Förfarande : 2016/2936(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-1132/2016

Ingivna texter :

B8-1132/2016

Debatter :

PV 26/10/2016 - 17
CRE 26/10/2016 - 17

Omröstningar :

Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0424

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 274kWORD 74k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-1122/2016
19.10.2016
PE589.732v01-00
 
B8-1132/2016

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om nukleärt säkerhetsskydd och icke-spridning (2016/2936(RSP))


Urmas Paet, Petras Auštrevičius, Dita Charanzová, Gérard Deprez, Fredrick Federley, Ivan Jakovčić, Ilhan Kyuchyuk, Valentinas Mazuronis, Louis Michel, Javier Nart, Jozo Radoš, Marietje Schaake, Pavel Telička, Hilde Vautmans för ALDE-gruppen

Europaparlamentets resolution om nukleärt säkerhetsskydd och icke-spridning (2016/2936(RSP))  
B8-1132/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2010 om fördraget om icke-spridning av kärnvapen(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2013 om rekommendationerna från konferensen om utvärdering av icke-spridningsfördraget (NPT) avseende upprättande av en massförstörelsevapenfri zon i Mellanöstern(2),

–  med beaktande av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003,

–  med beaktande av att icke-spridningsfördragets översynskonferens 2015 inte lyckades enas om ett slutligt dokument,

–  med beaktande av rådets slutsatser om den nionde översynskonferensen mellan parterna i fördraget om icke-spridning av kärnvapen (8079/2015),

–  med beaktande av de dokument som antogs våren 2016 vid toppmötet om nukleärt säkerhetsskydd i Washington,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2310 (2016) om 20-årsdagen för fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBT),

–  med beaktande av Tbilisi-förklaringen från 1977, som antogs enhälligt av OSSE:s parlamentariska församling,

–  med beaktande av G7-gruppens uttalande av den 11 april 2016 om icke-spridning och nedrustning som utfärdades i Hiroshima (Japan),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 13 december 2011 om upprättande av en kärnvapenfri zon i Mellanösternregionen (A/RES/66/61),

–  med beaktande av rådets beslut 2012/422/Gusp av den 23 juli 2012 till stöd för en process för att upprätta en zon i Mellanöstern som är fri från kärnvapen och alla andra slags massförstörelsevapen(3),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES/70/33 av den 7 december 2015 om att driva på de multilaterala förhandlingarna om kärnvapennedrustning, och av den öppna arbetsgruppens rapport till FN:s generalförsamling, som antogs den 19 augusti 2016 (A/71/371),

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Säkerhetsmiljön i Europeiska unionens grannskap har försämrats avsevärt och blivit mindre förutsägbar. Parlamentet konstaterar att det finns konventionella såväl som okonventionella hot, och att det är både stater och icke-statliga regionala och globala aktörer som ligger bakom dem.

B.  Internationell fred, säkerhet och stabilitet äventyras allvarligt av utvecklingen på olika håll, bland annat de försämrade förbindelserna mellan kärnvapenstater såsom Ryssland, Förenta staterna, Indien, Pakistan och Israel, och den fortsatta utvecklingen av Nordkoreas kärnvapenkapacitet.

C.  Spridningen av biologiska och kemiska former av massförstörelsevapen minimeras och stoppas gradvis med hjälp av en effektiv internationell tillämpning av förbudet och skyldigheterna i konventionen om bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen (BTWC) från 1972 och konventionen om kemiska vapen (CWC). Spridningen av massförstörelsekärnvapen och deras bärare utgör emellertid ett av de allvarligaste problemen för världssamfundet.

D.  I januari 2016 hade nio stater – Förenta staterna, Ryssland, Storbritannien, Frankrike, Kina, Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea – sammanlagt omkring 15 395 kärnvapen, jämfört med omkring 15 850 stycken 2015.

E.  Arbetet med att hindra terroristorganisationer och fler stater från att införskaffa eller använda kärnvapen, och insatserna för att reducera och avskaffa alla kärnvapenarsenaler samt att gå mot en värld utan kärnvapen måste prioriteras.

F.  Inga framsteg har gjorts i fråga om de konkreta åtgärder för kärnvapennedrustning som man enades om vid icke-spridningsfördragets översynskonferens 2010. Denna konferens ledde till ett förnyat fokus på de humanitära konsekvenserna av kärnvapen.

G.  Man måste ständigt prioritera en ytterligare stärkning av de viktigaste målen för icke-spridning och nedrustning i icke-spridningsfördragets tre pelare, dvs. icke-spridning, nedrustning och samarbete om fredlig användning av kärnenergi.

H.  Kärnvapenstater som har undertecknat icke-spridningsfördraget moderniserar och förbättrar sina kärnvapenarsenaler och skjuter upp åtgärder för att reducera eller avskaffa dessa arsenaler och distansera sig från den militära doktrinen om kärnvapenavskräckning.

I.  Ryssland och Förenta staterna fortsätter att genomföra det nya fördraget om minskning av strategiska vapen (Start), som kommer att löpa ut 2021. Förenta staternas formella förslag om att inleda nya förhandlingar om ett avtal efter det nya Start-avtalet har inte besvarats av Ryssland, och hittills har inga förhandlingar om en uppföljning av det nya Start-avtalet inletts för att diskutera en reducering av icke-strategiska såväl som strategiska kärnvapen med målet att avskaffa dem.

J.  Kärnvapenprov och/eller andra kärnsprängningar utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet och undergräver systemet för global nedrustning och icke-spridning. Fördraget om förbud mot kärnsprängningar är det effektivaste formella sättet att förbjuda kärnvapenprov och andra kärnsprängningar. I år är det 20 år sedan man inledde undertecknandet av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar den 24 september 1996.

K.  Trots alla ansträngningar för att sammankalla konferensen om upprättandet av en zon fri från kärnvapen och alla andra massförstörelsevapen i Mellanöstern senast i december 2012, i enlighet med överenskommelsen mellan parterna i icke-spridningsfördraget vid icke-spridningsfördragets översynskonferens 2010, har konferensen inte hållits.

L.  Skyddet av och säkerheten för de amerikanska kärnvapen som är utplacerade i Turkiet har utsatts för skärpt granskning till följd av den väpnade konflikten i Syrien.

M.  Vapenkontroll- och icke-spridningsavtal är en viktig del av Europas säkerhetsordning efter det kalla kriget, som nu ser allt skörare ut efter Rysslands angrepp på Ukraina.

N.  Den 5 december 2015 var det 20 år sedan samförståndsavtalet från Budapest undertecknades. Ukraina har respekterat alla bestämmelser i avtalet och agerat proaktivt i frågor rörande nedrustning och icke-spridning av kärnvapen, i motsats till Ryssland, som har brutit mot sina åtaganden genom att ockupera delar av Ukrainas territorium (Krim) och inleda ett väpnat angrepp i östra Ukraina. Denna situation har skapat ett farligt prejudikat där den stat som hade garanterat Ukrainas säkerhet till följd av Ukrainas beslut att ansluta sig till icke-spridningsfördraget som en kärnvapenfri stat kränkte Ukrainas suveränitet och territoriella integritet samt undergrävde och allvarlig skadade inte bara trovärdigheten hos instrumentet som helhet utan också de negativa säkerhetsgarantier som tillhandahölls av kärnvapenstaten, liksom själva icke-spridningsfördraget och tanken med att driva på en global kärnvapennedrustning och icke-spridning på grundval av internationell rätt och multilaterala avtal.

O.  Ryssland har i Kaliningrad placerat ut kortdistansmissiler av typ Iskander som kan bära kärnvapen i syfte att genomföra övningar och överflygningar med system som kan bestyckas med kärnvapen, och Rysslands beslut att upphäva det avtal om bortskaffande och hantering av plutonium som ingicks med Förenta staterna 2000 har förstärkt oron över att Ryssland i allt högre grad ser kärnvapen som ett alternativ.

P.  EU spelar en viktig roll som part i den gemensamma övergripande handlingsplan som man enats om med Iran och som ordinarie ledamot i den gemensamma kommission som övervakar genomförandet av avtalet.

Q.  Den 9 september 2016 genomförde Nordkorea sin femte kärnsprängning, bara några månader efter sprängningen den 6 januari 2016. Denna provsprängning, som Nordkorea hävdade var ett lyckat vätebombsprov, utgör en uppenbar överträdelse av landets internationella skyldigheter enligt FN:s säkerhetsråds resolutioner och Syd- och Nordkoreas gemensamma förklaring om kärnvapennedrustning på Koreahalvön, enligt vilken de två länderna inte ska utveckla eller inneha några kärnvapen. Spridningen av alla massförstörelsevapen, men framför allt av kärnvapen samt bärare av dessa, utgör ett hot mot den internationella freden och säkerheten. Nordkorea tillkännagav 2003 sitt utträde ur fördraget om icke-spridning av kärnvapen och har sedan 2006 genomfört kärnsprängningar, och 2009 meddelade man officiellt att man hade utvecklat kärnvapen i avskräckande syfte, vilket innebär att hotet mot grannländerna i nordöstra Asien och mot internationell fred och säkerhet har förstärkts.

R.  I den europeiska säkerhetsstrategin från 2003 framgår det att spridningen av massförstörelsevapen eventuellt är det största hotet mot vår säkerhet, inklusive risken för en kapprustning med massförstörelsevapen, och att EU är fast beslutet att uppnå en universell anslutning till multilaterala fördrag och att stärka fördragen och deras kontrollbestämmelser. I EU:s globala strategi från 2016 står det ingenting om massförstörelsevapen, icke-spridning eller vapenkontroll.

S.  Inför icke-spridningsfördragets översynskonferens 2015 kunde EU tyvärr inte komma fram till en gemensam ståndpunkt om kärnvapennedrustning, och tillstod för första gången att ”olika åsikter” uttrycktes om konsekvenserna av att behålla kärnvapen, och man misslyckades vid konferensen 2015 att anta ett slutligt dokument till följd av oenighet i fråga om fortsatta regionala insatser för att upprätta en zon i Mellanöstern som är fri från massförstörelsevapen.

T.  EU har åtagit sig att använda alla tillgängliga instrument för att förebygga, avvärja, hejda och om möjligt avveckla spridningsprogram som inger oro på global nivå, vilket tydligt kommer till uttryck i EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över att den regionala och internationella säkerheten blir allt sämre, att kärnvapen på nytt aktualiseras i detta sammanhang och att det inte vidtas några effektiva åtgärder för nedrustning och icke-spridning.

2.  Europaparlamentet uppmanar alla kärnvapenstater att vidta konkreta provisoriska åtgärder för att minska risken för kärnvapensprängningar, bland annat genom att minska kärnvapnens insatsberedskap och överföra dem från att vara utplacerade till att finnas i lager, samt genom att begränsa kärnvapnens roll i militära doktriner och snabbt skära ned på alla sorters kärnvapen.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin stora oro över de eventuella överträdelserna av avtalet om medeldistanskärnvapen.

4.  Europaparlamentet stöder toppmötet om nukleärt säkerhetsskydd 2016 och erkänner att olovlig handel med och användning av kärnmaterial är ett omedelbart och allvarligt hot mot den globala säkerheten, och ser fram emot att man ska nå fram till att allt kärnvapenmaterial av vapenkvalitet fullständigt kan spåras och säkras.

5.  Europaparlamentet välkomnar slutförandet av arbetet i FN:s öppna arbetsgrupp för att driva på de multilaterala förhandlingarna om kärnvapennedrustning enligt FN:s generalförsamlings resolution A/RES/70/33. Parlamentet välkomnar rekommendationerna till FN:s generalförsamling i arbetsgruppens slutrapport (A/71/371) som antogs med stort stöd den 19 augusti 2016. Rekommendationerna handlade om att under 2017 sammankalla en konferens som är öppen för alla länder, för att förhandla fram ett rättsligt bindande instrument med förbud mot kärnvapen, i syfte att avskaffa dem helt. Parlamentet är medvetet om att detta kommer att stärka de mål och skyldigheter avseende icke-spridning och nedrustning som föreskrivs i icke-spridningsfördraget, och bidra till att skapa förutsättningarna för global säkerhet och en värld utan kärnvapen.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att stödja sammankallandet till en sådan konferens 2017 och delta konstruktivt i dess överläggningar, och uppmanar den höga representanten, Federica Mogherini, och Europeiska utrikestjänsten att bidra konstruktivt till överläggningarna vid 2017 års förhandlingskonferens.

7.  Europaparlamentet påminner om att det är 20 år sedan som undertecknandet av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBT) inleddes den 23 september 1996, och understryker att ett universellt, internationellt och verkligt kontrollerbart fördrag om förbud mot provsprängningar är det mest effektiva sättet att förbjuda kärnvapenprovsprängningar och alla andra kärnsprängningar.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de återstående staterna i förteckningen i bilaga II till CTBT, vars ratificering krävs för att fördraget ska kunna träda i kraft, att snarast underteckna och/eller ratificera det, så att detta mycket viktiga internationella instrument kan få fullständig rättsverkan utan ytterligare dröjsmål, och välkomnar i detta sammanhang antagandet av FN:s säkerhetsråds resolution 2310 (2016).

9.  Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning för de stora framsteg som den förberedande kommissionen vid organisationen för CTBT har åstadkommit genom att slutföra och driva sitt effektiva internationella övervakningssystem, som även utan fördragets ikraftträdande bidrar till regional stabilitet som en viktig förtroendeskapande åtgärd, stärker systemet för icke-spridning och nedrustning av kärnvapen och ger ytterligare vetenskapliga och civila fördelar till stater. Parlamentet är övertygat om att den förberedande kommissionen vid organisationen för CTBT kommer att fortsätta att vara beroende av staters finansieringsbidrag för den fortsatta driften av övervakningssystemet.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kärnvapenstater att upphöra med all framtida strategisk planering som är baserad på kärnvapeninsatser. Parlamentet efterlyser en fördjupad dialog med samtliga kärnvapenstater för att få till stånd en gemensam agenda för en stegvis minskning av kärnspetslagren. Parlamentet stöder särskilt de steg som Förenta staterna och Ryssland har tagit för att reducera sina utplacerade kärnvapen i enlighet med det nya Start-avtalet.

11.  Europaparlamentet är medvetet om att man genom att avlägsna kärnstridsspetsar avsedda för insats på kort distans eller som taktiska kärnvapen från det europeiska territoriet skulle kunna bidra positivt till att skapa förutsättningar för att upprätta fler kärnvapenfria zoner, och på så sätt bidra till uppfyllandet av icke-spridnings- och nedrustningsskyldigheterna i icke-spridningsfördraget, och samtidigt skapa ett prejudikat för ytterligare kärnvapennedrustning.

12.  Europaparlamentet lovordar upprättandet av kärnvapenfria zoner som ett positivt steg i riktning mot en kärnvapenfri värld. Parlamentet anser i detta sammanhang att en kärnvapenfri zon i Mellanöstern skulle spela en avgörande roll i strävan att uppnå varaktig och allomfattande fred i regionen. Parlamentet är i detta sammanhang mycket besviket över misslyckandet med att under 2012 hålla den konferens om upprättande av en zon i Mellanöstern som är fri från massförstörelsevapen som fått sitt mandat genom icke-spridningsfördraget.

13.  Europaparlamentet stöder ytterligare åtgärder för att stärka Internationella atomenergiorganets (IAEA) mandat, däribland att göra tilläggsprotokollen till IAEA:s avtal om skyddsåtgärder allmänt giltiga, och andra steg för att utveckla förtroendeskapande åtgärder.

14.  Europaparlamentet anser att den gemensamma övergripande handlingsplanen, det så kallade kärnteknikavtalet med Iran, var ett påtagligt framsteg för multilateral diplomati, och särskilt för europeisk diplomati, som inte bara bör möjliggöra en märkbar förbättring i relationerna mellan EU och Iran, utan även bidra till att främja stabilitet i hela regionen. Parlamentet anser att alla parter nu ansvarar för att avtalet genomförs strikt och fullständigt. Parlamentet välkomnar inrättandet av den gemensamma kommissionen bestående av representanter för Iran och E3/EU+3 (Kina, Frankrike, Tyskland, Ryssland, Förenade kungariket och Förenta staterna) med den höga representanten. Parlamentet stöder till fullo den höga representanten i hennes roll som samordnare av den gemensamma kommission som har inrättats enligt den gemensamma övergripande handlingsplanen, och anser att ett strikt och fullständigt genomförande av handlingsplanen fortsätter att vara av yttersta vikt.

15.  Europaparlamentet fördömer de senaste kärnsprängningarna i Nordkorea och landets avvisande av de olika resolutionerna från FN:s säkerhetsråd, inklusive den senaste från den 2 mars 2016 (2070). Parlamentet uppmanar med kraft Nordkorea att avstå från fler provokativa handlingar genom att överge sina program för kärnvapen och ballistiska robotar på ett fullständigt, verifierbart och oåterkalleligt sätt, att upphöra med all relaterad verksamhet och att omedelbart fullgöra alla sina internationella förpliktelser, däribland resolutionerna från FN:s säkerhetsråd och IAEA:s styrelse, samt andra internationella normer för nedrustning och icke-spridning och att återgå till förhandlingsbordet. Parlamentet uppmanar Nordkorea att utan dröjsmål underteckna och ratificera fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar. Parlamentet bekräftar sin önskan om en diplomatisk och politisk lösning på den nordkoreanska kärnvapenfrågan, och uppmanar med kraft Kina att, som ständig medlem i FN:s säkerhetsråd, utöva kontinuerligt tryck på Nordkorea.

16.  Europaparlamentet välkomnar införandet av klausuler om icke-spridning av massförstörelsevapen i EU:s avtal med tredjeländer och handlingsplaner. Parlamentet påpekar att sådana åtgärder måste genomföras av EU:s samtliga partnerländer, utan undantag.

17.  Europaparlamentet välkomnar att EU har lagt fram sin globala strategi och uppmanar med kraft utrikestjänsten att som en uppföljningsåtgärd uppdatera och utvidga EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen från 2003 och de nya handlingslinjerna från 2009, med beaktande av ovan nämnda frågor och problem, i syfte att göra EU till en drivande kraft i fråga om att stärka och driva på multilaterala avtal om nedrustning och icke-spridning av kärnvapen.

18.  Europaparlamentet välkomnar regelbundna diskussioner om dessa frågor i EU-konsortiet för icke-spridning och andra organisationer i civilsamhället och tankesmedjor, och uppmanar EU-konsortiet för icke-spridning att utöka sin agenda till att omfatta nedrustningsöverväganden på lika villkor.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till medlemsstaterna, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, FN:s generalsekreterare, FN:s högkommissarie för nedrustningsfrågor, organisationen för fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar och IAEA:s generaldirektör.

(1)

EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 77.

(2)

EUT C 440, 30.12.2015, s. 97.

(3)

EUT L 196, 24.7.2012, s. 67.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy