Förfarande : 2014/2976(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0353/2014

Ingivna texter :

B8-0353/2014

Debatter :

Omröstningar :

PV 17/12/2014 - 10.23
CRE 17/12/2014 - 10.23
Röstförklaringar

Antagna texter :


FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 128kWORD 58k
10.12.2014
PE545.602v01-00
 
B8-0353/2014

           till följd av ett uttalande av kommissionen

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om stålsektorn i EU: att skydda arbetstagare och industrier (2014/2976(RSP))


Eleonora Forenza, Paloma López Bermejo, Kostadinka Kuneva, Dimitrios Papadimoulis, Sofia Sakorafa, Kostas Chrysogonos för GUE/NGL-gruppen

Europaparlamentets resolution om stålsektorn i EU: att skydda arbetstagare och industrier (2014/2976(RSP))  
B8‑0353/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av frågan till kommissionen om industriella och sysselsättningsmässiga utsikter inom järn- och stålindustrin i EU: det brådskande behovet av att ta itu med förlusten av arbetstillfällen och nyckelproduktion i medlemsstaterna (O‑000086/2014),

–       med beaktande av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, särskilt artiklarna 22 och 23 om ekonomiska och sociala rättigheter samt rätten till arbete,

–       med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som innehåller ett krav på att såväl medlemsstaterna som Europeiska unionen ska säkra den europeiska industrins konkurrenskraft, särskilt artikel 173,

–       med beaktande av artikel 174 i EUF-fördraget om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, särskilt i områden som påverkas av strukturomvandlingar,

–       med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt kapitel IV om solidaritet,

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 juni 2013, Handlingsplan för en konkurrenskraftig och hållbar stålindustri i Europa (COM(2013)0407),

–       med beaktande av rekommendationerna av den 12 februari 2013 från rundabordskonferensen på hög nivå om den europeiska stålindustrins framtid,

–       med beaktande av konkurrenskraftsrådets möte den 18–19 februari 2013, som uppmanade kommissionen att lägga fram en handlingsplan,

–       med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.     Under de senaste tio åren har den globala situationen inom stålproduktionen förändrats till följd av att behoven och den globala produktionskapaciteten ökat.

B.     Kina är för närvarande den största stålproducenten: landets andel av världsmarknaden gick upp från 18 procent 2001 till 45 procent 2011, medan andelen för EU-27 minskade från 22 till 12 procent under samma period.

C.     Denna situation har gjort att omkring 60 000 arbetstillfällen gått förlorade inom sektorn mellan 2007 och 2013, och att produktionen minskat från 210 miljoner ton till 166 miljoner ton, trots att världsproduktionen förväntas öka med 118 miljoner ton under de nästa två åren.

D.     Stålindustrin är en nyckelsektor för varje industriell ekonomi på grund av dess koppling till och klustereffekt på de övriga tillverknings- och tekniksektorerna i samtliga medlemsstater.

E.     Enligt OECD:s prognoser kommer den globala efterfrågan på stål att öka på lång sikt, med 2,3 miljarder ton till 2025, främst inom bygg-, transport- och verkstadsindustribranschen, och i synnerhet i tillväxtekonomierna.

F.     Konkurrensen mellan EU:s ekonomier förvärrar problemet med förlust av arbetstillfällen, i och med att produktionen koncentreras till bara ett fåtal områden och medlemsstater, vilket strider mot den sammanhållningsprincip som finns inskriven i fördragen.

G.     De största multinationella stålindustrierna har genomfört flera omstruktureringar för att öka sin globala integration och sin konkurrenskraft, men inga skyddsåtgärder har vidtagits på EU-nivå för att bevara sysselsättningsnivåerna och produktionskapaciteten vare sig kvalitativt eller kvantitativt.

H.     Trots krisen är EU fortfarande världens näst största stålproducent och försörjer ett antal industriella värdekedjor med nära koppling till EU:s viktigaste industrisektorer, bland dem fordons-, bygg-, elektronik-, maskinteknik- och elektroteknikbranschen.

I.      Energikostnaderna utgör upp till 40 procent av de totala driftskostnaderna inom EU:s stålindustri.

J.      Energi- och resurseffektivitet kan medföra avsevärda inbesparingar.

K.     På grund av sin ställning i värdekedjan är EU:s stålindustri tvungen att komma tillrätta med högre energipriser än de flesta av dess internationella konkurrenter. Enligt kommissionens energifärdplan för 2050 kommer elpriserna sannolikt att öka fram till 2030, men därefter gå ned något som ett resultat av ändamålsenliga kostnader för infrastrukturinvesteringar.

L.     Systemet för handel med koldioxidutsläpp har lett till att vissa industrier utlokaliserats till tredjeländer som vinner utsläppstillgodohavanden, men det har inte gjorts några effektiva investeringar i innovation, energieffektivitet eller återvinning av sekundära råvaror.

M.    Det är mycket viktigt att beakta de eventuella effekterna på priser och kostnader när man lägger upp framtida energirelaterade hållbarhetsstrategier och fastställer olika sätt att minska de negativa effekterna på såväl klimatförändringar som energi-intensiva industriers konkurrenskraft.

N.     Alla producenter följer inte samma regler för att minska koldioxidutsläpp, och medan de genomsnittliga koldioxidutsläppen per ton stål som produceras i Kina uppgår till 2,1 ton, är de genomsnittliga koldioxidutsläppen per ton stål som produceras i EU 1,5 ton.

O.     Effekterna av en global överenskommelse om minskade koldioxidutsläpp kommer att medföra mer jämlik tillgång till stålindustrimarknaden och därmed bidra till en hållbar miljö och effektiva strategier för dess återhämtning.

P.     De ändringar som har skett på den globala stålmarknaden och strukturen i de viktigaste stålföretagen förutsätter en omfattande översyn av konkurrens- och handelsreglerna inom ramen för EU och WTO, särskilt när det gäller missbruk av dominerande ställning.

Q.     Outokumpu VDM:s misslyckades med sitt förvärv av Acciai Speciali Terni (AST), och AST återställdes till ThyssenKrupp AG för att kommissionen motsatte sig köpet. Detta visade att EU:s konkurrens- och antitrustregler inte klarar av att stödja uppfyllandet av de mål som fastställs i EU:s handlingsplan för stålsektorn.

R.     Den överenskommelse som nyligen uppnåtts mellan fackets representanter och ledningen för ThyssenKrupp AG bekräftar värdet av det strategiska alternativ som går ut på att hålla de elektriska ugnarna i drift och säkerställa investeringar i storleksordningen 400 miljoner euro inom ett av de produktionsområden som ger det största mervärdet.

S.     I orter som Taranto har luft- och vattenföroreningarna lett till en ökning av barnadödligheten med 21 procent och ökat risken för cancer bland män och kvinnor med 30 respektive 20 procent. Det finns ett brådskande behov av att skydda stålarbetarnas och lokalbefolkningens hälsa och välbefinnande.

1.      Europaparlamentet uppmana kommissionen att betrakta stålindustrin som central för återhämtningen inom industrin och tillverkningssektorn i EU. Parlamentet anser att det därför är mycket viktigt att kommissionen på nytt inleder och ser över sin långsiktiga strategi för stålindustrins framtid i EU, i syfte att skydda jobben och arbetstagarnas rättigheter samt produktkvaliteten och väsentlig yrkeskunskap.

2.      Europaparlamentet bekräftar att man bör bevara den kunskap och expertis som utvecklats i viktiga industriområden såsom Terni, Piombino, Florange, Krefeld, Bochum, Taranto och Asturias, vilket kommer att trygga diversifiering, innovativa produkter och bibehållande av den befintliga produktionskapaciteten.

3.      Europaparlamentet betonar att det endast är genom en konstruktiv dialog mellan å ena sidan stålföretag och å andra sidan fackföreningar och arbetstagarföreträdare som man kan finna rätta lösningar och utvecklingsstrategier för att trygga framtiden för hela industriområden och därmed undvika ensidiga ägarbeslut. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att inom stålindustrierna underlätta ledningens deltagande i en konstruktiv dialog med fackföreningar och lokala och nationella myndigheter, för att man tillsammans ska kunna ta fram industriella strategier.

4.      Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att garantera tillräcklig social trygghet, adekvata arbetsvillkor och skäliga löner, antingen genom lagstiftning eller kollektivavtal, samt effektivt skydd mot oskäliga uppsägningar.

5.      Europaparlamentet uppmanar både EU och dess medlemsstater att se till att det finns tillräcklig finansiering för utbildnings- och återhämtningsåtgärder som stöd vid kritiska övergångsperioder inom stålindustrin.

6.      Europaparlamentet påpekar att det är avgörande att man undviker att importera stålprodukter och råvaror från länder där produktionen inverkar negativt på människors hälsa, sociala rättigheter eller miljön.

7.      Europaparlamentet inser att det är viktigt att utveckla och sprida bästa tillgängliga teknik i hela EU och i mån av möjlighet stödja ersättning av mineraler med järnskrot, öka användningen av ljusbågsugnar och ersätta kokskol med gas.

8.      Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att värna om produktionskapaciteten i de delar av stålsektorn som erbjuder det största mervärdet och att avstå från utlokaliseringar som får allvarliga följder för jobben och konkurrenskraften i EU.

9.      Europaparlamentet efterlyser med kraft en översyn av politiken för handelspolitiska skyddsinstrument för att avskräcka från orättvis konkurrens i länder som inte respekterar arbetstagarnas rättigheter eller de sociala och miljömässiga miniminormer som är nödvändiga för att man ska kunna undvika social och miljömässig dumpning.

10.    Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att åtgärda social dumpning som uppstår på grund av utlokalisering till tredjeländer, bland annat genom en översyn av konkurrensreglerna i syfte att undvika såväl utlokaliseringsprocesser som en ökning av krisens effekter.

11.    Europaparlamentet understryker att handelspolitiken och antitrustreglerna behöver uppdateras i enlighet med den nya marknadsramen för den globala stålindustrin. Därför vill parlamentet att kommissionen ser över konkurrensreglerna med beaktande av den socioekonomiska situationen i medlemsstaterna.

12.    Europaparlamentet insisterar på att det är absolut nödvändigt att finansiellt stödja och utveckla forskningen, i synnerhet när det gäller de frågor som ställs och den teknik som utnyttjas av stålindustrin, framför allt i syfte att dels utveckla produktiviteten och garantera produktionens fortlevnad i denna sektor, dels begränsa energikostnaderna på medellång och lång sikt, särskilt för denna energiintensiva industri.

13.    Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla EU-industrin inom ramen för sammanhållningspolitiken i syfte att uppgradera den tekniska kapaciteten inom stålsektorn i alla medlemsstater.

14.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och medlemsstaternas regeringar och parlament.

Rättsligt meddelande