Förslag till resolution - B8-1136/2016Förslag till resolution
B8-1136/2016

FÖRSLAG TILL RESOLUTION om transfetter

19.10.2016 - (2016/2637(RSP))

till följd av frågorna för muntligt besvarande B8-1801/2016 och B8-1802/2016
i enlighet med artikel 128.5 i arbetsordningen

Mireille D’Ornano, Sylvie Goddyn, Jean-François Jalkh för ENF-gruppen

Förfarande : 2016/2637(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
B8-1136/2016
Ingivna texter :
B8-1136/2016
Omröstningar :
Antagna texter :

B8-1136/2016

Europaparlamentets resolution om transfetter

(2016/2637(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, särskilt artikel 30.7[1],

–  med beaktande av kommissions rapport till Europaparlamentet och rådet av den 3 december 2015 om transfetter i livsmedel och i EU-befolkningens samlade kostintag (COM(2015)0619),

–  med beaktande av det gemensamma forskningscentrumets rapport Trans fatty acids in Europe: where do we stand? A synthesis of the evidence: 2003-2013,

–  med beaktande av WHO:s publikationer The effectiveness of policies for reducing dietary trans fat: a systematic review of the evidence[2], Eliminating trans fats in Europe – A policy brief[3] och Effect of trans-fatty acid intake on blood lipids and lipoproteins: a systematic review and meta-regression analysis[4],

–  med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om transfetter (O-000105/2016 – B8-1801/2016 och O-000106/2016 – B8-1802/2016),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Transfetter är en särskild typ av omättade fetter.

B.  Transfetter finns naturligt i livsmedel som erhålls från idisslare, såsom mejeriprodukter och kött, och i vissa växter och produkter av vegetabiliskt ursprung (purjolök, ärter, sallad, rapsolja), men i huvudsak hittar man dem i industriellt framställda delvis härdade vegetabiliska oljor (växtoljor till vilka man har tillsatt väteatomer och som används för stekning, bakning och i bearbetade livsmedel för att förlänga hållbarheten).

C.  Fransk gastronomi lagad med animaliskt fett, inklusive transfetter, erkänns som ett immateriellt kulturarv av Unesco och är välkänt för den så kallade franska paradoxen.

D.  Det största intaget av transfetter sker därför vid konsumtion av industriellt framställda delvis härdade vegetabiliska oljor som industrin använder i många olika drycker och livsmedel (såväl färdigförpackade som oförpackade, såsom livsmedel som säljs i lösvikt eller som serveras i restaurang- och cateringtjänster).

E.  Den mänskliga konsumtionen av naturligt förekommande transfetter som erhålls från idisslare är i allmänhet låg, och WHO indikerar att dessa naturligt förekommande transfetter sannolikt inte utgör någon hälsorisk vid en normal kosthållning på grund av det jämförelsevis låga intaget.

F.   Transfetter finns naturligt i bröstmjölk.

G.  Denna resolution avser endast industriellt framställda fettsyror.

H.  Många restauranger och snabbmatskedjor använder transfetter för fritering eftersom de är billiga och kan återanvändas många gånger i kommersiella fritöser.

I.  Ytterligare transfetter tillsätts eller bildas när vissa typer av livsmedel tillreds (till exempel kex, kakor, salta snacks och friterade livsmedel).

J.  Den utbredda konsumtionen av industriellt framställda delvis härdade vegetabiliska oljor har associerats med ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar (mer än någon annan långsiktig faktor), infertilitet, endometrios, gallsten, Alzheimers sjukdom, diabetes, fetma och vissa cancersjukdomar.

K.  De hälsorisker som är förknippade med konsumtion av transfetter är väl dokumenterade, eftersom den nordamerikanska sockerindustrin finansierade forskningsprogram om lipider för att koppla kardiovaskulära hälsoproblem till fettkonsumtion.

L.  Medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att bekämpa orsakerna till fetma.

M.  Ett högt intag av transfetter ökar risken att utveckla kranskärlssjukdom (mer än något annat näringsämne, räknat per kalori) – en sjukdom som lågt räknat orsakar ungefär 660 000 dödsfall om året i EU, det vill säga ungefär 14 procent av alla dödsfall.

N.  WHO rekommenderar mer specifikt att konsumtionen av transfetter bör vara mindre än en procent av det dagliga energiintaget[5].

O.  Det amerikanska livsmedelsverket FDA konstaterade i juni 2015 att delvis härdade oljor i allmänhet inte anses säkra för användning i livsmedel.

P.  Tillgången till uppgifter för hela EU är begränsad, men i en färsk undersökning sammanställs uppgifter från nio EU-länder där det visar sig att det dagliga genomsnittsintaget av transfetter är mindre än en procent av det dagliga energiintaget, men att högre intag förekommer i vissa befolkningsgrupper i vissa av dessa medlemsstater[6].

Q.  Trots en rapporterad minskning av transfetter i vissa livsmedel bekräftar en analys av de senaste allmänt tillgängliga uppgifterna att det fortfarande finns ett antal livsmedel med höga halter av transfetter, det vill säga mer än 2 gram transfett per 100 gram fett (till exempel kakor och popcorn med runt 40–50 gram transfett per 100 gram fett, liksom oförpackade livsmedel såsom bageriprodukter) på vissa livsmedelsmarknader i EU.

R.  Internationella undersökningar visar att åtgärder för att begränsa halten av transfetter i livsmedel innebär att transfetthalten minskas utan att den totala fettmängden ökar. Sådana åtgärder är genomförbara, uppnåeliga och kommer sannolikt att ha en positiv effekt på folkhälsan.

S.  Det sorgliga faktum att endast var tredje konsument i EU har kännedom om transfetter tyder på att märkningsåtgärderna inte har varit effektiva och att man behöver arbeta mer med upplysning via utbildningssystemet och i mediekampanjer.

T.  Halten av transfetter i livsmedel regleras inte i EU:s lagstiftning, och det finns inte heller något krav på märkning.

U.  I Österrike, Danmark, Lettland och Ungern finns det lagstiftning som begränsar halten av transfetter i livsmedel, medan de flesta andra medlemsstater har valt frivilliga åtgärder, såsom självreglering, kostrekommendationer eller sammansättningskriterier för vissa traditionella produkter.

V.  För att förstå skillnaderna mellan de olika typerna av fett krävs tekniska kunskaper som konsumenterna inte enkelt kan tillägna sig. I det här fallet räcker det inte med märkning för att skydda människors hälsa.

W.  Nyligen genomförda undersökningar har visat att personer med högre socioekonomisk status har sundare kostvanor än personer med lägre socioekonomisk status och att denna skillnad har ökat i takt med de växande sociala skillnaderna. Den åtstramningspolitik som medlemsstaterna bedriver efter påtryckningar av kommissionen har ökat fattigdomen och gjort det svårare att få tillgång till nyttiga lokalt producerade livsmedel.

X.  Transfetter tenderar att användas främst i billigare livsmedel, och eftersom människor med lägre inkomster oftare köper billigare livsmedel med högre halter av transfetter ökar risken för allt större ojämlikheter i hälsa.

Y.  Lämpliga beslut bör fattas av medlemsstaterna för att minska intaget av industriella transfetter.

Z.  Hälsoorganisationer, konsumentföreningar, sammanslutningar för vårdpersonal samt livsmedelsföretag har med kraft begärt[7] att mängden industriella transfetter i livsmedel ska begränsas till en nivå som liknar den som de danska myndigheterna har fastställt (dvs. 2 g transfetter per 100 g fett).

AA.  Mjölkkrisen får inte förvärras av ett lagstiftningsförslag om transfetter.

1.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet är mycket oroat över frågan om industriellt framställda transfetter, och uttrycker på nytt sin oro över de risker som fattigdom, och en av fattigdomens konsekvenser, nämligen en alltför stor exponering för transfetter, utgör för människors hälsa.

2.  Europaparlamentet framhåller att USA redan har aviserat att livsmedelstillverkare från och med mitten av 2018 måste avlägsna delvis härdade oljor från produkter som säljs på dess inhemska marknad, mot bakgrund av slutsatsen från 2015 om att transfetter i allmänhet inte anses vara säkra.

3.  Europaparlamentet påminner om att det finns bevis för att gränsvärden för industriellt framställda transfetter kan ge snabba och omfattande hälsovinster.

4.  Europaparlamentet betonar att majoriteten av EU:s befolkning – särskilt de mest utsatta befolkningsgrupperna – saknar information om industriellt framställda transfetter och deras hälsokonsekvenser, vilket kan hindra konsumenter från att göra välgrundade val.

5.  Europaparlamentet är oroat över att sårbara grupper, inklusive lågutbildade och personer med lägre socioekonomisk status, och barn är mer benägna att äta livsmedel som innehåller en högre halt av industriellt framställda transfetter.

6.  Europaparlamentet konstaterar att alla befintliga strategier för att minska transfetter verkar vara knutna till avsevärda minskningar av halten av transfetter i livsmedel, och anser att medlemsstaterna själva bör kunna besluta om vilket gränsvärde som är rätt för dem med beaktande av den lokala matkulturen.

7.  Europaparlamentet påpekar att enligt WHO[8] är en strategi för märkning av transfetter troligtvis den åtgärd som kostar mest att genomföra i praktiken, medan de ekonomiska konsekvenserna av ett förbud mot transfetter har varit minimala i de länder som har infört ett sådant förbud, eftersom genomförande- och övervakningskostnaderna är låga.

8.  Europaparlamentet anser att konsumenternas bristande medvetenhet om de negativa hälsoeffekterna av transfetter gör att en obligatorisk märkning av transfetter är ett viktigt men otillräckligt verktyg jämfört med obligatoriska gränser för att minska EU-befolkningens intag av transfetter.

9.  Europaparlamentet påpekar dessutom i detta avseende att en märkningsstrategi för industriellt framställda transfetter endast berör vissa livsmedel, och att mejeriprodukter, oförpackade livsmedel och restaurangmat inte berörs.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja och uppmuntra livsmedelstillverkare som arbetar med att sänka halten av industriellt framställda transfetter i sina produkter och att framhålla fördelarna med att konsumera lokala mejeriprodukter för att få i sig lipider.

11.  Europaparlamentet noterar i detta sammanhang kommissionens tillkännagivande att den kommer att genomföra en ingående konsekvensbedömning för att utvärdera kostnaderna och fördelarna med de olika gränsvärdesalternativen, och uppmanar kommissionen att ta särskild hänsyn till effekten på små och medelstora företag.

12.  Europaparlamentet uppmanar livsmedelsindustrin att prioritera alternativa lösningar som respekterar hälsonormerna, såsom användning av förbättrade oljor, nya metoder för att modifiera fetter och kombinationer av ingredienser som substitut för transfetter (fibrer, cellulosa, stärkelse, proteinblandningar m.m.). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de åtgärder som är avsedda att begränsa innehållet av transfetter i bearbetade livsmedel inte uppmuntrar till användning av palmolja i produkter, eftersom detta skulle innebära höga miljökostnader såväl som höga sociala kostnader för utvecklingsländerna.

13.  Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att stödja medlemsstaterna för att öka kostkunskaperna, uppmuntra konsumenterna och ge dem möjlighet att välja nyttigare livsmedel samt arbeta med industrin för att uppmuntra till utvecklingen av hälsosammare produkter.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.