Förfarande : 2019/2582(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0195/2019

Ingivna texter :

B8-0195/2019

Debatter :

Omröstningar :

PV 14/03/2019 - 11.15
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2019)0217

<Date>{11/03/2019}11.3.2019</Date>
<NoDocSe>B8‑0195/2019</NoDocSe>
PDF 199kWORD 67k

<TitreType>FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreSuite>till följd av uttalanden av rådet och kommissionen</TitreSuite>

<TitreRecueil>i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Titre>om klimatförändringar</Titre>

<DocRef>(2019/2582(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Eleonora Evi, Dario Tamburrano, Rosa D’Amato, Isabella Adinolfi, Piernicola Pedicini</Depute>

<Commission>{EFDD}för EFDD-gruppen</Commission>

</RepeatBlock-By>

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0195/2019

B8‑0195/2019

Europaparlamentets resolution om klimatförändringar

(2019/2582(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2018 En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi (COM(2018)0773),

 med beaktande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till denna,

 med beaktande av Parisavtalet, beslut 1/CP.21, av den tjugoförsta partskonferensen (COP 21) inom ramen för UNFCCC och av den elfte partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP 11), som hölls i Paris, Frankrike, den 30 november–11 december 2015,

 med beaktande av den tjugofjärde partskonferensen (COP 24) inom ramen för UNFCCC, av den fjortonde sessionen i partsmötet för Kyotoprotokollet (CMP 14), samt av den tredje delen av den första sessionen i partskonferensen i dess funktion som partsmöte för Parisavtalet (CMA 1.3), som hölls i Katowice, Polen, den 2–14 december 2018,

 med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling,

 med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2018 om FN:s klimatkonferens 2018 i Katowice, Polen (COP 24)[1],

 med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 22 mars 2018,

 med beaktande av den särskilda rapporten från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) om global uppvärmning på 1,5°C, dess femte utvärderingsrapport (AR 5) och dess sammanfattande rapport,

 med beaktande av den nionde utgåvan av rapporten från FN:s miljöprogram om utsläppsklyftan, Emissions Gap Report, som antogs den 27 november 2018,

 med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om strategin för en långsiktig minskning av EU:s växthusgasutsläpp i enlighet med Parisavtalet (O-000008/2019 – B8‑0000//2019 och O-000007/2019 – B8‑0000/2019),

 med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

 med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. COP 24 i Katowice ledde till antagandet av Katowiceregelboken, som ger rättslig klarhet för genomförandet av Parisavtalet.

1. Europaparlamentet framhåller att EU-medborgarna redan upplever direkta konsekvenser av klimatförändringarna. Enligt Europeiska miljöbyrån uppgick de genomsnittliga årliga förlusterna till följd av extrema väder- och klimatförhållanden i unionen till cirka 12,8 miljarder euro mellan 2010 och 2016. Parlamentet understryker att – om inga ytterligare åtgärder vidtas – skulle klimatskadorna i EU kunna uppgå till minst 190 miljarder euro 2080, vilket motsvarar en nettovälfärdsförlust på 1,8 % av dess nuvarande BNP. Parlamentet betonar att EU:s årliga kostnader för översvämningar i ett scenario med höga utsläpp skulle kunna öka till 1 biljon euro fram till 2100, och att väderrelaterade katastrofer skulle kunna drabba omkring två tredjedelar av Europas befolkning omkring 2100, jämfört med 5 % i dag. Parlamentet framhåller även att enligt Europeiska miljöbyrån kommer 50 % av de befolkade områdena i EU att lida av svår vattenbrist senast 2030.

2. Europaparlamentet påminner om resultaten i Eurobarometerundersökningen från november 2018, som visar att 93 % av européerna anser att klimatförändringarna orsakas av mänsklig verksamhet och att 85 % håller med om att kampen mot klimatförändringarna och för en mer effektiv energianvändning kan skapa ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen i Europa. Parlamentet noterar att klimatförändringarna är en högprioriterad fråga för Europas invånare.

3. Europaparlamentet understryker att IPCC:s särskilda rapport om global uppvärmning på 1,5 °C utgör den mest omfattande och aktuella vetenskapliga bedömningen av minskningsvägar i linje med Parisavtalet.

4. Europaparlamentet betonar att enligt IPCC:s särskilda rapport om 1,5 °C innebär en begränsning av den globala uppvärmningen till 1,5 °C – utan eller med begränsat överskridande – att vi globalt måste uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2067, och att vi måste minska de årliga globala växthusgasutsläppen till högst 27,4 gigaton koldioxidekvivalenter (GtCO2eq) per år senast 2030. Parlamentet betonar, mot bakgrund av dessa resultat, att om vi ska ha en säker chans att hålla den globala temperaturökningen under 1,5 °C fram till 2100 måste unionen som en global ledare sträva efter att nå nettonollutsläpp av växthusgaser så snart som möjligt och allra senast 2050.

5. Europaparlamentet uttrycker sin oro för 2018 års rapport från FN:s miljöprogram om utsläppsklyftan, Emissions Gap Report, enligt vilken de nuvarande ovillkorliga nationellt fastställda bidragen betydligt överstiger Parisavtalets uppvärmningsgräns på långt under 2 °C och i stället leder till en uppskattad temperaturökning på 3,2 °C[2] fram till 2100. Parlamentet betonar det brådskande behovet att alla parter till UNFCCC blir mera ambitiösa i sin klimatpolitik fram till 2020.

6. Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av kommissionens meddelande En ren jord åt alla En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi, där man betonar vilka möjligheter och utmaningar som omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser innebär för EU-medborgarna och EU:s ekonomi, och lägger grunden för en bred debatt mellan EU-institutionerna, de nationella parlamenten, näringslivet, icke-statliga organisationer, städer och samhällen, liksom medborgarna.

7. Europaparlamentet ställer upp bakom målet om nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 och uppmanar med kraft medlemsstaterna att enas om en strategi för nettonollutsläpp till 2050, som en del av debatten om Europas framtid vid det särskilda EU-toppmötet i Sibiu i maj 2019. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbinda sig till de ambitioner som krävs för att uppnå detta mål.

8. Europaparlamentet anser att Europa kan visa vägen till klimatneutralitet genom att investera i innovativa tekniska lösningar, ge medborgarna egenmakt och anpassa åtgärderna på viktiga områden såsom energi, industripolitik och forskning, samtidigt som man säkerställer social rättvisa för en rättvis omställning.

9. Europaparlamentet instämmer i de strategiska områden som kommissionen har identifierat där det krävs gemensamma åtgärder, och stöder energieffektivitet, utbyggnad av förnybara energikällor och EU-industrins globala konkurrenskraft.

10. Europaparlamentet betonar vikten av de olika klimatåtgärder och lagstiftningsåtgärder som införts inom olika politikområden, men varnar för att en splittrad strategi kan leda till inkonsekvenser och inte till att EU uppnår en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Parlamentet anser att det behövs en övergripande strategi.

Vägar för EU-strategin för nollutsläpp till mitten av århundradet

11. Europaparlamentet noterar att EU i sin strategi för nettonollutsläpp förevisar åtta vägar för den ekonomiska, tekniska och sociala omvandling som krävs för att unionen ska kunna uppnå Parisavtalets långsiktiga temperaturmål. Parlamentet noterar att endast två av dem skulle göra det möjligt för unionen att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Parlamentet betonar att detta kräver snabba åtgärder och betydande insatser på alla nivåer, från den lokala och regionala nivån till den nationella och europeiska nivån, inbegripet deltagande av alla icke-offentliga aktörer. Parlamentet erkänner att regionalt och lokalt fastställda bidrag kan vara viktiga verktyg för att överbrygga utsläppsklyftan. Parlamentet påminner om medlemsstaternas skyldighet att anta nationella långsiktiga strategier i enlighet med förordningen om styrning[3]. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att införa tydliga kort- och långsiktiga mål och strategier som är förenliga med målen i Parisavtalet och att tillhandahålla investeringsstöd för vägar till nettonollutsläpp.

12. Europaparlamentet framhåller att den första kategorin av vägar som läggs fram i strategin syftar till att minska växthusgasutsläppen med endast omkring 80 % fram till 2050 jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet noterar med oro att denna ambition ligger i den lägre änden av skalan när det gäller att hålla den globala uppvärmningen under 2 °C och att den därför inte är i linje med Parisavtalets mål om att hålla den långt under 2 °C, och ännu mindre med det ytterligare målet att hålla den under 1,5 °C.

13. Europaparlamentet betonar att omställningen till ren energi bör fortsätta att driva på moderniseringen av EU:s ekonomi, främja hållbar ekonomisk tillväxt och skapa sociala och miljömässiga fördelar för EU-medborgarna. Parlamentet påpekar att EU:s BNP förväntas öka mer i scenarier med nollutsläpp än i scenarier med mindre utsläppsminskningar, och att effekterna i båda fallen kommer att vara ojämnt fördelade i EU på grund av skillnader mellan medlemsstaterna, bland annat när det gäller deras BNP per capita och koldioxidintensitet i energimixen. Parlamentet anser att det absolut dyraste scenariot vore att man inte vidtog några åtgärder. Detta skulle inte bara leda till en enorm BNP-förlust i Europa, utan också ytterligare öka de ekonomiska ojämlikheterna mellan och inom medlemsstaterna och regionerna, eftersom vissa förväntas drabbas hårdare än andra av konsekvenserna av att inga åtgärder vidtas.

14. Europaparlamentet noterar med oro att EU:s energiimportberoende i dag är cirka 55 %, och framhåller att detta i ett scenario med nettonollutsläpp skulle minska till 20 % senast 2050, vilket skulle ha en positiv inverkan på EU:s handelsbalans och geopolitiska ställning. Parlamentet noterar att den kumulativa besparingen i importkostnader för fossila bränslen 2031–2050 skulle vara runt 2–3 biljoner euro, som skulle kunna läggas på andra prioriteringar för EU-medborgarna.

15. Europaparlamentet framhåller att minskade luftföroreningar i ett nettonollutsläppsscenario skulle minska antalet förtida dödsfall på grund av fina partiklar med över 40 %. Parlamentet noterar att de hälsoskadliga effekterna skulle minskas med omkring 200 miljarder euro per år i ett sådant scenario.

16. Europaparlamentet ser positivt på att det tagits med två vägar som syftar till att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050, liksom kommissionens stöd till detta, och anser att målet till mitten av århundradet är det enda som är förenligt med unionens åtaganden enligt Parisavtalet. Parlamentet beklagar att inga vägar för att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser före 2050 övervägts i strategin.

17. Europaparlamentet noterar att dessa vägar inbegriper användning av ett antal olika typer av teknik för koldioxidavskiljning, bland annat genom avskiljning och lagring eller användning av koldioxid och direkt luftavskiljning, som fortfarande måste byggas ut i stor skala. Parlamentet anser dock att EU:s strategi för nettonollutsläpp bör prioritera direkta utsläppsminskningar och åtgärder som bevarar och förbättrar EU:s naturliga sänkor och reservoarer och att teknik för koldioxidavskiljning bör eftersträvas endast om det inte finns några möjligheter till direkta utsläppsminskningar. Parlamentet anser också att det behövs ytterligare åtgärder senast 2030 om unionen ska kunna undvika att förlita sig på teknik för koldioxidavskiljning som skulle medföra betydande risker för ekosystemen, den biologiska mångfalden och livsmedelstryggheten, vilket även bekräftats i IPCC:s rapport om 1,5 °C.

18. Europaparlamentet noterar med oro att man inte i ett enda scenario helt uteslutit fossila bränslen från energimixen.

Sociala aspekter av klimatförändringarna och en rättvis omställning

19. Europaparlamentet ser positivt på att kommissionen bekräftar att nettonollutsläpp är möjliga utan nettoförlust av arbetstillfällen och välkomnar den detaljerade bedömningen av omställningen i de energiintensiva industrierna. Om den hanteras väl och med lämpligt stöd till de mest sårbara regionerna, sektorerna och medborgarna har en rättvis omställning till nettonollutsläpp av växthusgaser potentialen att skapa en nettoökning av arbetstillfällen i unionen – sysselsättningen i hela ekonomin kommer att öka med 2,1 miljoner arbetstillfällen fram till 2050 i ett scenario med nettonollutsläpp jämfört med en sysselsättningsökning på 1,3 miljoner arbetstillfällen i scenariot med 80 % utsläppsminskning. Parlamentet anser därför att kommissionen bör utveckla en förnyad kompetenskartläggning inom ramen för EU:s kompetenskarta, med regionala uppgifter om kompetensbehoven för ett klimatneutralt Europa för att säkerställa en rättvis omställning för EU:s medborgare och för att stödja de mest sårbara regionerna, vars ekonomier är beroende av verksamhet som är kopplad till sektorer eller teknik som förväntas minska eller som kommer att bli tvungna att förändras i framtiden

20. Europaparlamentet framhåller att omställningen måste vara rättvis för alla delar av samhället. Parlamentet noterar att detta kräver en förståelse av rättvis omställning som inbegriper negativa och positiva effekter som förknippas med påskyndade klimatåtgärder, såsom att arbetstillfällen går förlorade och nya anställningsmöjligheter tillkommer, såväl som av följderna av att fördröja klimatåtgärderna.

21. Europaparlamentet betonar de många sidovinster som ett klimatneutralt samhälle kommer att föra med sig för folkhälsan, både i form av inbesparade vårdkostnader och mindre börda på försäkringssystemen och de offentliga sjukvårdssystemen, såväl som på EU-medborgarnas allmänna välmående tack vare förbättrad biologisk mångfald, minskade luftföroreningar och en minskad exponering för föroreningar.

22. Europaparlamentet anser att klimatomställningen i Europa måste vara miljöhållbar samt ekonomiskt och socialt hållbar. Parlamentet betonar att man måste ta hänsyn till fördelningseffekterna av den klimatrelaterade politiken och politiken för minskade koldioxidutsläpp, särskilt för låginkomsttagare, om man vill säkerställa politisk acceptans från alla medborgare. Parlamentet anser därför att man till fullo bör beakta de sociala konsekvenserna i all klimatrelaterad EU-politik och nationell politik i syfte att säkerställa en social och ekologisk omvandling i Europa. Parlamentet betonar här att det – för att garantera att alla EU-medborgare erbjuds rättvisa och lika möjligheter i denna omställning – behövs skräddarsydda strategier på alla nivåer med tillräcklig finansiering, vilka måste utformas på grundval av inkluderande förfaranden och i nära samarbete med lokala och regionala myndigheter, fackföreningar, utbildningsinstitutioner, det civila samhällets organisationer och den privata sektorn.

23. Europaparlamentet påminner om att ungefär 50–125 miljoner EU-medborgare för närvarande riskerar energifattigdom[4]. Parlamentet framhåller att energiomställningen i oproportionerligt hög grad kan drabba låginkomsttagare och ytterligare öka energifattigdomen. Parlamentet inser att energipolitiken måste ha en social dimension och säkerställa att ingen lämnas på efterkälken, och uppmanar medlemsstaterna att vidta framtidsmedvetna åtgärder för att säkerställa en rättvis energiomställning och tillgång till energi för alla EU-medborgare.

24. Europaparlamentet anser att ungdomar blir alltmer socialt medvetna och miljömedvetna, något som kan omvandla våra samhällen i riktning mot en klimattålig framtid, och att ungdomars utbildning utgör ett av de mest effektiva verktygen för att bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet betonar behovet av att de yngre generationerna deltar i att bygga upp relationer mellan nationer, kulturer och generationer, något som underbygger den kulturella omvandling som ska främja det globala arbetet för en mer hållbar framtid.

25. Europaparlamentet välkomnar att människor över hela Europa allt aktivare demonstrerar för klimaträttvisa, i synnerhet genom skolstrejker. Parlamentet välkomnar dessa aktivisters krav på större ambitioner och anser att nationella, regionala och lokala myndigheter såväl som EU bör hörsamma dem.

26. Europaparlamentet betonar att inkluderingen och deltagandet av EU-medborgare är av största betydelse för att EU ska kunna nå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Parlamentet uppmanar alla styresnivåer på nationell, regional och lokal nivå att vidta konkreta åtgärder för att uppmuntra och underlätta dels medborgarnas deltagande i energiomställningen i riktning mot en klimatneutral ekonomi, dels utbytet av bästa praxis kring den.

Etappmålen

27. Europaparlamentet erkänner att årtiondet mellan 2020 och 2030 är det viktigaste om EU ska kunna nå nettonollutsläpp senast 2050. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja ett kraftfullt mål på medellång sikt för att skapa tillräcklig investeringsstabilitet på marknaden och fullständigt ta till vara potentialen i teknisk innovation samt öka möjligheterna för EU:s företag att bli världsledande på marknaden i fråga om utsläppssnål produktion.

28. Europaparlamentet betonar att man, för att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser 2050 på det mest kostnadseffektiva sättet, måste höja och anpassa ambitionsnivån för 2030 till scenarierna med nettonollutsläpp till 2050. Parlamentet anser det av yttersta vikt att unionen går ut med ett tydligt budskap, senast vid FN:s klimattoppmöte i New York i september 2019, om att den är redo att se över sitt bidrag till Parisavtalet.

29. Europaparlamentet stöder en uppdatering av unionens nationellt fastställda bidrag med ett ekonomiskt övergripande mål om en 55 % minskning av inhemska växthusgasutsläpp senast 2030 jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet uppmanar därför EU:s ledare att i enlighet med detta stödja en höjning av ambitionsnivån för unionens nationellt fastställda bidrag vid det särskilda EU-toppmötet i Sibiu i maj 2019, inför FN:s klimattoppmöte i september 2019.

30. Europaparlamentet anser därför att kommissionen, senast vid de översyner av klimatpaketet för 2030 och av annan relevant lagstiftning som ska göras under perioden 2022–2024, bör lägga fram lagstiftningsförslag för att höja ambitionsnivån i linje med de uppdaterade nationellt fastställda bidragen och målet om nettonollutsläpp. Parlamentet anser att en för låg ambitionsnivå för 2030 skulle begränsa framtida alternativ, vilket eventuellt skulle begränsa tillgången till vissa alternativ för en kostnadseffektiv utfasning av fossila bränslen. Parlamentet anser att dessa översyner är en viktig milstolpe för att säkra EU:s klimatåtaganden.

31. Europaparlamentet anser att det – som ett sätt att ytterligare säkerställa ökad stabilitet för marknaderna – vore fördelaktigt om EU även fastställde ett ytterligare etappmål för utsläppsminskning fram till 2040 som kan skapa ytterligare stabilitet och säkerställa att det långsiktiga målet för 2050 uppnås.

32. Europaparlamentet anser att EU:s strategi för nettonollutsläpp regelbundet måste ses över, och att faktaunderlaget för en sådan översyn bör utgöras av den femåriga globala inventeringen, enligt vad som fastställs i Parisavtalet, jämte att man vid översynen bör ta hänsyn till den tekniska och sociala utvecklingen såväl som till synpunkter från icke‑statliga aktörer och från Europaparlamentet.

Sektoriella bidrag

33. Europaparlamentet betonar att nettoutsläppen måste minskas till nära noll i alla ekonomiska sektorer, som alla bör bidra till de gemensamma ansträngningarna för att minska utsläppen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utarbeta vägar till klimatneutralitet för alla sektorer. Parlamentet betonar i detta avseende vikten av principen om att förorenaren betalar.

34. Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som energin spelar i omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser.

35. Europaparlamentet betonar vikten av att det antas en integrerad sektorsövergripande strategi för att underlätta utfasningen av fossila bränslen inom hela energisystemet och andra därmed förknippade sektorer, och för att effektivitetsökningarna ska få komma till sin rätt. Parlamentet erkänner att integreringen av energisystemen kan ge större flexibilitet, ökad energieffektivitet, en mer utbredd användning av förnybar energi för alla energibärare, och i slutändan en kostnadseffektiv energiomställning.

36. Europaparlamentet framhåller de energiintensiva industriernas roll för att EU på lång sikt ska kunna minska sina växthusgasutsläpp. Parlamentet anser att det behövs smarta och målinriktade politiska ramar för att EU ska kunna förbli ledande på den utsläppssnåla industrins område, ha kvar sin industriproduktion, bevara den europeiska industrins konkurrenskraft och förhindra risken för koldioxidläckage. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny och integrerad klimatstrategi för energiintensiva industrier i EU:s industri, till stöd för en konkurrenskraftig omställning till nettonollutsläpp för den tunga industrin.

37. Europaparlamentet upprepar att omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser innebär utmaningar och möjligheter för EU, och att det kommer att behövas investeringar i industriell innovation, inbegripet digital teknik och ren teknik, för att stimulera välstånd och stärka konkurrenskraften, främja framtida färdigheter och skapa miljontals arbetstillfällen, till exempel i en växande cirkulär ekonomi och bioekonomi.

38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en industristrategi med åtgärder för att den europeiska industrin ska kunna konkurrera i global skala på lika villkor. Som ett led i denna strategi bör kommissionen undersöka om det vore ändamålsenligt och förenligt med Världshandelsorganisationens bestämmelser med ytterligare åtgärder som skulle skydda industrier som löper risk för koldioxidläckage i form av importerade produkter och ersätta, anpassa eller komplettera eventuella befintliga åtgärder mot koldioxidläckage.

39. Europaparlamentet anser att ekonomiskt välstånd, global industriell konkurrenskraft och klimatpolitik ömsesidigt förstärker varandra. Parlamentet påminner om att Europas företag, på grund av att EU är den första större ekonomi som satsar på klimatneutralitet, kommer att kunna erhålla initiativtagarfördelar på de internationella marknaderna och bli världsetta inom hållbar och resurseffektiv produktion. Parlamentet påpekar att försenade eller otillräckliga åtgärder för att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 kommer att leda till ekologiska, ekonomiska och sociala kostnader som inte är försvarbara och faktiskt hindra den framtida konkurrenskraften hos Europas industrisektor.

40. Europaparlamentet noterar att ett antal framväxande marknader förbereder sig på att spela en viktig roll när det gäller att tillgodose behoven på den globala marknaden under omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp, till exempel med avseende på nollutsläpp inom transport och förnybar energi. Parlamentet betonar att EU måste förbli den ledande ekonomin inom grön innovation och investeringar i grön teknik. Parlamentet anser att EU:s ledarskap inom förnybar energi och energieffektivitet visar för andra delar av världen att omställningen till ren energi både är möjlig och fördelaktig, även på andra områden än kampen mot klimatförändringar.

41. Europaparlamentet noterar att det i kommissionens rapport från 2018 om energipriser och energikostnader i Europa framhålls att EU för närvarande är utsatt för instabila och stigande fossilbränslepriser, och att framtidens elproduktionskostnader förväntas öka för fossilbränsleproducerad el och minska för förnybar energi. Parlamentet betonar att EU:s kostnader för energiimport under 2017 ökade med 26 % till 266 miljarder euro, huvudsakligen på grund av ökande oljepriser. Enligt rapporten uppskattas oljeprisökningarna ha haft en negativ effekt på EU:s tillväxt (–0,4 % av BNP under 2017) och på inflationen (+0,6).

42. Europaparlamentet påminner om att 71 % av all energi används enbart för rumsuppvärmning. Parlamentet håller med kommissionen om att energieffektiva bostäder kommer att utgöra normen i ett klimatneutralt EU, och att de kommer att erbjuda bättre hälsa och boendekomfort för alla européer.

43. Europaparlamentet uppmanar till att EU får ett system eller en mekanism, där tyngdpunkten förlagts till att tydligt märka och främja koldioxidneutrala produkter där de nuvarande pelarna i EU:s ram för klimat- och energipolitiken integreras.

44. Europaparlamentet anser att teknisk utveckling och tekniska lösningar, energieffektivitet både på utbuds- och efterfrågesidan och hållbar förnybar energi i sektorerna för transporter, byggnader, värme och kyla samt energi, tillsammans med den cirkulära ekonomins principer, alla kommer att stå i en nyckelställning för minskningen av växthusgasutsläppen. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av teknikspecifika strategier.

45. Europaparlamentet betonar att utsläppen från industriprocesser måste åtgärdas i mycket större skala. Parlamentet påpekar att enligt IPCC:s särskilda rapport om 1,5 °C måste industrins koldioxidutsläpp vara 65–90 % lägre 2050 än de var 2010.

46. Europaparlamentet efterlyser ett ytterst energieffektivt energisystem baserat på 100 % förnybar energi och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra allt för att vi ska få ett sådant, eftersom det kommer att få spridningseffekter inom alla ekonomiska sektorer. Parlamentet framhåller att alla vägar åtar sig en fullständig utfasning av fossila bränslen inom energisektorn senast 2050, en drastisk minskning av fossila bränslen och en kraftig ökning av förnybar energi.

47. Europaparlamentet framhåller energieffektivitetens bidrag till försörjningstrygghet, ekonomisk konkurrenskraft, miljöskydd, lägre energifakturor och bättre bostadskvalitet. Parlamentet bekräftar att energieffektiviteten är viktig för affärsmöjligheter och sysselsättning, och att den är till både global och regional nytta. Parlamentet påminner därför om att principen om energieffektivitet först har införts genom förordningen om styrning av energiunionen och bör tillämpas fullständigt utmed hela energikedjan och betraktas som grundval för alla vägar i riktning mot ett nettonollutsläppsmål senast 2050.

48. Europaparlamentet erkänner den roll som i IPCC:s särskilda rapport om 1,5 °C tillmäts avskiljning och lagring av koldioxid i de flesta 1,5 °C-scenarier, liksom också att det behövs fortsatta undersökningar av om miljösäker avskiljning och lagring av koldioxid och avskiljning och användning av koldioxid kan åstadkomma en nettominskning av utsläppen och leda till att uppkomst av koldioxid vid industriella processer antingen undviks eller att den koldioxid som uppkommer lagras permanent. Parlamentet konstaterar med oro att många av dagens tekniker för avskiljning och användning av koldioxid inte får till stånd några permanenta utsläppsminskningar och uppmanar därför kommissionen att ta fram tekniska kriterier för att stödet ska gå endast till sådan teknik som ger verifierbara resultat.

49. Europaparlamentet understryker att ekodesigndirektivet[5] har bidragit betydligt till EU:s klimatmål genom att minska utsläppen av växthusgaser med 320 miljoner ton koldioxidekvivalenter årligen och att direktivet kommer att låta EU:s konsumenter fram till 2020 spara uppskattningsvis 112 miljarder euro sammanlagt, eller omkring 490 euro per år och hushåll. Parlamentet anser att ytterligare produkter bör regleras inom ramen för ekodesigndirektivet, inklusive surfplattor och smarttelefoner, och att de befintliga standarderna kontinuerligt bör uppdateras så att de avspeglar den tekniska utvecklingen.

50. Europaparlamentet påpekar att elektrifieringen av byggnads-, industri- och transportsektorerna effektivt kan minska både utsläppen och miljöpåverkan från dessa sektorer, om bara den stegring av efterfrågan på el som följer av detta tillgodoses med en motsvarande utökning av kapaciteten för förnybar energi.

51. Europaparlamentet betonar att energiunionen och paketet för ren energi ofördröjligen måste förverkligas och att man måste säkerställa en ytterligare integration av den europeiska energimarknaden för att så effektivt som möjligt fasa ut fossila bränslen i energisektorn, underlätta investeringar där mest förnybar energi kan produceras, och uppmuntra medborgarna till aktivt deltagande för att påskynda energiomställningen i riktning mot en koldioxidneutral och hållbar ekonomi och samtidigt minska energifattigdomen.

52. Europaparlamentet betonar att medborgarnas aktiva deltagande i energisystemet genom hela den decentraliserade egenproduktionen av förnybar energi, lagringen av el och medverkan i system för efterfrågerespons och energieffektivitet kommer att vara avgörande för omställningen till nettonollutsläpp av växthusgaser. Parlamentet efterlyser därför att medborgaraktivitet fullständigt integreras i utsläppsminskningsvägarna, framför allt på efterfrågesidan.

53. Europaparlamentet påpekar att strategin bekräftar att växthusgasutsläppen från transportsektorn fortfarande ökar och att det inte kommer att räcka med den politik som bedrivs i dag för att fasa ut fossila bränslen i transportsektorn fram till 2050. Parlamentet understryker vikten av att säkerställa en trafikomställning från luft- till järnvägstransporter, och i riktning mot kollektivtrafik och delad rörlighet. Parlamentet noterar att vägtransporter bidrar med omkring en femtedel av EU:s totala koldioxidutsläpp. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att vidta resoluta åtgärder för att konsumenterna i alla medlemsstater ska kunna få tag på utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, varvid det samtidigt bör undvikas att allt fler gamla och starkt förorenande fordon tas i trafik i låginkomstmedlemsstater. Parlamentet understryker vidare vikten av smart teknik, såsom smart laddningsinfrastruktur, för att skapa synergier mellan elektrifieringen av transporter och spridningen av förnybara energikällor.

54. Europaparlamentet understryker att alla sektorer, däribland internationell luftfart och sjöfart, måste dra sitt strå till stacken för att vi ska uppnå klimatneutralitet för EU:s ekonomi som helhet. Parlamentet noterar att kommissionens analys visar att de nuvarande globala målen och de åtgärder som planeras av Internationella sjöfartsorganisationen respektive Internationella civila luftfartsorganisationen skulle bli otillräckliga för att åstadkomma de nödvändiga utsläppsminskningarna, även om de genomfördes fullt ut, och att det krävs rejält med ytterligare åtgärder som är förenliga med det ekonomiövergripande målet med nettonollutsläpp. Parlamentet framhåller behovet av investeringar i teknik och bränslen med inga eller låga koldioxidutsläpp i dessa sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att i praktiken börja tillämpa principen om att förorenaren betalar i dessa sektorer, i synnerhet med avseende på beskattningen av flygfotogen och priserna på flygbiljetter. Parlamentet påminner om att den internationella sjöfartens växthusgasutsläpp beräknas öka med hela 250 % fram till 2050. Parlamentet välkomnar att den internationella sjöfartssektorn har uppställt ett absolut minskningsmål för de egna växthusgasutsläppen, men noterar med oro bristen på framsteg med att omsätta detta mål i form av åtgärder på kort och medellång sikt och andra konkreta insatser.

55. Europaparlamentet noterar att omkring 60 % av världens metan släpps ut av källor såsom jordbruk, avstjälpningsplatser och avloppsvatten, samt produktion och rörledningstransport av fossila bränslen. Parlamentet påminner om att metan är en kraftigt verkande växthusgas med en hundraårig uppvärmningspotential som är 28 gånger högre än koldioxidens[6], och att minskningar av metanutsläppen kan spela en viktig roll i att minska koncentrationerna av marknära ozon och deras negativa följder för luftkvaliteten och människors hälsa. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att minska metanutsläppen i de berörda sektorerna, vilket skulle kunna leda till en ytterligare minskning av ozonkoncentrationerna i EU, och främja minskning av metan internationellt.

56. Europaparlamentet noterar att EU:s byggsektor står för 40 % av Europas slutliga energianvändning och 36 % av dess koldioxidutsläpp[7]. Parlamentet vill att sektorns potential för energibesparingar och minskat koldioxidavtryck ska frigöras, i enlighet med målet i direktivet om byggnaders energiprestanda[8] om att senast 2050 uppnå ett byggnadsbestånd med en hög grad av energieffektivitet där fossila bränslen fasats ut. Parlamentet betonar att en mer effektiv energiförbrukning i byggnader har betydande potential för att ytterligare minska Europas utsläpp av växthusgaser. Parlamentet anser vidare att uppnåendet av lågenergibyggnader, som fullt ut försörjs med förnybar energi, är ett oeftergivligt krav för Parisavtalet och för en EU-agenda för tillväxt, lokala arbetstillfällen och förbättrade levnadsförhållanden för medborgarna i hela Europa.

57. Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att så snart som möjligt undersöka vilka politiska alternativ som finns för att snabbt ta itu med metanutsläppen, som en del av en strategisk plan för unionen när det gäller metan, och att lägga fram lagstiftningsförslag för parlamentet och rådet i detta syfte. Parlamentet understryker att jordbruket redan är och alltmer kommer att bli en av de största återstående källorna till växthusgasutsläpp i unionen 2050, särskilt på grund av utsläppen av metan och kväveoxider, liksom också till följd av utsläppen från indirekt ändring av markanvändning. Parlamentet understryker jordbrukssektorns potential för att ta itu med klimatförändringarna, till exempel genom ekologiska och tekniska innovationer samt genom koldioxidavskiljning i marken.

58. Europaparlamentet efterlyser en gemensam jordbrukspolitik som bidrar till minskningarna av växthusgasutsläppen i linje med omställningen till en klimatneutral ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att jordbrukspolitiken, i synnerhet EU-fonderna och de nationella fonderna, följer Parisavtalets syften och mål.

59. Europaparlamentet betonar behovet av att integrera klimatambitionerna i all EU-politik, inklusive handelspolitiken. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att alla handelsavtal som undertecknas av EU är fullt förenliga med Parisavtalet, eftersom detta inte endast skulle förbättra det globala arbetet mot klimatförändringarna men även garantera lika villkor för de berörda sektorerna.

60. Europaparlamentet understryker att EU bör föra fram regioners, städers och småstäders roll och insatser. Parlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på arbetet inom ramen för EU:s borgmästaravtal som representerar 200 miljoner EU-medborgare och låta dem få spela en pådrivande roll för den fortsatta omställningen.

61. Europaparlamentet beklagar att möjligheten att stärka EU:s arbete med fluorerade växthusgaser inte har tagits upp i kommissionens strategi. Parlamentet betonar att förhindrandet av olaglig handel med fluorkolväten (HFC) genom ett licenssystem för HFC, ett förbud mot användning av HFC i sektorer där de inte längre behövs, tilldelning av kvoter för HFC genom ett utauktioneringssystem, och ett fullständigt genomförande av F-gasförordningen[9] genom att förbjuda all onödig användning av svavelhexafluorid (SF6) är uppenbara möjligheter att hjälpa EU att uppnå sina mål i Parisavtalet.

Att maximera skogarnas klimatpotential inom ramen för en hållbar bioekonomi

62. Europaparlamentet stöder ett hållbart skogsbruk på nationell nivå, tillsammans med konkreta åtgärder för att stimulera en effektiv och hållbar bioekonomi i EU, med tanke på skogarnas beaktansvärda potential att bidra till att stärka Europas klimatinsatser (genom kolbindning, kollagring och kolersättning) och uppnå målet om nollutsläpp senast 2050. Parlamentet erkänner behovet av anpassning till klimatförändringarna och av att stoppa förlusten av biologisk mångfald och försämringen av ekosystemtjänster i EU senast 2020. Parlamentet betonar att det måste utvecklas en evidensbaserad politik som bidrar till att genomföra och finansiera EU:s åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden.

63. Europaparlamentet rekommenderar att en omfattande insats inriktas på skogsjordbruk och på de högst reella vinster som kan göras – ekologiskt sett och för den biologiska mångfalden – genom att inlemma träd och olika typer av vegetation i aktiv jordbruksmark.

64. Europaparlamentet erkänner den positiva men i slutändan begränsade potentialen för beskogning i Europa. Parlamentet anser därför att beskogningsinitiativ måste kompletteras med konkreta initiativ och incitament som syftar till att förbättra potentialen för koldioxidbindning, samtidigt som den befintliga skogsmarkens tillstånd säkerställs och förbättras för att gynna klimatet, den hållbara bioekonomin och den biologiska mångfalden. Parlamentet stöder därför beskogning av övergiven och marginellt produktiv jordbruksmark jämte skogsjordbruket och en begränsning till ett minimum av omvandlingen av skogsområden till andra typer av markanvändning.

65. Europaparlamentet påpekar att EU:s åtgärder och politik också påverkar naturliga kolsänkor, mark och skogar utanför Europa och att EU:s strategi för nettonollutsläpp bör säkerställa att EU:s åtgärder inte blir till skada för klimatet i tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i detta avseende förespråka kraftfulla internationella regler inom ramen för Parisregelboken, i synnerhet rörande artikel 6 i Parisavtalet, för att förhindra kryphål i redovisningen såväl som dubbelräkning av beskogningsåtgärder som kan urvattna de globala klimatåtgärderna.

66. Europaparlamentet anser att den långsiktiga strategin inte tar tillräcklig hänsyn till ekonomins primärproduktionssektorer, och att skogsbruks- och jordbrukssektorerna med sina näringsutövare står inför en oproportionerligt högre risk för negativa följder av klimatförändringarna. Parlamentet rekommenderar att strategin ger en tydlig fingervisning om den väg som dessa sektorer behöver gå för att öka sin motståndskraft, förbättra riskförebyggandet och understödja ekosystemen och ekosystemtjänsterna, av vilka ekonomin är beroende.

67. Europaparlamentet betonar att skogsmarker och våtmarker i egenskap av naturliga koldioxidupptagare måste skyddas och återställas så gott det bara går.

68. Europaparlamentet framhåller att det finns mer koldioxid bunden i marken än i biosfären och atmosfären tillsammans. Parlamentet understryker därför att man måste sätta stopp för markförsämringen i EU och säkerställa gemensamma EU-åtgärder för att bevara och förbättra jordmånskvaliteten och markens kolbindningsförmåga.

69. Europaparlamentet betonar att av den totala tekniska potentialen för metoderna för förbättrad kolupptagning för EU:s jordbruksområde, har skogsjordbruket den största potentialen[10].

70. Europaparlamentet framhåller betydelsen av avverkade träprodukter med lång livslängd och deras betydelse inom sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) fram till 2030. Parlamentet betonar att den framtida ramen bör beakta dessa produkters bidrag, även om de kommer från jordbruksmark och inte bara från förvaltad skog och beskogad mark.

71. Europaparlamentet betonar vikten av att effektivisera de jordbruksmodeller som stöder jordbrukssystem som är motståndskraftiga mot extremt väder och skadedjursangrepp, och som förbättrar markens kolbindningsförmåga, vattenhållning och jordbrukets biologiska mångfald.

Finansiering och forskning

72. Europaparlamentet uppmanar till ett snabbt genomförande av EU:s innovationsfond för utsläppshandelssystemet och inledande av den första ansökningsomgången 2019, för att främja investeringar i demonstrationen av banbrytande industriteknik med låga koldioxidutsläpp inom en lång rad olika sektorer, inte bara elproduktionen utan även fjärrvärme och industriprocesser. Parlamentet vill att den fleråriga budgetramen 2021–2027 och dess program ska stå i full överensstämmelse med Parisavtalet.

73. Europaparlamentet påpekar att uppnåendet av en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser kommer att kräva ytterligare betydande investeringar i EU:s energisystem och tillhörande infrastruktur jämfört med dagens referensscenario, i storleksordningen 175–290 miljarder euro per år. Parlamentet understryker att en stabil och förutsägbar energi- och klimatpolitisk ram är avgörande för att investerarna ska få det förtroende de så väl behöver och för att europeiska industrier ska få möjlighet att fatta långsiktiga investeringsbeslut i EU. Parlamentet betonar därför att man bör prioritera genomförandet av den handlingsplan för hållbar finansiering som antogs i mars 2018, och där låta ingå en kalibrering av kapitalkraven för banker och tillsynsbehandling av tillgångar med hög kolhalt, jämte tillsynsregler för försäkringsbolag och en uppdatering av institutionella investerares och kapitalförvaltares skyldigheter.

74. Europaparlamentet anser att den fleråriga budgetramen 2021–2027, innan den antas, bör utvärderas mot bakgrund av målet att nå en klimatneutral ekonomi senast 2050 och att ett standardtest för att säkerställa att utgifterna i EU:s budget är klimatsäkra måste införas.

75. Europaparlamentet noterar att den gemensamma jordbrukspolitikens politik för landsbygdsutveckling enligt EU:s skogsstrategi är den huvudsakliga källan till stöd för skyddet och den hållbara förvaltningen av EU:s skogar, och att strategin för bioekonomi framhåller den gemensamma jordbrukspolitikens uppgift att stödja bioekonomin både finansiellt och genom att tillhandahålla råvaror.

76. Europaparlamentet beklagar att subventionerna till fossila bränslen fortfarande ökar och uppgår till runt 55 miljarder euro per år. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna[11] att omedelbart fasa ut alla europeiska och nationella subventioner till fossila bränslen.

77. Europaparlamentet betonar vikten av att upprätta en fond för en rättvis omställning, särskilt för de regioner som drabbats hårdast av utfasningen av fossila bränslen, till exempel regioner med kolgruvor, i förening med ett allmänt hänsynstagande till de sociala effekterna av den befintliga klimatfinansieringen. Parlamentet framhåller här att den långsiktiga strategin måste bli allmänt accepterad på bred bas, mot bakgrund av de omvandlingar som krävs i vissa sektorer.

78. Europaparlamentet understryker att EU:s och medlemsstaternas forsknings- och innovationsprogram är avgörande för att stödja EU i dess ledande roll i kampen mot klimatförändringarna.

79. Europaparlamentet understryker att klimatåtgärder måste helintegreras i forsknings- och innovationsinnehållet och beaktas i alla skeden av forskningscykeln som en av principerna i EU-finansieringen.

80. Europaparlamentet uppmärksammar rapporten från högnivåpanelen för vägar för utfasning av fossila bränslen[12] om den roll som forskning och innovation spelar för att uppnå målen i Parisavtalet, samtidigt som EU får en konkurrensfördel i kapplöpningen mot utfasningen av fossila bränslen. Parlamentet noterar de tematiska och övergripande rekommendationer som högnivåpanelen tagit fram, i synnerhet när det gäller inriktningen på EU:s nya ramprogram för forskning och innovation 2021–2027, Horisont Europa.

81. Europaparlamentet anser att det under de kommande två årtiondena kommer att krävas betydande forsknings- och innovationsinsatser för att utsläppssnåla och utsläppsfria lösningar ska bli tillgängliga för alla och för att socialt och ekonomiskt genomförbara och nya lösningar ska skapas så att man kan uppnå en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser.

82. Europaparlamentet understryker sin ståndpunkt om att Horisont Europa måste bidra med minst 35 % av sina utgifter till stöd för klimatmålen på lämpligt sätt och som en del av EU:s allmänna mål att integrera klimatåtgärder i all politik.

Konsumenternas och den cirkulära ekonomins roll

83. Europaparlamentet framhåller att en beteendeförändring påtagligt kan minska växthusgasutsläppen, bland annat i hela livsmedelsförsörjningskedjan, transportsektorn och framför allt inom luftfarten. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt undersöka möjliga politiska alternativ för att uppmuntra beteendeförändringar. Parlamentet understryker vikten av nedifrån-och-upp-initiativ såsom borgmästaravtalet, för att främja beteendeförändringar.

84. Europaparlamentet konstaterar att konsumtionen av mättade fetter och rött kött i unionen visserligen fortfarande ligger långt över de rekommenderade näringsvärdena, men att statistik från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO visar att den totala konsumtionen av kött och animalieprodukter per invånare i EU-28 har minskat sedan 1990-talet. Parlamentet framhåller att denna pågående utveckling måste påskyndas för att man påtagligt ska kunna minska livsmedelsindustrins och jordbrukets utsläpp av växthusgaser och kväve.

85. Europaparlamentet betonar vikten av att EU uppnår inte bara en ersättning av energi utan även, i lika hög grad, en ersättning av produkter/material, dvs. att produkter och material som grundar sig på fossila bränslen eller orsakar höga utsläpp under produktionen ersätts med produkter som grundar sig på förnybara källor.

86. Europaparlamentet understryker att en betydande del av energianvändningen och därmed växthusgasutsläppen har direkt anknytning till förvärv, bearbetning, transport, konvertering, användning och bortskaffande av resurser. Parlamentet betonar att mycket stora besparingar kan göras i vart och ett skede av resurshanteringskedjan. Parlamentet framhåller därför att ökad resursproduktivitet tack vare ökad effektivitet och minskat resursslöseri till följd av bl.a. återanvändning, materialåtervinning och återtillverkning avsevärt kan minska både resursförbrukningen och växthusgasutsläppen, samtidigt som konkurrenskraften förbättras och affärsmöjligheter och arbetstillfällen skapas. Parlamentet framhåller att åtgärder för den cirkulära ekonomin är kostnadseffektiva. Parlamentet framhåller att bättre resurseffektivitet tillsammans med den cirkulära ekonomins metoder och cirkulär produktdesign kommer att bidra till en omläggning av produktions- och konsumtionsmönster och minska mängden avfall.

87. Europaparlamentet betonar vikten av en produktpolitik, såsom miljöanpassad offentlig upphandling och ekodesign, som kan bidra avsevärt till energibesparingar och minskade koldioxidavtryck för produkter, samtidigt som den förbättrar deras materialavtryck och miljöpåverkan överlag. Parlamentet framhåller att den cirkulära ekonomins krav behöver fastställas, som en del av EU:s ekodesignstandarder, och att den nuvarande ekodesignmetoden behöver utvidgas till andra produktkategorier än bara energirelaterade produkter.

88. Europaparlamentet anser att arbetet med en tillförlitlig modell för mätning av klimatpåverkan som grundar sig på konsumtion bör fortsätta. Parlamentet noterar att det av djupanalysen på grundval av de befintliga modellerna framgått att EU:s insatser för att minska utsläppen från sin produktion i viss mån motverkas av att det importeras varor med högre koldioxidavtryck. Parlamentet framhåller slutsatsen om att EU fram till 2016 redan bidragit avsevärt till en minskning av utsläppen i andra länder till följd av det ökade handelsflödet och den förbättrade koldioxideffektiviteten i unionens export.

EU och globala klimatåtgärder

89. Europaparlamentet understryker vikten av dels ökade initiativ och en fortsatt dialog i relevanta internationella forum, dels en effektiv klimatdiplomati för att stimulera liknande politiska beslut som ökar klimatambitionerna i andra regioner och tredjeländer. Parlamentet uppmanar EU att öka sin egen klimatfinansiering och arbeta aktivt för att uppmuntra medlemsstaterna att öka sitt klimatstöd (utvecklingsbistånd snarare än lån) till tredjeländer, vilket bör komplettera det utomeuropeiska utvecklingsbiståndet och inte dubbelräknas som både utvecklingsbistånd och ekonomiskt klimatstöd.

90. Europaparlamentet framhåller att EU måste vara starkt i sin klimat- och energidiplomati och sitt ledarskap för att stärka ett globalt och multilateralt samarbete och globala multilaterala ambitioner i kampen mot klimatförändringar och för en hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förorda gemensamma ramar och åtgärder inom FN-forumen.

91. Europaparlamentet framhåller att FN:s klimattoppmöte i september 2019 skulle vara det idealiska tillfället för ledare att tillkännage större ambitioner när det gäller nationellt fastställda bidrag. Parlamentet anser att EU bör anta en ståndpunkt om uppdatering av sina nationellt fastställda bidrag för att infinna sig välförberedd till toppmötet, och att ståndpunkten bör antas i god tid på förhand och i nära samarbete med en internationell koalition av parter som stöder ökade klimatambitioner.

92. Europaparlamentet framhåller fördelarna med att stärka samverkan mellan EU:s politiska instrument och tredjeländers motsvarigheter, särskilt när det gäller koldioxidprissättningsmekanismer. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta och intensifiera samarbetet kring och stödet till utvecklingen av koldioxidprissättningsmekanismer utanför EU, i syfte att eftersträva ökade utsläppsminskningar och bättre likvärdiga förutsättningar globalt. Parlamentet framhåller att det måste införas miljömässiga skyddsåtgärder för att säkerställa en faktisk och ytterligare växthusgasminskning, och uppmanar därför kommissionen att förespråka strikta och kraftfulla internationella regler, framför allt med anknytning till artikel 6 i Parisavtalet, för att förhindra kryphål i redovisningen såväl som dubbelräkning av utsläppsminskningarna.

°

° °

93. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

 

[1] Antagna texter, P8_TA-PROV(2018)0430.

[2] FN:s miljöprogram, The Emissions Gap Report 2018, s. 10.

[3] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).

[4] http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2015/563472/IPOL_STU(2015)563472_EN.pdf

[5] Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10).

[6] Van Dingenen, R., Crippa, M., Maenhout, G., Guizzardi, D., Dentener, F., Global trends of methane emissions and their impacts on ozone concentrations, EUR 29394 EN, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2018, ISBN 978-92-79-96550-0, doi:10.2760/820175, JRC113210.

[7] https://ec.europa.eu/energy/en/topics/energy-efficiency/buildings

[8] Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/844 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (EUT L 156, 19.6.2018, 75.)

[9] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser och om upphävande av förordning (EG) nr 842/2006 (EUT L 150, 20.5.2014, s. 195).

[10] Joris Aertsens, Leo De Nocker, Anne Gobin, 2011: Valuing the carbon sequestration potential for European agriculture.

[11] Energipriser och energikostnader i Europa, COM(2019)0001, s. 10–11.

[12] Slutrapport från högnivåpanelen för det europeiska initiativet om vägar för utfasning av fossila bränslen (High‑Level Panel of the European Decarbonisation Pathways Initiative), Europeiska kommissionens generaldirektorat för forskning och innovation, november 2018.

Senaste uppdatering: 13 mars 2019Rättsligt meddelande