FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Libyen
12.1.2015 - (2014/3018(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Fabio Massimo Castaldo, Ignazio Corrao, Dario Tamburrano, Valentinas Mazuronis för EFDD-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0011/2015
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Libyen,
– med beaktande av den reviderade rapporten av den 23 december 2014 från FN:s stöduppdrag i Libyen (Unsmil) och kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter med titeln Update on Violations of International Human Rights and Humanitarian Law during the Ongoing Violence in Libya,
– med beaktande av Unsmils pressmeddelande av den 10 januari 2015 med titeln New Round of Libyan Political Dialogue at UN Office in Geneva Next Week,
– med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 10 januari 2015 från Frankrikes, Förenade kungarikets, Förenta staternas, Italiens, Spaniens och Tysklands regeringar om Libyen,
– med beaktande av uttalandet av den 10 januari 2015 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om den senaste utvecklingen i Libyen,
– med beaktande av vice ordförandens/den höga representantens uttalande av den 16 december 2014 på Europeiska unionens vägnar om Libyen,
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2144 (2014) av den 13 mars 2014 om förnyande av Unsmils mandat,
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2174 (2014) av den 27 augusti 2014 om riktade reseförbud och åtgärder för frysning av tillgångar,
– med beaktande av vice ordförandens/den höga representantens uttalande av den 30 december 2014 om den senaste tidens våld i Libyen,
– med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 3 december 2014 från Frankrikes, Förenade kungarikets, Förenta staternas, Italiens, Spaniens och Tysklands utrikesministrar och från vice ordföranden/den höga representanten och FN:s biträdande generalsekreterare för politiska frågor om Libyen,
– med beaktande av Genèvekonventionerna från 1949 och tilläggsprotokollen till dem från 1977 samt den skyldighet som parter i väpnade konflikter har att under alla omständigheter respektera och trygga respekten för internationell humanitär rätt,
– med beaktande av konventionen om säkerhet för FN och dess åtföljande personal och det fakultativa protokollet till denna konvention,
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Libyen har under hela 2014 varit inblandat i interna politiska strider som har utvecklats till en våldsam maktkamp mellan två rivaliserande maktcentrum och en mängd konkurrerande grupperingar från nationalistiska, islamistiska, klanmässiga och regionala styrkor i vad som håller på att bli ett fullskaligt krig.
B. De båda konkurrerande parlamenten och regeringarna påskyndar Libyens uppsplittring i regionala maktcentrum, och regeringarna är själva fortfarande bakbundna av väpnade gruppers intressen.
C. Det förekommer väpnade konflikter och våld i hela Libyen liksom kränkningar och överträdelser av internationella mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt som leder till många dödsoffer, massfördrivningar av människor och en allvarlig humanitär kris.
D. De libyska politiska partierna har gått med på att hålla en ny omgång med politisk dialog för att få slut på landets politiska kris och säkerhetskris. Ett möte på detta tema kommer att hållas nästa vecka under ledning av FN:s stöduppdrag i Libyen (Unsmil) och FN:s kontor i Genève.
E. För att skapa en dialogfrämjande miljö har FN:s särskilde representant för Libyen, Bernardino León, föreslagit att parterna i konflikten ska frysa de militära operationerna under några dagar.
F. Den 6 november 2014 slog Libyens högsta domstol fast att det allmänna valet i juni 2014 stred mot författningen och att det parlament och den regering som bildats som en följd av valet skulle upplösas.
G. De miliser som har tagit kontrollen över staden Derna svor i slutet av oktober 2014 trohet till Islamiska staten (IS). Den östlibyska grenen av IS meddelade den 8 januari 2015 att den hade avrättat reportern Sofien Chourabi och kameramannen Nadhir Ktari.
H. Ett libyskt stridsflygplan tillhörande regeringen i Tobruk utförde söndagen den 4 januari 2015 ett bombangrepp mot en grekisk oljetanker som förankrats på öppet hav, varvid två människor dödades och ytterligare två skadades.
I. Under de senaste månaderna har en rad angrepp och motangrepp, terrordåd och flyganfall genomförts av alla sidor, något som lett till en fortsatt eskalering av läget och till hundratals dödsoffer och hundratusentals internflyktingar.
J. De oordnade strider som förekommer vid hamnar, flygplatser och oljefält – och som vanligen inbegriper användning av oprecis, ostyrd ammunition (i synnerhet raketer av Grad-typ) – innebär en förhöjd risk för oavsiktliga skador och riskerar att döda och skada den personal som finns på platserna.
K. Striderna i landet, särskilt vid de hamnar som är kopplade till Libyens oljeindustri, har kraftigt minskat Libyens oljeproduktion till 380 000 tunnor om dagen, vilket ska jämföras med de 1,6 miljoner tunnor om dagen som producerades före 2011. Att oljepriserna samtidigt har sjunkit har lett till att Libyens budgetunderskott har fördubblats.
L. Talmannen i Libyens internationellt erkända parlament har sagt att hans regering motsätter sig eventuella västerländska militära insatser i landet. Om man behöver militär uppbackning kommer man i stället att vända sig till andra arabländer.
M. General Haftars styrkor har enligt uppgift undertecknat ett stort vapenavtal, värt många miljoner dollar, med ett östeuropeiskt land. Ett sådant avtal skulle möjliggöra tillgång till moderna vapen.
N. Även Ansar al-Sharia, som av FN betecknas som en terroristgrupp, bedriver verksamhet i landet. Gruppen anslöt sig nyligen till Libya Shield 1, som formellt sett är en del av Libya Shield Forces.
O. Libyens centralbank har hittills hållit sig neutral genom att helt enkelt betala ut oljepengar till miliser på alla sidor i konflikten.
P. En central del av konflikten handlar om kontrollen över och förvaltningen av det nationella oljebolaget. Båda sidor i konflikten har utsett sina egna oljeministrar i ett försök att lägga beslag på oljeintäkterna.
Q. Oberoende tillsynsorganisationer rapporterar att antalet dödsoffer under 2014 uppgick till fler än 2 700.
R. Det finns stora farhågor för att den sydöstra delen av Libyen håller på att bli en fristad för terroristorganisationer, som lätt kan smuggla in vapen över landets numera obefintliga gränser.
S. Den 23 december 2014 sade FN:s högt uppsatta människorättstjänsteman Zeid Raas al-Hussein att det urskillningslösa granatbeskjutandet mot civila i Libyen mycket väl skulle kunna leda till åtal för krigsförbrytelser.
T. Det rapporteras om att både Libyens gryningsstyrkor och de soldater som lyder under general Haftar har bortfört dussintals civila på grundval av deras faktiska eller misstänkta klan-, familje- eller religionstillhörighet. Enligt uppgift ska de flesta fångarna ha utsatts för tortyr, i några fall med dödlig utgång.
U. Den 3 januari 2015 kidnappades 13 koptiska kristna i centrala Libyen av maskerade beväpnade män, som först hade kontrollerat de närvarande personernas handlingar och handplockat enbart kristna. Några dagar dessförinnan hade sju andra personer bortförts.
V. Ett stort antal migranter, särskilt från Afrika söder om Sahara, hotas också av godtyckliga gripanden av olika väpnade grupper och tvingas ofta till straffarbete.
W. Infrastruktur såsom skolor, banker, myndighetsbyggnader, privata hem och sjukhus har åsamkats mycket stor skada, framför allt på grund av urskillningslös granatbeskjutning och användning av raketer och bomber.
X. Arabförbundet tillkännagav den 5 januari 2015 sitt stöd för Libyens representanthus.
Y. Enligt preliminära uppgifter från Frontex uppskattas det att 280 000 irreguljära migranter och asylsökande nådde EU 2014. 170 000 av dessa kom till Italien, oftast via Libyen. Minst 3 200 av dem dog i Medelhavet i sina försök att ta sig till den italienska kusten. Tritonprogrammet, som ersatt det framgångsrika Mare Nostrum-programmet, har visserligen räddat fler än 12 000 migranter sedan det startades den 1 november 2014, men dess relativt begränsade budget och kapacitet har inte varit tillräcklig för att hantera den komplicerade situationen på ett lika bra sätt som Mare Nostrum.
1. Europaparlamentet fördömer kraftfullt den omfattande våldseskaleringen i Libyen. Detta våld, som framför allt riktar sig mot civila, kan allvarligt undergräva de framtida utsikterna till en fredlig lösning. Parlamentet ger sitt helhjärtade stöd till FN-ledda förhandlingar i Genève och uppmanar alla parter i konflikten att godta den frysning av de militära operationerna som föreslagits av FN:s särskilde representant, Bernardino León, för att skapa en gynnsam miljö.
2. Europaparlamentet uppmanar alla parter att konstruktivt och med god vilja delta i Genèvedialogen i syfte att dels införa nödvändiga säkerhetsarrangemang för att få slut på de väpnade striderna i olika delar av landet, dels ingå ett avtal om hur den återstående övergångsperioden ska förvaltas och hur man till exempel ska bilda en samlingsregering som har brett stöd. En annan målsättning måste vara att skapa stabila förutsättningar för en konstitutionell process som gör det möjligt att anta en ny permanent författning.
3. Europaparlamentet uppmanar alla grannländer och regionala aktörer att stödja processen och att inte göra något som kan äventyra de planerade förhandlingarna i Genève.
4. Europaparlamentet anser att det inte finns något alternativ till en framförhandlad fredlig lösning och uppmanar återigen grannländerna och de regionala och internationella aktörerna att inte delta i ett ”ställföreträdande” krig. Parlamentet fördömer skarpt alla ensidiga externa åtgärder i den pågående konflikten som ytterligare skulle kunna förvärra de nuvarande motsättningarna. Samtidigt uppmanas grannländerna att skärpa kontrollen av sina gränser för att förhindra vapensmuggling.
5. Med tanke på den aktuella situationen, högsta domstolens beslut, det låga valdeltagandet i valet i juni 2014 och nationalkongressens bristande legitimitet anser Europaparlamentet att det bör tas fram en politisk lösning mellan parterna i syfte att bilda en samlingsregering och skapa förutsättningar för en konstitutionell process, antagandet av en ny författning och nyval.
6. Europaparlamentet fördömer kraftfullt det faktum att IS har dödat två tunisiska journalister och betraktar det hela som ett terrordåd. Parlamentet uttrycker sitt deltagande med de dödas anhöriga.
7. Europaparlamentet påminner om att de parter som är inblandade i striderna i Libyen är bundna av relevanta internationella människorättsbestämmelser och internationell humanitär rätt och i synnerhet av det stränga förbudet mot att utföra direkta angrepp på civila och civil egendom samt av förbudet mot urskillningslösa angrepp och skyldigheten att vidta försiktighetsåtgärder innan angrepp genomförs.
8. Europaparlamentet fördömer angreppet mot oljeanläggningarna i Sidra och dess miljökonsekvenser liksom terroristattacken i Tobruk och de luftangrepp mot Misrata som utförts av general Haftars styrkor, som formellt sett är allierade med regeringen i Tobruk.
9. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att vara beredda att vidta restriktiva åtgärder mot dem som hotar utsikterna till en politisk lösning och uppmanar FN:s säkerhetsråd att överväga ytterligare åtgärder mot dem som hindrar dialogen, för den händelse att Genèveförhandlingarna inte leder till några framsteg.
10. Europaparlamentet uppmanar de internationella företagen att se till att de – innan de ingår några avtal om köp av libysk olja, som tillhör det libyska folket – är säkra på att dessa transaktioner inte direkt eller indirekt finansierar de krigförande miliserna. Parlamentet uppmanar återigen de internationella företag som är verksamma i Libyen att redogöra för sina finansiella förehavanden inom energisektorn.
11. Europaparlamentet konstaterar att EU BAM Libyen inte är i stånd att utföra sitt uppdrag. Parlamentet anser att eventuella insatser i landet skulle kunna vara effektivare i FN:s regi, särskilt genom ett stärkt Unsmil-uppdrag med ett utvidgat gränskontrollmandat.
12. Europaparlamentet konstaterar att EU:s strategi för Libyen redan tidigare visat sig vara bristfällig och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att lägga fram en tydlig färdplan för EU:s framtida åtaganden i ett land som står inför en eskalerande situation som ofta har nonchalerats under perioden efter Gaddafi.
13. Europaparlamentet uppmanar EU, vice ordföranden/den höga representanten, medlemsstaterna och världssamfundet att fokusera framför allt på humanitärt bistånd och uppmanar återigen alla de styrkor som deltar i konflikten att låta humanitär hjälp få obehindrat tillträde till landet. Parlamentet påminner om att angrepp riktade direkt mot personal som är delaktig i humanitärt bistånd eller fredsbevarande insatser utgör krigsförbrytelser enligt Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.
14. Europaparlamentet är mycket bekymrat över den humanitära kris som uppkommit till följd av konflikten, dödandet och fördrivningen av mer än 200 000 personer och den allvarliga bristen på mat och läkemedel och till följd av att hundratals hus, bondgårdar och företag har förstörts. Denna kris har ytterligare försvårat landets framtida utveckling och återhämtning.
15. Europaparlamentet fördömer kraftfullt bortförandena, gisslantagandet och de godtyckliga frihetsberövandena samt varje fängslande på grund av en persons individuella identitet eller gruppidentitet och påminner om att detta handlande är förbjudet och att alla som frihetsberövats – civila såväl som soldater tillhörande fienden – måste behandlas på ett humant sätt.
16. Europaparlamentet uppmanar alla stridande och deras ledare att avstå från alla handlingar som kan betecknas som krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten, inklusive urskillningslösa attacker, angrepp mot läkarstationer och ambulanser, påtvingade försvinnanden, mord, gisslantagande, tortyr och annan misshandel samt egendomsförstöring. De väpnade gruppernas ledare uppmanas att se till att de medlemmar som har begått sådana brott, eller som misstänks för att ha gjort det, tas ur tjänst och ställs till svars.
17. Europaparlamentet anser att alla parter som är ansvariga för allvarliga kränkningar och överträdelser av de mänskliga rättigheterna och humanitär rätt måste kunna ställas till svars oberoende av tillhörighet och påpekar att de som begår folkrättsliga brott – även politiska ledare och befälhavare över väpnade grupper som beordrar sådana brott eller inte lyckas förhindra eller bestraffa dem – är straffrättsligt ansvariga även inför Internationella brottmålsdomstolen.
18. Europaparlamentet är extremt oroat över de sönderfallande libyska gränserna och över jihadisternas vapensmuggling mellan södra Libyen, norra Mali, Niger och Tchad.
19. Europaparlamentet har tagit del av beslutet av Libyens högsta domstol men konstaterar att domstolen avkunnade sin dom från huvudstaden Tripoli, som kontrolleras av islamist-allierade miliser, vilket innebär att man kan fråga sig om domstolen utsatts för påtryckningar från miliserna.
20. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för Europeiska kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s säkerhetsråd och Libyens representanthus och nationalkongress.