Förfarande : 2015/2973(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-1355/2015

Ingivna texter :

B8-1355/2015

Debatter :

Omröstningar :

PV 17/12/2015 - 9.13
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0474

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 144kWORD 73k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-1348/2015
9.12.2015
PE573.397v01-00
 
B8-1355/2015

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om situationen i Burundi (2015/2973(RSP))


Hilde Vautmans, Louis Michel, Beatriz Becerra Basterrechea, Dita Charanzová, Ivan Jakovčić, Ilhan Kyuchyuk, Jozo Radoš, Marietje Schaake, Jasenko Selimovic, Pavel Telička för ALDE-gruppen

Europaparlamentets resolution om situationen i Burundi (2015/2973(RSP))  
B8-1355/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Burundi, särskilt resolutionen av den 9 juli 2015(1),

–  med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet, särskilt artikel 96,

–  med beaktande av Arushaavtalet för fred och försoning för Burundi,

–  med beaktande av Republiken Burundis konstitution,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av det preliminära uttalandet av den 27 juli 2015 från FN:s valobservatörsuppdrag i Burundi,

–  med beaktande av Afrikanska unionens uttalande av den 17 oktober 2015,

–  med beaktande av den afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

–  med beaktande av det preliminära uttalandet från Östafrikanska gemenskapens valobservatörsuppdrag för presidentvalet den 21 juli 2015 i Republiken Burundi,

–  med beaktande av beslutet av den 14 juni 2015 från den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens presidium om att ställa in församlingens valobservatörsuppdrag i Burundi på grund av situationen i landet,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet, och av rådets slutsatser från juni 2014 där man lovade att intensifiera sitt arbete rörande människorättsförsvarare,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 22 juni 2015 om Burundi och av förklaringen av den 23 juli 2015 om Burundi från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, på EU:s vägnar efter presidentvalet i Burundi,

–  med beaktande av uttalandet av den 28 augusti 2015 från gruppen av internationella sändebud och företrädare i området kring de afrikanska stora sjöarna om situationen i Burundi,

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2015/1763 av den 1 oktober 2015 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Burundi(2),

–  med beaktande av den skrivelse som rådet godkände den 26 oktober 2015 genom vilken Burundi bjuds in till samråd i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 96 i EU-AVS-partnerskapsavtalet (Cotonouavtalet) avseende underlåtenhet att fullgöra förpliktelser enligt avtalets grundsatser, dvs. mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstatsprincipen,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 november 2015 om Burundi,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2248 (2015) av den 12 november 2015,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  President Pierre Nkurunziza tillkännagav den 26 april 2015 att han ställde upp som kandidat för en tredje mandatperiod, vilket ledde till oro och kaos i landet, med omfattande protester och en misslyckad statskupp den 13 maj 2015. Flera högt uppsatta medlemmar i olika institutionella organ, inklusive talmannen i nationalförsamlingen, vice presidenten, två medlemmar i den oberoende nationella valkommissionen och en hög domare vid författningsdomstolen har därefter flytt från landet, och alla anger som orsak att de fruktat för sin säkerhet. De politiska spänningarna har tvingat hundratusentals personer att lämna landet, och EU har ställt in sitt valobservatörsuppdrag.

B.   Valet hölls utan någon hänsyn till demokratiska principer och bröt mot andemeningen och texten i Arushaavtalen, och bojkottades därför av oppositionspartierna och det civila samhället. Nkurunziza påbörjade sin tredje mandatperiod som Burundis president trots protester från internationella givare och trots ett uttalande från FN:s valobservatörsuppdrag i Burundi om att valet varken var trovärdigt eller fritt.

C.  Statens förtryck och inskränkningar av yttrandefriheten och mötesfriheten har ökat kraftigt sedan presidentvalet den 21 juli 2015. Den 28 september 2015 rapporterade FN:s flyktingkommissariat om att antalet gripanden, fängslanden och avrättningar ökat på ett alarmerande sätt sedan början av september, och uppmanade landets myndigheter att bekämpa straffriheten. Zeid Ra’ad, FN:s människorättskommissarie, har sagt att man nästan varje dag påträffar döda kroppar på gatorna i Bujumburas omgivningar, och att offren i många fall tycks ha blivit skjutna med ett skott på nära håll. Ibland uppvisar kropparna spår av tortyr och offren hittas oftast med bakbundna händer.

D.  Det ökade politiska våldet och otryggheten i Bujumbura har lett till riktade mord på medlemmar i oppositionspartier men även på medlemmar i regeringspartiet. Situationen har försämrats sedan framstående profiler från båda sidor har utsatts för mordförsök: general Adolphe Nshimirimana, som var nära rådgivare till president Nkurunziza, dödades i en raketattack den 2 augusti 2015, människorättsförsvararen Pierre Claver Mbonimpa sköts och skadades svårt följande dag, överste Jean Bikomagu, före detta stabschef för de väpnade styrkorna, sköts till döds den 15 augusti 2015, Patrice Gahungu, talesman för oppositionspartiet Union för fred och utveckling (UPD), dödades den 7 september 2015, general Prime Niyongabo, överbefälhavare för Burundis armé, överlevde ett mordförsök den 11 september 2015 och den 18 oktober 2015 hittades oppositionsledarens och antikorruptionsaktivisten Charlotte Umugwanezas döda kropp i Gikomafloden, dagen efter det att hon anmälts som saknad.

E.  Den 3 oktober blossade våldet upp på nytt norr om huvudstaden Bujumbura, i Mutakura-, Cibitoke- och Ngagaradistrikten, kända för att ha varit kärnområden för oppositionen mot president Nkurunzizas tredje mandatperiod. Våldet ledde till att minst åtta civilpersoner dog. Från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter rapporteras att 134 människor har dödats och att hundratals godtyckliga arresteringar och fängslanden har skett, med 704 gripanden bara sedan början av september. 215 000 människor har flytt.

F.   Flera källor, såsom Internationella förbundet för mänskliga rättigheter (FIDH), Human Rights Watch med flera, har rapporterat om att polisstyrkorna agerat ytterst brutalt och använt överdrivet och oproportionerligt våld, och till och med kan ha genomfört summariska och utomrättsliga avrättningar. FN:s människorättsråd antog den 2 oktober 2015 en resolution om Burundi där man framhöll att situationen för de mänskliga rättigheterna i landet måste övervakas, och att denna övervakning måste fortsätta under hela 2016.

G.   Den 17 oktober 2015 rekommenderade Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd att man skulle påskynda planerna på att sända trupper till Burundi om våldet i landet skulle förvärras ytterligare. Man efterlyste även undersökningar av kränkningarna av rättigheter i landet och meddelade att det skulle inledas en övergripande undersökning av brotten mot de mänskliga rättigheterna och våldsdåden mot civilbefolkningen i Burundi.

H.  Afrikanska unionen uppmanar till en omedelbar dialog i Kampala eller Addis Abeba, som skulle involvera alla burundiska aktörer, även det civila samhället och burundier som lever utanför landet. EU stöder denna begäran om en inkluderande dialog, och även FN:s generalsekreterare har efterlyst en sådan dialog där alla får medverka.

I.  Burundis myndigheter säger sig vara redo att tala med oppositionen, och den 23 september 2015 undertecknade presidenten ett dekret för att skapa en nationell kommission för inhemsk burundisk dialog. De flesta av de aktörer från oppositionen eller civilsamhället som motsätter sig president Nkurunzizas tredje mandatperiod har dock ställts inför rätta anklagade för uppror och medverkan i statskuppsförsöket den 13 maj 2015. Talmannen i den nya nationalförsamlingen, Pascal Nyabenda, har förklarat att personer som varit inblandade i organiserandet eller genomförandet av statskuppen inte kommer att få medverka i dialogen.

J.  Ugandas medlare har tillkännagett att dialogen skulle återupptas i november, men Burundis myndigheter har i stället utfärdat internationella arresteringsorder mot sina motståndare och försökt få dem utlämnade från tre länder: Belgien, Nederländerna och Rwanda.

K.   De regionala ansträngningarna att få ett slut på krisen i landet har hittills inte lyckats få oppositionen och Burundis regering till förhandlingsbordet, och icke-statliga organisationer har hindrats från att bedriva sitt arbete. Sammanstötningar mellan säkerhetsstyrkorna och beväpnade män har nästan blivit vardagsmat, och den dramatiska upptrappningen av våldet riskerar att föra landet tillbaka in i ett inbördeskrig.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro över den allvarliga politiska och humanitära situationen i Burundi och de konsekvenser detta kan få för säkerheten och stabiliteten i hela delregionen. Burundis myndigheter uppmanas att förhindra ytterligare kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet fördömer med kraft alla våldsdåd och övergrepp, och upprepar att de som gör sig skyldiga till våldet bör hållas ansvariga och ställas inför rätta. Parlamentet stöder i detta avseende det uttalande som Fatou Bensouda, åklagare vid Internationella brottmålsdomstolen, gjorde den 6 november.

2.  Europaparlamentet fördömer kuppförsöket den 13 maj liksom alla våldshandlingar eller försök att störa den konstitutionella ordningen – oavsett vem som ligger bakom – och påpekar att Afrikanska unionen, EU och FN har förklarat att det är av yttersta vikt att samtliga aktörer i Burundi löser sina tvister på fredlig väg.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Burundis regering att hålla fast vid sina regionala och internationella åtaganden avseende mänskliga rättigheter och på alla sätt underlätta Afrikanska unionens övervakning av de mänskliga rättigheterna och den verksamhet som FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter bedriver i landet.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla parter i Burundi – regeringen, oppositionen och det civila samhället – att bygga upp förtroendet på nytt och inleda en inkluderande dialog i syfte att förhindra att situationen i landet försämras ytterligare. Parlamentet påminner om att det endast är genom att försöka få till stånd en lösning i samförstånd genom konkreta förhandlingar som ett hållbart politiskt resultat kan nås i det burundiska folkets och demokratins intresse, för att få landet att komma ut ur denna återvändsgränd och förhindra att det glider tillbaka i inbördeskrig – en utveckling som otvetydigt skulle ha negativ inverkan på säkerheten i hela området kring de stora sjöarna och skulle kunna äventyra valen i Demokratiska republiken Kongo och Rwanda.

5.  Europaparlamentet upprepar det synsätt som framförts av Östafrikanska gemenskapen och Afrikanska unionen samt i FN:s säkerhetsråds resolution 2248 (2015) av den 12 november 2015, att en varaktig politisk lösning i det burundiska folkets intresse endast kan nås genom dialog och skapande av konsensus, i enlighet med Arushaavtalet och Burundis konstitution.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att agera till stöd för de ansträngningar som görs av Östafrikanska gemenskapen och Afrikanska unionen, så att en varaktig politisk lösning kan nås genom en dialog mellan alla burundier. Parlamentet välkomnar de sanktioner som rådet antagit avseende fyra burundier vars verksamhet undergräver demokratin och hindrar ansträngningarna för att nå en politisk lösning på krisen.

7.  Europaparlamentet välkomnar EU:s initiativ att använda skyddsklausulen i artikel 96 i Cotonouavtalet i en positiv anda för att nå ett positivt resultat genom att uppmana Burundis myndigheter att delta i samråden för att försöka finna en lösning som kan accepteras av alla parter, ta itu med bristerna när det gäller efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna och demokratiska principerna samt rättsstatsprincipen, och göra det möjligt att snabbt komma överens om vissa inledande nedtrappningsåtgärder som kan bana väg för konkreta framsteg för att få ett slut på krisen och skapa ett klimat av försoning, så att krigföring kan undvikas.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att överväga att frysa all icke-humanitär hjälp till Burundis regering, tills den överdrivna användning av våld och människorättskränkningar från regeringsstyrkornas sida som kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter rapporterar om har upphört, och en politisk lösning har uppnåtts genom en äkta dialog mellan burundierna.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att stödja ytterligare FN‑åtgärder, inklusive en starkare närvaro av FN, om situationen i Burundi skulle förvärras ytterligare.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, Burundis regering, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, regeringarna i länderna i området kring de stora sjöarna, regeringarna i Östafrikanska gemenskapens medlemsstater, FN:s generalsekreterare, medordförandena i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen samt Panafrikanska parlamentet.

(1)

Antagna texter, P8_TA(2015)0275.

(2)

EUT L 257, 2.10.2015, s. 37.

Rättsligt meddelande