samarbetsinitiativ, i synnerhet i gränsöverskridande regioner, som garanterar medborgarna tillgång till säker och effektiv hälso- och sjukvård av hög kvalitet.

10.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse den positiva inverkan av initiativ som t.ex. det europeiska sjukförsäkringskortet som utfärdas kostnadsfritt och gör det möjligt för vem som helst som är försäkrad genom, eller omfattas av, ett lagstadgat socialförsäkringssystem att kostnadsfritt eller till reducerat pris få läkarvård i en annan medlemsstat. Parlamentet betonar vikten av framgångsrikt samarbete mellan institutionerna i syfte att undvika missbruk av det europeiska sjukförsäkringskortet.

11.  Europaparlamentet beklagar att patientrörligheten för planerad hälso- och sjukvård, och i synnerhet för specialiserad vård, i andra medlemsstater förblir låg på grund av den bristande tydligheten för patienterna i ett antal medlemsstater när det gäller behandlingar som omfattas av förhandstillstånd och inbegriper ”övernattning” och ”högt specialiserad vård”. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att förtydliga och förenkla systemen för förhandstillstånd och påminner om att samtliga system för förhandstillstånd måste vara icke-diskriminerande, motiverade och proportionella gentemot det mål som eftersträvas, och inte får utgöra ett oberättigat hinder för den fria rörligheten för patienter, vilket leder till att patienter som lider av ojämlikheten i hälsa mellan medlemsstaterna inte får tillgång till välbehövlig specialistbehandling i andra medlemsstater.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av att förlita sig på jämförbara uppgifter för övervakning av genomförandet av direktivet. Parlamentet noterar att insamlingen av uppgifter varierar betydligt mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta och offentliggöra riktmärken och nyckelindikatorer för kvalitet inom hälso- och sjukvård och patientrörlighet i syfte att möjliggöra bättre jämförelser mellan medlemsstaterna.

13.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens avsikt att granska effektiviteten i genomförandet av direktivet, och att i synnerhet undersöka kommissionens övervakning av och tillsyn över detta genomförande, de resultat som hittills uppnåtts vid tillhandahållandet av tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård, samt effektiviteten i EU:s finansieringssystem när det gäller de åtgärder som finansieras.

14.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen, enligt artikel 20 i direktiv 2011/24/EU, har en skyldighet att avfatta en rapport om tillämpningen av detta direktiv vart tredje år. Parlamentet uppmanar dock kommissionen med kraft att konstant övervaka hälso- och sjukvårdssystemens resultat och effektivitet, inbegripet genom att genomföra en kartläggning av patienträttigheterna i hela EU, i syfte att främja genomförandet av och respekten för dessa rättigheter, och att regelbundet rapportera om detta till parlamentet.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

22.11.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

27

2

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Carlos Coelho, Sergio Gaetano Cofferati, Daniel Dalton, Nicola Danti, Dennis de Jong, Evelyne Gebhardt, Maria Grapini, Robert Jarosław Iwaszkiewicz, Liisa Jaakonsaari, Philippe Juvin, Antonio López-Istúriz White, Morten Løkkegaard, Eva Maydell, Virginie Rozière, Christel Schaldemose, Olga Sehnalová, Jasenko Selimovic, Ivan Štefanec, Catherine Stihler, Anneleen Van Bossuyt, Marco Zullo

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Julia Reda, Adam Szejnfeld, Sabine Verheyen

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Salvatore Cicu, Mady Delvaux, Czesław Hoc, Jean Lambert, Juan Fernando López Aguilar, Anne-Marie Mineur

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

27

+

ALDE

ECR

EFDD

PPE

S&D

 

Verts/ALE

 

Morten Løkkegaard, Jasenko Selimovic

Daniel Dalton, Czesław Hoc, Anneleen Van Bossuyt

Marco Zullo

Salvatore Cicu, Carlos Coelho, Philippe Juvin, Antonio López–Istúriz White, Eva Maydell, Ivan Štefanec, Adam Szejnfeld, Sabine Verheyen

Sergio Gaetano Cofferati, Nicola Danti, Mady Delvaux, Evelyne Gebhardt, Maria Grapini, Liisa Jaakonsaari, Juan Fernando López Aguilar, Virginie Rozière, Christel Schaldemose, Olga Sehnalová, Catherine Stihler

Jean Lambert, Julia Reda

2

-

GUE/NGL

Anne–Marie Mineur, Dennis de Jong

1

0

EFDD

Robert Jarosław Iwaszkiewicz

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

EUT L 88, 4.4.2011, s. 45.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

22.1.2019

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

55

0

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Margrete Auken, Pilar Ayuso, Catherine Bearder, Ivo Belet, Simona Bonafè, Biljana Borzan, Paul Brannen, Soledad Cabezón Ruiz, Nessa Childers, Birgit Collin-Langen, Miriam Dalli, Seb Dance, Angélique Delahaye, Mark Demesmaeker, Stefan Eck, Bas Eickhout, José Inácio Faria, Karl-Heinz Florenz, Francesc Gambús, Elisabetta Gardini, Arne Gericke, Jens Gieseke, Julie Girling, Sylvie Goddyn, Françoise Grossetête, Jytte Guteland, Anneli Jäätteenmäki, Jean-François Jalkh, Benedek Jávor, Kateřina Konečná, Urszula Krupa, Peter Liese, Valentinas Mazuronis, Susanne Melior, Miroslav Mikolášik, Rory Palmer, Gilles Pargneaux, Bolesław G. Piecha, Pavel Poc, John Procter, Frédérique Ries, Daciana Octavia Sârbu, Annie Schreijer-Pierik, Ivica Tolić, Nils Torvalds, Adina-Ioana Vălean, Jadwiga Wiśniewska, Damiano Zoffoli

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Nikos Androulakis, Cristian-Silviu Buşoi, Christophe Hansen, Martin Häusling, Anja Hazekamp, Jan Huitema, Tilly Metz, Bart Staes, Tiemo Wölken

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Olle Ludvigsson


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

55

+

ALDE :

Catherine Bearder, Jan Huitema, Anneli Jäätteenmäki, Valentinas Mazuronis, Frédérique Ries, Nils Torvalds

ECR:

Mark Demesmaeker, Arne Gericke, Urszula Krupa, Bolesław G. Piecha, Jadwiga Wiśniewska

GUE/NGL :

Stefan Eck, Anja Hazekamp, Kateřina Konečná

PPE:

Pilar Ayuso, Ivo Belet, Cristian Silviu Buşoi, Birgit Collin Langen, Angélique Delahaye, José Inácio Faria, Karl Heinz Florenz, Francesc Gambús, Elisabetta Gardini, Jens Gieseke, Julie Girling, Françoise Grossetête, Christophe Hansen, Peter Liese, Miroslav Mikolášik, Annie Schreijer Pierik, Ivica Tolić, Adina Ioana Vălean

S&D:

Nikos Androulakis, Simona Bonafè, Biljana Borzan, Paul Brannen, Soledad Cabezón Ruiz, Nessa Childers, Miriam Dalli, Seb Dance, Jytte Guteland, Olle Ludvigsson, Susanne Melior, Rory Palmer, Gilles Pargneaux, Pavel Poc, Daciana Octavia Sârbu, Tiemo Wölken, Damiano Zoffoli

VERTS/ALE:

Margrete Auken, Bas Eickhout, Martin Häusling, Benedek Jávor, Tilly Metz, Bart Staes

0

-

3

0

ECR:

John Procter

EFDD :

Sylvie Goddyn

ENF :

Jean-François Jalkh

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 8 februari 2019Rättsligt meddelande