Förfarande : 2015/2660(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0378/2015

Ingivna texter :

B8-0378/2015

Debatter :

Omröstningar :

PV 29/04/2015 - 10.67
CRE 29/04/2015 - 10.67
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0176

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 132kWORD 68k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0367/2015
27.4.2015
PE555.152v01-00
 
B8-0378/2015

till följd av uttalanden av Europeiska rådet och kommissionen

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om rapporten från Europeiska rådets extra möte (23 april 2015) – de senaste tragedierna i Medelhavet och EU:s migrations- och asylpolitik (2015/2660(RSP))


Ska Keller, Judith Sargentini, Bodil Ceballos, Eva Joly, Jean Lambert, Barbara Lochbihler, Davor Škrlec, Ulrike Lunacek, Josep‑Maria Terricabras, Ernest Urtasun för Verts/ALE-gruppen

Europaparlamentets resolution om rapporten från Europeiska rådets extra möte (23 april 2015) – de senaste tragedierna i Medelhavet och EU:s migrations- och asylpolitik (2015/2660(RSP))  
B8-0378/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–       med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–       med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–       med beaktande av Genèvekonventionen från 1951 och tilläggsprotokollet till denna,

–       med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2013 om EU:s och medlemsstaternas åtgärder för att hantera flyktingflödet i samband med konflikten i Syrien(1),

–       med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om migrationsströmmar i Medelhavet, särskilt de tragiska händelserna utanför Lampedusa(2),

–       med beaktande av sin resolution av den 17 december 2014 om situationen i Medelhavsområdet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU(3),

–       med beaktande av den handlingsplan i tio punkter som kommissionen föreslog före Europeiska rådets extra möte den 23 april 2015,

–       med beaktande av det uttalande som antogs efter Europeiska rådets extra möte den 23 april 2015,

–       med beaktande av UNHCR:s initiativ för centrala Medelhavsområdet och UNHCR:s förslag för att bemöta nuvarande och framtida ankomster av asylsökande, flyktingar och migranter i Europa,

–       med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.     De över 800 drunknade människorna är den värsta katastrofen i Medelhavet sedan andra världskriget. Minst 1 500 migranter har dött sedan början av 2015, och många fler saknas.

B.     Minst 30 000 personer har mist livet till havs de senaste tjugo åren, vilket pekar på att vi måste vidta drastiskt ändrade åtgärder och göra allt vi kan för att rädda livet på människor som riskerar att drunkna samt att medlemsstaterna måste fullfölja sina internationella sjöräddningsskyldigheter.

C.     Patrullerings-, räddnings- och övervakningsinsatsen Mare Nostrum, som Italien tog initiativet till för att förbättra sjöräddningen i Medelhavet, räddade 150 810 migranter under de 364 dagar den pågick. De övriga medlemsstaterna var dock inte beredda att stödja de italienska insatserna för rädda människor. Den italienska regeringen har följaktligen lagt ned Mare Nostrum.

D.     Den gemensamma insatsen Triton, som samordnas av Frontex, blev fullt operativ den 1 november 2014. Triton har endast en tredjedel av Mare Nostrums geografiska räckvidd. Tritons operativa område sträcker sig bara 30 sjömil utanför den italienska kusten, medan Mare Nostrum var operativt på öppet hav, mycket närmare Libyens kust. De flesta flyktingbåtarna hamnar i nöd nära Libyens kust. Frontex mandat är att utföra gränsövervakning och förhindra olaglig migration, och det kan därför inte ägna sig åt aktiva sök- och räddningsinsatser annat än som en sekundär uppgift om ett fartyg eller en båt är i nöd. Tritonresurser har dock använts för sök- och räddningsinsatser under samordning av det italienska sök- och räddningssamordningscentret.

E.     Möjligheterna för människor som behöver skydd att på laglig väg ta sig in i EU är mycket begränsade. Enligt uppskattningar tar sig 90 procent av de asylsökande in i EU på olaglig väg. Antalet Schengenviseringar som beviljas syriska medborgare har sjunkit dramatiskt under kriget i Syrien, från 30 000 år 2010 till närmare noll 2013. Användningen av viseringar av humanitära skäl är mycket begränsat i EU, där endast hälften av medlemsstaterna har någon form av humanitärt visum alls, och beviljas vanligtvis endast i undantagsfall. Parlamentet har generellt förespråkat användningen av förfaranden för skyddad inresa. I sin resolution av den 2 april 2014 om halvtidsöversynen av Stockholmsprogrammet uppmanade parlamentet uttryckligen medlemsstaterna att ”använda de befintliga bestämmelserna i viseringskodexen och kodexen om Schengengränserna för att bevilja viseringar av humanitära skäl”(4).

F.     Enligt beräkningar som gjorts av UNHCR har de länder som gränsar till Syrien tagit emot omkring 3,9 miljoner syriska flyktingar. EU:s medlemsstater har tagit emot endast 37 000 syriska flyktingar via UNHCR:s vidarebosättningsprogram, och UNHCR begär att 10 procent av de syriska flyktingarna ska erbjudas vidarebosättning (370 000) och letar akut efter minst 130 000 vidarebosättningsplatser för flyktingar med särskilt skyddsbehov. Nästan hälften (13) av medlemsstaterna har hittills inte vidarebosatt en enda flykting.

G.     EU och dess medlemsstater bidrar i själva verket till att föda den brottsliga och farliga människosmugglingsverksamheten genom att bygga staket och i ökad utsträckning stänga sina yttre gränser för olaglig migration utan att erbjuda möjligheter att ta sig in lagligt.

H.     Medlemsstaterna har efterlyst ett förstärkt politiskt samarbete med de afrikanska partnerna på samtliga nivåer för att ta itu med orsakerna till den olagliga migrationen och bekämpa människosmugglingen och människohandeln. I anslutning till mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 12 mars 2015 diskuterade Frankrikes, Tysklands och Spaniens utrikesministrar samt kommissionen ett förslag från den italienske inrikesministern Angelino Alfano om att lägga ut sök- och räddningsarbetet och kontrollen av EU:s sjögränser på länder som Egypten eller Tunisien som skulle föra de räddade migranterna till sina kuster. Syftet med detta förslag är att verka verkligt avskräckande så att färre migranter skulle vara beredda att riskera sina liv för att nå Europas kuster. Inrikesministrarna diskuterade också möjligheten att inrätta flyktingläger i Nordafrika och möjligheten att hantera asylansökningar i dessa läger.

I.      Enligt uppgifter från Eurostat tar endast fem medlemsstater emot tre fjärdedelar av alla flyktingar i EU, och länder såsom Italien, Grekland och Malta ligger på gränsen för sin mottagningskapacitet.

1.      Europaparlamentet efterlyser mot bakgrund av de ökande antalen dödsfall vid EU:s sjö- och landgränser snarast en radikal ändring av prioriteringarna i EU:s asylpolitik för att undvika ytterligare dödssiffror, erbjuda ett säkert och lagligt sätt att ta sig till EU för dem som söker skydd, värna om rätten till spontana asylansökningar vid EU:s yttre gränser och stärka solidariteten och ansvarsfördelningen för asylsökande i unionen.

2.      Europaparlamentet är besviket på resultatet av det extra möte som Europeiska rådet höll i fråga om migration den 23 april 2015 och beklagar djupt att stats- och regeringscheferna inte lyckades enas om åtgärder som skulle ta itu med grundorsakerna till krisen i Medelhavsområdet och förhindra ytterligare katastrofer.

3.      Europaparlamentet noterar uppmaningen att omgående stärka EU:s Tritoninsats genom att tredubbla dess anslag för 2015 och 2016 och därmed möjliggöra en mer framträdande närvaro i Medelhavet av fartyg som skulle kunna vara involverade i sök- och räddningsinsatserna. Parlamentet vill att denna ökning uteslutande ska gå till sök- och räddningsinsatser i syfte att rädda liv. Parlamentet påminner dock om Frontex begränsade mandat som innebär att gränsövervakning går före sök- och räddningsinsatser, och beklagar djupt att medlemsstaterna inte kunde enas om att utöka Tritons operativa område närmare det område där de flesta flyktingbåtar faktiskt hamnar i nöd. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att omgående ändra Tritons operativa plan så att dess operativa område utökas till öppet hav och sök- och räddningsinsatser inkluderas.

4.      Europaparlamentet efterlyser en kraftfull och permanent europeisk sjöräddningsinsats, som i likhet med Mare Nostrum, skulle vara operativ på öppet hav och som samtliga medlemsstater skulle bidra till ekonomiskt och med utrustning och resurser. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att samfinansiera en sådan insats och varnar rådet och kommissionen för att parlamentet kan komma att rösta ned budgeten för 2016 om ingen finansiering anslås för sökning och räddning.

5.      Europaparlamentet beklagar bristen på konkreta förslag i Europeiska rådets uttalande för att säkerställa att både asylsökande och migranter ska kunna ta sig till EU på ett säkert och lagligt sätt.

6.      Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att avstå från att blockera kraftfulla gemensamma bestämmelser om viseringar av humanitära skäl i de pågående förhandlingarna om viseringskodexen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo utnyttja de möjligheter som finns att utfärda viseringar av humanitära skäl vid sina ambassader och konsulat så att personer som behöver skydd kan ta sig till EU på ett säkert sätt, med färja eller flygplan i stället för att riskera sina liv på en sjöoduglig smugglingsbåt.

7.      Europaparlamentet kräver ett omedelbar avskaffande av viseringsskyldigheten för syriska flyktingar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att allvarligt överväga att tillämpa direktivet om tillfälligt skydd. Om EU skulle åberopa detta direktiv för Syriens del skulle alla syrier kunna beviljas uppehållstillstånd under hela skyddsperioden, vilket skulle ge dem arbetstillstånd och tillgång till boende och sjukvård. Parlamentet betonar att en sådan mekanism också skulle kunna uppmuntra medlemsstaterna till att omplacera mottagare från andra medlemsstater där mottagningskapaciteten är överbelastad. Parlamentet påminner om att det redan 2013 bad om att direktivet om tillfälligt skydd skulle tillämpas som svar på Syrienkrisen.

8.      Europaparlamentet ser positivt på det planerade pilotprojektet för vidarebosättning inom hela EU (utöver vidarebosättning av enskilda medlemsstater) men beklagar det oambitiösa målet om att vidarebosätta endast 5 000 syriska flyktingar. Parlamentet påminner om att UNHCR letar efter 130 000 vidarebosättningsplatser som ett absolut minimum. Parlamentet uppmanar kraftfullt medlemsstaterna att erbjuda vidarebosättningsplatser, särskilt de medlemsstater som hittills inte alls har bidragit till vidarebosättning. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till ett europeiskt vidarebosättningsprogram med bindande skyldigheter för medlemsstaterna att ta emot flyktingar enligt en rättvis fördelningsnyckel som skulle ta hänsyn till befolkningsstorlek och ekonomiska indikatorer samt antalet flyktingar som redan mottagits.

9.      Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut utnyttja andra möjligheter för att se till att migranter kan ta sig till EU på ett säkert och lagligt sätt, såsom stärkt familjeåterförening, privata mentorskap, liksom system för studie- och arbetskraftsmigration, så att människor som behöver internationellt skydd kan ta sig till säkerhet i Europa utan att behöva använda sig av kriminella smugglare och farliga olagliga gränspassager och sjövägar.

10.    Europaparlamentet uppmanar medlemstaterna att prioritera ett säkert och lagligt sätt att ta sig för såväl flyktingar som migranter och att omrikta EU-finansieringen från restriktiva åtgärder mot invandring såsom att bygga stängsel och förvarsenheter för detta ändamål.

11.    Europaparlamentet är djupt oroat över de former av samarbete med tredjeländer som Europeiska rådet överväger för att förhindra den olagliga migrationen till Europa.

12.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omedelbart stoppa det samarbete som går ut på att förhindra olaglig migration och förbättra gränskontrollen med tredjeländer såsom Eritrea och Egypten, som i själva verket utlämnar flyktingar, och upphöra med allt finansiellt stöd till sådana regimer mot bakgrund av FN:s och icke-statliga organisationers rapporter om människorättskränkningar. Parlamentet kräver att Khartoumprocessen ersätts av en process som bygger på full respekt för de mänskliga rättigheterna och som inriktar sig på att förbättra levnadsförhållandena för att ta itu med migrationens grundorsaker.

13.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över all politik som har yttre effekter, såsom handels-, fiskeri- och jordbrukspolitiken, och ta itu med de strukturella orsakerna till migrationsströmmarna till Europa, i enlighet med artikel 208 i EUF‑fördraget.

14.    Europaparlamentet förkastar förslag från medlemsstaterna om att inrätta europeiska asylcenter i tredjeländer och att involvera nordafrikanska länder i europeiska sök- och räddningsinsatser med syftet att fånga upp flyktingar och föra tillbaka dem till den afrikanska kusten. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta syfte presentera en utvärdering för parlamentet om dessa förslags förenlighet med internationell rätt, särskilt Genèvekonventionen, och med andra praktiska och rättsliga hinder för genomförandet av dem.

15.    Europaparlamentet avvisar den idé som presenterades av Europeiska rådet om att koppla civila och militära insatser inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) till migrationspolitiken. Parlamentet avvisar också idén om att omedelbart inleda en GSFP-insats med syftet att ingripa militärt mot fartyg som används av smugglare. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet och vice ordföranden/den höga representanten att som ett första steg lägga fram ett politiskt koncept som förklarar bland annat hur man ska kunna säkerställa förenligheten med de nationella lagarna i de nordafrikanska länderna och de europeiska och internationella rättsliga bestämmelserna normerna, så att FN-stadgan respekteras fullt ut och man undviker att civila riskerar livet eller att infrastrukturen vid kusterna kommer till skada.

16.    Europaparlamentet avvisar även planen att koppla landgränskontroller och övervakning i Tunisien, Egypten, Sudan, Mali och Niger till pågående GSFP-uppdrag, eftersom de flesta av dessa små uppdrag har ett mycket specifikt mandat med fokus på att förbättra säkerheten i instabila länder och bidra till de fredsbyggande åtgärder som vidtas av afrikanska och internationella organisationer såsom AU och FN. Parlamentet anser att EU bör prioritera att lösa de konflikter som leder till migrationsströmmar i stället för att fokusera på avvärjande och konsekvenshantering.

17.    Europaparlamentet betonar att EU, i linje med Lissabonfördraget och dess artikel 43, skulle kunna använda flottkapaciteten i medlemsstaterna inom ramen för GSFP för att öka de humanitära insatserna och räddningsinsatserna i Medelhavet.

18.    Europaparlamentet uppmanar den höga representanten att använda alla tillgängliga diplomatiska instrument och instrument för yttre förbindelser för att ta itu med grundorsakerna till politiska kriser och väpnade konflikter som tvingar miljontals människor på flykt från sina hem.

19.    Europaparlamentet noterar medlemsstaternas krav på snabba åtgärder i kampen mot smuggling i enlighet med internationell rätt. Parlamentet uppmanar dock medlemsstaterna att i detta sammanhang fokusera på kampen mot smuggling genom samarbete med Europol, Frontex, Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) och Eurojust. Parlamentet påminner om att det enda sättet att effektivt bekämpa smugglarna är att säkerställa ett säkert och lagligt sätt att ta sig för migranterna och därmed ta bort förutsättningen för deras kriminella och grymma verksamhet.

20.    Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ändra eller se över lagstiftning som kriminaliserar människor som bistår migranter som är i sjönöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över rådets direktiv 2002/90/EG, som fastställer påföljder för dem som bidrar till olaglig inresa, transitering och vistelse, för att förtydliga att det ska ses som positivt att ge humanitärt bistånd till migranter som är i sjönöd, och att detta under inga omständigheter får leda till någon form av påföljd.

21.    Europaparlamentet är besviket på att Europeiska rådet inte kunde enas om ett program för att omplacera flyktingar från medlemsstater som har nått gränsen för sin mottagningskapacitet, såsom Italien, Grekland eller Malta, till andra medlemsstater som är mindre exponerade för ankomsten av flyktingar och migranter. Parlamentet fördömer många medlemsstaters ovilja att dela ansvar genom att omplacera flyktingar från andra delar av EU, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omgående lägga fram ett ambitiöst förslag i detta hänseende som bygger på bokstaven och andan i artiklarna 33 och 36 i Dublinförordningen.

22.    Europaparlamentet noterar den planerade översynen under 2016 av Dublinförordningens sätt att fungera samt tillkännagivandet från kommissionsledamoten med ansvar för migration och inrikes frågor att Dublinsystemet kommer att ses över redan i år. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka alternativ till det befintliga Dublinsystemet som skulle vara rättvisare för både medlemsstaterna och de asylsökande. Parlamentet anser att ett system där asylsökande kunde ansöka om asyl i en medlemsstat där de redan har familjeanknytning, samhälleliga kopplingar eller bättre utsikter till sysselsättning avsevärt skulle förbättra deras möjligheter att integreras. Dessutom skulle ett sådant system avsevärt minska olagliga sekundära förflyttningar inom EU samt behovet av straffrättsliga åtgärder såsom kvarhållande av asylsökande i syfte att föra dem tillbaka till den ansvariga medlemsstaten. Parlamentet anser även att en fördelningsnyckel skulle kunna användas för att ta fram en rättvis fördelning av medel bland medlemsstaterna och för att fördela asylsökande som inte har några starka skäl till att föredra en medlemsstat framför en annan. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att lägga fram förslag för att möjliggöra ömsesidigt erkännande av positiva asylbeslut och överföring av internationellt skyddsstatus inom EU.

23.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tills vidare effektivt utnyttja den fulla potentialen i Dublinförordningen för att visa solidaritet, bland annat klausulerna om familjeåterförening, ensamkommande barn och frivilligt ansvar.

24.    Europaparlamentet ser positivt på uppmaningen att alla deltagande medlemsstater snabbt och fullständigt ska införliva och effektivt genomföra det gemensamma europeiska asylsystemet.

25.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt talmännen i medlemsstaternas parlament.

(1)

Antagna texter, P7_TA(2013)0414.

(2)

Antagna texter, P7_TA(2013)0448.

(3)

Antagna texter, P8_TA(2014)0105.

(4)

Antagna texter, P7_TA(2014)0276.

Rättsligt meddelande