Förfarande : 2017/2897(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0578/2017

Ingivna texter :

B8-0578/2017

Debatter :

PV 25/10/2017 - 4
CRE 25/10/2017 - 4

Omröstningar :

PV 26/10/2017 - 10.6
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2017)0417

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 359kWORD 53k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0576/2017
24.10.2017
PE611.514v01-00
 
B8-0578/2017

till följd av ett uttalande av kommissionen

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU (2017/2897(RSP))


Iratxe García Pérez, Maria Arena, Inés Ayala Sender, Zigmantas Balčytis, Hugues Bayet, José Blanco López, Vilija Blinkevičiūtė, Biljana Borzan, Nessa Childers, Viorica Dăncilă, Isabella De Monte, Tanja Fajon, Monika Beňová, Knut Fleckenstein, Eugen Freund, Eider Gardiazabal Rubial, Enrico Gasbarra, Neena Gill, Ana Gomes, Karoline Graswander-Hainz, Anna Hedh, Liisa Jaakonsaari, Karin Kadenbach, Cécile Kashetu Kyenge, Juan Fernando López Aguilar, Olle Ludvigsson, Edouard Martin, Costas Mavrides, Marlene Mizzi, Clare Moody, Jens Nilsson, Maria Noichl, Pier Antonio Panzeri, Massimo Paolucci, Pina Picierno, Tonino Picula, Kati Piri, Soraya Post, Evelyn Regner, Christine Revault d’Allonnes Bonnefoy, Liliana Rodrigues, Maria João Rodrigues, Inmaculada Rodríguez‑Piñero Fernández, Tibor Szanyi, Marita Ulvskog, Elena Valenciano, Josef Weidenholzer, Martina Werner, Flavio Zanonato, Carlos Zorrinho, Richard Corbett för S&D-gruppen

Europaparlamentets resolution om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU (2017/2897(RSP))  
B8-0578/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, som öppnades för undertecknande i Istanbul den 11 maj 2011 (nedan kallad Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen unionens funktionssätt (EUF‑fördraget), särskilt artiklarna 8, 19, 157 och 216 samt artikel 218.6 andra stycket led a,

–  med beaktande av artiklarna 21, 23, 24, 25 och 26 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking, som antogs vid den fjärde internationella kvinnokonferensen den 15 september 1995, samt de slutdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2000), Peking +10 (2005), Peking +15 (2010) och Peking +20 (2015),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 20 september 2001 om mobbning på arbetsplatsen (2001/2339(INI))(1), den 26 november 2009 om avskaffande av våld mot kvinnor(2), den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor(3), den 15 december 2011 om översynen efter halva tiden av den europeiska strategin 2007–2012 för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen(4), den 25 februari 2014 med rekommendationer till kommissionen om bekämpning av våld mot kvinnor(5) och den åtföljande bedömningen av det europeiska mervärdet från november 2013, den 24 november 2016 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor(6) och den 12 september 2017 om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet(7),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 december 2015 Strategic engagement for gender equality 2016-2019 (strategiskt engagemang för jämställdhet 2016–2019) (SWD(2015)0278),

–  med beaktande av jämställdhetsförklaringen av den 19 juli 2017 från EU:s ordförandeskapstrio Estland, Bulgarien och Österrike,

–  med beaktande av direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF(8),

–  med beaktande av direktiv 2011/99/EU av den 13 december 2011 om den europeiska skyddsordern(9) och förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor(10),

–  med beaktande av direktiv 2006/54/EG om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(11) och direktiv 2004/113/EG om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster(12), som innehåller en definition av och fördömer trakasserier och sexuella trakasserier,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 14 mars 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2014–2015(13) och den 10 mars 2015 om jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2013(14),

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex från oktober 2017,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2016 om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i Europaparlamentets arbete(15),

–  med beaktande av artikel 12a i tjänsteföreskrifterna,

–  med beaktande av kommissionen beslut av den 26 april 2006 om sin policy i fråga om skydd för enskildas värdighet och kampen mot mobbning och sexuella trakasserier,

–  med beaktande av handledningen för Europaparlamentets ledamöter Nolltolerans mot mobbning och trakasserier på arbetsplatsen och parlamentets administrations handlingsplan i denna viktiga fråga,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Jämställdhet är ett kärnvärde för EU. Rätten till likabehandling och icke-diskriminering är en grundläggande rättighet enligt fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna och bör fullt ut respekteras, främjas och tillämpas i lagstiftningen, i praktiken, i rättsliga avgöranden och i vardagslivet.

B.  Enligt 2017 års jämställdhetsindex har alla medlemsstater långt kvar till målet att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män, och framstegen är långsamma. Könsrelaterat våld är både en orsak till och en konsekvens av bristande jämställdhet mellan kvinnor och män.

C.  Med sexuella trakasserier avses ett beteende med sexuella undertoner mot en person som inte önskar utsättas för det, och som har till syfte eller får till resultat att kränka personens värdighet eller skapa en hotfull, fientlig, stötande eller besvärad stämning. Sexuella trakasserier ska betraktas som könsdiskriminering. Sexuella trakasserier kan ske i form av en enskild handling eller ett fortlöpande beteende.

D.  Sexuellt våld och sexuella trakasserier på arbetsplatsen är en fråga om hälsa och säkerhet och bör omedelbart behandlas och förebyggas som en sådan.

E.  Rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter Violence against women: an EU-wide survey (Våld mot kvinnor: en EU-omfattande undersökning) från mars 2014 visar att var tionde kvinna har utsatts för sexuella trakasserier eller stalkning med hjälp av ny teknik och att 75 procent av kvinnorna på högre beslutsfattande poster tvingats stå ut med sexuella trakasserier. Detta visar att inga kvinnor eller flickor, oavsett ålder och ställning i samhället, går säkra för sexuellt våld.

F.  Våldet mot kvinnor är kopplat till den ojämlika fördelningen av makt mellan kvinnor och män, sexism och könsstereotyper, som har lett till mäns dominans över och diskriminering av kvinnor och till att kvinnor hindras från att utveckla sin fulla potential.

G.  Våld mot kvinnor, inklusive sexuella trakasserier och sexuella övergrepp, tolereras alltför lätt. I själva verket utgör det en strukturell kränkning av de grundläggande rättigheterna och ett allvarligt brott som måste bestraffas som sådant. Det måste bli ett slut på straffriheten genom att förövarna åtalas och våldsutsatta kvinnor och flickor får vederbörligt stöd och erkännande av rättssystemet, så att man bryter den onda cirkeln av tystnad och ensamhet för dem som fallit offer för våld.

H.  Förövare av könsrelaterat våld ofta redan bekanta för offret, och i många fall står offret i en beroendeställning, vilket ökar rädslan för att anmäla våldshandlingen.

I.  Könsstereotyper och sexism, däribland sexistisk hatpropaganda, förekommer i hela världen, såväl på som utanför nätet, i offentligheten och i privatlivet, och är en av de bakomliggande orsakerna till alla former av våld mot kvinnor.

J.  Fysiska, sexuella eller psykiska våldshandlingar och övergrepp har allvarliga konsekvenser för offren och kan vålla fysisk, sexuell, emotionell eller psykisk skada eller ekonomisk förlust. Detta påverkar även offrens familjer och släktingar och samhället som helhet.

K.  Samtliga medlemsstater har undertecknat Istanbulkonventionen, men endast 15 har ratificerat den. EU:s anslutning till konventionen befriar inte medlemsstaterna från ratificering på nationell nivå.

L.  Enligt artikel 40 i Istanbulkonventionen ska parterna ”vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att säkerställa att alla oönskade former av verbalt, icke-verbalt eller fysiskt beteende av sexuell karaktär som har till syfte eller följd att en persons värdighet kränks, särskilt genom att skapa en skrämmande, fientlig, förnedrande, kränkande eller stötande miljö, kan leda till straffrättsliga eller andra rättsliga sanktioner”.

M.  Våld och sexuella trakasserier i det offentliga rummet är utbrett i hela EU.

N.  Våld och trakasserier i det politiska livet drabbar kvinnor på ett oproportionerligt sätt på grund av deras kön.

O.  Sådant våld utgör en kränkning av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, däribland skyldigheten att se till att kvinnor fritt kan delta i den politiska representationen. Dessa friheter stadgas i internationella överenskommelser såsom den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, handlingsplanen från Peking och målen för hållbar utveckling.

P.  Bland kvinnorna i det politiska livet i hela världen, inklusive 15 europeiska länder, hade enligt en undersökning av Interparlamentariska unionen (IPU) 81,8 procent av de svarande i alla länder och regioner upplevt psykiskt våld, och 65,5 procent hade flera gånger, eller ofta, blivit föremål för förödmjukande sexistiska kommentarer under sin mandatperiod.

Q.  Fortbildning i jämställdhetsintegrering för Europaparlamentets ledamöter och personal, i synnerhet i ledande ställning, är av central betydelse för främjandet av ett jämställdhetsperspektiv inom alla politiska områden och på alla nivåer. Det anslås inte tillräckligt med ekonomiska medel eller personal för att säkerställa verkliga framsteg i jämställdhetsintegreringen i parlamentets arbete.

R.  Sexuella trakasserier definieras i artikel 12a i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i unionen.

S.  Den 26 april 2006 antog kommissionen ett beslut om sin policy i fråga om skydd för enskildas värdighet och förebyggande av mobbning och sexuella trakasserier.

T.  De flesta nationella parlament i EU saknar aktiva åtgärder för att bekämpa sexuella trakasserier och sexuella övergrepp på arbetsplatsen. Parlamentet har inrättat en särskild rådgivande kommitté som handlägger klagomål om trakasserier mellan ackrediterade parlamentsassistenter och ledamöter, och det finns en rådgivande kommitté för förebyggande av mobbning och trakasserier på arbetsplatsen som handlägger andra formella förfaranden som rör personal i parlamentets administration och politiska grupper.

Nolltolerans mot sexuella trakasserier och sexuella övergrepp i EU

1.  Europaparlamentet fördömer alla former av våld mot kvinnor och beklagar djupt att kvinnor och flickor ofta utsätts för sexuella trakasserier och sexuella övergrepp, vilka utgör en grov kränkning av deras mänskliga rättigheter och värdighet.

2.  Europaparlamentet påminner om att sexuella trakasserier kan ta sig olika uttryck (fysiska, verbala, skriftliga eller andra) och involvera personer av motsatt eller av samma kön. En rad olika typer av handlingar kan anses vara sexuella trakasserier, såsom löften om någon form av belöning (exempelvis en gynnsam karriärutveckling) i utbyte mot sexuella tjänster eller hot om repressalier om man vägrar att gå med på detta, upprepade grova eller tvetydiga kommentarer eller sexuella anspelningar, användning av grova och obscena formuleringar och gester, upprepade och överdrivna komplimanger om en arbetskollegas utseende, fysisk kontakt, att trycka sig not någon, nyp eller avsiktliga oönskade pussar, voyeuristiska eller exhibitionistiska handlingar, bruk av pornografiskt material.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att kriminalisera sexuella trakasserier och sexuella övergrepp i alla former och att fullt ut åta sig att se till att detta helt upphör. Detta omfattar, men är inte begränsat till, kriminalisering av sexuella trakasserier på allmän plats, i det politiska livet och på arbetsplatsen, informationskampanjer om rättigheterna för offer för sexuella trakasserier och mobbning, utbildning av polis och personal i de straffrättsliga systemen om offrens rättigheter, verkställande av ett strikt protokoll till stöd för offren och utredning av fall av sexuella trakasserier och mobbning, kostnadsfri juridisk rådgivning och stöd till offer som väcker talan vid domstol.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå tydliga åtgärder för en mer framgångsrik bekämpning av sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Parlamentet finner det beklagligt att 30 procent av alla arbetssökande transpersoner har utsatts för diskriminering i samband med att de sökt arbete, trots att det finns EU-lagstiftning som skyddar enskilda mot diskriminering i arbetslivet, och att transkvinnor var de som oftast känt sig diskriminerade under det år som föregick hbt-undersökningen från EU:s byrå för grundläggande rättigheter. Detta är en överträdelse av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka aktivt för en attityd- och beteendeförändring och att bekämpa sexism och könsstereotyper, bland annat genom att främja ett könsneutralt språk, göra gemensamma ansträngningar för att ta upp mediernas och reklamens nyckelroll på området samt uppmuntra alla, även män och pojkar, att aktivt bidra till motverkandet av alla former av våld.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra information om sexuellt samtycke och sexuella trakasserier obligatoriskt i sina utbildningssystem.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda och satsa på en dialog med medierna om deras ansvar för att ge objektiv information om sexuellt våld och trakasserier på allmän plats, på arbetsplatsen och på andra platser, och att uppmuntra medierna att ge en framträdande plats åt informationskampanjer och det civila samhällets arbete i kampen mot våld mot kvinnor.

8.  Europaparlamentet välkomnar EU:s undertecknande av Istanbulkonventionen den 13 juni 2017. Medlemsstaterna uppmanas kraftfullt att skynda på med förhandlingarna om att ratificera och genomföra Istanbulkonventionen. Det estniska ordförandeskapet uppmanas kraftfullt att påskynda EU:s ratificering av Istanbulkonventionen.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra de befintliga EU‑direktiven i denna fråga, i synnerhet direktiv 2006/54/EG om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet och direktiv 2004/113/EG om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster, som innehåller en definition av och fördömer trakasserier och sexuella trakasserier, och att anslå tillräckliga ekonomiska och mänskliga resurser för att förebygga och bekämpa våld, sexuella trakasserier och sexuella övergrepp, stärka kvinnors och flickors ställning, skydda offren och ge dem möjlighet att få ersättning.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra direktiv 2011/99/EU om den europeiska skyddsordern, förordning (EU) nr 606/2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor och direktiv 2012/29/EU om skydd av offer. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram sin genomföranderapport, som skulle ha kommit den 1 januari 2016.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en rättsakt till stöd för medlemsstaternas arbete med att förebygga och avskaffa alla former av våld mot kvinnor och flickor samt könsrelaterat våld.

12.  Europaparlamentet uppmanar rådet att aktivera övergångsklausulen genom att anta ett enhälligt beslut om att identifiera våld mot kvinnor och flickor (och andra former av könsrelaterat våld) som ett brottsområde enligt artikel 83.1 i EUF-fördraget.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över EU:s nu gällande rambeslut om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen, i syfte att inkludera sexism, hatbrott och uppvigling till hat på grund av sexuell läggning, könsidentitet och könsegenskaper.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra insamlingen av jämförbara uppdelade uppgifter om könsrelaterat våld på EU-nivå.

Sexuella trakasserier i parlament i EU, däribland Europaparlamentet

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka situationen när det gäller sexuella trakasserier och övergrepp, att vidta aktiva åtgärder för att bekämpa dem i sina nationella parlament och att införa och på lämpligt sätt verkställa en politik präglad av respekt och värdighet på arbetsplatsen för valda ledamöter och personal. Parlamentet begär att genomförandet av denna politik övervakas.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge skydd och stöd åt parlamentsledamöter med ett offentligt engagemang, i synnerhet ledamöter som utsätts för sexuella kränkningar och hot om könsrelaterat våld, även på internet.

17.  Europaparlamentet begär att det på alla nivåer ordnas utbyten av bästa praxis med andra institutioner och organisationer, såsom UN Women, Europarådet, EU-institutionerna och andra parter som arbetar med jämställdhetsfrågor.

18.  Europaparlamentet framhåller att man måste ha en öppen och pågående dialog med de nationella parlamenten i syfte att främja ett gemensamt synsätt och ytterligare utveckla bästa praxis för ökad jämställdhetsintegrering och bekämpande av sexuella trakasserier i parlamenten.

19.  Europaparlamentet efterlyser en kommitté bestående av oberoende experter som ska sammankallas med uppdrag att undersöka situationen när det gäller sexuella trakasserier och övergrepp inom Europaparlamentet.

20.  Europaparlamentet föresätter sig att se över och stärka funktionen för den rådgivande kommittén för handläggning av klagomål om trakasserier mellan ackrediterade parlamentsassistenter och ledamöter av Europaparlamentet. Parlamentet efterlyser en förstärkning av den rådgivande kommittén för förebyggande av mobbning och trakasserier i syfte att stärka dess positiva åtgärder och undvika intressekonflikter med avseende på ledamöterna i dessa viktiga kommittéer, och begär att en särskild kommitté för sexuella trakasserier, med en juridisk rådgivare och företrädare för medicinsk personal, inrättas för att utreda formella ärenden, föra ett konfidentiellt register över ärenden över tid och anta de bästa metoderna för att säkra nolltolerans på alla nivåer inom institutionen.

21.  Europaparlamentet föresätter sig att fullt ut stödja offer som gör en anmälan inom parlamentet och/eller till den lokala polisen, aktivera akut skydd eller skyddsåtgärder när så är nödvändigt och fullt ut genomföra artikel 12a i tjänsteföreskrifterna, och samtidigt se till att ärendena utreds grundligt och att disciplinära åtgärder vidtas.

22.  Europaparlamentet föresätter sig att genomföra en kraftfull och ändamålsenlig handlingsplan för förebyggande, stöd och obligatorisk utbildning för all personal och alla ledamöter om respekt och värdighet på arbetsplatsen, så att nolltolerans blir normen. Parlamentet föresätter sig att engagera sig fullt ut i kampanjer för att öka medvetenheten hos alla ledamöter och administrativa avdelningar, med särskilt fokus på de mest utsatta grupperna, såsom praktikanter, ackrediterade parlamentsassistenter och kontraktsanställda.

23.  Europaparlamentet föresätter sig att inrätta ett institutionellt nätverk av konfidentiella rådgivare med uppgift att stödja och bistå offer, något som finns i kommissionen.

24.  Europaparlamentet rekommenderar att Europeiska ombudsmannen en gång om året förser parlamentets högnivågrupp för jämställdhet och mångfald med uppgifter avseende klagomål om administrativa missförhållanden som rör jämställdhet i parlamentet, med vederbörlig hänsyn till Europaparlamentets beslut om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning.

o

o    o

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till medlemsstaternas nationella parlament och regeringar, rådet och kommissionen samt Europarådets parlamentariska församling.

(1)

EGT C 77 E, 28.3.2002, s. 138.

(2)

EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 53.

(3)

EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 26.

(4)

EUT C 168E, 14.6.2013, s. 102.

(5)

EUT C 285, 29.8.2017, s. 2.

(6)

Antagna texter, P8_TA(2016)0451.

(7)

Antagna texter, P8_TA(2017)0329.

(8)

EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.

(9)

EUT L 338, 21.12.2011, s. 2.

(10)

EUT L 181, 29.6.2013, s. 4.

(11)

EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.

(12)

EUT L 373, 21.12.2004, s. 37.

(13)

Antagna texter, P8_TA(2017)0073.

(14)

EUT C 316, 30.8.2016, s. 2.

(15)

Antagna texter, P8_TA(2016)0072.

Rättsligt meddelande