Förfarande : 2019/2680(DEA)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0235/2019

Ingivna texter :

B8-0235/2019

Debatter :

Omröstningar :

Antagna texter :

P8_TA(2019)0332

<Date>{02/04/2019}2.4.2019</Date>
<NoDocSe>B8‑0235/2019</NoDocSe>
PDF 128kWORD 50k

<TitreType>REKOMMENDATION TILL BESLUT</TitreType>

<TitreRecueil>i enlighet med artikel 105.6 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Titre>om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 28 mars 2019 om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/2205, delegerad förordning (EU) 2016/592 och delegerad förordning (EU) 2016/1178 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller den dag då clearingkravet får verkan för vissa typer av kontrakt</Titre>

<DocRef>(C(2019)02533 – 2019/2680(DEA))</DocRef>


<Commission>{ECON}Utskottet för ekonomi och valutafrågor</Commission>

Ansvarig ledamot: <Depute>Roberto Gualtieri</Depute>


B8‑0235/2019

Förslag till Europaparlamentets om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 28 mars 2019 om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/2205, delegerad förordning (EU) 2016/592 och delegerad förordning (EU) 2016/1178 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller den dag då clearingkravet får verkan för vissa typer av kontrakt

(C(2019)02533 – 2019/2680(DEA))

 

Europaparlamentet fattar detta beslut

 med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2019)02533),

 med beaktande av kommissionens skrivelse av den 28 mars 2019, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

 med beaktande av skrivelsen av den 1 april 2019 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

 med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister[1], särskilt artiklarna 5.2 och 82.6,

 med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU2019/396 av den 19 december 2018 om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/2205, delegerad förordning (EU) 2016/592 och delegerad förordning (EU) 2016/1178 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller den dag då clearingkravet får verkan för vissa typer av kontrakt[2],

 med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

 med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. I enlighet med artikel 4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/396 ska förordningen tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på och i Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), såvida inte ett avtal om utträde har trätt i kraft senast den dagen eller den tvåårsperiod som avses i artikel 50.3 i EU-fördraget har förlängts.

B. Den 22 mars 2019 antog Europeiska rådet beslut (EU) 2019/476[3] om förlängning av tidsfristen enligt artikel 50.3 i EU-fördraget i samförstånd med Förenade kungariket, och följaktligen kommer det andra villkoret för tillämpning av delegerad förordning (EU) 2019/396, nämligen att den tvåårsperiod som avses i artikel 50.3 i EU-fördraget inte har förlängts, inte att uppfyllas.

C. De skäl som ligger till grund för delegerad förordning (EU) 2019/396 kommer att kvarstå, oavsett en eventuell förlängning av den period som avses i artikel 50.3 i EU-fördraget. Parlamentet förklarade den 13 februari 2019 att det inte har några invändningar mot delegerad förordning (EU) 2019/396.

D. Parlamentet håller fortfarande med om att det är viktigt för de behöriga myndigheterna och finansmarknaderna att undanta vissa transaktioner som är en följd av en novation under en begränsad period på 12 månader om motparten i Förenade kungariket byts ut mot en motpart inom EU-27, och välkomnar i detta sammanhang den delegerade förordningen av den 28 mars 2019 som behandlar den nya utvecklingen av förlängningen av perioden enligt artikel 50.3 i EUF-fördraget genom Europeiska rådets beslut (EU) 2019/476.

1. Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

 

[1] EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.

[2] EUT L 71, 13.3.2019, s. 11.

[3] Europeiska rådets beslut (EU) 2019/476 antaget i samförstånd med Förenade kungariket av den 22 mars 2019 om förlängning av tidsfristen enligt artikel 50.3 i EU-fördraget (EUT L 80I, 22.3.2019, s. 1),

Senaste uppdatering: 2 april 2019Rättsligt meddelande