Förfarande : 2019/2580(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0179/2019

Ingivna texter :

B8-0179/2019

Debatter :

Omröstningar :

PV 14/03/2019 - 11.13
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2019)0215

<Date>{12/03/2019}12.3.2019</Date>
<NoDocSe>B8‑0179/2019</NoDocSe>
PDF 138kWORD 55k

<TitreType>FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreSuite>till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik</TitreSuite>

<TitreRecueil>i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Titre>om en europeisk sanktionsordning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna</Titre>

<DocRef>(2019/2580(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Charles Tannock, Ryszard Czarnecki, Anna Elżbieta Fotyga</Depute>

<Commission>{ECR}för ECR-gruppen</Commission>

</RepeatBlock-By>

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0177/2019

B8‑0179/2019

Europaparlamentets resolution om en europeisk sanktionsordning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna

(2019/2580(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av rådets beslut av den 10 december 2018 om att ge kommissionen mandat att börja utarbeta ett förslag till en europeisk sanktionsordning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna,

 med beaktande av sina tidigare resolutioner med krav på en EU-omfattande mekanism för riktade sanktioner mot enskilda personer som är inblandade i grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt rekommendationen till rådet av den 2 april 2014 om att införa gemensamma visumrestriktioner för ryska tjänstemän som är inblandade i fallet Sergej Magnitskij[1],

 med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland, särskilt resolutionen av den 14 februari 2019 om situationen i Tjetjenien och fallet med Ojub Titijev[2],

 med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2019 om läget i de politiska förbindelserna mellan EU och Ryssland[3],

 med beaktande av sin resolution av den 12 december 2018 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2017 och Europeiska unionens politik på området[4],

 med beaktande av sin resolution av den 13 september 2017 om korruption och mänskliga rättigheter i tredjeländer[5],

 med beaktande av betänkandet av den 30 oktober 2018 från utskottet för rättsliga frågor och mänskliga rättigheter i Europarådets parlamentariska församling om Sergej Magnitskij och fortsättningen – bekämpning av straffrihet genom riktade sanktioner,

 med beaktande av de riktlinjer för genomförande och utvärdering av restriktiva åtgärder som antogs av rådet 2003 och som sågs över och uppdaterades 2005, 2009, 2012 och 2017,

 med beaktande av sin studie från april 2018 om riktade sanktioner mot enskilda personer med anledning av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, ”Targeted sanctions against individuals on grounds of grave human rights violations – impact, trends and prospects at EU level”,

 med beaktande av förslaget av den 14 november 2018 om en europeisk kommission för inreseförbud till följd av människorättskränkningar,

 med beaktande av artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget) om antagande av sanktioner mot såväl tredjeländer som enskilda personer, grupper och enheter som inte är stater,

 med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. I november 2018 inledde den nederländska regeringen, med stöd av Tyskland och Frankrike, en diskussion bland EU:s medlemsstater om en ordning med riktade sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna på EU-nivå, som skulle ha ett världsomspännande behörighetsområde. Den 10 december 2018 gav rådet kommissionen mandat att börja utarbeta ett förslag till en europeisk sanktionsordning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

B. Estland, Lettland, Litauen, Förenade kungariket, Kanada och Förenta staterna har antagit så kallade Magnitskijlagar som gör det möjligt för deras regeringar att införa riktade sanktioner, såsom viseringsförbud och frysning av tillgångar mot förövarna och de personer som gjort sig skyldiga till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet har vid upprepade tillfällen begärt att det ska inrättas något liknande för hela EU.

C. Magnitskijlagarna har fått sitt namn efter Sergej Magnitskij, den ryska skatte- och redovisningsexperten som avled i häkte i Ryssland 2009. Magnitskij hade utrett omfattande bedrägerier mot den ryska statsbudgeten i form av skatteåterbetalningar som kommit till stånd genom att investeringsinstrument tillhörande det bolag som Magnitskijs kund, William Browder, ägde, hade missbrukats av brottslingar som dragit nytta av den otillåtna samverkan mellan korrupta poliser och skattetjänstemän.

D. Riktade sanktioner skapar inte ekonomiska svårigheter för vanligt folk, utan i stället fokuserar de på den individuella ansvarsskyldigheten för personer som befinns vara direkt ansvariga för de påtalade handlingarna. Många sanktionsskeptiker i Kanada och på andra håll har slutligen övertygats med argumentet att om man ger sådana enskilda personer möjlighet att resa in i våra länder och gör det möjligt för dem att använda våra institutioner, i synnerhet våra banker, ”medverkar” man i själva verket till deras förkastliga handlingar eller hjälper dem att nyttja vinsterna från deras brott. Som Förenade kungarikets premiärminister Theresa May har sagt är dessa människor ”inte välkomna” i våra länder.

E. Sådana lagar skulle kunna vara ett instrument för att bekämpa straffrihet och korruption, vilka ses som hot mot rättsstaten. Eftersom Magnitskijlagstiftningen riktar sig mot korruption skulle den utgöra en rättslig grund för svartlistning av personer som är inblandade i korruptionsmål. Att bekämpa korruption och penningtvätt är mål som har en lika framträdande plats som att bemöta kränkningar av de mänskliga rättigheterna i lagstiftningen i de länder som redan har antagit sådan lagstiftning.

F. Vissa nationella brottsbekämpande organ har misslyckats med att ställa dem som begått brott till svars. I sådana fall skulle en EU-omfattande politik med riktade sanktioner vara mycket effektiv.

1. Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla brott mot de mänskliga rättigheterna i hela världen. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utarbeta ett lagstiftningsförslag till ett EU-omfattande system för människorättsliga sanktioner, vilket skulle möjliggöra visumförbud och riktade sanktioner, t.ex. att blockera egendom och intressen i egendom inom EU:s jurisdiktion, för enskilda offentliga tjänstemän, eller personer som agerar i officiell kapacitet, stater och icke-statliga aktörer som är ansvariga för allvarliga människorättskränkningar.

2. Europaparlamentet är fast övertygat om att ett sådant system skulle vara ett värdefullt komplement till EU:s befintliga människorättsliga och utrikespolitiska verktyg, och att det skulle stärka EU:s roll som global aktör på människorättsområdet, särskilt i fråga om dess kamp mot straffrihet och korruption, som ses som hot mot rättsstaten, och i dess stöd till offer och människorättsförsvarare runt om i världen.

3. Europaparlamentet betonar att ordningen bör göra det möjligt att vidta restriktiva åtgärder, särskilt frysning av tillgångar och inreseförbud till EU, mot fysiska personer eller enheter som bär ansvaret för, är inblandade i eller bistår, finansierar eller bidrar till att planera, leda eller begå grova kränkningar av eller brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet yrkar i detta avseende på att en tydlig definition av överträdelsernas omfattning fastställs för att åtgärda den nuvarande situationen.

4. Europaparlamentet insisterar på att beslut om att förteckna och avföra personer eller enheter från förteckningar måste grundas på klara och tydliga kriterier och direkt kopplas till det begångna brottet, i syfte att garantera en grundlig rättslig prövning.

5. Europaparlamentet betonar att alla medlemsstater måste tolka tillämpningen av sanktioner på samma enhetliga sätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med varandra för att identifiera lämpliga personer som sanktionerna ska riktas mot, bland annat genom att använda relevanta EU-mekanismer och genom att dela information om personer som är upptagna i sanktionslistorna och om grunderna till varför dessa personer skäligen misstänks vara ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet betonar att människohandlare som utnyttjar migrationsströmmar bör bli föremål för sanktioner i enlighet med en sådan ordning.

6. Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga medlemsstater att anta så kallade Magnitskijlagar. Parlamentet uppmanar enträget alla medlemsstater att utfärda viseringsförbud mot personer som finns förtecknade i tidigare antagna så kallade Magnitskijlagar som ett tecken på solidaritet med dessa EU-länder och att jämställa EU med sina transatlantiska partner, framför allt Förenta staterna och Kanada, där liknande lagstiftning redan trätt i kraft.

7. Europaparlamentet uppmanar enträget alla medlemsstater att genomföra rådets beslut om restriktiva åtgärder mot enskilda personer och enheter inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet, framför allt frysningen av de personers tillgångar som finns upptagna i förteckningen samt inreserestriktionerna för deras respektive territorium till följd av kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

8. Europaparlamentet betonar att åtal av förövarna av grova människorättskränkningar inom nationella eller internationella jurisdiktioner även i fortsättningen bör vara det främsta målet för alla ansträngningar som EU och dess medlemsstater gör för att bekämpa straffrihet. Parlamentet uppmanar rådet att inkludera gränsöverskridande överträdelser inom denna ordnings tillämpningsområde.

9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera kampen mot skatteplanerings- och skatteflyktssystem, att stänga skatteparadis inom EU och att stödja reformer av rättsväsendet i länder där rättsväsendet inte samarbetar i kampen mot korruption och som förebyggande åtgärder för att inte ”medverka” till förkastliga handlingar från utländska korrupta tjänstemän och kriminella regimer genom att ge dem tillåtelse att använda våra länders institutioner och hjälpa dem att få tillbaka sin orättmätigt erhållna vinst.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta tillräckliga resurser och lämplig sakkunskap för att genomföra och övervaka denna ordning när den väl är på plats, samt att ägna särskild uppmärksamhet åt information till allmänheten om listorna, både i EU och i de berörda länderna.

11. Europaparlamentet stöder det arbete som utförs av civilsamhällets aktivister för att få till stånd en sådan ordning, och uppmanar till diskussion om förslaget att inrätta en eventuell oberoende rådgivande kommitté på EU-nivå.

12. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare samt Europarådets generalsekreterare.

 

[1] EUT C 408, 30.11.2017, s. 43.

[2] Antagna texter, P8_TA(2019)0115.

[3] Antagna texter, P8_TA(2019)0157.

[4] Antagna texter, P8_TA(2018)0515.

[5] EUT C 337, 20.9.2018, s. 82.

Senaste uppdatering: 13 mars 2019Rättsligt meddelande