Förfarande : 2018/2219(DEC)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0088/2019

Ingivna texter :

A8-0088/2019

Debatter :

PV 26/03/2019 - 12
CRE 26/03/2019 - 12

Omröstningar :

PV 26/03/2019 - 13.2
CRE 26/03/2019 - 13.2

Antagna texter :

P8_TA(2019)0243

BETÄNKANDE     
PDF 313kWORD 103k
26.2.2019
PE 626.770v04-00 A8-0088/2019

om revisionsrättens särskilda rapporter i samband med ansvarsfriheten för kommissionen för budgetåret 2017

(2018/2219(DEC))

Budgetkontrollutskottet

Föredragande: Inés Ayala Sender

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om revisionsrättens särskilda rapporter i samband med ansvarsfriheten för kommissionen för budgetåret 2017

(2018/2219(DEC))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapporter i enlighet med artikel 287.4 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2017(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2017 (COM(2018)0521 – C8‑0370/2018)(2),

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2017, med institutionernas svar(3),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(4), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2017 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av sitt beslut av den ... om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2017, avsnitt III – kommissionen(5), och av sin resolution med de iakttagelser som utgör en del av det beslutet.

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 februari 2019 om beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2017 (05824/2019 – C8-0053/2019),

–  med beaktande av artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(6), särskilt artiklarna 62, 164, 165 och 166,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(7), särskilt artiklarna 69, 260, 261 och 262,

–  med beaktande av artikel 93 och bilaga IV i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0088/2019), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen ska kommissionen genomföra budgeten och förvalta program, och den ska i enlighet med artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genomföra budgeten under eget ansvar, i samarbete med medlemsstaterna och i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.

B.  Revisionsrättens särskilda rapporter innehåller information om viktiga aspekter i samband med genomförandet av utgifterna, och är därför viktiga för att parlamentet ska kunna utöva sin roll som ansvarsfrihetsbeviljande myndighet.

C.  Europaparlamentets slutsatser om revisionsrättens särskilda rapporter ingår i ovannämnda beslut av den ... om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2017, avsnitt III – kommissionen.

Del I – Revisionsrättens särskilda rapport nr 15/2017 ”Förhandsvillkor och resultatreserv inom sammanhållningspolitiken: innovativa men ännu inte ändamålsenliga instrument”

1.  Europaparlamentet noterar revisionsrättens iakttagelser och slutsatser och beklagar att kommissionen inte har beaktat dem vid utarbetandet av förslagen till respektive förordningar för nästa programplaneringsperiod.

2.  Europaparlamentet beklagar särskilt att vissa av de kriterier som kommissionen föreslagit i sitt förslag till förordning om gemensamma bestämmelser för 2021–2027 eventuellt inte påverkar genomförandet av de aktuella särskilda målen och inte väsentligt skulle förbättra sammanhållningspolitikens effektivitet och ändamålsenlighet, i motsats till revisionsrättens rekommendation i detta avseende.

3.  Europaparlamentet påminner om att förhandsvillkor under perioden 2014–2020 infördes för att underlätta genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) genom att man förvissade sig om att de förutsättningar som krävdes för en verkningsfull och effektiv användning av unionens stöd faktiskt existerade.

4.  Europaparlamentet uppmärksammar dock att revisionsrätten ifrågasatte huruvida införandet av förhandsvillkor verkligen hade lett till förändringar i praktiken, trots att de, enligt revisionsrättens uppfattning, hade utgjort en ram för att kunna bedöma medlemsstaternas beredskap att genomföra sammanhållningspolitiken.

5.  Europaparlamentet understryker att om förhandsvillkoren behålls och ersätts av nödvändiga villkor under nästa programplaneringsperiod måste de vara relevanta i en nationell och regional kontext, incitamentsinriktade och bidra till ett smidigt genomförande av de regionala utvecklingsmålen samt utformade så att överlappningar, tvetydighet och skilda tolkningar inte kan förekomma.

6.  Europaparlamentet noterar att ca 75 % av alla tillämpliga förhandsvillkor var uppfyllda när programmen inom ramen för ESI-fonderna antogs, att 86 % var uppfyllda i början av 2017 och 99 % i maj 2018, vilket visar att det tog längre tid att uppfylla förhandsvillkoren än den period som avsågs i förordning (EU) nr 1303/2013 (förordningen om gemensamma bestämmelser), och att ca 15 % av förhandsvillkoren ännu inte hade uppfyllts vid tidsfristens utgång i december 2016.

7.  Europaparlamentet inser att förhandsvillkor har utgjort en extra administrativ börda, och kommissionen erkänner att detta har varit ett av möjliga skäl till de konstaterade förseningarna i genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna 2014–2020. Parlamentet konstaterar också att även om kommissionen fram till utgången av 2016 inte i något fall hade skjutit upp utbetalningar till program på grund av ouppfyllda förhandsvillkor, avstod de berörda förvaltningsmyndigheterna från att lämna in betalningsansökningar, vilket medförde ett slags ”egen fördröjning” och försenade genomförandet, med resultatet att utnyttjandet av medel vid slutet av det fjärde året av den nuvarande perioden (2017) var betydligt lägre än utnyttjandegraden vid motsvarande tidpunkt (slutet av 2010) för den föregående perioden 2007–2013 (17 % respektive 41 %), vilket är ytterligare en anledning att ifrågasätta mervärdet av förhandsvillkor som ett instrument avsett att underlätta sammanhållningspolitiken.

8.  När det gäller perioden fram till slutet av den nuvarande programperioden understryker Europaparlamentet att det är avgörande att kommissionen ger medlemsstaterna det stöd som krävs för att de ska kunna uppfylla de återstående förhandsvillkoren och i praktiken genomföra de respektive bestämmelserna, särskilt vad gäller offentlig upphandling och statligt stöd.

9.  Europaparlamentet noterar revisionsrättens åsikt att införandet av resultatreserven i resultatramen syftade till att tillhandahålla ett effektivt incitament för att uppnå de förväntade utfallen och resultaten.

10.  Europaparlamentet håller med revisionsrätten om att resultatramen för 2014–2020 generellt sett inte är påtagligt mer resultatinriktad än liknande arrangemang under tidigare perioder, och fortfarande i huvudsak är inriktad på utgifter och projektens utfall, där det stora flertalet indikatorer utgör grunden för fördelningen av resultatreserven (57,1 %), finansiella indikatorer (33,4 %), och viktiga genomförandesteg (9,2 %), med, beklagligt nog, bara marginell användning av resultatindikatorer (0,3 %).

11.  Europaparlamentet noterar i detta sammanhang att det i bilaga II i förordningen om gemensamma bestämmelser anges att etappmål som avser införandet av resultatindikatorer är avsedda att tillämpas inom resultatramen endast ”där så är lämpligt”, i motsats till det obligatoriska införandet av etappmål avseende införandet av utfallsindikatorer som har ett nära samband med de politiska insatser som får stöd.

12.  Europaparlamentet anser att man genom att fastställa tidpunkten för översyn av resultaten av programmen i varje medlemsstat till slutet av 2019 har hindrat länder och regioner som har uppnått sina etappmål från att få tillgång till de medel som avsatts för dem, vilka har blockerats i resultatreserven, före periodens sista år. Parlamentet vill därför att det ska bli möjligt att göra en tidigare reslultatöversyn och att tidigare medge tillgång till dessa medel.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, om resultatreserven ska kvarstå under perioden efter 2020, bygga sitt förslag på lärdomarna från perioden 2014–2020, och att föreslå en motsvarande översyn av resultatramen för att skapa verkliga incitament för ett resultatorienterat system. Ett sådant system bör också tillhandahålla den balans som krävs mellan förenkling för ett obehindrat projektgenomförande och de nödvändiga bestämmelserna för sund ekonomisk förvaltning och kontroll.

14.  Europaparlamentet påminner om att sammanhållningspolitiken i första hand handlar om stöd och solidaritet, och att instrument som underlättar för stödmottagarna och tillhandahåller incitament därför är lämpligare än disciplinära åtgärder och sanktionsinnovationer.

Del II – Revisionsrättens särskilda rapport nr 19/2017 ”Importförfaranden: brister i den rättsliga ramen och oändamålsenlig tillämpning påverkar EU:s ekonomiska intressen”

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla information om det gap vad gäller tulluppbörd som identifierats vid kommissionens inspektion av traditionella egna medel och en fullständig analys på grundval av dessa uppgifter.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lämna information om de tullbelopp som begärts från medlemsstaterna och som samlats in till förmån för unionens budget. Parlamentet anser att det nuvarande systemet med incitament för tullkontroller kan förbättras.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en analys av de åtgärder som medlemsstaterna begärt i meddelandena om ömsesidigt bistånd, samt läget när det gäller att uppnå det viktigaste målet om likvärdiga resultat.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en bedömning av de kvantitativa resultaten av genomförandet av unionsprogrammen ”Tull 2020” och ”Herkules III”, som finansierar informationsutbytet och samarbete mellan tullmyndigheterna i syfte att skydda unionens ekonomiska intressen under den nuvarande fleråriga budgetramen.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera nivån av bedrägligt utnyttjande av tullbefrielser för försändelser av ringa värde inom e-handel med varor från länder utanför EU.

Del III - Revisionsrättens särskilda rapport nr 20/2017 ”EU-finansierade lånegarantiinstrument: positiva resultat, men ökad inriktning mot stödmottagare och samordning med nationella system krävs”

20.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport, dess iakttagelser och rekommendationer.

21.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen godtog de flesta rekommendationer och kommer att vidta åtgärder på grundval av dessa.

22.  Europaparlamentet anser, liksom revisionsrätten, att finansiella instrument endast bör användas om kommersiella lån inte går att erhålla eftersom projektet är alltför litet eller riskabelt, eller om låntagaren inte kan erbjuda den nödvändiga säkerheten. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att utveckla en metod för att analysera garantiernas effekt på låneutbudet, konkurrensen mellan banker, företagens innovation och uppdelningen av det implicita stödet mellan kreditgivare och stödmottagare.

23.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen och revisionsrätten på att lånegarantiinstrumentet och Innovfin-garantin för små och medelstora företag potentiellt innebär att mellanhänder har låneportföljer motsvarande 24,42 miljarder EUR, om vilka den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten vet mycket litet, eftersom systemet är mycket komplicerat och oöverskådligt.

24.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt som kommer till uttryck i parlamentets resolution av den 27 april 2017 med de iakttagelser som utgör en del av besluten om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2015, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan:

–  “20. Europaparlamentet betonar den ökade användningen av finansieringsinstrument som huvudsakligen består av lån, egetkapitalinstrument, garantier och riskspridningsinstrument inom ramen för indirekt förvaltning för perioden 2014–2020, och att Europeiska investeringsbanksgruppen förvaltade nästan alla finansieringsinstrument inom ramen för indirekt förvaltning. Parlamentet anser inte att det finns tillräckligt med information för att utvärdera vad som uppnåtts med dessa instrument, särskilt i fråga om deras sociala och miljömässiga effekter. Parlamentet betonar att finansieringsinstrument kan komplettera bidrag men att de inte bör ersätta dem.”

25.  Europaparlamentet påminner kommissionsledamot Oettinger om hans avsikt att på lång sikt återföra de olika skuggbudgetarna till EU-budgeten. Parlamentet anser att detta väsentligt skulle öka det demokratiska ansvarstagandet. Kommissionen uppmanas att utarbeta ett meddelande om hur detta kan göras senast i november 2019.

Del IV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 22/2017 ”Valobservatörsuppdrag – ansträngningar har gjorts för att följa upp rekommendationer men övervakningen behöver bli bättre”

26.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och redovisar sina iakttagelser och rekommendationer nedan.

27.  Europaparlamentet erinrar om att EU:s valobservatörsuppdrag utgör ett mycket synligt instrument när det gäller unionens utrikespolitik och ett strategiskt parlamentariskt mål, eftersom valobservatörsuppdragets chefsobservatör är en ledamot av parlamentet, samt att det är ett instrument för att främja demokratisering och förbättra valprocessen.

28.  Europaparlamentet anser att valobservatörsverksamhet som utförs på ett korrekt, rättvist och objektivt sätt spelar en central roll i den offentliga diplomatin genom tillhandahållandet av opartiska bedömningar och konstruktiva rekommendationer som kan följas upp av nationella aktörer, däribland organisationer i det civila samhället.

29.  Europaparlamentet påminner om att det inte finns någon modell som passar alla när det gäller att hantera frågan på ett tillfredsställande sätt och att flexibilitet bör övervägas med hänsyn till värdländernas särdrag.

30.  Europaparlamentet anser att direkt samråd med berörda parter om valobservatörsuppdragets eventuella rekommendationer, innan rapporten färdigställts, kan ifrågasättas och bör inte under några omständigheter utgöra ett alternativ för en chefsobservatör med tanke på valobservatörsuppdragets oberoende.

31.  Europaparlamentet anser att uppföljningen av valobservatörsuppdraget bör stärkas ytterligare inom ramen för politiska dialoger, bland annat genom deltagande av parlamentets ad hoc-delegationer, och eventuellt genom att undersöka nya sätt, såsom valdialoger för att berika den övergripande valobservatörsprocessen, särskilt den sakliga bedömningen av en valprocess.

32.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att i så stor utsträckning som möjligt följa upp det faktiska genomförandet i tredje länder av valobservatörsuppdragets rekommendationer, samtidigt som man respekterar varje lands suveränitet och involverar parlamentet, samt även genom att avsätta tillräckliga mänskliga resurser från unionens delegationer med adekvat teknisk expertis till denna viktiga politiska uppgift, vilket är nödvändigt på vissa områden som identifieras av valövervakningsuppdraget.

33.  Europaparlamentet anser att det skulle vara av nytta att på ett tidigt stadium överväga att låta chefsobservatören delta i inrättandet av valobservatörsuppdragets kärnteam (särskilt för vissa befattningar såsom politisk rådgivare, valexpert eller biträdande chef för valobservatörsuppdraget) i syfte att underlätta en snabb, effektivare och mer konsekvent utplacering av valobservatörsuppdrag.

34.  Europaparlamentet anser att inrättandet av en databas för EU:s valobservatörsuppdrag i detta sammanhang är en värdefull operativ möjlighet att befästa trovärdigheten och transparensen i samband med detta unionsinstrument och denna process på medellång sikt.

35.  Europaparlamentet begär generellt att man i högre grad fokuserar på hållbarheten i samband med de åtgärder som finansieras av det europeiska instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter, särskilt inom ramen för valobservatörsuppdrag, där det finns betydande möjligheter att öka överföringen av kunskap till lokala aktörer och förbättra uppföljningen av rekommendationerna.

Del V – Revisionsrättens särskilda rapport nr 23/2017 ”Den gemensamma resolutionsnämnden: det krävande arbetet med att skapa en bankunion har inletts, men mycket återstår”

36.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och stöder dess iakttagelser och rekommendationer.

37.  Europaparlamentet kritiserar den gemensamma resolutionsnämnden (SRB) för att inte ha tillhandahållit all dokumentation som begärts i samband med denna granskning. Parlamentet påminner SRB om att enligt EUF-fördraget har revisionsrätten rätt att få fullständig tillgång till revisionsobjektens dokumentation som behövs för revisionsarbetet.

38.  Europaparlamentet uppmanar SRB att förbättra efterlevnaden av det enhetliga regelverket,

39.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck SRB att fastställa ett datum för när den första resolutionsplanen för varje enskild bank ska vara klar. Parlamentet är bekymrat över de risker som ska bedömas i varje resolutionsplan och de valda resolutionsstrategiernas genomförbarhet och trovärdighet med hänsyn till huruvida de kan tillämpas effektivt och inom rimlig tidsram. SRB uppmanas att ålägga bankerna att utföra tester för att visa att skulder i praktiken kan skrivas ned inom de tidsramar som föreskrivs i resolutionsplanen.

40.  Europaparlamentet uppmanar SRB att fullborda sitt system med regler för resolutionsplanering, inklusive utarbetande av tydliga och konsekventa riktlinjer för minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder, så att det kan säkerställas att banker inom SRB:s ansvarsområde har tillräcklig förlustabsorberingskapacitet.

41.  Europaparlamentet beklagar att SRB har varit underbemannad sedan den blev operativt oberoende. SRB uppmanas att påskynda sina rekryteringsinsatser, särskilt genom att anlita resolutions- och policyexperter, även på hög nivå.

42.  Europaparlamentet beklagar att samarbetsformerna mellan de nationella resolutionsmyndigheterna och SRB fortfarande är oklara. Parlamentet är bekymrat över riskerna med svaga resultatförbättringar vid bedömningen av en bankkris i medlemsstaterna. SRB uppmanas att förbättra den operativa fördelningen av uppgifter och ansvar.

43  Europaparlamentet är bekymrat över det nuvarande samförståndsavtalet mellan SRB och Europeiska centralbanken (ECB) som inte säkerställer att SRB får all information från ECB på ett konsekvent sätt och i rätt tid. SRB uppmanas att inleda diskussioner med ECB om att förbättra situationen.

44.  Europaparlamentet anser att SRB utgör en del av en stark bankunion med stark reglering och tillsyn av banker och är ett viktigt steg mot en strukturell och enhetlig institutionell ram med tillräckliga resurser och demokratisk legitimitet för att stabilisera finanssektorn och förhindra en framtida kris. Parlamentet ser dock behovet av justeringar som kommer att öka effektiviteten i SRB:s arbete och dess systembidrag.

Del VI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 1/2018 ”Gemensamt stöd till projekt i de europeiska regionerna (Jaspers) – dags att rikta stödet bättre”

45.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport, dess iakttagelser och kommissionens beredvillighet att genomföra rekommendationerna.

46.  Europaparlamentet välkomnar att Jaspers insatser i vissa fall har lett till framsteg när det gäller medlemsstaternas förmåga att hantera projektförberedelser och att projekten har varit av god kvalitet, vilket bekräftas av att de snabbt har godkänts av kommissionen.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EIB att se till att programmet genomförs på ett sådant sätt att det ger bättre resultat när det gäller medlemsstaternas administrativa kapacitet.

48.  Europaparlamentet konstaterar att mellan 2006 och 2016 ökade inledningsvis de faktiska kostnaderna för Jaspers och kommissionens ekonomiska bidrag och att de därefter förblev stabila på omkring 30 miljoner EUR per år, med ett bidrag från kommissionen som varierade mellan 70 och 80 %.

49.  Europaparlamentet anser att stödmottagarna bör delta i Jaspers kostnader i lämplig omfattning.

50.  Europaparlamentet anser att Jaspers uppgift ”att ge oberoende och kostnadsfri rådgivning till de medlemsstater som anslöt sig till unionen 2004 eller senare i syfte att hjälpa dem att utarbeta högkvalitativa förslag till stora investeringsprojekt med finansiering från unionens sammanhållningsfond och Europeiska regionala utvecklingsfonden” logiskt sett borde ha blivit lättare efterhand som de nyare medlemsstaterna anpassar sig till unionens system och förfaranden.

51.  Europaparlamentet är mycket oroat över följande iakttagelse av revisionsrätten: ”VIII. EIB [Europeiska investeringsbanken] var ovillig att tillhandahålla information om vad Jaspers egentligen kostade, och kommissionen kunde endast delvis visa att de standardkostnader som Jaspers tillämpade fram till 2014 för personal från EIB var rimliga.”

52.  Europaparlamentet insisterar på att EIB ska ställa all relevant information till revisionsrättens förfogande för dess revisionsarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att EIB samarbetar i detta avseende.

Del VII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 2/2018 ”Effektiviteten i ECB:s krishantering av banker”

53.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport om effektiviteten i ECB:s krishantering av banker, dess rekommendationer och kommissionens beredvillighet att genomföra alla utom en rekommendation.

54.  Europaparlamentet uppmanar ECB att

–  förbättra vägledningen om framtagandet av återhämtningsplaner, som 32 % av de tillfrågade enheterna (se fråga 14 i bilaga III) anser vara bristfälliga,

–  ägna mer uppmärksamhet åt svaren på frågor, eftersom 27 % av de tillfrågade enheterna svarade att svaren endast ibland var användbara (se bilaga III, fråga 17),

–  vidareutveckla planeringen av återhämtningsprocessen i syfte att göra den mindre formell; parlamentet påminner om att majoriteten av de berörda enheterna (65 %) anser att den nuvarande processen är antingen godtagbar eller formell (se bilaga III, fråga 53).

55.  Europaparlamentet är djupt oroat över att ECB inte gav revisionsrätten tillgång till alla de dokument och upplysningar som revisionsrätten begärde för att kunna fullgöra sina uppgifter och uppmanar ECB att åtgärda denna policy.

56.  Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att ECB samarbetar till fullo och att detta bör kunna förväntas och är något som skulle ha ökat transparensen och ansvarigheten.

57.  Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten inte är ECB:s huvudsakliga externa revisor och att revisionsrätten endast har rätt att granska effektiviteten i ECB:s förvaltning (artikel 27 i protokoll nr 4 till EUF-fördraget).

58.  Europaparlamentet påpekar att det finns en tydlig interinstitutionell obalans: Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) spelar en viktig roll vid övervakningen av ECB:s verksamhet (artikel 35 i protokoll nr 4), medan revisionsrätten endast tilldelades en blygsam roll när det gäller att kontrollera bankens finansiella förvaltning (granska förvaltningens operativa effektivitet), vilket inverkar menligt på transparens och ansvarighet.

59.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och unionens institutioner att utveckla revisionsrättens roll i förhållande till ECB i samband med nästa översyn av fördraget.

60.  Europaparlamentet påminner om att ECB:s krishantering utgör en del av EU:s ram för återhämtning och resolution, och inrättades som en reaktion på finanskrisen för att säkra stabiliteten i banksektorn och därmed minska beroendet av offentliga medel.

61.  Europaparlamentet noterar att ECB fick ansvar för bedömningarna av bankernas återhämtningsplanering och för tidigt ingripande när det gällde betydande banker i euroområdet, och att en effektiv krishantering därför huvudsakligen bygger på att ECB:s operativa funktioner är effektivas.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och ECB att förbättra tillsynsrollen i syfte att stärka stabiliteten i euroområdets banksystem och säkerställa stabilitet och motståndskraft mot kriser, så att det inte uppstår svagheter i den globala processen som skulle kunna äventyra trovärdigheten för ECB:s krishantering.

Del VIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 3/2018 ”Revision av förfarandet vid makroekonomiska obalanser (MIP)”

63.  Europaparlamentet noterar revisionsrättens särskilda rapport om förfarandet vid makroekonomiska obalanser (MIP), dess rekommendationer och kommissionens beredvillighet att genomföra huvuddelen av dem.

64.  Europaparlamentet påpekar att MIP är en del av den europeiska planeringsterminen, som inleds med den årliga tillväxtöversikten (AGS) och rapporten om förvarningsmekanismen (AMR) under hösten år n-1. Om AMR, på grundval av en resultattavla över indikatorer och tröskelvärden, tyder på att ett specifikt problem kan uppstå, blir den berörda medlemsstaten föremål för en fördjupad granskning.

65.  Europaparlamentet påpekar att MIP utformades som ett svar på den ekonomiska och finansiella krisen i Europa eftersom makroekonomiska obalanser var en av de underliggande orsakerna till krisen. Därför behöver den konceptuella utformningen av MIP utvecklas konstant i syfte att komma till rätta med obalanserna och säkerställa social och ekonomisk stabilitet.

66.  Europaparlamentet noterar att om kommissionen på grundval av resultaten från den fördjupade granskningen kommer fram till att ”makroekonomiska obalanser” föreligger måste den informera Europaparlamentet, rådet och Eurogruppen. På rekommendation från kommissionen får rådet sedan lämna en rekommendation till den berörda medlemsstaten (i enlighet med förfarandet i artikel 121.2 i EUF-fördraget). Dessa förebyggande MIP-rekommendationer utgör en del av de landsspecifika rekommendationerna.

67.  Europaparlamentet noterar den bristande överensstämmelse mellan den makroekonomiska analysen och de landsspecifika rekommendationerna som revisionsrätten identifierat och den nära relaterade utmaningen att identifiera de bakomliggande orsakerna till ekonomiska obalanser.

68.  Europaparlamentet noterar att antalet medlemsstater som har konstaterats ha makroekonomiska obalanser har ökat sedan 2012 och att förbättringar har varit tämligen sällsynta. Parlamentet drar slutsatsen att MIP inte varit effektivt på grund av felanalyser av orsakerna till makroekonomiska obalanser.

69.  Europaparlamentet drar tillsammans med revisionsrätten slutsatsen att rådets rekommendationer är föremål för politiska överväganden, och att detta verkar vara regel snarare än undantag.

70.  Europaparlamentet är övertygat om att den politiska bedömningen av ekonomiska uppgifter är nödvändig så länge den sker på ett transparent sätt, med angivande av ekonomiska fakta, å ena sidan, och de politiska skälen till rekommendationen, å andra sidan.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma ett system som uppmuntrar medlemsstaterna att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt genomföra MIP-CSR.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förklara och/eller ge belägg för skälen till att inte aktivera ett förfarande vid alltför stora obalanser (EIP) när det finns belägg för att en medlemsstat har alltför stora obalanser, särskilt när risken för instabilitet är hög, obalanserna är ihållande eller har fått spridningseffekter eller korrigerande åtgärder har varit otillfredsställande.

Del IX – Revisionsrättens särskilda rapport nr 4/2018 ”EU:s stöd till Myanmar/Burma”

73.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och redovisar sina iakttagelser och rekommendationer nedan.

74.  Europaparlamentet noterar den svåra politiska situationen och de komplexa operativa utmaningar som utrikestjänsten, kommissionens avdelningar och unionens delegation måste hantera, framför allt i Rakhinestaten, Kachinstaten och Shanstaten.

75.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att fortsätta utarbetandet av ett långsiktigt, övergripande och ambitiöst program för utvecklingssamarbete med stöd av alla tillgängliga instrument för att hjälpa Myanmar att utveckla och finslipa sin övergripande utvecklingsstrategi, samtidigt som åtgärder vidtas för att införa en nationell resultatram med verktyg för att mäta stödets resultat och hållbarhet.

76.  Europaparlamentet efterlyser fastställandet av en lämplig policymix när det gäller unionens insatser och valet av de viktigaste utvecklingssektorerna på basis av en regelbunden sektorsspecifik behovsbedömning, med fokus på att främja projektens livsduglighet, komplementaritet och hållbarhet. Parlamentet kräver att resultaten av den strategiska bedömning av landet som ska slutföras under 2018 skickas till parlamentet så snart som möjligt.

77.  Europaparlamentet anser dessutom att det är nödvändigt att säkerställa tillräcklig flexibilitet i utformningen och genomförandet av stödprogram, med hänsyn till den mycket svåra politisk och operativa kontexten, i syfte att mer systematiskt stärka den nationella kapaciteten och säkerställa en lämplig geografisk täckning som återspeglar landets faktiska absorptionsförmåga.

78.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte i tillräcklig grad bedömde de regionala geografiska prioriteringarna för stödet. Parlamentet konstaterar att den första studien av särskilda behov i Rakhinestaten utfördes under 2017. Parlamentet anser att en särskild bedömning av denna delstat borde ha prioriteras av unionens delegation vid ankomsten år 2013.

79.  Europaparlamentet efterlyser kapacitetsuppbyggnad inom den offentliga sektorn och på institutionell nivå i syfte att skapa en mer ansvarstagande styrningsram, med mer strategiskt stöd till landets centrala revisionsorgan.

80.  Europaparlamentet påminner om att ”statsbyggande” måste stå i centrum för unionens utvecklingsstrategi i överensstämmelse med principerna om ingripanden i instabila situationer, med fokus på institutionsuppbyggnad, transparens och effektiv förvaltning av de offentliga finanserna, i kombination med en förstärkt politisk dialog.

81.  Europaparlamentet stöder ett förstärkt samarbete på plats med internationella partner för att förbättra kostnadseffektiviteten i åtgärder med flera givare, eftersom en effektiv samordning mellan givarna är en avgörande förutsättning för att undvika dubbelarbete och en fragmentering av biståndet.

82.  Europaparlamentet beklagar de svagheter som konstaterats i informationsutbytet mellan GD DEVCO och GD ECHO i Rakhinestaten och Kachinstaten. Parlamentet beklagar att det dröjde till september 2016 innan ett förfarande för informationsutbyte mellan de två generaldirektoraten infördes. Parlamentet efterlyser i detta avseende en bättre samordning av det humanitära biståndet och utvecklingsbiståndet och en starkare koppling mellan katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbiståndet genom en permanent avdelningsövergripande plattform för att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd. Parlamentet anser att integrerade strategier med tydligt fastställda samordningsmål och en sammanhängande landstrategi måste införas när så är möjligt mellan GD ECHO och GD DEVCO, parallellt med utbyte av bästa praxis. Parlamentet efterlyser i detta avseende en systematisk integrering av strategin för sammanknytning av katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd i finansieringscykeln för insatserna.

83.  Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att i högre grad gå över från kortsiktiga humanitära åtgärder till långsiktiga utvecklingsinsatser, och att säkerställa en sammanhängande samordning, inte endast mellan de olika utvecklingsaktörerna på plats, utan även med nationella prioriteringar, med hjälp av en gemensam strategi och ram för humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd.

84.  Europaparlamentet rekommenderar förbättringar av övervakningen av genomförandet av projekt och åtgärder genom att ge bättre motiveringar i program- och förvaltningsdokumenten för de anslag som tilldelas prioriterade sektorer, i syfte att vid behov överväga eventuella justeringar av stödet för att tillgodose nya behov fram till 2020, samtidigt som man säkerställer bättre synlighet för unionens åtgärder. Parlamentet anser att synligheten för givare och adekvat förvaltningsinformation om projekt är viktigt för att säkerställa att alla bidrag erkänns och att ansvarsskyldigheten upprätthålls.

85.  Europaparlamentet beklagar att den största delen av den gemensamma fredsfonden inte är inriktad på Rakhinestaten. Parlamentet anser att detta innebär en försummad möjlighet när det gäller denna mycket utsatta region. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvidga tillämpningsområdet för denna fond till Rakhinestaten.

86.  Europaparlamentet påminner om att när budgetstöd väljs som ett av de huvudsakliga sätten för genomförande av biståndet, bör kommissionen, i samordning med andra givare

–  tillhandahålla tillräckligt stöd för kapacitetsuppbyggnad och fokusera på centrala funktioner i förvaltningen av de offentliga finanserna, inbegripet ansvarsskyldighet och korruptionsbekämpning,

–  bidra till att ett lämpligt reformprogram för förvaltningen av de offentliga finanserna utarbetas snabbt,

–  vid behov fastställa kortsiktiga åtgärder för att skydda unionens medel och motverka slöseri, läckage och ineffektivitet.

Del X – Revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2018 ”Förnybar energi för hållbar landsbygdsutveckling: stora potentiella synergier som oftast inte har förverkligats”

87.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att beakta landsbygdens och dess ekonomis förhållanden och specifika behov, överväga potentiella positiva och negativa effekter av politiken och se till att de politiska resultaten ger rättvisa åt landsbygdsområden vid utformningen av den framtida politiken för förnybar energi. För att göra detta bör kommissionen, i samarbete med medlemsstaterna, ta fram en relevant mekanism som skulle kunna hämta inspiration från den landsbygdssäkringsmekanism som beskrivs under ”punkt 1” i avsnittet ”Politikens inriktning” i Cork 2.0-förklaringen från 2016.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa detta verktyg under samrådsförfarandet med medlemsstaterna om de integrerade nationella energi- och klimatplanerna som ska anmälas till kommissionen senast den 1 januari 2019, och ge medlemsstaterna vägledning för hur det ska tillämpas.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlagstiftarna utforma den framtida politiska ramen för bioenergi på ett sätt som sörjer för tillräckliga skyddsåtgärder mot ohållbar anskaffning av biomassa för energi. I ramen bör hållbarhetsriskerna med att öka användningen av bioenergi genom mål och finansiella stödsystem erkännas och behandlas, och det bör säkerställas att de tillhörande miljömässiga och socioekonomiska riskerna minskas.

90.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ange vad som ska uppnås genom investeringar inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) i förnybar energi, hur de ska ge mervärde i landsbygdsområden och hur Ejflu bör komplettera befintliga finansieringssystem på unionsnivå och nationell nivå, utan att riskera att endast bli en annan finansieringskälla för förnybar energi utan någon prioritering av landsbygdsutveckling vid utformningen av sin framtida landsbygdsutvecklingspolitik.

91.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen i detta sammanhang att utnyttja relevant erfarenhet av god praxis som framkommit under revisionsrättens granskning (utvärdering av förnybar energi på landsbygden, projekt för energiförsörjning till tredje part som finansieras inom ramen för Ejflu, ”egen användning” av projekt för förnybar energi), såväl som liknande erfarenhet som beskrivs i OECD-studien Linking Renewable Energy to Rural Development (sammankoppling av förnybar energi med landsbygdsutveckling).

92.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med avseende på Ejflu-stöd till förnybar energi kräva att medlemsstaterna förser kommissionen med relevanta uppgifter om programresultat för projekt inom förnybar energi i sina utökade årliga genomföranderapporter för 2019. Genom dessa uppgifter bör kommissionen få vetskap om hur mycket av utgifterna från Ejflu som har betalats ut till projekt för förnybar energi, den installerade energikapaciteten eller den energi som producerats från sådana projekt. Parlamentet uppmanar kommissionen att mer exakt definiera de olika typerna av indikatorer vid utarbetandet av programperioden efter 2020.

93.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påminna medlemsstaterna om att tillämpa relevanta urvalsförfaranden i syfte att endast ge stöd till bärkraftiga projekt inom förnybar energi med tydlig ytterligare nytta för hållbar landsbygdsutveckling.

Del XI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 6/2018 ”Fri rörlighet för arbetstagare – den grundläggande friheten är garanterad, men bättre riktat EU-stöd skulle främja rörligheten”

94.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra revisionsrättens rekommendationer.

95.  Europaparlamentet understryker att fri rörlighet för arbetstagarna är en grundläggande princip inom unionen, och en av de största fördelarna med den inre marknaden, så länge som denna rättighet utgör en fördel för båda parterna i arbetsförhållandet och garanterar skydd av arbetstagarnas rättigheter och avskaffande av alla former av diskriminering på grund av nationalitet mellan arbetstagare i medlemsstaterna när det gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor.

96.  Europaparlamentet konstaterar med oro att många hinder för fri och rättvis rörlighet för arbetstagare inom unionen kvarstår, och att åtgärder som vidtas av kommissionen och medlemsstaterna inte till fullo kan lösa de problem som arbetstagare som vill arbeta i andra medlemsstater står inför, såsom otillräcklig information om arbetstagarrättigheter relaterade till anställnings- och arbetsvillkor och social trygghet, men även otillräckliga åtgärder för att undvika diskriminering av mobila arbetstagare och för att säkra en effektiv tillämpning av deras rättigheter.

97.  Europaparlamentet noterar revisionsrättens iakttagelser att kommissionen har inrättat verktyg för att informera medborgarna om deras rättigheter och infört system för rapportering om diskriminering i samband med den fria rörligheten för arbetstagare. Parlamentet oroar sig dock över att revisionsrätten konstaterar att kommissionen trots dessa verktyg och system inte har uppgifter om i vilken utsträckning medborgarna är medvetna om sådana verktyg och om hur omfattande diskrimineringen är när det gäller den fria rörligheten på unionsnivå.

98.  Europaparlamentet noterar att vissa av de verktyg som kommissionen har infört för att främja arbetskraftens rörlighet ofta inte är kända bland dem som potentiellt berörs, och är oroat över att man i ett antal medlemsstater endast publicerar en bråkdel av antalet lediga tjänster på Euresportalen. Parlamentet uppmärksammar att dessa verktyg finansieras genom unionens budget och att Europeiska socialfonden (ESF) och programmet för sysselsättning och social innovation (EaSI) inom ramen för den fleråriga budgetramen 2014–2020 erbjuder möjligheter till finansiering av åtgärder och verksamhet som rör arbetskraftens rörlighet på unionsnivå och nationell nivå, men som dock inte utnyttjas i tillräcklig utsträckning.

99.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja de finansieringsmöjligheter som erbjuds för att vidta åtgärder som säkerställer att verktygen ger uttömmande information om lediga tjänster och arbetstagarnas rättigheter, för att öka medborgarnas medvetenhet om dessa verktyg och den information som de erbjuder, och för att övervaka nivån av medvetenhet i syfte ytterligare höja den. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att främja informationsspridning om praktiska frågor relaterade till rörlighet i arbetssyfte, bland annat genom ny teknik, sökmotorer på internet och publicitet, och insisterar på ett förstärkt samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar i synnerhet respektive nationella myndigheter och samordnarna från den europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet (Eures) att mer aktivt samarbeta med arbetsgivare för att främja Eures och möjligheterna till rörlighet i arbetslivet i hela unionen. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa fullgod komplementaritet och additionalitet mellan ESF:s och EaSI:s åtgärder.

100.  Europaparlamentet instämmer i revisionsrättens åsikt att det behövs information om och förståelse av hur omfattande och vilken typ av diskriminering som förekommer avseende rätten till fri rörlighet för arbetstagare för att man på ett effektivt sätt ska kunna ta itu med sådana fall. Parlamentet uppmanar därför med eftertryck kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna vidta åtgärder för att förbättra effektiviteten i befintliga system för att upptäcka fall av diskriminering och att vidta ytterligare åtgärder för att förebygga och eliminera hinder och diskriminering när det gäller en rättvis arbetskraftsrörlighet.

101.  Europaparlamentet betonar att avsaknaden av möjligheten att föra över socialförsäkringsavgifter berövar arbetstagarna vissa sociala rättigheter och utgör ett hinder för arbetstagarnas rörlighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att lägga fram relevanta lagstiftningsförslag, och uppmuntrar till införande av incitament för de medlemsstater som är villiga att verkställa överföring av pensionsrättigheter, med full respekt för den nuvarande rättsliga ramen.

102.  Europaparlamentet noterer att ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis och yrkesmässiga kvalifikationer från medlemsstaternas sida fortfarande är en utmaning och ett stort hinder för arbetskraftens rörlighet. Parlamentet understryker att denna process bör vara enkel, ekonomiskt överkomlig och användarvänlig för både medborgarna och de berörda nationella förvaltningarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna i rådets arbetsgrupper och, när så är lämpligt, i OECD:s plattformar.

103.  Europaparlamentet är bekymrat över bristen på jämförbarhet av uppgifter från medlemsstaterna avseende arbetskraftens rörlighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla riktlinjer för medlemsstaterna när det gäller vilka uppgifter som behöver samlas in och för vilket ändamål. Parlamentet insisterar också på att kommissionen ska förbättra insamlingen och presentationen av statistiska uppgifter avseende arbetstagarnas fria rörlighet, och särskilt avseende de problem som rörliga arbetstagare från andra länder än deras egna ställs inför.

104.  Europaparlamentet beklagar att matchningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft samt matchning av kompetens på arbetsmarknaden i medlemsstaterna fortfarande är ett mål som måste uppnås i politiken för arbetskraftens rörlighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo utnyttja de möjligheter som ESF, EaSI och Eures erbjuder för främjande av arbetskraftens rörlighet, för att minska arbetslösheten i vissa medlemsstater och regioner och ta itu med obalanser mellan bristen på kompetens och arbetskraft på annat håll.

105.  Europaparlamentet noterar med oro de problem som hänför sig till de krav som ställs på projekt för gränsöverskridande rörlighet som finansieras inom ramen för EaSI, och uppmanar kommissionen att ta upp dessa frågor i sina kommande ansökningsomgångar genom att införa obligatoriska resultatindikatorer som gör det möjligt att mäta mervärdet av EU-finansieringen i praktiken och inverkan av det tillhandahållna stödet.

106.  Med tanke på revisionsrättens granskningsresultat när det gäller behovet av att göra ytterligare insatser för att förbättra arbetskraftens rörlighet i unionen och för att överbrygga befintliga hinder, uppmanar Europaparlamentet kommissionen och medlemsstaterna att garantera tillräcklig finansiering i den fleråriga budgetramen för perioden 2021–2027 för åtgärder till förmån för en rättvis arbetskraftsrörlighet med vars hjälp relevanta verktyg och system även i fortsättningen kan fungera utan avbrott på detta område. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en fortsättning och ökad effektivisering av åtgärder och verksamheter som underlättar fri rörlighet för arbetstagare, både genom bättre målinriktning av finansiella medel och genom förstärkt samarbete och samordning mellan kommissionens ansvariga avdelningar, nationella myndigheter och alla berörda aktörer på unionsnivå och nationell nivå.

Del XII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 7/2018 ”EU:s föranslutningsstöd till Turkiet: endast begränsade resultat hittills”

107.  Europaparlamentet anser att från och med 2018 års program för stöd inför anslutningen (IPA) bör kommissionen rikta IPA-medlen bättre på områden där de reformer som krävs för trovärdiga framsteg mot en anslutning till unionen har blivit försenade, särskilt vad gäller rättsväsendets oberoende och opartiskhet, kamp mot utbredd korruption på hög nivå och organiserad brottslighet, stärkt pressfrihet, förebyggande av intressekonflikter samt förstärkning av extern revision och det civila samhället.

108.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nästa uppdatering av sina sektorsbaserade bedömningar på ett övergripande sätt täcka in alla viktiga aspekter av Turkiets givarsamordning, en budgetanalys per sektor och, framför allt, en ram för resultatutvärdering.

109.  Mot bakgrund av den inverkan som tillbakagången redan har på projektens hållbarhet i Turkiet, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att öka användningen av villkorlighet på politisk nivå och på projektnivå genom att

–  lämna förslag till IPA II-kommittén om att anpassa de totala IPA II-anslagen för år N, inbegripet att omfördela eller minska IPA II-finansieringen för att motverka de fall där det skett en tillbakagång inom sektorerna rättsstaten och samhällsstyrning enligt kommissionens årliga rapport om Turkiet för år N-1,

–  besluta, i slutet av 2017 och 2020, huruvida någon resultatbaserad belöning ska tilldelas Turkiet; detta beslut bör på ett korrekt sätt återspegla de framsteg som gjorts mot en utvidgning, det effektiva genomförandet av IPA och uppnåendet av goda resultat,

–  successivt öka användningen av direkt förvaltning för att tillgodose grundläggande behov där det finns en brist på politisk vilja, särskilt när det gäller att bekämpa korruption på hög nivå och organiserad brottslighet, förstärka pressfriheten, förebygga intressekonflikter och stärka det civila samhället,

–  för nya projekt och när så är tillämpligt, fastställa villkor i form av minimikrav för att stödja leverans i tid av förväntad output och hållbarhet, om dessa villkor inte uppfylls bör det leda till korrigerande åtgärder (t.ex. att betalningar hålls inne eller att projekt avbryts).

110.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att utvidga omfattningen av sina resultatorienterade övervakningsrapporter om unionsfinansierade insatser i Turkiet och förbättra relevansen och tillförlitligheten i sina projektindikatorer genom att inbegripa tillgång till utgångsdata, där så är tillämpligt.

111.  Europaparlamentet anser att kommissionen inom IPA II bör tillämpa indirekt förvaltning selektivt, och ta hänsyn till storleken på de berörda beloppen, komplexiteten i de projekt som ska utarbetas och upphandlas av de turkiska myndigheterna samt kapaciteten hos den byrå som ansvarar för upphandlingen och finansieringen av EU-finansierade program.

Del XIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 8/2018 ”EU-stöd till produktiva investeringar i företag – större fokus på varaktiga resultat krävs”

112.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport, inte minst som ett lägligt uppmärksammande av behovet av ytterligare övervakning och garantimekanismer både på unions- och medlemsstatsnivå för att säkerställa projektresultatens varaktighet. Parlamentet framhäver i detta sammanhang revisionsrättens iakttagelser att i de granskade operativa programmen identifierades inte i tillräcklig grad företagens specifika behov inom olika sektorer och olika storleksklasser (marknadsmisslyckanden) och att uppnåendet av varaktiga resultat inte var en prioritering.

113.  Europaparlamentet anser att rollen för produktiva investeringar från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) bör stärkas som en nyckelfaktor för tillväxt, hållbara arbetstillfällen, minskade skillnader och ojämlikheter i samband med den kommande utvecklingen av sammanhållningspolitiken för nästa programperiod, i syfte att uppnå uppåtriktad konvergens tillsammans med ekonomisk, social och territoriell sammanhållning mellan medlemsstaterna och regionerna.

114.  Europaparlamentet noterar att ett antal av de granskade projekten visserligen har iakttagit de relevanta bestämmelserna och har uppnått de planerade utfallen men att de inte kunnat tillhandahålla belägg för projektens effektivitet och för att varaktiga förbättringar uppnåtts.

115.  Europaparlamentet noterar i detta sammanhang att förordningen om gemensamma bestämmelser för 2014–2020 (artikel 71) inte innehåller några bestämmelser som definierar uppnående av resultat och deras hållbarhet såsom kriterier för insatsernas varaktighet. Parlamentet uppmärksammar därför revisionsrättens iakttagelser om den betydande skillnaden mellan att mäta utfall (output) snarare än resultat när det gäller att bedöma projektens varaktighet.

116.  Europaparlamentet anser att det i syfte att säkerställa ett verkligt mervärde från produktiva investeringar är nödvändigt att införa uppnåendet av resultat som ett centralt övervägande vid bedömningen av projektens varaktighet. I detta sammanhang stöder parlamentet helhjärtat domstolens definition av varaktighet som ”projekts förmåga att bevara sina fördelar under en lång tid efter det att projektet har avslutats.”

117.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sina lagstiftningsförslag till förordningar för perioden 2021–2027 inte beaktat revisionsrättens uttryckliga rekommendation om att tydligt prioritera inte bara utfall utan även de indikatorer som krävs för att mäta resultat.

118.  Europaparlamentet delar revisionsrättens oro när det gäller att säkerställa varaktigheten i investeringar i små och medelstora företag med tanke på deras begränsade affärskapacitet, höga fallissemangsnivåer och/eller särskilda sårbarheter för ogynnsamma ekonomiska förhållanden. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och medlemsstaterna att rikta uppmärksamheten på olika sätt att främja framgångsrika och varaktiga sammanslutningar mellan intresserade små och medelstora företag, med beaktande av både positiva och problematiska erfarenheter från tidigare.

119.  Europaparlamentet anser vidare att framtida produktiva investeringar skulle uppnå varaktiga resultat om de integrerades i en uppdaterad övergripande industriell strategi inom ramen för den framtida sammanhållningspolitiken. Parlamentet anser att produktiva investeringar på så sätt borde bidra i väsentlig grad till att övervinna allvarliga skillnader i nivåerna för industriell utveckling mellan medlemsstaterna och regionerna enligt den sjätte och sjunde sammanhållningsrapporten.

120.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att engagera sig fullt ut för att genomföra revisionsrättens rekommendationer och ge medlemsstaterna snabb och lämplig vägledning, bland annat genom att utfärda tydliga och transparenta riktlinjer om olika sätt att fastställa och tillämpa kriterier för projektvaraktighet, samt att använda alla tillgängliga mekanismer, såsom godkännande av operativa program, övervakning och kontroll, i syfte att uppmuntra medlemsstaterna att verkligen ta sitt ansvar, samtidigt som man undviker ytterligare administrativa bördor för stödmottagarna eller berörda nationella myndigheter.

121.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen rent allmänt att lägga större tonvikt på projektens varaktighet i förberedelse- och förhandlingsfasen för den kommande programperioden och inrätta en tydlig ram för öronmärkningar och mål, och uppmanar bestämt medlemsstaternas myndigheter att respektera och genomföra revisionsrättens rekommendationer och arbeta tillsammans med kommissionen för att undersöka befintlig praxis och fastställa gemensamma regler och förfaranden som syftar till att garantera varaktigheten i projektresultaten.

Del XIV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 9/2018 ”Offentlig-privata partnerskap i EU: omfattande brister och begränsade fördelar”

122.  Europaparlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna inte bör uppmuntra en intensivare och bredare användning av offentlig-privata partnerskap förrän de problem som identifieras i denna rapport har åtgärdats och nedanstående rekommendationer genomförts framgångsrikt; framför allt bör de institutionella och rättsliga ramarna samt projektförvaltningen förbättras och det bör råda större säkerhet om att valet av offentlig-privat partnerskap är det alternativ som ger mest valuta för pengarna och att offentlig-privata partnerskapsprojekt sannolikt kommer att förvaltas framgångsrikt. Parlamentet betonar att om man inte lyckas identifiera och fördela projektrisker korrekt kan det få finansiella konsekvenser för den offentliga partnern och hindra att projektmålen uppnås.

123.  För att kostnaderna för förseningar och omförhandlingar ska fördelas bättre mellan partnerna i syfte att minska de ekonomiska konsekvenserna av förseningar som beror på den offentliga partnern och av kontraktsomförhandlingar för de totala kostnaderna för offentlig-privata partnerskap som den offentliga partnern ska bära rekommenderar Europaparlamentet att

–  medlemsstaterna bör identifiera och föreslå standardiserade kontraktsbestämmelser som begränsar storleken på de eventuella extrakostnader som den offentliga partnern ska betala,

–  medlemsstaterna bör bedöma alla tidiga kontraktsomförhandlingar för att säkerställa att de kostnader för den offentliga partnern som omförhandlingar orsakar är vederbörligt motiverade och överensstämmer med principerna om valuta för pengarna.

124.  För att säkerställa att alternativet offentlig-privat partnerskap är det som ger mest valuta för pengarna och att de potentiella fördelarna uppnås rekommenderar Europaparlamentet att

–  medlemsstaterna bör basera valet av alternativet offentlig-privat partnerskap på grundliga jämförande analyser, till exempel jämförelsemodellen för offentlig sektor, och lämpliga metoder som säkerställer att alternativet offentlig-privat partnerskap bara väljs om det ger mest valuta för pengarna även vid pessimistiska scenarier,

–  kommissionen bör se till att revisionsrätten får full tillgång till den information som behövs för att bedöma det valda upphandlingsalternativet och den tillhörande upphandlingen också när EU-stödet lämnas direkt till privata enheter genom finansieringsinstrument.

125.  För att säkerställa att medlemsstater har den nödvändiga administrativa kapaciteten och en tydlig policy och strategi för att kunna genomföra framgångsrika unionsstödda offentlig-privata partnerskapsprojekt rekommenderar Europaparlamentet att

–  medlemsstaterna bör fastställa en tydlig policy och strategi för offentlig-privata partnerskap där det tydligt anges vilken roll partnerskapen förväntas spela i medlemsstaternas investeringspolitik, i syfte att identifiera de sektorer där partnerskapen är lämpligast och fastställa eventuella begränsningar för hur de kan användas ändamålsenligt,

–  kommissionen bör föreslå att lagstiftningen ändras så att det ekonomiska stödet till framtida offentlig-privata partnerskap koncentreras till sektorer som den anser har hög strategisk relevans och som passar partnerskapens långsiktiga åtaganden, såsom TEN-T:s stomnätverk.

126.  För att motverka risken för att alternativet offentlig-privat partnerskap föredras, främja insynen och säkerställa att offentlig-privata partnerskap kan få ändamålsenligt stöd från EU-fonder rekommenderar Europaparlamentet att

–  kommissionen bör knyta unionens stöd till offentlig-privata partnerskapsprojekt till en försäkran om att valet av alternativet offentlig-privat partnerskap motiverades av överväganden om valuta för pengarna och därmed inte otillbörligt påverkades av överväganden som gällde budgetrestriktioner eller deras statistiska behandling,

–  medlemsstaterna bör förbättra insynen genom att regelbundet offentliggöra förteckningar över offentlig-privata partnerskapsprojekt som innehåller tillräckliga och meningsfulla uppgifter om de finansierade tillgångarna, de framtida åtagandena och deras behandling i balansräkningen, och samtidigt skydda konfidentiella och kommersiellt känsliga uppgifter,

–  kommissionen bör inför framtida åtgärder bedöma den ytterligare komplexiteten hos offentlig-privata partnerskapsprojekt med kombinerad unionsfinansiering i syfte att förbättra relevanta regler och förfaranden för unionens program.

Del XV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 10/2018 ”Ordningen för grundstöd för jordbrukare är operativt sett på rätt väg men har endast i begränsad utsträckning lett till förenkling, mer riktat stöd och konvergens av stödnivåer”

127.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att medlemsstaterna på lämpligt sätt genomför nyckelkontroller och korrigerar rättigheter inom ordningen för grundstöd om värdena påverkas betydligt av att gällande regler inte tillämpas eller av att aktuella uppgifter om markanvändning saknas.

128.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att

–  se över och kartlägga ändamålsenligheten i sina system för spridning av information bland medlemsstaterna, i syfte att göra deras tolkning och tillämpning av den rättsliga ramen för ordningen för grundstöd så enhetlig som möjligt,

–  bedöma alternativ till framtida lagstiftning som skulle göra det möjligt för den att driva igenom medlemsstaternas överföring av nyckelinformation om genomförandet av system för direktstöd,

–  klargöra kommissionens och de attesterande organens respektive roller i kontrollen av att ändamålsenliga nyckelkontroller förekommer och av att rättigheter inom ordningen för grundstöd har beräknats centralt.

129.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, innan den lägger fram ett förslag om den framtida utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken, bedöma inkomstställningen för alla grupper av jordbrukare och analysera deras behov av inkomststöd, med beaktande av den nuvarande fördelningen av EU-stöd och nationellt stöd, markens jordbrukspotential, skillnader mellan arealer som huvudsakligen är avsedda för jordbruksproduktion eller bibehållande, jordbruks kostnader och hållbarhet, inkomst från livsmedelsproduktion och annan jordbruksproduktion samt från andra källor än jordbruket, faktorer som påverkar jordbruks effektivitet och konkurrenskraft och värdet av de kollektiva nyttigheter som jordbrukare tillhandahåller. Kommissionen bör från början koppla de föreslagna åtgärderna till lämpliga operativa mål och referensvärden mot vilka stödets resultat skulle kunna mätas.

Del XVI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 11/2018 ”De nya alternativen för att finansiera landsbygdsutvecklingsprojekt: enklare men inte resultatinriktade”

130.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och stöder flera av dess iakttagelser och rekommendationer.

131.  Europaparlamentet beklagar att de nya förenklade kostnadsalternativen endast används för en marginell del av utgifterna för landsbygdsutveckling och att de inte stärker potentialen hos denna finansieringskälla, även om förenkling bör vara ett sätt att uppmuntra stödmottagare att delta i projekt.

132.  Europaparlamentet beklagar att det finns mycket få indikatorer som gör det möjligt att bedöma huruvida målen för denna åtgärd har uppnåtts eller inte.

133.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna samt stödmottagarna och deras organisationer att dra full nytta av de möjligheter som erbjuds genom systemet med förenklade kostnadsalternativ inom landsbygdsutvecklingen.

134.  Europarlamentet påminner om att förenkling måste medge kontroll på lämpliga nivåer och att ansvaret för denna kontroll måste vara tydligt definierat.

135.  Europaparlamentet påminner om att en förenkling måste vara till gagn för både förvaltningarna och projektinnehavarna.

Del XVIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 12/2018 ”Bredband i EU:s medlemsstater: trots framsteg kommer inte alla Europa 2020-målen att uppnås”

136.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och redovisar sina iakttagelser nedan.

  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ambition att investera i den framtida digitala omvandlingen, vilket framgår av förslaget till flerårig budgetram för 2021–2027.

  Europaparlamentet noterar kommissionens viktiga lagstiftningsinitiativ på området för digitalisering och vill framhålla initiativ såsom ”WiFi4EU” till stöd för installationen av modern wi-fi-utrustning i olika samhällsinrättningar.

139.  Europaparlamentet noterar kommissionens insatser för att förbättra bredbandstäckningen i hela unionen, men beklagar att många landsbygdsområden fortfarande saknar bredband.

  Europaparlamentet noterar kommissionens ansträngningar för att avsevärt öka och diversifiera finansieringskällorna till stöd för bredbandsanslutningar. Parlamentet påminner om att unionen under programperioden 2007–2013 investerade 2,74 miljarder EUR, medan unionens investeringar under den nuvarande programperioden uppgår till nästan 15 miljarder EUR, vilket är mer än en femdubbel ökning.

  Europaparlamentet är övertygat om att höghastighetsinternet är en viktig del av den digitala inre marknaden och kan därför ge medlemsstaterna en konkurrensfördel i ekonomiska, sociala och utbildningsmässiga frågor. En bra nivå på internethastighet och internettillgång är avgörande för våra medborgares, staters och företags liv.

  Europaparlamentet betonar att investeringar i bredband kommer att bidra till att främja social inkludering och bekämpa avfolkningen på landsbygden och i isolerade områden. Landsbygdsområden och mer avlägsna områden bör ha tillgång till bredband så att en homogen inre marknad kan skapas.

  Europaparlamentet välkomnar i detta hänseende kommissionens utkast till reviderade telekomregler för unionen, som syftar till att främja investeringar, särskilt i mindre ekonomiskt lönsamma områden som kännetecknas av låg befolkningstäthet eller i landsbygdsområden.

  Europaparlamentet instämmer i revisionsrättens rekommendation om att medlemsstaterna bör utarbeta reviderade planer för perioden efter 2020.

145.  Europaparlamentet uppmanar därför alla medlemsstater att se till att inte bara Europa 2020-målen för bredband uppfylls i rätt tid, utan också kommissionens mål för gigabitsamhället för 2025, nämligen att alla tätortsområden och alla större marktransportvägar bör ha kontinuerlig 5G-täckning och att alla europeiska hushåll, små och medelstora företag och lokala offentliga förvaltningar på landsbygden eller i städer, särskilt i avfolkade områden och områden med låg befolkningstäthet, ska ha tillgång till internet med en nedladdningshastighet på minst 100 Mbit/s, som kan uppgraderas till gigabithastighet.

  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att alla medlemsstater bör se över sina nationella regleringsmyndigheters mandat i enlighet med unionens ändrade regelverk för telekommunikationer, så att de kan verkställa sina rekommendationer och korrigerande åtgärder (däribland sanktioner vid bristande efterlevnad) i fråga om operatörer.

  Europaparlamentet anser att finansiellt stöd till bredband bör utgöra en välavvägd blandning av bidrag och finansieringsinstrument, där investeringarna bör vägledas av interventionslogiken och ta hänsyn till regionala och marknadsmässiga förhållanden.

  Europaparlamentet är övertygat om att stöd till bredband genom finansieringsinstrument främst inriktas på ekonomiskt bärkraftiga regioner och välutvecklade lokala marknader. Parlamentet noterar att bidrag är lämpligare för landsbygdsområden, bergsområden och avlägsna områden, där privata investeringar och transaktioner med finansieringsinstrument som ofrånkomligen är mer riskfyllda.

  Europaparlamentet delar revisionsrättens åsikt att kommissionen bör samla in och sprida bästa praxis på området för bredband, särskilt när det gäller planering av investeringar och genomförande av projekt.

  Europaparlamentet är övertygat om att kommissionen kommer att fortsätta att klargöra tillämpningen av det statliga bredbandsstödet för medlemsstaterna, och välkomnar kommissionens avsikt att inkludera ytterligare information om100 Mbit/s-målet och målen för gigabitsamhället.

Del XVIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 13/2018 ”Bekämpning av radikalisering som leder till terrorism: kommissionen har tillgodosett medlemsstaternas behov, men det finns vissa brister i samordningen och utvärderingen”

151.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport, stöder dess rekommendationer och redovisar sina iakttagelser och rekommendationer nedan.

152.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur förvaltningen av åtgärder mot radikalisering kan förenklas, till exempel genom att integrera det antal fonder som dessa åtgärder får medel från, eller genom att koncentrera förvaltningen, som för närvarande utförs av åtta av kommissionens generaldirektorat samt Europol, Eurojust och medlemsstaterna, i syfte att förbättra samordningen och effektiviteten.

153.  Europaparlamentet erkänner att resultatbaserad budgetering kan vara en särskild utmaning när det gäller åtgärder som syftar till att förebygga radikalisering, men betonar att indikatorer, till exempel antalet experter som deltar i möten, i sig inte är tillräckligt för att mäta resultat. Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt undersöka varför deltagandet i kommissionens åtgärder varierar avsevärt mellan medlemsstaterna, och att inrikta sig på de åtgärder som är relevanta för de flesta medlemsstater.

154.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hålla parlamentet underrättat om uppföljningen av interimsrapporten från högnivågruppen av experter på radikalisering när det gäller diskussioner med medlemsstaterna om hur man på ett bättre sätt kan utvärdera relevanta program och insatser.

155.  Europaparlamentet erkänner att förebyggande av radikalisering ofta kräver ingående kunskaper om situationen på lokal nivå, dvs. grannskapsnivå, och att denna typ av information inte kan anses ha någon allmän giltighet, eftersom varje grannskap kan ha sina egna utmaningar och möjligheter. Parlamentet framhåller i detta sammanhang den viktiga roll som lokala utbildningsinstitutioner, lokala sociala organisationer och välgörenhetsorganisationer och lokala myndigheter, däribland poliser som tilldelats ett specifikt grannskap, spelar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ha detta i åtanke vid utbyte av bästa praxis och för att förhindra stereotypa föreställningar eller generaliseringar.

156.  Europaparlamentet betonar att ändamålsenligheten och effektiviteten i kommissionens åtgärder för att bistå medlemsstaterna när det gäller att förebygga radikalisering troligen är störst när de avser gränsöverskridande fall, särskilt när det gäller information som tillhandahålls via internet. Parlamentet stöder EU IRU:s konfliktlösningsförfarande och beslutet att inrikta EU IRU:s arbete på den onlinepropaganda som terrorister använder för att locka till sig så många anhängare som möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra sina metoder för att mäta EU IRU:s effektivitet genom att undersöka hur mycket terroristrelaterat innehåll som har tagits bort av internetföretag enbart på begäran av EU IRU, utan att det också rapporterats av nationella enheter för anmälan av internetinnehåll, civilsamhället eller internetföretagen själva, samt genom att utveckla metoder för att påvisa effektiviteten i form av mängden terroristpropaganda som är tillgänglig på internet, till exempel på grund av att den borttagna propagandan helt enkelt laddats upp på nytt eller flyttats till andra plattformar.

Del XIX – Revisionsrättens särskilda rapport nr 14/2018 ”EU:s kompetenscentrum på det kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära området: ytterligare förbättringar behövs”

157.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och noterar med tillfredsställelse att revisionsrätten, kommissionen och utrikestjänsten är eniga om de flesta av rekommendationerna.

  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att göra en gemensam EU-analys och identifiera unionens externa risker på det kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära området (CBRN-risker) i syfte att på ett heltäckande sätt koppla samman interna och externa åtgärder.

  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera riskbedömningar i metoderna för behovsbedömning och nationella handlingsplaner och att snabbt hjälpa alla partnerländer som begär bistånd för att slutföra sina behovsbedömningar och nationella handlingsplaner.

  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra fler regionala åtgärder, såsom skrivbordsövningar och övningar på fältet.

  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att ge utsedda kontaktpunkter och/eller långtidsplacerade IcSP‐tjänstemän för regionalt samarbete  vid alla EU‐delegationer ansvaret för CBRN‐frågor och att införa CBRN i dialogen om policy, säkerhet och politik.

  Europaparlamentet uppmanar GD Internationellt samarbete och utveckling och utrikestjänsten att arbeta tillsammans med kommissionens andra berörda generaldirektorat, i synnerhet GD Grannskapspolitik och utvidgningsförhandlingar, och med andra givare för att identifiera potentiella synergier och tillgängliga finansieringskällor som skulle kunna utnyttjas bättre för att stödja CBRN-åtgärder.

  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omvandla initiativets övergripande mål till mer specifika mål som kan användas på projektnivå så att resultat kan mätas från projektnivå till nationell och regional nivå och för hela initiativet.

  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att även fastställa utfalls‐ och effektindikatorer som gör det möjligt att mäta initiativets ändamålsenlighet i förhållande till de fastställda målen.

  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att all relevant information finns tillgänglig på dess webbaserade portal, som har lämpliga behörighetsnivåer, och att garantera att bästa praxis och riktlinjer är tillgängliga via CBRN-portalen.

Del XX – Revisionsrättens särskilda rapport nr 15/2018 ”Att stärka de interna säkerhetsstyrkornas kapacitet i Niger och Mali: endast begränsade och långsamma framsteg”

166.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport om att stärka de interna säkerhetsstyrkornas kapacitet i Niger och Mali och redovisar sina iakttagelser och rekommendationer nedan.

167.  Europaparlamentet betonar för det första de insatser som gjorts av alla parter som är involverade i inrättandet av dessa två unionsuppdrag och den personal som har utstationerats på plats för att på ett varaktigt sätt stärka den strukturella institutionella kapaciteten för inre säkerhet i Mali och Niger, i en regional geopolitisk kontext som är mycket svår och kritisk med hänsyn till kombinationen av befintliga hot.

168.  Europaparlamentet beklagar att uppdragens personal inte fick någon utbildning före tillsättningen eller vägledning om procedurerna och projekten på fältet. Parlamentet anser att denna brist på utbildning tydligt har lett till förseningar i genomförandet av insatserna.

169.  Europaparlamentet anser att utrikestjänsten och kommissionen ständigt bör fästa särskild uppmärksamhet vid stödfunktioner för att underlätta ett snabbt, effektivt och konsekvent inrättande av GSFP-uppdragen, tillhandahålla utbildning för hela personalen om unionens förfaranden och strategier före utstationeringen och utarbeta heltäckande riktlinjer för den operativa verksamheten (behovsbedömning, planering och uppföljning av verksamhet och rapporter). Parlamentet anser vidare att erfarenheterna från tidigare GSFP-uppdrag också bör utnyttjas för att förbättra uppdragens operativa effektivitet och för att underlätta kunskapsöverföring och synergieffekter mellan de olika uppdragen.

170.  Europaparlamentet beklagar att personalens säkerhet i Niger äventyrades då personalen tvingades bo på och arbeta från hotell i sex månader utan några specifika säkerhetsarrangemang.

171.  Europaparlamentet betonar att en säker arbetsmiljö är av avgörande betydelse för ett effektivt genomförande av verksamheten och för rekryteringen av kvalificerad personal. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att upprätthålla en tillräcklig nivå på de säkerhetsrelaterade utgifterna i uppdragens budget för att säkerställa att de genomförs på ett optimalt sätt.

172.  Europaparlamentet upprepar dessutom behovet av att effektivt använda alla lämpliga finansieringskanaler för de framtida GSFP-uppdragen, nämligen instrumentet som bidrar till stabilitet och fred, Europeiska utvecklingsfonden, unionens förvaltningsfond för Afrika och humanitärt bistånd, för att säkerställa uppnåendet av de politiska målen för uppdragen och en sund ekonomisk förvaltning.

173.  Europaparlamentet uppmuntrar utrikestjänsten att samarbeta med medlemsstaterna för att säkerställa att de nuvarande och framtida GSFP-uppdragen har tillräckligt med personal så att de snabbt kan agera på en nivå som ligger nära deras högsta tillåtna kapacitet (eller totala antal tillgängliga tjänster), och om möjligt under tidsperioder som motsvarar uppdragets varaktighet.

174.  Europaparlamentet betonar att dessa två uppdrags bristande operativa effektivitet var ett väsentligt hinder för en välfungerande insats av unionen. Parlamentet beklagar att det tog 18 månader innan uppdraget Eucap Niger fick status som juridisk enhet.

175.  Europaparlamentet anser att rådet och kommissionen bör ser till att framtida GSFP-uppdrag får status som juridisk enhet och nödvändiga budgetar så snabbt som möjligt.

176.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att särskilt fokusera på upphandlingsförfaranden och mänskliga resurser för att säkerställa att de avspeglar GSFP:s operativa behov. Parlamentet noterar att genomförandet av insatserna försvårades av besvärliga upphandlingsförfaranden och att detta är orsaken till det bristande resultatet.

177.  Europaparlamentet noterar de problem som uppstått i samband med tillsättningen av lediga tjänster. Parlamentet påminner om att andelen tillsatta tjänster låg på 72 % i Niger och 77 % i Mali. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att föreslå längre utstationeringar till uppdragen från EU:s medlemsstater, använda kontraktsanställda i större omfattning och förbereda allmänna bidragsinfordringar som kan användas för att upprätta reservlistor över potentiell personal för att snabba på utplaceringen när vakanser uppstår.

178.  Europaparlamentet uppmuntrar utrikestjänsten att för att säkerställa att GSFP-uppdragen ger hållbara resultat se till att hållbarhetsaspekterna beaktas i den operativa planeringen av alla uppdragens verksamheter, genom att systematiskt bedöma lokala behov och förmågan att göra resultaten hållbara på det lokala planet.

179.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att förstärka uppföljningen av de insatser som uppdragen genomför (utbildning, rådgivning eller tillhandahållande av utrustning), genom att regelbundet med hjälp av indikatorer utvärdera det resultat som uppnåtts och de berörda nationella myndigheternas grad av ägarskap.

180.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att samordna GSFP-uppdragen effektivt med andra unionsinsatser på regional nivå (såsom uppdraget för integrerad gränsförvaltning i Libyen (EU BAM Libyen) och G5 Sahel), bilaterala uppdrag och internationella insatser med liknande mål. Parlamentet vill i detta sammanhang se mer samarbete och samordning mellan unionen och dess medlemsstater för att främja synergieffekter.

181.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att se till att avslutningen av GSFP-uppdragen och avvecklingen av dithörande tillgångar sker under bästa möjliga förhållanden. Parlamentet anser i detta sammanhang att utrikestjänsten och kommissionen bör utarbeta en gemensam och övergripande exitstrategi, som tydligt definierar roller och ansvar i förbindelse med avslutningen av GSFP-uppdragen, samtidigt som man minskar de särskilda risker som är förenade med att ett uppdrag avslutas.

182.  Europaparlamentet bekräftar mer allmänt behovet av att förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna inom ramen för deras utrikes- och säkerhetspolitik för att uppnå stordriftsfördelar och lägre kostnader. Parlamentet betonar att det är av största vikt att medlemsstaterna kan reagera beslutsamt på problem som rör den gemensamma säkerheten och hanteringen av flyktingströmmarna under en period då dessa utmaningar blir allt större och mer akuta än någonsin.

Del XXI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 16/2018 ”Efterhandsöversyn av EU:s lagstiftning: ett väletablerat men ofullständigt system”

183.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och stöder dess iakttagelser och rekommendationer.

184.  Europaparlamentet noterar att 2018 års övervakning inom ramen för det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning kommer att inledas mycket snart och att det interinstitutionella mötet på hög nivå kommer att äga rum i slutet av året.

185.  Europaparlamentet noterar att den forskning som revisionsrätten presenterade var mycket grundlig och omfattande (t.ex. bra urvalsstorlek) och skulle kunna vara ett exempel för framtida analyser på andra områden av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Parlamentet noterar också att man bör överväga att ta fram ytterligare resultatindikatorer för att övervaka genomförandet av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

186.  Europaparlamentet anser att revisionsrättens aktiva engagemang och deltagande kommer att vara till nytta för det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning genom en förbättrad övervakning. Parlamentet anser att en ökad användning av revisionsrättens informationsdokument också kan bidra till att detta mål uppnås.

187.  Europaparlamentet noterar att inrättandet av en gemensam interinstitutionell handbok om övervaknings- och översynsklausuler med riktlinjer och formuleringsklausuler skulle kunna vara en förbättring av den rättsliga granskningen, så länge det inte undergräver medlagstiftarnas politiska valfrihet.

188.  Europaparlamentet noterar att gemensamma riktlinjer för efterhandsgranskningar skulle kunna övervägas vid en framtida översyn av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

189.  Europaparlamentet noterar vikten av att fastställa en ram för den information om införlivandet av unionslagstiftningen i den nationella lagstiftningen som medlemsstaterna ska göra tillgänglig för kommissionen,

Del XXII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 17/2018: ”Kommissionens och medlemsstaternas åtgärder under de sista åren av programperioden 2007–2013 rådde bot på det låga anslagsutnyttjandet men var inte tillräckligt resultatinriktade”

190.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och den värdefulla jämförelsen mellan de föregående och de nuvarande programperioderna, med fokus på förväntade kommande utmaningar för medlemsstaterna och kommissionen när det gäller ett sunt och resultatinriktat utnyttjande av sammanhållningspolitikens medel.

191.  Europaparlamentet anser att kommissionens svar är otillfredsställande när det gäller rekommendationen att föreslå en tidsplan med viktiga tidpunkter för antagandet av den rättsliga ramen, så att genomförandet av de operativa programmen inleds i tid, och uppmanar kommissionen att lägga fram ett konkret förslag baserat på utvärderingen av den tidsram som krävs för ett genomförande i tid av programmen.

192.  Europaparlamentet delar revisionsrättens ståndpunkt att medan utnyttjandet är viktigt för att uppnå de politiska målen är det inte ett mål i sig, utan det viktigaste är snarare att uppnå resultat i linje med sammanhållningspolitikens mål. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att valuta för pengarna inte bara handlar om hur mycket som används, utan om vad som har uppnåtts med de utbetalda medlen.

193.  Europaparlamentet är djupt oroat över att kommissionen verkar underskatta risken, något som revisionsrätten också varnar för, för att förseningarna i budgetgenomförandet för perioden 2014–2020 kan visa sig vara större än förseningarna för perioden 2007–2013, vilket därmed skapar ett betydande tryck för ett korrekt utnyttjande av medlen i slutet av programperioden och ökar risken för att man inte tar tillräcklig hänsyn till valuta för pengarna och uppnåendet av resultat.

194.  Europaparlamentet är bekymrat över att kommissionen bortser från den risk som revisionsrätten också har konstaterat, på grund av den mycket otillfredsställande utnyttjandegraden i mitten av programperioden, som är två gånger lägre än vid motsvarande tidpunkt under den föregående perioden, samt utnyttjandetrycket på grund av överlappningen i slutet av den nuvarande perioden med de första åren av genomförandet av nästa period.

195.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en prognos för och en bedömning av varje medlemsstat när det gäller ackumuleringen av åtaganden som löper risk att inte utnyttjas i tid före periodens slut, och att föreslå åtgärder för att hjälpa medlemsstaterna att mildra en eventuell negativ effekt på det otillräckliga utnyttjandet av tillgängliga medel.

196.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att åtgärder som vidtas för att undvika automatiskt återtagande från medlemsstaternas sida respekterar de mål och resultat som eftersträvas av operativa program och projekt och att relevant övervakning och rapportering av ändrade operativa program genomförs.

197.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda resurserna för tekniskt stöd på eget initiativ och att aktivt bistå medlemsstaterna att påskynda det resultatinriktade utnyttjandet av sammanhållningspolitikens medel.

198.  Europaparlamentet uppmärksammar att det yttersta syftet med sammanhållningspolitiken är att stödja den ekonomiska och sociala sammanhållningen mellan olika regioner och länder i EU och att bidra till att minska skillnaderna och ojämlikheterna inom unionen. Parlamentet understryker att detta måste vara den vägledande principen för medlemsstaterna, kommissionen och alla berörda parter vid genomförandet och utnyttjandet av EU-medel.

Del XXIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 18/2018 ”Förverkligas det huvudsakliga målet med stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del?

199.  Europaparlamentet menar att revisionsrättens särskilda rapport nr 18/2018 innehåller en mycket aktuell och viktig analys av hur kommissionen har genomfört bestämmelserna som gäller för stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del när det gäller uppnåendet av det främsta målet, som för medlemsstaterna är att framgångsrikt närma sig sina respektive halvtidsmål för budgetbalans.

200.  Europaparlamentet är mycket bekymrat över att revisionsrätten och kommissionen är helt oeniga om huruvida kommissionen har genomfört den förebyggande delen korrekt för att halvtidsmålen ska uppnås. Att de båda institutionerna är helt oeniga vad gäller den springande frågan om kommissionen har tillämpat stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del korrekt är en viktig indikation på att det råder stora skillnader, dels vad gäller själva texten i de rättsakter som för närvarande gäller för genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten, dels vad gäller de kriterier och överväganden som ligger till grund för bedömningen om de har tillämpats i praktiken.

201.  Europaparlamentet är av uppfattningen att revisionsrättens iakttagelse att kommissionen i handling inte har säkerställt att det huvudsakliga målet med förordning (EG) nr 1466/97(8) är uppfyllt kan anses vara befogad på grundval av en strikt bokstavlig tolkning av bestämmelserna. Parlamentet menar dock att kommissionen har haft tillräckliga skäl att utöva flexibilitet vid tillämpningen av respektive bestämmelser i denna förordning mot bakgrund av de ekonomiska förhållandena och behovet av att få fart på tillväxten och öka sysselsättningen.

202.  Europaparlamentet anser vidare att bestämmelserna för stabilitets- och tillväxtpakten har blivit allt komplexare under det senaste årtiondet och att detta kräver en ny allsidig och övergripande undersökning av respektive rättsakter och tolkningen av dem, mot bakgrund av de erfarenheter som hittills gjorts samt den faktiska utvecklingen av den europeiska och den globala ekonomin, som kännetecknas av svag tillväxt och ökande klyftor och osäkerhet.

203.  Europaparlamentet anser att en sådan ny undersökning bör göras med full hänsyn till kraven för praktiskt genomförande av 2030-målen för hållbar utveckling, däribland om det vore lämpligt att överväga att ersätta den nuvarande stabilitets- och tillväxtpakten som bygger på paradigmet om finanspolitisk åtstramning med en alternativ pakt för hållbar utveckling som skulle ge nödvändig balans, komplementaritet och ömsesidig förstärkning mellan finanspolitisk försiktighet och hållbarhetsmål, så att man vid tillämpningen av bestämmelserna inte ska behöva sträcka sig över dess gränser samt undviker efterföljande motstridiga åsikter och bedömningar avseende strategiernas överensstämmelse och berättigande.

Del XXVII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 19/2018 ”Ett europeiskt järnvägsnät för höghastighetstrafik: ännu inte verklighet utan fortfarande ett oändamålsenligt lapptäcke”

204.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport.

205.  Europaparlamentet delar revisionsrättens uppfattning och stöder dess resultat.

206.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att kommissionen kommer att genomföra lejonparten av rekommendationerna.

207.  Europaparlamentet understryker att möjligheterna att förbättra situationen fortfarande är små om inte samtliga medlemsstater visar politisk vilja att förbättra situationen.

208.  I detta sammanhang framhåller Europaparlamentet den viktiga roll som de ”europeiska samordnarna” spelar på detta område (TEN-T).

209.  Europaparlamentet påminner om de europeiska samordnarnas mandat, som består av

–  att utarbeta den relevanta arbetsplanen för korridorer (tillsammans med de berörda medlemsstaterna) eller arbetsplanen för en övergripande prioritering,

–  att stödja och övervaka genomförandet av arbetsplanen och vid behov lyfta fram problem och letar efter lämpliga lösningar,

–  regelbundet samråda med korridorens forum (ett rådgivande organ som samlar medlemsstaterna och olika berörda parter),

–  lämna rekommendationer på sådana områden som transportutveckling längs korridorerna eller tillgång till finansieringskällor,

–  årligen rapportera till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och de berörda medlemsstaterna om de framsteg som gjorts.

210.  Europaparlamentet betonar det europeiska mervärdet av gränsöverskridande projekt som finansieras av de europeiska struktur- och investeringsfonderna och av Fonden för ett sammanlänkat Europa. Parlamentet betonar vikten av att fortsätta att förlita sig på dessa finansieringsmekanismer för att övervinna politiska och infrastrukturella hinder och påskynda den territoriella och socioekonomiska sammanhållningen i unionens regioner genom järnvägsförbindelser med höghastighetståg.

211.  Europaparlamentet påminner kommissionen om vikten av att främja inte bara tillgänglig och högkvalitativ persontrafik på järnväg utan även godstransporter på järnväg mot bakgrund av dess ekonomiska, miljömässiga, logistiska och säkerhetsmässiga fördelar.

Del XXV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 20/2018 ”Den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen: EU:s stöd behöver riktas om”

212.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och redovisar sina iakttagelser och rekommendationer nedan.

213.  Europaparlamentet konstaterar att utrikestjänsten och kommissionen står inför mycket komplexa situationer i Afrika med många politiska och operativa utmaningar och begränsningar på många områden, särskilt samarbetet mellan de viktigaste intressenterna, institutionernas finansiering och brister, den politiska viljan att ingripa, förebygga och hantera konflikter.

214.  Europaparlamentet är medvetet om komplexiteten i den institutionella ram som finns för att förebygga konflikter och främja fred och säkerhet med Afrikanska unionen, den fredsbevarande resursen för Afrika, subregionala organisationer, regionala ekonomiska gemenskaper och regionala mekanismer för konfliktförebyggande, konflikthantering och konfliktlösning.

215.  Europaparlamentet noterar med oro att den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen är starkt beroende av externa finansieringskällor (på grund av medlemsstaternas låga bidrag till fredsfonden och begränsade ytterligare anslag från en afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen från alternativa finansieringskällor).

216.  Europaparlamentet beklagar att denna avsaknad av afrikanskt egenansvar och finansiell hållbarhet med ett stort beroende av givare och internationella partner leder till operativa brister, särskilt när det gäller personalfrågor, dvs. få kvalificerade anställda eller militära experter som arbetar med de centrala uppdragen för fred och säkerhet på den afrikanska kontinenten.

217.  Europaparlamentet anser att även om unionens stöd till den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen är utformat på grundval av en strategisk ram som fastställs i färdplanerna, bör en lämplig samordning av givare ständigt eftersträvas.

218.  Europaparlamentet beklagar också att unionens stöd främst är inriktat på grundläggande driftskostnader och att det saknas en långsiktig plan. Parlamentet betonar behovet av att unionen upphör med att ge stöd till den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturens kostnader för att i stället stödja tydliga utsikter på lång sikt och mål som bidrar till Afrikas stabilitet och, mer allmänt, partnerskapet mellan Afrikanska unionen och EU.

219.  Europaparlamentet påminner om betydelsen av att främja en kapacitetsbyggnadsplan, Afrikanska unionens och de subregionala organisationernas operativa kapacitet tillsammans med en bättre samordning mellan alla aktörer i syfte att i största möjliga utsträckning optimera samstämmigheten mellan verksamheten och resultaten av unionens stöd på längre sikt.

220.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över bristerna i övervakningssystemen med avseende på deras förmåga att tillhandahålla tillräckliga uppgifter om verksamhetens resultat. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka utvärderingssystemets kapacitet när det gäller verksamhet och resultat, så att det tydligt framgår att unionens bidrag till största delen kan kopplas till konkreta och positiva effekter för fred och säkerhet på plats.

221.  Europaparlamentet påpekar att som huvudprincip måste övervakningssystemet utvecklas för att samla in och analysera uppgifter/indikatorer på verksamhets- och resultatnivå samt på nivån för särskilda och strategiska mål, för att det ska vara möjligt att bedöma det faktiska genomförandet av den överenskomna färdplanen för den fredsbevarande resursen för Afrika, dess relevans och hållbarhet.

222.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en resultatorienterad övervakning och att rapportera till parlamentet så snart som möjligt.

Del XXVI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 21/2018 ”Urvalet och övervakningen av Eruf- och ESF-projekt under perioden 2014–2020 inriktas fortfarande främst på output”

223.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra revisionsrättens rekommendationer.

224.  Europaparlamentet är bekymrat över att den låga genomförandegraden i mitten av den nuvarande programperioden äventyrar uppnåendet av de allra mest angelägna resultaten inom de områden som får stöd av Eruf och ESF, och därmed försenar den förväntade effekten av unionens budgetinvesteringar på sammanhållningen och minskningen av regionala skillnader.

225.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att påskynda utnyttjandet av ESI-fonderna och att stärka sin övervakning och prestationsbedömning av ESI-fonderna för att säkerställa att fonderna bidrar till uppnåendet av sammanhållningspolitikens och Europa 2020-strategins mål.

226.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vidta alla åtgärder som krävs för att komma till rätta med de identifierade bristerna i ESI-fondernas nuvarande prestationsram samt att använda sig av lärdomarna från perioden 2014–2020 för att förbättra prestationsramen för nästa period och säkerställa tydliga regler för indikatorer, övervakning och utvärdering av uppnådda resultat.

227.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en smidig och oavbruten övervakning och rapportering av uppnådda resultat under övergångsperioden fram tills det nya kommissionskollegiet tillträder samt säkerställa att ESI-fondernas resultatinriktade prestationer inte försämras i slutet av programperioden på grund av påskyndat utnyttjande.

228.  Europaparlamentet noterar kommissionens svar att dess lagstiftningsförslag för programperioden efter 2020 innehåller en förteckning över gemensamma resultatindikatorer för Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF.

229.  Europaparlamentet är dock bekymrat över att kommissionens lagstiftningsförslag för Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF inte innehåller bestämmelser som låter insatser fastställda i enlighet med sektorsspecifika regler, enligt definitionerna av ”resultat” och ”output” i budgetförordningen, räknas som resultat som ska uppnås och följaktligen mätas med resultatindikatorer inom ramen för dessa fonder.

230.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att åtgärda denna brist och se till att medlemsstaternas fastställande av prestationsramen för programperioden 2021–2027 inte påverkas negativt.

231.  Europaparlamentet beklagar djupt att kommissionen inte har lagt fram något heltäckande förslag till en politisk EU-strategi för tiden efter -2020 med milstolpar för nästa fleråriga budgetrams mål samt nödvändig inriktning för medlemsstaterna att eftersträva resultat som bidrar till gemensamma EU-prioriteringar och till en mer enhetlig och sammanhängande union.

Del XXVII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 22/2018 ”Mobilitet inom Erasmus+: miljontals deltagare och mångfasetterat EU-mervärde, men resultatmätningen måste förbättras”

232.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens iakttagelser om de ytterligare former av europeiskt mervärde som genererats av programmet Erasmus+ (2014–2020) och som går utöver de som behandlas i programmets rättsliga grund. Parlamentet konstaterar att utvärderingsmetoder och utvärderingsindikatorer för programmet Erasmus+ så långt det är möjligt bör vara globala och kvalitativa, och ta hänsyn till den mångfacetterade karaktären hos effekterna av sådana långsiktiga åtgärder.

233.  Europaparlamentet noterar att definitionen av ”missgynnade deltagare/deltagare med sämre förutsättningar” för närvarande inte är harmoniserad och varierar mellan medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar att en gemensam definition skulle möjliggöra en mer exakt bedömning av programmets effekter och skapa en bättre grund för att öka dess räckvidd till sådana deltagare samt utveckla positiva åtgärder till stöd för dessa.

234.  Europaparlamentet välkomnar återinförandet av individuell mobilitet för elever inom ramen för programområde 1 i förslaget till det nya Erasmusprogrammet (2021–2027).

235.  Europaparlamentet erkänner vikten av språkstöd på nätet. Parlamentet anser att ett sådant instrument bör vara öppet för alla deltagare och anpassas till deras särskilda behov, samtidigt som det bör kompletteras med klassrumsundervisning i språk.

236.  Europaparlamentet välkomnar införandet av förenklade finansieringsmetoder (fasta belopp, schablonbelopp och enhetskostnader). Parlamentet konstaterar icke desto mindre behovet av att anpassa och regelbundet se över bidraget som ska täcka kostnaderna för uppehälle i värdlandet eller värdregionen, i syfte att säkerställa en rättvisare tillgång till Erasmus för enskilda personers rörlighet för deltagare med sämre förutsättningar.

237.  Europaparlamentet anser att förfinansiering inom ramen för programområde 1 i det nya Erasmusprogrammet bör övervägas i syfte att främja tillgången till rörlighet för enskilda personer för missgynnade deltagare och deltagare med sämre förutsättningar.

238.  Europaparlamentet konstaterar att ett bättre främjande av rörligheten för doktorander skulle kräva mer flexibilitet när det gäller den kortaste mobilitetsperioden på tre månader som för närvarande föreskrivs.

239.  Europaparlamentet konstaterar att studielånegarantin inte gav de förväntade resultaten och att den inte finns med i förslaget till det nya Erasmusprogrammet (2021–2027).

Del XXVIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 23/2018 ”Luftföroreningar: vår hälsa är fortfarande inte tillräckligt skyddad”

240.  Europaparlamentet anser att kommissionen i syfte att vidta mer ändamålsenliga åtgärder för att förbättra luftkvaliteten bör

–  dela bästa praxis från medlemsstater som på ett bra sätt har återspeglat luftkvalitetsdirektivets krav i sina luftkvalitetsplaner, bland annat i fråga om information som är relevant i övervakningssyfte, ändamålsenliga, budgeterade och kortfristiga åtgärder för att förbättra luftkvaliteten samt planerade minskningar av koncentrationsnivåerna på specifika platser,

–  aktivt använda sig av varje fas i överträdelseförfarandet för att korta ned den tid det tar för mål att avgöras eller hänskjutas till Europeiska unionens domstol,

–  hjälpa de medlemsstater som påverkas mest av gränsöverskridande luftföroreningar inom EU med deras samarbete och gemensamma aktiviteter, och med att föra in relevanta åtgärder i deras luftkvalitetsplaner.

241.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta upp följande frågor när den utarbetar sitt förslag till lagstiftaren:

–  överväga en uppdatering av unionens gräns- och målvärden (för partiklar, svaveldioxid och O3), i enlighet med WHO:s senaste riktlinjer, minska antalet tillfällen som koncentrationerna kan överskrida normerna (för partiklar, kvävedioxid, svaveldioxid och ozon), och fastställande av ett korttidsgränsvärde för PM2,5 och gränsvärden för partiklar,

–  förbättra luftkvalitetsplanerna, särskilt genom att göra dem resultatorienterade, och genom att kräva årlig rapportering av deras genomförande, och uppdateringar av planerna när så är nödvändigt; antalet luftkvalitetsplaner för respektive luftkvalitetszon bör begränsas,

–  precisera kraven för att placera ut mätstationer i industri- och trafikmiljö så att de bättre mäter var befolkningen exponeras mest för luftföroreningar, och fastställa ett minsta antal mätstationer per stationstyp (för mätning i trafik- eller industrimiljö respektive bakgrundsmätning),

–  kommissionens möjlighet att begära ytterligare övervakningspunkter där den anser att det är nödvändigt för att mäta luftföroreningar bättre,

–  tidigarelägga datumet (för närvarande 30 september år n+1) till åtminstone 30 juni år n+1, för att rapportera validerade data, och ett uttryckligt krav på att medlemsstaterna ska tillhandahålla aktuella data (realtidsdata),

–  uttryckliga bestämmelser som säkerställer medborgarnas rätt till tillgång till rättslig prövning.

242.  För att ytterligare integrera luftkvalitetsfrågor i unionens politik bör kommissionen göra utvärderingar av

–  annan unionspolitik som innehåller faktorer som kan inverka negativt på luftkvaliteten, och vidta åtgärder för att bättre integrera luftkvalitetsmålet i denna politik,

–  det faktiska utnyttjandet av de medel som anslagits till unionens luftkvalitetsmål för att åtgärda utsläpp av luftföroreningar, framför allt partiklar, svaveldioxid och kväveoxid.

243.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i syfte att förbättra informationen till medborgarna

–  med hjälp av hälso- och sjukvårdspersonal identifiera och sammanställa den viktigaste information som kommissionen och medlemsstaternas myndigheter bör göra tillgänglig för medborgarna (inbegripet om hälsoeffekter och rekommenderat beteende),

–  hjälpa medlemsstaterna att anta bästa praxis för att kommunicera med medborgarna och göra dem delaktiga i luftkvalitetsfrågor,

–  offentliggöra rangordningar av de luftkvalitetszoner som har gjort störst respektive minst framsteg varje år och delge bästa praxis som tillämpats på de mest framgångsrika platserna,

–  utveckla ett webbaserat verktyg som gör att medborgarna kan rapportera överträdelser som rör luftkvalitet och ge kommissionen återkoppling i frågor som rör medlemsstaternas åtgärder för bättre luftkvalitet,

–  hjälpa medlemsstaterna att utveckla användarvänliga verktyg för allmän tillgång till information om och övervakning av luftkvalitet (till exempel via appar på smarta telefoner och/eller särskilda platser på sociala medier),

–  tillsammans med medlemsstaterna försöka nå en överenskommelse för att harmonisera luftkvalitetsindex.

Del XXIX – Revisionsrättens särskilda rapport nr 24/2018 ”Demonstration av avskiljning och lagring av koldioxid och innovativa förnybara energikällor i kommersiell skala i EU: utvecklingen har inte gått framåt som planerat under det senaste årtiondet”

244.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport Demonstration av avskiljning och lagring av koldioxid och innovativa förnybara energikällor i kommersiell skala i EU: utvecklingen har inte gått framåt som planerat under det senaste årtiondet, och redovisar sina iakttagelser och rekommendationer nedan.

245.  Europaparlamentet välkomnar unionens ambitiösa åtaganden att minska sina utsläpp jämfört med 1990 års nivåer med minst 20 % senast år 2020 och med 40 % senast år 2030, och att använda minst 20 % av sin budget till klimatrelaterade åtgärder under budgetperioden 2014–2020.

246.  Europaparlamentet välkomnar unionens ambition att bli världsledande inom förnybar energi. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att kommissionen kontinuerligt visar prov på ett tillräckligt ledarskap och engagemang i klimatförändringsfrågor för att befästa sin internationella trovärdighet och effekterna av sina instrument, som syftar till att utforma unionens klimatpolitik och gröna diplomati under kommande år.

247.  Europaparlamentet anser att det behövs ökade synergier mellan unionens olika organ, kommissionens berörda avdelningar och näringslivets parter, och att insatserna bör kombineras för att skapa ett gynnsamt klimat för övergången till en koldioxidsnål ekonomi med innovativ koldioxidsnål teknik, genom anpassning och utveckling av investeringsvillkor och -instrument.

248.  Europaparlamentet betonar att samordningen mellan kommissionens avdelningar som arbetar med klimatfrågor fortfarande behöver förbättras för att uppfylla de internationella åtagandena men också för att göra det möjligt för unionen att förbli en föregångare på området för klimatförändringar.

249.  Europaparlamentet förnyar sin uppmaning till kommissionen om att säkra en intensifierad samordning av verksamheten på området för utveckling av ny teknik och miljöinnovationer.

250.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen framför allt måste säkra bättre samordning mellan medlemsstaterna när det gäller klimatrelaterad politik för att uppnå målet att minst 20 % av unionens budget ska gå till ett koldioxidsnålt och klimattåligt samhälle.

251.  Europaparlamentet beklagar avsaknaden av koldioxidsnåla strategier i medlemsstaterna, vilket skapar en miljö präglad av osäkerhet som inverkar negativt på investeringsvillkoren, påverkar den ekonomiska bärkraften och framstegen på området för innovativa koldioxidsnåla energidemonstrationsprojekt och erbjuder endast en begränsad möjlighet att återkräva pengar från misslyckade projekt. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka medlemsstaternas aktiva deltagande i arbetet med att uppnå målen för låga koldioxidutsläpp.

252.  Europaparlamentet beklagar den allmänt låga lönsamheten och hållbarheten i de finansierade projekten och den bristande användningen av projektens konkreta resultat.

253.  Europaparlamentet anser att det krävs bättre riktade strategier på unionsnivå och nationell nivå för att man ska lyckas på detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en konkret och övergripande strategi för hur de fastställda målen ska uppnås, med områdesspecifika handlingsplaner i vilka ingående bedömningar, detaljerade åtgärder och instrument, mät- och rapporteringsmetoder samt resultatindikatorer anges.

254.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att generellt öka kompatibiliteten mellan olika budgetområden för att komplettera de program som syftar till att skapa en koldioxidsnål ekonomi. Parlamentet beklagar att det saknas specifika mål i stora delar av unionens budget.

255.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt skapa en gynnsam miljö för övergången till en koldioxidsnål ekonomi genom att anpassa sina investeringsvillkor och utgiftsramar och instrument för innovation och modernisering inom alla viktiga och relevanta sektorer.

Del XXX – Revisionsrättens särskilda rapport nr 25/2018 ”Översvämningsdirektivet: framsteg har gjorts vad gäller riskbedömningar, men planeringen och genomförandet måste förbättras”

256.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som ansvarigt tillsynsorgan för översvämningsdirektivet kontrollera att medlemsstaterna fastställer kvantifierbara och tidsbundna mål för översvämningsrelaterade åtgärder, så att måluppfyllelsen går att mäta i enlighet med föreskrifterna i översvämningsdirektivet när den ser över riskhanteringsplanerna i den andra cykeln liksom i efterföljande cykler. Parlamentet uppmanar kommissionen att dela goda exempel på väl formulerade mål med alla medlemsstater.

257.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som ansvarigt tillsynsorgan för översvämningsdirektivet och i god tid före översvämningsdirektivets andra cykel bedöma och rapportera om huruvida medlemsstaterna har

–  angett var de medel som behövs för investeringarna i riskhanteringsplanerna ska komma ifrån och fastställt en tidsplan för genomförandet baserat på tillgänglig finansiering,

–  övervägt gränsöverskridande investeringar för översvämningsrelaterade åtgärder för gemensamma vattendrag.

258.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som tillsynsansvarigt organ för översvämningsdirektivet och enligt principen om delad förvaltning, endast medfinansiera översvämningsåtgärder som rangordnats i enlighet med framtida riskhanteringsplaner när EU-medel begärs, medlemsstaterna bör i sin rangordning utgå från objektiva och relevanta kriterier, som

–  en väl utförd kostnads-nyttoanalys i syfte att få bästa valuta för de investerade pengarna,

–  i tillämpliga fall, ett kriterium där hänsyn tas till projektens gränsöverskridande effekt.

259.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som tillsynsansvarigt organ för översvämnings- och vattendirektiven kontrollera att ny infrastruktur mot översvämningar som medlemsstaterna föreslår i sina riskhanteringsplaner är förenlig med vattendirektivet.

260.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som tillsynsansvarigt organ för översvämnings- och vattendirektiven kontrollera att medlemsstaterna i samtliga fall där man ansöker om medfinansiering från unionen har analyserat möjligheterna att genomföra betydande gröna åtgärder enbart eller som komplement till gråa lösningar.

261.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som ansvarigt tillsynsorgan för översvämningsdirektivet kontrollera att riskhanteringsplanerna innehåller åtgärder för att förbättra kunskapen om vilken inverkan klimatförändringar har på översvämningar, liksom åtgärder för att förbättra modelleringen av denna inverkan.

262.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin översyn av de dokument som behövs för översvämningsdirektivets andra cykel i sin roll som tillsynsansvarigt organ för översvämningsdirektivet kontrollera om medlemsstaterna

–  genom studier och forskning uppskattar och modellerar klimatförändringarnas inverkan på översvämningsriskerna,

–  tar fram lämpliga verktyg för bättre analyser och prognoser för

a)  pluviala översvämningar, inklusive plötsliga översvämningar,

b)  kustöversvämningar på grund av stigande havsnivåer,

–  i de fall då klimatförändringarnas inverkan inte kan skattas i siffror planerar för flexibla åtgärder så att skyddsnivån kan justeras om det behövs.

263.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin översyn av riskhanteringsplanerna i den andra cykeln kontrollera om medlemsstaterna har planerat åtgärder för att

–  öka allmänhetens kunskaper om fördelarna med försäkringsskydd mot översvämningsrisker, och

–  öka försäkringsgraden, till exempel genom samarbete mellan offentlig och privat sektor när det gäller översvämningsförsäkringar.

264.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som tillsynsansvarigt organ för översvämningsdirektivet

–  kontrollera om medlemsstaterna inom ramen för sina riskhanteringsplaner har undersökt om reglerna för markanvändningsplanering är lämpligt utformade och faktiskt följs i områden som riskerar att översvämmas, och

–  sprida bästa praxis och vägledning till medlemsstaterna.

Del XXXI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 26/2018 ”En rad förseningar i it-systemen på tullområdet: vad har gått fel?”

265.  Europaparlamentet noterar de iakttagelser som revisionsrätten har gjort i samband med bedömningen av it-systemen på tullområdet.

266.  Europaparlamentet lovordar den analys som gjorts av situationen och de slutsatser som revisionsrätten lagt fram.

267.  Europaparlamentet välkomnar rekommendationerna till kommissionen om att modernisera tullförfarandena, något som är av avgörande betydelse för att unionen ska fungera. Parlamentet uppskattar metoden som innebär att man beaktat de lärdomar som dragits av Tull 2020-programmet.

268.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen, trots vissa ytterligare förklaringar och avvikande åsikter i fråga om en del av iakttagelserna, godtar alla rekommendationer i revisionsrättens särskilda rapport.

269.  Europaparlamentet konstaterar att även om kommissionen för nästa program planerar 950 miljoner EUR i löpande priser och det finns ett samförstånd med parlamentet om detta belopp, är det samtidigt absolut nödvändigt att programmet genomförs i tid och i sin helhet, inom de ekonomiska ramarna.

270.  Europaparlamentet konstaterar att det måste finnas en sund flerårig strategisk plan i vilken en strategisk ram och milstolpar fastställs för att hantera it-projekt på ett konsekvent och effektivt sätt. Målen, indikatorerna, tidsplanen och de nödvändiga finansiella resurserna måste fastställas på ett korrekt sätt i denna plan.

271.  Europaparlamentet konstaterar att flera program i början av den nya fleråriga budgetramen bör samverka, t.ex. EU:s program för bedrägeribekämpning, programmen Fiscalis och Tull samt Fonden för integrerad gränsförvaltning, och att det därför är nödvändigt att göra en konsekvensbedömning av huruvida eventuella förseningar i genomförandet av en av delarna kan få negativa effekter på hela systemets funktion.

272.  Europaparlamentet konstaterar att det är absolut nödvändigt att genomföra resultatbaserad budgetering för att förbättra resultaten och säkerställa att programmets mål uppnås.

273.  Med hänsyn till att medlemsstaterna inte har utnyttjat sin 20-procentiga andel av tullavgifterna i form av uppbördskostnader till att täcka utgifter för genomförandet av it-system på tullområdet, stöder Europaparlamentet kommissionens förslag avseende egna medel som innebär att procentandelen av uppbördskostnaderna minskas till 10 %.

Del XXXII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 31/2018 ”Djurs välbefinnande i EU: att minska klyftan mellan ambitiösa mål och praktiskt genomförande”

274.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i syfte att vägleda sina framtida åtgärder för djurs välbefinnande

–  utvärdera strategin för djurs välbefinnande 2012–2015 – särskilt när det gäller transporter av levande djur – för att fastställa i vilken utsträckning dess mål har uppnåtts och om den vägledning som har utfärdats tillämpas,

–  definiera utgångsvärden och målindikatorer för att mäta och jämföra medlemsstaternas efterlevnad på kvarstående riskområden som identifierats i utvärderingen,

–  överväga hur slutsatserna i den ovannämnda utvärderingen ska hanteras (t.ex. genom en ny strategi eller handlingsplan och/eller en översyn av lagstiftningen om djurs välbefinnande) och offentliggöra resultaten av sin bedömning.

275.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens slutsats att unionens åtgärder för djurs välbefinnande har förbättrat efterlevnaden av djurskyddskraven och gett stöd till högre standarder med en tydlig positiv inverkan på djurens välbefinnande, där de genomförts på rätt sätt.

276.  I syfte att förbättra hanteringen av riskfyllda områden och sprida god praxis, rekommenderar Europaparlamentet kommissionen att

–  ta fram en efterlevnadsstrategi för att förstärka arrangemangen för uppföljning av GD Hälsa och livsmedelssäkerhets rekommendationer, i syfte att minska den tid det tar innan tillfredsställande åtgärder börjar vidtas som svar på de rekommendationer som utfärdats efter granskningar och se till att lagstiftningen följs, särskilt den lagstiftning som har varit i kraft länge,

–  tillsammans med medlemsstaterna fastställa hur de verktyg som är tillgängliga genom Traces kan stödja framtagningen av riskanalyser för inspektioner av transporter av levande djur och sprida vägledning om hur dessa verktyg används.

277.  För att stärka kopplingarna mellan tvärvillkorssystemet och djurs välbefinnande rekommenderar Europaparlamentet kommissionen att

–  i sina överstämmelsekontroller av tvärvillkor utvärdera fullständigheten hos medlemsstaternas rapportering av felaktigheter som identifieras under offentliga inspektioner som utförs av samma kontrollmyndighet som för tvärvillkor, exempelvis genom att jämföra resultaten från offentliga inspektioner med databasen för stödmottagare som ska uppfylla tvärvillkor,

–  med utgångspunkt i tidigare åtgärder öka utbytet av bästa praxis om tvärvillkor och informera medlemsstaterna om överensstämmelseresultat som ligger till grund för beslut om finansiella korrigeringar på grund av de överseende sanktionssystemen när det gäller djurs välbefinnande.

278.  För att uppmuntra ändamålsenlig användning av landsbygdsutvecklingsstöd för djurs välbefinnande rekommenderar Europaparlamentet kommissionen att

–  i samband med godkännandet av ändringar av befintliga landsbygdsutvecklingsprogram och de nya programdokumenten för programperioden för landsbygdsutveckling efter 2020 ställa krav på medlemsstaterna i fråga om användningen av åtgärden för djurs välbefinnande inom sektorer med dokumenterade och utbredda överträdelser (t.ex. svanskupering av grisar) och kontrollera eventuell överlappning med privata system som omfattar liknande åtaganden,

–  uppmuntra utbyte av god praxis mellan medlemsstaterna när det gäller fler, frivilliga resultat- och effektindikatorer för åtgärden för djurens välbefinnande i det övervaknings- och utvärderingssystem som kommer att upprättas till programperioden efter 2020,

–  till programperioden efter 2020 ge medlemsstaterna strukturerad vägledning om användningen av andra landsbygdsutvecklingsåtgärder för att stödja strängare normer för djurs välbefinnande i syfte att ge lantbrukare fler incitament att förbättra djurs välbefinnande, i syfte att helt upphöra med den grymma behandlingen.

o

o o

279.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och revisionsrätten, och att se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

(1)

EUT L 51, 28.2.2017.

(2)

EUT C 348, 28.9.2018, s. 1..

(3)

EUT C 357, 4.10.2018, s. 1.

(4)

EUT C 357, 4.10.2018, s. 9.

(5)

Antagna texter från detta sammanträde, P8_TA(2019)0000.

(6)

EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.

(7)

EUT L 193, 30.7.2018, s. 1.

(8)

Rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (EGT L 209, 2.8.1997, s. 1).


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

20.2.2019

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

21

3

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Nedzhmi Ali, Inés Ayala Sender, Zigmantas Balčytis, Dennis de Jong, Tamás Deutsch, Martina Dlabajová, Luke Ming Flanagan, Ingeborg Gräßle, Jean-François Jalkh, Wolf Klinz, Bogusław Liberadzki, Georgi Pirinski, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Petri Sarvamaa, Claudia Schmidt, Bart Staes, Derek Vaughan, Tomáš Zdechovský, Joachim Zeller

Slutomröstning: närvarande suppleanter

José Blanco López, Julia Pitera

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Rosa D’Amato, John Flack, Czesław Hoc


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

21

+

ALDE

Nedzhmi Ali, Martina Dlabajová, Wolf Klinz

EFDD

Rosa D'Amato

ENF

Jean-François Jalkh

GUE/NGL

Luke Ming Flanagan, Dennis de Jong

PPE

Tamás Deutsch, Ingeborg Gräßle, Julia Pitera, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Petri Sarvamaa, Claudia Schmidt, Tomáš Zdechovský, Joachim Zeller

S&D

Inés Ayala Sender, Zigmantas Balčytis, José Blanco López, Bogusław Liberadzki, Georgi Pirinski

VERTS/ALE

Bart Staes

3

-

ECR

John Flack, Czesław Hoc

S&D

Derek Vaughan

0

0

 

 

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 15 mars 2019Rättsligt meddelande