Förfarande : 2015/2685(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0840/2015

Ingivna texter :

B8-0840/2015

Debatter :

Omröstningar :

PV 10/09/2015 - 8.5
CRE 10/09/2015 - 8.5
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0318

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 159kWORD 88k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0836/2015
7.9.2015
PE565.808v01-00
 
B8-0840/2015

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om EU:s roll i fredsprocessen i Mellanöstern (2015/2685(RSP))


Martina Anderson, Neoklis Sylikiotis, Patrick Le Hyaric, Ángela Vallina, Sofia Sakorafa, Younous Omarjee, Marisa Matias, Tania González Peñas, Lola Sánchez Caldentey, Estefanía Torres Martínez, Pablo Iglesias, Marina Albiol Guzmán, Paloma López Bermejo, Javier Couso Permuy, Lidia Senra Rodríguez, Josu Juaristi Abaunz, Malin Björk, Stelios Kouloglou, Kostas Chrysogonos, Takis Hadjigeorgiou, Eleonora Forenza, Merja Kyllönen, Marie-Christine Vergiat, Kateřina Konečná för GUE/NGL-gruppen

Europaparlamentets resolution om EU:s roll i fredsprocessen i Mellanöstern (2015/2685(RSP))  
B8-0840/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av sina tidigare resolutioner om Palestina–Israel-konflikten,

–       med beaktande av FN:s generalförsamlings beslut av den 29 november 2012 att tillerkänna Palestina observatörsstatus som icke-medlem,

–       med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 194 och FN:s säkerhetsråds resolutioner 242 (1967), 252 (1968), 338 (1972), 476 (1980), 478 (1980) och 1860 (2009),

–       med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 67/19,

–       med beaktande av FN:s människorättskonventioner som Israel och Palestina är parter i,

–       med beaktande av resolution A/HRC/29/L.35 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om att säkerställa ansvar och rättvisa för alla brott mot internationell rätt i de ockuperade palestinska områdena inklusive östra Jerusalem, antagen den 3 juli 2015 med enhälligt stöd från EU,

–       med beaktande av FN-stadgan,

–       med beaktande av den fjärde Genèvekonventionen,

–       med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–       med beaktande av Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989, särskilt artiklarna 9 och 37,

–       med beaktande av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som antogs med stöd av FN:s generalförsamlings resolution 39/46 av den 10 december 1984,

–       med beaktande av förklaringen om principerna för provisoriska självstyrelseförfaranden (Osloavtalen) av den 13 september 1993,

–       med beaktande av Internationella domstolens rådgivande yttrande av den 9 juli 2004 om de rättsliga konsekvenserna av uppförandet av en mur på de ockuperade palestinska områdena,

–       med beaktande av associeringsavtalet mellan EU och Israel, och närmare bestämt dess artikel 2,

–       med beaktande av rådets slutsatser av den 16 december 2013, den 14 maj 2012, den 23 maj och den 18 juli 2011 samt den 8 december 2009 om fredsprocessen i Mellanöstern,

–       med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 20 juli 2015 om Mellanöstern,

–       med beaktande av EU:s riktlinjer för främjande och efterlevnad av internationell humanitär rätt,

–       med beaktande av uttalandena från Federica Mogherini, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, om situationen i Israel och Palestina,

–       med beaktande av den svenska regeringens beslut av den 30 oktober 2014 om att erkänna staten Palestina, och av att Vatikanen erkänt Palestina i juni 2015,

–       med beaktande av den skrivelse till vice ordföranden/den höga representanten som 16 utrikesministrar i EU skickade den 13 april 2015, med krav på EU-övergripande riktlinjer om korrekt märkning av produkter från områdena med bosättningar,

–       med beaktande av uttalandet av den 7 maj 2015 från vice ordföranden/den höga representanten, Federica Mogherini, om bildandet av den nya israeliska regeringen samt av uttalandena från hennes talesperson om mordbranden på Västbanken av den 31 juli 2015 och om de senaste israeliska besluten om ytterligare utvidgning av bosättningar av den 29 juli 2015,

–       med beaktande av det lokala EU-uttalandet av den 24 augusti 2015 om rivningar i område C och byggnadsarbeten på separationsbarriären vid Cremisan,

–       med beaktande av rapporterna från EU:s beskickningschefer om östra Jerusalem från januari 2012 och om område C och uppbyggnaden av en palestinsk stat från juli 2011, liksom rapporten om våld från bosättares sida från april 2011 och den tillhörande noten från EU:s beskickningschefer om våld från bosättares sida från februari 2012,

–       med beaktande av riktlinjerna för rätten för israeliska enheter och deras verksamheter inom de områden som är ockuperade av Israel sedan juni 1967 att omfattas av bidrag, priser och finansieringsinstrument som finansieras av EU från och med 2014,

–       med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.     Efter att det gått 48 år sedan kriget 1967 fortsätter Israel sin ockupation av Palestina, i strid både mot internationell rätt och mot alla relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd och generalförsamling, och staten Palestina, med gränserna från 1967 och med östra Jerusalem som huvudstad, har fortfarande inte blivit fullvärdig medlem av FN, i enlighet med FN:s resolution från 1948.

B.     I november 2012 gav FN:s generalförsamling Palestina observatörsstatus som icke-medlem. Att finna fram till en rättvis och varaktig fred mellan israeler och palestinier, och, i ett större sammanhang, mellan araber och israeler, är ett mål för det internationella samfundet och en uttalad ståndpunkt för EU.

C.     Europaparlamentet har upprepade gånger uttryckt sitt starka stöd för tvåstatslösningen, där staten Israel och en självständig, demokratisk, sammanhängande och livskraftig palestinsk stat med östra Jerusalem som huvudstad lever sida vid sida i fred med gränserna från 1967.

D.     Tjugo år efter Osloavtalen och Israels vägran att tillämpa dem har inte palestinierna kvar någon tilltro till förhandlingar.

E.     Den palestinska statens president Mahmud Abbas har uttalat sin avsikt att via FN fastställa en tidtabell för att inom tre år få slut på den israeliska ockupationen av palestinskt territorium. Arabförbundet har ställt sig bakom denna handlingsplan och efterfrågat en internationell konferens där man ska söka finna en fredlig lösning utgående från det arabiska fredsinitiativet. Jämsides med detta pågår även försök under ledning av Frankrike i FN:s säkerhetsråd.

F.     Under amerikansk ledning har det gjorts ett flertal insatser efter varandra, bland annat under 2014, för att få till stånd en meningsfull fredsprocess mellan Israel och Palestina, men de har misslyckats och möjligheterna till att ett sådant upplägg ska lyckas i framtiden är inte särskilt stora.

G.     Den israeliska regeringens politik leder till att möjligheterna till en tvåstatslösning, såsom fastställts i alla relevanta FN-resolutioner och i alla relevanta slutsatser från Europeiska unionens råd, ytterligare urholkas och totalt förstörs.

H.     De första lagar som den israeliska koalitionsregering som tillträdde i maj 2015 har stiftat bekräftar dess nationalistiska och bosättningsvänliga ideologi långt ut på högerkanten, vilket bland annat tydliggörs av att man har antagit en lag om tvångsmatning, infört hårdare straff för stenkastare och lagt fram förslag om att utvidga användningen av dödsstraffet. Man håller på att utarbeta lagar som syftar till att inskränka högsta domstolens befogenheter samt begränsa det allmänna utrymmet för civilsamhällets aktörer. Den israeliska regeringen har meddelat att man kommer att uppföra hundratals nya bosättningar i östra Jerusalem och på Västbanken samt har återupptagit byggandet av en skiljemur trots att Internationella domstolen fastställde att detta var olagligt 2004.

I.      Den palestinska befolkningen på Västbanken, i synnerhet i område C och i östra Jerusalem, utsätts för uppenbara brott mot sina rättigheter, bland annat genom våld från bosättare, avledning av vatten, kraftiga begränsningar av den fria rörligheten, förstörelse av bostäder samt vräkningar. Att tvinga invånarna i ett ockuperat territorium att flytta utgör ett grovt brott mot internationell humanitär rätt. Planeringspolitiken används som ett sätt att vräka palestinier och utvidga bosättningarna. Militära manövrer används även som ett sätt att med våld tvinga bort hundratals palestinier, i synnerhet i Jordandalen. Enligt FN har israeliska bosättare utfört minst 120 angrepp på palestinier i östra Jerusalem och på Västbanken sedan början av 2015. Den israeliska icke-statliga organisationen Israeliska informationscentret för mänskliga rättigheter i de ockuperade områdena uppger att minst 13 palestinier dödades av de israeliska säkerhetsstyrkorna och att 3 israeliska civila dödats av palestinier i de ockuperade palestinska områdena under första halvåret 2015.

J.      5 700 palestinska fångar – varav 160 barn, 26 kvinnor och 400 administrativt frihetsberövade – hålls fångna i israeliska fängelser. Tio ledamöter av det palestinska lagstiftande rådet, varav tre under administrativt frihetsberövande, hålls fångna i israeliska fängelser. Den 30 juli 2015 antog Knesset en lag om tvångsmatning som tillåter tvångsmatning av hungerstrejkande palestinska fångar.

K.     De israeliska bosättningarna är folkrättsstridiga och utgör ett stort hinder för fredsarbetet, vilket de redan gjort i många år. Israeliska bosättningsprodukter importeras fortfarande till den europeiska marknaden enligt förmånstullar som fastställs i associeringsavtalet mellan EU och Israel, fastän dagens unionslagstiftning inte tillåter detta.

L.     Enligt Palestinian Monitoring Group har judiska bosättare utfört över 11 000 angrepp mot palestinier på Västbanken sedan 2004. Enligt den israeliska människorättsorganisationen Yesh Din ledde endast 1,9 procent av fallen av våld från bosättares sida mellan 2005 och 2014 till åtal inför domstol.

M.    Enligt internationell rätt har alla tredje parter, däribland medlemsstaterna, en skyldighet att inte erkänna, hjälpa eller bistå bosättningar samt en skyldighet att effektivt motarbeta dem.

N.     Den tidigare vice ordföranden/höga representanten hade åtagit sig att senast i juli 2013 utfärda EU-övergripande riktlinjer om korrekt märkning av importerade produkter med ursprung i områden som låg utanför Israels gränser före 1967. I en skrivelse från april 2015 framhöll en tydlig majoritet av medlemsstaterna att de var djupt upprörda över att utfärdandet av sådana riktlinjer från vice ordföranden/den höga representanten senarelagts vid upprepade tillfällen och uppmanade henne med kraft att vidta åtgärder. Tre medlemsstater – Storbritannien, Danmark och Belgien – har utfärdat egna frivilliga, nationella riktlinjer.

O.     Enligt FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) förstördes i augusti 2015 142 palestinskägda byggnader i område C och östra Jerusalem, bland dem 16 som finansierats med biståndsmedel. Därigenom blev 201 människor hemlösa, bland dem 121 barn, och ytterligare 426 människor påverkades, varav 233 barn. Detta var den största förstörelse som har registrerats i dessa områden sedan januari 2013.

P.     Ett år efter Israels militära insats ”Protective Edge” mot Gaza, som orsakade över 2 100 palestiniers och 66 israelers död (däribland 1 462 respektive 5 civila) har parterna underlåtit att uppfylla sin skyldighet att genomföra grundliga utredningar av påstådda brott och ställa de ansvariga inför rätta. FN:s undersökningskommission för denna insats kom i juni 2015 fram till att både Israel och Hamas hade gjort sig skyldiga till krigsbrott och att förödelsen i territoriet var enorm. Israel vägrade att samarbeta med denna undersökningskommission och förvägrade den tillträde till Gaza.

Q.     Det eldupphör som uppnåddes den 26 augusti 2014 har inte genomförts. Framför allt har inte blockaden hävts. Hittills har inte en enda av de 19 000 totalförstörda bostäderna återuppbyggts, på grund av kraftiga restriktioner för införsel av byggmaterial. 100 000 människor har fortfarande inte kunnat återvända till sina hem. 95 % av vattnet i Gaza är otjänligt som dricksvatten. Den fortsatta avspärrningen av Gaza har en förödande effekt för de 1,8 miljoner invånarna. Enligt Internationella rödakorskommittén (ICRC) är avspärrningen av Gaza en kollektiv bestraffning som utgör ett tydligt brott mot Israels åtaganden enligt internationell humanitär rätt. Enligt en rapport från FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad) av den 1 september 2015 har blockaden medfört en kraftig tillbakagång i utvecklingen i Gaza och Gaza kommer att bli obeboeligt senast 2020.

R.     FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA) – som tillhandahåller livsviktiga tjänster till de palestinska flyktingarna på det ockuperade palestinska territoriet men även i Jordanien, Libanon och Syrien – har drabbats av den allvarligaste finansieringskrisen i sin historia. EU och dess medlemsstater är fortfarande den största givaren till UNRWA och ger nästan 40 procent av det totala stödet till byrån.

S.     I april 2014 inrättades en palestinsk enhetsregering, stödd av Hamas och Fatah. Regeringen godtog kvartettens principer om icke-våld samt om att tidigare avtal skulle följas och att Israel skulle erkännas, och den stöddes av Förenta staterna och EU. Dock gjordes inga konkreta framsteg på vägen mot en palestinsk försoning.

T.     Sedan Osloförklaringen om principerna undertecknades 1993 har givarna investerat mer än 23 miljarder euro i freds- och utvecklingsbistånd i det ockuperade palestinska territoriet. Ojämlikheten, arbetslösheten och fattigdomen bland palestinierna har stadigt tilltagit under denna period.

U.     I maj 2014 genomfördes, på kommissionens vägnar, en utvärdering av EU:s samarbete med det ockuperade palestinska territoriet och av EU:s stöd till det palestinska folket. I denna utvärdering drogs slutsatsen att det aktuella samarbetet hade spelat ut sin roll eftersom EU inte hade någon parallell politisk strategi mot de hot som uppkommit till följd av den israeliska ockupationen och bosättningspolitiken och den politiska uppdelningen av Västbanken och Gaza.

V.     Jerusalems status kvarstår som en nyckelfråga i fredsprocessen i Mellanöstern. EU och det internationella samfundet har aldrig accepterat Israels ensidiga annektering av östra Jerusalem. De palestinier som bor i östra Jerusalem saknar fortfarande en tryggad ställning som lagligen bosatta. Deras mark beslagtas och de utsätts för en systeminbyggd diskriminering i fråga om tillgång till offentliga tjänster, samhällsplanering och byggnadsverksamhet samt tillträde till religiösa platser till följd av den israeliska regeringens politik, som syftar till att ändra områdets befolkningsstruktur.

W.    Antalet palestinska flyktingar, en annan nyckelfråga i fredsprocessen, uppgår för närvarande till nästan 5 miljoner enligt UNRWA, varav de allra flesta är flyktingar i andra eller tredje generationen.

X.     I artikel 2 i associeringsavtalet mellan EU och Israel står det klart och tydligt att ”Förbindelserna mellan parterna och samtliga bestämmelser i avtalet grundas på respekten för de demokratiska principerna och de mänskliga rättigheterna, vilken utgör en ledstjärna för deras inrikes- och utrikespolitik och ingår som en väsentlig beståndsdel i avtalet”.

Y.     Internationell lagstiftning om de mänskliga rättigheterna och humanitär rätt, inbegripet den fjärde Genèvekonventionen, gäller i sin helhet för Västbanken, inklusive östra Jerusalem och Gazaremsan.

1.      Europaparlamentet kräver ett slut på Israels ockupation av Västbanken, Gazaremsan och östra Jerusalem.

2.      Europaparlamentet betonar att tvåstatslösningen bygger på FN-resolutionen från 1948 och på erkännande av bägge staterna från det internationella samfundets sida och uppmanar därför EU:s medlemsstater, EU:s institutioner och FN:s organisationer att, i enlighet med FN:s beslut från november 2012, erkänna staten Palestina, med gränserna från 1967 och med östra Jerusalem som huvudstad, såsom det fastställts i FN:s resolutioner, och som en stat som lever i fred och säkerhet, sida vid sida med staten Israel.

3.      Europaparlamentet betonar att medlemsstaternas erkännande av staten Palestina torde bidra till ett omedelbart återupptagande av de direkta fredssamtalen mellan israeler och palestinier, och uppmanar med kraft EU att bli en genuin politisk aktör i fredsprocessen i Mellanöstern genom stöd till meningsfulla FN-insatser avsedda att uppnå en helhetslösning, som också innefattar alla frågor om slutlig status. Parlamentet anser att framsteg i fredsprocessen i Mellanöstern skulle bli till nytta för hela den problemtyngda regionen.

4.      Europaparlamentet bekräftar än en gång att respekten för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt måste utgöra en oeftergivlig förutsättning för utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Israel, såsom det föreskrivs i artikel 2 i associeringsavtalet.

5.      Europaparlamentet fördömer skarpt den fortsatta utbyggnaden av israeliska bosättningar, som är folkrättsstridiga, späder på bitterheten bland palestinierna och undergräver livsdugligheten för och utsikterna till tvåstatslösningen. Parlamentet uppmanar de israeliska myndigheterna att omedelbart stoppa och helt lägga om sin politik med bosättningar och markbeslag, och skyndsamt börja med markområdena söder om Betlehem.

6.      Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över hur Israel exploaterar palestinska naturtillgångar och genomför tvångsförflyttningar, framför allt i område C, något som är grovt folkrättsstridigt. Parlamentet uttrycker framför allt sitt djupa beklagande över israeliska domstolsbeslut på senaste tiden, där det godkänns att beduinsamhällen på Västbanken rivs och deras invånare tvångsförflyttas, för att judiska bosättningar ska anläggas där. Parlamentet uppmanar de israeliska myndigheterna att oinskränkt respektera beduinernas rättigheter och omedelbart återkalla orderna om att byarna i samhällena Susya och Abu Nwar ska rivas och invånarna vräkas.

7.      Europaparlamentet uttrycker sin djupa besvikelse över att det blir allt vanligare med okontrollerat våld från judiska bosättares sida, bland annat att ett 18 månader gammalt palestinskt barn nyligen mördats vid en mordbrand i den palestinska byn Duma den 28 juli 2015. Parlamentet välkomnar att Israels ledare i omfattande grad fördömt detta brott, fastän man från ledarhåll i hög grad vägrar inse den djupt inrotade karaktären av detta våld, som underlättats av decennier av straffrihet för det och uppvigling till det.

8.      Europaparlamentet kräver ett omedelbart stopp för blockaden av Gazaremsan, som innebär en kollektiv bestraffning av lokalbefolkningen. Parlamentet uppmanar alla parter att effektivt genomföra de villkor som uppnåtts i avtalet om eldupphör från augusti 2014 och uppmanar EU till konkreta påtryckningar på Israel för att landet ska upphöra med blockaden, framför allt genom att upprätta en tidtabell. Parlamentet beklagar djupt att Israel fortfarande tillämpar restriktioner för införseln av byggmaterial till Gaza och uppmanar Israels regering att sluta upp med sin godtyckliga och insynsfientliga politik som går ut på att förteckna material som ”material med dubbla användningsändamål” och att försätta sin förteckning över sådant material i överensstämmelse med internationella normer, framför allt genom att trävaror, stenmaterial, stålstänger och cement avförs från den. Parlamentet betonar att Israel, i sin egenskap av ockupationsmakt enligt den fjärde Genèvekonventionen, ensamt bär huvudansvaret för att upprätthålla levnadsvillkor som uppfyller vissa minimikrav för invånarna i Gaza.

9.      Europaparlamentet upprepar sin appell om brådskande återuppbyggnad och återställande av Gazaremsan efter kriget sommaren 2014, vilket måste vara en prioritet inom det humanitära biståndet för EU och det internationella samfundet. Parlamentet lovordar UNRWA:s hjältemodiga arbete i detta avseende. Parlamentet uppmanar de internationella givarna att infria de utfästelser de gjorde vid konferensen i Kairo i oktober 2014.

10.    Europaparlamentet begär återigen att samtliga palestinska politiska fångar, i synnerhet medlemmarna i det palestinska lagstiftande rådet, ska friges. Parlamentet kräver fullständig respekt för palestinska fångars rättigheter i israeliska fängelser, också för dem som hungerstrejkar. Parlamentet anser att den lag om tvångsmatning som antogs av Knesset den 30 juli 2015 innebär en kränkning av internationell människorättslagstiftning och vill att den omedelbart ska upphävas.

11.    Europaparlamentet anser att EU bör axla sitt ansvar för att bli en genuin politisk aktör i fredsprocessen i Mellanöstern och underlätta denna process, samt uppmanar EU att

•     fördöma den politik med kollektiva bestraffningar som Israel bedriver mot det palestinska folket, samt kräva att Israel inte längre ska få gå ostraffat för sina fortsatta grova kränkningar av internationell och humanitär rätt, av FN-stadgan och av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

•     tillämpa artikel 2 i associeringsavtalet mellan EU och Israel genom att frysa avtalet tills Israel slutar kränka mänskliga rättigheter,

•     införa ett förbud mot vapenexport från EU till Israel, att förbjuda all vapenimport från Israel till EU och att omedelbart upphöra med allt samarbete med Israel inom ramen för Europeiska försvarsbyrån (EDA),

•     inte ge något stöd till israeliska enheter via Horisont 2020,

•     kräva Israel på skadestånd för de EU-finansierade projekt som har förstörts under de upprepade angreppen på både Gaza och Västbanken,

•     stödja den palestinske presidenten Mahmud Abbas begäran om att Palestina ska placeras under internationellt beskydd,

•     uppmana medlemsstaternas regeringar att genomföra riktlinjerna av den 19 juli 2013, och att yrka på ett förbud mot import till EU av alla israeliska produkter från de olagliga israeliska bosättningarna på det ockuperade palestinska territoriet.

12.    Europaparlamentet uppmanar EU att bemöta den fortsatta utvidgningen av de israeliska bosättningarna genom att strikt utesluta att avtal mellan EU och Israel tillämpas på det ockuperade palestinska territoriet, intensifiera rådgivningen till unionsmedborgare och företag från unionen om bosättningar och bosättningsverksamhet, vidta åtgärder mot företag från unionen som medverkat vid lagstridigheter i bosättningarna, vidta konkreta åtgärder mot bosättarna, bland annat genom att anta en politik med undvikande av kontakter och ett viseringsförbud, genom att utesluta produkter från bosättningarna från EU:s inre marknad och genom att frysa förbindelserna mellan EU och Israel, mot bakgrund av artikel 2 i associeringsavtalet.

13.    Europaparlamentet välkomnar EU:s åtagande att – i konsekvens med åtskillnaden mellan å ena sidan Israel och å andra sidan dess verksamhet på det ockuperade palestinska territoriet – se till att alla avtal mellan EU och Israel otvetydigt och uttryckligen anger att de inte är tillämpliga på de territorier som Israel ockuperar sedan 1967, vilket bekräftades i rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 20 juli 2015. Parlamentet begär korrekt märkning av produkter från israeliska bosättningar på EU:s marknad, i enlighet med gällande EU-lagstiftning och EU:s långvariga policy i detta avseende.

14.    Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över UNRWA:s allvarliga finansieringskris. Parlamentet efterlyser ökat ekonomiskt stöd från EU till UNRWA och uppmanar med kraft alla andra givare att öka sina anslag till byrån, men begär också att den bakomliggande huvudfrågan om palestinska flyktingar, alltså rätten att återvända, ska tas upp. Parlamentet lovordar och gratulerar UNRWA för dess utomordentliga insatser, som gjorde det möjligt att förklara läsåret 2015/2016 öppet för palestinska flyktingelever.

15.    Europaparlamentet välkomnar att EU:s medlemsstater enhälligt röstat för resolutionen av den 3 juli 2015 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om att säkerställa ansvarsskyldighet och rättvisa för alla kränkningar av internationell rätt på det ockuperade palestinska territoriet, också i östra Jerusalem, och uppmanar EU att se till att rekommendationerna i rapporten från FN:s oberoende undersökningskommission genomförs i sin helhet, också rekommendationerna om aktivt stöd till Internationella brottmålsdomstolens arbete när det gäller det ockuperade palestinska territoriet.

16.    Europaparlamentet välkomnar än en gång att Palestina ratificerat Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet beklagar djupt att vice ordföranden/den höga representanten vägrat att ens erkänna detta viktiga steg på vägen mot att alla, oavsett på vilken sida, som i framtiden gör sig skyldiga till lagstridigheter, ska ställas till svars. Parlamentet anser att detta flagrant motverkar trovärdigheten, både i EU:s människorättspolitik och i dess uttalanden om ansvarsskyldighet och internationell rättvisa.

17.    Europaparlamentet uttrycker oro över uppgifterna om att situationen för icke-statliga organisationer för mänskliga rättigheter i Israel blir allt sämre och att den nuvarande regeringen i allt högre grad försökter tysta ned oliktänkande och frihet inom konsten, bland annat genom antagandet av lagförslag avsedda att genomgripande kringskära icke-statliga organisationers arbete. Parlamentet uppmanar EU:s diplomatiska beskickningar att ta kontakt med de israeliska myndigheterna om denna högst angelägna fråga och fortsätta sitt stöd till människorättsaktivister i landet.

18.    Europaparlamentet välkomnar att det ställts upp en gemensam kandidatlista och att det gått så bra för den vid de senaste parlamentsvalet i Israel, eftersom detta ger en möjlighet för sådana krafter och medborgare i Israel som vill få slut på ockupationen och arbeta för en fredlig tvåstatslösning att göra sin röst hörd.

19.    Europaparlamentet hoppas att de politiska krafterna i Palestina kommer att kunna nå fram till försoning och nationell enhet, eftersom detta kommer att bidra till ett slut på ockupationen.

20.    Europaparlamentet beslutar att utarbeta ett betänkande om handeln med vapen och annan säkerhetsutrustning mellan EU:s medlemsstater och Israel/Palestina samt om i vad mån denna handel är förenlig med EU:s gemensamma ståndpunkt. Parlamentet vill att FN ska utlysa ett embargo mot all vapenhandel med alla parter i regionen för att förhindra ytterligare kränkningar av internationell humanitär rätt och de mänskliga rättigheterna.

21.    Europaparlamentet erinrar om sitt beslut att lansera ett initiativ ”Parlamentsledamöter för fred” för att sammanföra ledamöter av Europaparlamentet med ledamöter från parlamenten i Israel och Palestina, såsom bidrag till främjandet av en agenda för fred och såsom komplement till EU:s diplomatiska insatser.

22.    Europaparlamentet uttrycker sin förargelse över att de israeliska myndigheterna fortsätter att utan någon berättigad motivering hindra alla besök i Gaza från parlamentets officiella organ. Parlamentet varnar för att det kommer att vidtas åtgärder om det inte skett någon förbättring senast den 1 november 2015.

23.    Europaparlamentet beslutar att sända en ad hoc-delegation till Palestina, inklusive Gaza och till Israel för att bedöma situationen på ort och ställe när det gäller förstörelsen av EU-finansierade projekt i område C och i Gaza samt utsikterna till en varaktig lösning på konflikten.

24.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för fredsprocessen i Mellanöstern, medlemsstaternas parlament och regeringar, FN:s generalsekreterare, Knesset, det palestinska lagstiftande rådet, staten Palestinas president och regering, Israels president och regering, Arabförbundets generalsekreterare samt UNRWA:s generalkommissionär.

Rättsligt meddelande