Förfarande : 2017/2699(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0455/2017

Ingivna texter :

B8-0455/2017

Debatter :

PV 04/07/2017 - 11
CRE 04/07/2017 - 11

Omröstningar :

PV 05/07/2017 - 8.9
CRE 05/07/2017 - 8.9
Röstförklaringar

Antagna texter :


FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 325kWORD 67k
30.6.2017
PE605.579v01-00
 
B8-0455/2017

till följd av ett uttalande av kommissionen

i enlighet med artikel 37.3 i arbetsordningen och ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen

till följd av ett uttalande av kommissionen i enlighet med artikel 37.3 i arbetsordningen och ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen


om parlamentets prioriteringar för kommissionens arbetsprogram 2018 (2017/2699(RSP))


João Pimenta Lopes, Dimitrios Papadimoulis, Marina Albiol Guzmán, Paloma López Bermejo, Neoklis Sylikiotis, Takis Hadjigeorgiou, Javier Couso Permuy, Marisa Matias för GUE/NGL-gruppen

Europaparlamentets resolution om parlamentets prioriteringar för kommissionens arbetsprogram 2018 (2017/2699(RSP))  
B8‑0455/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(1), särskilt bilaga IV,

–  med beaktande av artikel 37.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Ett annat Europa är möjligt

A.  Efter flera år av ekonomiska, sociala och politiska kriser har de värderingar som ligger till grund för EU:s integration, det vill säga demokrati och delaktighet, jämlikhet och social rättvisa, solidaritet och hållbarhet, respekt för rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna, undergrävts och fortsätter att undergrävas.

B.  Den nyliberala och åtstramningsinriktade politik som EU har infört genom ramen för ekonomisk styrning har förvärrat de socioekonomiska ojämlikheterna inom och mellan medlemsstaterna och ökat antalet människor som riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning. Avregleringen av arbetsmarknaden och regressiva skattesystem har bidragit till en överföring av välstånd från arbetstagarna till storkapitalisterna och förvärrat inkomst- och förmögenhetsklyftorna.

C.  Den extremt oproportionerliga skuldbördan är en följd av asymmetriska strategier och av själva integrationsprocessen som gynnar vissa länder medan andra har försatts i allvarlig ekonomisk depression. Skuldbördan har använts som en förevändning för åtstramningsåtgärder, som i sin tur har fördjupat recessionen och undergrävt staternas sociala funktion liksom medborgarnas arbetstagarrättigheter, och följaktligen lett till stigande arbetslöshet, fattigdom, kraftigt sänkta löner, högre pensionsålder och minskade offentliga utgifter för bland annat utbildning, kultur och sjukvård.

D.  Denna situation har lett till att medborgarna ifrågasätter den nyliberala politik som förts av blocköverskridande regeringar som inte har kunnat bemöta de överhängande utmaningarna i våra samhällen. Medborgarna insisterar på en djupgående förändring av politiken och de politiska strukturerna.

E.  Den ytterst ojämlika ekonomiska utvecklingen och skuldbördan, hög arbetslöshet, försämrade sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter och stigande socioekonomiska ojämlikheter kräver en brytning med den politik som för närvarande bedrivs i EU och en övergång till åtgärder, både på nationell nivå och EU-nivå, i syfte att stärka medlemsstaternas insatser för att säkra välstånd för alla, en rättvis fördelning av välståndet, hållbar ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, anställningstrygghet och social trygghet, kvalitet, universella och kostnadsfria offentliga tjänster, miljömässig välfärd i en hälsosam naturlig miljö, investeringar i utbildning och infrastruktur, ett värdigt liv för äldre och bostäder till överkomliga priser, energi och kommunikationer. Helhetsstrategier för att bekämpa fattigdom, social utestängning och inkomstskillnader, särskilt med hjälp av omfördelningspolitik, och sysselsättningsskapande offentliga investeringar är nödvändiga både på unions- och medlemsstatsnivå.

F.  Ramen för ekonomisk styrning har fråntagit demokratiskt valda regeringar och nationella parlament deras politiska valmöjligheter, vilket förhindrar en demokratiska kontroll från de europeiska folkens sida och leder till en institutionaliserad åtstramningspolitik. Det växande motståndet mot denna typ av europeisk integration avspeglar det akuta behovet av en annan integrationsprocess, som främjar sociala och demokratiska framsteg i EU, en rättvis och fredlig lösning på internationella utmaningar och en global kulturell dialog, och som är fast förankrad i samarbete mellan länder med lika rättigheter.

G.  Skattesystemen har utformats till förmån för storkapitalet och inte för arbetarklassen och folket. Stränga ekonomiska och budgetära åtgärder och stora minskningar av de offentliga inkomsterna på grund av skatteundandragande och skatteflykt sätter ytterligare press på medlemsstaternas budgetar och undergräver folkens och arbetstagarnas intressen. Skattepolitiken kvarstår som en nationell behörighet. Hemliga skatteöverenskommelser, global skatteflykt och skatteundandragande och överföring av vinster till skatteparadis är fortfarande tillåtet och behandlas inte ordentligt i den rättsliga ramen.

H.  EU:s budgetmässiga val återspeglar inte de prioriteringar som krävs för att stimulera hållbar, högkvalitativ och socialt balanserad tillväxt, och tar inte heller hänsyn till behovet av solidaritet och ekonomisk och social sammanhållning mellan medlemsstaterna.

I.  Den internationella situationen präglas för närvarande av pågående krig, geopolitisk rivalitet och våldsamma konflikter, en upptrappning av interventionspolitiken och destabiliseringen av suveräna stater, samt av en farlig kapprustning som leds av Natos kärnländer. Medborgarna förkastar EU:s involvering i krig och all geopolitisk rivalitet. Engagemanget till förmån för multilateralism och samarbete inom ramen för internationell rätt, principerna i FN-stadgan samt folks rätt till självbestämmande och respekt för suveränitet är av avgörande betydelse.

J.  EU står fortfarande inför den största flyktingkrisen och humanitära krisen sedan andra världskriget. EU och vissa medlemsstater har ett direkt ansvar för de bakomliggande orsakerna till migrationen och/eller de tvångsfördrivningar som tvingar folk att fly sina hem på grund av krig, klimatförändring, ojämlikheter och den otillbörliga inblandningen i Mellanöstern och Nordafrika genom militära interventioner, som underblåser regionala konflikter och främjar EU:s, USA:s och Natos geopolitiska strategiska intressen. Det är tydligt att EU inte lever upp till sina skyldigheter, däribland enligt internationell rätt.

K.  Flera av EU:s och medlemsstaternas åtgärder har lagt grunden för främlingsfientlighet, rasism och högerextrem politik och ideologi, samt utvecklingen av radikala främlingsfientliga och rasistiska partier och rörelser, eftersom de befäster diskriminering på grund av medborgarskap i behandlingen av arbetstagare, flyktingar och migranter. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer även inom EU och bidrar till att öka dessa partiers och rörelsers inflytande.

L.  Det demokratiska underskottet har ökat till följd av de politiska val som gjorts av EU, och många medborgare har en känsla av att de inte är representerade av institutionerna. Detta utgör ett enormt problem, som endast kan lösas genom ökad transparens och öppenhet och genom försvar av värden såsom mänskliga rättigheter och demokrati, däribland ett utökat medborgardeltagande, fred, tolerans, framsteg, solidaritet och samarbete mellan folken.

M.  Klimatkrisen utgör fortfarande ett hot mot stabiliteten, hälsan och försörjningsmöjligheterna i våra samhällen över hela världen liksom för djurens välbefinnande och den biologiska mångfalden. De åtaganden som gjordes inom ramen för COP21 bör noggrant förstärkas i rätt riktning, trots att de förefaller ambitiösa.

N.  Folkens suveräna vilja att fatta beslut om sin egen utveckling i varje medlemsstat bör skyddas som en absolut rättighet.

Skydda och främja arbetstagarrättigheter och sociala rättigheter

1.  Europaparlamentet riktar skarp kritik mot det förslag till en europeisk social pelare som kommissionen lagt fram, eftersom det endast är en samling sociala etikettsregler som inte kommer att leda till det ytterst angelägna paradigmskifte som krävs i EU för att vända den mänskliga, sociala och ekonomiska kris som orsakats av nyliberalism och förvärrats av åtstramningspolitiken och avregleringsinsatserna. Parlamentet betonar att ett universellt lagstadgat sjukförsäkringssystem och säkra avtal om tillsvidareanställningar måste utgöra den obestridliga rättsliga modell som ska gälla i det framtida Europa vi strävar efter, i motsats till de flexibla scenarier som presenteras i diskussionsunderlaget om den sociala dimensionen i Europa. Parlamentet anser att det krävs en substantiell socialpolitik till förmån för alla människor som lever i EU, med stöd av en gradvis konvergens av de grundläggande sociala rättigheterna, inklusive verkställbara sociala minimirättigheter på unionsnivå som har tydligt företräde framför andra politiska mål, och utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att tillämpa strängare standarder. Parlamentet efterlyser ett framtida Europa som bryter med åtstramningspolitiken och konkurrensmiljön och med liberaliseringen och avregleringen av arbetsmarknaden, och som prioriterar starkast möjliga sociala och arbetsrelaterade rättigheter på EU-nivå och i medlemsstaterna, inklusive rätten till en minimiinkomst som ligger ovanför fattigdomsgränsen för alla, strejkrätten och rätten till höga löner baserade på sektorsspecifika kollektivavtal för samtliga arbetstagare. Parlamentet efterlyser som ett första steg i denna riktning ett protokoll om sociala framsteg som säkerställer att sociala rättigheter har företräde framför alla inremarknadsregler eller skatteregler.

2.  Europaparlamentet anser att den reviderade europeiska sociala stadgan bör utgöra grunden för en gemensam uppsättning sociala minimirättigheter och standarder, och förväntar sig ett åtagande om EU:s anslutning till stadgan för att främja social och ekonomisk konvergens uppåt och sammanhållning mellan människor och territorier, samtidigt som det garanteras att medlemsstaterna har en oförytterlig rätt att införa strängare rättigheter och standarder.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft att konkreta förslag genomförs för att säkra och främja rätten till kollektivförhandlingar som ett centralt instrument för att skydda och främja rättigheter, och efterlyser ett åtagande från kommissionen om att stärka principen om lika lön för lika arbete på samma plats för alla arbetstagare och om att i detta sammanhang erkänna alla kollektivavtal, bland annat när det gäller utstationerade arbetstagare. Parlamentet beklagar djupt alla försök att underminera kollektiva åtgärder, inklusive rätten att organisera sig fackligt, rätten till kollektivförhandlingar och strejkrätten.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en minskning och reglering av arbetstiden liksom en löneökning, och att bekämpa social dumpning i syfte att avskaffa otrygga och olagliga anställningar, en avreglering av arbetstiden, en breddning av låglönesektorn, konkurrens om lägre löner, diskriminering, trakasserier och våld på arbetsplatsen, och att skydda arbetstagarna mot självutnyttjande i nya former av arbete, däribland digitalt arbete, rätten att logga ut och crowd-work.

5.  Europaparlamentet beklagar djupt kommissionens förslag om transportsektorn eftersom de inte säkerställer höga standarder för säkerhet och arbetsförhållanden, och eftersom de syftar till att försvaga arbetstagarnas rättigheter, däribland strejkrätten.

6.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att förkasta och överge ”flexicurity-modellen” och att främja en politik som kan skapa arbetstillfällen av god kvalitet och med hög säkerhetsnivå, som säkerställer att alla arbetstagare, även mobila och utstationerade arbetstagare, erhåller löner som det går att leva på, både nu och i framtiden, när det gäller besparingar, färdigheter och pensioner, samt tillgång till omfattande socialt skydd. Parlamentet bekräftar behovet av allmän solidaritet baserad på social trygghet, och förkastar privatiseringar och en minskning av skyddet både i form av minskade sociala transfereringar och en höjning av pensionsåldern.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sätta kampen mot ojämlikhet, fattigdom och socialt utanförskap i centrum för sin politik. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att följa en ekonomisk modell som är inriktad på att skapa arbetstillfällen med rättigheter och inte på att berika aktieägare, och efterlyser ett åtagande om förstärkning av de offentliga tjänsterna i stället för privatisering, som överför tillgångar från den offentliga till den privata sektorn och försvagar arbetstagarnas rättigheter. Parlamentet betonar att ytterligare åtgärder krävs, inklusive två initiativ, nämligen: en plan för sociala investeringar för att stödja en socialpolitik på medlemsstatsnivå som främjar och stöder fri och lika tillgång till offentliga tjänster av hög kvalitet i medlemsstaterna, inbegripet tillträde till rättsväsendet, utbildning, hälso- och sjukvård och ett anständigt boende samt barn- och äldreomsorg, och för det andra ett förslag till en integrerad strategi för fattigdomsbekämpning, inklusive inrättandet av ett system för minimiinkomst på medlemsstatsnivå, för att garantera en viss andel av den genomsnittliga inkomsten i de respektive medlemsstaterna, med ett riktmärke på minst 60 %, som ett viktigt steg mot fattigdomsutrotning.

8.  Europaparlamentet försvarar rätten till rörlighet, men insisterar på att denna inte får ersätta skapandet av arbetstillfällen på de platser där människor bor, och avvisar kommissionens modell som ställer arbetstagare mot arbetstagare. Parlamentet understryker att denna aspekt av den ökande digitaliseringen av produktionsmodellerna, som inte bör leda till arbetslöshet och osäkra arbetsförhållanden utan till en minskning av arbetstiden och till skydd och främjande av löner och arbetsvillkor. Parlamentet anser att digitaliseringen innebär en stor utmaning för samhället, både när det gäller övergången mellan yrken som försvinner och nya produktionsmodeller, och i fråga om att garantera sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter inom ramen för nya jobb och nya sätt för att organisera arbetet. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att inte enbart fokusera på att stödja rättvis rörlighet, utan också på att skapa arbetstillfällen och på övergången till arbete i alla medlemsstater, framför allt i regioner med hög arbetslöshet, och att anpassa sitt stöd till medlemsstaternas specifika behov. Parlamentet understryker i detta avseende att alla arbetstagare, både på och utanför arbetsmarknaden, bör ha tillgång till programmen för fortbildning och lärande under hela sitt yrkesliv, och att dessa bör finansieras av arbetsgivarna och medlemsstaterna.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för diskussionerna och rekommendationerna om de nationella insolvensreglerna, säkerställa att arbetstagare och fackföreningar kan delta i alla skeden av förfarandet och att de hålls informerade, samt att förhindra taktisk användning av insolvensförfaranden för att försämra anställningsvillkoren. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att göra det lättare för arbetstagare att ta över företag som hotas av insolvens, i syfte att upprätthålla den ekonomiska verksamheten och minimera förlusten av arbetstillfällen.

10.  Europaparlamentet anser att alla EU:s handlingsprogram för kultur och utbildning bör omfatta en systematisk, socialt inkluderande dimension, främja tillgången till offentlig högkvalitativ utbildning och bidra till fullt tillträde till kultur och fritid för alla. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att utesluta utbildnings- och kulturrelaterade offentliga utgifter från beräkningen av det offentliga underskottet i stabilitets- och tillväxtpakten tills denna har upphävts och ersatts med en sysselsättnings- och tillväxtpakt.

11.  Europaparlamentet betonar vikten av initiativ som främjar kvinnors rättigheter och jämställdhet. Parlamentet tar del av paketet för balans mellan arbetsliv och privatliv, som innehåller förslag till nya eller högre minimistandarder för föräldraledighet, pappaledighet och ledighet för vård av anhörig. Parlamentet insisterar dock på att initiativet ska följa parlamentets ståndpunkt om direktivet om mammaledighet genom att öka den minsta garanterade mammaledigheten med full lön från 14 till 20 veckor och införa rätten till betald pappaledighet. Parlamentet välkomnar förslaget att föräldraledighet ska vara en individuell rättighet för föräldrar. Parlamentet anser att särskilda åtgärder måste vidtas i alla medlemsstater för att förbättra balansen mellan arbete och privatliv för kvinnor och män, och att det krävs åtgärder för att öka längden på föräldraledighet med full lön och för att gå vidare i riktning mot ett mer rättvist föräldraledighetssystem.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna lägga fram förslag till en övergripande EU-strategi mot våld mot kvinnor och flickor som behandlar alla olika former av våld. Parlamentet välkomnar kommissionens pågående insatser för EU:s anslutning till Istanbulkonventionen. Parlamentet uppmanar EU att tillmötesgå det akuta behovet av att anta och genomföra en ny EU-strategi mot människohandel, som ska omfatta ett starkt jämställdhetsperspektiv och särskilt fokusera på att minska efterfrågan och införa ett system för bestraffning av kunder och förövare.

En progressiv ekonomisk politik

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stoppa EU:s åtstramningspolitik. Parlamentet anser att fördraget om finanspolitisk stabilitet, finanspakten, den europeiska planeringsterminen, liksom de nationella konkurrenskraftsnämnderna och oberoende skattemyndigheterna bör upphävas, eftersom de präglas av ett demokratiskt och socialt underskott, och inte enbart utgör en ekonomisk tvångströja som får allvarliga negativa konsekvenser för investeringar, tillväxt, regional sammanhållning och skapandet av arbetstillfällen, och dramatiskt ökar ojämlikheten inom och mellan medlemsstaterna, utan också begränsar medlemsstaternas rätt att utforma sin budgetpolitik och sina offentligpolitiska mål

14.  Europaparlamentet motsätter sig därför kraftfullt de fem ordförandenas rapport och kommissionens vitbok och diskussionsunderlag om en fördjupning av Ekonomiska och monetära unionen (EMU), eftersom de inte erbjuder någon väg ut ur åtstramningsinriktningen, utan i stället rekommenderar en fördjupning av den befintliga politiken, ökad konkurrenskraft och strukturell konvergens, och inför en stram finanspolitik och åtstramningsåtgärder.

15.  Europaparlamentet betonar behovet av att ersätta dessa åtgärder med en sysselsättnings- och tillväxtpakt som inbegriper en ny uppsättning ekonomiska, sociala och miljömässiga strategier till förmån för befolkningen och arbetstagarna, dvs. genom att främja miljömässigt hållbar tillväxt för alla, högkvalitativa och säkra arbetstillfällen och social och regional sammanhållning. Parlamentet understryker att medlemsstaterna inom ramen för denna nya samarbetsram måste få tillbaka sin rätt att fatta beslut om de ekonomiska åtgärder som bäst tillgodoser deras respektive behov, samtidigt som beslutsprocessen på EU-nivå måste säkerställa demokratisk ansvarighet och transparens, vilket inbegriper Europaparlamentet, de nationella parlamenten och full respekt för de beslut som fattas på medlemsstatsnivå som bör återspegla en omfattande dialog med alla berörda parter. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att inleda en debatt mellan medlemsstaterna och EU:s institutioner om hur detta kan uppnås.

16.  Europaparlamentet anser att om en medlemsstat beslutar att gå ur euroområdet på grund av att medlemskapet har blivit ohållbart och outhärdligt, bör detta beslut till fullo respekteras och bana väg för ett framförhandlat utträde under ordnade former på ett rättvist sätt, fritt från påtryckningar, sanktioner eller utpressning, inom ramen för ett övergripande stödprogram. Parlamentet anser att ett sådant program bör ge utrymme för tillräcklig ersättning på grundval av den sociala och ekonomiska skada som orsakats.

17.  Europaparlamentet begär att det skapas en beredskapsplan för att stödja ekonomin i de länder som har drabbats av trojkans interventioner.

18.  Europaparlamentet understryker att skuldnivån i ett antal EU-länder fortfarande är bland de högsta i världen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att initiera och stödja en omförhandling av statsskulden (belopp, löptid och räntesatser) och annullera dess spekulativa och illegitima inslag i de mest skuldsatta länderna, i syfte att göra skuldsystemet förenligt med den ekonomiska och sociala utvecklingen. Parlamentet konstaterar att utan en skuldminskning är den ekonomiska återhämtningen i medlemsstaterna omöjlig.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast utvärdera och diskutera bankunionen, som på grund av sin odemokratiska och obalanserade karaktär hittills har skyddat bankernas och inte insättarnas intressen. Parlamentet anser att bankunionen ytterligare har försvagat medlemsstaternas möjligheter att kontrollera sina banksystem, och att den dessutom har bidragit till att främja och i slutändan leda till flera fusioner och förvärv inom banksektorn i olika medlemsstater. Parlamentet anser därför att bankunionen har fungerat som ett politiskt verktyg för att tvinga fram en process för centralisering och koncentration av kapital. Parlamentet anser att inrättandet av ett Europaomfattande bankoligopol både är ett viktigt mål och en konsekvens av bankunionen, och att det inte behandlar problemet med institut som är ”för stora för att gå omkull”, utan snarare förstärker det, inte tjänar befolkningens intressen och inte på långa vägar behandlar insättarnas säkerhet på ett effektivt sätt. Parlamentet anser därför att det enda sättet att komma till rätta med problemet med institut som är ”för stora för att tillåtas gå omkull” och insättarnas säkerhet, och för att säkerställa ett banksystem som finns till för att tjäna folkets intressen och ländernas utvecklingsbehov, är att upphäva bankunionen och främja offentlig kontroll och decentralisering av bank- och finanssektorn. Parlamentet framhåller det brådskande behovet av att ta initiativ och skydda låg- och medelinkomstinsättarna i Europa mot framtida systemkriser.

20.  Europaparlamentet betonar att avregleringen och liberaliseringen av kapitalmarknaderna skapar allvarliga problem för medlemsstaternas ekonomier, särskilt deras stabilitet. Parlamentet anser att kapitalmarknadsunionen, genom att öka nivån av ”finansialisering” av medlemsstaternas ekonomier, enbart främjar finansiella kapitalisters intressen och i hög grad ökar möjligheten för en ny finanskris. Parlamentet kräver att processen för att inrätta en kapitalmarknadsunion omedelbart avbryts, och betonar på nytt behovet av att separera investeringsbanktjänster från banktjänster till privatpersoner, i syfte att undvika kontaminering och koncentration i branschen.

21.  Europaparlamentet insisterar på att kommissionen och medlemsstaterna måste visa verklig politisk beslutsamhet och beskatta de verkliga förmögenhetsinnehavarna. Parlamentet beklagar EU:s otillräckliga reaktion på skatteskandalerna. Parlamentet vill införa en skyldighet att offentliggöra skattebeslut, landsspecifik rapportering och register över faktiskt ägande i syfte att säkerställa transparens och kontroll. Parlamentet förespråkar avskaffandet av offshore-skatteparadis och andra skatteparadis inom och utanför EU, en effektiv reglering av dem som möjliggör och som främjar offshore-system, upprätthållandet av samarbetet för att upphäva banksekretessen för skatteändamål, främjandet av samarbetsåtgärder för att förebygga och bekämpa penningtvätt och skattebedrägeri, bestraffning av spekulativa transaktioner via skattepolitiska åtgärder och säkerställandet av att vinster beskattas där den ekonomiska verksamheten äger rum, där de anställda faktiskt arbetar och där värdet skapas. Parlamentet kräver att ett internationellt toppmöte anordnas inom ramen för FN i syfte att upprätta en färdplan och en gemensam handlingsplan för att avskaffa skatteparadis och skattedumpning.

Återhämtningen i EU-ländernas ekonomier genom offentliga investeringar och hållbar tillväxt

22.  Europaparlamentet understryker att vid sidan av en demokratisk och rättvis samarbetsram och en verklig pelare för sociala rättigheter, kräver EU en holistisk och rättvis ekonomisk utveckling och en investeringsstrategi som tar hänsyn till folkets intressen och varje medlemsstats behov och särdrag. Kommissionen uppmanas att utforma en offentlig investeringsplan som verkligen syftar till att skapa full sysselsättning och en hållbar, energieffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp, och som särskilt riktar sig till länder och regioner med hög arbetslöshet och fattigdom och till de produktiva sektorer som är väsentliga för varje lands utvecklingsstrategier. Parlamentet kräver att man främjar offentliga projekt och stöder lokala myndigheter, mikroföretag, små och medelstora företag, kooperativ och icke vinstdrivande verksamheter, i syfte att öka deras produktivitet, motverka effekterna av storföretagens dominerande marknadspositioner och säkerställa en sund ekonomisk utveckling och social sammanhållning i EU, samt att EU-medlen utökas och ges denna inriktning.

23.  Europaparlamentet betonar att vid sidan av investeringsplanen bör sammanhållningspolitiken vara synlig, påtaglig och ett mätbart uttryck för europeisk solidaritet och rättvisa. Parlamentet understryker det akuta behovet av en verklig sammanhållningspolitik med väsentligt utökade strukturfondsmedel, vars främsta mål ska vara att minska skillnaderna mellan regionerna med särskild tonvikt på de fattigare regionerna och de yttersta randområdena, och som riktar sig till medlemsstater som präglas av underutveckling och hög arbetslöshet eller som drabbats av naturkatastrofer och humanitära kriser, och omfattar bistånd i form av mänskliga resurser och tekniskt stöd med avseende på migration och naturkatastrofer. Parlamentet uppmanar därför bestämt kommissionen att upprätthålla en stark sammanhållningspolitik efter 2020 baserad på subventioner och de centrala målen för miljömässig, social, ekonomisk och territoriell sammanhållning, i enlighet med vad som fastslås i fördragen, med både stads- och landsbygdsdimensionerna och ett starkt fokus på det europeiska territoriella samarbetet, samt med ett starkt engagemang för partnerskapsprincipen, för att främja verklig konvergens och hållbar ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning. Parlamentet avvisar bestämt förslaget att låta sammanhållningspolitiken underkastas den europeiska ekonomiska styrningen, strukturreformer och makroekonomiska villkor, eftersom sammanhållningspolitiken inte får användas som ett instrument för finansiell bestraffning om en medlemsstat eller region förkastar avreglerings- och privatiseringspolitiken.

24.  Med hänsyn till den senaste tidens händelser, särskilt jordbävningarna i Italien och Grekland och bränderna i Portugal och Spanien, som har fått dramatiska och betydande konsekvenser för människornas liv i dessa särskilt utsatta regioner, betonar Europaparlamentet vikten av Europeiska unionens solidaritetsfond för att hantera större naturkatastrofer, och noterar den föreslagna ökningen av åtagande- och betalningsbemyndigandena för Europeiska unionens solidaritetsfond. Kommissionen uppmanas att säkra en ytterligare ökning av medlen till denna fond och att anpassa bestämmelserna för att säkra ett mer flexibelt och snabbt utnyttjande, för att täcka ett bredare spektrum av katastrofer med omfattande konsekvenser och minska den tid som förflyter mellan katastrofen och den tidpunkt när medel görs tillgängliga.

25.  Europaparlamentet hävdar att man för att bemöta de sociala, ekonomiska, klimatrelaterade och politiska utmaningarna måste avbryta den nyliberala politik som hittills förts och fokusera på sociala framsteg, ekonomisk konvergens, sammanhållning och hållbar utveckling. Parlamentet förespråkar med kraft att man inte längre följer principen om fri konkurrens och principen om marknadsekonomi, i syfte att bana väg för ett Europa som bygger på principen om solidaritet och ömsesidigt fördelaktigt samarbete.

26.  Europaparlamentet förväntar sig att EU:s strategi för ekonomisk utveckling inkluderar en industristrategi som stärker och utvecklar en diversifierad industriell bas i alla medlemsstater och regioner, med beaktande av regionala särdrag. Parlamentet betonar medlemsstaternas och de offentliga investeringarnas viktiga roll i återindustrialiseringsstrategin, som bör omfatta strategiska sektorer och göra ökad sysselsättning och social och miljömässig hållbarhet till centrala mål. Kommissionen uppmanas att behandla problemet med omlokalisering av den industriella produktionen inom den globala värdekedjan, och att föreslå ett förbud mot EU-finansiering av omlokaliseringar av produktionen, i syfte att skydda arbetstillfällena inom medlemsstaternas industri.

27.  Europaparlamentet påminner om den offentliga forskningens grundläggande roll som en motvikt till marknadsorienterade tendenser. Parlamentet betonar att EU:s forskningsmedel måste utnyttjas som redskap för att öka den territoriella sammanhållningen inom EU och för att undvika en koncentration av forskningsanslag till ett fåtal länder, universitet, forskningscentrum och företag. Parlamentet framhåller vikten av att stärka de offentliga investeringarna och regleringen av digitala tjänster för att överbrygga den digitala klyftan, och betonar att en koncentration av det digitala innehållet till ett fåtal distributörer måste undvikas. Parlamentet förespråkar öppna standarder inom den digitala sektorn och öppen forskning så att innovationer kan komma alla till godo. Parlamentet begär att all vetenskaplig forskning offentliggörs, oavsett om den erhåller direkt eller indirekt EU-finansiering.

28.  Europaparlamentet förkastar EU:s inre marknad för energi och inrättandet av en europeisk energiunion, vilket kommer att leda till ytterligare liberalisering och monopolisering. Parlamentet kräver en offentlig kontroll av denna strategiska sektor, eftersom offentligt ägande och offentlig förvaltning av produktionen och distributionen av energi är det bästa sättet att säkerställa miljömässig och social hållbarhet. Parlamentet upprepar att energi är en kollektiv nyttighet och att tillgången till energi bör vara en grundläggande social rättighet. Parlamentet beklagar att kommissionen har försummat detta i alla förslag bland annat i paketet om ren energi för alla i Europa. Parlamentet förväntar sig i detta avseende att kommissionen inrättar en europeisk observationsgrupp för energifattigdom och utarbetar en konkret handlingsplan för att hantera energifattigdom.

29.  Europaparlamentet efterlyser en decentralisering av den gemensamma fiskeripolitiken för att främja modernisering och hållbar utveckling inom fiskeribranschen, genom att säkerställa socioekonomisk hållbarhet, hållbart resursutnyttjande, bevarande och skapande av arbetstillfällen och förbättrade levnadsvillkor för arbetstagarna inom fiskesektorn. Parlamentet bekräftar på nytt att man inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken måste erkänna det småskaliga fiskets och kustfiskets särdrag liksom nödvändigheten av att förfoga över instrument som är anpassade till sektorns behov. Parlamentet kräver åtgärder för att säkerställa nationell suveränitet över medlemsstaternas exklusiva ekonomiska zoner och deras fiskeresurser.

30.  Europaparlamentet anser att 30 år med den gemensamma jordbrukspolitiken har fått allvarliga konsekvenser för jordbrukssektorn i medlemsstaterna, och har bidragit till krisen inom jordbruket. Parlamentet kräver förnyad fokus på en av de grundläggande principerna för den gemensamma jordbrukspolitiken, nämligen att ”garantera jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard”, för att motverka en ökad koncentration av produktionen, en minskning av antalet små jordbruksföretag samt en ökning av de regionala asymmetrierna och beroendet av utländska produkter, vilket främjar de största europeiska ekonomierna och de stora agroindustriella företagen. Parlamentet beklagar detta fenomen som äventyrar jordbruksarv och landsbygdsarv av global betydelse, samtidigt som stora agroindustriella företag ökar sina marginaler och påtvingar oss sin modell för ett globalt livsmedelssystem med destruktiva effekter på miljön. Parlamentet framhåller jordbrukarnas centrala roll i jordbruks- och livsmedelspolitiken. Parlamentet motsätter sig kraftfullt de stora livsmedelföretagens marknadsdominans och illojala prissättning på bekostnad av livsmedelssäkerhet, livsmedelskvalitet, livsmedelssuveränitet, människors och djurs hälsa, djurens välbefinnande och miljön. Parlamentet betonar vikten av att underlätta tillgången till mark för att bekämpa orättvisor i landsbygdsekonomier och underlätta generationsbyte inom jordbrukssektorn.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, inför den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, ändra inriktningen för den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken, som domineras av intensivt jordbruk och tärande monokultur, till en hållbar jordbruks- och livsmedelspolitik, genom att ta hänsyn till de olika ekonomiska, sociala, miljömässiga, näringsmässiga och hälsorelaterade frågorna och utmaningarna.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att öka synligheten och stärka kvinnornas roll inom jordbrukssektorn. Kommissionen uppmanas att prioritera skyddet av och tillträdet till jordbruksmark. Parlamentet fördömer kraftfullt markrofferiet och kräver snabba åtgärder från kommissionens och medlemsstaternas sida. Parlamentet bekräftar att vatten är en universell rättighet som bör garanteras alla människor och som inte bör omfattas av privatisering.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbjuda alla former av patentering av utsäde, i syfte att skydda jordbrukarna mot de multinationella utsädesproducerande företagens påtryckningar, och att skydda lokala varianter samt vårt genetiska och kulturella arv. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna förbjuda tillstånd för liksom odling och saluföring av genetiskt modifierade organismer och att vidta åtgärder för att minska den utbredda användningen av bekämpningsmedel.

34.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att utan dröjsmål genomföra de kvarstående punkterna från EU:s strategi för djurskydd och djurs välbefinnande 2012–2015. Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen att utarbeta en ny och ambitiös strategi för djurskydd och djurs välbefinnande och biologisk mångfald för 2016–2020, i syfte att övervinna nuvarande brister och kryphål, säkra lika villkor och förbättra djurens välfärd och skyddet av den biologiska mångfalden i hela EU.

Miljöpolitik för en hållbar framtid – åtgärder mot klimatförändringen

35.  Europaparlamentet understryker det brådskande behovet av att komma till rätta med klimatkrisen. Parlamentet välkomnar erkännandet från COP 21 att dagens klimatkriser orsakas av ett energiintensivt produktionssystem och exploateringen av fossila bränslen. Parlamentet betonar att lösningen på klimatförändringen, för alla berörda länder, är att de åtar sig att minska sina utsläpp av växthusgaser i enlighet med sitt historiska ansvar. Parlamentet är fast övertygat om att vår planets öde inte kan överlåtas till marknadsbaserade instrument utan att det krävs en brytning med den kapitalistiska tillväxtmodellen samt en radikal omställning av produktionsmetoder, distribution och konsumtion. Parlamentet beklagar därför att COP 21-åtagandena inte garanterar den minskning av växthusgasutsläpp som anses nödvändig för att säkerställa att den genomsnittliga temperaturökningen inte överstiger 2°C och att avtalet stärker de marknadsbaserade mekanismerna.

36.  Europaparlamentet beklagar den brist på ambition som kommissionen hittills visat när det gäller bindande mål. Parlamentet beklagar att man i klimatförändringspolitiken insisterar på marknadslösningar, vilka klart och tydligt har visat sig vara ineffektiva och missriktade (koldioxidmarknaden, flexibilitetsinstrumenten etc.). Parlamentet efterlyser en genomgripande omställning bort från marknadslösningar till en normativ strategi, i enlighet med principen om ”gemensamt men differentierat ansvar”. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att gå längre än ramen för Parisavtalet. Parlamentet är fast övertygat om att EU måste intensifiera sina insatser och sätta klimat och miljö först. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att integrera klimatförändringspolitiken och höga miljönormer i alla relevanta politikområden. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas vidare att säkerställa genomförandet av åtagandena i Parisdeklarationen och kompletterande mål, trots alla deras brister och inkonsekvenser.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen specifikt att föreslå hållbarhetskriterier för industriprodukter och att till fullo integrera den cirkulära ekonomin i all relevant politik, med vederbörlig hänsyn till produkternas hela livscykel. Parlamentet betonar vidare behovet av att till fullo genomföra de åtgärder som fastställs i färdplanen för ett resurseffektivt Europa, inbegripet utfasningen av stöd som får negativa konsekvenser för miljön. Parlamentet anser att marknadsmetoden när det gäller den cirkulära ekonomin får farliga konsekvenser för allmänintresset och att det krävs en omfattande ansvarsskyldighet för medlemsstaterna och inom den offentliga politiken.

38.  Europaparlamentet anser att energiomställningen bör leda till ett mer effektivt, transparent, hållbart, decentraliserat och demokratiskt energisystem, baserat på förnybar energi som gynnar samhället som helhet. Parlamentet upprepar sitt krav på ett bindande mål på 30 % förnybar energi, som bör justeras uppåt till 45 % i linje med de nuvarande bestämmelserna i Parisavtalet, och 40 % i energibesparingar för 2030. Kommissionen uppmanas dessutom att föreslå bindande hållbarhetskriterier för energianvändning och biomassa.

39.  Europaparlamentet kräver att den biologiska mångfalden skyddas i marina miljöer, genom att säkerställa villkor som leder till fiskbeståndens förnyelse tack vare genomförandet av adekvata hållbara förvaltningsmetoder. Parlamentet stöder målen för hållbar utveckling att bevara åtminstone 10 % av kust- och havsområdena, i överensstämmelse med nationell och internationell rätt och på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga information, och företräde för småskaligt och icke-industriellt fiske vid tillgången till resurserna. Parlamentet förespråkar i detta avseende inrättandet av zoner med fiskeförbud i områden där fiskbestånden och den biologiska mångfalden är hotade. Parlamentet betonar också behovet av att genomföra effektiva strategier för att förebygga och begränsa klimatförändringen i hela EU i syfte att skydda jordbruksmarken på lång sikt, inklusive ett stopp för intensivt jordbruk och överproduktion.

40.  Europaparlamentet understryker behovet av att fasa ut användningen av fossila bränslen inom hela transportsektorn. Parlamentet beklagar djupt att kommissionens förslag till ett paket för rörlighet ytterligare liberaliserar sektorn till förfång för miljön och arbetstagarna. Kommissionen uppmanas att återkomma med ett nytt förslag baserat på medlemsstaternas behov av att säkerställa territoriell sammanhållning, som främjar kollektivtrafik, samåkning och gång- och cykeltrafik, särskilt i stadsområden, och som minskar utsläppen från bilar, lastbilar, tunga fordon, flyg, järnväg och sjöfart.

41.  Europaparlamentet förespråkar en ökning av de medel som anslås till miljöskyddsåtgärder. Parlamentet kräver en avsevärd ökning av Lifeprogrammet motsvarande åtminstone 1 % av EU:s budget. Parlamentet motsätter sig försvagningen av lagstiftningen om skydd av livsmiljöer och hotade vilda djurarter. Parlamentet kräver inrättandet av ett specifikt finansieringsinstrument för Natura 2000-nätet och antagandet av konsekventa åtgärder för att skydda dess värden.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vara konsekvent och följa försiktighetsprincipen, och att dra ned på och avstå från att föreslå nya undantag när det gäller användningen av kemiska ämnen, skadliga bekämpningsmedel och hormonstörande ämnen, att minska exponeringen för kemiska substanser via vatten, mark, luft och livsmedel som får negativa konsekvenser för människors och djurs hälsa och den globala miljön samt att lägga fram lagstiftningsförslag för att minska exponeringen.

43.  Europaparlamentet begär att gemenskapsstrategin för förebyggande av katastrofer förstärks, med inrättandet av en lämplig finansiell ram för förebyggande som kan mobiliseras genom åtgärder för att rätta till situationer som innebär en risk.

Inre marknaden och internationell handel

44.  Europaparlamentet anser att den inre marknaden, med sina många sektorsdimensioner, har drivit på raserandet av ekonomins suveräna regleringsinstrument och ökat den ekonomiska dominansen, divergenser och skillnader i utveckling samt främjat skatteflykt och skatteundandragande liksom överföringar av vinster till skatteparadis, privatiseringar, avregleringen av handelsförbindelserna och kapitalkoncentrationen. Parlamentet anser att EU via den inre marknaden och i konkurrenskraftens namn har gett stöd till och främjat angrepp på arbetstagarnas rättigheter, vilket har lett till sociala ojämlikheter, avreglering av arbetsmarknaden, lönedevalvering och alltmer otrygga anställningar, medan mer rättvisa och omfördelande skattesystem har förstörts eller motarbetats. Parlamentet noterar att tvärtemot vad som systematiskt hävdas har den inre marknaden lett till ökade kostnader för konsumenterna och en försämring av de tjänster som tillhandahålls.

45.  Europaparlamentet betonar att varje land måste ha rätt att fastställa sin handelspolitik och att ingå de handelsavtal som bäst motsvarar landets intressen och ekonomiska särdrag och behov, med hänsyn till ländernas olika nivåer när det gäller komplementaritet med tredjeländer.

46.  Europaparlamentet noterar det reviderade förslaget till direktivet om audiovisuella medietjänster. Parlamentet beklagar dock att det inte i tillräcklig utsträckning löser hoten mot mediemångfalden eller utsatta personer, särskilt minderåriga, när det gäller farliga kommersiella meddelanden, produktplacering, olagligt innehåll på videodelningsplattformar och sociala medier. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se över direktivet om e-handel och att fokusera mera på demokratiska och kulturella förändringar i sitt nuvarande och kommande arbete med strategin för den digitala inre marknaden. Parlamentet påminner om att digitaliseringen i grunden handlar om utbildning, kunskap, forsknings-, medie- och internetkompetens och därför kräver ett större politiskt ansvar och en europeisk digital strategi som är skräddarsydd för samhällets och användarnas behov.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera att alla EU-åtgärder och EU-program för kultur, utbildning och medborgarskap systematiskt inbegriper en social dimension, särskilt för missgynnade grupper. Kommissionen uppmanas att underlätta full tillgång till kultur och skapande för alla, och att främja kulturella och kreativa företag, särskilt småskalig kulturell produktion.

48.  Europaparlamentet framhåller att alla lagstiftningsförslag som på något sätt inkräktar på rättigheter och ersättning för den kulturella och kreativa sektorns aktörer måste säkerställa en rättvis och skälig ersättning för upphovsmän, utövande konstnärer, producenter och tekniker. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att arbeta tillsammans med fackföreningarna för arbetstagarna inom den kulturella och den kreativa sektorn, och med finansierade enheter och offentliga organ, i syfte att utarbeta och genomföra konkreta åtgärder för att bekämpa otrygga anställningsformer inom denna sektor.

49.  Europaparlamentet betonar dessutom vikten av att öka finansieringen och undanröja hinder, inklusive ekonomiska hinder, för sökande till utbildningsprogram såsom Erasmus+ och Kreativa Europa, särskilt för studerande med låga inkomster, personer med funktionshinder, studerande från avlägsna regioner och andra deltagare som berörs av Brexit. Parlamentet beklagar att bidragssystemet ersattes med garantimöjligheten för studielån och uppmanar kommissionen att återkalla förslaget.

50.  Europaparlamentet motsätter sig den handelspolitiska strategi med liberalisering, avreglering och privatisering som drivs av kommissionen med många partner i världen, som äventyrar medlemsstaternas suveränitet och tjänar de rikaste ländernas och de multinationella företagens geopolitiska intressen genom att göra det möjligt för dem att kontrollera och exploatera tredjeländers tillgångar, vilket ökar asymmetrin inom och mellan regionerna och bidrar till att göra de minst utvecklade ländernas beroende (inom och utanför EU) permanent. Parlamentet insisterar på handelsförbindelser med länder eller partner som respekterar arbetstagarnas rättigheter, miljön och regionala särdrag och som samtidigt inte hotar de geopolitiska intressena för små länder, små och medelstora företag eller nationella tillgångar eller offentliga tjänster.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra sig ur förhandlingarna om TTIP, mellan EU och Japan, och om avtalet om handel med tjänster (TiSA). Parlamentet anser att handelsavtal bör inriktas på att främja anständiga arbetstillfällen och en hållbar ekonomisk modell, men först och främst på en rättvis fördelning av välståndet, ett heterogent spektrum av ekonomisk verksamhet och en fast förankrad syn på rätten att lagstifta för att göra framsteg mot social rättvisa, att utveckla offentliga tjänster av hög kvalitet, att skydda miljön och den kulturella mångfalden och att tillåtas strikt respektera försiktighetsprincipen.

52.  Europaparlamentet kräver en reglerad internationell handel som bygger på ömsesidig komplementaritet. Parlamentet insisterar på att alla förhandlingsdokument måste offentliggöras och att alla nationella parlament måste konsulteras före antagandet av sådana avtal som i mycket hög grad inverkar på befolkningens dagliga liv. Parlamentet beklagar förhandlingsprocessen om Ceta och begär att den omedelbart upphävs.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge sitt fulla stöd till FN:s fördrag om företag och mänskliga rättigheter, inklusive nödvändiga bindande bestämmelser, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i alla nuvarande och framtida handelsavtal som undertecknas av EU inkludera bestämmelser som möjliggör verklig kontroll av skattebedrägeri, penningtvätt och spekulation i fråga om livsmedel, vatten och andra grundläggande behov för människor och natur.

Respekt för mänskliga rättigheter – vägen till demokrati

54.  Europaparlamentet insisterar på ett demokratiskt, rättvist och progressivt alternativ för Europa – med länder med samma rättigheter – som bygger på solidaritet, samarbete och social rättvisa. Parlamentet betonar att respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, liksom respekt för de grundläggande principerna i FN-stadgan, måste stå i centrum för all politik på EU- och medlemsstatsnivå. Parlamentet hävdar att ett annat Europa måste byggas med en starkare roll och större medverkan för Europas folk, samtidigt som man respekterar folkets rättigheter och vilja.

55.  Europaparlamentet anser när det gäller EU:s institutioner att medborgarna och det civila samhället måste spela en starkare roll och engageras mera, bland annat genom ett reviderat och förstärkt europeiskt medborgarinitiativ. Parlamentet kräver förbättrad tillgång till handlingar och större transparens avseende företagens lobbyverksamhet, bland annat genom expertgrupper, och större respekt för initiativ såsom det europeiska medborgarinitiativet.

56.  Europaparlamentet kräver att EU-institutionerna ska bli genuint öppna, transparenta och ansvarsskyldiga inför medborgarna, både när det gäller beslutsprocessen och de intressen de tjänar. Parlamentet uppmanar i detta hänseende kommissionen att snabbt och adekvat följa upp parlamentets resolution om kommissionsledamöternas intresseförklaringar och lägga fram förslag för ett effektivt skydd av visselblåsare som omfattar alla kategorier av uppgiftslämnare, med beaktande av principerna i Europarådets rekommendation CM/Rec(2014)7.

57.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över det växande demokratiska underskottet och EU:s antidemokratiska åtgärder. Parlamentet förkastar bestämt EU:s politik, som vridit rätten till politiska valmöjligheter ur suveräna och demokratiskt valda regeringars och nationella parlaments händer, minskat den demokratiska kontrollen av EU och permanentat åtstramningspolitiken. Parlamentet avvisar bestämt alla insatser från EU:s institutioner för att införa strategier och åtgärder mot människors vilja, bedriva utpressning mot suveräna stater, ignorera och attackera resultaten av medborgarnas deltagande i det politiska beslutsfattandet och arbetstagarnas kamp och rättigheter. Kommissionen uppmanas att respektera medborgarnas vilja och alla framtida folkomröstningar om EU-frågor. Parlamentet vidhåller folkens oförytterliga rätt att debattera och uttrycka sin vilja. Parlamentet avvisar EU-institutionernas argument om att insatserna skulle vara oundvikliga, eftersom det i en demokrati alltid finns alternativa vägar i linje med folks vilja.

58.  Europaparlamentet förfasar sig över det flagranta åsidosättande av de mänskliga rättigheterna och de folkrättsliga förpliktelserna som kommer till uttryck i EU:s reaktion på den humanitära krisen, vilket exemplifieras av tilltagande militarisering av EU:s yttre gränser. Kommissionen uppmanas att omfördela medel som avsatts till skärpta gränskontroller och en förstärkning av Fästning Europa till mottagande och integration av flyktingar och migranter. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen att stärka de proaktiva sök- och räddningsinsatserna, särskilt i centrala Medelhavet, att ta fram förslag till säkra och lagliga vägar till EU för alla kvinnor, män och barn som är i behov av skydd, liksom för migrerande arbetstagare, inbegripet ett omedelbart, ambitiöst och bindande vidarebosättningsprogram som bygger på flyktingarnas verkliga band med respektive land, och att stödja parlamentets begäran om inrättandet av humanitära viseringar genom att lägga fram ett förslag om detta, så att människor inte längre tvingas riskera sina liv i Medelhavet eller i öknarna när de är på väg till Europa. Parlamentet fördömer den ökade användningen av så kallade mjuka verktyg för att pressa tredjeländer in i informella återtagandeavtal. I detta avseende fördömer parlamentet skarpt avtalet mellan EU och Turkiet, avtalet mellan EU och Afghanistan, den så kallade gemensamma vägen framåt för Afghanistan och de pågående diskussionerna med tredjeländer inom ramen för migrationspartnerskapet. Parlamentet fördömer EU:s gränsförvaltningspolitik och externaliseringen av gränskontrollerna till tredjeländer, bland annat genom utnyttjande av EU:s förvaltningsfond för Afrika.

59.  Europaparlamentet begär att flyktingar ska erbjudas en rimlig inkvartering på värdigt boende, att interneringsläger ska stängas, att social inkludering och integration på arbetsmarknaden för både flyktingar och migranter ska främjas, med beaktande av deras preferenser, färdigheter och kvalifikationer och att skydd mot exploatering och diskriminering ska säkerställas. Parlamentet efterlyser skydd av och stöd till människor med särskilda behov, offer för människohandel och ensamkommande minderåriga. Parlamentet begär att rätten till familjeliv såsom den fastställs i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna ska tillämpas, oavsett om det sker från ett tredjeland eller inom EU, och betonar det akuta behovet av att fullt ut respektera rätten till familjeliv och familjeåterförening, både inom och utanför EU, inklusive snabbspår för utsatta sökande. Kommissionen uppmanas att utvärdera genomförandet av direktivet om rätt till familjeåterförening, bl.a. genom att utnyttja kommissionens meddelande med riktlinjer för tillämpningen av direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening och att vid behov inleda överträdelseförfaranden.

60.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen föreslagit ett alternativ till Dublinförordningen som inte åtgärdar den befintliga förordningens allvarliga brister, eftersom förslaget inte är baserat på principen om solidaritet och delat ansvar. Parlamentet hyser stora farhågor när det gäller skyldigheten för samtliga medlemsstater att bedöma huruvida en persons ansökan kan förklaras otillåtlig på grundval av begreppen säkert tredjeland eller första asylland.

61.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa besvikelse över medlemsstaternas oinfriade löften att omplacera asylsökande från Italien och Grekland. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppfylla sina åtaganden enligt rådets beslut och att systematiskt omplacera asylsökande från Grekland och Italien. Kommissionen uppmanas att föreslå en förlängning av omplaceringsåtgärderna så länge som situationen kräver det.

62.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över den europeiska säkerhetsagendan, som fokuserar på repressiva åtgärder och en utbyggnad av EU:s brottsbekämpande organ. Parlamentet kritiserar de alltmer säkerhetsinriktade åtgärderna, bland annat i form av insamling av personuppgifter och profilering av de egna medborgarna och medborgare från tredjeländer, som utnyttjar folkens legitimt förhöjda rädsla och använder kampen mot terrorism för att angripa medborgarnas rättigheter och friheter och utöka den statliga övervakningen. Parlamentet motsätter sig kraftigt denna kränkning av de mänskliga rättigheterna och beklagar att denna repressiva politik har undergrävt de nödvändiga förebyggande åtgärderna. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att förstärka de förebyggande åtgärderna, bland annat ungdomsarbete, socioekonomisk sammanhållningspolitik och andra förebyggande instrument som syftar till att stödja människor som hotas av social utestängning. Parlamentet erinrar om att det är nödvändigt för EU och dess medlemsstater att upphöra med alla externa militära uppdrag och att spela en internationell roll för fred.

63.  Europaparlamentet kräver att det övergripande direktivet mot diskriminering omedelbart antas för att påskynda kampen mot diskriminering, däribland angrepp mot minoriteter, migranter och asylsökande och andra utsatta grupper. Kommissionen uppmanas att utvärdera genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer och rådets rekommendationer avseende åtgärder för en effektiv integrering av romerna i medlemsstaterna, samt att vid behov föreslå ytterligare åtgärder för en effektiv integrering av romerna. Parlamentet beklagar ökningen av hatiska handlingar och uttalanden mot etniska och religiösa minoriteter, hbti-personer, asylsökande och hemlösa. Parlamentet anser att ökningen av de rasistiska och främlingsfientliga uppfattningarna och organisationerna är kopplad till extremhögern och de fascistiska tendenserna i Europa, som inte kan betraktas isolerat från åtstramningspolitiken och den nyliberala politik som drivits av EU och medlemsstaterna under de senaste årtiondena, eller från det växande demokratiska underskottet och ringaktningen och föraktet för folkviljan.

Fred och internationell solidaritet

64.  Europaparlamentet förkastar den europeiska säkerhetsstrategin och dess gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) och gemensamma säkerhets- och försvarspolitik (GSFP). Parlamentet kräver ett slut på samarbetet mellan EU och Nato och strategiska prioriteringar, och motsätter sig Natos nuvarande expansionistiska politik. Parlamentet kräver vidare att alla utländska militärbaser i Europa ska avlägsnas och att Nato ska upplösas. Parlamentet avvisar en europeisk försvarsunion, som är ett farligt vågspel som leder direkt till krig. Parlamentet motsätter sig därför en ökning av medlemsstaternas budgetar för säkerhet och försvar. Parlamentet motsätter sig bestämt varje användning av Horisont 2020-medel eller EU:s allmänna budget för att finansiera militär, civilmilitär eller säkerhetsrelaterad forskning i allmänhet och för utveckling av fjärrstyrda luftfartygssystem i synnerhet. Parlamentet insisterar på att EU och dess medlemsstater bör verka för fred och för en diplomatisk och fredlig konfliktlösning, bland annat genom medlingsinitiativ och program för avväpning, demobilisering och återanpassning, i enlighet med FN-stadgan. Parlamentet stöder icke-spridningsfördraget och kärnvapennedrustning.

65.  Europaparlamentet förkastar bestämt kommissionens diskussionsunderlag om det europeiska försvarets framtid, inbegripet dess rekommendationer om ett europeiskt försvar och en inre marknad för försvar, där det begärs en ökning av finansieringen av försvar och säkerhet med hjälp av EU:s budgetmedel.

66.  Europaparlamentet fördömer och beklagar djupt den oerhörda hastighet med vilken EU har militariserats.

67.  Europaparlamentet uppmanar till nedrustning, även av kärnvapen, demobilisering av soldater och ett slut på externa militära insatser, civil forskning och forskning till förmån för folket och deras utveckling. Parlamentet kräver att Nato ska upplösas. Parlamentet påminner om att det bästa sättet att främja fred är att stödja åtgärderna för fattigdomsutrotning, humanitärt bistånd och en hållbar och rättvis ekonomisk och social utveckling.

68.  Europaparlamentet hävdar att det yttre samarbetet bör bygga på den internationalistiska solidaritetsprincipen och på full respekt för varje enskilt lands önskan om utveckling och hur snabb denna ska vara.

69.  Europaparlamentet beklagar djupt att EU främjar samma misslyckade politik gentemot anslutningsländerna. Parlamentet är bekymrat över den senaste tidens utveckling i västra Balkan i fråga om det allt större demokratiska underskottet och det växande auktoritära styret, framväxten av en nationalistisk och irredentisk retorik, och ekonomisk stagnation med förödande hög arbetslöshet, vilket kan leda till regional instabilitet, och många av dessa problem har uppkommit till följd av de aggressionskrig som många av dessa länder utsatts för. Parlamentet insisterar på att EU tar sitt rättmätiga ansvar för sin misslyckade politik i västra Balkan, och uppmanar kommissionen att ompröva och radikalt ändra sin utvidgningspolitik och sitt bistånd till kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna genom instrumentet för stöd inför anslutningen, genom att fokusera på främjandet av demokrati och civilsamhälle, rättsstatsprincipen, mänskliga, medborgerliga och arbetsrelaterade rättigheter, social sammanhållning och social rättvisa samt hållbar ekonomisk utveckling. Parlamentet anser att beslutet att ansluta sig till EU bör grundas på ett suveränt beslut av befolkningen.

70.  Europaparlamentet kräver, mot bakgrund av de händelser som har ägt rum sedan juli 2016 och folkomröstningen den 16 april 2017, ett tillfälligt stopp för anslutningsförhandlingarna med Turkiet om det konstitutionella paketet genomförs oförändrat och om rättsstaten inte återupprättas omedelbart. Parlamentet framhåller att processen för modernisering av tullunionen med Turkiet måste kopplas till tydliga villkor i fråga om mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatsprincipen och goda grannförbindelser. Parlamentet håller fast vid sin ståndpunkt att tullunionen inte kan uppgraderas om Turkiet inte fullt ut genomför den befintliga tullunionen och tilläggsprotokollet gentemot samtliga medlemsstater.

71.  Europaparlamentet understryker att behovet av att ta itu med de socioekonomiska orsakerna till de aktuella säkerhets- och migrationsutmaningarna är en prioriterad fråga och förkastar allt militärt säkerhetssamarbete. Kommissionen uppmanas att leva upp till sina åtaganden att samarbeta med de europeiska grannskapsländerna i genomförandet av FN:s utvecklingsmål. Parlamentet betonar att skapandet av sysselsättning är en central fråga inför framtiden i de flesta grannskapsländerna. Parlamentet gläder sig över att särskild vikt kommer att läggas vid ungdomars anställbarhet och främjandet av små och medelstora företag. Parlamentet betonar att detta kräver en strategi på flera nivåer – både på nationell, regional och lokal nivå – samt ett regionalt/lokalt och gränsöverskridande samarbete som kan mobilisera EU:s medlemsstater, partnerländerna och deras lokala och regionala myndigheter. Parlamentet kräver realistiska strategier och program som medför konkreta fördelar för folket. Kommissionen uppmanas att lägga fram en strategi för samarbetet med EU:s grannländer, vilket utlovades som en del av översynen av den europeiska grannskapspolitiken.

72.  Europaparlamentet upprepar sitt starka stöd för en tvåstatslösning på den israelisk-palestinska konflikten, grundad på gränserna från 1967 och med Jerusalem som huvudstad för båda staterna, där staten Israel och den palestinska staten lever sida vid sida i fred och säkerhet på grundval av rätten till självbestämmande och med full respekt för internationell rätt. Kommissionen uppmanas att i sina samarbets- och biståndsprogram fästa särskild uppmärksamhet vid människor som lever under ockupation och blockad. Kommissionen uppmanas att fullt ut tillämpa artikel 2 i associeringsavtalet mellan EU och Israel till följd av de långvariga och allvarliga människorättskränkningarna från Israels sida i de ockuperade palestinska territorierna, Israels diskriminerande behandling av sina egna medborgare med arabiskt ursprung och dess åsidosättande av FN:s resolution i frågan. Parlamentet insisterar på en heltäckande tillämpning i alla medlemsstater av riktlinjerna om huruvida israeliska enheter och deras verksamheter inom de territorier som har ockuperats av Israel sedan juni 1967 ska kunna komma i fråga för bidrag, priser och finansieringsinstrument som finansieras av EU från och med 2014. Kommissionen uppmanas att granska finansieringen av vetenskapliga samarbetsprogram med syfte att förhindra all finansiering av Israels militära industri. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att bedöma kostnaderna för rasering av hus och infrastruktur som EU finansierat och att kräva ersättning.

73.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för självstyre i Västsahara, vilket ska uppnås genom en folkomröstning, i enlighet med internationell rätt och relevanta FN-resolutioner. Kommissionen uppmanas att fullt ut genomföra artikel 2 i associeringsavtalet EU-Marocko till följd av de långvariga och allvarliga människorättskränkningar som Marocko gör sig skyldig till i de ockuperade territorierna i Västsahara, inte minst det ekonomiska förtrycket och det politiskt motiverade fängslandet av fredliga västsahariska aktivister som förespråkar självbestämmande. Kommissionen uppmanas att genomföra Europeiska domstolens dom av den 21 december 2016, som avgör att avtal mellan EU och Marocko som tillämpas på Västsahara är olagliga enligt internationell rätt. Parlamentet betonar att alla framtida EU-avtal om Västsahara måste förhandlas fram med Front Polisario, som den internationella företrädaren för det västsahariska folket. Parlamentet framhåller den försämrade humanitära situationen i flyktinglägren i Tindouf på grund av krympande internationellt stöd och uppmanar kommissionen att öka de nuvarande stödnivåerna till minst de historiska nivåerna.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla de åtaganden och viktiga steg som tagits i förhandlingarna om avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen, dess medlemsstater och Republiken Kuba. Parlamentet understryker vikten av att upprätthålla en konstruktiv attityd i förhandlingarna som respekterar det kubanska folkets vilja och inte leder till någon extern inblandning eller begränsningar i Kubas inre angelägenheter. Kommissionen uppmanas att bidra till att få ett slut på blockaden.

75.  Europaparlamentet påminner om principen för effektivt utvecklingssamarbete, dvs. utvecklingsländernas egenansvar för utvecklingsprioriteringarna. Parlamentet motsätter sig alla försök att koppla samman stöd med gränskontroll, hantering av migrationsflöden eller återtagandeavtal. Parlamentet förkastar alla försök att införa villkorlighet mellan utvecklingsbistånd och samarbete från förmånsländerna, bland annat när det gäller strukturreformer och migrationsfrågor. Parlamentet understryker att utbetalningar från finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (DCI) och Europeiska utvecklingsfonden inte kan användas för militära program, politiskt samarbete och arméreformer. Parlamentet insisterar på behovet av en mekanism för ansvarsskyldighet för uppföljningen och genomförandet av målen för hållbar utveckling och målet på 0,7 % utvecklingsbistånd av BNI, som medlemsstaterna redan hade enats om att nå senast 2015.

76.  Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen att garantera och inkludera allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter på alla relaterade politikområden inom och utanför EU. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att motverka effekterna av denna munkavleregel genom en betydande höjning av finansieringen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, i synnerhet finansiering som uttryckligen syftar till att säkerställa tillgång till födelsekontroll samt säkra och lagliga aborter, med användning av både nationella bidrag och EU:s utvecklingsbistånd.

77.  Europaparlamentet efterlyser en behovsbaserad strategi om skuldhållbarhet genom en bindande uppsättning standarder för att definiera ansvarsfullt utlånande och lånande och begär att utvecklingsländernas utlandsskuld ska annulleras.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom ett meddelande stödja utarbetandet av ett rättsligt bindande instrument för reglering av transnationella företag under FN:s överinseende och att tillhandahålla effektiva rättsmedel för offer i fall där nationell behörighet tydligt visar sig vara förhindrad att effektivt lagföra multinationella företag.

Finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken

79.  Europaparlamentet påminner om att EU-budgeten är ett verktyg för att uppnå de mål som anges ovan. Parlamentet anser att detta bör ske genom politik och program som behandlar medlemsstaternas specifika behov så att EU:s budget kompletterar medlemsstaternas insatser snarare än ålägger prioriteringar eller en universalmodell. Parlamentet anser vidare att budgeten bör bidra med god praxis från andra länder.

80.  Europaparlamentet upprepar vikten av sammanhållningspolitiken och behovet av att öka anslagen på detta område, särskilt Europeiska socialfonden. Parlamentet understryker att dessa strategier under inga omständigheter, inbegripet till följd av Brexit, får försvagas, och att budgetanslagen bör ligga kvar på åtminstone samma nivå som under innevarande period för alla kategorier av regioner. Kommissionen uppmanas att lägga fram förslag om sammanhållningspolitiken efter 2020 och nästa fleråriga budgetram senast i början av 2018 för att möjliggöra en smidig beslutsprocess och ge tillräckligt med tid till medlemsstaterna och regionerna för att fastställa prioriteringar och anpassa och genomföra politiska förändringar.

81.  I samband med kommissionens förslag till den fleråriga budgetramen efter 2020, insisterar Europaparlamentet på att budgeten måste bli enklare och mer transparent och rättvis, och att den ska präglas av demokratisk ansvarsskyldighet och baseras på solidaritet. Parlamentet insisterar dessutom på EU-budgetens enhet och därför på integreringen av de olika finansiella instrumenten, fonderna och förvaltningsfonderna som för närvarande ligger utanför budgeten.

82.  Europaparlamentet anser att 2018 års budget ska omfatta särskilda åtgärder till stöd för de regioner som kommer att påverkas mest av Brexit, inbegripet medel för att befästa och främja fredsprocessen i Nordirland.

 

Brexit

83.  Europaparlamentet erkänner varje medlemsstats rätt till utträde ur EU. Parlamentet framhåller att inget i fördragen bör användas för att skapa omotiverade hinder för genomförandet av en medlemsstats beslut att lämna unionen.

84.  Europaparlamentet avvisar alla former av påtryckningar eller utpressning under förhandlingsprocessen. Kommissionen uppmanas att nå en rättvis överenskommelse om de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket som gynnar alla dem som bor i de olika jurisdiktionerna. Parlamentet anser dessutom att de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket bör bygga på principerna om respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter.

85.  Europaparlamentet anser att det är av största vikt att snabbt och villkorslöst skapa rättslig säkerhet för medborgare i EU:s medlemsstater som bor i Storbritannien och brittiska personer som är bosatta i andra medlemsstater. Parlamentet kräver att rörlighet för arbetstagare (mobila arbetstagare, gränsöverskridande arbetare, gränsarbetare och studenter) ska ägnas särskild uppmärksamhet i detta sammanhang, med särskilt stort fokus på och förståelse för de unika situationerna i Irland respektive Gibraltar.

86.  Europaparlamentet insisterar på att långfredagsavtalet och senare avtal ska respekteras till fullo i utträdesavtalet. Parlamentet begär att Nordirland ska ges en särställning inom EU så att dess tillgång till medlemskap i EU, tullunionen, den inre marknaden och Europeiska unionens domstols jurisdiktion säkerställs. Parlamentet efterlyser dessutom fri rörlighet för varor, människor och tjänster på hela ön Irland.

87.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att revidera sitt arbetsprogram i linje med parlamentets resolution.

o

o  o

88.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)

EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.

Rättsligt meddelande