Betänkande - A9-0028/2019Betänkande
A9-0028/2019

BETÄNKANDE om utnämning av Alex Brenninkmeijer till ledamot av revisionsrätten

13.11.2019 - (C9-0126/2019 – 2019/0813(NLE))

Budgetkontrollutskottet
Föredragande: Tomáš Zdechovský

Förfarande : 2019/0813(NLE)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A9-0028/2019
Ingivna texter :
A9-0028/2019
Debatter :
Omröstningar :
Antagna texter :

 

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT

om utnämning av Alex Brenninkmeijer till ledamot av revisionsrätten

(C9-0126/2019 – 2019/0813(NLE))

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

 med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C9-0126/2019),

 med beaktande av artikel 129 i arbetsordningen,

 med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A9-0028/2019), och av följande skäl:

A. Europaparlamentets budgetkontrollutskott granskade den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B. Vid sitt sammanträde den 12 november 2019 höll budgetkontrollutskottet en utfrågning med rådets kandidat till ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

1. Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Alex Brenninkmeijer till ledamot av revisionsrätten.

2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

 


 

BILAGA 1: ALEX BRENNINKMEIJERS MERITFÖRTECKNING

Utbildning

1971–1976 studerade Alex Brenninkmeijer nederländsk juridik vid Groningens universitet, med privaträtt och offentlig rätt som huvudämne, samt erhöll en universitetsexamen som lärare i ekonomi. Han förvärvade 1987 en doktorsgrad vid Tilburgs universitet för sin avhandling om tillgång till domstolsprövning och betydelsen av ett oberoende rättsväsen i en demokratisk rättsstat.

Hedersbetygelser

Kommendör av Oranien-Nassauorden.

Yrkeserfarenhet

1976–1980 undervisade han vid Radbouds universitet i Nijmegen och därefter, fram till 1984, vid Tilburgs universitet. 1992–1996 var han professor i civilprocessrätt vid Amsterdams universitet. 1996–2005 var han professor i stats- och förvaltningsrätt vid Leidens universitet, och från 2002 innehade han Albedas professur i arbetsmarknadsrelationer inom den offentliga sektorn och alternativ tvistlösning (medling). 1998–2001 var han dekan vid juridiska fakulteten vid Leidens universitet. Sedan 2014 är han hedersprofessor i juridik vid fakulteten för juridik, ekonomi och styrning vid Utrechts universitet.

1984–1988 innehade han posten som vice ordförande vid Raad van Beroep Arnhem (förstainstansdomstol för mål som rör offentlig förvaltning och socialförsäkringar). 1988–1995 var han domare vid Centrale Raad van Beroep (högsta förvaltningsdomstolen för mål som rör offentlig förvaltning och socialförsäkringar), därefter vice ordförande för denna domstol fram till 2002, och därefter ställföreträdande domare vid samma domstol till 2005. 1999–2005 var han ställföreträdande domare vid avdelningen för skattemål vid appellationsdomstolen i ’s-Hertogenboschs.

2005 valdes han till nationell ombudsman för Nederländerna, och 2011 omvaldes han av det nederländska parlamentets underhus för en andra ämbetsperiod på sex år. I egenskap av ombudsman utförde han systemomfattande forskning på många områden om den offentliga sektorns funktionssätt i Nederländerna och bidrog genom sina rapporter till främjandet av en god offentlig förvaltning.

2012 valdes han enhälligt till ordförande för den europeiska regionens styrelse vid Internationella ombudsmannainstitutet (IOI). Han är också medlem i IOI:s globala styrelse.

Alex Brenninkmeijer har omfattande kunskaper om europeisk institutionell rätt och förvaltningsrätt och om de rättigheter som omfattas av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Hans modersmål är nederländska, men han talar även tyska, engelska och franska flytande.

2014 blev Alex Brenninkmeijer ledamot av Europeiska revisionsrätten, avdelning IV – marknadsreglering och en konkurrenskraftig ekonomi. Den 10 september 2019 valdes han till doyen för avdelning IV. Som föredragande för den inre marknaden och finansiell styrning har han haft ansvaret för följande produkter:

Återkommande

i) Årsrapporterna för 2014–2017: kapitel om konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning, med uttrycklig inriktning på skälen till varför det förekommer fel i det dagliga arbetet vid utförandet av EU:s (forsknings-)program

Särskilt

i) Yttrande: Europeiska revisionsrättens synpunkter på kommissionens rapport om insatserna mot korruption

ii) Särskild rapport nr 4/2016: Europeiska institutet för innovation och teknik måste ändra sitt arbetssätt och delar av sin utformning för att få de förväntade effekterna

iii) Särskild rapport nr 17/2016: EU-institutionerna kan göra mer för att underlätta tillträdet till sina offentliga upphandlingar

iv) Informationsdokument: Ett bidrag till förenklingen av EU:s forskningsprogram efter Horisont 2020

v) Yttrande nr 2/2018: Överväganden om revision och ansvarsskyldighet när det gäller förslaget av den 6 december 2017 om att inrätta en europeisk valutafond inom unionens rättsliga ram

vi) Särskild rapport nr 28/2018: De flesta förenklingsåtgärder som införts i Horisont 2020 har gjort livet lättare för stödmottagarna, men det finns fortfarande möjligheter till förbättringar

vii) Bakgrundsdokument 2018: Efterlevnaden av EU:s konkurrenspolicy

viii) Granskningsöversikt: EU:s stöd till innovation i små och medelstora företag: instrument för små och medelstora företag

ix) Deltagande i utarbetandet av Memorandum of Understanding between the ECB and the ECA – undertecknat den 9 oktober 2019

x) Översikt: Europeiska kol- och stålgemenskapen: avvecklingen går planenligt, men finansieringen av forskning är inte längre hållbar

Kommande

i) Särskild rapport: Instrumentet för små och medelstora företag

ii. Särskild rapport: Europeiska kommissionens verkställande av förfaranden för kontroll av företagskoncentrationer och konkurrensbegränsande samverkan (EU:s konkurrenspolitik)

iii) Särskild rapport: Byråernas prestationer

iv) Särskild rapport: Den europeiska planeringsterminen

Spridning av Europeiska revisionsrättens arbete och bidrag till den (offentliga) debatten om revision, integritet och moraliskt ledarskap

i) Presentation om vikten av revisionsrättens arbete för de nationella parlamenten under 2016 års COSAC-konferens

ii) Presentation om begreppet ”EU-mervärde” vid den första konferensen om EU-budgeten som var inriktad på resultat

iii) Presentation för Europäische Finanztage Speyer: Reform der EU-Finanzen, den 16 maj 2017

iv) Flera besök hos det nederländska parlamentet (finans- och EU-utskotten), den nederländska revisionsrätten (Algemene Rekenkamer) och finansministeriet för att presentera våra årsrapporter och särskilda rapporter

v) Medlem i arbetsgruppen om ”lagenlighet vid revisioner”, Vrije Universiteit Amsterdam

vi) Bidrag till strategin för kungliga nederländska institutet för auktoriserade revisorer (NBA)

vii) Presentation vid årsmötet för NBA, revisorsdagen 2016 (Accountantsdag 2016), om revisorer och integritet

viii) Bidrag till den nederländska kommittén om framtiden för revisioner och revisionsarbete

Akademiska publikationer

i) Brenninkmeijer, A. (2015). ”The need for principles of good audit”. Journal of the European Court of Auditors, (8), 11-15.

ii) Lenaerts, K., & Brenninkmeijer, A. (2016). ”General Principles of EU Law and Audit Practice of EU Funds”. European Review of Public Law, 28(3), 815-837.

iii) Brenninkmeijer, A. (2016). ”Feedback for a better performing public sector”. Zarządzanie Publiczne, (1 (35)), 68-75.

iv) Brenninkmeijer, A. (2017). ”Interfaces: How to connect effectively with citizens”. Public Administration Review, 77(1), 10-11.

v) Brenninkmeijer, A., Debets, R., Hock, B., & Moonen, G. (2017). ”The Application of Audit Standards in ECA’s Work”, SSRN.

vi) Brenninkmeijer, A. (2017). ”Audit and administrative law”. I Research Handbook on EU Administrative Law. Edward Elgar Publishing.

vii) Brenninkmeijer, A., & van Gelder, E. (2017). ”The European Court of Auditors: the guardian of EU finances”. I Law Enforcement by EU Authorities. Edward Elgar Publishing.

viii) Meuleman, L., & Brenninkmeijer, A. F. M. (2017). ”How to deal with legal uncertainty: Managing and Audit Authorities in Cohesion Policy”. European Structural and Investment Funds Journal, 5(2), 161-173.

ix) Brenninkmeijer, A., Moonen, G., Debets, R., & Hock, B. (2018). ”Auditing standards and the accountability of the European Court of Auditors (ECA)”. Utrecht L. Rev., 14, 1.

x) Brenninkmeijer, A., & van Gelder, E. (2018). 9. ”The rule of law in the European Union: standards of the ombudsman, judge, and auditor”. Research Handbook on the Ombudsman, 151, Edward Elgar 2018.

xi) Brenninkmeijer A. (2019). Moreel Leiderschap. Prometheus.

xii) Brenninkmeijer, A., Debets, R., Lalikova L. (2019). ”Het resultaat van de financiële hulp aan EU-lidstaten: vitalisering van de Europese financiële systemen (deel 1)” och ”De steun aan Griekenland en Ierland (deel 2)”. SEW; Tijdschrift voor Europees en economisch recht.

xiii) Brenninkmeijer, A., Bij, J. V. D., Bree, M. D., Budding, G., van Dijk, G., Hofstra, P., ... Zanden. (2019). ”De Januskop van de rechtmatigheid van het bestuur”, Nederlands Juristenblad, 94(33), 2426.

 


 

BILAGA 2: ALEX BRENNINKMEIJERS SVAR PÅ DE SKRIFTLIGA FRÅGORNA

Fullgörande av arbetsuppgifter: lärdomar och framtida åtaganden

1. Vad är det viktigaste du har åstadkommit som ledamot av revisionsrätten? Vilka har varit de största motgångarna?

Som ledamot av revisionsrätten har jag varit ordförande för revisionsrättens strategi för 2018–2020 samt en varm förespråkare för ”klarspråk” i allt vårt arbete.

För att skynda på det årliga förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet hjälpte jag 2017 till med att organisera ledamöternas seminarium om revisionsrättens strategi för 2018–2020, som följaktligen ledde till att jag blev ordförande för arbetsgruppen och gavs i uppdrag att utarbeta strategin Att skapa förtroende genom oberoende revision. Nyckelpunkterna är 1) revisioner på grundval av andras arbete (såsom kommissionen och de nationella myndigheterna, 2) mer resultatrelaterad kunskap och 3) tydlig kommunikation. Genomförandet av strategin expertgranskas av fyra andra högsta revisionsinstitutioner och kommer att offentliggöras i slutet av året.

Revisionsrättens arbete i riktning mot tydligare kommunikation har lett till en mer finslipad ”revision i korthet” som sammanfattar våra årsrapporter. En klarspråkskonferens som hölls i ett mycket tidigt skede av min mandatperiod har lett till ett årligt ”klarspråksevenemang” med priser för bästa revisionsrättsrapport (språk och struktur, infografik, rekommendationer, osv.). Bland insatser för att förbättra kommunikationen och den utåtriktade verksamheten gentemot medborgarna kan jag nämna att jag har arbetat som ordförande för redaktionen för revisionsrättens månatliga tidskrift ECA Journal. Jag har också samverkat intensivt med revisionsrättens kommunikationstjänster för att utarbeta en ny kommunikationsstrategi, som har fört med sig betydande förbättringar av revisionsrättens utåtriktade verksamhet och spridning av information till nationella intressenter såsom de nationella parlamenten[1].

Den mest betydande motgången har varit de otillfredsställande framstegen när det gäller omvandlingen av revisionsförklaringen (DAS) till en mer informativ och kostnadseffektiv revisionsförklaring.

Revisionsrättens revisionsförklaring kostar mer än 60 miljoner euro årligen. Den information den ger till parlamentet och andra intressenter är dock mycket begränsad. Jag skulle föredra ett mer riskbaserat utarbetande av revisionsförklaringen – med stöd av stordataanalys och större samordning av våra revisionskontroller med kommissionen, men utan att kompromissa med revisionsrättens oberoende eller med standarderna för revisionskvalitet. På detta sätt skulle vi även kunna minimera revisionsbördan för stödmottagare och medlemsstater och de risker som avser fel och återbetalningar.

2. Vilka är de viktigaste lärdomarna inom ditt ansvarsområde/resultat som uppnåtts i samband med dina arbets- och granskningsuppgifter?

Den huvudsakliga lärdom jag har dragit under de senaste sex åren är hur relevant komplexiteten är när man strävar efter ansvarsskyldighet och tillförlitliga revisioner. Hur kan vi minimera bieffekterna av det mångfasetterade EU-samarbetet och de komplicerade EU-utgiftsprogrammen?

Regelefterlevnad: Jag frågar mig alltid varför. Varför har kommissionen, medlemsstaterna eller stödmottagarna gjort fel? För att hjälpa till med att besvara denna fråga införde jag en förklarande bilaga till kapitlet om konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning i årsrapporten för 2016 om skälen till de ”största felen”[2], och andra år har jag gjort ytterligare ansträngningar för att informera parlamentet om vilken typ av fel det rör sig om. Jag är också övertygad om att vi borde klargöra revisionsrättens roll ytterligare när det gäller att granska inte bara EU:s regler utan också, när det gäller delad förvaltning, den nationella rätten. I vanliga fall bygger revisionsrättens beslut om ”fel” på en avvikande tolkning av de nationella reglerna, vilka ligger utanför vårt kompetensområde.

Verksamhetsresultat: Detta är den viktigaste delen av vår strategi. Vi måste sikta högt för att bli riktmärkesinstitution i EU rörande utförandet av EU-åtgärder. EU-samarbetet är mångfasetterat, till exempel på området konkurrens och finansiell och ekonomisk styrning. Vi måste definiera betydelsen av verksamhetsresultat som ”värde för pengarna för EU-medborgarna”. Förutom att granska formella processer har jag till exempel lärt mig hur viktigt kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning är när det gäller att väga den globala konkurrensen mot EU:s konkurrens och den nationella suveräniteten mot (finansiell) EU-styrning. En översiktlig analys av EU:s finansiella styrning som just nu håller på att utarbetas inom min avdelning skulle kunna hjälpa parlamentet och revisionsrätten att fastställa luckor och överlappningar i tillämpningen av de olika EU-åtgärderna.

3. Vilket mervärde skulle du kunna tillföra revisionsrätten under din andra mandatperiod och/eller särskilt inom det område som du skulle ansvara för? Vad skulle du vilja ändra inom ditt ansvarsområde? Vad sporrar dig?

Den 10 september 2019 valdes jag till doyen för avdelning IV. Av detta skäl avser jag inte att ändra mitt ansvarsområde på kort sikt.

Mina främsta intressen kommer att fortsätta vara behovet av förenkling och innovation i samband med revision. För att förbättra kvaliteten på våra revisioner behöver vi dessutom mer återkoppling från världen utanför rörande våra produkter. Det skulle vara min avsikt att ytterligare stärka återkopplingen genom att se till att bedömningarna i revisionsrättens revisionsarbete omfattas av ökad extern granskning.

Jag sporras av att fungera som en tillförlitlig ledamot av revisionsrätten och att samverka med EU-medborgarna när det gäller att tydliggöra EU:s roll i samhället och att bidra till EU:s ansvarsskyldighet.

4. Hur ser du till att nå de planerade revisionsmålen för en granskningsuppgift? Har du någonsin befunnit dig i en situation där du inte kunde genomföra granskningsuppgiften, och vad var i så fall skälet till detta? Hur agerar du i sådana kontroversiella situationer?

För att uppnå målen med en granskningsuppgift är det viktigt att våra direktorat, de uppgiftsansvariga och granskningsteamen hela tiden deltar i en dialog med revisionsobjektet, i synnerhet kommissionen.

I min roll som ledamot försöker jag dessutom etablera en dialog mellan granskningsteamen och världen utanför, som består av akademiker, yrkesmänniskor, stödmottagare och nationella myndigheter samt kommissionen. Jag arbetar enligt principen ”att granska innebär att lyssna”. Av detta skäl har jag inte befunnit mig i någon situation där jag inte kunde fullfölja en granskningsuppgift. Att utföra en revision kräver flexibilitet så att man kan anpassa sin plan under processens gång. Det finns en kontinuerlig återkopplingscykel som vägleder en genom bedömningen. I mina möten med revisorer riktar jag in mig på berättelsen, som inte bör vara en stillbild utan en rörlig bild.

Vår granskning av att fritt bedriva näringsverksamhet ledde inte som planerat till en särskild rapport, utan till två andra produkter: kortfattade ämnesrapporter om den cirkulära ekonomin och miljömärkning.

5. Om ditt mandat skulle bekräftas för en andra period och om du, hypotetiskt sett, skulle väljas till doyen för en avdelning inom revisionsrätten, hur skulle du då leda arbetet för att fastställa avdelningens prioriteringar? Kan du ge oss två eller tre exempel på områden som man bör fokusera på i framtiden?

Den 10 september 2019 valdes jag till doyen för avdelning IV (med ansvar för institutioner och byråer, forskning och innovation, och finansiell och ekonomisk styrning). Min nuvarande agenda som doyen är att inrikta mig på att bistå ledamöterna och granskningsteamen så att deras arbete röner framgång.

En doyen är den främste bland likar. Doyenen måste underlätta planeringen av revisioner och deras utförande. Doyenen företräder avdelningen på ett effektivt sätt, i revisionsrätten och i förvaltningskommittén, genom gott samarbete med direktoratet, i synnerhet på resursområdet. Som doyen ser jag det som min roll att främja diskussioner i revisionsrätten och inom avdelningen om ämnen som är viktiga och relevanta. Jag skulle vilja oförtrutet understödja dessa processer. Enligt min erfarenhet som ledamot av avdelning IV bör ledamöterna ha tillräckligt med självbestämmande i sina roller som föredragande för att säkerställa revisionskvaliteten och yrkesmässigheten. Det är min åsikt att revisionsuppgifter bör fördelas på ett öppet och rättvist sätt, och främst i enlighet med varje ledamots intressen och kompetens. Revisionsrätten håller för närvarande på med att färdigställa det årliga arbetsprogrammet för 2020, som omfattar många ämnen.

Områden som vi kan komma att inrikta oss på i framtiden inbegriper våra rekommendationers kostnadseffektivitet, regionala risker förknippade med genomförandet av EU-program och begränsningen i vår kapacitet att tolka nationella regler som tillämpas vid delad förvaltning.

6. Om du skulle ha till uppgift att välja ut granskningsuppgifterna inför utarbetandet av revisionsrättens årliga arbetsprogram, på vilken grund skulle du göra ditt val bland parlamentets och/eller budgetkontrollutskottets prioriteringar? Vad skulle du göra om en politisk prioritering inte motsvarar revisionsrättens riskbedömning av unionens verksamhet?

Revisionsrätten har infört ett omfattande förfarande under tillsyn av ordföranden (ordförandens direktorat) för att i vårt årliga arbetsprogram infoga de prioriteringar vi får från parlamentet och budgetkontrollutskottet.

För mig är det amerikanska riksrevisionsverket, Government Accountability Office (GAO), som är underställt den amerikanska kongressen, ett exempel på god praxis på detta område. Inom revisionsrätten utgör vår portfölj en avvägning mellan externa revisionsidéer och idéer från våra egna revisorer. GAO:s uppgift är att hjälpa kongressen att uppfylla sina konstitutionella förpliktelser och att bidra till att förbättra resultaten och säkerställa den federala regeringens ansvarsskyldighet inför det amerikanska folket. 90 % av alla effektivitetsrevisioner görs på grundval av begäranden från kongressen.

Om en politisk prioritering inte motsvarar revisionsrättens riskbedömning av EU:s verksamhet bör vi diskutera frågan med parlamentet för att förstå varför och finna ett sätt att överlämna de relevanta revisionsresultaten rörande den prioriterade frågan till parlamentet. Regelbunden interinstitutionell dialog är av avgörande betydelse.

Portföljförvaltning, arbetsmetoder och resultat

7. Det är avgörande att ta fram tillförlitliga rapporter av hög kvalitet inom föreskriven tid.

 Hur skulle du se till att de uppgifter som används i en granskning är tillförlitliga och att granskningsresultaten inte är inaktuella?

Jag skulle fortsätta att utföra mina uppdrag i enlighet med internationella redovisningsstandarder och revisionsrättens uppförandekod, som jag medvetet tillämpar i det konkreta EU-sammanhanget. Den viktigaste vägledningen för min redovisningsstrategi är dock sunt förnuft.

Punktlighet är också av yttersta vikt. Jag utför granskningar mot bakgrund av lagstiftningsförfarandet i Bryssel och de behov som följer av den demokratiska processen. Jag riktar därför in mig på att offentliggöra en revisionsberättelse när det är som mest relevant för våra lagstiftare. Exempel på detta är rapporten om förenklingen av Horisont 2020 och den kommande rapporten om instrumentet för små och medelstora företag. Om så skulle behövas, och i den mån vi kan, tillhandahåller jag och mitt kansli underlag i god tid även utanför revisionsrättens granskningsprogram – såsom vi gjorde vid ett tillfälle under 2018[3]. Principerna för och detaljerna i revisionsrättens granskningsstrategi beskrivs i en uppsättning handböcker, standarder och riktlinjer som hjälper våra revisorer att utföra högkvalitativt professionellt arbete och att verka på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Dessa handböcker, standarder och riktlinjer bör vara aktuella och förenliga med de senaste metoderna för revision.

 Hur skulle du förbättra rekommendationernas kvalitet och relevans?

Den första frågan som jag ställer mig är om revisionsrätten är tillräckligt framgångsrik när det gäller att omvandla data till information och kunskap som är relevant för allmänheten och beslutsfattarna när det gäller att klättra uppför ”kunskapsstegen”.

Vi måste nå bortom formella processer på mikronivå och rekommendationer, som oftast är inriktade på standardförbättringar av planering och tillsyn, till mer politiskt relevanta berättelser på makronivå. Lyckligtvis har denna utvidgning redan börjat ske allteftersom vi breddar våra produkter till att inbegripa bedömningar av politiska områden, översiktliga analyser och andra analyser, informations- och bakgrundsdokument. Detta berikar vår verktygslåda till förmån för våra intressenter i Bryssel.

För det andra måste vi börja diskutera hur vi ska uppnå en högre nivå när det gäller effektivitetsrevisioner.

För detta föreslår jag följande:

i) Jag skulle helt enkelt fråga ”vad är effektivitet”? Detta innebär att röra sig framåt steg för steg så att man utarbetar en gemensam berättelse som på ett bättre sätt förbinder effektivitet på projektnivå (mikronivå, t.ex. data om insatser och utfall), på den fleråriga budgetramens nivå (mesonivå, t.ex. information om miljöanpassning, innovation eller fattigdom) och på EU-samarbetsnivå (makronivå, t.ex. hållbarhet, global konkurrens, migration, säkerhet).

ii) Skapa likvärdiga förutsättningar mellan de tre E:na economy, efficiency and effectiveness (ekonomi, effektivitet och ändamålsenlighet), värden och bakgrundsfaktorer. Minst en huvudsaklig revisionsfråga bör vara inriktad på komplexitet och bakgrundsfaktorer.

Avslutningsvis bör revisionsrätten tänka mer på rekommendationernas kostnadseffektivitet.

8. Syftet med reformen av revisionsrätten är att förstärka redovisningsansvaret mellan granskningsteamet och den föredragande ledamoten.

 Med tanke på din erfarenhet – tror du att en ledamots roll kommer att förändras så att ledamoten blir mer delaktig i revisionsarbetet?

Jag har sett många revisionsuppgifter, och det är min erfarenhet att en ledamot kan spela en aktiv roll från början till slutet av revisionsprocessen, men ändå lämna det konkreta redovisningsarbetet till dem som är bäst lämpade för det – granskningsteamen.

Ledamoten bör vara en lagspelare som har en särskild roll. Det är till exempel upp till ledamoten att bana väg för revisioner eftersom det i slutänden är han eller hon som har ansvaret för dem. Detta kan innebära att etablera tidiga kontakter med de relevanta intressenterna och världen utanför, att hjälpa granskningsteamet att få tillgång till avgörande revisionsbevis, eller att följa med teamet på uppdrag hos revisionsobjekt. När jag deltog i förhandlingarna med ECB om samförståndsavtalet om den gemensamma tillsynsmekanismen upptäckte jag hur viktigt det är att definiera hanteringen av åtkomst till känsliga data och skapa utrymme för samarbete i revisionsprocesserna.

 Skulle du vilja förändra ditt sätt att arbeta med ett granskningsteam? Om ja, hur?

Jag skulle försöka organisera ännu mer samverkan och återkoppling mellan granskningsteamen och ledamoten. Detta är en del av min långsiktiga strategi som ledamot.

9. Vilka åtgärder skulle du vilja föreslå för att ytterligare förbättra och modernisera revisionsrättens funktionssätt, programplanering och arbete (revisionscykeln)? Kan du efter din första mandatperiod nämna en positiv aspekt av revisionsrättens arbete och en negativ?

För att förbättra och modernisera revisionsrättens revisionscykel måste större betoning läggas på samordnad granskning, digitalisering och effektivisering av revisionen, stordataanalys samt punktliga och relevanta effektivitetsrevisioner.

Vid utarbetandet av vår särskilda rapport om byråer nyligen, där jag är föredragande ledamot, anordnade vi en pilotstudie med stordata. Detta gjorde det möjligt för oss att få bättre insikt i de delar av revisionens omfattning för vilka granskningsteamet normalt inte skulle ha haft tillräckligt med tid eller personalresurser. Dessutom håller vi på att digitalisera den finansiella revisionen av byråerna, vilket kan bana väg för samma innovation när det gäller alla finansiella revisioner och revisioner av korrekthet. Som ledamot av revisionsrättens digitala styrkommitté kan jag få god nytta av dessa erfarenheter.

En positiv aspekt av revisionsrättens arbete är den oberoende revisionsandan hos ledamöter och personal, vilket betyder att vi kan samla in och använda en oerhört stor mängd data och information på EU:s samtliga politikområden.

Även om det håller på att ske en del förändringar är en negativ aspekt av revisionsrättens arbete fortfarande att det saknas fokus på helheten, dvs. att vi koncentrerar våra resultat till det som är viktigast för EU:s lagstiftare. EU-mervärdet kan inte uppfattas om vi inte ser skogen för alla träd.

10. Enligt fördraget ska revisionsrätten biträda parlamentet när det utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförandet av budgeten för att stärka den offentliga tillsynen över användningen av de allmänna utgifterna och ge mer valuta för pengarna.

 Med utgångspunkt i den erfarenhet du fått under din första mandatperiod – vad skulle du vilja föreslå för att ytterligare förbättra samarbetet mellan revisionsrätten och Europaparlamentet (budgetkontrollutskottet) när det gäller granskningen av EU:s budget?

Ordföranden har alltid spelat en viktig roll för att förbättra detta samarbete. Trots det goda samarbete som redan existerar skulle jag vilja bidra till en mer policyinriktad kommunikationsform mellan Europaparlamentet och revisionsrätten, till exempel genom att anordna gemensamma konferenser eller (informella) diskussioner om ämnen såsom klimatförändringar, EU:s försvar och global konkurrens. Jag har tidigare organiserat konferenser om unga revisorers erfarenheter, och intresserade ledamöter av Europaparlamentet har deltagit i dessa.

Det är av yttersta vikt att revisionsrättens rapporter inte bara tillhandahåller objektiva iakttagelser och rekommendationer utan att de i lika hög grad inriktas på parlamentets behov av att utveckla en objektiv syn på det berörda politikområdet.

 Hur skulle förbindelserna mellan revisionsrätten och nationella revisionsorgan kunna stärkas?

Jag skulle vilja fortsätta att lägga stor vikt vid EU:s högre revisionsorgans kontaktkommitté, i vilken revisionsrätten deltar. Dessutom anser jag att en ledamots roll även inbegriper särskilt stöd för, och kontinuerlig kontakt med, den nationella revisionsinstitutionen i ledamotens hemmedlemsstat.

Detta kan åstadkommas genom att hålla årliga presentationer om revisionsrättens årsrapport, eller genom utbyte av årliga arbetsprogram. Förra året bidrog jag till exempel till strategidiskussionen vid den nederländska revisionsrätten (Algemene Rekenkamer). Dessutom stöder jag samrevisioner, såsom den gemensamma revision om luftkvalitet[4] som utfördes av 14 europeiska revisionsorgan.

Genom en enkät har jag undersökt organisationen, arbetssättet och den konstitutionella rollen för de högsta revisionsorganen i de olika medlemsstaterna. Denna enkät har utgjort underlag för en jämförande översikt av revisionsverksamheten[5].

11. Hur kommer du att stödja parlamentet för att förkorta ansvarsfrihetsförfarandet? Vilka åtgärder skulle du kunna vidta?

Jag skulle förespråka att man vidareutvecklar ”bestyrkandemetoden” som metod för samordnad granskning.

Bättre samarbete mellan nationella (revisions-)myndigheter, kommissionen och revisionsrätten som bygger på alla parters arbete, för att påskynda och berika beviljandet av ansvarsfrihet med information som har geografisk spridning. Stöd, där så är möjligt, för införandet av moderna revisionstekniker, såsom stordata och digitalisering. En stor mängd data och information finns redan att tillgå för finansiella revisioner och regelefterlevnadsrevisioner, och används av den privata sektorn och kommissionen.

Privata företag publicerar sina rapporter senast ett par månader efter budgetårets slut. I samarbete med kommissionen – och med digitalisering som stöd – bör vi sikta på en mycket kortare tidsram för vår revisionsförklaring.

Oberoende och integritet

12. På vilket sätt kan du inför Europaparlamentet garantera din personliga oavhängighet, och hur kan du garantera att din tidigare, nuvarande eller framtida verksamhet inte på något sätt skulle kunna innebära att fullgörandet av dina skyldigheter inom revisionsrätten ifrågasätts?

Jag är ödmjuk i detta avseende: tidigare resultat är ingen garanti för framtida prestationer. Under mitt yrkesliv har jag aldrig gett anledning till kritik rörande mitt oberoende eller den transparens och det engagemang med vilket jag utför mina plikter.

I mina tidigare yrken som akademiker, domare och ombudsman har jag visat att jag kan verka med integritet och oberoende i många olika sammanhang. Transparency International har fastställt att den nationella ombudsmannen i Nederländerna var den starkaste pelaren för ansvarsskyldighet i den nederländska konstitutionella ordningen. Dessutom har jag inte någon politisk tillhörighet.

I år använde jag mig av mina erfarenheter och publicerade en bok för unga yrkesmänniskor om moraliskt ledarskap (Moreel leiderschap, Prometheus, Amsterdam 2019).

13. Hur skulle du hantera ett allvarligt fall av regelbrott eller till och med bedrägeri med EU-medel och/eller korruption som rör personer som verkar i din hemmedlemsstat? Har du befunnit dig i denna situation under din nuvarande mandatperiod?

Oberoende av den medlemsstat eller person som saken gäller skulle jag rapportera alla sådana fall till den behöriga myndigheten. I mitt tycke måste det finnas en nolltoleranspolicy när det gäller bedrägeri och korruption. Dessa och andra betydande oriktigheter eroderar demokratins grunder genom att undergräva allmänhetens förtroende för hur offentliga organisationer fungerar, oberoende av om detta är på EU-nivå, nationell nivå eller lokal nivå.

Under min mandatperiod har jag aldrig ställts inför någon sådan situation.

14. Intressekonflikter kan medföra risk för att revisionsrättens anseende ifrågasätts. Hur skulle du hantera en intressekonflikt?

Intressekonflikter, eller till och med skenet av en intressekonflikt, kräver stor känslighet och beredvillighet att agera snabbt och på lämpligt sätt.

Jag skulle vid behov informera revisionsrättens ordförande och be etikkommittén om råd rörande de åtgärder som bör vidtas för att skydda revisionsrättens integritet och dess produkter.

För det andra förespråkar jag, i avsaknad av ett formellt jävsförfarande, en omprövning av revisionsrättens etiska ram (uppförandekod/arbetsordning/genomföranderegler/etiska riktlinjer) för att göra det möjligt för ledamöter att avsäga sig ett uppdrag om de kan verka vara partiska. Detta förfarande bör likna jävsförfarandet för domare.

Revisionsrättens etiska ram expertgranskas av fyra högre revisionsorgan. Jag har bidragit med underlag till denna expertgranskning.

15. Är du inblandad i någon rättsprocess? Om ja, vilken typ?

Nej.

16. Vilka specifika åtaganden är du beredd att göra i fråga om ökad transparens, fördjupat samarbete med Europaparlamentet och effektiv uppföljning av Europaparlamentets ståndpunkter och önskemål om granskningar?

Jag har arbetat vid revisionsrätten i sex år med ett starkt engagemang för transparens och samarbete för att stärka Europaparlamentets demokratiska roll och verkställa EU-institutionernas ansvarsskyldighet. Jag avser att fortsätta med denna roll på ett transparent och övertygande sätt gentemot omvärlden.

Övriga frågor

17. Kommer du att dra tillbaka din kandidatur till ett förnyat mandat om parlamentet inte skulle stödja din nominering till ledamot av revisionsrätten?

När det gäller förhållandet mellan revisionsrätten – inklusive mig själv som ledamot – och parlamentet, och i synnerhet budgetkontrollutskottet, är förtroende en avgörande förutsättning. Jag inser att jag, genom att uppvisa mitt självständiga tänkesätt och min yrkesmässiga kompetens, måste övertyga Europaparlamentet om att jag uppfyller villkoren för att utses.

Om det skulle visa sig att Europaparlamentet inte har tillräckligt med förtroende för min yrkesmässiga kompetens och mitt oberoende, och utfärdar ett negativt yttrande i enlighet med detta, skulle jag dra tillbaka min kandidatur.

18. En utnämning till ledamot av revisionsrätten kräver full uppmärksamhet och fullständigt engagemang i institutionen och att man skapar förtroende for unionen bland medborgarna.

 Hur anser du att man på bästa sätt kan tillgodose dessa yrkeskrav?

Jag är återigen ödmjuk: tidigare resultat är ingen garanti för framtida prestationer. Under mitt yrkesliv har jag aldrig gett anledning till kritik rörande min odelade uppmärksamhet och mitt engagemang för institutionen i sig. Jag anser att det bästa sättet att säkerställa förtroendet för EU bland medborgarna är att räcka ut en hand till de relevanta institutionerna, det civila samhället och medierna i Nederländerna, och att lägga fram resultatet av vårt arbete för medborgarna.

 Hur stor del av din arbetstid uttryckt i dagar tillbringar du i Luxemburg? Överväger du några förändringar när det gäller din närvaro i Luxemburg?

Jag bor i Luxemburg och är närvarande varje arbetsvecka. Jag försöker begränsa mitt resande i arbetet för att kunna vara närvarande, i så hög grad som möjligt, i revisionsrättens lokaler för revisionsrättens dagliga arbete.

Jag anser att rollen som ledamot är ett ansvar dygnet runt, hela året, som i min erfarenhet har 365 produktiva dagar.


ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Titel

Partiell förnyelse av revisionsrättens ledamöter – Nederländernas kandidat

Referensnummer

12532/2019 – C9-0126/2019 – 2019/0813(NLE)

Framläggande för parlamentet / begäran om godkännande

1.10.2019

 

 

 

Ansvarigt utskott

 Tillkännagivande i kammaren

CONT

9.10.2019

 

 

 

Föredragande

 Utnämning

Tomáš Zdechovský

17.10.2019

 

 

 

Antagande

12.11.2019

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

23

1

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Matteo Adinolfi, Olivier Chastel, Caterina Chinnici, Lefteris Christoforou, Tamás Deutsch, Martina Dlabajová, Raffaele Fitto, Luke Ming Flanagan, Daniel Freund, Isabel García Muñoz, Cristian Ghinea, Monika Hohlmeier, Tsvetelina Penkova, Markus Pieper, Sabrina Pignedoli, Angelika Winzig, Tomáš Zdechovský

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Gilles Boyer, John Howarth, Andrey Novakov, Luisa Porritt, Sándor Rónai, Viola Von Cramon-Taubadel

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 209.7)

Vera Tax

Ingivande

14.11.2019

 

 

Senaste uppdatering: 21 november 2019
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy