Förslag till resolution - B9-0006/2019Förslag till resolution
B9-0006/2019

FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Venezuela

15.7.2019 - (2019/2730(RSP))

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
i enlighet med artikel 132.2 i arbetsordningen

Esteban González Pons, Michael Gahler, Dolors Montserrat, Leopoldo López Gil, Cláudia Monteiro de Aguiar, Antonio López‑Istúriz White, Nuno Melo, Paulo Rangel, Ivan Štefanec, Vladimír Bilčík, Pilar del Castillo Vera, Javier Zarzalejos, Francisco José Millán Mon, Antonio Tajani, Isabel Wiseler‑Lima
för PPE-gruppen

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B9-0006/2019

Förfarande : 2019/2730(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
B9-0006/2019
Ingivna texter :
B9-0006/2019
Debatter :
Antagna texter :

B9‑0006/2019

Europaparlamentets resolution om situationen i Venezuela

(2019/2730(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av sina tidigare resolutioner om Venezuela, särskilt resolutionerna av den 3 maj 2018 om presidentvalet i Venezuela[1], av den 5 juli 2018 om migrationskrisen och den humanitära situationen i Venezuela och vid dess landgränser till Colombia och Brasilien[2], av den 25 oktober 2018 om situationen i Venezuela[3], av den 31 januari 2019 om situationen i Venezuela[4] och av den 28 mars 2019 om nödsituationen i Venezuela[5],

 med beaktande av rapporten om Venezuela av den 4 juli 2019 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter,

 med beaktande av förklaringarna om Venezuela från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 10 januari 2019, den 26 januari 2019, den 24 februari 2019 och den 28 mars 2019,

 med beaktande av rapporten av den 8 mars 2019 från Amerikanska samarbetsorganisationen (OAS) om venezuelanska migranter och flyktingar,

 med beaktande av det fjärde internationella tekniska mötet inom ramen för Quitoprocessen, som ägde rum i Buenos Aires den 4–5 juli 2019,

 med beaktande av Limagruppens uttalande av den 30 april 2019,

 med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Mellan 2018 och 2019 har den politiska, ekonomiska, institutionella och sociala krisen liksom den flerdimensionella humanitära krisen försämrats avsevärt. Ökad brist på läkemedel och mat, massiva människorättskränkningar, hyperinflation, politiskt förtryck, korruption och våld hotar människors liv.

B. Michelle Bachelet, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, besökte landet den 19–21 juni. Hon uppmanade Venezuelas de facto-regering att omedelbart vidta konkreta åtgärder för att hejda och åtgärda de allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som dokumenterats i landet.

C. Fler än sju miljoner människor i Venezuela är i behov av humanitärt bistånd. Maduros de facto-regering har kränkt rätten till mat, inbegripet statens skyldighet att se till att befolkningen inte svälter. Enligt FN är 3,7 miljoner venezuelaner undernärda, vilket är särskilt skadligt för barn och gravida kvinnor. En del kvinnor har tvingats utbyta sex mot mat och har utsatts för våld vid ett stort antal tillfällen.

D. Hälso- och sjukvårdssituationen i landet är allvarlig. Sjukhusen saknar personal, material, läkemedel och elektricitet, vilket har lett till minst 1 557 dödsfall mellan november 2018 och februari 2019. Det råder 60–100-procentig brist på basläkemedel i fyra av Venezuelas större städer, bl.a. Caracas. Mödradödligheten har ökat och många kvinnor har varit tvungna att lämna landet för att föda barn.

E. Fler än 3,4 miljoner venezuelaner har tvingats fly landet. Vid utgången av 2019 kommer fler än fem miljoner venezuelaner ha tvingats emigrera, vilket gör detta till den näst största migrant- och flyktingkrisen i världen.

F. Närmare 7 000 personer har dödats utomrättsligt under säkerhetsinsatser i Venezuela under de senaste arton månaderna. Myndigheterna använder sig av FAES (den nationella polisens särskilda insatsstyrka) och andra säkerhetsstyrkor som en del av sin politik för social kontroll. De anhöriga till dem som dödats utomrättsligt under protesterna hindras fortfarande från att utöva sin rätt till sanning, rättvisa och ersättning.

G. Tortyr används systematiskt av regimen som ett verktyg för att skrämma och avskräcka demonstranter, vilket skapar en stämning av terror.

H. Tjugotvå deputerade, inklusive nationalförsamlingens ordförande, har berövats sin parlamentariska immunitet. Två parlamentariker sitter anhållna och sexton har antingen sökt skydd på ambassader eller lämnat landet, eller så håller de sig gömda.

I. Ursprungsbefolkningen utsätts för våldsamma och brottsliga handlingar. Sextiotre personer ur ursprungsbefolkningen har godtyckligt frihetsberövats och torterats, sju har dött och fler än tjugotre har skadats och tvingats resa till sjukhus utanför landet för att få behandling.

J. Den 29 juni 2019 dog örlogskapten Rafael Acosta Arévalo i häkte. Han greps och torterades som misstänkt för att ha deltagit i en påstådd mordkomplott mot Nicolás Maduro. De facto-myndigheterna beslagtog och undanhöll olagligt hans kvarlevor i elva dagar innan de begravdes, utan respekt för hans familjs grundläggande rättighet och önskan att sörja den bortgångne.

K. Den 2 juli 2019 blev Rufo Chacón, en sextonårig venezuelansk pojke, blind efter att ha blivit skjuten i ansiktet av tjänstemän i samband med en protest mot bensinbristen.

1. Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över det svåra nödläget i Venezuela, som allvarligt hotar medborgarnas liv.

2. Europaparlamentet fördömer det häftiga förtryck och våld som har lett till att människor dödats och skadats. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med Venezuelas invånare och sitt djupa deltagande med deras familjer och vänner.

3. Europaparlamentet understryker att Nicolás Maduro, liksom de väpnade styrkor och underrättelseorgan som verkar i hans olagliga regims tjänst, bär det direkta ansvaret för den urskillningslösa användningen av våld för att hejda demokratiseringsprocessen och återställandet av rättsstaten i Venezuela.

4. Europarlamentet fördömer misshandeln från tjänstemän inom brottsbekämpningen och säkerhetsstyrkornas brutala förtryck. Parlamentet efterlyser inrättandet av en opartisk och oberoende nationell mekanism, med stöd av det internationella samfundet, för att utreda de utomrättsliga avrättningar som har genomförts under säkerhetsinsatser samt för att säkerställa att de ansvariga ställs till svars och att offrens familjer får ersättning och ges skydd mot hot och vedergällning.

5. Europaparlamentet fördömer kränkningarna av rätten till mat och sjukvård. Parlamentet begär att tillgängligheten och tillgången till mat, läkemedel och hälso- och sjukvårdstjänster utan dröjsmål ska säkerställas, samtidigt som mödra- och barnavården särskilt uppmärksammas.

6. Europaparlamentet betonar att alla former av förföljelser och selektivt förtryck som sker av politiska skäl måste stoppas, offentligt fördömas, bestraffas och förhindras. Parlamentet begär att alla personer som godtyckligt frihetsberövats frisläpps.

7. Europaparlamentet uppmärksammar den allt allvarligare migrationskrisen i hela regionen och lovordar grannländernas insatser och solidaritet, särskilt Colombia. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta samarbetet med dessa länder, inte bara i form av humanitärt bistånd, utan också genom att ställa mer resurser till förfogande samt med hjälp av utvecklingspolitiken.

8. Europaparlamentet påpekar att den pågående dialogen måste bygga på den färdplan som antagits i Venezuelas nationalförsamling. Parlamentet framhåller att dialogens enda syfte måste vara att skapa förutsättningar för ett fritt, öppet och trovärdigt presidentval som bygger på en fastställd tidsplan, rättvisa förhållanden för samtliga aktörer, öppenhet och närvaro av trovärdiga internationella observatörer.

9. Europaparlamentet uppmanar rådet att införa ytterligare sanktioner mot olagliga statliga myndigheters utländska tillgångar och mot de personer som är ansvariga för människorättskränkningar och förtryck. Parlamentet anser att EU-myndigheterna måste begränsa dessa personers rörelsefrihet, liksom rörelsefriheten för deras närmast anhöriga, och frysa deras tillgångar och viseringar.

10. Europaparlamentet ber vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att leda EU:s politik om situationen i Venezuela och samordna kontaktgruppen med de demokratiska länderna i regionen, som företräds av Limagruppen.

11. Europaparlamentet stöder Internationella brottmålsdomstolens (ICC) utredningar av de omfattande brott och repressiva handlingar som Venezuelas regim gjort sig skyldig till. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att sälla sig till det initiativ som tagits av flera stater som är part i ICC att utreda de brott mot mänskligheten som har begåtts av Maduros de facto-regering, i syfte att ställa de ansvariga till svars.

12. Europaparlamentet stöder initiativet att inrätta en undersökningskommission med FN:s råd för mänskliga rättigheter i syfte att fastställa individuellt ansvar i de systematiska kränkningarna av mänskliga rättigheter i Venezuela.

13. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Bolivarianska republiken Venezuelas legitima interimspresident och nationalförsamling, regeringarna och parlamenten i länderna i Limagruppen, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare.

 

Senaste uppdatering: 17 juli 2019
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy