FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Eritrea
2.3.2016 - (2016/2568(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Marie-Christine Vergiat, Patrick Le Hyaric, Barbara Spinelli, Stelios Kouloglou, Kostadinka Kuneva, Kostas Chrysogonos för GUE/NGL-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0318/2016
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artikel 18.2 i arbetsordningen,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,
– med beaktande av FN:s förklaring från 1981 om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering grundad på religion eller övertygelse,
– med beaktande av Genèvekonventionen från 1951 och New York-pakten från 1967,
– med beaktande av rapporten från maj 2014 från FN:s särskilda rapportör om människorättssituationen i Eritrea
– med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet och dess klausul om demokrati och mänskliga rättigheter,
– med beaktande av initiativet avseende migrationsvägarna Afrikas horn–EU som lanserades den 28 november 2014,
– med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen,
– med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av den europeiska samförståndet om utveckling från december 2005,
– med beaktande av det fjärde högnivåforumet om biståndseffektivitet och dess slutdokument från december 2011 om partnerskap för ett effektivt utvecklingssamarbete,
– med beaktande av Europeiska utrikestjänstens talespersons uttalande i september 2014 om politiska fångar i Eritrea,
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Eritrea uppnådde självständighet från Etiopien 1993 efter ett 30 år långt krig. Gränskriget mot Etiopien som ägde rum 1998–2000 skördade uppskattningsvis mellan 54 000 och 137 000 offer.
B. Eritrea är ett av världens minst utvecklade länder. Av Eritreas cirka 6 miljoner invånare är över hälften (61 %) 25 år eller yngre. Eritrea rankas på plats 186 av totalt 188 länder enligt FN:s utvecklingsprograms index för mänsklig utveckling. 69 % av befolkningen lever under fattigdomsgränsen.
C. Eritrea riskerar att drabbas hårt av klimatförändringarna som kan medföra dramatiska konsekvenser för nutrition, tillgång till vatten och sanitet, hälso- och sjukvård samt logi.
D. Eritrea har inte hållit demokratiska val sedan 1993. Den eritreanska konstitutionen, som ratificerades 1996, har aldrig genomförts, och sedan 2001 har landet gradvis antagit formen av en diktatur. I januari 2013 inleddes en ny våg av massarresteringar efter den landsflyktiga oppositionens så kallade myteri, vilket framställdes som ett avstyrt kuppförsök. Detta användes som motivering för att stänga landets gränser.
E. Varje form av opposition, i och utanför landets gränser, ses av de eritreanska myndigheterna som provokationer som bestraffas med trakasserier, förföljelse och i vissa fall dödshot och mord.
F. Lagen som begränsar militärtjänstgöringen i Eritrea till 36 månader tillämpas inte. Förhållandena för värnpliktiga liknar slaveri och är en av de främsta anledningarna till att unga människor lämnar landet.
G. Uppskattningsvis 305 000 eritreaner, eller 5 % av befolkningen, har flytt landet på grund av det allvarliga människorättsläget och den stagnerade ekonomin. Av de 200 000 människor som korsade Medelhavet 2014 kom cirka 18 % eller nästan en femtedel från Eritrea enligt FN:s flyktingkommissariat.
H. Eritreas regim kräver att den eritreanska diasporan betalar en återhämtnings- och återuppbyggnadsskatt på minst 2 % av sina inkomster. Den eritreanska diasporan utsätts regelbundet för hot, inbegripet repressalier mot familjemedlemmar som fortfarande bor i Eritrea.
I. FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter, som tillsattes i oktober 2012 för att granska orsakerna till den ökande utvandringen, har nekats inresa i landet av de eritreanska myndigheterna. FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter utsattes även för hot.
J. FN:s undersökningskommission i Eritrea konstaterade 2015 att den eritreanska regeringen gör sig skyldig till systematiska, utbredda och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att en total avsaknad av rättssäkerhet råder. Vanliga övergrepp i Eritrea inbegriper tvångsarbete under militärtjänstgöring, godtyckliga arresteringar, fängslanden, utomrättsligt dödande och påtvingade försvinnanden, liksom tortyr, förnedrande behandling av fångar, inskränkningar av yttrandefrihet och rörlighet, trakasserier mot FN-medarbetare, civilsamhällets organisationer, journalister och HBTI-personer samt undertryckande av religionsfriheten. Enligt FN:s särskilda rapportör om människorättssituationen i Eritrea kan dessa övergrepp betraktas som brott mot mänskligheten.
K. De mänskliga rättigheterna är universella, oförytterliga, odelbara och avhängiga av varandra. Utveckling är en rättighet. Enligt flera icke-statliga organisationer och FN:s särskilda rapportör om människorättssituationen i Eritrea hör landet till de minst öppna i världen i fråga om pressfrihet och yttrandefrihet.
L. Minst 21 eritreanska författare och journalister, däribland den svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaak, greps på okända grunder i september 2001 och har sedan dess hållits frihetsberövade och isolerade utan åtal eller rättegång. Allvarliga påståenden gör gällande att de kan ha dött under vidriga förhållanden i eritreanska fängelser.
M. Det verkar inte finnas några organisationer från det civila samhället i landet. Detta innebär att det internationella biståndet till Eritrea brister i effektivitet.
N. Afrikas horn är, och har alltid varit, en geostrategiskt viktig region. Hela regionen är idag destabiliserad. Gulfstaterna förvärrar denna destabilisering, inte minst i samband med kriget i Jemen. Eritrea upprätthåller privilegierade förbindelser med länder som Saudiarabien, Qatar och Förenade Arabemiraten, som nyttjar Eritreas logistikinfrastruktur, såsom hamnen i Assab, för sina militära interventioner i Jemen.
O. EU, och i synnerhet vissa av de medlemsstater som har koloniserat delar av regionen, anser att Eritrea är ett strategiskt viktigt land ur geopolitisk och ekonomisk synvinkel.
P. Det internationella biståndet, däribland utvecklingsbiståndet, bör främst fokusera på befolkningens behov, demokrati, rättssäkerhet, de mänskliga rättigheternas och de grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekten för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekten för principerna i FN-stadgan och i principerna om folkrätten.
Q. EU har finansierat projekt i Eritrea sedan landet blev självständigt 1993. Eritrea avbröt samarbetet med EU 2001 och utvisade då nästan alla utländska biståndsorganisationer som var verksamma i landet.
R. Ministrar i EU-28 och i flera afrikanska stater, däribland Eritrea, liksom även Europeiska unionen och Afrikanska unionen, lanserade den 28 november 2015 initiativet avseende migrationsvägarna Afrikas horn–EU, även känt som ”Khartoumprocessen”, som syftar till att externalisera EU:s gränskontroll och begränsa antalet migranter som reser till Europa under förevändning att bekämpa människohandel och smuggling av migranter. Khartoumprocessen innebär också internationell legitimitet och ekonomiskt stöd till den eritreanska regimen. Eritreanska myndigheter meddelade i februari att detta avtal inte skulle innebära någon reform av landets politik för militärtjänstgöring.
S. Det italienska EU-ordförandeskapet propagerade för Khartoumprocessen som ett sätt att bekämpa människohandel, smuggling av migranter och grundorsakerna till migration. Eritrea kan bli mottagare av stöd från EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika och kan erhålla ytterligare bistånd via de europeiska instrumenten för demokrati och mänskliga rättigheter.
1. Europaparlamentet bedömer att en långsiktig lösning på Eritreas problem enbart kan uppnås genom främjande av en fri, demokratisk och stabil stat som värnar människors värde och rättigheter, garanterar lika rättigheter för alla medborgare och bekämpar korruption.
2. Europaparlamentet fördömer med kraft de ökande systematiska människorättskränkningarna i Eritrea och förkastar de katastrofala följderna för Eritreas befolkning och för regionen i stort.
3. Europaparlamentet fördömer med kraft de systematiska trakasserierna mot journalister och representanter för civilsamhället i Eritrea. Parlamentet fördömer även de systematiska hoten mot den eritreanska diasporan, inbegripet återhämtnings- och återuppbyggnadsskatten.
4. Europaparlamentet ser med oro på kopplingen mellan näringsliv, politik och korruption i Eritrea. Parlamentet uppmanar till en internationell, oberoende utredning av europeiska företags inblandning i- och tysta medgivande till den eritreanska regimens människorättskränkningar, i synnerhet olika former av slaveri.
5. Europaparlamentet är djupt oroat över den ekonomiska och sociala situationen för Eritreas befolkning som helhet, i synnerhet flyktingar och tvångsförflyttade personer, som kommer att bli allt fler, med hänsyn till det allvarliga människorättsläget i landet och spänningarna i grannländerna.
6. Europaparlamentet fördömer skarpt Khartoumprocessen, vilken legitimerar regeringar som själva ger upphov till migration. Parlamentet förkastar EU:s ekonomiska stöd till politiken för externalisering av gränskontroller under förevändning att bekämpa smuggling och skapa en ”informationskampanj” som i själva verket legitimerar auktoritära regimer och diktaturer utan att på något sätt förändra inrikespolitiken i länder som Eritrea.
7. Europaparlamentet fördömer all form av politisk villkorlighet för offentligt utvecklingsbistånd, inbegripet samarbete kring migrationshantering. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att respektera principen om en konsekvent utvecklingspolitik i alla sina åtgärder gentemot Eritrea för att se till att de är korrekt anpassade och inte undergräver målen för minskad fattigdom och hållbar utveckling. Parlamentet beklagar djupt den ökande tendensen att inom ramen för EU:s utvecklingspolitik värna geopolitiska och säkerhetsmässiga egenintressen och privata vinstintressen.
8. Europaparlamentet vill att det offentliga utvecklingsbiståndets inriktning och karaktär skyddas genom ett transparent och tillförlitligt rapporteringssystem. Parlamentet påminner om det offentliga utvecklingsbiståndets unika roll i strävan mot effektiv utveckling. Parlamentet begär att EU:s bistånd anpassas till internationellt överenskomna principer för effektivt utvecklingsarbete. Vidare begär parlamentet att biståndet blir mer människorättsinriktat, främjar jämställdhet, kvinnors egenmakt och motverkar grundorsakerna till ojämlikhet, fattigdom och kronisk undernäring i enlighet med de nyligen antagna målen för hållbar utveckling.
9. Europaparlamentet påminner om att EU:s investeringspolitik måste, i synnerhet när offentliga medel används, bidra till förverkligandet av målen om hållbar utveckling.
10. Europaparlamentet kräver att EU vidtar omedelbara och effektiva åtgärder för att hjälpa det eritreanska folket att uthärda El Niño genom att garantera livsmedelstrygghet och tillgång till vatten och sanitet.
11. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, AVS–EU-rådet, Östafrikanska gemenskapen och regeringarna i dess medlemsstater, Afrikanska unionens institutioner samt FN:s generalsekreterare.