Förfarande : 2016/2770(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0805/2016

Ingivna texter :

B8-0805/2016

Debatter :

CRE 22/06/2016 - 16

Omröstningar :

PV 23/06/2016 - 8.11
Röstförklaringar

Antagna texter :


FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 279kWORD 79k
17.6.2016
PE585.235v01-00
 
B8-0805/2016

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om massakrerna i östra Kongo (2016/2770(RSP))


Maria Lidia Senra Rodríguez, Marie-Christine Vergiat, Malin Björk, Paloma López Bermejo, Jiří Maštálka, Ángela Vallina, Helmut Scholz, Barbara Spinelli, Javier Couso Permuy, Xabier Benito Ziluaga, Tania González Peñas, Estefanía Torres Martínez, Miguel Urbán Crespo, Lola Sánchez Caldentey för GUE/NGL-gruppen

Europaparlamentets resolution om massakrerna i östra Kongo (2016/2770(RSP))  
B8-0805/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, i synnerhet av den 10 mars 2016 och den 7 oktober 2010 om brister i skyddet av de mänskliga rättigheterna och rättsskipningen i Demokratiska republiken Kongo samt resolutionerna från den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av Demokratiska republiken Kongos konstitution, i synnerhet artikel 56 i vilken det fastställs följande: ”Utan att det påverkar tillämpningen av internationella bestämmelser om ekonomisk brottslighet ska varje rättsakt, avtal, konvention, arrangemang eller varje annan handling som leder till att nationen eller fysiska eller juridiska personer helt eller delvis berövas sina försörjningsmöjligheter, vilka grundar sig på deras resurser eller naturrikedomar, betraktas som plundringsbrott och straffbeläggas.”,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av den afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

–  med beaktande artikel 3 i och protokoll II till Genèvekonventionen från 1949, som förbjuder summariska avrättningar, våldtäkter, tvångsrekrytering och andra grymheter,

–  med beaktande av den internationella konventionen om barnets rättigheter av den 20 november 1989,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2211 från mars 2015 som förlängde mandatet för FN:s stabiliseringsuppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monusco) till den 31 mars 2016,

–  med beaktande av att den kongolesiska gynekologen Denis Mukwege tilldelades Sacharovpriset 2014 för sin kamp för kvinnors rättigheter i Kongo,

–  med beaktande av Europaparlamentets ståndpunkt som antogs den 20 maj 2015 om certifiering av importörer av vissa mineraler och metaller från konfliktdrabbade områden och högriskområden,

–  med beaktande av rapporten från FN:s miljöprogram (Unep) av den 15 april 2015 om exploatering av och olaglig handel med naturresurser, som gynnar organiserade kriminella grupper,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  De allt fler väpnade grupperna, det kaotiska läget, avsaknaden av en stabil stat, FN:s oförmåga att på ett samstämmigt sätt ta itu med folkmordet och dess följder samt den medskyldighet som kan tillskrivas de länder som har intressen i området, såsom Förenta staterna och Frankrike, har lett till en dramatisk situation som sedan 1996 har medfört hundratusentals, eventuellt miljontals, människors död, varav de stora flertalet varit civila som fallit offer för undernäring, sjukdomar och fattigdom som en följd av krigen 1996 och 1998. Denna situation fortsätter att påverka landet idag.

B.  Enligt FN:s barnfond (Unicef) minskade spädbarnsdödligheten med 30 % mellan 2007 och 2014: från 148 per 1 000 födslar 2007 till 104 år 2014. Dödligheten bland unga föderskor minskade med 35 %: från 1 289 per 100 000 födslar 2007 till 846 år 2014.

C.  Läget i Demokratiska republiken Kongo har igen sedan 2012 blivit mer instabilt och har resulterat i tusentals offer i samband med strider och övergrepp, särskilt i provinserna Nordkivu och Sydkivu i östra delen av landet. Kontoret för samordning av humanitära frågor (Ocha) uppskattade den 31 juli 2015 antalet internflyktingar till 1,5 miljoner, dvs. 7 procent av hela landets befolkning. Fler än 400 000 kongolesiska flyktingar befinner sig fortfarande i exil. Flyktingar som flyr den allvarliga humanitära krisen i grannlandet Centralafrikanska republiken anländer till Demokratiska republiken Kongo.

D.  Bland de stridande parterna finns demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (hutumiliser), RCD-Goma (samlingen för ett demokratiskt Kongo) som stöds av Rwanda och som strider mot regeringen i Demokratiska republiken Kongo, Herrens motståndsarmé (LRA), som startade som en väpnad upprorsgrupp i Uganda, mai‑mai‑milisen i Katanga samt gruppen Mouvement populaire d’autodéfense (MPA). Trots att vissa stridande parter har demobiliserats sedan 2010, och i vissa fall delvis integrerats med den kongolesiska armén (FARDC), är situationen fortfarande otrygg. Användningen av ”frågan om etnicitet” som ett politiskt verktyg i regionen har kraftigt underblåst konflikterna och fortsätter att splittra territorierna.

E.  Våldet har ytterligare ökat sedan början av 2016. Måndagen den 13 juni 2016 meddelade den kongolesiska armén att sex ugandiska rebeller ur de allierade demokratiska styrkorna (ADF) och en kongolesisk soldat hade dödats vid en sammandrabbning i Beni-regionen i östra Kongo. Efter ett relativt lugn har våldshandlingarna igen ökat sedan början av maj 2016. Natten mellan den 3 och 4 maj 2016 ska 17 personer ha dödats i ett knivdåd i byn Eringeti som ligger 60 km nordost om Beni och 200 meter från Monuscos två läger. Massakrerna i Beni-regionen ska ha lett till ett hundratal dödsoffer mellan februari och maj 2016.

F.  Den kongolesiska regeringen och Monusco tillskriver dessa massakrer de allierade demokratiska styrkorna (ADF), men flera experter och icke-statliga organisationer är ”försiktigare”, eftersom ”officiella” styrkor kan ha varit inblandade. I en konfidentiell rapport från FN:s sanktionskommitté, vilken lades fram i mitten av maj 2016, anklagar den grupp experter som sammanställt rapporten den kongolesiska militären och en general som står nära president Joseph Kabila för planeringen och genomförandet av grymheterna. Aktivister inom civilsamhället och oppositionen kritiserar Monuscos och regeringens delaktighet och bristande agerande i samband med dessa attacker. Sedan massakrerna har flera demonstrationer där man krävt rättvisa ägt rum och vissa har skingrats med våld. Oppositionsmedlemmar fortsätter att utsättas för förtryck.

G.  Den 1 och 2 juni 2016 reste medlemmar av medborgarfronten 2016 (oppositionen) till Haag för att begära att Internationella brottmålsdomstolen skulle utreda dessa massakrer och den officiella arméns soldaters inblandning. Domstolen ombads också utreda övergreppen mot demonstranter från oppositionen i samband med valprocessen.

H.  Flera krigsbrott, brott mot mänskligheten, omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna, ökat förtryck av motståndare, otaliga våldtäkter av kvinnor och unga flickor samt massiva folkfördrivningar har ägt rum. Våldtäkterna i Demokratiska republiken Kongo uppskattas officiellt orsakat minst 200 000 offer sedan 1996. Siffran är utan tvekan mycket större, eftersom många våldtäkter aldrig anmäls. Våldtäkt är ett vapen i krig som används av alla stridande parter, inbegripet de officiella arméstyrkorna. Tvångsrekrytering, i synnerhet av barn som tvingas bli kombatantter, är ett vanligt fenomen i Demokratiska republiken Kongo.

I.  Den reguljära kongolesiska armén (FARDC) anklagas regelbundet för övergrepp. Regeringen antog i oktober 2012 en handlingsplan för att få ett slut på rekryteringen av barn, sexuellt våld och andra allvarliga kränkningar av barnets rättigheter som armé- och säkerhetsstyrkor gör sig skyldiga till. Problemen kvarstår dock och straffrihet är normen.

J.  Monusco (FN:s stabiliseringsuppdrag i Demokratiska republiken Kongo), som inrättades 1999, har misslyckats totalt i sina insatser när det gäller att förbättra situationen för civilbefolkningen som hårt drabbats av kriget, och Monuscos stöd till den nationella kongolesiska armén (FARDC) har endast bidragit till att öka FARDCs brottsliga handlingar. Det militära samarbetet mellan Monusco och FARDC upphävdes tillfälligt i februari 2015, men den 2 mars 2016 beslutade FN att återuppta det militära stödet till regeringsstyrkorna.

K.  Det finns en stor mängd naturresurser (guld, kasiterit, coltan, metangas m.m.) i Demokratiska republiken Kongo, och särskilt i landets östra delar utnyttjas dessa resurser ständigt på ett olagligt sätt. Dessutom kontrolleras resurserna ofta av väpnade paramilitära grupper, vilket bidrar till att finansiera och upprätthålla konflikten och utgör en källa till otrygghet för hela regionen.

L.  De transnationella företagen finansierar den väpnade konflikten för att kunna fortsätta att exploatera marken i Demokratiska republiken Kongo. Denna företeelse har vid flera tillfällen fördömts i FN:s rapporter. Ibrahim Thiaw, vice verkställande direktör för FN:s miljöprogram (PNUE), tillkännagav i april 2015 att naturresurser för över en miljard US-dollar exploateras årligen och att merparten av vinsten – upp till 98% av intäkterna – går till internationella koncerner, medan återstående 2 % försörjer inhemska väpnade grupper.

M.  Internationella finansinstitut har genom sina strukturanpassningsplaner ytterligare försvagat landet genom att göra det till ett rättsligt paradis och ett skatteparadis för multinationella företag, i synnerhet inom gruvsektorn. Nedmonteringen av pelarna för den kongolesiska ekonomin och uppsägningen av tusentals arbetstagare med koppling till internationella institutioner, varav i första hand Världsbanken, har berövat befolkningen försörjningsmöjligheter och försämrat deras levnadsvillkor. Detta har gynnat stora industrikoncerner, huvudsakligen från västvärlden, som kunnat lägga beslag på resurser och ta över ekonomin.

N.  Livsmedelspriserna har gått upp kraftigt sedan konflikten inleddes, vilket ytterligare förvärrar fattigdomen och den otrygga livsmedelsförsörjningen för lokalbefolkningen och instabiliteten i regionen. Situationen förvärras dessutom av att de multinationella företagen ägnar sig åt markrofferi med regeringens goda minne.

O.  Växande arbetslöshet, försämrade sociala villkor och ökad fattigdom bland befolkningen är de faktorer som bidrar till instabiliteten i regionen.

1.  Europaparlamentet fördömer allt våld, alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna och allt sexuellt våld. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med alla de befolkningar som lidit under de år konflikterna pågått. Parlamentet upprepar sin kritik mot att ”frågan om etnicitet” utnyttjas som ett politiskt verktyg. Denna instrumentalisering har lett till miljontals offer i regionen och syftar endast till att splittra befolkningen.

2.  Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över det våld som på nytt blossat upp i landets östra del och kräver att en internationell och oberoende utredning genomförs i syfte att fastställa varje parts skuld, inbegripet Monuscos och den officiella arméns, i dessa massakrer. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att en gång för alla vidta alla nödvändiga konkreta åtgärder för att få ett slut på folkmordet och utnyttjandet av resurserna och ge offren i konflikten upprättelse.

3.  Europaparlamentet uttrycker också sin oro över det fortsatta våldet i en situation där val är nära förestående. Parlamentet kräver att alla de personer som godtyckligt hålls frihetsberövade omedelbart och villkorslöst friges och att rättsliga och polisiära trakasserier mot oppositionsmedlemmar upphör.

4.  Europaparlamentet anser att bekämpande av straffrihet när det gäller kränkningar av mänskliga rättigheter och ekonomisk brottslighet är en nödvändig förutsättning för ett återupprättande av freden i Demokratiska republiken Kongo.

5.  Europaparlamentet uttrycker särskild oro över kvinnornas situation i landet och över de brott och den diskriminering de utsätts för. Parlamentet bedömer att myndigheterna och det internationella samfundet måste öka sina ansträngningar för att få slut på massvåldtäkterna som används som ett instrument i krigsföringen, garantera tillgång till offentlig och gratis hälso- och sjukvård, i synnerhet till allmän sjuk- och hälsovård, preventivmedel och abort samt främja en verklig jämställdhet mellan kvinnor och män.

6.  Europaparlamentet anser vidare att myndigheterna och det internationella samfundet måste se till man får ett slut på fenomenet med barnsoldater.

7.  Europaparlamentet fördömer det faktum att den kongolesiska befolkningens grundläggande behov systematiskt offras till förmån för multinationella företags och utländska makters ekonomiska och geopolitiska intressen.

8.  Europaparlamentet anser att den dramatiska situationen i östra delen av Demokratiska republiken Kongo endast kan lösas på ett hållbart sätt om åtgärder vidtas som leder till att befolkningen äntligen kan dra nytta av naturresurserna. Parlamentet framhåller att detta kräver att landet återvinner sin överhöghet över sina naturrikedomar genom att införa kontroll över utländska transnationella företags verksamhet och utveckla nationell infrastruktur för att exploatera, förädla och saluföra sina råvaror. Detta innebär att alla gruv- och skogskontrakt ses över och hävs i enlighet med artikel 56 i den kongolesiska konstitutionen så att dessa rikedomar blir till nytta för så många som möjligt och inte för en minoritet.

9.  Europaparlamentet upprepar nödvändigheten av att garantera Demokratiska republiken Kongo rätten till livsmedelssuveränitet, vilket omfattar lantbrukares rätt att producera mat för folket, genom att sätta stopp för markrofferiet och se till att lantbrukarna har tillgång till jorden, utsädet och vattnet.

10.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet och i synnerhet ”kreditgivande” länder i förhållande till Demokratiska republiken Kongo (särskilt Belgien), att avskaffa alla hinder för utveckling i Demokratiska republiken Kongo, och därmed alla hinder för fred, genom att avskriva de skulder och räntor på skulder som landet fortsätter att betala, och ersätta frihandelsavtal och strukturanpassningsplaner med ett verkligt och internationellt samarbete där de grundläggande mänskliga rättigheterna och den kongolesiska statens suveränitet respekteras. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo att kräva att landets skuldsättning granskas och att alla orättmätiga fordringar från utländska borgenärer annulleras i syfte att helt och hållet avskriva skulden och i syfte att tillgodose befolkningens grundläggande mänskliga behov.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att öka det ekonomiska stödet och humanitära biståndet för att tillgodose befolkningens akuta behov. Parlamentet begär att unionens och medlemsstaternas bistånd ska ges i gåvoform och inte som lån, för att inte skuldbördan ska öka. Parlamentet beklagar djupt att flera av Europeiska unionens medlemsstater inte uppnått sitt mål om att ge 0,7 % av sitt BNP för detta ändamål och att vissa sänkt sin procentandel för utvecklingsbiståndet. Parlamentet beklagar djupt att medlemsstaterna inte lika mycket som förr deltar i livsmedelsbiståndsprogrammen, och yrkar på att utvecklingsbiståndet inte ska få bli ett verktyg för gränsstängning och gränskontroll eller för att utverka garantier för återtagande av migranter. Parlamentet kräver att det bistånd som EU och medlemsstaterna tilldelar Demokratiska republiken Kongo i första hand ska användas för att lösa de problem som hänför sig till den djuprotade ojämlikheten, fattigdomen, den kroniska undernäringen, tillgången till offentlig hälso- och sjukvård och offentliga tjänster, särskilt till allmän och reproduktiv hälso- och sjukvård, samt för förverkligandet av målen för hållbar utveckling. Parlamentet kräver vidare att livsmedelsbiståndet ska höjas och i första hand riktas till inköp av livsmedel åt lokala bönder.

12.  Europaparlamentet bekräftar än en gång att europeiska företag med verksamhet i tredjeländer fullständigt måste rätta sig efter internationella människorättsnormer. Medlemsstaterna uppmanas således att se till att de företag som omfattas av deras nationella rätt inte åsidosätter de mänskliga rättigheterna eller sociala eller hälso- eller miljörelaterade normer som gäller för dem då de startar eller bedriver verksamhet i ett tredjeland. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta lämpliga åtgärder mot europeiska företag som inte respekterar dessa normer eller som inte på ett tillfredsställande sätt kompenserar offren för sådana människorättskränkningar som direkt eller indirekt omfattas av deras ansvar.

13.  Europaparlamentet uppmanar rådet att snabbt uppnå en kompromiss med parlamentet inom ramen för de pågående trepartsförhandlingarna om en bindande förordning om konfliktmineraler, och kräva att smältverk, raffinaderier och europeiska metallimportörer, inbegripet tillverkare av slutprodukter såsom bilar och smarttelefoner, tillämpar strikta regler i sina leveranskedjor i syfte att få ett slut på finansieringen av väpnade grupper och våldshandlingarna i konfliktområdena.

14.  För Demokratiska republiken Kongos vidkommande efterlyser Europaparlamentet särskilt en oberoende utredning av de europeiska företagens respekt för de sociala och miljömässiga normerna, i synnerhet i fråga om naturresurser, och av dessa företags eventuella kopplingar till finansieringen av väpnade grupper. På samma sätt vill parlamentet att det görs en internationell utredning som kan bringa klarhet i beskyllningarna om sambandet mellan strukturanpassningsplanerna, det finansiella stödet från internationella finansinstitut och de brott som begås i landet.

15.  Europaparlamentet motsätter sig alla försök att utkontraktera EU:s migrationspolitik till tredjeländer. Parlamentet fördömer det faktum att Rabatprocessen, i vilken Demokratiska republiken Kongo är part, inte i något fall tillåter att man tar itu med de underliggande orsakerna till migration utan endast främjar återsändnings- och återtagningspolitik. Parlamentet anser att denna politik står i strid med rätten till fri rörlighet och asylrätten. Parlamentet kräver i detta avseende ett omedelbart stopp i förhandlingarna med Demokratiska republiken Kongo inom ramen för Rabatprocessen.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionen, regeringarna i länderna i området kring de stora sjöarna, Demokratiska republiken Kongos president, premiärminister och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s människorättsråd och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

 

Rättsligt meddelande