Förfarande : 2018/2600(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0238/2018

Ingivna texter :

B8-0238/2018

Debatter :

PV 31/05/2018 - 4
CRE 31/05/2018 - 4

Omröstningar :

PV 31/05/2018 - 7.12
CRE 31/05/2018 - 7.12
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0242

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 187kWORD 59k
25.5.2018
PE621.621v01-00
 
B8-0238/2018

till följd av frågan för muntligt besvarande B8‑0022/2018

i enlighet med artikel 128.5 i arbetsordningen


om besvarande av framställningar om bekämpning av otrygga anställningar och missbruk av tidsbestämda anställningsavtal 2018/2600(RSP)


Cecilia Wikström, ordförande för utskottet för framställningar
ÄNDRINGSFÖRSLAG

Europaparlamentets resolution om besvarande av framställningar om bekämpning av otrygga anställningar och missbruk av tidsbestämda anställningsavtal 2018/2600(RSP)  
B8‑0238/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 153.1 a och b, 155.1 och 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

  med beaktande av artiklarna 4 och 30 i den europeiska sociala stadgan och artiklarna 31 och 32 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av åtgärder mot diskriminering och missbruk i rådets direktiv 1997/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS – bilaga: Ramavtalet om deltidsarbete (deltidsdirektivet)(1),

–  med beaktande av rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (direktivet om visstidsanställning)(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 avser arbetstidens förläggning i vissa avseenden (arbetstidsdirektivet)(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (direktivet om ett europeiskt företagsråd)(5),

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO:s) konvention nr 98 angående tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten samt konvention 175 om deltidsarbete,

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2017 om arbetsvillkor och osäkra anställningar(6),

–  med beaktande av studien Temporary contracts, precarious employment, employees fundamental rights and EU employment law, som offentliggjordes av generaldirektoratet för unionens interna politik i november 2017(7),

–  med beaktande av de många framställningar om överträdelser av direktivet om visstidsarbete inom den offentliga sektorn(8), om otrygga arbetsförhållanden för anställda i den privata sektorn med arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats(9), om facklig representation och om skillnader i de sociala trygghetssystemen(10) och om åtgärder mot den ökande användningen av tillfälliga anställningskontrakt(11),

–  med beaktande av kommissionens nya förslag till ett europeiskt arbetsmarknadsverk (COM(2018)0131) och till rådets rekommendation om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare (COM(2018)0132),

–  med beaktande av resultatet av den utfrågning som utskottet för framställningar anordnade den 22 november 2017 om skydd av rättigheterna för arbetstagare med tillfälliga eller otrygga anställningar, på grundval av mottagna framställningar,

–  med beaktande av rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet(12),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen, om upphävande av rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 (COM(2017)0797),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om besvarande av framställningar om bekämpning av otrygga anställningar och missbruk av tidsbestämda anställningsavtal (O-000054/2018 – B8‑0022/2018),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för framställningar,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Antalet arbetstagare med tidsbestämda anställningsavtal och deltidsanställningar har ökat i EU under de senaste 15 åren, på grund av den åtstramningspolitik som förts och de inskränkningar av arbetstagarnas rättigheter som gjorts, vilket har lett till flera otrygga anställningar och instabilitet i arbetslivet. Det behövs en effektiv politik som införlivar de olika anställningsformerna och ger arbetstagare tillräckligt skydd.

B.  De otrygga arbetsförhållandena beror på de stora brister som finns i det faktiska skyddet av arbetstagarnas rättigheter på de olika regleringsnivåerna, inbegripet EU:s primär- och sekundärrätt och medlemsstaternas lagstiftning. Framställningar om olika anställningsformer bör behandlas i enlighet med nationell lagstiftning i den respektive medlemsstat från vilken de härrör och i enlighet med relevant EU-lagstiftning. EU:s social- och arbetsmarknadspolitik baseras på subsidiaritetsprincipen.

C.  Det finns ett behov av att anpassa politiska åtgärder för att visa att otrygga anställningar är en dynamisk aspekt som påverkar alla individuella arbetsrelationer. Kampen mot osäkra anställningar måste föras med hjälp av ett integrerad åtgärdspaket i flera nivåer som främjar inkluderande och effektiva arbetsnormer jämte effektiva åtgärder för att säkerställa respekt för jämställdhetsprincipen.

D.  Målet att effektivt bekämpa orättvisa anställningsförfaranden som leder till otrygghet bör också eftersträvas med utgångspunkt i ILO:s agenda för anständigt arbete som fokuserar på jobbskapande, rättigheter i arbetslivet, socialt skydd och social dialog, med jämställdhet som ett övergripande mål.

E.  Uppgifter från Eurostat och Eurofound om ofrivilligt tillfälligt anställda, om skillnader i kön och ålder vad gäller tillfälligt anställda, och om undersysselsättning med en betydande andel deltidsarbetande, visar på en ökning av icke-standardiserade och atypiska anställningsformer. Uppgifter om arbetslöshet uppdelade efter kön och ålder visar på de lägsta siffrorna sedan 2009.

F.  Flera medlemsstater har under de senaste åren upplevt en kraftig ökning av atypiska och tillfälliga anställningsavtal i både den offentliga och privata sektorn, inom en rättslig ram där många på varandra följande tidsbestämda anställningsavtal inte har kunnat förhindrats i tillräcklig grad eller bestraffas på grund av att det saknas effektiva och proportionerliga påföljder. Detta har undergrävt integriteten i europeisk arbetsrätt och Europeiska unionens domstols rättspraxis.

G.  Det finns en övergripande ram i EU:s lagstiftning som syftar till att minska risken för otrygghet i vissa typer av anställningsförhållanden, såsom direktivet om visstidsanställning, direktivet om deltidsarbete, direktivet om deltidsanställning, arbetstidsdirektivet, direktivet om likabehandling i arbetslivet, direktivet om likabehandling av personer och direktivet om lika möjligheter och likabehandling.

H.  De stora förseningarna i kommissionens handläggning av överträdelseförfaranden som rör brott mot EU:s arbetslagstiftning i vissa medlemsstater, har gjort att missbruk av tidsbestämda anställningsavtal och kränkningar av arbetstagares rättigheter tillåtits pågå i flera år.

I.  Den senaste informationen som avser framställningar om missbruk av tidsbestämda anställningsavtal i den offentliga sektorn har belyst situationen för vissa tillfälligt anställda som blivit uppsagda av det offentliga organ där de arbetade efter beslut om att de utsatts för missbruk av tidsbestämda anställningsavtal, i strid med direktiv 1999/70/EG om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP(13).

J.  Arbetsvillkoren skiljer sig åt från en medlemsstat till en annan, eftersom varje land har sin specifika lagstiftning om anställningsavtal.

K.  Utskottet för framställningar har starka bevis för att missbruket av osäkra anställningar ökar.

L.  Utskottet för framställningar har inte fått svar från kommissionen på flera framställningar, eftersom de lämnades in under 2017.

M.  Arbetstagare med arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats måste betraktas som arbetstagare enligt EU:s lagstiftning eftersom de arbetar under annan persons ledning och får ersättning för detta arbete, och därför måste EU:s sociallagstiftning tillämpas.

N.  Osäkra anställningar, däribland arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats, leder till bristande tillgång till socialt skydd och undergräver rätten till kollektivförhandlingar, särskilt i fråga om förmåner och skydd mot ogrundad uppsägning, och inkräktar också på karriärutveckling och utbildning. Osäkra anställningar leder till en allmänt otrygg livssituation.

O.  Det är vanligare att kvinnor arbetar deltid eller har tidsbestämda eller lågavlönade anställningar, och därför löper de större risk att hamna i en otrygg anställning till följd av diskriminering på arbetsmarknaden, vilket bromsar upp kampen mot och avskaffandet av löne- och pensionsklyftor mellan könen.

1.  Europaparlamentet betraktar osäker anställning som en anställning som har sitt ursprung i bland annat missbruk av tillfälliga anställningsavtal i strid med internationella normer om arbetsvillkor, arbetstagares rättigheter och EU:s lagstiftning. Parlamentet understryker att osäkra anställningar innebär en större risk för socioekonomisk sårbarhet, otillräckliga resurser för att leva ett värdigt liv och otillräckligt socialt skydd.

2.  Europaparlamentet betonar att man måste göra skillnad mellan atypisk och otrygg anställning. Parlamentet betonar att begreppen ”atypisk” och ”osäker” inte kan användas synonymt.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa osäkra anställningar såsom arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats, genom att se till att nya instrument utvecklas, att rättspraxis från Europeiska unionens domstol respekteras och att EU:s lagstiftning och nationell lagstiftning verkligen genomförs i medlemsstaterna, i syfte att hantera bristen på anständigt arbete och genomföra ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med samtliga arbetsmarknadsparter, särskilt fackföreningar, och relevanta aktörer när det gäller att främja kvalitativa, säkra och välbetalda arbetstillfällen, i syfte att bland annat stärka yrkesinspektionerna.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta omedelbara åtgärder inom ramen för sin lagstiftning för att på ett effektivt sätt hantera de anställningsförfaranden som leder till otrygghet.

5.  Europaparlamentet är medvetet om kommissionens förslag till ett europeiskt arbetsmarknadsverk och vill att ett sådant verk ska få en tillräcklig egen budget så att resurser inte måste överföras från andra viktiga organ. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sina ansträngningar för att få ett slut på oskäliga villkor i anställningsavtal genom att åtgärda alla former av missbruk och kryphål. Parlamentet uppskattar det nya förslag till direktiv om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor som syftar till att fastslå nya rättigheter för alla arbetstagare, särskilt för att förbättra arbetsvillkoren för arbetstagare i nya och atypiska anställningsformer samtidigt som bördan för arbetsgivare begränsas och arbetsmarknadens anpassningsförmåga bevaras.

6.  Europaparlamentet välkomnar särskilt bestämmelserna om rätten att söka ytterligare arbete, med ett förbud mot exklusivitetsklausuler och med gränser för klausuler om oförenlighet samt en rätt att i rimlig tid informeras om den dag då arbetet påbörjas.

7.  Europaparlamentet betonar att arbetstidsdirektivet kan och måste tillämpas för arbetstagare med arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats och att de därför ska omfattas av bestämmelser om minimiperioder för vila och maximalt antal arbetstimmar.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta hänsyn till ILO:s indikatorer vid fastställandet av ett anställningsförhållande, som ett sätt att ta itu med det bristande skydd som osäkra anställningar erbjuder.

9.  Europaparlamentet konstaterar att tillgången till socialt skydd är en förutsättning för arbetstagarnas ekonomiska och sociala trygghet och för en välfungerande arbetsmarknad som skapar arbetstillfällen och hållbar tillväxt.

10.  Europaparlamentet betonar att kontroller måste genomföras så att arbetstagare som omfattas av tillfälliga eller flexibla anställningsavtal har minst samma skydd som övriga arbetstagare. Parlamentet konstaterar att en riktad insats för att använda ILO:s befintliga instrument i en särskild kampanj mot osäkra anställningar är nödvändig, och att man allvarligt bör överväga behovet av nya bindande instrument och rättsliga åtgärder som skulle begränsa och minska osäkra anställningar och göra osäkra anställningsavtal mindre attraktiva för arbetsgivarna.

11.  Europaparlamentet är fast övertygat om att en helhetsbedömning av omständigheterna kring ett förnyat tidsbestämt anställningsavtal måste göras eftersom de arbetsuppgifter som arbetstagaren ålagts för att tillgodose tillfälliga behov inte var tillräckliga, vilket avslöjar ett missbruk i strid med klausul 5 i ramavtalet i direktiv 1999/70/EG.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut säkerställa lika lön för lika arbete på samma arbetsplats.

13.  Europaparlamentet insisterar på att kommissionen och medlemsstaterna utvärderar lagstiftningen om osäkra anställningar i relation till dess effekt på jämställdheten. Parlamentet anser att det är nödvändigt att fokusera på olika befintliga åtgärder som gäller behoven bland kvinnor med osäkra anställningar, eftersom denna grupp redan är överrepresenterad och kommer att fortsätta vara extra hårt drabbad.

14.  Europaparlamentet påminner om att utgångspunkten för direktiv 1999/70/EG om ramavtalet om visstidsanställning är att avtal om tillsvidareanställning är det normala anställningsförhållandet, medan tidsbestämda anställningskontrakt endast är ett inslag i vissa sektorer eller vissa yrken och verksamheter.

15.  Europaparlamentet fördömer att tidsbestämda anställningsavtal förnyas för att täcka behov som inte är tillfälliga utan konstanta och varaktiga, eftersom det utgör en överträdelse av direktiv 1999/70/EG.

16.  Europaparlamentet konstaterar att Europeiska unionens domstol har fastställt att en omvandling av tidsbestämda avtal till avtal om tillsvidareanställning är förenligt med de krav som följer av unionsrätten eftersom den förhindrar missbruk av tidsbestämda anställningsavtal och medför att följderna av sådant missbruk definitivt undanröjs(14).

17.  Europaparlamentet betonar att omvandlingen av ett tidsbestämt anställningsavtal till ett avtal om tillsvidareanställning ska betraktas som en åtgärd för att på ett effektivt sätt förhindra och bestraffa missbruk av tidsbestämda anställningsavtal inom både den offentliga och privata sektorn, som tydligt och konsekvent måste införas av alla medlemsstater i deras relevanta regelverk om arbetsrätt.

18.  Europaparlamentet betonar att omvandlingen av ett tidsbestämt anställningsavtal till ett avtal om tillsvidareanställning för en arbetstagare som har utsatts för missbruk av tidsbestämda anställningsavtal, i strid med direktiv 1999/70/EG, inte befriar en medlemsstat från skyldigheten att beivra sådant missbruk, och att dessutom ge den berörda arbetstagaren möjlighet till ersättning för skador han/hon tidigare utsatts för.

19.  Europaparlamentet understryker att om en medlemsstat väljer att beivra diskriminering av eller missbruk gentemot en tillfälligt anställd i strid med unionsrätten genom att bevilja ersättning till berörd arbetstagare, måste ersättningen under alla omständigheter vara tillräcklig och effektiv samt fullt ut kompensera alla skador.

20.  Europaparlamentet betonar att budgethänsyn som ligger till grund för en medlemsstats val av socialpolitik inte kan rättfärdiga bristen på effektiva åtgärder som syftar till att förebygga och i vederbörlig ordning beivra missbruk av på varandra följande tidsbegränsade anställningsavtal. Parlamentet betonar att antagandet av sådana effektiva åtgärder, helt i överensstämmelse med EU:s lagstiftning, är nödvändigt för att undanröja följderna av att arbetstagarnas rättigheter kränks.

21.  Europaparlamentet fördömer uppsägningar av arbetstagare som enligt behöriga rättsliga myndigheter hade utsatts för missbruk av tidsbestämda anställningsavtal, i strid med direktiv 1999/70/EG. Parlamentet är helt övertygat om att då missbruk av flera på varandra följande tidsbestämda anställningsavtal har skett, får en bestämmelse som ger effektiva och likvärdiga garantier för skydd av arbetstagare tillämpas, för att beivra missbruket och undanröja följderna av åsidosättandet av unionsrätten samt för att skydda de berörda arbetstagarnas anställning.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra arbetsvillkoren för icke‑traditionella arbeten genom att åtminstone tillhandahålla en uppsättning minimistandarder vad gäller socialt skydd, minimilön och tillgång till fortbildning och utveckling.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att respektera, främja och konkretisera de grundläggande principerna och de rättigheter på arbetsplatsen som berör dem som arbetar i den informella ekonomin, och att införa lämpliga mekanismer eller se över befintliga sådana för att säkerställa efterlevnaden av nationella lagar och andra författningar och att erkänna och verkställa anställningsförhållanden på ett sådant sätt att arbetstagarnas övergång till den formella ekonomin underlättas.

(1)

EGT L 14, 20.1.1998, s. 9.

(2)

EGT L 175, 10.7.1999, s. 43.

(3)

EUT L 299, 18.11.2003, s. 9.

(4)

EUT L 327, 5.12.2008, s. 9.

(5)

EUT L 122, 16.5.2009, s. 28.

(6)

Antagna texter, P8_TA(2017)0290.

(7)

http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2017/596823/IPOL_STU(2017)596823_EN.pdf

(8)

0389/2015, 1328/2015, 0044/2016, 0988/2016, 1108/2016, 1202/2016, 1310/2016, 0188/2017, 0268/2017, 0283/2017, 0640/2017, 0701/2017.

(9)

0019/2016, 0020/2016, 0021/2016, 0099/2017, 1162/2017.

(10)

0019/2016, 0442/2017.

(11)

1043/2017.

(12)

EGT L 288, 18.10.1991, s. 32.

(13)

EGT L 175, 10.7.1999, s. 43.

(14)

Domstolens dom av den 26 november 2014, Mascolo, C-22/13, ECLI:EU:C:2014:2401, punkt 55, http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?docid=160109&doclang=SV

Senaste uppdatering: 30 maj 2018Rättsligt meddelande