FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Azovska sjön
22.10.2018 - (2018/2870(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Rebecca Harms, Heidi Hautala, Indrek Tarand för Verts/ALE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0493/2018
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland och Ukraina, särskilt resolutionerna av 11 juni 2015 om den strategiska militära situationen i Svartahavsbäckenet till följd av Rysslands olagliga annektering av Krim[1], den 16 mars 2017 om ukrainska politiska fångar i Ryssland och situationen i Krim[2], den 5 oktober 2017 om fallen med de krimtatariska ledarna Achtem Tjijgoz och Ilmi Umerov samt journalisten Mykola Semena[3] och den 14 juni 2018 om Ryssland, särskilt fallet med den ukrainska politiska fången Oleg Sentsov[4],
– med beaktande av avtalet av den 24 december 2003 mellan Ryska federationen och Ukraina om samarbete om användningen av Azovska sjön och Kertjsundet,
– med beaktande av associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan[5],
– med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 14 november 2017 om rapporten om genomförandet av Ukrainas associering (SWD(2017)0376),
– med beaktande av uttalandet från Europeiska utrikestjänstens talesperson av den 15 maj 2018 om att delvis öppna Kertjbron,
– med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2018/1085[6] av den 30 juli 2018 om att lägga till sex enheter som deltar i bygget av Kertjbron till förteckningen över dem som omfattas av restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende,
– med beaktande av Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos),
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. I det bilaterala avtalet mellan Ukraina och Ryssland av den 24 december 2003 om användningen av Azovska sjön och Kertjsundet definieras dessa territorier som de bägge staternas inre vatten, där det går en gränslinje mellan staterna och där Ukraina och Ryssland har rätt att inspektera fartyg som de anser ge upphov till misstankar.
B. År 2008 undertecknade Ukraina och Ryssland protokollet om gränsdragningen i Azovska sjön, i enlighet med vilket Ukraina tillerkändes 62 % av havsområdet i Azovska sjön. Efter ockupationen av Krim 2014 lade Ryssland beslag på en del av Ukrainas territorialvatten och beslutade ensidigt att anse Ukrainas exklusiva ekonomiska zon och kontinentalsockel i Svarta havet, Azovska sjön och Kertjsundet såsom sitt eget territorialvatten.
C. Att Ryska federationen byggde bron över Kertjsundet utan Ukrainas samtycke är en ytterligare kränkning av Ukrainas suveränitet och territoriella integritet, och syftet med detta är att ännu mer framtvinga en integrering av den olagligt annekterade Krimhalvön i Ryssland.
D. Efter mitten av april 2018 började ryska gränsvakter stoppa och inspektera utländska fartyg på väg till och från ukrainska hamnar vid Azovska sjön ((Mariupil och Berdjansk). Dessa inspektioner sammanföll med slutförandet av det brobygge som förbinder den olagligt annekterade Krimhalvön med det ryska fastlandet över Kertjsundet.
E. Varken ryska fartyg eller några andra fartyg som är på väg till ryska hamnar i Azovska sjön inspekteras på det sättet.
F. Kertjsundet är den enda förbindelsen mellan Azovska sjön och Svarta havet, och brobygget över detta sund begränsar möjligheten för fartyg att den vägen komma till och från ukrainska hamnar vid Azovska sjön, vilket blivit till avsevärt förfång för det fria flödet av varor.
G. Den nybyggda bron begränsar storleken på de fartyg som kan anlöpa hamnar vid Azovska sjön, eftersom den är 35 meter hög och endast fartyg med en segelfri höjd på under 33 meter och en längd på mindre än 160 meter tryggt ryms under bron, så att panamaxfartyg, som står för mer än 20 % av sjöfarten i dessa farvatten, blir utestängda.
H. De ytterst ingående ryska inspektionerna av fartyg som passerar via Kertjsundet kan ta upp till 72 timmar, så att sjöfarten avsevärt försenas och godsflödet minskar, och både den lokala ukrainska ekonomin och rederier vilkas fartyg utsätts för dessa inspektioner åsamkas påtagliga ekonomiska förluster.
I. Enligt Europeiska utrikestjänsten har cirka 220 fartyg med flagg från EU:s medlemsstater nödgats undergå dessa utdragna inspektioner.
J. Ukraina har försökt att bilägga tvisten med Ryssland på fredlig väg, såsom det förutsätts i artikel 33 i FN:s stadga och artikel 279 i Unclos. Den 16 september 2016 inledde Ukraina ett skiljedomsförfarande med Ryssland och ingick med en notifikation och en framställning av yrkandet, i enlighet med del XV i och bilaga VII till Unclos.
K. Sedan den olagliga annekteringen av Krimhalvön har de ukrainska hamnarna i Mariupil och Berdjansk vid Azovska sjön blivit åtskilligt viktigare, eftersom 80 procent av Ukrainas export passerar dessa hamnar och farvatten.
L. För att bemöta Rysslands olagliga agerande beslutade Ukraina den 17 september 2018 att säga upp den allmänna ”vänskapspakten”, som Ukraina undertecknat med Ryssland 1997. Ryssland har tillkännagett förflyttningar av ytterligare styrkor från marinkåren och kustartilleriet till Azovska sjön, tillsammans med sin avsikt att anlägga en örlogsbas invid dessa vatten senast vid utgången av året.
1. Europaparlamentet beklagar djupt Rysslands agerande i Azovska sjön, eftersom det innebär ännu en flagrant kränkning av Ukrainas suveränitet och territoriella integritet, och fördömer att handelsfartyg i onödan stoppas och utsätts för intrång, vilket inbegriper både ukrainska fartyg och fartyg under tredjelandsflagg, bland dem över 200 fartyg flaggade i olika EU-medlemsstater.
2. Europaparlamentet anser dessa omotiverade ryska inspektioner dels som handlingar ägnade att begränsa den fria sjöfarten och hindra handel och trafik i regionen, så att alla fartyg på väg till eller från ukrainska hamnar åsamkas enorma liggetidskostnader, dels som ett försök att fullborda annekteringen av dessa havsområden och förvandla dem till ett ryskt ”innanhav”.
3. Europaparlamentet anser att Ryssland avsiktligen diskriminerar mot ukrainska hamnar och missbrukar sina inspektionsrättigheter. Parlamentet betonar att detta i själva verket innebär en blockad av de ukrainska hamnarna vid Azovska sjön.
4. Europaparlamentet påpekar att Rysslands agerande i Azovska sjön hindrar internationell sjöfart, kränker havens och sjöfartens frihet och skapar ytterligare destabilisering i Ukraina.
5. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att spänningen i området ökar och att konflikten nu fått en marin dimension, vilket framgår av att närvaron av ryska sjöstridskrafter ökat i och med att Rysslands Svartahavsflotta och kustbevakning i Azovska sjön förstärkts.
6. Europaparlamentet uppmanar Ukraina att fortsätta att på diplomatisk och juridisk väg motverka Rysslands agerande, bland annat genom det skiljedomsförfarande som pågår via Unclos.
7. Europaparlamentet beklagar att den ekonomiska situationen i regionen allvarligt skadas av Ryssland, i och med att förseningarna och det minskade godsflödet påverkar arbetsbelastningen i de ukrainska hamnarna och lägger hinder i vägen för den lokala ekonomin. Parlamentet påpekar att de ekonomiska förlusterna, som redan belöper sig till flera tiotals miljoner euro, även drabbar europeiska rederier med sjöfart i dessa farvatten.
8. Europaparlamentet fördömer Rysslands fortsatta militarisering av Svarta havet och nu av regionen kring Azovska sjön, särskilt i form av att talrika örlogsfartyg och patrullfartyg förflyttats dit från Kaspiska havet. Parlamentet beklagar att Azovska sjön blivit en ny skådeplats för ryska krigshandlingar mot Ukraina.
9. Europaparlamentet fördömer bygget av bron över Kertjsundet, vilken förbinder den olagligt annekterade Krimhalvön med det ryska fastlandet och byggdes utan Ukrainas samtycke och hindrar sjöfarten genom Kertjsundet mellan Azovska sjön och Svarta havet. Parlamentet anser att avsikten med bygget är att fortsätta den påtvingade integreringen av Krimhalvön med Ryssland och ännu mera isolera halvön från Ukraina, som den dock förblir en del av.
10. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att i alla rättsliga förfaranden som Ukraina inlett inom ramen för folkrätten och de relevanta konventionerna ställa upp för Ukraina samt stödja och bistå landet, för att det ska bli slut på det nuvarande oskicket med omotiverade inspektioner, och för att Ukraina ska få tillbaka sina lagliga rättigheter.
11. Europaparlamentet anser att västerlandets, också EU:s, protester mot Rysslands handlingssätt i den här frågan hittills har varit både kraft- och verkningslösa, trots att Rysslands förehavanden i Azovska sjön är allvarliga och strategiskt betingade och trots att allt flera fartyg under västerländsk flagg drabbas av dem.
12. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att noggrannare följa den säkerhetssituation som är under uppsegling i Azovska sjön, eftersom den i allt högre grad kan föranleda en konflikt i Europas omedelbara närhet, vilket kan få mer omfattande säkerhetspolitiska konsekvenser som direkt påverkar EU och dess medlemsstater. Parlamentet förväntar sig att medlemsstaterna intar en konsekvent och enad hållning gentemot Moskva i fråga om detta nya krishot.
13. Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att, i överläggning med medlemsstaterna och rådet, ta initiativet till en skärpning av de riktade sanktionerna mot Ryssland, för att förhindra en eventuell upptrappning av konflikten kring Azovska sjön.
14. Europaparlamentet anser därutöver att det vore ägnat att skapa avspänning, underlätta dialogen mellan parterna och förebygga en ytterligare upptrappning av krisen, om det sändes ut ett FN-uppdrag för att kontrollera och övervaka de fartyg som går via Kertjsundet.
15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Ukrainas president, premiärminister och parlament, Rysslands president, premiärminister och parlament, medlemsstaterna, Förenta nationernas, Natos och OSSE:s generalsekreterare.