Förfarande : 2019/2730(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B9-0007/2019

Ingivna texter :

B9-0007/2019

Debatter :

Omröstningar :

PV 18/07/2019 - 7.4
CRE 18/07/2019 - 7.4
Röstförklaringar

Antagna texter :


<Date>{15/07/2019}15.7.2019</Date>
<NoDocSe>B9‑0007/2019</NoDocSe>
PDF 139kWORD 54k

<TitreType>FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreSuite>till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik</TitreSuite>

<TitreRecueil>i enlighet med artikel 132.2 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Titre>om situationen i Venezuela</Titre>

<DocRef>(2019/2730(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Molly Scott Cato, Anna Cavazzini, Jutta Paulus, Hannah Neumann, Pierrette Herzberger‑Fofana, Viola Von Cramon‑Taubadel</Depute>

<Commission>{Verts/ALE}för Verts/ALE-gruppen</Commission>

</RepeatBlock-By>


B9‑0007/2019

Europaparlamentets resolution om situationen i Venezuela

(2019/2730(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av uttalandena om Venezuela från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 10 januari 2019, den 26 januari 2019, den 24 februari 2019 och den 7 maj 2019, och av utnämningen av Enrique Iglesias till särskild rådgivare för Venezuela den 28 maj 2019,

 med beaktande av rapporten av den 5 juli 2019 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om människorättssituationen i Bolivarianska republiken Venezuela,

 med beaktande av de ord som riktades till Venezuelas regering av Michelle Bachelet, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, då hon talade inför FN:s råd för mänskliga rättigheter den 5 juli 2019,

 med beaktande av den dialogprocess med Venezuelas regering, som på Norges initiativ nyligen återupptagits och äger rum i Barbados,

 med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 15 oktober 2018,

 med beaktande av artikel 3 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

 med beaktande av sina tidigare resolutioner om Venezuela, särskilt de av den 8 februari 2018[1], den 3 maj 2018[2], den 5 juli 2018[3], den 25 oktober 2018[4], den 31 januari 2019[5] och den 28 mars 2019[6],

 med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. I rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om människorättssituationen i Venezuela, vilken bygger på besök på ort och ställe och diskussioner med hundratals vittnen, offer och berörda parter, belyses den allt sämre situationen för ekonomin och de mänskliga rättigheterna i Venezuela. Civila och militära styrkor framställs såsom ansvariga för att regeringskritiker godtyckligt frihetsberövats, misshandlats och torterats, liksom också för sexuellt och könsrelaterat våld mot frihetsberövade personer och överdrivet bruk av maktmedel mot demonstrationer.

B. Den redan katastrofala situationen förvärras av att tillgången till livsmedel, vatten och hälso- och sjukvårdstjänster är begränsad eller obefintlig, något som drabbar kvinnor särskilt hårt.

C. Gruvdrift och oljeutvinning, särskilt i avlägsna områden rika på biologisk mångfald, ödelägger utkomstmöjligheterna för minoriteter, såsom ursprungsbefolkningar och svarta samhällsgrupper, som, ifall de motsätter sig de här verksamheterna och vill få tillbaka sina rättigheter, utsätts för grymt våld och tvångsförflyttas av militära styrkor, organiserade förbrytarband och väpnade grupper.

D. Att den i fängsligt förvar hållne kapten Rafael Acosta Arevalo sägs ha blivit torterad till döds är något som kräver en fullständig utredning, följd av att de ansvariga ställs inför rätta.

E. Den aktuella situationen måste ofrånkomligen avhjälpas och en förhandlingslösning på den uppnås. I dag råder social oro och ekonomiskt betryck och miljontals venezuelaner, lämnar landet. Till detta kommer svår livsmedelsbrist, läkemedelsbrist och avsaknad av adekvat sjukvård, otillräckligt skydd av de mänskliga rättigheterna, osäkerhet och gatuvåld, allt till följd av Maduroregeringens politiska vanstyre och självhärskarfasoner.

F. Rätten till fredliga protester är en grundläggande mänsklig rättighet, men alla upprop till protester måste formuleras med omsorg för att inte ge näring åt ytterligare våld eller provokationer mot bakgrund av det spända läget i dag.

G. En lösning på denna djupa och mångfasetterade konflikt måste baseras på rättsstatens principer, vara förenlig med internationella normer och till fullo respektera demokrati och mänskliga rättigheter.

H. Ett internationellt erkännande av en ny självutnämnd regering medför allvarlig risk för att en redan högbrisant situation får ytterligare näring, och kan till och med resultera i inbördeskrig och ge spridningseffekter utanför Venezuela till följd av risken för att fler migranter tvingas fly till grannländerna.

I. EU:s roll bör bestå i att fortsätta erbjuda medling mellan alla aktiva aktörer i konflikten inom landet, en roll som EU är väl lämpat att ikläda sig med tanke på de nära banden mellan flera medlemsstater och Venezuela.

1. Europaparlamentet uttrycker djup oro över att situationen bara förvärras, såsom det beskrivits i den aktuella FN-rapporten, och rekommenderar starkt att de rekommendationer som utfärdats i den rapporten ska genomföras fullständigt, för att vi ska få en utväg ur den allt djupare krisen.

2. Europaparlamentet förfärar sig över att kapten Rafael Acosta Arevalo dött efter att han hållits frihetsberövad av medlemmar av Venezuelas styrkor för gerillabekämpning och sägs ha torterats av dem. Parlamentet yrkar på en utförlig, oberoende och insynsmedgivande undersökning som ska fastställa orsakerna till och ansvaret för hans död så att rättsväsendet kan utdöma lämpliga påföljder.

3. Europaparlamentet yrkar än en gång på att det ska bli slut på straffriheten för brott som begåtts i samband med fredliga protester. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang fullständiga, oberoende och opartiska utredningar av dessa brott och övergrepp och kräver att förövarna i alla dessa fall ställs inför rätta. Parlamentet håller fast vid rätten till gottgörelse, upprättelse och visshet om att sådant ej ska upprepas, och vidhåller att alla som godtyckligt frihetsberövats måste försättas på fri fot.

4. Europaparlamentet uppmanar militären och säkerhetsstyrkorna att hålla sig strikt till sitt mandat, så att militären kan spela en konstruktiv roll i överensstämmelse med sin författningsenliga skyldighet. Parlamentet fördömer inrättandet av paramilitära styrkor tillsammans med deras agerande, oavsett under vems befäl de står, och begär att de upplöses omedelbart, att alla deras brott skyndsamt utreds och att förövarna ställs inför rätta i enlighet med internationella normer.

5. Europaparlamentet understryker att strävandena efter inkomster för att övervinna den ekonomiska krisen inte bör föranleda några megaprojekt, som är miljö- och klimatförstörande och ödelägger lokalbefolkningens utkomstmöjligheter. Parlamentet yrkar på ett ovillkorligt skydd av de ursprungsbefolkningar och svarta samhällsgrupper som bor i avlägsna områden och försvarar miljön mot sådan verksamhet som guldutvinning i området ”Arco Minero del Orinoco” i Venezuela.

6. Europaparlamentet understryker att varje slutgiltig lösning på krisen kommer att kräva att demokratin i Venezuela återställs i alla sina dimensioner och upprepar att våld inte kommer att föra med sig någon fred, utan ytterligare destabilisera landet.

7. Europaparlamentet varnar för en upprepning av det våld som rapporterades 2017. Parlamentet vidhåller att de venezuelanska myndigheterna måste respektera yttrandefriheten och rätten till fredliga sammankomster. Parlamentet uppmanar aktörerna att avstå från överdrivet, oproportionerligt och urskillningslöst bruk av maktmedel, något som klart och entydigt är folkrättsligt förbjudet.

8. Europaparlamentet uttrycker än en gång sin oro över att presidentvalet i maj 2018 inte varit legitimt. Parlamentet framhåller vikten av det venezuelanska folkets självbestämmande och av att dess demokratiska vilja får komma till genuint uttryck, och uppmanar de politiska ledarna att avstå från alla handlingar eller upprop som skulle kunna underblåsa ytterligare oro och politisk instabilitet.

9. Europaparlamentet instämmer med den åsikt som uttrycktes av Michelle Bachelet, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, då hon talade inför FN:s råd för mänskliga rättigheter den 5 juli 2019 och sade att den enda vägen ut ur krisen är att man möts i dialog.

10. Europaparlamentet uttrycker stora förhoppningar inför den dialogprocess mellan Venezuelas regering och landets opposition, som nyligen återupptagits på ön Barbados, på initiativ av Barbados premiärminister Mia Mottley och med norsk mötesledning. Parlamentet välkomnar det som oppositionsledaren och nationalförsamlingens talman Juan Guaidó sade efter ett privat samspråk med EU:s medlare Enrique Iglesias, nämligen att det finns förutsättningar för en lösning på den nationella krisen.

11. Europaparlamentet uppmanar EU:s aktörer till fortsatta medlingsinsatser och uttrycker sitt stöd för dessa, som är ett sätt att få slut på krisen utan att det framprovoceras mera våld. Parlamentet understryker att FN och ett internationellt ramverk måste ha en viktig roll i detta sammanhang.

12. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att det som venezuelanska och utländska aktörer på sistone företagit sig ytterligare kommer att främja polarisering, även internationellt, och riskerar att göra konflikten i Venezuela till ett ombudskrig, där internationella makter som Förenta staterna, Ryssland och Kina söker hävda sitt herravälde över Venezuelas oljereserver. Parlamentet varnar för den potentiella risken att våldet och oroligheterna i Venezuela kan sprida sig till grannländerna och att det i slutändan kan leda fram till krig i regionen. Parlamentet uppmanar med kraft alla aktörer att uttryckligen utesluta varje lösning på krisen med hjälp av icke-fredliga och militära medel, också i form av lågintensiv krigföring.

13. Europaparlamentet framhåller att dubbla måttstockar gentemot tredjeländer bör undvikas och att EU och dess medlemsstater bör inta en konsekvent hållning gentemot tredjeländer. Parlamentet erinrar om vikten av ett samfällt gensvar från EU, såsom grund för en stark och mer trovärdig EU-ståndpunkt.

14. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Venezuelas regering och myndigheter samt Parlamentariska församlingen EU−Latinamerika.

 

[1] EUT C 463, 21.12.2018, s. 61.

[2] Antagna texter, P8_TA(2018)0199.

[3] Antagna texter, P8_TA(2018)0313.

[4] Antagna texter, P8_TA(2018)0436.

[5] Antagna texter, P8_TA(2019)0061.

[6] Antagna texter, P8_TA(2019)0327.

Senaste uppdatering: 17 juli 2019Rättsligt meddelande