Förfarande : 2015/2729(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0664/2015

Ingivna texter :

B8-0664/2015

Debatter :

Omröstningar :

PV 09/07/2015 - 12.5
CRE 09/07/2015 - 12.5
PV 16/09/2015 - 13.1
Röstförklaringar

Antagna texter :


FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 202kWORD 116k
1.7.2015
PE559.027v01-00
 
B8-0664/2015

till följd av ett uttalande av kommissionen

i enlighet med artikel 37.3 i arbetsordningen och ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen


om parlamentets prioriteringar för kommissionens arbetsprogram 2016 (2015/2729(RSP))


Martina Michels, Inês Cristina Zuber, Merja Kyllönen, Pablo Iglesias, Fabio De Masi, Neoklis Sylikiotis, Marina Albiol Guzmán, Paloma López Bermejo, Lidia Senra Rodríguez, Javier Couso Permuy, Ángela Vallina, Takis Hadjigeorgiou, Stefan Eck, Tania González Peñas, Marisa Matias för GUE/NGL-gruppen

Europaparlamentets resolution om Europaparlamentets prioriteringar för kommissionens arbetsprogram 2016 (2015/2729(RSP))  
B8‑0664/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av kommissionens meddelande Kommissionens arbetsprogram 2015 – En ny start (COM(2014)0910),

–       med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(1), särskilt bilaga IV,

–       med beaktande av kommissionens meddelande Bättre lagstiftning för bättre resultat – en EU-agenda (COM(2015)0215),

–       med beaktande av artikel 37.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.     EU och dess medlemsstater kämpar fortfarande med den djupaste ekonomiska och sociala krisen sedan dess grundande. Stagnerande ekonomier, hög arbetslöshet, försämrade sociala och arbetsrelaterade rättigheter och stigande socio-ekonomiska ojämlikheter kräver en grundläggande övergång från den politik som för närvarande förs av kommissionen mot en politik som stärker EU:s och medlemsstaternas insatser för att skapa hållbar ekonomisk tillväxt och full sysselsättning och bekämpa fattigdom, social utestängning och orättvisa inkomstskillnader.

B.     Kommissionen misslyckades med att göra en adekvat bedömning av grundorsakerna till den aktuella krisen, bland annat när det gäller EMU:s konstruktionsbrister och mål. Den skuldbörda som har orsakats av dessa brister är i mycket hög grad oproportionerlig eftersom vissa länder fortsätter att gagnas medan andra har tvingats in i allvarliga depressioner. Kommissionen fortsätter att föra en nyliberal och åtstramningsinriktad politik. Denna politik har lett till ökande arbetslöshet, fattigdom, kraftigt sänkta löner, högre pensionsålder och minskade offentliga utgifter för bland annat utbildning, kultur och sjukvård. Denna politik kommer även att hämma efterfrågan och bana väg för ett radikalt privatiseringsprogram.

C.     Kommissionens svar på den ekonomiska, sociala och demokratiska krisen, såsom ramen för ekonomisk styrning, innebär att medlemsstaternas suveräna och demokratiskt valda regeringar och nationella parlament permanent fråntagits rätten till politiska valmöjligheter och att de europeiska folken fråntagits rätten till demokratisk kontroll, och skapar en permanent åtstramningspolitik.

D.     Oförsonligheten i den europeiska politiska debatten efter Greklands allmänna val tar inte hänsyn till att folk på demokratisk väg förkastade trojkans memorandum. EU:s institutioner bör upphöra med den oacceptabla utpressningen och respektera det grekiska folkets beslut att ta steget mot utveckling, tillväxt och social sammahållning och sätta stopp för den kontraproduktiva och socialt förödande åtstramningspolitik som påtvingats dem genom trojkans memorandum.

E.     De fem ordförandenas rapport är en samordnad insats för att ytterligare institutionalisera åtstramningspolitiken i EU och medlemsstaterna.

F.     Kommissionens svar på Luxleaks-skandalen är fullständigt otillräckligt. Man behöver fortfarande ta itu med den viktiga frågan om social rättvisa eftersom hemliga skatteöverenskommelser, globalt skatteundandragande och överföring av vinster till skatteparadis förblir helt lagligt, samtidigt som det europeiska folket får ta konsekvenserna av åtstramningsprogrammen och de nyliberala strukturreformerna.

G.     Skattesystemen är utformade till förmån för stora företag och inte för vanliga medborgare. Åtstramningspolitiken och de stränga ekonomiska och budgetära åtgärderna tillsammans med stora minskningar av de offentliga inkomsterna på grund av skatteundandragande och skatteflykt sätter ytterligare press på medlemsstaternas budgetar samtidigt som unionens skattebetalares och arbetstagares intressen undergrävs.

H.     Minst 30 000 personer har mist livet till havs de senaste tjugo åren i försök att nå EU:s kuster. EU och dess medlemsstater bidrar till att föda den brottsliga och farliga människosmugglingsverksamheten genom att bygga stängsel och i ökad utsträckning stänga sina yttre gränser för migranter och flyktingar, utan att erbjuda möjligheter att på ett säkert och lagligt sätt ta sig till EU.

I.      Klimatkrisen utgör fortfarande ett hot mot stabiliteten, hälsan och försörjningsmöjligheterna i våra samhällen över hela världen liksom mot djurskyddet och den biologiska mångfalden. EU:s bidrag till ett nytt klimatavtal vid COP 21 räcker inte, och man har inte tagit itu med behovet av en verklig förändring av produktionssystemet.

J.      EU behöver ett ambitiöst arbetsprogram för att skapa en hållbar och inkluderande ekonomi. Det bör vara inriktat på sysselsättningspolitik med sociala och arbetsrelaterade rättigheter, med hänsyn till problemet med de miljontals arbetslösa eller undersysselsatta människorna i EU, och med en hög nivå av allmännyttiga tjänster, och samtidigt skydda miljön.

K.     EU:s budgetrelaterade val avspeglar inte de prioriteringar som är nödvändiga för att stimulera en hållbar, högkvalitativ och socialt välbalanserad tillväxt.

L.     Det finns ett enormt folkligt motstånd mot åtstramningspolitiken och det växande demokratiska underskottet inom EU:s beslutsförfarande och EU:s institutioner. I stället för att respektera folkets krav på en radikal förändring bort från nyliberal politik ansluter sig kommissionen till de politiska krafter som fortsätter att påtvinga medlemsstaterna sin åtstramningspolitik.

M.    Det behövs ökad insyn, öppenhet och demokratisering, bland annat ett mer utbrett deltagande av medborgarna.

 

DEL 1

HUVUDPRIORITERINGAR

1.      Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att ta fram ett arbetsprogram som behandlar de viktigaste utmaningar som EU står inför i dag, såsom stagnerande ekonomier, deflationshotet, hög arbetslöshet, försämrade sociala och arbetsrelaterade rättigheter, stigande socio-ekonomiska ojämlikheter, social utestängning, höga offentliga skulder och utlandsskulder samt klimatkrisen. Parlamentet är djupt oroat att kommissionen kommer att fortsätta politiken som baseras på finanspolitisk konsolidering, strukturreformer och avreglering. Parlamentet framhåller att den ekonomiska, sociala, klimatrelaterade och politiska krisen endast kan lösas med hjälp av en radikalt ny politik som ställer folket och miljön, inbegripet djurskydd, i centrum för all politik i stället för finansmarknadernas intressen.

2.      Europaparlamentet understryker att de offentliga skulderna och utlandsskulderna i EU:s perifera länder är bland de största i världen, vilket är en konsekvens av integrationsprocessens bristande symmetri. Parlamentet påminner om att dessa skulder har använts som förevändning för åtstramningsåtgärder, som i själva verket leder till ökad fattigdom och ökade skulder. Parlamentet anser att det är nödvändigt att omedelbart ta tag i skuldbördan, genom att omförhandla (omstrukturera och avsevärt minska) skulden och föra den till hållbara nivåer, då detta är ett akut problem och en fråga om elementär rättvisa.

3.      Europaparlamentet motsätter sig kraftfullt de fem ordförandenas rapport eftersom den inte erbjuder någon väg ut ur den rådande åtstramningsinriktningen, utan i stället föreslår en fördjupning av den befintliga politiken, bland annat ökad konkurrenskraft och strukturell konvergens, och inför en stram finanspolitik och åtstramningspolitik. Parlamentet anser att förslagen om social sammanhållning och sociala indikatorer, liksom demokratiskt ansvarstagande och insyn, inte är annat än en förevändning för att ytterligare binda medlemsstaterna till en modell för ekonomisk politik och finanspolitik.

4.      Europaparlamentet anser att stabilitetspakten, fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen och lagstiftningen om ekonomisk styrning, såsom lagstiftningspaketet om ekonomisk styrning, lagstiftningspaketet för budgetövervakning och europluspakten, måste återkallas. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att ta initiativ till en radikal förändring av den makroekonomiska politiken, i syfte att säkerställa demokratiskt ansvarstagande och insyn och för att medlemsstaterna ska kunna föra en politik som tar hänsyn till deras respektive behov, inbegripet socialt välbalanserade stimulansåtgärder.

5.      Europaparlamentet välkomnar åtagandet att ansluta sig till den förnyade europeiska sociala stadgan. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål lägga fram ett förslag om anslutning till stadgan som ett första steg mot bättre sociala och arbetsrelaterade rättigheter.

6.      Europaparlamentet beklagar djupt EU-institutionernas fortsatta försök att påtvinga Grekland åtstramningsåtgärder som går stick i stäv med det grekiska folkets vilja, som de uttryckte i valet i januari 2015. Parlamentet vidhåller att EU:s institutioner bör respektera det grekiska folkets beslut att ta steget mot utveckling, tillväxt och social sammahållning och sätta stopp för den kontraproduktiva och socialt förödande åtstramningspolitik som påtvingats dem genom trojkans memorandum.

7.      Europaparlamentet avvisar Efsi-avtalet eftersom det syftar till att direkt finansiera den privata sektorn med offentliga medel, privatiserar vinster och socialiserar risker och saknar demokratisk kontroll. Parlamentet uttrycker dessutom djup oro över att Efsi kommer att leda till ytterligare privatisering av tjänster av allmänt intresse. Parlamentet betonar att Efsi bör ersättas med ett övergripande europeiskt investeringsprogram för hållbar utveckling, sysselsättning och social integration – som kan bli föremål för demokratisk kontroll – i syfte att främja en högkvalitativ och socialt välbalanserad tillväxt på grundval av en rättvisare fördelning av välstånd. Parlamentet betonar att inget investeringsprogram kan ersätta en socialt, miljömässigt och territoriellt välbalanserad sammanhållningspolitik som stärker regionens potential och främjar hållbara strukturförändringar.

8.      Europaparlamentet är mycket oroat över att kommissionens förslag om en kapitalmarknadsunion förespråkar ett återupptagande av värdepapperisering för bland annat små och medelstora företag. Parlamentet betonar att avregleringen av finansmarknaderna är en av de främsta orsakerna till den ekonomiska krisen. Parlamentet upprepar behovet att stärka rollen för den offentliga finanssektorn, bland annat genom nationalisering. Parlamentet vidhåller att banksektorn bör främja ekonomisk utveckling, särskilt produktiva och sysselsättningsskapande investeringar, och stödja mikroföretag samt små och medelstora företag och den sociala och kooperativa sektorn.

9.      Europaparlamentet anser att kvaliteten på EU:s lagstiftning behöver förbättras. Parlamentet vidhåller dock att agendan för bättre lagstiftning och Refit-programmet inte bör undergräva den demokratiska processen genom att kringgå Europaparlamentets rätt som medlagstiftare, eller användas som en förevändning för avreglering som försvagar arbetstagarnas sociala skydd, konsumentskyddet, miljönormerna, djurskyddet och den sociala dialogen. Parlamentet avvisar därför den föreslagna expertkommittén.

10.    Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att i stället se till att all framtida lagstiftning blir föremål för en bedömning av de sociala konsekvenserna och konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna och att inkludera tidsfristklausuler för att se till att EU-lagstiftningen regelbundet ses över.

11.    Europaparlamentet betonar att kommissionen och medlemsstaterna måste visa verklig politisk beslutsamhet och beskatta dem som faktiskt har förmögenhet samt att en övergripande strategi måste utvecklas med konkreta och effektiva lagstiftningsåtgärder, såsom att förbjuda skatteparadis och frihamnar, upprätta ett europeiskt och globalt välståndsregister, stärka förmögenhetskraven, beskatta vinster vid källan, återkalla licenser för banker som fortsätter att underlätta skatteundandragande och vända nedskärningen av den offentliga skatteförvaltningen.

12.    Europaparlamentet beklagar att det svar som kommissionen gav på Luxleaks-skandalen är otillräckligt. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att i sitt skattepaket åtminstone införa en skyldighet att offentliggöra skattebeslut för att garantera insyn och kontroll, liksom landsspecifik rapportering på grundval av CRD IV-bestämmelser för banker. Parlamentet beklagar att kommissionen ytterligare försvagar skyddet för visselblåsare och anställda genom direktivet om företagshemligheter. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att se till att visselblåsare är rättsligt och materiellt skyddade när de rimligen kan anses skydda allmänna intressen.

13.    Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att ta ett verkligt helhetsgrepp på EU:s migrationspolitik och att föreslå en helt ny migrationspolitik som sörjer för säkra och lagliga vägar till EU för alla kvinnor, män och barn som är i behov av skydd eller vill återförenas med sina familjer och för okvalificerade migrerande arbetstagare, vilket försvaras av FN:s flyktingkommissariat. Parlamentet noterar kommissionens förslag om både omplacering och vidarebosättning för asylsökande som omfattas av den europeiska migrationsagendan. Parlamentet efterlyser dock ett ambitiösare förslag som skulle innebära att humanitära visum omedelbart beviljas för asylsökande vid medlemsstaternas ambassader och konsulat liksom att det införs ett obligatoriskt vidarebosättningsprogram på EU-nivå i stället för det nuvarande svaga frivilliga vidarebosättningsprogrammet.

14.    Europaparlamentet motsätter sig det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar, det övergripande avtalet om ekonomi och handel och avtalet om handel med tjänster och uttrycker sin djupa oro över den allmänna inriktning som kommissionen gett EU:s internationella handelspolitik, i synnerhet dess bristande överenstämmelse med de centrala målen att skapa sysselsättning, ta itu med fattigdomen, säkerställa en hållbar ekonomi, kontrollera spekulationen (framför allt spekulation på livsmedel), skydda folkhälsan, djurens välbefinnande, ett hållbart jordbruk och miljön samt säkra kulturell mångfald.

15.    Europaparlamentet välkomnar kommissionens mål att ligga i den digitala revolutionens framkant. Parlamentet betonar dock att internet inte bara är ett instrument för att genomdriva strategin för den inre marknaden. Parlamentet understryker att digitaliseringen har förändrat hela samhället – hur det producerar, kommunicerar, lever och styr – och alla sektorer från smarta energinät till hälso- och sjukvårdssystemet. Parlamentet betonar att den digitala revolutionen också är en kulturell och politisk fråga om hur digitaliseringen kan åstadkomma en ny demokratisk modell baserad på kunskapsutbyte och delaktighet, snarare än att reduceras till en fråga om ekonomisk infrastruktur, makt och manipulation. Parlamentet är övertygat om att huvudfokus bör ligga på nätneutralitet, uppgiftsskydd och ett gemensamt system för upphovsrätt och immateriell äganderätt för att den digitala revolutionen ska bli en demokratisk revolution.

16.    Europaparlamentet betonar slutligen att den aktuella ekonomiska och sociala krisen också är resultatet av kommissionens nyliberala politik som främjar avreglerade finansmarknader, avreglerade marknader för varor och tjänster, en ökad ”finansialisering” av ekonomin samt minskade offentliga investeringar och en ökad avreglering av arbetsmarknaden. Parlamentet betonar att det är absolut nödvändigt med en alternativ social och ekonomisk politik som tar hänsyn till människors egna val för utveckling.

DEL 2

SEKTORSSPECIFIKA SYNPUNKTER PÅ KOMMISSIONENS ARBETSPROGRAM 2016

En socialt välbalanserad satsning på sysselsättning, tillväxt och investeringar

17.    Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att föreslå ett europeiskt investeringsprogram för hållbar utveckling, sysselsättning och social integration som kan återupprätta en hållbar och inkluderande ekonomi och som är inriktat på sysselsättningspolitik med sociala och arbetsrelaterade rättigheter, med hänsyn till problemet med de miljontals arbetslösa eller undersysselsatta människorna i EU.

18.    Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att utan dröjsmål lägga fram lagstiftning som möjliggör ytterligare offentliga investeringar i EU på minst två procent av BNP årligen, på grundval av nationella investeringsprogram.

19.    Europaparlamentet beklagar kommissionens kortsiktiga och halvhjärtade strategi i samband med hanteringen av ungdomsarbetslösheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med de långsiktiga faktorerna bakom ungdomsarbetslösheten, med starkt fokus på att skapa hållbara och högkvalitativa arbetstillfällen för unga, däribland genom en stark rättighetsbaserad strategi.

20.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över reglerna för statligt stöd, i syfte att tillåta statligt ingripande för att stärka projekt på det sociala och miljömässiga området och hjälpa små och medelstora företag och industrier med problem genom att bidra till att återupprätta deras produktionskapacitet som allvarligt har skadats av krisen.

21.    Europaparlamentet betonar att regionalpolitiken är ett oumbärligt verktyg för att främja ekonomisk och social sammanhållning, vars främsta mål är att minska skillnader mellan regioner, i synnerhet fattigare regioner och yttersta randområden, främja verklig konvergens liksom tillväxt och sysselsättning. Parlamentet avvisar både kommissionens strategi där sammanhållningspolitiken underordnas den europeiska ekonomiska styrningen och användningen av makroekonomiska villkor inom stabilitets- och tillväxtpakten som ett krav för att få tillgång till sammanhållningsfonden och regionala utvecklingsfonden. Parlamentet insisterar på att sammanhållningspolitiken inte får användas som ett instrument för finansiell bestraffning om en region eller medlemsstat avvisar avreglerings- och privatiseringspolitiken.

22.    Europaparlamentet kräver att investeringsprogrammet Horisont 2020 inte finansierar genomförandet av Efsi.

En politik på det digitala området som skyddar medborgarnas intressen och rättigheter

23.    Europaparlamentet betonar att internet omfattas av det offentliga området och att säkerställandet av principen om nätneutralitet måste stå i centrum för EU:s politik.

24.    Europaparlamentet påpekar att medborgarnas förtroende för internet är av central betydelse för det digitala samhällets och den digitala ekonomins framgång. Parlamentet anser att cybersäkerheten är viktig, men att frihet från misstänkliggörande är lika viktigt för medborgarna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att se till att privatlivet och personuppgifter är skyddade på internet från både offentliga och privata organ.

25.    Europaparlamentet anser att kommissionens strategi för den digitala unionen, på grund av de redan allt vanligare otrygga arbetsvillkoren inom den digitala ekonomin, måste kompletteras med skyddsåtgärder i syfte att garantera anständiga arbetsvillkor inom denna sektor. Parlamentet anser att en rättvisemärkning för programvaror (såsom spel och programvaruapplikationer) skulle kunna utgöra ett första steg mot detta mål.

En ny hållbar klimatpolitik och en socialt rättvis energiunion

26.    Europaparlamentet anser att klimatkrisen är resultatet av ett bristfälligt och energiintensivt produktionssystem, och att lösningen på klimatförändringen inte kan lämnas till marknaden, utan kräver en radikal förändring av produktionsmetoderna och konsumtionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över sin klimatpolitik och att integrera åtgärder mot klimatförändringen i all politik.

27.    Europaparlamentet beklagar den brist på ambition när det gäller bindande mål som kommissionen hittills visat prov på, framför allt i fråga om COP 21 i Paris. Parlamentet anser att det akut behövs mera långtgående ambitioner för att Europeiska unionen ska kunna kvarstå som en ledare i förhandlingarna om klimatförändringarna samt när det gäller att använda förnybar energi, uppmuntra skapandet av gröna jobb och bidra med sin beskärda del av globala åtgärder för att minska växthusgasutsläppen.

28.    Europaparlamentet noterar löftet att senast vid utgången 2015 lägga fram lagstiftningsförslag om genomförandet av klimat- och energipaketet för 2030. Parlamentet påminner ordförande Juncker om att han åtagit sig att genomföra ett mål om att minska växthusgasutsläppen med 40 procent, ett mål om 30 procents energieffektivitet och ett mål om 30 procent förnybar energi i energimixen.

29.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå bindande hållbarhetskriterier för energianvändning och biomassa. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att lägga fram förslag för att åtgärda växthusgasutsläppen från intensiv boskapsuppfödning, eftersom dessa utsläpp har mycket större inverkan på klimatförändringarna än andra växthusgaser.

30.    Europaparlamentet upprepar sitt motstånd mot förslaget om en energiunion, eftersom det kommer att främja privatiseringen och öka ojämlikheten. Parlamentet anser att energi bör vara en kollektiv nyttighet och att det är viktigt med offentlig tillsyn för att man ska kunna få en grön revolution inom energisektorn.

31.    Europaparlamentet noterar löftet att senast vid utgången 2015 lägga fram ett mera ambitiöst lagstiftningsförslag om paketet om kretsloppsekonomin.

32.    Europaparlamentet betonar vilken roll fågeldirektivet och habitatdirektivet har och avvisar alla försök att ställa dem på spel. Parlamentet betonar likaså att man vid varje översyn av den nuvarande lagstiftningen bör sträva efter att uppdatera och förstärka den, snarare än att försvaga den.

Skydd av arbetstagares rättigheter på en socialt och ekonomiskt balanserad inre marknad

33.    Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att använda den kommande målinriktade översynen av direktivet om utstationering av arbetstagare som en möjlighet att stärka arbetstagarnas rättigheter mot social dumpning.

34.    Europaparlamentet anser att rörlighet bör vara ett fritt val och inte en nödvändighet. Parlamentet upprepar att kommissionen, i stället för att öka rörligheten, bör koncentrera sig på att skapa arbetstillfällen av god kvalitet på de ställen där människor bor och att dessa arbetstillfällen bör vara förenade med sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter. Parlamentet håller fast vid att det kommande rörlighetspaketet måste innefatta skydd för alla arbetstagares sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter.

35.    Europaparlamentet fördömer kommissionens avsikt att återkalla mödraledighetsdirektivet och beklagar djupt att kommissionen beslutat att vägra godkänna arbetsmarknadens parters överenskommelse om hälsa och säkerhet för hårfrisörer, eftersom detta undergräver dialogen mellan arbetsmarknadens parter inom EU. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att gå vidare med dessa förslag och att utan dröjsmål uppdatera arbetsmiljölagstiftningen.

36.    Europaparlamentet betonar att det är av största vikt att ge större stöd till kooperativ och till mikroföretag och små och medelstora företag för att främja deras verksamhet inom ett stabilt företagsklimat, minimera effekterna av storföretagens och stora konglomerats marknadsdominans och hjälpa mikroföretagen och de små och medelstora företagen samt kooperativen att etablera sig och expandera.

37.    Europaparlamentet efterlyser en regionalt balanserad strategi för industripolitiken i syfte att skapa en diversifierad industribas i alla medlemsstater och regioner, vilket är av största vikt för att säkerställa höga sysselsättnings- och verksamhetsnivåer i hela EU.

En demokratisk ekonomisk och monetär politik

38.    Europaparlamentet är fast övertygat om att strukturen för den ekonomiska styrningen liksom EMU saknar insyn och är odemokratiska. Parlamentet håller fast vid att stabilitets- och tillväxtpakten bör ersättas av en verklig pakt för sysselsättning och utveckling som ska bygga på sociala kriterier och miljökriterier som är till nytta för alla inom EU. Parlamentet efterlyser dessutom en regeringskonferens för att finanspakten ska upphävas, och förespråkar att pakten omedelbart ska upphöra att tillämpas, till dess att denna konferens hållits.

39.    Europaparlamentet anser att lagstiftningen om bankunionen endast tjänar det stora finanskapitalets intressen i EU och att det kränker grundläggande demokratiska principer. Parlamentet anser att lagstiftningen om bankunionen bör upphävas och att bankväsendet bör ställas under demokratisk offentlig tillsyn.

40.    Europaparlamentet yrkar på en grundläggande förändring av ECB:s stadga och uppdrag för att alla medlemsstater på jämlik grund ska kunna utöva politisk och demokratisk tillsyn över ECB. Parlamentet anser att medlemsstaterna ovillkorligen måste få tillbaka befogenheten att besluta om viktiga former av ekonomisk politik, såsom den monetära politiken, och anser dessutom att ECB måste omvandlas till en primär utlånare, som kan fungera som en normal centralbank och på så sätt stimulera ekonomin i tider av deflation och recession. Parlamentet håller i detta sammanhang fast vid att ECB och EIB direkt bör finansiera offentliga investeringar till stöd för den reala ekonomin i stället för enbart nya tillgångsbubblor.

41.    Europaparlamentet upprepar sitt krav på att det omedelbart måste bli slut på systemet med trojkan i de länder där den fortfarande fungerar, eftersom systemet saknar legitimitet. Parlamentet kräver att kommissionen gör en omfattande och öppen bedömning av de olika åtgärderna för ekonomisk styrning, inbegripet de makroekonomiska anpassningsprogrammen som föreskrivs av trojkan, och att kommissionen beaktar kritiken från kritiska ekonomer, liksom från trojkamedlemmarna själva.

42.    Europaparlamentet beklagar djupt de orättvisa formerna för skattepolitik och yrkar på att det omedelbart ska bli slut på dem, bland annat de orättvisa och regressiva vattenskatter som påförs i medlemsstater som genomgår finanspolitiska anpassningsprogram och kränker principen om att beskattningen ska vara proportionellt lika och progressiv, i och med att dessa åtgärder framför allt drabbar låginkomsthushållen.

En ny rättvis handelspolitik

43.    Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den allmänna inriktning som kommissionen gett EU:s internationella handelspolitik, i synnerhet att den inte står i konsekvens med de centrala målen att skapa sysselsättning, ta itu med fattigdomen, säkerställa en hållbar ekonomi, få bukt med spekulationen, framför allt livsmedelsspekulationen, skydda folkhälsan, djurens hälsa och välbefinnande, ett hållbart jordbruk och miljön samt säkra kulturell mångfald.

44.    Europaparlamentet motsätter sig de mandat som rådet gett kommissionen för att förhandla om omfattande frihandelsavtal, såsom det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP), det övergripande avtalet om ekonomi och handel och tjänstehandelsavtalet, vilka utgör ett allvarligt hot mot bland annat en tryggad livsmedelsförsörjning och där det föreskrivs tvistlösning mellan investerare och stat. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att stoppa dessa internationella handelsförhandlingar.

45.    Europaparlamentet påminner om att de konsekvensbedömningar som har beställts av kommissionen, särskilt de som gäller det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar, det övergripande avtalet om ekonomi och handel och tjänstehandelsavtalet, som utlovar sysselsättning och välfärd för alla, innehåller allvarliga brister och saknar trovärdighet eftersom de bygger på föråldrade ekonomiska modeller. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda mer trovärdiga ekonomiska modeller och att kontrollera resultatet av de frihandelsavtal som redan har trätt i kraft samt att jämföra dem med undersökningarna av konsekvensbedömningarna.

46.    Europaparlamentet understryker att alla handelsavtal måste ha som villkor att de upprätthåller de nuvarande regleringsnivåerna när det gäller arbetsrätt och skydd av miljönormer och sociala rättigheter samt skydd av offentlig upphandling och tillhandahållandet av tjänster av allmänt intresse, däribland staternas rätt att införa högre standarder på dessa områden i framtiden. Parlamentet betonar att alla former av tvistlösning mellan investerare och stat ska uteslutas från handelsavtalsförhandlingarna för att det ska finnas kvar en demokratisk tillsyn över dessa bestämmelser.

47.    Europaparlamentet avvisar sekretessen i samband med internationella handelsavtalsuppgörelser och uppmanar kommissionen att offentliggöra alla förhandlingsdokument för parlamentsledamöter och alla intresserade medborgare. Parlamentet efterlyser en offentlig och demokratisk debatt med alla berörda parter, i synnerhet fackföreningar och företrädare för det civila samhället, för att säkerställa lämplig övervakning av konsekvenserna av kommissionens frihandelsagenda.

48.    Europaparlamentet anser att det påskyndade inledandet av nya frihandelsavtal syftar till att undvika verkliga strategier för att lösa krisen, såsom en minskning av de ekonomiska orättvisorna inom EU, en begränsning av företagens och investerarnas missbruk, en granskning och minskning av den offentliga skuldsättningen och den nödvändiga kampen mot skatteundandragande och skatteflykt.

49.    Europaparlamentet erinrar om att kommissionen rättat sig efter medlemsstaternas och parlamentets ståndpunkt och gått med på principen om ett ”kulturellt undantag”, som ingår i FN-konventionen om kulturell mångfald och går ut på att kultur ska behandlas annorlunda än andra kommersiella produkter och att frågor om kulturella varor och tjänster i huvudsak inte ska tas upp vid förhandlingarna. Parlamentet anser att detta också bör omfatta audiovisuella medietjänster och huvudfrågorna i direktivet om audiovisuella medietjänster, nämligen offentliga subventioner, finansieringsskyldigheter för europeiska programföretag (framför allt att stödja produktionen och distributionen av europeisk film), överenskommelser om samproduktion, språkpolitiska åtgärder, kanaler med public service-uppdrag, tak för aktieinnehav i kanaler och nät, immateriella rättigheter inom kulturen, journalistiken och vetenskapen och särskilda sociala trygghetssystem.

En verklig politik för rättvisa och grundläggande rättigheter

50.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt verka för att det övergripande antidiskrimineringsdirektivet ska antas, i linje med parlamentets ståndpunkt, liksom också att vara aktiv i kampen mot diskriminering, däribland attackerna på romer, invandrare och asylsökande samt andra utsatta grupper.

51.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer och rådets rekommendationer avseende åtgärder för en effektiv integrering av romerna i medlemsstaterna, samt att vid behov föreslå ytterligare åtgärder för en effektiv integrering av romerna.

52.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan för medlemsstaterna för att förbättra förhållandena i fängelserna, särskilt när det gäller den ofta utnyttjade möjligheten till frihetsberövande före rättegång, även i samband med en europeisk arresteringsorder. Parlamentet uppmanar kommissionen att till fullo beakta rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna avseende förhållandena i fängelserna.

53.    Europaparlamentet är djupt besviket över kommissionens passivitet när det gäller lagstiftningsinitiativbetänkandet om översyn av rambeslutet om en europeisk arresteringsorder. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett nytt förslag, som beaktar parlamentets betänkande om detta ärende, särskilt frågan om proportionalitetstester.

54.    Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sina nya initiativ inte har inkluderat ett förnyat uppdaterat förslag om allmänhetens tillgång till handlingar som återspeglar den överenskommelse som nåddes vid parlamentets första behandling 2011.

55.    Europaparlamentet upplever kommissionens aktuella europeiska säkerhetsagenda som en djup besvikelse, eftersom den återigen är mycket endimensionellt inriktad på straffrättsliga åtgärder och en utbyggnad av EU:s brottsbekämpande organ.

56.    Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att reagera på vad parlamentet krävt i sina resolutioner om CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder, i synnerhet efter den amerikanska senatens rapport om tortyr som utförts av CIA.

57.    Europaparlamentet välkomnar det förnyade åtagandet avseende EU:s anslutning till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet betraktar dock yttrandet från Europeiska unionens domstol om Europeiska unionens anslutning till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna som ett stort bakslag för de mänskliga rättigheterna.

58.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till fullo beakta domstolens dom av den 8 april 2014 i de förenade målen C-293/12 och C-594/12. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen i detta sammanhang att inte föreslå några nya åtgärder baserade på ett allmänt datalagringssystem.

59.    Europaparlamentet anser att domstolens beslut i frågan om ett allmänt datalagringssystem är relevant för insamling av passageraruppgifter för brottsbekämpande ändamål. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att dra tillbaka förslaget om ett EU-system för passageraruppgifter och håller fast vid att kommissionen bör tillhandahålla parlamentet en konsekvensbedömning av alla lagstiftningsförslag som innefattar insamling och lagring av personuppgifter i massiv skala.

60.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta seriösa åtgärder för att skydda medborgarna från ökad statlig övervakning.

En människorättsbaserad migrationspolitik

61.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under 2015 ta fram ambitiösa förslag till hur alla skyddsbehövande kvinnor, män och barn under trygga och lagliga former ska kunna få skydd i EU, så att de inte längre tvingas sätta sina liv på spel i Medelhavet eller i öknarna när de är på väg till Europa.

62.    Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att införa provisoriska åtgärder inom området internationellt skydd som ett första steg till nytta för Italien och Grekland. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att senast vid utgången av 2015 lägga fram ett mera ambitiöst förslag för att återspegla att antalet inresor ökat under 2015, både i Grekland och Italien och erinrar om att valet av land som flyktingarna ska tilldelas bör bygga på vilken anknytning flyktingarna har i fråga om familj, språk och kultur. Parlamentet vill att Dublinförordningen ska upphävas.

63.    Europaparlamentet fördömer att kommissionen i sin europeiska migrationsagenda starkt fokuserar på förebyggande och bekämpande av irreguljär migration, även genom frihetsberövande, utan någon hänsyn till det allt större antalet asylsökande som flyr krig, förföljelser och klimatkatastrofer. Parlamentet fördömer därför skarpt att kommissionen under 2014 lagt fram allt fler förslag som går i en repressiv anda, såsom insatsen Eunavfor MED som inriktade sig på smugglarnas farkoster, den ökade budgeten för Frontex, det intensifierade arbetet med att sända tillbaka flyktingar samt uppmuntran till användning av tvångsmedel och frihetsberövande för att det ska tas fingeravtryck på migranterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att i stället rikta in dessa anslag på sök- och räddningsverksamhet, öppna mottagningsenheter, program för återbosättning och omplacering samt integration.

En fredlig global aktör

64.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att förbättra EU:s förbindelser med strategiska partner i relevanta områden, bland dem Medelhavsområdet, Ryssland, Kina och nya framväxande globala och regionala aktörer.

65.    Europaparlamentet avvisar sådana former av gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och gemensam säkerhets- och försvarspolitik som står i full överensstämmelse med Nato och de transatlantiska förbindelserna, eftersom de ytterligare militariserar de internationella förbindelserna, förespråkar interventioner och aktivt stöder det militärindustriella komplexet. Parlamentet kräver aktning för folkrätten och en återgång till politiska och diplomatiska metoder för att lösa konflikter.

66.    Europaparlamentet anser att vad som måste prioriteras är att upprätthålla fred, stabilitet samt grundläggande rättigheter och mänskliga rättigheter genom en fredlig och civil utrikespolitik, som är folkrättsenlig och tillämpas utan diskriminering, samt genom att ta en ledande roll i den diplomatiska och fredliga konfliktlösningen, inbegripet genom medlingsinitiativ och program för avväpning, demobilisering och återanpassning av f.d. kombattanter, i enlighet med FN-stadgan. Parlamentet betonar vikten av de insatser som görs för att förbättra och stärka såväl det internationella systemet (vapenhandelsfördraget) som EU:s system för kontroll av vapenexport och stödja icke-spridningsfördragets system och kärnvapennedrustningen, liksom av åtgärderna för fattigdomsutrotning, humanitärt bistånd, hållbar ekonomisk och social utveckling och millennieutvecklingsmålen, vilka gynnar balanserade ekonomiska relationer, rättvis handel och en rättvis fördelning av resurser och förmögenhet i EU:s grannskap och i världen.

67.    Europaparlamentet betonar vikten av översynen av den europeiska grannskapspolitiken och att den gjorts i tid. Parlamentet understryker att den reviderade europeiska grannskapspolitiken bör kunna ge en snabb och adekvat reaktion på situationen ute på fältet, och även lägga fram en långsiktig vision för hur förbindelserna med grannländerna ska vidareutvecklas, också med hänsyn till asymmetrierna mellan parterna. En ny ram bör fastställas för förbindelserna mellan länder och regioner i den europeiska grannskapspolitiken, som bör grundas på en strikt efterlevnad av folkrätten och FN-stadgan samt på icke-inblandning i grannarnas inre angelägenheter och respekt för deras suveränitet. Den bör inriktas på att stödja grannregionernas utveckling och främja sysselsättning och utbildning, i stället för att främja associeringsavtal vars enda syfte är att fastställa frihandelsområden som skadar människorna i EU:s grannskapsländer, och är till nytta bara för europeiska företagsintressen och eliterna inom den europeiska grannskapspolitiken.

68.    Europaparlamentet avvisar planerna på att påskynda bestämmelserna för finansiering av civila uppdrag och planerna på att förenkla beslutsförfarandena och genomförandet, med tanke på att det genuint civila i dessa uppdrag ofta kan ifrågasättas eftersom civila och militära aspekter ständigt överlappar varandra och blandas samman, särskilt vad gäller reformen av säkerhetssektorn och utbildningsuppdrag.

69.    Europaparlamentet betonar bristen på parlamentarisk kontroll och reservationerna i fråga om Gusp-uppdrag, såväl på europeisk som på nationell nivå. Parlamentet betonar att det demokratiska underskottet ökar genom konceptet med sammanslagning och gemensamt utnyttjande, liksom det nära samarbetet mellan EU, Nato och Athenamekanismen, och utplacering av EU:s stridgrupper ökar absolut detta underskott.

70.    Europaparlamentet avvisar kommissionens och Europeiska försvarsbyråns gemensamma genomförande av ett pilotprojekt om GSFP-forskning, som bland annat omfattar fjärrstyrda luftfartygssystem (RPAS). Parlamentet motsätter sig starkt varje form av finansiering genom Horisont 2020-medlen eller att EU:s budget över huvud taget skulle användas för militära, civil-militära eller säkerhetsforskningsinriktade ändamål i allmänhet och särskilt för utveckling av fjärrstyrda luftfartygssystem.

Att stärka medborgarnas rättigheter

71.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram det utlovade förslaget till ett interinstitutionellt avtal om ett obligatoriskt öppenhetsregister för alla EU-institutioner, och bekräftar på nytt behovet av att stärka den representativa demokratin och deltagandedemokratin genom tillämpning av artiklarna 9 till 12 i Lissabonfördaget.

72.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till översyn av det europeiska medborgarinitiativet baserat på slutsatserna i Europaparlamentets kommande betänkande om genomförandet.

73.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga om ett socialt veto från medborgarna skulle kunna fungera som en mekanism för att förhindra ikraftträdande av EU-lagstiftning som kan skada de fattigaste, öka ojämlikheten eller minska de sociala rättigheterna.

Andra prioriteringar

Fiskeripolitik

74.    Europaparlamentet begär en decentralisering av den gemensamma fiskeripolitiken för att främja modernisering och hållbar utveckling inom fiskeribranschen genom att säkerställa socioekonomisk hållbarhet, hållbart resursutnyttjande, bevarande och skapande av arbetstillfällen och förbättrade levnadsvillkor för arbetstagarna inom fiskesektorn.

75.    Europaparlamentet vill se åtgärder för att höja priset på fisk i det första försäljningsledet och inkomsterna för arbetstagarna inom fiskerisektorn, bidrags- eller kompensationsmekanismer för de arbetstagare inom fiskerisektorn som drabbas av ekonomiska och sociala svårigheter på grund av återhämtningsplanerna, en flerårig förvaltning och fleråriga åtgärder för att skydda ekosystemen.

76.    Europaparlamentet begär åtgärder för att säkerställa medlemsstaternas nationella suveränitet över sina exklusiva ekonomiska zoner och över sina fiskeresurser, vilket skulle möjliggöra närförvaltning. Parlamentet anser att tolv sjömil bör behållas som en zon med exklusivt tillträde för respektive medlemsstats nationella flotta, och föreslår att man överväger möjligheten att utvidga denna zon till angränsande områden som motsvarar kontinentalsocklarna.

77.    Europaparlamentet kräver att den biologiska mångfalden skyddas i havsmiljöerna, så att man säkerställer gynnsamma villkor för fiskbeståndens förnyelse. För detta förespråkar parlamentet genomförande av lämpliga rutiner för en hållbar förvaltning, med bland annat inrättande av fiskefria zoner i områden där fiskbestånden och den biologiska mångfalden är hotad, i överensstämmelse med de senaste vetenskapliga rönen.

78.    Europaparlamentet bekräftar än en gång att man inom den gemensamma fiskeripolitiken måste erkänna det småskaliga fiskets och kustfiskets särdrag och ta reda på i vilken utsträckning nuvarande instrument är lämpliga för branschens behov och anpassa dem om det behövs.

79.    Europaparlamentet uppmanar Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) att stödja småskaligt fiske, till fullo behandla de specifika problemen inom denna sektor och främja närförvaltning, ett hållbart fiske och utvecklingen av kustsamhällen.

80.    Europaparlamentet beklagar att den gemensamma fiskeripolitiken och den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter långt ifrån uppfyller de verkliga behoven inom fiskesektorn, och kräver en översyn av dessa så snart som möjligt.

81.    Europaparlamentet är kritiskt till de konsekvenser som överambitiösa och drastiska nedskärningar av de totala tillåtna fångstmängderna (TAC) kan få för sektorn, för försörjningsmöjligheterna och för landsbygdssamhällena, och uppmanar kommissionen att göra sitt yttersta för att förhindra detta i framtiden.

Jordbrukspolitiken

82.    Europaparlamentet anser att jordbruket är en av de sektorer som kan upprätthålla ett visst värdeskapande, trots effekterna av krisen. Parlamentet noterar dock att det råder brist på jordbrukare, och det saknas särskilt unga jordbrukare och kvinnor som är jordbrukare. EU uppmanas att göra en djupgående analys av de faktorer som ligger bakom detta, för att kunna vidta meningsfulla åtgärder för att komma till rätta med situationen. Parlamentet beklagar detta fenomen som äventyrar jordbruksarv och landsbygdsarv av världsbetydelse, samtidigt som stora agroindustriella företag ökar sina marginaler och påtvingar oss sin modell för ett globalt livsmedelssystem med destruktiva effekter på miljön. Parlamentet understryker att jordbrukarna, och inte de stora företagen, måste stå i centrum för EU:s jordbruks- och livsmedelspolitik för att man verkligen ska kunna främja tillväxt och sysselsättning i alla regioner inom EU. Parlamentet beklagar att den nuvarande politiken leder till en decimering av traditionella familjejordbruk i hela EU och därmed till en minskning av den sociala och ekonomiska verksamheten på landsbygden.

83.    Europaparlamentet betonar att EU måste arbeta för en rättvis fördelning av rätten att växa mellan producenterna, och utveckla offentliga instrument som anpassar utbud och efterfrågan i syfte att upprätthålla jordbrukarnas inkomster och livsmedelsproduktionsnivåer och därmed skydda dem mot prisvolatilitet. Parlamentet önskar därför en solid och effektiv halvtidsöversyn för att hitta hållbara lösningar på de frågor som speciellt avser den gemensamma jordbrukspolitiken.

84.    Europaparlamentet betonar att EU måste prioritera skyddet av och tillträdet till sin jordbruksmark, och förhindra markrofferi, som är en avgörande fråga av global betydelse för att skydda jordbrukare, mark och miljö.

85.    Europaparlamentet betonar att man för att skydda jordbruksmarken på lång sikt måste införa effektiva strategier för att förebygga och begränsa klimatförändringarna i hela Europa, i syfte att minska koldioxidutsläppen från jordbruket samtidigt som man strävar efter att skydda de europeiska jordbruksföretagens produktivitet.

86.    Europaparlamentet uppmanar EU att förbjuda tillstånd för samt odling och saluföring av genetiskt modifierade organismer, och att starkt engagera sig för det europeiska ekologiska jordbruket, som är den enda sektor som har expanderat under de senaste årtiondena.

87.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sina förslag om kloning och att lägga fram nya förslag som återspeglar Europaparlamentets ståndpunkt och som gör det möjligt att tillämpa det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Parlamentet protesterar mot valet av godkännandeförfarandet för direktivet om utsläppande av livsmedel framställda av djurkloner på marknaden, eftersom detta skulle frånta parlamentet dess rätt att föreslå ändringar till förslaget.

88.    Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att förbjuda alla former av patentering av utsäde i syfte att skydda jordbrukarna mot illojal konkurrens och onödig byråkrati, och att skydda lokala varianter, biologisk mångfald och vårt genetiska och kulturella arv.

89.    Europaparlamentet beklagar den nuvarande bristande efterlevnaden av djurskyddsstandarderna inom den europeiska boskapsuppfödningen, och uppmanar kommissionen att säkerställa att befintlig lagstiftning genomdrivs på korrekt sätt i alla medlemsstater, samtidigt som man beaktar jordbrukarnas kostnader för att uppfylla kraven, särskilt kostnaderna för småbönder utan stordriftsfördelar. Kommissionen uppmanas dessutom att förbättra djurskyddsreglerna i gällande EU-lagstiftning om ekologiskt jordbruk och att ta bort alla undantag till dessa regler, till exempel gällande användning av olämpliga raser, tjudring av boskap och onödig kastrering.

90.    Europaparlamentet välkomnar det initiativ som nyligen tagits av Nederländerna, Tyskland och Danmark för att begränsa den maximalt tillåtna transporttiden för levande djur till åtta timmar. Parlamentet uppmanar kommissionen att brådskande se över rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden, och att förkorta den maximala transporttiden för levande djur.

91.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra sin rapport Building a Sustainable European Food System, som redan har godkänts av tre tidigare kommissionsledamöter, och att lägga fram en handlingsplan som beaktar slutsatserna i denna rapport. Parlamentet förespråkar en övergång från intensiv boskapsuppfödning till en rättvis, hållbar och växtbaserad form av proteinproduktion inom EU:s jordbruk, och önskar att kommissionen ska stödja och främja lokala marknader och konsumtion av lokala, säsongsbetonade och organiska produkter. Parlamentet önskar att man ser över och stimulerar den ekologiska trädgårdsnäringen i samtliga medlemsstater i syfte att säkerställa minsta möjliga transportsträckor för näringsrika livsmedel.

92.    Europaparlamentet begär att en debatt inleds för att utveckla en ny jordbruks- och livsmedelspolitik för EU som tillmötesgår hela samhällets intressen. I detta sammanhang önskar parlamentet ett offentligt samråd om livsmedelssuveränitet och ansvarsfull konsumtion.

93.    Europaparlamentet kritiserar kraftfullt det fortsatta utnyttjandet av alla former av exportbidrag för jordbruksprodukter och begär att dessa bidrag omedelbart avskaffas.

Utvecklingspolitiken

94.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en övergripande strategi och en handlingsplan med kraftfulla rekommendationer för att motverka olagliga pengaflöden, skatteundandragande och skatteflykt, och att förbättra skattesamarbete och finansiell transparens för att förhindra multinationella företags skatteundandragande och skatteflykt över gränserna och främja mobilisering av inhemska resurser som en förutsebar källa till utvecklingsbistånd för utvecklingsländer.

95.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, genom att utarbeta ett meddelande som fastställer grunden för ett samordnat agerande från EU:s sida, stödja den pågående processen med att i FN:s regi ta fram ett rättsligt bindande instrument om transnationella företag, och tillhandahålla effektiva rättsmedel för drabbade i fall där det klart framgår att dessa företag inte kan lagföras effektivt inom ramen för det inhemska rättssystemet.

96.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i partnerskap med FN:s enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt (UN Women) lägga stor vikt vid jämställdhet och kvinnors egenmakt i alla sina förslag, och erkänna att jämställdhet är en oundgänglig del av processen för att minska fattigdomen och skapa en hållbar utveckling.

97.    Europaparlamentet vill att politikområden som har inverkan på utvecklingspolitiken, såsom handel, migration, energi, miljö och klimatförändringar samt jordbruks- och fiskeripolitik, ska svara mot principen om en konsekvent politik för utveckling och anpassas efter utvecklingsmålen.

98.    Europaparlamentet betonar att offentligt utvecklingsbistånd fortfarande är ett nyckelinstrument för att finansiera utveckling. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att genast på nytt åta sig att följa målet om att 0,7 % av BNI ska gå till det offentliga utvecklingsbiståndet, genom att lägga fram fleråriga budgettidtabeller för att komma upp till dessa nivåer senast 2020 och fastställa en klar tidtabell för att uppfylla sina åtaganden avseende utvecklingseffektivitet, inklusive åtaganden om obundet bistånd, samtidigt som man främjar partnerländernas egenansvar, gör en anpassning till partnerländernas utvecklingsstrategier och främjar ömsesidig ansvarsskyldighet och givarharmonisering genom att minska uppsplittringen av biståndet genom ökad samordning mellan olika biståndsmekanismer och givare.

99.    Europaparlamentet uppmanar till en strategi som baseras på människornas behov genom en bindande uppsättning normer för att definiera ansvarsfullt utlånande och lånande, granskningar av skulderna och en rättvis mekanism för skulduppgörelse, som skulle bedöma legitimiteten och hållbarheten i olika länders skuldbördor och eventuella möjligheter att avskriva ohållbara och orättvisa skulder. Parlamentet uppmanar med kraft EU att på ett konstruktivt sett engagera sig i FN:s förhandlingar för att skapa multilaterala rättsliga ramar för omstruktureringar av statsskulderna i syfte att lätta på skuldbördan. Parlamentet uppmanar även EU att arbeta för ett genomförande av principerna från FN:s konferens för handel och utveckling om ansvarsfulla transaktioner vid statsskulder, för såväl utlånare som låntagare.

100.  Europaparlamentet upprepar att utbetalningar från finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och Europeiska utvecklingsfonden inte kan användas för militära program eller säkerhetsprogram, politiskt samarbete eller reform av armén. Parlamentet betonar att all humanitär verksamhet måste vara helt civil.

Kvinnors rättigheter och jämställdhet

101.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att lägga fram ett förslag om en övergripande EU-strategi mot våld mot kvinnor, inklusive lagstiftning om miniminormer för att motverka våld mot kvinnor. Det behövs inte någon särskild handlingsplan till exempel mot kvinnlig könsstympning, våld i hemmet eller sexuellt våld, utan alla olika former av våld mot kvinnor bör ingå i en övergripande och verkningsfull strategi baserad på ett jämställdhetsperspektiv, vilken inbegriper fullföljandet av förfarandet för EU:s anslutning till Istanbulkonventionen, som undertecknades 2011 för att förhindra och bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att göra 2016 till ett europeiskt år för att stoppa våldet mot kvinnor, och att anslå ordentliga resurser för att öka medvetenheten och stödja verksamhet på alla nivåer, med särskilt stöd till icke-statliga organisationer som arbetar med kvinnors rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta och genomföra EU:s strategi för jämställdhet mellan kvinnor och män 2015–2020.

102.  Europaparlamentet beklagar kommissionens avsikt att dra tillbaka direktivet om mammaledighet i samband med Refit-programmet. Parlamentet vill se ett lagstiftningsinitiativ för att se över rådets direktiv 92/85/EEG, så att det erbjuder samma skyddsnivå som fastställdes i Europaparlamentets resolution från 2008, som en omedelbar åtgärd för förbättrad hälsa och säkerhet för gravida arbetstagare eller arbetstagare som nyligen fött barn eller ammar. EU:s bestämmelser om föräldraledighet behöver förbättras, och det behövs särskilda bestämmelser för pappaledighet.

103.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att granska sitt program för utvecklingsbistånd för att se till att EU:s finansiering inte omfattas av restriktioner från andra partnergivare i fråga om nödvändig medicinsk behandling, däribland tillgång till säker abort för kvinnor och flickor som utsatts för våldtäkt eller incest i väpnade konflikter, i enlighet med den gemensamma artikel 3 i Genèvekonventionerna som garanterar att skadade och sjuka ska få all medicinsk vård de behöver. Kommissionen uppmanas även att garantera och inkludera allmängiltig åtkomst till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter på alla relaterade politikområden inom och utanför EU.

104.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra jämställdhet och kvinnors rättigheter till en kärnfråga i sin utvecklingspolitik. Parlamentet är övertygat om att jämställdhet och ökad makt åt kvinnor och flickor är en grundläggande förutsättning för att man ska nå de internationella utvecklingsmålen. Parlamentet vill se en feministisk, anti-militaristisk och fredsinriktad utvecklingspolitik.

_____________________

105.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sitt arbetsprogram i linje med parlamentets resolution, däribland de sektorsspecifika synpunkter som anges i del 2 i denna resolution.

106.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

 

 

 

 

(1)

EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.

Rättsligt meddelande