Förfarande : 2018/2711(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0251/2018

Ingivna texter :

B8-0251/2018

Debatter :

Omröstningar :

PV 31/05/2018 - 7.8
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0238

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 263kWORD 49k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0244/2018
28.5.2018
PE621.636v01-00
 
B8-0251/2018

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om situationen i Nicaragua (2018/2711(RSP))


Dita Charanzová, Ali Nedzhmi, Petras Auštrevičius, Beatriz Becerra Basterrechea, Izaskun Bilbao Barandica, Gérard Deprez, Ivan Jakovčić, Petr Ježek, Ilhan Kyuchyuk, Patricia Lalonde, Louis Michel, Javier Nart, Urmas Paet, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Jozo Radoš, Frédérique Ries, Marietje Schaake, Pavel Telička, Ivo Vajgl, Johannes Cornelis van Baalen, Hilde Vautmans för ALDE-gruppen

Europaparlamentets resolution om situationen i Nicaragua (2018/2711(RSP))  
B8‑0251/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nicaragua, framför allt resolutionen av den 16 februari 2017 om situationen för de mänskliga rättigheterna och demokrati i Nicaragua – fallet med Francisca Ramirez(1),

–  med beaktande av uttalandet från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant av den 19 november 2016 om slutresultatet av valet i Nicaragua,

–  med beaktande av uttalandena från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant av den 22 april 2018 om situationen i Nicaragua och av den 15 maj 2018 om upprättandet av en nationell dialog i Nicaragua,

–  med beaktande av pressmeddelandet från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) av den 27 april 2018 med expertutlåtanden om situationen för de mänskliga rättigheterna i Nicaragua,

–  med beaktande av uttalandet från talespersonen för FN:s kontor för mänskliga rättigheter, Liz Throssell, av den 20 april 2018 om våldet mot demonstranter i Nicaragua,

–  med beaktande av besöket av den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna (IACHR) den 17–21 maj 2018 för att undersöka situationen i Nicaragua och dess preliminära uttalande av den 21 maj 2018,

–  med beaktande av rapporten från Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekretariat av den 20 januari 2017 om Nicaragua,

–  med beaktande av associeringsavtalet mellan EU och länderna i Centralamerika av den 29 juni 2012, som trädde i kraft i augusti 2013, inklusive människorättsklausulerna,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från juni 2004, som ändrades 2008,

–  med beaktande av FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna från december 1998,

–  med beaktande av FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Nicaragua har anslutit sig till,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Nicaragua har det senaste årtiondet upplevt en minskning av demokratin och rättsstaten. Avsaknaden av rätten till yttrandefrihet och fredliga protester, som allmänt betraktas som en grundpelare i demokratiska samhällen, står i vägen för en fredlig och varaktig lösning på konflikterna i landet.

B.  Enligt en preliminär rapport från IACHR har minst 76 människor dödats, 868 skadats och 438 gripits på godtyckliga grunder, däribland studenter, civila, aktivister och journalister, under protester mot de socialförsäkringsreformer som tillkännagavs av president Daniel Ortega den 18 april 2018. Det faktum att de flesta av offren hade skottskador i huvudet, halsen, bröstkorgen eller magen tyder starkt på att säkerhetsstyrkorna hade order om att döda, vilket har föranlett IACHR att i sin preliminära rapport varna för eventuella utomrättsliga avrättningar. Tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling, kampanjer för kriminalisering, hot och trakasserier och annan skrämseltaktik har också dokumenterats.

C.  Den 23 april 2018 tillkännagav president Ortega att socialförsäkringsreformen skulle dras tillbaka, men demonstrationerna övergick i bredare oroligheter mot hans regering och krav på en interimsregering. De nicaraguanska myndigheterna har öppet stigmatiserat demonstranter genom att kalla dem för ”vandaler” och anklagat dem för ”politisk manipulation”.

D.  Det stora antalet dödsoffer visar tydligt på de statliga myndigheternas användning av överdrivet våld, i strid med principerna om nödvändighet och proportionalitet i enlighet med internationell rätt och internationella normer om begränsningar av användningen av våld. Grupper av civila med kopplingar till Juventud Sandinista har agerat med fullständig straffrihet och med medverkan och samtycke av polisen. Chefen för den nationella polisen i Nicaragua, Aminta Granera, har avgått mot bakgrund av den extrema användningen av våld.

E.  En nationell dialog inleddes den 16 maj 2018 under överinseende av den katolska kyrkan, men enligt kyrkans tjänstemän lades den ned den 23 maj utan enighet mellan parterna.

F.  Den 23 maj efterlyste chefen för Amerikanska samarbetsorganisationen, Luis Almagro, en ”fri, rättvis och öppen valprocess” som den enda lösningen på situationen i Nicaragua. De nicaraguanska myndigheterna har uppgett att ”ett nyval skulle rubba den konstitutionella ordningen och den demokratiskt valda regeringen”. Den 19 november 2016 beklagade EU att valprocessen inte skapade förutsättningar för ett obegränsat deltagande för alla politiska krafter i landet, liksom avsaknaden av såväl internationella som godkända oberoende lokala valobservatörer.

G.  De medieföretag som rapporterar om protesterna har godtyckligt stängts ned av regeringen, och journalister som gett uttryck för någon form av opposition har trakasserats, hotats och gripits.

H.  Sedan president Daniel Ortega tillträdde 2007 har han valts om tre gånger i rad trots att detta är förbjudet enligt Nicaraguas konstitution, vilket visar på den korruption och det auktoritära styre som staten tagit till för att underlätta självständig kontroll.

I.  De nicaraguanska myndigheternas tillslag mot yttrandefriheten och trakasserierna mot oppositionsledare har fördömts som ett angrepp på medborgerliga fri- och rättigheter. Människorättsgrupper har fördömt den successiva koncentrationen av makt som följer av enpartistyret och försvagningen av institutionerna.

J.  Korruptionen i den offentliga sektorn, bland annat fall där presidentens släktingar är inblandade, är fortfarande en av de största utmaningarna. Bestickning av offentliga tjänstemän, olagliga beslagtaganden och godtyckliga bedömningar av tull- och skattemyndigheterna är mycket vanliga. Berättigade farhågor om nepotism inom Nicaraguas regering har uttryckts.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt det brutala förtrycket av demonstrationerna mot socialförsäkringsreformerna i Nicaragua, och uttrycker sin djupa oro över rapporterna om användning av skarp ammunition för att slå ner protesterna, vilket resulterade i att minst 76 människor dog och omkring 900 skadades. Parlamentet uppmanar de nicaraguanska myndigheterna att omedelbart upphöra med alla våldshandlingar som begås av väpnade styrkor, polis och paramilitära grupper kopplade till regeringen mot den nicaraguanska befolkningen som utövar sin rätt till yttrandefrihet och mötesfrihet, och uppmanar eftertryckligen de nicaraguanska myndigheterna att garantera dessa friheter i linje med internationella avtal som landet är part i. Parlamentet uttrycker sitt deltagande och sin medkänsla med anhöriga till alla dem som dödats och skadats under demonstrationerna.

2.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de nicaraguanska myndigheterna att släppa alla dem som sitter godtyckligt fängslade och ge garantier för att inga straffrättsliga åtgärder kommer att vidtas mot dem.

3.  Europaparlamentet uppmanar de nicaraguanska myndigheterna att inleda en ny inkluderande nationell dialogprocess på ett seriöst och konstruktivt sätt, och betonar vikten av att förhindra en ytterligare upptrappning av situationen samt sätta stopp för fortsatt auktoritärt styre, förtryck och våld i Nicaragua, och att sådana åtgärder skulle omfatta anordnandet av fria, rättvisa och öppna val med oberoende internationella observatörer för att se till att inget valfusk äger rum, som en lösning på krisen.

4.  Europaparlamentet noterar hur svårt det är att hitta en långsiktig lösning på krisen på grund av avsaknaden av maktdelning och oberoende institutioner i landet. Parlamentet anser i detta sammanhang att inrättandet av en sanningskommission, med deltagande av oberoende nationella och internationella aktörer, skulle kunna bidra till försoning på nationell nivå. Parlamentet uppmanar EU att aktivt engagera sig för att hjälpa till att nå en demokratisk lösning på krisen.

5.  Europaparlamentet ser positivt på IACHR:s besök i Nicaragua och uttrycker sin oro över slutsatserna från den preliminära rapporten. Parlamentet uppmanar de nicaraguanska myndigheterna att tillåta att en oberoende och transparent internationell utredning genomförs utan dröjsmål för att fastställa omständigheterna kring förtrycket och dödsfallen under protesterna, och att ställa de ansvariga inför rätta, liksom de personer som gjort sig skyldiga till tortyr av, och fall av tjänstefel mot, personer i fängsligt förvar.

6.  Europaparlamentet fördömer smutskastningskampanjer som utförs av staten samt hot, attacker och trakasserier mot människorättsförsvarare på grund av deras arbete och övervakningsroll i samband med protesterna. Parlamentet är extremt oroat över säkerheten för journalister som rapporter om protester, då rapporter har avslöjat kontinuerliga attacker mot journalister och sändningsföretag, vilket måste upphöra omedelbart.

7.  Europaparlamentet bekräftar åter att press- och mediefriheten är livsviktiga för demokratin och ett öppet samhälle, och uppmanar de nicaraguanska myndigheterna att återinföra mångfald i medierna. Parlamentet uppmanar myndigheterna att respektera det arbete som utförs av människorättsförsvarare, journalister och medier och att se till att de är tillräckligt skyddade. Parlamentet påminner alla nicaraguanska säkerhetsstyrkor om deras skyldighet att framför allt skydda allmänheten mot skada.

8.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de nicaraguanska myndigheterna att ge alla aktörer i samhället, inklusive oppositionen och det civila samhället, tillräckligt utrymme att verka fritt, i enlighet med internationell rätt, för att lägga grunden för en diskussion med alla motståndare om situationen i Nicaragua och upprätthålla skyddet av de mänskliga rättigheterna i landet. Parlamentet påminner om att avpolariseringen av rättsväsendet och ett slut för straffriheten är avgörande faktorer för en framgångsrik demokrati.

9.  Europaparlamentet fördömer de olagliga åtgärder som vidtagits i strid med rättssystemet som ledde till en ändring av konstitutionen för att ta bort gränser för presidenters mandatperioder och på så vis gjorde det möjligt för Daniel Ortega att fortsätta som president och därmed åsidosatte rätten till fria och rättvisa val. Parlamentet betonar behovet av starka demokratiska institutioner, mötesfrihet och politisk mångfald.

10.  Europaparlamentet är oroat över otillåten samverkan och intressekonflikter mellan medlemmar av det högsta rådet för privata företag (COSEP) och regeringen. Parlamentet uppmanar dessa medlemmar att avgå från och inte längre delta i styrelserna för statliga organ, särskilt COSEP-medlemmars deltagande i Nicaraguas socialförsäkringsinstitut (INSS).

11.  Europaparlamentet påpekar att Nicaragua, mot bakgrund av associeringsavtalet mellan EU och länderna i Centralamerika, måste påminnas om det nödvändiga i respekten för rättsstatsprincipen, demokratin och de mänskliga rättigheterna, vilka EU värnar om och främjar.

12.  Europaparlamentet är bekymrat över kopplingarna mellan president Ortega och andra konflikter i regionen, till exempel hans samröre med Venezuelas regim, skyddet av narkotikaintäkter till Colombias revolutionära beväpnade styrkor (Farc) och landets politiska beroende av Kuba.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika, det centralamerikanska parlamentet samt Nicaraguas regering och parlament.

 

(1)

Antagna texter, P8_TA(2017)0043.

Senaste uppdatering: 30 maj 2018Rättsligt meddelande