Förfarande : 2019/2582(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0200/2019

Ingivna texter :

B8-0200/2019

Debatter :

Omröstningar :

PV 14/03/2019 - 11.15
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2019)0217

<Date>{11/03/2019}11.3.2019</Date>
<NoDocSe>B8-0200/2019</NoDocSe>
PDF 193kWORD 71k

<TitreType>FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreSuite>till följd av uttalanden av rådet och kommissionen</TitreSuite>

<TitreRecueil>i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Titre>om klimatförändringar: en europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi</Titre>

<DocRef>(2019/2582(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Nils Torvalds, Fredrick Federley</Depute>

<Commission>{ALDE}för ALDE-gruppen</Commission>

</RepeatBlock-By>

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0195/2019

B8-0200/2019

Europaparlamentets resolution om klimatförändringar: en europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi

(2019/2582(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2018 En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi (COM(2018)0773), och av djupanalysen till stöd för detta meddelande,

 med beaktande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till denna,

 med beaktande av Parisavtalet, beslut 1/CP.21, av den tjugoförsta partskonferensen (COP 21) inom ramen för UNFCCC och av den elfte partskonferensen i dess funktion som partsmöte för Kyotoprotokollet (CMP 11), som hölls i Paris, Frankrike, den 30 november–11 december 2015,

 med beaktande av den tjugofjärde partskonferensen (COP 24) inom ramen för UNFCCC, av den fjortonde sessionen i partsmötet för Kyotoprotokollet (CMP 14), samt av den tredje delen av den första sessionen i partskonferensen i dess funktion som partsmöte för Parisavtalet (CMA 1.3), som hölls i Katowice, Polen, den 2–14 december 2018,

 med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling,

 med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2018 om FN:s klimatkonferens 2018 i Katowice, Polen (COP 24)[1],

 med beaktande av rådets slutsatser av den 22 mars 2018,

 med beaktande av den särskilda rapporten från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) om global uppvärmning på 1,5 °C, dess femte utvärderingsrapport (AR 5) och dess sammanfattande rapport,

 med beaktande av den nionde utgåvan av rapporten från FN:s miljöprogram om utsläppsklyftan, Emissions Gap Report, som antogs den 27 november 2018,

 med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen.

1. Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av kommissionens meddelande En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi, som framhåller de möjligheter och utmaningar som övergången till en koldioxidneutral ekonomi medför för EU:s medborgare och ekonomi, och som lägger grunden för en bred diskussion som inbegriper EU:s institutioner, de nationella parlamenten, näringslivet, icke-statliga organisationer, städer och samhällen samt medborgarna. Parlamentet stöder målet med nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 och uppmanar med kraft medlemsstaterna att göra likadant, som en del av debatten om Europas framtid vid det särskilda EU‑toppmötet i Sibiu i maj 2019. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att åta sig att hålla den ambitionsnivå som krävs för att detta mål ska kunna uppnås.

2. Europaparlamentet framhåller att de europeiska medborgarna redan upplever direkta konsekvenser av klimatförändringarna. Enligt Europeiska miljöbyrån uppgick de genomsnittliga årliga förlusterna till följd av extrema väder- och klimatförhållanden i unionen till cirka 12,8 miljarder euro mellan 2010 och 2016. Parlamentet understryker att om inga ytterligare åtgärder vidtas skulle klimatskadorna i EU kunna uppgå till minst 190 miljarder euro 2080, vilket motsvarar en nettovälfärdsförlust på 1,8 % av dess nuvarande BNP. Parlamentet betonar att EU:s årliga kostnader för översvämningar i ett scenario med höga utsläpp skulle kunna öka till 1 biljon euro fram till 2100, och att väderrelaterade katastrofer skulle kunna påverka omkring två tredjedelar av Europas befolkning omkring 2100, jämfört med 5 % i dag. Parlamentet framhåller dessutom att enligt Europeiska miljöbyrån kommer 50 % av de befolkade områdena i EU att lida av svår vattenbrist senast 2030.

3. Europaparlamentet understryker att IPCC:s särskilda rapport om global uppvärmning på 1,5 °C utgör den mest omfattande och aktuella vetenskapliga bedömningen av minskningsvägar i linje med Parisavtalet.

4. Europaparlamentet betonar att enligt IPCC:s särskilda rapport om 1,5 °C innebär en begränsning av den globala uppvärmningen till 1,5 °C – utan eller med begränsat överskridande – att vi globalt måste uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2067 och minska de årliga globala växthusgasutsläppen senast 2030 till högst 27,4 gigaton koldioxidekvivalenter (GtCO2eq) per år. Parlamentet betonar, mot bakgrund av dessa resultat, att om vi ska ha en god chans att hålla den globala temperaturen under 1,5 °C fram till 2100 måste unionen sträva efter att nå nettonollutsläpp av växthusgaser så snart som möjligt och allra senast 2050.

5. Europaparlamentet uttrycker sin oro för 2018 års rapport från FN:s miljöprogram om utsläppsklyftan, Emissions Gap Report, enligt vilken de nuvarande ovillkorliga nationellt fastställda bidragen betydligt överstiger Parisavtalets temperaturökningsgräns på långt under 2 °C och i stället leder till en uppskattad uppvärmning på 3,2 °C[2] fram till 2100. Parlamentet betonar att alla parter till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar skyndsamt måste höja sina ambitionsnivåer vad gäller klimatet senast 2020.

Vägar för EU-strategin för nollutsläpp till mitten av århundradet

6. Europaparlamentet anser att Europa kan visa vägen till klimatneutralitet genom att investera i innovativa tekniska lösningar, ge medborgarna egenmakt och anpassa åtgärderna på viktiga områden såsom energi, industripolitik och forskning, samtidigt som man säkerställer social rättvisa för en rättvis omställning.

7. Europaparlamentet noterar att EU:s strategi för nettonollutsläpp presenterar åtta vägar för den ekonomiska, tekniska och sociala omvandling som krävs för att unionen ska kunna uppnå Parisavtalets långsiktiga temperaturmål. Parlamentet konstaterar att endast två av dessa vägar skulle göra det möjligt för unionen att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Parlamentet framhåller att detta kräver snabba åtgärder och betydande ansträngningar på lokal, regional och nationell nivå liksom EU-nivå, och att alla icke-statliga aktörer måste göras delaktiga. Parlamentet erkänner att regionalt och lokalt fastställda bidrag kan vara viktiga verktyg för att överbrygga utsläppsklyftan. Parlamentet erinrar om medlemsstaternas skyldighet att anta nationella långsiktiga strategier i enlighet med vad som fastställs i styrningsförordningen[3]. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att inrätta tydliga kortsiktiga och långsiktiga mål och strategier som är förenliga med målen i Parisavtalet, och att tillhandahålla investeringsstöd för vägar till nettonollutsläpp.

8. Europaparlamentet framhåller att den första kategorin av vägar som anges i strategin syftar till att minska växthusgasutsläppen med endast omkring 80 % fram till 2050 jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet noterar med oro att denna ambition ligger i den lägre änden av skalan när det gäller att hålla den globala uppvärmningen under 2 °C och att den därför inte är i linje med Parisavtalets mål om att hålla den gott och väl under 2 °C, och verkligen inte med det ytterligare målet att hålla den under 1,5 °C.

9. Europaparlamentet påpekar att enligt kommissionens beräkningar förväntas EU:s BNP öka mer i scenarier med nollutsläpp än i scenarier med lägre utsläppsminskningar, och att det i båda fallen är ojämnt fördelat i EU till följd av skillnader medlemsstaterna emellan, bland annat i fråga om BNP per capita och energimixens koldioxidintensitet. Parlamentet anser att inga åtgärder skulle vara det absolut dyraste scenariot och att detta inte bara skulle leda till en betydande BNP-förlust i Europa utan också ytterligare öka de ekonomiska ojämlikheterna mellan och inom medlemsstaterna och regionerna, eftersom vissa förväntas drabbas hårdare än andra av konsekvenserna av att inte vidta några åtgärder.

10. Europaparlamentet noterar med oro att EU:s beroende av energiimport idag är omkring 55 %. Parlamentet framhåller att detta i ett scenario med nettonollutsläpp skulle minska till 20 % senast 2050, vilket skulle påverka EU:s handelsbalans och geopolitiska ställning i positiv riktning. Parlamentet noterar att den kumulativa besparingen i importkostnader för fossila bränslen mellan 2031 och 2050 skulle vara runt 2–3 biljoner euro, som skulle kunna läggas på EU-medborgarnas andra prioriteringar.

11. Europaparlamentet framhåller att minskade luftföroreningar i ett nettonollutsläppsscenario skulle minska antalet förtida dödsfall på grund av finpartiklar med över 40 %. Parlamentet noterar att de hälsoskadliga effekterna skulle minskas med omkring 200 miljarder euro per år i ett sådant scenario.

12. Europaparlamentet ser positivt på att två vägar inbegrips som syftar till att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 och på att kommissionen stöder dessa, och anser att målet till mitten av århundradet är det enda som är förenligt med unionens åtaganden enligt Parisavtalet. Parlamentet beklagar det faktum att inga vägar som uppnår nettonollutsläpp av växthusgaser före 2050 övervägdes i strategin.

13. Europaparlamentet noterar att dessa vägar inbegriper användning av ett antal olika typer av teknik med koldioxidfällor, bland annat genom avskiljning och lagring/användning av koldioxid och direkt luftavskiljning, som ännu inte utnyttjas i stor skala. Parlamentet anser emellertid att EU:s strategi för nettonollutsläpp bör prioritera direkta utsläppsminskningar och åtgärder som bevarar och utökar EU:s naturliga sänkor och reservoarer, och att den endast bör ha som mål att använda teknik med koldioxidfällor om det inte finns några alternativ för direkta utsläppsminskningar att tillgå. Det behövs ytterligare åtgärder senast 2030 om unionen ska kunna undvika att förlita sig på teknik med koldioxidfällor som skulle medföra betydande risker för ekosystemen, den biologiska mångfalden och livsmedelstryggheten, vilket också bekräftades i IPCC:s rapport om 1,5 °C.

Sociala aspekter av klimatförändringarna och en rättvis omställning

14. Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttalande om att nettonollutsläpp är möjliga utan någon nettoförlust av arbetstillfällen och ser positivt på den detaljerade bedömningen av omställningen i den energiintensiva industrin. Parlamentet framhåller konstaterandet att en rättvis omställning mot nettonollutsläpp av växthusgaser har potential, om lämpligt stöd tillhandahålls för de mest utsatta regionerna, sektorerna och medborgarna, att skapa en nettovinst av arbetstillfällen i unionen – sysselsättningen i hela ekonomin kommer att öka med 2,1 miljoner arbetstillfällen senast 2050 i ett nettonollutsläppsscenario jämfört med en sysselsättningsökning med 1,3 miljoner arbetstillfällen i scenariot med en utsläppsminskning med 80 %. Parlamentet anser därför att kommissionen bör utveckla en revision av förnyad kompetens inom ramen för EU:s kompetenskarta med regionala uppgifter om kompetensbehoven för ett klimatneutralt Europa för att stödja de mest sårbara regionerna, sektorerna och människorna under omskolningen till framtidssäkra, högkvalitativa arbetstillfällen i just dessa regioner.

15. Europaparlamentet betonar de många sidovinster som ett klimatneutralt samhälle kommer att ha för folkhälsan, både vad gäller inbesparade vårdkostnader och mindre press på försäkringssystemen och de offentliga sjukvårdssystemen såväl som på EU‑medborgarnas allmänna välmående tack vare förbättrad biologisk mångfald, minskade luftföroreningar och en minskad exponering för föroreningar.

16. Europaparlamentet anser att klimatomställningen i Europa måste vara miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar. Parlamentet framhåller att för att säkerställa att alla medborgare godtar politiken är det viktigt att ta hänsyn till den klimatrelaterade politikens fördelningseffekter, i synnerhet för låginkomsttagare. Parlamentet anser därför att de sociala konsekvenserna bör beaktas fullt ut i all klimatpolitik på EU-nivå och nationell nivå i syfte att säkerställa en social och ekologisk omställning i Europa. Parlamentet betonar i detta hänseende att det – för att säkerställa att alla EU-medborgare erbjuds rättvisa och lika möjligheter i denna omställning – behövs skräddarsydda strategier på alla nivåer med tillräcklig finansiering, vilka måste utformas på grundval av inkluderande förfaranden och i nära samarbete med lokala och regionala myndigheter, fackföreningar, utbildningsinstitutioner, det civila samhällets organisationer och den privata sektorn.

17. Europaparlamentet välkomnar unga människors ökade miljömedvetenhet och framhåller att de yngre generationerna aktivt måste göras delaktiga i skapandet av internationella förbindelser och förbindelser över kultur- och generationsgränserna som stöd i det globala arbetet för en mer hållbar framtid. Parlamentet välkomnar den senaste tidens krav från allmänhetens sida på klimatåtgärder, i synnerhet från elever och studenter, och anser att nationella, regionala och lokala myndigheter såväl som EU bör ta till sig kraven på mer brådskande åtgärder i kampen mot klimatförändringarna.

Etappmålen

18. Europaparlamentet erkänner att årtiondet mellan 2020 och 2030 kommer att spela en avgörande roll om EU ska kunna nå nettonollutsläpp senast 2050. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja ett starkt mål på medellång sikt för 2030, eftersom detta är nödvändigt för att skapa tillräcklig investeringsstabilitet på marknaden, till fullo utnyttja potentialen i teknisk innovation samt öka möjligheterna för Europas företag att bli världsledande på marknaden i fråga om produktion med låga utsläpp.

19. Europaparlamentet betonar att det för att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser 2050 på det mest kostnadseffektiva sättet krävs att ambitionsnivån för 2030 höjs och anpassas till scenarierna med nettonollutsläpp till 2050. Parlamentet anser att det är av yttersta vikt att unionen sänder ett tydligt budskap, senast vid FN:s klimattoppmöte i New York i september 2019, om att den är redo att se över sitt bidrag till Parisavtalet.

20. Europaparlamentet stöder en uppdatering av unionens nationellt fastställda bidrag, med ett ekonomiskt övergripande mål om en minskning på 55 % av de inhemska växthusgasutsläppen senast 2030 jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet uppmanar därför EU:s ledare att stödja en dithörande ökning av ambitionsnivån för unionens nationellt fastställda bidrag vid det särskilda EU-toppmötet i Sibiu i maj 2019, inför FN:s klimattoppmöte i september 2019.

21. Europaparlamentet anser att kommissionen, senast under 2022–2024 års översyner av klimatpaketet för 2030 och av annan relevant lagstiftning, bör lägga fram lagstiftningsförslag som höjer ambitionsnivån i linje med de uppdaterade nationellt fastställda bidragen och nettonollutsläppmålet. Parlamentet anser att en för låg ambitionsnivå för 2030 skulle begränsa framtida alternativ, eventuellt även tillgången till vissa alternativ för en kostnadseffektiv utfasning av fossila bränslen. Parlamentet anser att dessa översyner är en viktig milstolpe när det gäller att säkra EU:s klimatåtaganden.

22. Europaparlamentet anser att det – som ett sätt att ytterligare säkerställa ökad stabilitet för marknaderna – också vore fördelaktigt om EU fastställde ett ytterligare delmål för utsläppsminskning fram till 2040 som kan skapa ytterligare stabilitet och säkerställa att det långsiktiga målet för 2050 uppnås.

23. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att regelbundet se över EU:s strategi för nettonollutsläpp. Parlamentet anser att en sådan översyn bör genomsyras av den femåriga globala inventeringen, enligt vad som fastställs i Parisavtalet, och ta hänsyn till den tekniska och sociala utvecklingen såväl som till synpunkterna från icke-statliga aktörer och från Europaparlamentet.

Sektoriella bidrag

24. Europaparlamentet betonar att nettoutsläppen måste minskas till nära noll i alla ekonomiska sektorer, som alla bör bidra till de gemensamma ansträngningarna för att minska utsläppen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utarbeta vägar till klimatneutralitet för alla sektorer. Parlamentet betonar i detta avseende vikten av principen om att förorenaren betalar.

25. Europaparlamentet betonar vikten av de olika klimatåtgärder och lagstiftningsåtgärder som antas inom olika politikområden, men varnar för att en splittrad strategi kan leda till inkonsekvenser och inte till EU:s uppnående av en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Parlamentet anser att det behövs en övergripande strategi.

26. Europaparlamentet framhåller vikten av, och uppmuntrar, innovation inom en lång rad olika tekniker i syfte att fasa ut fossila bränslen i ekonomin, såsom transporter med nollutsläpp, den cirkulära ekonomin och bioekonomin.

27. Europaparlamentet efterlyser en harmonisering av koldioxidprissättningen i EU med hjälp av lägstanivåer till stöd för omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp, i synnerhet för de sektorer som inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem.

28. Europaparlamentet anser att teknisk utveckling och tekniska lösningar, energieffektivitet inom både utbud och efterfrågan, hållbar förnybar energi i transport-, byggnads-, uppvärmning och kylnings- samt energisektorerna, liksom den cirkulära ekonomins principer, alla kommer att vara avgörande för att minska växthusgasutsläppen. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av teknikspecifika strategier.

29. Europaparlamentet är medvetet om vilken roll avskiljning och lagring av koldioxid spelar i de flesta scenarier för att nå målet om 1,5 °C i IPCC:s särskilda rapport om 1,5 °C. Parlamentet framhåller att EU måste sträva efter att öka sina ambitionsnivåer inom detta område. Parlamentet betonar också att de mål som satts upp av medlemsstaterna inom ramen för den strategiska planen för energiteknik (SET-planen) för att införa koldioxidavskiljning och koldioxidlagring på kommersiell nivå inom Europas energi- och industrisektor under 2020-talet. Parlamentet anser att det inom industriella processer är nödvändigt att öka användningen av miljösäker koldioxidavskiljning och koldioxidanvändning samt koldioxidlagring, vilka leder till en nettominskning av utsläpp genom motverkade utsläpp eller permanent lagring av koldioxid. Parlamentet konstaterar bekymrat att mycket teknik för koldioxidavskiljning och koldioxidanvändning idag inte leder till permanenta utsläppsminskningar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta fram tekniska kriterier som bara säkerställer stöd till sådan teknik som tillhandahåller kontrollerbara resultat.

Energipolitik

30. Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som energin spelar i omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser. Parlamentet påminner om att unionen har lyckats bryta sambandet mellan växthusgasutsläpp och ekonomisk tillväxt under de senaste årtiondena och har minskat utsläppen, särskilt genom energieffektivitet och marknadsgenomslaget för förnybara energikällor. Parlamentet betonar att omställningen till ren energi bör fortsätta att stimulera en modernisering av EU:s ekonomi, främja en hållbar ekonomisk tillväxt och skapa sociala och miljömässiga fördelar för EU-medborgarna.

31. Europaparlamentet anser att EU:s ledarskap inom förnybar energi och energieffektivitet visar för andra delar av världen att omställningen till ren energi både är möjlig och fördelaktig, även på andra områden än kampen mot klimatförändringar.

32. Europaparlamentet påpekar att en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser kommer att kräva betydande ytterligare investeringar i EU:s energisystem och tillhörande infrastruktur jämfört med dagens referensscenario, i storleksordningen 175–290 miljarder euro per år.

33. Europaparlamentet betonar, med tanke på de olika utgångspunkterna för energiomställningen, att insatserna för att minska växthusgasutsläppen i syfte att uppnå klimatneutralitet på EU-nivå kan vara ojämnt fördelade i EU.

34. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål genomföra paketet för ren energi. Parlamentet påminner om medlemsstaternas behörighet att besluta om sin energimix inom EU:s klimat- och energiram.

35. Europaparlamentet betonar vikten av att anta en integrerad sektorsövergripande strategi för att underlätta arbetet med utfasningen av fossila bränslen i hela energisystemet och andra närliggande sektorer och utnyttja effektivitetsökningar. Parlamentet erkänner att integreringen av energisystemen kan ge större flexibilitet, ökad energieffektivitet, en mer utbredd användning av förnybar energi för alla energibärare, och i slutänden en kostnadseffektiv energiomställning.

36. Europaparlamentet efterlyser ett ytterst energieffektivt energisystem baserat på förnybar energi. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder i detta avseende, eftersom det kommer att få spridningseffekter inom alla ekonomiska sektorer. Parlamentet framhåller att alla vägar som kommissionen har lagt fram åtar sig en fullständig utfasning av fossila bränslen inom energisektorn fram till senast 2050, en radikal minskning av fossila bränslen och en kraftig ökning av förnybar energi.

37. Europaparlamentet framhåller energieffektivitetens bidrag till försörjningstrygghet, ekonomisk konkurrenskraft, miljöskydd, lägre energiräkningar och bättre bostadskvalitet. Parlamentet bekräftar energieffektivitetens viktiga roll när det gäller att skapa affärsmöjligheter och sysselsättning såväl som dess globala och regionala fördelar. Parlamentet erinrar i samband med detta om införandet av principen om energieffektivitet i och med styrningsförordningen, och om att den bör tillämpas fullt ut genom hela energikedjan och betraktas som en bas för alla vägar mot ett nettonollutsläppsmål senast 2050.

38. Europaparlamentet understryker att ekodesigndirektivet[4] har bidragit betydligt till EU:s klimatmål genom att minska utsläppen av växthusgaser med 320 miljoner ton koldioxidekvivalenter årligen och att det uppskattas att EU:s konsumenter fram till 2020 kommer att spara totalt uppemot 112 miljarder euro, eller omkring 490 euro per hushåll varje år som en följd av detta direktiv. Parlamentet vill se att ytterligare produkter regleras inom ramen för ekodesigndirektivet, inklusive surfplattor och smarttelefoner, och att de befintliga standarderna kontinuerligt uppdateras så att de avspeglar den tekniska utvecklingen.

39. Europaparlamentet betonar behovet av att se till att den europeiska energimarknaden integreras ytterligare så att fossila bränslen så effektivt som möjligt fasas ut i energisektorn, underlätta investeringar där mest förnybar energi kan produceras samt uppmuntra medborgarnas aktiva deltagande för att påskynda energiomställningen i riktning mot en koldioxidneutral och hållbar ekonomi. Parlamentet anser att man måste öka sammanlänkningen mellan medlemsstaterna och uppmuntra till fler system för stöd över gränserna.

40. Europaparlamentet noterar att byggsektorn för närvarande står för 40 % av EU:s slutliga energianvändning och 36 % av koldioxidutsläppen[5]. Parlamentet anser att den sektoriella potentialen för energibesparingar och minskade koldioxidavtryck bör frigöras, i överensstämmelse med målet i direktivet om byggnaders energiprestanda[6] om att uppnå ett mycket energieffektivt byggnadsbestånd där fossila bränslen har fasats ut fram till 2050. Parlamentet betonar att en mer effektiv energiförbrukning i byggnader har betydande potential att ytterligare minska EU:s utsläpp av växthusgaser. Parlamentet anser dessutom att uppnåendet av lågenergibyggnader, som fullt ut bygger på förnybar energi, är ett oeftergivligt krav för Parisavtalet och för en EU-agenda för tillväxt, lokala arbetstillfällen och förbättrade levnadsförhållanden för medborgarna i hela Europa.

41. Europaparlamentet påpekar att elektrifieringen av byggnads-, industri- och transportsektorerna kommer att vara central för att utsläppen från dessa sektorer ska minska och att detta kommer att kräva en klart större tillgång på elektricitet. Parlamentet understryker i detta avseende vikten av politik som gör det möjligt för energiindustrin att leverera tillräckliga mängder av tillförlitlig och konkurrenskraftigt prissatt koldioxidneutral elektricitet. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att sammanföra alla intressenter för att möjliggöra denna omställning.

42. Europaparlamentet uppmanar alla styresnivåer, vare sig det är nationell, regional eller lokal nivå, att vidta åtgärder för att uppmuntra medborgarna att delta i energiomställningen och att stimulera utbytet av bästa praxis.

Industripolitik

43. Europaparlamentet anser att ekonomiskt välstånd, global industriell konkurrenskraft och klimatpolitik ömsesidigt förstärker varandra. Parlamentet upprepar att omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser innebär utmaningar och möjligheter för EU, och att det kommer att behövas investeringar i industriell innovation, inbegripet digital teknik och ren teknik, för att stimulera tillväxt, stärka konkurrenskraften, främja framtida färdigheter och skapa miljontals arbetstillfällen, till exempel i en växande cirkulär ekonomi och bioekonomi.

44. Europaparlamentet betonar att en stabil och förutsägbar energi- och klimatpolitisk ram är avgörande för att skapa ett välbehövligt förtroende bland investerarna och för att göra det möjligt för europeiska industrier att fatta långsiktiga investeringsbeslut i EU, eftersom de flesta industrianläggningar har en livslängd på över 20 år.

45. Europaparlamentet framhåller den roll som energiintensiva industrier spelar när det gäller att uppnå EU:s långsiktiga minskningar av växthusgaserna. Parlamentet anser att det krävs smarta och riktade politiska ramar i syfte att upprätthålla EU:s industriella ledarskap när det gäller låga koldioxidutsläpp liksom industriproduktionen i EU, bibehålla konkurrenskraften hos EU:s näringsliv, minimera beroendet av fossila bränslen och exponeringen för instabila och ökande kostnader för fossila bränslen samt motverka risken för koldioxidläckage. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny och integrerad EU-klimatstrategi för energiintensiva industrier, som stöd för en konkurrenskraftig omställning till nettonollutsläpp för den tunga industrin.

46. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en industristrategi med åtgärder som gör det möjligt för EU:s industrier att konkurrera globalt på lika villkor. Parlamentet anser att kommissionen som en del av denna strategi bör undersöka effektiviteten hos ytterligare åtgärder för att skydda industrier som riskerar koldioxidläckage sett till importen av produkter, och dessa åtgärders överensstämmelse med Världshandelsorganisationens regler, som skulle ersätta, anpassa eller komplettera alla befintliga åtgärder mot koldioxidläckage.

47. Europaparlamentet framhåller att Europas företag, som en del av den första större ekonomi som satsar på klimatneutralitet, skulle kunna erhålla initiativtagarfördelar på de internationella marknaderna och bli ledare inom hållbar och resurseffektiv produktion. Parlamentet påpekar att försenade eller otillräckliga åtgärder för att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 kommer att leda till ekologiska, ekonomiska och sociala kostnader som inte är försvarbara och faktiskt hindra den framtida konkurrenskraften hos Europas industrisektor.

48. Europaparlamentet noterar att ett antal framväxande marknader förbereder sig på att spela en viktig roll när det gäller att tillgodose behoven på den globala marknaden under omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp, till exempel med avseende på nollutsläpp inom transport och förnybar energi. Parlamentet betonar att EU måste förbli den ledande ekonomin inom grön innovation och investeringar i grön teknik.

49. Europaparlamentet noterar att det i kommissionens rapport från 2018 om energipriser och energikostnader i Europa framhålls att EU för närvarande är utsatt för instabila och ökande priser för fossila bränslen, och att framtida elproduktionskostnader förväntas öka för el som genereras av fossila bränslen och minska för förnybar energi. Parlamentet betonar att EU:s kostnader för energiimport under 2017 ökade med 26 % till 266 miljarder euro, huvudsakligen på grund av ökade oljepriser. Parlamentet konstaterar vidare att man enligt rapporten uppskattar att oljeprisökningarna har haft en negativ effekt på EU:s tillväxt (– 0,4 % av BNP under 2017) och på inflationen (+ 0,6).

Bidrag från andra sektorer

50. Europaparlamentet påpekar att strategin bekräftar att växthusgasutsläppen från transportsektorn fortfarande ökar och att befintliga strategier inte kommer att räcka för att fasa ut fossila bränslen i transportsektorn till 2050. Parlamentet understryker vikten av att säkerställa en trafikomställning från luft- till järnvägstransporter, och i riktning mot kollektivtrafik och delad rörlighet. Parlamentet noterar att vägtransporter bidrar till omkring en femtedel av EU:s totala koldioxidutsläpp. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att vidta kraftfulla åtgärder för att möjliggöra tillgången till fordon med nollutsläpp eller låga utsläpp för konsumenter i alla medlemsstater och samtidigt se till att gamla fordon med höga utsläpp inte tas upp i större utsträckning i medlemsstater med lägre inkomst. Parlamentet understryker vidare vikten av smart teknik, såsom infrastruktur för smart laddning, när det gäller att skapa synergier mellan elektrifieringen av transporter och spridningen av förnybara energikällor.

51. Europaparlamentet understryker att alla sektorer måste bidra, däribland internationell luftfart och sjöfart, för att uppnå klimatneutralitet för EU:s ekonomi som helhet. Parlamentet noterar att kommissionens analys visar att de nuvarande globala mål och åtgärder som planeras av Internationella sjöfartsorganisationen respektive Internationella civila luftfartsorganisationen skulle vara otillräckliga för att åstadkomma de nödvändiga utsläppsminskningarna, även om de genomförs fullt ut, och att det krävs ytterligare betydande åtgärder som är förenliga med det ekonomiövergripande målet med nettonollutsläpp. Parlamentet framhåller behovet av investeringar i teknik och bränslen med inga eller låga koldioxidutsläpp i dessa sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att i praktiken börja tillämpa principen om att förorenaren betalar i dessa sektorer, i synnerhet med avseende på beskattningen av fotogen och priserna på flygbiljetter. Parlamentet påminner om att utsläppen av växthusgaser från internationell sjöfart beräknas öka med uppemot 250 % fram till 2050. Parlamentet välkomnar det faktum att den internationella sjöfartssektorn har satt upp ett absolut minskningsmål för de egna växthusgasutsläppen. Parlamentet noterar emellertid med oro bristen på framsteg när det gäller omvandlingen av detta mål till åtgärder på kort och medellång sikt och andra konkreta insatser.

52. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt föreslå en europeisk järnvägsagenda, inklusive en ram för att avlägsna hindren mot ett skyndsamt förverkligande av ett driftskompatibelt höghastighetsjärnvägsnät inom EU och för att uppbringa ökade investeringar i höghastighetsjärnvägsförbindelser.

53. Europaparlamentet noterar att omkring 60 % av världens metan släpps ut av källor såsom jordbruk, avstjälpningsplatser och avloppsvatten, samt produktion och rörledningstransport av fossila bränslen. Parlamentet påminner om att metan är en kraftigt verkande växthusgas med en hundraårig uppvärmningspotential som är 28 gånger större än koldioxidens[7], och att minskningar av metanutsläppen kan medföra stora sidovinster genom att koncentrationerna av marknära ozon minskar liksom deras negativa följder för luftkvaliteten och människors hälsa. Parlamentet insisterar därför på vikten av att minska metanutsläppen i de berörda sektorerna och på att metanminskningar på internationell nivå måste främjas.

54. Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att så snart som möjligt undersöka vilka politiska alternativ som finns för att snabbt ta itu med metanutsläppen, som en del av en strategisk plan för unionen när det gäller metan, och att lägga fram lagstiftningsförslag för parlamentet och rådet i detta syfte. Parlamentet understryker att jordbruket kommer att vara en av de största kvarvarande källorna till växthusgasutsläpp i EU år 2050, särskilt på grund av metan- och dikväveoxidutsläppen. Parlamentet understryker jordbrukssektorns potential när det gäller att ta itu med utmaningar kopplade till klimatförändringarna, till exempel genom ekologiska och tekniska innovationer samt genom koldioxidavskiljning i jordarna.

55. Europaparlamentet efterlyser en gemensam jordbrukspolitik som bidrar till minskningarna av växthusgasutsläppen i linje med omställningen till en klimatneutral ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att jordbrukspolitiken, i synnerhet EU-fonderna och de nationella fonderna, ligger i linje med målsättningarna och målen med Parisavtalet.

56. Europaparlamentet framhåller det faktum att det finns mer koldioxid lagrad i marken än i biosfären och atmosfären tillsammans. Parlamentet understryker därför vikten av att sätta stopp för markförsämringen i EU, och av att säkerställa gemensamma EU-åtgärder för att bevara och förbättra markens kvalitet och dess förmåga att binda koldioxid.

57. Europaparlamentet beklagar det faktum att kommissionen inte har tagit fasta på möjligheten att stärka EU:s arbete med fluorerade växthusgaser, bland annat genom åtgärder för att stoppa olaglig handel med fluorkolväten genom införandet av ett licenseringssystem för fluorkolväten.

58. Europaparlamentet betonar behovet av att integrera klimatambitionerna i all EU-politik, inklusive handelspolitiken. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att alla handelsavtal som undertecknas av EU är fullt ut förenliga med Parisavtalet, eftersom detta inte endast skulle förbättra det globala arbetet mot klimatförändringarna utan även garantera lika villkor för de berörda sektorerna.

59. Europaparlamentet understryker att EU bör stödja regioners, städers och småstäders klimatåtgärder och göra det möjligt för dem att vara drivande i den fortsatta omställningen.

Att maximera skogarnas klimatpotential inom ramen för en hållbar bioekonomi

60. Europaparlamentet stöder ett aktivt hållbart skogsbruk på nationell nivå, tillsammans med konkreta åtgärder för att stimulera en effektiv och hållbar bioekonomi i EU, med tanke på skogarnas betydande potential att bidra till att stärka Europas klimatinsatser (genom bindnings-, lagrings- och ersättningseffekter) och till att målet om nollutsläpp uppnås senast 2050. Parlamentet erkänner behovet av anpassning till klimatförändringarna och av att stoppa förlusten av biologisk mångfald och försämringen av ekosystemtjänster i EU senast 2020, såväl som behovet av att utveckla en evidensbaserad politik som bidrar till att genomföra och finansiera EU:s åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden.

61. Europaparlamentet erkänner den positiva, men i slutändan begränsade, potentialen för beskogning i Europa. Parlamentet anser därför att beskogningsinitiativ måste kompletteras med konkreta initiativ och incitament som syftar till att förbättra potentialen för koldioxidbindning, samtidigt som den befintliga skogsmarkens tillstånd säkerställs och förbättras för att gynna klimatet, den hållbara bioekonomin och den biologiska mångfalden. Parlamentet stöder därför beskogningen av övergiven och marginellt produktiv jordbruksmark, trädjordbruket och minimeringen av omvandlingen av skogsområden till andra typer av markanvändning.

62. Europaparlamentet påpekar att EU:s åtgärder och politik även har en inverkan på naturliga kolsänkor och mark och skogar utanför Europa och att EU:s strategi för nettonollutsläpp bör säkerställa att EU:s åtgärder inte leder till skadliga klimateffekter i tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i detta avseende förespråka kraftfulla internationella regler inom ramen för Parisregelboken, i synnerhet med avseende på artikel 6 i Parisavtalet, för att förhindra kryphål i redovisningen såväl som dubbelräkning av beskogningsåtgärder som kan urvattna de globala klimatåtgärderna.

Forskning och innovation

63. Europaparlamentet framhåller att såväl EU:s som nationella forsknings- och innovationsprogram är ett avgörande stöd för unionen i dess ledande roll i kampen mot klimatförändringar, och anser att klimatfrågor ska integreras på lämpligt sätt när forsknings- och innovationsprogram tas fram och genomförs.

64. Europaparlamentet uppmärksammar rapporten från högnivåpanelen för vägar för utfasning av fossila bränslen[8] om den roll som forskning och innovation spelar i arbetet med att uppnå målen i Parisavtalet, samtidigt som EU ges en konkurrensfördel i kapplöpningen mot utfasningen av fossila bränslen. Parlamentet noterar de tematiska och övergripande rekommendationer som högnivåpanelen tagit fram, i synnerhet när det gäller inriktningen på EU:s nya ramprogram för forskning och innovation 2021–2027, Horisont Europa.

65. Europaparlamentet anser att det under de kommande två årtiondena kommer att krävas betydande forsknings- och innovationsinsatser i syfte att göra lösningar med låga och inga koldioxidutsläpp tillgängliga för alla och socialt och ekonomiskt genomförbara samt skapa nya lösningar för att uppnå en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser.

66. Europaparlamentet understryker sin ståndpunkt om Horisont Europa, både vad gäller att det ska bidra med minst 35 % av sina utgifter till stöd för klimatmålen på lämpligt sätt och som en del av EU:s allmänna mål att integrera klimatåtgärder i all politik.

Finansiering

67. Europaparlamentet efterlyser ett snabbt genomförande av EU:s innovationsfond för utsläppshandelssystemet och inledandet av den första ansökningsomgången 2019 för att främja investeringar i demonstrationen av banbrytande industriteknik med låga koldioxidutsläpp inom en lång rad olika sektorer, inte bara elproduktionen utan även fjärrvärme och industriprocesser. Parlamentet kräver att såväl den fleråriga budgetramen för 2021–2027 som programmen däri ska vara helt förenliga med Parisavtalet.

68. Europaparlamentet betonar den uppgift som energiintensiva industrier har både som aktörer i och möjliggörare till omställningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en ram för industriomvandling inom EU som kan locka till sig investeringar i koldioxidsnål teknik och produktutveckling och främja de nödvändiga industriella pilotstudierna för genombrottsteknik i kommersiell skala.

69. Europaparlamentet anser att för att unionen ska kunna uppnå nettonollutsläpp senast till 2050 måste betydande privata investeringar mobiliseras. Parlamentet anser att detta kommer att kräva långsiktig planering och ett stabilt och förutsägbart regelverk för investerarna samt, i enlighet därmed, att detta vederbörligen beaktas i framtida EU‑förordningar. Parlamentet framhåller därför att genomförandet av den hållbara finansieringsram som antogs i mars 2018 bör prioriteras, inbegripet en kalibrering av kapitalkraven för banker och tillsynsmässig behandling av tillgångar med hög kolhalt, tillsynsregler för försäkringsbolag och en uppdatering av uppdraget för institutionella investerare och kapitalförvaltare.

70. Europaparlamentet anser att den fleråriga budgetramen 2021–2027, innan den antas, bör utvärderas mot bakgrund av målet att nå en klimatneutral ekonomi senast 2050 och att ett standardtest måste införas för att säkerställa att utgifterna i EU:s budget klimatsäkras.

71. Europaparlamentet beklagar det faktum att subventionerna till fossila bränslen fortfarande ökar och uppgår till runt 55 miljarder euro per år[9]. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att omedelbart fasa ut alla europeiska och nationella subventioner till fossila bränslen.

72. Europaparlamentet betonar vikten av en rättvis omställning till en koldioxidneutral ekonomi och uppmanar medlemsstaterna att införa lämpliga strategier och lämplig finansiering i det avseendet. Parlamentet understryker att EU:s betalningar från relevanta fonder skulle kunna tillhandahålla ytterligare stöd när det är lämpligt. Parlamentet framhäver i det avseendet att utsläppshandelssystemets moderniseringsfond kommer att stödja investeringar i en rättvis omställning i koldioxidberoende regioner.

Konsumenternas och den cirkulära ekonomins roll

73. Europaparlamentet framhåller de betydande effekterna av en beteendeförändring för att växthusgasutsläppen ska kunna minskas, även i hela livsmedelssystemet, transportsektorn och framför allt inom luftfarten. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt undersöka möjliga politiska alternativ, inbegripet miljöbeskattning, för att uppmuntra beteendeförändringar. Parlamentet understryker vikten av botten-upp-initiativ, som borgmästaravtalet, för att främja beteendeförändringar.

74. Europaparlamentet konstaterar att statistik från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation visar att den totala konsumtionen av kött och animalieprodukter per invånare i EU-28 har minskat sedan 1990-talet och en stöttning av den pågående trenden skulle, i kombination med begränsningsåtgärder på den tekniska tillgångssidan, kunna minska utsläppen från jordbruksproduktionen avsevärt.

75. Europaparlamentet betonar vikten av att EU uppnår inte bara en ersättning av energi utan även av produkter/material, dvs. en ersättning av produkter och material som grundar sig på fossila bränslen eller orsakar höga utsläpp under produktionen till förmån för produkter som grundar sig på förnybara källor.

76. Europaparlamentet understryker att en betydande del av energianvändningen och därmed växthusgasutsläppen är direkt kopplade till förvärv, bearbetning, transport, konvertering, användning och bortskaffande av resurser. Parlamentet betonar att mycket avsevärda besparingar skulle kunna göras i varje skede i resurshanteringskedjan. Parlamentet framhåller därför att en ökning av resursproduktiviteten genom en större effektivitet och en minskning av resursavfallet genom åtgärder som återanvändning, återvinning och återtillverkning kraftigt kan minska både resursförbrukningen och växthusgasutsläppen, och samtidigt öka konkurrenskraften och skapa affärsmöjligheter och arbetstillfällen. Parlamentet framhåller kostnadseffektiviteten i åtgärderna för den cirkulära ekonomin. Parlamentet understryker att bättre resurseffektivitet, den cirkulära ekonomins metoder och cirkulär produktdesign kommer att bidra till att ställa om produktions- och konsumtionsmönstren samt minska mängden avfall.

77. Europaparlamentet betonar vikten av en produktpolitik, såsom miljöanpassad offentlig upphandling och ekodesign, som kan bidra avsevärt till energibesparingar och till att minska produkternas koldioxidavtryck och som samtidigt förbättrar de använda råvarornas avtryck och de övergripande miljöeffekterna. Parlamentet framhåller behovet av att fastställa kraven för en cirkulär ekonomi som en del av EU:s standarder för ekodesign och att utvidga den nuvarande metoden för ekodesign till andra produktkategorier utöver energirelaterade produkter.

78. Europaparlamentet konstaterar att framgången med omställningen till ett klimatneutralt Europa kommer att vara beroende av medborgarnas medverkan och åtaganden, vilka kan underlättas av energieffektivitet och förnybar energi på plats eller av förnybar teknik i närheten.

79. Europaparlamentet anser att arbetet med en tillförlitlig modell för mätning av klimatpåverkan som grundar sig på konsumtion bör fortsätta. Parlamentet noterar att det i kommissionens djupanalys konstateras att EU:s insatser för att minska utsläppen av sin produktion planas ut något av importen av varor med ett högre koldioxidavtryck, men att EU ändå har bidragit avsevärt till en minskning av utsläppen i andra länder till följd av det ökade handelsflödet och den förbättrade koldioxideffektiviteten i unionens export.

EU och globala klimatåtgärder

80. Europaparlamentet understryker vikten av ökade initiativ och en fortsatt dialog i relevanta internationella forum, och av en ändamålsenlig klimatdiplomati som kan uppmuntra till liknande politiska beslut som ökar ambitionerna för klimatet i andra regioner och tredjeländer. Parlamentet uppmanar EU att öka sin egen klimatfinansiering och arbeta aktivt för att uppmuntra medlemsstaterna att öka sitt klimatstöd (utvecklingsbistånd snarare än lån) till tredjeländer, vilket bör vara utöver utomeuropeiskt utvecklingsbistånd och det bör inte dubbelräknas som både utvecklingsbistånd och finansiellt klimatstöd.

81. Europaparlamentet poängterar att FN:s klimattoppmöte i september 2019 skulle vara ett gyllene tillfälle för ledare att tillkännage sina ökade ambitioner i form av de nationellt fastställda bidragen. Parlamentet anser att EU bör anta en ståndpunkt om att uppdatera sitt nationellt fastställda bidrag i god tid innan, så att unionen kommer till toppmötet väl förberedd och i nära samverkan med en internationell partskoalition till stöd för ökade klimatambitioner.

82. Europaparlamentet framhåller fördelarna med att stärka interoperabiliteten mellan EU:s politiska instrument och tredjeländers motsvarigheter, särskilt när det gäller koldioxidprissättningsmekanismer. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta och intensifiera samarbetet och stödet för utvecklingen av koldioxidprissättningsmekanismer utanför EU, i syfte att eftersträva ökade utsläppsminskningar och bättre likvärdiga förutsättningar världen över. Parlamentet understryker vikten av att införa miljömässiga skyddsåtgärder för att säkerställa faktiska och ytterligare växthusgasminskningar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att förespråka strikta och kraftfulla internationella regler för att förebygga luckor i bokföringen och dubbelräkning av utsläppsminskningar.

°

° °

83. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

[1] Antagna texter, P8_TA(2018)0430.

[2] FN:s miljöprogram, The Emissions Gap Report 2018 (2018 års rapport om utsläppsklyftan), s. 10.

[3] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).

[4] Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10).

[6] Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/844 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (EUT L 156, 19.6.2018, s. 75).

[7] Van Dingenen, R., Crippa, M., Maenhout, G., Guizzardi, D. och Dentener, F., Global trends of methane emissions and their impacts on ozone concentrations, EUR 29394 EN, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2018, ISBN 978-92-79-96550-0, doi:10.2760/820175, JRC113210.

[8] Slutrapport från högnivåpanelen för det europeiska initiativet om vägar för utfasning av fossila bränslen (High‑Level Panel of the European Decarbonisation Pathways Initiative), Europeiska kommissionens generaldirektorat för forskning och innovation, november 2018.

[9] Energipriser och energikostnader i Europa, COM(2019)0001, s. 10.

Senaste uppdatering: 13 mars 2019Rättsligt meddelande