FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen för journalister i Turkiet
24.10.2016 - (2016/2935(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Takis Hadjigeorgiou, Marie-Christine Vergiat, Eleonora Forenza, Marisa Matias, Neoklis Sylikiotis, Patrick Le Hyaric, Barbara Spinelli, Tania González Peñas, Xabier Benito Ziluaga, Lola Sánchez Caldentey, Miguel Urbán Crespo, Estefanía Torres Martínez, Ángela Vallina, Malin Björk, Paloma López Bermejo, Merja Kyllönen, Martina Michels, Sofia Sakorafa, Curzio Maltese, Dimitrios Papadimoulis, Kostadinka Kuneva, Stelios Kouloglou, Kostas Chrysogonos, Javier Couso Permuy, Marina Albiol Guzmán för GUE/NGL-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-1162/2016
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Turkiet, särskilt resolutionerna om de årliga lägesrapporterna och resolutionen om yttrandefrihet i Turkiet[1],
– med beaktande av 2015 års rapport om Turkiet från kommissionen (SWD(2015)0216),
– med beaktande av att respekten för rättsstaten, och i synnerhet respekt för yttrandefriheten, står i centrum för EU:s anslutningsprocess,
– med beaktande av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Turkiet utsattes för ett kuppförsök den 15 juli 2016. Över 250 personer dödades i kuppen, som riktades mot grundläggande demokratiska institutioner.
B. Efter kuppförsöket har 2 500 journalister förlorat jobbet och arresteringsorder har utfärdats mot dussintals medieverksamma.
C. Efter kuppförsöket grep den turkiska polisen över 140 journalister, däribland reportrar, redaktörer och mediechefer, som anklagades för att vara ”medlemmar av en terrororganisation”.
D. Ett antal av de journalister som greps efter den 15 juli har senare släppts, men över 90 journalister sitter fortfarande fängslade, många av dem utan formella anklagelser. De fängslade journalisterna har nekats rätten till advokat och de hålls under omänskliga förhållanden där de hotas och misshandlas.
E. I några fall har anhöriga till journalister som håller sig undan eller har flytt gripits och fått sina pass beslagtagna, i syfte att tvinga journalisterna att överlämna sig.
F. På grund av undantagstillståndet, och med förevändningen att de misstänks för ”samarbete” med Gülenrörelsen, har 131 medieföretag, varav 45 tidningar, 16 tv-stationer, 23 radiostationer, 3 nyhetsbyråer, 15 tidskrifter och 29 förlag, exproprierats och/eller stängts.
G. Efter kuppförsöket har de turkiska myndigheterna också stängt pro-kurdiska medieföretag och gripit pro-kurdiska journalister.
H. Efter kuppförsöket har utländska journalister gripits och utvisats.
I. I Turkiet hotas yttrandefriheten ofta, särskilt genom godtycklig och restriktiv tolkning av lagstiftningen, politiska påtryckningar, avskedanden och ofta förekommande rättegångar mot journalister, och allt detta leder också till självcensur. Detta tryck på medierna, särskilt efter kuppförsöket, har lett till att nästan alla medier som är kopplade till oppositionen eller som kritiserar regeringen försvunnit.
J. Redan före kuppförsöket hade Turkiet ett mycket högt antal journalister i fängelse i väntan på rättegång, men sedan juli 2016 är Turkiet världsledande med över 90 journalister i fängelse i dagsläget enligt Europeiska journalistfederationen.
K. Flera EU-institutioner, bl.a. Europaparlamentet och Europeiska rådet, har vid flera tillfällen uttryckt sin oro över den ”bredare definition” av terrorism som nu tillämpas i Turkiet och som gör det möjligt att öka repressionen mot regimkritiker, särskilt journalister, politiska meningsmotståndare och kurder.
L. Ett oberoende rättsväsen är en grundval för rättsstatsprincipen. Enligt uppgifter från European Association of Judges har nästan 3 400 domare fråntagits sitt uppdrag och 2 900 sitter fortfarande i fängsligt förvar.
M. Många av de fängslade har ingen tillgång till advokat.
1. Europaparlamentet fördömer kraftfullt allt oberättigat fängslande av journalister och alla tillfälliga kvarhållanden som motiveras antingen med politiska kriterier eller med grundlösa misstankar om ”hyllande av en terrororganisation”. Parlamentet begär ett omedelbart och villkorslöst frisläppande av alla journalister som fängslats utan bevis på att de personligen varit involverade i något brott respektive utan formella anklagelser.
2. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över pressfrihetssituationen i Turkiet, särskilt friheten för journalister, redaktörer och medieverksamma.
3. Europaparlamentet anser bestämt att undantagstillståndet och de överdrivna och urskillningslösa åtgärderna för att rensa ut alla personer som anses ha koppling till kuppförsöket den 15 juli inte bör användas som ett svepskäl för omotiverat maktmissbruk gentemot allmänheten, journalister och medieföretag.
4. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att – i enlighet med Europakonventionen och Europadomstolens rättspraxis, EU:s regelverk och praxis i EU:s medlemsstater – se över den rättsliga ramen avseende organiserad brottslighet och terrorism samt domstolarnas, säkerhetsstyrkornas och de brottsbekämpande myndigheternas tolkning av denna, i syfte att säkerställa rätten till frihet och säkerhet, rätten till en rättvis rättegång samt yttrandefrihet, mötesfrihet och organisationsfrihet i praktiken.
5. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att omedelbart öppna frekvenserna igen för alla tv- och radio-kanaler och att vidta alla åtgärder som krävs för att journalister ska kunna utföra sitt reporterarbete utan hot, trakasserier eller rädsla för att kastas i fängelse.
6. Europaparlamentet fördömer de turkiska myndigheternas försök att skrämma och utvisa internationella journalister.
7. Europaparlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att avstå från att behandla misstänkta journalisters anhöriga som potentiellt misstänkta och att vidta administrativa eller andra typer av straffåtgärder mot dem, som i fallet med exiljournalisten Can Dündars fru, som greps och fick sitt pass konfiskerat i ett försök att tvinga Can Dündar att återvända till Turkiet.
8. Europaparlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att ta hänsyn till de brottsmisstänkta journalisternas hälsotillstånd och familjesituation när de kvarhålls och förhörs.
9. Europaparlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att ge ansvaret för utfärdande av presskort till en oberoende myndighet som är representativ för journalistyrket i stället för generaldirektoratet för information och medier, som är direkt underställt den turkiska premiärministern.
10. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över situationen för rättsstatsprincipen, demokratin och de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Parlamentet uppmanar med kraft Turkiet att lösa upp de spänningar som efter kuppförsöket präglar det politiska klimatet och som skapar en situation med inskränkningar av yttrandefriheten i medierna och på internet. Parlamentet fördömer även fängslandet av nästan 3 400 domare och det faktum att nästan 2 900 av dem fortfarande är i fängsligt förvar.
11. Europaparlamentet påminner om att en fri och pluralistisk press är ett grundläggande inslag i alla demokratier. Parlamentet påminner de turkiska myndigheterna om att de måste iaktta största omsorg i sina kontakter med medier och journalister eftersom yttrandefriheten och mediefriheten är centrala inslag i ett välfungerande, demokratiskt och öppet samhälle.
12. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att omedelbart stoppa den godtyckliga utredningen av internationellt erkända journalister, författare och människorättsaktivister som i egenskap av ”redaktör för en dag” deltagit i dagstidningen Özgür Gündems solidaritetskampanj. Parlamentet uppmanar också regeringen att omedelbart släppa de personer fria som fängslats av samma skäl, i synnerhet författaren Asli Erdogan.
13. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att grundligt utreda uppgifterna om tortyr av fängslade journalister, i synnerhet redaktörerna för den nu stängda dagstidningen Özgür Gündem, Bilir Kaya och Inan Kizilkaya.
14. Europaparlamentet fördömer kraftfullt stängningen nyligen av 13 medieföretag och 11 radiostationer, inklusive IMC TV, som var en kanal för oppositionen, och Zarok TV, som sände tecknad barnfilm på kurdiska. Parlamentet betonar starkt att godtyckligt tystande av oppositionella röster, med terrorbekämpning som förevändning, inte bidrar till att minska spänningarna.
15. Europaparlamentet fördömer starkt det franska företaget Eutelsats beslut att på de turkiska myndigheternas begäran sluta sända den Brysselbaserade pro-kurdiska nyhetskanalen MED Nûçe TV, och parlamentet uppmanar företaget att se över sitt beslut.
16. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att vidta alla nödvändiga reformer för att säkerställa tillräckliga kontroller och motvikter för att kunna garantera frihet (däribland tankefrihet, yttrandefrihet och mediefrihet), demokrati, lika villkor, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna.
17. Europaparlamentet understryker att pressfrihet, ett oberoende rättsväsen och respekt för demokratiska värderingar är viktiga för EU:s utvidgningsprocess. Parlamentet betonar att flera bestämmelser i Turkiets rättsliga ram och domarkårens tolkning av dem alltjämt hämmar yttrandefriheten, och inte minst mediefriheten. Parlamentet erinrar om att yttrandefrihet och mediepluralism är europeiska kärnvärderingar, och att en oberoende press är en absolut förutsättning för ett demokratiskt samhälle, eftersom den låter medborgarna delta aktivt i det kollektiva beslutsfattandet på välunderrättad grund och således stärker demokratin. Parlamentet uppmanar därför med eftertryck den turkiska regeringen att ta itu med mediefrihet som en prioritetsfråga och tillhandahålla en lämplig rättslig ram som garanterar pluralism i linje med internationella standarder. Parlamentet kräver också att påtryckningarna och hoten mot kritiska mediekanaler och journalister upphör.
18. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Turkiets regering och parlament.
- [1] Antagna texter, P8_TA(2015)0228.