Förfarande : 2014/3017(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0019/2015

Ingivna texter :

B8-0019/2015

Debatter :

Omröstningar :

PV 15/01/2015 - 11.7
CRE 15/01/2015 - 11.7
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0012

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 166kWORD 79k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0012/2015
12.1.2015
PE547.442v01-00
 
B8-0019/2015

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om situationen i Egypten (2014/3017(RSP))


Judith Sargentini, Igor Šoltes, Ernest Urtasun, Davor Škrlec, Barbara Lochbihler, Alyn Smith, Molly Scott Cato, Eva Joly, Bodil Ceballos, Pascal Durand, Bart Staes, Ernest Maragall för Verts/ALE-gruppen

Europaparlamentets resolution om situationen i Egypten (2014/3017(RSP))  
B8‑0019/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten, särskilt resolutionen av den 17 juli 2014 om yttrandefrihet och föreningsfrihet i Egypten(1),

–       med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser från augusti 2013 och februari 2014 om Egypten,

–       med beaktande av Europeiska utrikestjänstens uttalanden nyligen om Egypten, däribland det rättsliga avgörandet av den 3 december 2014,

–       med beaktande av associeringsavtalet mellan EU och Egypten och EU:s och Egyptens handlingsplan för den europeiska grannskapspolitiken,

–       med beaktande av EU:s riktlinjer om yttrandefrihet och om människorättsförsvarare och EU:s riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer),

–       med beaktande av den allmänna återkommande utvärderingen av Egypten av den 5 november 2014, som genomfördes av FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–       med beaktande av Egyptens författning, framför allt artiklarna 65 (tanke- och yttrandefrihet), 70 (pressfrihet), 73 (boendefrihet), 75 (föreningsfrihet) och 93 (den internationella människorättslagstiftningens bindande karaktär),

–       med beaktande av Egyptens lag 107 från 2013 om reglering av rätten till offentliga sammankomster, processioner och fredliga protester,

–       med beaktande av Egyptens lag 136 från 2014, ett presidentdekret enligt vilket alla ”allmänna och viktiga anläggningar” ska underkastas militär jurisdiktion i två år,

–       med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–       med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som Egypten ratificerade 1982,

–       med beaktande av Human Rights Watchs rapport av den 12 augusti 2014, All According to Plan, the Rab’a Massacre and Mass Killings of Protestors in Egypt,

–       med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.     Yttrandefrihet, föreningsfrihet och mötesfrihet är oumbärliga pelare i ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle. Undertryckandet av dessa grundläggande friheter under Mubaraks regim var en avgörande faktor bakom det folkliga uppror som ledde till att regimen störtades i februari 2011. Grundläggande friheter är obestridligen förankrade i Egyptens författning från 2014.

B.     Sedan militärkuppen i juni 2013 har de egyptiska myndigheterna ägnat sig åt ett förtryck utan motstycke i landets moderna historia. Situationen för de mänskliga rättigheterna i Egypten har stadigt försämrats på samtliga områden under president Abd al-Fattah al-Sisis ledarskap.

C.     Enligt rapporter har uppskattningsvis 41 000 människor gripits sedan militärkuppen i juli 2013. Många av dessa har fängslats för att ha deltagit i fredliga protester eller bara uttryckt avvikande åsikter.

D.     Tusentals förmodade medlemmar och anhängare av Muslimska brödraskapet, inklusive hela dess ledning och den avsatte president Mursi, har gripits och hundratals åtalats och dömts till dödsstraff, bland annat efter massrättegångar, eller till långa fängelsestraff efter domstolsförfaranden som uppenbart inte uppfyllde de grundläggande normerna för en rättvis rättegång. Den 2 december 2014 avkunnade en egyptisk brottmålsdomstol provisoriska dödsstraff mot 188 tilltalade för deras påstådda delaktighet i en attack mot en polisstation i augusti 2013.

E.     Det presidentdekret som utfärdades i oktober 2014 har legat till grund för att talan väckts mot hundratals civila vid militärdomstolar, även med retroaktiv verkan. Militärdomstolar står under försvarsministeriets ledning och gör ingen åtskillnad i sin behandling av barn och vuxna.

F.     Sedan juli 2013 uppskattas 1 400 demonstranter ha dödats till följd av säkerhetsstyrkornas överdrivna och godtyckliga användning av våld, bland annat den 2 januari 2015 då de sköt ihjäl två personer vid det våldsamma skingrandet av en demonstration med anhängare till Muslimska brödraskapet i Mataria-distriktet i Kairo. De egyptiska säkerhetsstyrkornas systematiska och utbredda dödande av minst 1 150 Mursianhängare vid demonstrationer i juli och augusti 2013 utgör med största sannolikhet ett brott mot mänskligheten, enligt den icke-statliga organisationen Human Rights Watch. Organisationen har angett att massakern på Rabaa-torget utgör ett av världens värsta massdödanden av demonstranter under en enskild dag i närtid. De säkerhetstjänstemän som var ansvariga för denna massaker har hittills alla gått helt ostraffade, och väldigt få poliser eller militärer har ställts till svars för andra övergrepp mot demonstranter. Den undersökningskommission som upprättades i december 2013 anses allmänt ha misslyckats med att tillhandahålla en grundlig, trovärdig och opartisk utredning av dessa händelser. De egyptiska myndigheterna har fördömt demonstranters våldshandlingar, bland annat användningen av skjutvapen, mot säkerhetstjänstemän. Enligt den officiella rättsmedicinska myndigheten dödades åtta poliser vid skingrandet av demonstrationen på Rabaa-torget.

G.     Den avsatte presidenten, Mubarak, som tidigare dömts till livstids fängelse för ”underlåtenhet att skydda demonstranter” i samband med upproret 2011, friades av en egyptisk domstol tillsammans med sina två söner, den tidigare inrikesministern, Habib al-Adly, och flera säkerhetstjänstemän den 29 november 2014.

H.     Säkerhetssituationen i Egypten har stadigt försämrats, samtidigt som de egyptiska säkerhetsstyrkorna har förstärkt sina kraftåtgärder mot militanta aktivister på Sinaihalvön, särskilt efter attacken den 24 oktober 2014 vid vägspärren Karm al-Qawadis, då 28 egyptiska soldater miste livet. Polisen och armén blir ofta måltavlor runtom i landet, såsom i bombattacken den 5 januari 2015 mot en polisbyggnad i norra Sinai eller skottlossningen i en förort i västra Kairo den 4 januari och i Minya den 6 januari där flera poliser dödades eller skadades. Staten har beordrat vräkning av tusentals boende i Rafah, upprättat en 500 meter bred buffertzon längs gränsen till Gaza och utlyst ett tre månader långt undantagstillstånd i delar av Sinai. Ansar Bayt al-Maqdis, en militant grupp verksam i Sinai, har svurit trohet till Islamiska staten. Rafahs gränsövergång med Gaza är fortfarande i stort sett stängd och öppnades bara i tre dagar i december 2014, vilket förvärrar blockaden av enklaven av dess två grannländer.

I.      Den nya möteslagen av den 24 november 2013, som antogs genom ett dekret, har gett den rättsliga grunden för att införa stränga restriktioner när det gäller rätten till fredliga möten och yttrandefrihet, framför allt genom att ge inrikesministeriet stort handlingsutrymme att förbjuda och skingra protester och gripa demonstranter. Hundratals ledande intellektuella, journalister och politiska partier har vädjat till myndigheterna att omgående häva denna förtryckande lag.

J.      Det civila samhällets organisationer i Egypten har upprepade gånger uttryckt sin djupa oro över lagförslaget om icke-statliga organisationer, vilket skulle innebära att medborgargrupper ställs under fullständig och omotiverad övervakning och att de tvingas underordna sig organ inom säkerhetstjänsten och förvaltningen samt göra det möjligt att döma människorättsförsvarare till mycket stränga straff. Det civila samhällets organisationer har getts en tidsfrist, som flera gånger skjutits upp för att registrera sig enligt lag nr 84, som innebär stränga inskränkningar av de icke-statliga organisationernas oberoende och verksamhet, eller annars riskera åtal. Presidentdekretet av den 21 september 2014 om ändring av strafflagen omfattar stränga straff, inklusive livstidsstraff, för icke-statliga organisationer som tar emot utländsk finansiering av det vagt formulerade skälet att det ”skadar det nationella intresset”. Egyptens ledande icke-statliga människorättsorganisationer har angett att det rådande förtrycket har nått nivåer som man aldrig tidigare sett, inte ens under Mubaraks auktoritära regim. De regeringsstödda medierna har inlett en oöverträffad förtalskampanj mot Egyptens oberoende icke-statliga människorättsorganisationer.

K.     Ett stort antal människorättsförsvarare, oppositionsmedlemmar och ungdomsaktivister har godtyckligt gripits, åtalats och dömts för sin fredliga verksamhet på grundval av möteslagen. Framstående aktivister, såsom bloggaren Ahmed Douma, Sjätte april-rörelsens ledare, Mohamed Adel och Ahmed Maher, och människorättsadvokaten Mahinoor El-Masry, har dömts till tre års fängelse, anklagade för att ha brutit mot den nya lagen. Bloggaren Alaa Abd El Fattah och 24 andra tilltalade dömdes till 15 års fängelse för att ha demonstrerat utan tillstånd. Den 20 oktober 2014 dömdes 23 personer, däribland människorättsförsvararna Yara Sallam och Sanaa Ahmed Seif, till tre års fängelse för att ha brutit mot samma lag. Universitetsstudenter har gripits och straffats hårt för att ha deltagit i fredliga demonstrationer på universitetscampusen, och några av dem har skjutits till döds av polisstyrkor på universitetsområdet. I samtliga fall kritiserades domstolsförfarandena allmänt som politiskt motiverade och präglade av betydande procedurfel.

L.     Rapporter från egyptiska icke-statliga kvinnorättsorganisationer gör gällande att våldet mot kvinnor håller på att förvärras, trots antagandet av en ny lag om sexuella trakasserier, vilken ännu inte tillämpats. Egyptiska kvinnorättsaktivister befinner sig är särskilt sårbara och utsätts ofta för våld, sexuella övergrepp och andra former av förnedrande behandling på grund av sin fredliga verksamhet.

M.    Den 23 juni 2014 dömdes al-Jaziras journalister Mohamed Fadel Fahmy, Peter Greste och Baher Mohamed till mellan sju och tio års fängelse, anklagade för att ha rapporterat ”falska nyheter” och för samröre med Muslimska brödraskapet. Andra journalister – Sue Turton, Dominic Kane och Rena Netjes – dömdes i sin frånvaro till 10 år. Den 1 januari 2015 gav den egyptiska kassationsdomstolen order om en förnyad prövning av fallet. FN:s tidigare högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, fördömde dessa domstolsförfaranden som ”behäftade med procedurfel och i strid med den internationella människorättslagstiftningen”. Minst 14 andra journalister sitter för närvarande i fängelse, vilket placerar landet bland världens värsta medieförtryckare, enligt kommittén för skydd av journalister. Självcensuren har ökat dramatiskt sedan sommaren 2013.

N.     Den 22 december 2014 upphörde al-Jaziras egyptiska kanal med sina sändningar från Qatar ”tills förhållandena är gynnsamma” för att återuppta arbetet i Egypten. Sju ledande medlemmar av Muslimska brödraskapet ombads lämna Qatar i september 2014. Båda besluten påstås vara kopplade till en upptining av förbindelserna mellan Doha och Kairo.

O.     Den 23 december 2014 dömdes satirikern Bassem Youssef till böter på 50 miljoner egyptiska pund (5,9 miljoner euro) av ett Kairobaserat skiljedomsorgan i en tvist med en tv-kanal som lade ned hans program efter att han gjort narr av det egyptiska militära ledarskapet. Hans program, som var arabvärldens mest populära satirprogram någonsin om man ser till tittarsiffor, har lagts ned. De flesta privata medier har nära koppling till Mubaraks regim och den nuvarande regimen.

P.     Den 7 december 2014 greps 26 män för ”sedlighetssårande beteende” på ett offentligt badhus i Kairo. Gripandet tv-sändes och presenterades som en del av en kampanj för att bestraffa avvikande sexuellt beteende. Den 12 januari 2015 friades samtliga. Det avsiktligen förnedrande gripandet av dem är en del av de förstärkta kraftåtgärderna mot landets hbt-personer. Gripandena i december utgör det största enskilda gripandet av män anklagade för att vara homosexuella sedan Mubarak-regimen. I september 2014 dömdes åtta män till tre års fängelse för sedlighetssårande beteende på grundval av en video som cirkulerade på nätet och som visade vad som såg ut att vara ett ”homosexuellt giftermål”. Straffet minskades till ett års fängelse i december 2014. I september 2014 dömde en domstol i Kairo sex män till två års straffarbete efter att de på Facebook hade marknadsfört sitt hem som en mötesplats för homosexuella. Det egyptiska initiativet för individens rättigheter uppskattar att minst 150 personer har gripits de senaste 18 månaderna anklagade för sedlighetssårande beteende.

Q.     Kvinnlig könsstympning är förbjuden i Egypten, och påföljderna för brott mot denna lag har skärpts avsevärt, men det fortsätter att vara ett utbrett fenomen. Den första rättegången om kvinnlig könsstympning i landet slutade med att doktorn och fadern till den 13-åriga flicka som dog till följd av kvinnlig könsstympning friades den 20 november 2014. Detta beslut överklagades av åklagarmyndigheten.

R.     EU är Egyptens främsta ekonomiska partner och landets främsta källa till utländska investeringar. I linje med den reviderade europeiska grannskapspolitiken till följd av den arabiska våren, i synnerhet ”mer för mer”-strategin, är nivån och omfattningen på EU:s engagemang i Egypten beroende av att det görs framsteg med fullgörandet av åtaganden på områden som demokrati, rättsstatliga principer och mänskliga rättigheter. Den 21 augusti 2013 gav rådet (utrikes frågor) vice ordföranden/den höga representanten i uppgift att se över EU:s stöd till Egypten. Rådet beslutade att EU:s samarbete med Egypten skulle justeras enligt händelseutvecklingen på plats.

S.     Parlamentsval har planerats till mars och april 2015. Villkoren för att EU ska sända ett valobservatörsuppdrag är bland annat att de politiska partierna och enskilda kandidaterna måste kunna utöva sin legitima rätt att delta i valet, att det ska råda yttrandefrihet som gör det möjligt att kritisera den sittande regeringen samt rätt till fri rörlighet och mötesfrihet, och att alla oppositionspartier och oppositionskandidater måste ha rimlig tillgång till medierna.

T.     Rådet (utrikes frågor) angav i sina slutsatser av den 21 augusti 2013 att ”medlemsstaterna [också enades] om att dra in licenserna för export till Egypten av utrustning som kan användas för internt förtryck och att ompröva licenserna för export av sådan utrustning som omfattas av gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp och se över sitt stöd på säkerhetsområdet med Egypten”. Dessa slutsatser upprepades av utrikesrådet i februari 2014.

U.     Den 27 november 2014 tillkännagav Frankrike ett antal vapenaffärer med Egypten, däribland ett avtal värt 1 miljard euro för att utrusta fyra krigsfartyg och förnya stridsflygplan. I juni 2014 släppte Förenta staterna 575 miljoner US-dollar i militärt bistånd till Egypten som landet hade frusit sedan militärkuppen. I augusti 2014 lovade Rysslands president, Vladimir Putin, att han skulle ingå ett militärt och teknologiskt samarbete med Egypten, och enligt rapporter närmar sig de båda länderna en affär om avancerade stridsrobotar och stridsflygplan värd 3 miljarder US-dollar.

1.      Europaparlamentet uttrycker djup oro över de egyptiska myndigheternas ständiga övergrepp på rättsstatsprincipen, de grundläggande friheterna, den politiska mångfalden och det civila samhället i Egypten sedan militärkuppen i juni 2013. Parlamentet beklagar landets ständiga avsteg från ambitionerna om social rättvisa, värdighet, frihet och demokrati, som var drivkraften bakom folkets revolution den 25 januari 2011.

2.      Europaparlamentet fördömer polisens och militärens fortsatta brutalitet, trakasserierna, massgripandena och de fingerade straffrättsliga förfarandena mot hundratals personer – journalister, människorättsförsvarare, intellektuella, studenter, fackföreningsmedlemmar, oppositionsaktivister – som svar på det fredliga utövandet av grundläggande friheter. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att strikt upprätthålla de otvetydiga garantier som ges i författningen i fråga om dessa friheter.

3.      Europaparlamentet kräver återigen ett omedelbart och ovillkorligt frigivande av alla personer som frihetsberövats enbart för att de utövat sin rätt till yttrandefrihet och frihet att delta i fredliga sammankomster, däribland människorättsförsvararna Yara Sallam och Sanaa Ahmed Seif. Parlamentet kräver att människorättsaktivisten Alaa Abd El Fattah och människorättsadvokaten Mahinour El-Masry omedelbart friges och att deras långa fängelsestraff hävs. Parlamentet uppmanar myndigheterna att häva det obefogade förbudet mot Sjätte april-rörelsen och domarna mot organisationens aktivister, däribland Ahmed Maher och Mohamed Adel.

4.      Europaparlamentet fortsätter att vara allvarligt oroat över den förvärrade säkerhetssituationen i Egypten, bland annat de allt fler terroristattackerna och andra våldshandlingar, som radikala islamistgrupper tar på sig ansvaret för. Parlamentet är särskilt oroat över situationen i Sinai och rapporterna om växande radikalisering, särskilt bland ungdomar. Parlamentet uttrycker sitt deltagande med offren. Parlamentet stöder alla insatser från de egyptiska myndigheterna att ta itu med det allvarliga hotet från islamistisk extremism på ett sätt som är förenligt med människorättsnormer. Parlamentet är bekymrat över rapporterna om kraftåtgärder mot lokalbefolkningen, bland annat vräkningen av tusentals boende i Rafah. Parlamentet understryker att man genom att bekämpa terrorismen med våld endast ökar våldet på båda sidor, och uppmanar de egyptiska myndigheterna att ta itu med grunderna till extremism genom att integrera alla politiska krafter i den politiska processen. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att ta itu med de långvariga missförhållandena bland Sinais beduinbefolkning, som härrör från politisk alienering och ekonomisk utsatthet. Parlamentet kräver ett slut på förtrycket av de oberoende rösterna i Sinai.

5.      Europaparlamentet är allvarligt oroat över den egyptiska regimens systematiska missbruk av domstolsväsendet som ett verktyg för att undertrycka alla former av oliktänkande i landet. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de egyptiska myndigheterna att strikt upprätthålla domstolsväsendets oberoende och verkligen garantera rätten till en rättvis prövning i enlighet med författningen och internationella normer.

6.      Europaparlamentet beklagar den oöverträffade utökningen av militär jurisdiktion över civila mål där talan väckts mot hundratals civila i militärdomstolar, även med retroaktiv verkan. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att häva dekretet från oktober 2014, som utgör grunden för denna praxis, samt sätta stopp för rättegångar mot civila i militärdomstolar, i enlighet med internationella och regionala normer.

7.      Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den svårt försämrade mediemiljön. Parlamentet kräver ett omedelbart och ovillkorligt frigivande av al-Jaziras journalister, för vilka en ny rättegång beordrades den 1 januari 2015, och av alla yrkesverksamma inom mediesektorn samt bloggare som dömts då de enbart bedrivit laglig verksamhet, däribland Mahmoud Abdel Nabi, Mahmoud Abu Zeid, Samhi Mustafa, Ahmed Gamal, Ahmed Fouad och Abdel Rahman Shaheen.

8.      Europaparlamentet uttrycker sin avsky mot avkunnandet av massdödsstraff mot anhängare till Muslimska brödraskapet vid skrämmande orättvisa rättegångar, senast den 2 december 2014, då 188 tilltalade dömdes till döden. Parlamentet kräver att dessa domar ogiltigförklaras och att de tilltalade garanteras en ny rättvis rättegång samt att ett moratorium för dödsstraff införs i syfte att avskaffa denna grymma och omänskliga form av rättsskipning. Parlamentet upprepar EU:s starka och principfasta hållning mot dödsstraffet. Parlamentet noterar att Egypten rankas som fjärde landet i världen när det gäller antalet utdelade dödsstraff.

9.      Europaparlamentet är fast övertygat om att ett genuint pluralistiskt och inkluderande samhälle är en förutsättning för långsiktig säkerhet och stabilitet i Egypten. Parlamentet uppmanar i detta hänseende de egyptiska myndigheterna att omvärdera sin bedömning av den främsta oppositionsorganisationen Muslimska brödraskapet som en terrorgrupp.

10.    Europaparlamentet fördömer den förtryckande demonstrationslagen från november 2013, som har använts vid flera tillfällen för att förbjuda alla former av regimkritiska protester samt med våld skingra och gripa demonstranter. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de egyptiska myndigheterna att häva eller ändra denna lag så att den stämmer överens med internationella människorättsnormer.

11.    Europaparlamentet uttrycker oro över rapporterna om ett mycket restriktivt lagförslag om icke-statliga organisationer och uppmanar eftertryckligen myndigheterna att se till att den kommande lagstiftningen är förenlig med författningens garantier om föreningsfrihet.

12.    Europaparlamentet fördömer de egyptiska säkerhetsstyrkornas olagliga massdödande av fredliga demonstranter, varav främst medlemmar och anhängare av Muslimska brödraskapet, sedan militärkuppen. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att beordra säkerhetsstyrkorna att endast använda våld mot demonstranter i linje med internationella normer om proportionalitet och nödvändighet. Parlamentet beklagar det klimat av närmast fullständig straffrihet som råder för säkerhetstjänstemän som gjort sig skyldiga till upprepad användning av övervåld och andra allvarliga brott det senaste året.

13.    Europaparlamentet uttrycker sin bestörtning över de allt hårdare tagen mot hbt-personer i Egypten, som inneburit ett ökat antal gripanden, bland annat under de mest förödmjukande förhållanden, och långa fängelsestraff mot personer på grund av deras sexuella läggning. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att stoppa hatkampanjen mot hbt-personer. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de egyptiska myndigheterna att upphöra med kriminaliseringen av hbt-personer med stöd av lagen om ”sedlighetssårande beteende” och att släppa alla hbt-personer som har gripits och fängslats enligt denna lag.

14.    Europaparlamentet beklagar djupt resultatet av Egyptens första rättegång om kvinnlig könsstympning i domstolen för ringa brott i Agga den 20 november 2014 och uppmanar de egyptiska myndigheterna och domstolsväsendet att i sak utreda, åtala och döma alla personer som är inblandade i sådana grymma och skadliga handlingar, i linje med Egyptens nationella lagstiftning.

15.    Europaparlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att samarbeta fullt ut med FN:s människorättsmekanismer, bland annat genom att godkänna besök som flera särskilda rapportörer från FN begärt och att fullgöra Egyptens åtagande om att inrätta ett regionalt kontor för FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter.

16.    Europaparlamentet betonar att den oöverträffade nivån av förtryck i Egypten omöjliggör alla strategier från EU:s sida som innebär att fortsätta som om ingenting hade hänt och kräver i stället en grundlig och omfattande översyn av EU:s förbindelser med Egypten. Parlamentet efterlyser ett skyndsamt antagande av utrikesrådets slutsatser, vilka bör innehålla effektiva och riktade åtgärder som svar på den rådande situationen i landet. Parlamentet motsätter sig alla nya initiativ avseende EU:s kontakter med de egyptiska myndigheterna, inbegripet dialog på teknisk nivå, innan en sådan politisk översyn ägt rum.

17.    Europaparlamentet är bestört över den svaga offentliga reaktionen från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och från medlemsstaterna på raden av skandalösa domar mot människorättsförsvarare. Reaktionen lever inte upp till EU:s åtaganden, framför allt enligt EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, och kan i Kairo endast uppfattas som ett stöd för den pågående spiralen av förtryck. Parlamentet förväntar sig att EU, framför allt vice ordföranden/den höga representanten och EU:s delegation i Kairo, ger ett kraftfullare offentligt svar vid ytterligare övergrepp av den egyptiska regimen mot människorättsförsvarare och andra oliktänkande röster, stöder dem som är i fara eller frihetsberövade och övervakar deras rättegångar på ett omfattande sätt.

18.    Europaparlamentet uppmanar EU att upprätta en lista över egyptiska samvetsfångar, vars öde kommer att tjäna som faktiska omständigheter för att avgöra framtiden för förbindelserna mellan EU och Egypten.

19.    Europaparlamentet understryker EU:s flagranta dubbelmoral när det gäller massdödandet av demonstranter i partnerländer och belyser kontrasten mellan bristen på ett EU-svar på massakern på Rabaa-torget i augusti 2013 och de tvångsåtgärder som EU vidtog till följd av angreppet mot demonstranter 1989 på Himmelska fridens torg i Peking och 2005 i Andijan i Uzbekistan. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, med hänsyn till EU:s snabba svar på det brutala förtrycket av demonstranter i ett annat land i det europeiska grannskapet, Ukraina, att anta riktade sanktioner, inbegripet frysta tillgångar och viseringsförbud för dem som gjort sig skyldiga till människorättskränkningar, våld och användning av övervåld i Egypten.

20.    Europaparlamentet beklagar medlemsstaternas, framför allt Frankrikes, fortsatta säkerhetssamarbete och tillkännagivna vapenaffärer med Egypten, som strider mot EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport. Parlamentet efterlyser ett EU-förbud mot export av alla former av säkerhetsutrustning och militärt stöd till Egypten. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att redogöra för den aktuella situationen i medlemsstaternas militära och säkerhetsrelaterate samarbete med den egyptiska regimen samt för resultaten från medlemsstaternas översyn av sitt stöd på säkerhetsområdet med Egypten, som beslutades av utrikesrådet i augusti 2013.

21.    Europaparlamentet uppmanar på nytt vice ordföranden/den höga representanten att förtydliga de särskilda åtgärder som vidtogs som svar på utrikesrådets beslut i augusti 2013 att se över EU:s stöd till Egypten. Parlamentet begär ett förtydligande från kommissionen när det gäller den aktuella statusen för de avsevärda medel som anslagits till fem budgetstödprogram och när det gäller planerna på att omsätta dessa medel i linje med kommissionens riktlinjer för budgetstöd och revisionsrättens rekommendationer från juni 2013. Parlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga de garantier som upprättats inom de program som finansieras genom investeringsinstrumentet för grannskapspolitiken, i fråga om korruptionsrisker och ekonomiska och finansiella enheter som kontrolleras av militären.

22.    Europaparlamentet kräver att alla förbindelser med de egyptiska myndigheterna omedelbart upphör i fråga om underlättande av handel, inbegripet en frysning av hållbarhetskonsekvensbedömningen för handeln till stöd för det planerade djupgående och omfattande frihandelsavtalet.

23.    Europaparlamentet uttrycker allvarliga tvivel över huruvida det kommande parlamentsvalet kommer att vara rättvist, inkluderande och trovärdigt, med tanke på kontexten med ihållande inskränkningar av grundläggande friheter och det reviderade valförfarandet, som från olika håll har kritiserats för att inte uppfylla internationella normer för demokrati. Parlamentet vidhåller att om EU får en inbjudan att övervaka valet bör vice ordföranden/den höga representanten vägra att skicka ett observatörsuppdrag, i linje med internationella och europeiska normer om valövervakning. Parlamentet uppmanar EU att göra klart för de egyptiska myndigheterna att genomförandet och resultatet av valet kommer att vara avgörande faktorer för utvecklingen av EU:s och Egyptens framtida förbindelser. Parlamentet beklagar att EU skickade ett fullskaligt valobservatörsuppdrag i maj 2014, vilket gick stick i stäv med EU:s riktlinjer för valövervakning och skadade dess anseende och trovärdighet.

24.    Europaparlamentet uppmuntrar återigen vice ordföranden/den höga representanten att uppbåda EU:s stöd till en resolution om situationen i Egypten vid nästa session i FN:s råd för mänskliga rättigheter, bland annat med initiativ till en internationell utredning av fall där demonstranter dödats, liksom av påståenden om att säkerhetsstyrkorna gjort sig skyldiga till tortyr och misshandel sedan militärkuppen.

25.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar samt Arabrepubliken Egyptens president och regering.

(1)

Antagna texter, P8_TA(2014)0007.

Rättsligt meddelande