Förfarande : 2015/3034(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0051/2016

Ingivna texter :

B8-0051/2016

Debatter :

Omröstningar :

PV 21/01/2016 - 8.4
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0019

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 268kWORD 67k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0043/2016
14.1.2016
PE575.953v01-00
 
B8-0051/2016

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om genomförandet av artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen (2015/3034(RSP))


Ioan Mircea Paşcu, Knut Fleckenstein, Richard Howitt, Victor Boştinaru, Gilles Pargneaux, Vincent Peillon, Ana Gomes, Afzal Khan, Tonino Picula, Neena Gill, Liisa Jaakonsaari, Sorin Moisă, Victor Negrescu, Boris Zala för S&D-gruppen

Europaparlamentets resolution om genomförandet av artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen (2015/3034(RSP))  
B8-0051/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 42.7,

–  med beaktande av artiklarna 2.4 och 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om EU:s klausuler om ömsesidigt försvar och solidaritet: politiska och operativa dimensioner(1),

–  med beaktande av FN:s stadga, särskilt bestämmelserna i kapitel VII och artikel 51,

–  med beaktande av uttalandet av Frankrikes president till den franska kongressen av den 16 november 2015 om att Frankrike befinner sig i krig.

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 19–20 december 2013 och 25–26 juni 2015 om försvar och säkerhet,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 17 november 2015,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 13 november 2015 ägde ett antal terrorattacker rum i Paris i vilka minst 130 personer från över 26 länder miste livet.

B.  Frankrikes regering åberopade officiellt klausulen om ömsesidigt försvar, artikel 42.7 i EU-fördraget, efter terrorattackerna i Paris den 13 november 2015.

C.  Efter att Frankrike hade åberopat klausulen om ömsesidigt försvar var medlemsstaterna skyldiga att ge Frankrike bistånd och stöd på alla sätt som står i deras makt, i enlighet med artikel 51 i FN-stadgan.

D.  Det är endast tillåtet för EU respektive dess medlemsstater att använda våld om det kan motiveras rättsligt på grundval av FN:s stadga. I artikel 51 i FN-stadgan hänvisas det till en naturlig rätt till individuellt eller kollektivt självförsvar. Förebyggande av konflikter och angrepp är att föredra framför att tvingas hantera konsekvenserna.

E.  Solidaritet, stöd och ömsesidigt försvar mellan EU:s medlemsstater, bl.a. genom användning av unionens medel, tillhör Europeiska unionens grundläggande värderingar. Medlemsstaternas säkerhet är odelbar och alla europeiska medborgare bör ha samma säkerhetsgarantier och samma skydd mot såväl konventionella som icke-konventionella hot, däribland terrorism och attacker från både statliga och icke-statliga aktörer.

F.  Att bekämpa internationell terrorism anses vara en prioritering för EU, och att följa upp principen om solidaritet kräver åtgärder både på hemmaplan och utomlands, i enlighet med internationell rätt. De interna och externa dimensionerna inom EU-säkerheten är med nödvändighet och nära kopplade till varandra.

G.  Den säkerhets- och försvarsarkitektur som fördragen lägger grunden för har ännu inte genomförts fullt ut. Lissabonfördraget gör det möjligt att ha ett utvidgat samarbete inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, bland annat genom att avsätta specifika uppgifter och uppdrag till grupper av stater och genom konceptet med ett permanent strukturerat sammarbete i militära frågor. Medlemsstaterna ansvarar för att nå framsteg inom säkerhets- och försvarsområdet i unionen.

H.  Artikel 42.6 i EU-fördraget om ett permanent strukturerat samarbete bör aktiveras mellan de medlemsstater som önskar ha ett nära samarbete.

I.  EU behöver stärka sitt samarbete med Atlantpaktsorganisationen (Nato) för att kunna skapa större överensstämmelse mellan de båda organisationernas säkerhets- och försvarpolitik, i synnerhet när en medlemsstat utsätts för en väpnad attack på sitt territorium, vilket inkluderar de flesta terrorattacker.

J.  EU-institutionerna bör vara mer aktiva inom säkerhets- och försvarpolitiken, och främja genomförandet av alla bestämmelser om säkerhets- och försvarspolitik som finns i fördragen, inklusive dem om Natos särskilda roll för säkerhet och försvar i Europa och över Atlanten. Det strategiska partnerskapet mellan EU och Nato bör stärkas. EU‑institutionerna måste stödja alla medlemsstater i deras arbete för att genomföra dessa bestämmelser fullt ut.

1.  Europaparlamentet ser med stor glädje på det enhälliga och fullständiga stöd som alla medlemsstater har gett Frankrike. Parlamentet välkomnar i synnerhet samtliga medlemsstaters beredskap att bidra med allt det stöd och bistånd som krävs.

2  Europaparlamentet påpekar att all användning av våld måste ske i enlighet med FN‑stadgan, internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt.

3.  Europaparlamentet påminner om att klausulen om ömsesidigt försvar åberopades för första gången. Parlamentet anser att det nu aktuella fallet kommer att fungera som ett prejudikat för användning av klausulen om ömsesidigt försvar i framtiden och också bör syfta till att stärka säkerheten och försvaret i Europa.

4.  Europaparlamentet konstaterar med glädje att efter att Frankrike hade åberopat klausulen om ömsesidigt försvar gjordes ytterligare resurser tillgängliga för kampen mot terrorism. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att upprätthålla sitt stöd så länge det behövs. Parlamentet välkomnar Frankrikes roll som katalysator i denna gemensamma strävan. Behöriga EU-institutioner uppmanas att ge och upprätthålla det stöd som krävs.

5.  Europaparlamentet anser att åberopande av fördragens klausuler om ömsesidigt försvar och solidaritet i första hand är en politisk fråga. Parlamentet understryker det faktum att när dessa klausuler åberopas bör den politiska debatten hållas i både Europeiska rådet och Europaparlamentet.

6.  Europaparlamentet påminner om sin uppmaning i tidigare resolutioner till kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att föreslå praktiska upplägg och riktlinjer för att säkerställa ett effektivt svar om en medlemsstat åberopar klausulen om ömsesidigt försvar, samt en analys av EU-institutionernas roll om klausulen åberopas. Parlamentet beklagar dock att det inte fanns någon analys eller några riktlinjer tillgängliga när klausulen om ömsesidigt försvar aktiverades för första gången, vilket ledde till den aktuella situationen som kräver tillfälliga lösningar, tillfällig förvaltning och tillfälligt samarbete.

7.  Europaparlamentet anser att man skyndsamt måste prioritera att upprätta praktiska upplägg och riktlinjer för framtida aktivering av klausulen om ömsesidigt försvar. Vid upprättandet av dessa riktlinjer måste man ta hänsyn till de lärdomar som har dragits av den första gången då artikel 42.7 åberopades. Parlamentet upprepar sin åsikt att skyldigheten att ge stöd och bistånd och därigenom uttrycka politisk solidaritet medlemsstaterna emellan bör borga för ett snabbt beslut i rådet till stöd för den medlemsstat som angripits. Parlamentet anser att samråd i enlighet med kravet i artikel 32 i EU-fördraget skulle tjäna detta syfte, utan att det påverkar varje medlemsstats rätt att under tiden sörja för sitt eget försvar.

8.  Europaparlamentet uttrycker sin oro för att hantering av bistånd och stöd enligt klausulen om ömsesidigt försvar på bilateral grund – vilket är fallet här – inte kommer att vara möjligt för alla medlemsstater, och uppmanar därför Europeiska rådet att driva på utvecklingen av klausulen om ömsesidigt försvar samt att stärka den roll de berörda EU-institutionerna spelar som underlättande aktörer.

9.  Europaparlamentet vill se en övervakning av utvecklingen när det gäller åberopande av artikel 42.7 i EU-fördraget, till exempel genom en mekanism såsom de gemensamma samrådsmötena.

10.  Europaparlamentet konstaterar att solidaritetsklausulen i artikel 222 i EUF-fördraget skulle göra det möjligt att ge Frankrike och andra medlemsstater som är direkt engagerade i kampen mot terrorism tillgång till alla relevanta EU-medel.

11.  Europaparlamentet efterlyser en bättre samordning mellan gränsförvaltning, polis och andra brottsbekämpande myndigheter och säkerhetstjänster, och begär ett effektivare och mer strukturerat informationsutbyte mellan dem. Parlamentet understryker behovet av en mekanism för samordning och ömsesidigt stöd bland medlemsstater som har särskilda, storskaliga polisinsatser.

12.  Europaparlamentet efterlyser en gemensam EU-politik för Syrien och Mellanöstern i stort, tillsammans med alla relevanta aktörer. Denna politik bör utgöra en integrerad del i den framtida globala EU-strategin. Samordningen mellan de medlemsstater som hittills har bidragit till kampen mot terrorism i området borde ha varit bättre. Parlamentet konstaterar att det militära stöd som har getts till den koalition som försöker motverka Daish/Isis frammarsch i Irak, Syrien och Libyen inte har nått den potential som ett integrerat europeiskt tillvägagångssätt skulle ha haft på grund av att organisationen och samordningen har varit otillräckliga.

13.  Europaparlamentet anser att det nuvarande åberopandet av artikel 42.7 i EU-fördraget bör fungera som en katalysator för att kunna tillämpa alla potentiella säkerhets- och försvarsrelaterade bestämmelser i fördragen som bör följa efter detta. Parlamentet påminner i detta sammanhang om betydelsen av att till fullo och korrekt tillämpa försvarspaketet, vilket består av direktiv 2009/81/EG om upphandling på försvarsområdet och 2009/43/EG om överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen.

14.  Europaparlamentet efterlyser ett fullständigt genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2012 om genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, som syftar till att garantera effektiv kontroll över överföringar av eldvapen för civilt bruk. Parlamentet välkomnar översynen av EU:s lagstiftning om skjutvapen (också om obrukbargörande, administrativa sanktioner och signalvapen) och avsikten att stärka polissamarbetet med grannländerna i fråga om vapensmuggling. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att öka Europols kapacitet på detta område.

15.  Europaparlamentet anser att åberopandet av klausulen om ett ömsesidigt försvar, i synnerhet i ljuset av terrorhotet mot medlemsstater och de omfattande konflikterna i närområdet, även understryker betydelsen av att ge EU en röst i FN:s säkerhetsråd. Parlamentet anser att EU bör göra sitt yttersta i FN:s säkerhetsråd för att främja en förnyad förståelse av internationell humanitär rätt för att återspegla de rådande okonventionella väpnade hoten och de hot som kommer från icke-statliga aktörer, såsom terrorgrupper, samt att se till att dessa ges tillräckligt stöd i tillämplig internationell rätt. Parlamentet anser att EU bör främja den internationella säkerhets- och människorättsprincipen om en skyldighet att skydda för humanitärt skydd och humanitära åtgärder i enlighet med internationell lagstiftning.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Natos generalsekreterare, FN:s generalsekreterare, Förenta staternas president och Förenta staternas försvarsminister.

(1)

EUT C 419, 16.12.2015, s. 138.

Rättsligt meddelande