Förfarande : 2015/2973(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-1357/2015

Ingivna texter :

B8-1357/2015

Debatter :

Omröstningar :

PV 17/12/2015 - 9.13
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0474

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 147kWORD 70k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-1348/2015
9.12.2015
PE573.400v01-00
 
B8-1357/2015

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om situationen i Burundi (2015/2973(RSP))


Fabio Massimo Castaldo, Ignazio Corrao, Piernicola Pedicini, Laura Agea för EFDD-gruppen

Europaparlamentets resolution om situationen i Burundi (2015/2973(RSP))  
B8-1357/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Arushaavtalet av den 28 augusti 2000 för fred och försoning för Burundi,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av den afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter för yttrandefrihet,

–  med beaktande av Burundis författning från 2005,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 12 november 2015 från Förenta nationernas vice generalsekreterare, Jan Eliasson, ordföranden i Afrikanska unionen, Nkosazana Dlamini Zuma, och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, om Burundi,

–  med beaktande av den kommuniké om Burundi som Afrikanska unionens stats- och regeringschefer antog vid freds- och säkerhetsrådets 515:e möte den 13 juni 2015,

–  med beaktande av den kommuniké av den 6 juli 2015 om situationen i Burundi som Östafrikanska gemenskapens stats- och regeringschefer antog vid sitt tredje toppmöte,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om situationen i Burundi(1),

–  med beaktande av förklaringen av den 23 juli 2015 på EU:s vägnar från vice ordföranden/den höga representanten, Federica Mogherini, efter presidentvalet i Burundi,

–  med beaktande av uttalandet av den 20 augusti 2015 från talesmannen för FN:s generalsekreterare om Burundi,

–  med beaktande av uttalandet av den 28 augusti 2015 från gruppen av internationella sändebud och företrädare för de stora sjöarna i Afrika om situationen i Burundi,

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2015/1763 av den 1 oktober 2015 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Burundi(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 oktober 2015 om inledande av samråd med Burundi enligt artikel 96 i Cotonouavtalet (COM(2015)0500),

–  med beaktande av förklaringen av den 9 oktober 2015 från EU:s delegation till Burundi om den politiska krisen och säkerhetskrisen i Burundi,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Parlaments- och presidentvalen i Burundi ägde rum den 29 juni respektive den 21 juli 2015, trots bojkotten från 17 oppositionsgrupper, tillbakadragandet av valobservatörer från Afrikanska unionen och EU samt det internationella samfundets förklaringar om att förutsättningarna för fria och rättvisa val inte var uppfyllda.

B.  Pierre Nkurunziza valdes till Burundis president för en tredje mandatperiod med 69,4 procent av rösterna och det styrande partiet fick 77 av de 100 platserna i nationalförsamlingen.

C.  Burundis president Pierre Nkurunzizas tredje mandatperiod utgör ett brott mot Arushaavtalet för fred och försoning för Burundi av den 28 augusti 2000 och särskilt mot artikel 7.3 i protokoll II om demokrati och god samhällsstyrning, samt Burundis författning, i synnerhet dess artikel 96, i vilken det står att presidenten ”väljs för en period av fem år och kan väljas om en gång. Ingen person får sitta längre än två mandatperioder som president”.

D.  Organisationer från det civila samhället och oppositionspartier som har bojkottat valen klagade över våld och trakasserier från Imbonerakure (det styrande partiet CNDD‑FDD:s ungdomsmilis), felaktig användning av statliga institutioner, Burundis oberoende nationella valkommissions (CENI) bristande oberoende och regeringsstrategier som syftar till inskränkningar vad gäller inkluderingen i valprocessen.

E.  FN:s valobservatörsuppdrag i Burundi slog fast att det allmänna valklimatet inte främjade någon inkluderande, fri och trovärdig valprocess.

F.  Den burundiska regeringen ignorerade de beslut och rekommendationer som antogs av Afrikanska unionen och Östafrikanska gemenskapen den 13 juni 2015 respektive den 6 juli 2015, vilka skulle ha banat väg för trovärdiga och inkluderande val om de hade genomförts fullt ut.

G.  Det faktum att president Nkurunziza ställde upp som kandidat för en tredje mandatperiod och att han sedan blev omvald har gjort att landet har hamnat i en djup kris, vilket kännetecknas av att våldet sprids i landet. Hittills har krisen lett till att fler än 240 personer dött, tusentals sårats och att fler än 200 000 burundier flytt till grannländerna, något som dokumenterats av FN:s flyktingkommissariat.

H.  Enligt kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och andra människorättsorganisationer har politiskt motiverade brott mot mänskliga rättigheter, människorättskränkningar och våldshandlingar i landet begåtts både före och efter valet, och riktats mot oppositionella aktivister, människorättsförsvarare och journalister i synnerhet, däribland Pierre Claver Mbonimpa. Den allmänna uppfattningen är att dessa brott huvudsakligen, men inte enbart, kan kopplas till statliga institutioner. Det huvudsakliga ansvaret för att garantera säkerheten i Burundi och skydda den burundiska befolkningen, med respekt för rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt, ligger på den burundiska regeringen.

I.  De burundiska flyktingarna i grannländerna har orsakat humanitära nödsituationer i Rwanda, Demokratiska republiken Kongo och Tanzania, där utbrott av kolera rapporterats.

J.  Afrikanska unionen har understrukit att den nuvarande krisen kan få katastrofala följder om den inte löses på fredlig väg, eftersom de säkerhetsmässiga förhållandena och instabiliteten kan ha en spridningseffekt i grannländerna och därmed utgöra ett större hot för hela regionen.

K.  Den 1 oktober 2015 beslutade rådet om reserestriktioner och frysning av tillgångar för fyra personer som genom sitt agerande undergräver demokratin eller försvårar en politisk lösning på den nuvarande krisen i Burundi, bl.a. genom våldshandlingar, förtryck eller uppmaning till våld och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Afrikanska unionen och USA antog liknande åtgärder.

L.  Den 26 oktober 2015 krävde EU att samråd i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 96 i EU-AVS-partnerskapsavtalet (Cotonouavtalet) skulle inledas avseende underlåtenhet att fullgöra förpliktelser enligt avtalets grundsatser, dvs. mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstatsprincipen. Dessa överläggningar inleddes den 8 december 2015.

M.  Genom dekret 530/1597 tvingade de burundiska myndigheterna de tio människorättsorganisationerna ACAT-Burundi, APRODH, AMINA, FOCODE, FORSC, Fontaine-ISOKO, Maison Shalom, PARCEM, RCP och SPPDF att avbryta sin verksamhet och spärrade deras bankkonton.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin starka oro över den pågående krisen i Burundi, det eskalerande våldet och den snabbt försämrade humanitära situationen i landet. Parlamentet fördömer kraftfullt alla former av våld, förtryck, hot, kränkningar av de mänskliga rättigheterna och brott mot konstitutionen från alla parter.

2.  Europaparlamentet uppmanar alla burundiska aktörer att vidta alla nödvändiga åtgärder för att återupprätta de förhållanden som behövs för att inleda en dialog i syfte att nå en varaktig och inkluderande politisk lösning genom en process där alla burundier deltar och där Aruschaavtalet utgör grunden. Parlamentet påminner också om det civila samhällets viktiga roll i en sådan dialog.

3.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck alla berörda parter och politiska ledare att ta ställning mot alla handlingar som syftar till att människor uppviglas till eller begår människorättskränkningar och våldshandlingar, eftersom lösningen på krisen bör ske på fredlig och politisk väg.

4.  Europaparlamentet kräver att våldet, brotten mot de mänskliga rättigheterna och de politiska trakasserierna av motståndare upphör omedelbart samt att alla väpnade grupper som är allierade med politiska partier avväpnas i strikt enlighet med internationell rätt och mänskliga rättigheter.

5.  Europaparlamentet påpekar särskilt att många unga människor ingår i de väpnade grupper som agerar i Burundi och uppmanar det internationella samfundet att särskilt verka för att de ska kunna återintegreras och för att främja deras deltagande i en fredlig politisk process.

6.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla former av manipulering av etniska grupper från både regeringens och oppositionens sida och i synnerhet sådan retorik som återger det språkbruk som användes under folkmordet i Rwanda 1994. Parlamentet uppmanar alla politiska aktörer att avstå från alla uttalanden som kan leda till våld eller hat gentemot olika grupper i det burundiska samhället.

7.  Europaparlamentet stöder Östafrikanska gemenskapens, Afrikanska unionens och FN:s medlingsförsök för att förbättra den politiska dialogen om alla meningsskiljaktigheter.

8.  Europaparlamentet påminner de burundiska myndigheterna om deras skyldighet att garantera säkerheten inom landets territorium samt att säkerställa mänskliga, civila och politiska rättigheter och grundläggande friheter i enlighet med vad som fastställs i Burundis författning, Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter och andra internationella och regionala människorättsinstrument.

9.  Europaparlamentet påminner om att Burundi, som en av avtalsparterna i Cotonouavtalet, måste följa alla bestämmelser, däribland de som hänför sig till artiklarna 8 och 9, vilka rör politisk dialog och respekten för alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, grundläggande sociala rättigheter och demokrati. Parlamentet välkomnar EU:s beslut att kräva ett inledande samråd om de fall som rör underlåtelse att respektera de mänskliga rättigheterna, demokratiska principer eller rättsstatsprincipen enligt artikel 96 i Cotonouavtalet.

10.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över krisens socioekonomiska, säkerhetsmässiga och humanitära effekter på landet och i hela regionen eftersom de kan äventyra den regionala stabiliteten och föranleda en eskalering av våldet och en ytterligare spridning av smittsamma sjukdomar.

11.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den svåra situationen för de burundiska flyktingar som flytt från sitt land sedan krisen började. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att tillhandahålla lämpligt humanitärt bistånd.

12.  Europaparlamentet ber den burundiska senaten att snarast godkänna den nya medielag som antogs enhälligt av nationalförsamlingen den 4 mars 2015 för utfärdande och ratificering. Parlamentet uppmanar Burundis regering att avkriminalisera mediebrott och säkerställa fullständig mediefrihet och fullständigt oberoende.

13.  Europaparlamentet kräver att dekret 530/1597, som tvingade tio människorättsorganisationer att tillfälligt lägga ner verksamheten, återkallas och att frysningen av deras bankkonton omedelbart upphävs så att organisationerna kan bedriva sin verksamhet fritt.

14.  Europaparlamentet yrkar på att de som gripits för att de utövat sina politiska och demokratiska rättigheter, däribland politiska opponenter, journalister och människorättsförsvarare, ska friges omedelbart och villkorslöst.

15.  Europaparlamentet välkomnar att AU ska skicka människorättsobservatörer och experter för att övervaka människorättsläget, samt understryker betydelsen av att samarbeta med dem för att underlätta genomförandet av deras uppdrag. Parlamentet uppmanar dessutom Internationella brottsmålsdomstolen att undersöka brott som påstås ha begåtts mot de mänskliga rättigheterna inom dess behörighetsområde under den senaste tidens kris.

16.  Europaparlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att omfördela biståndet till Burundi från centralt budgetstöd till en ökning av det ekonomiska stödet till det civila samhället och att främst fokusera på både humanitära och socioekonomiska problem.

17.  Europaparlamentet understryker att de som direkt eller indirekt utövar våld och kränker de mänskliga rättigheterna måste hållas individuellt ansvariga och ställas inför rätta för att undvika omänsklig och förnedrande behandling. Parlamentet stöder EU:s reserestriktioner och åtgärder för att frysa tillgångar som tillhör burundiska personer, enheter eller organ som planerar, leder eller begår handlingar som kränker internationell människorättslagstiftning eller humanitär rätt.

18.  Europaparlamentet bekräftar på nytt sin övertygelse om att dialog och enighet som bygger på respekten för Arushaavtalet och Burundis författning kan bana väg för en varaktig politisk lösning som skulle befästa freden och stärka demokratin och rättsstaten.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till AVS–EU‑ministerrådet, kommissionen, Burundis regering, regeringarna i Östafrikanska gemenskapen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, Afrikanska unionen samt FN:s generalsekreterare.

 

(1)

Antagna texter, P8_TA(2015)0275.

(2)

EUT L 257, 2.10.2015, s. 37.

Rättsligt meddelande