Förfarande : 2019/2730(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B9-0009/2019

Ingivna texter :

B9-0009/2019

Debatter :

Omröstningar :

PV 18/07/2019 - 7.4
CRE 18/07/2019 - 7.4
Röstförklaringar

Antagna texter :

P9_TA(2019)0007

<Date>{15/07/2019}15.7.2019</Date>
<NoDocSe>B9‑0009/2019</NoDocSe>
PDF 136kWORD 54k

<TitreType>FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreSuite>till följd av ett uttalande från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik</TitreSuite>

<TitreRecueil>i enlighet med artikel 132.2 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Titre>om situationen i Venezuela</Titre>

<DocRef>(2019/2730(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Kati Piri, Tonino Picula, Javi López, Isabel Santos</Depute>

<Commission>{S&D}för S&D-gruppen</Commission>

</RepeatBlock-By>

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B9-0006/2019

B9‑0009/2019

Europaparlamentets resolution om situationen i Venezuela

(2019/2730(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Venezuela, i synnerhet resolutionerna av den 27 februari 2014 om situationen i Venezuela[1], av den 18 december 2014 om förföljelsen av den demokratiska oppositionen i Venezuela[2], av den 12 mars 2015 om situationen i Venezuela[3], av den 8 juni 2016 om situationen i Venezuela[4], av den 27 april 2017 om situationen i Venezuela[5], av den 8 februari 2018 om situationen i Venezuela[6], av den 3 maj 2018 om presidentvalet i Venezuela[7], av den 5 juli 2018 om migrationskrisen och den humanitära situationen i Venezuela och vid dess landgränser till Colombia och Brasilien[8], av den 25 oktober 2018 om situationen i Venezuela[9], av den 31 januari 2019 om situationen i Venezuela[10] och av den 28 mars 2019 om nödsituationen i Venezuela[11],

 med beaktande av rapporten av den 5 juli 2019 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om människorättssituationen i Bolivarianska republiken Venezuela,

 med beaktande av de senaste uttalandena av den 4 april, 30 april och 18 juni 2019 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (VP/HR),

 med beaktande av uttalandet av den 3 juni 2019 från den internationella kontaktgruppens och Limagruppens gemensamma möte om situationen i Venezuela,

 med beaktande av Limagruppens förklaring av den 3 maj 2019,

 med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2018/1656 av den 6 november 2018 om ändring av beslut (Gusp) 2017/2074 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Venezuela[12], som förlänger de nuvarande riktade restriktiva åtgärderna till och med den 14 november 2019,

 med beaktande av Quitoförklaringen av den 4 september 2018 om människors rörlighet och venezuelanska medborgare i regionen,

 med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

 med beaktande av den interamerikanska demokratistadgan som antogs den 11 september 2001,

 med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

 med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

 med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen,

 med beaktande av Venezuelas konstitution,

 med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Den humanitära krisen i Venezuela förvärras alltmer, och situationen för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen blir allt sämre. Sju miljoner människor är nu i akut behov av bistånd, och 94 % av befolkningen lever under fattigdomsgränsen och 62 % i extrem fattigdom. 70 % av barnen går inte i skolan, 5 000 personer lämnar landet varje dag, och det uppskattas att det i slutet av året kommer att finnas 5,2 miljoner venezuelanska migranter.

B. Enligt kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) finns det rimliga skäl att tro att ekonomiska och sociala rättigheter, däribland rätten till mat och hälsa, allvarligt har kränkts i Venezuela. Dessutom har Venezuela under mer än ett decennium antagit och genomfört en rad lagar, strategier och metoder som har begränsat det demokratiska utrymmet, försvagat offentliga institutioner och påverkat rättsväsendets oberoende.

C. Detta har gjort det möjligt för regeringen att i många fall kränka de mänskliga rättigheterna genom bland annat förföljelser på politiska grunder, utomrättsliga avrättningar, tortyr, godtyckliga gripanden och hot och våld mot ursprungsbefolkningar. Regeringen har erkänt att 5 287 personer dödades under 2018 på grund av ”motstånd mot myndigheter”, och att motsvarande siffra för perioden januari–maj 2019 uppgick till 1 569. Uppgifter som har analyserats av kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter visar att många av dessa dödsfall kan betecknas som utomrättsliga avrättningar.

D. Venezuelas ekonomi, särskilt dess oljeindustri och livsmedelsproduktionssystem, befann sig i kris redan innan några sektorsspecifika sanktioner hade införts. De senaste ekonomiska sanktionerna förstärker ytterligare effekterna av den ekonomiska krisen och den humanitära situationen. Regeringen har accepterat utnämningen av en humanitär samordnare från FN, och har därmed också accepterat att det råder en humanitär kris.

E. Den humanitära situationen har försämrats kraftigt till följd av utdragna elavbrott, som beror på bristande underhåll av offentlig infrastruktur, felaktig resursanvändning, korruption och allvarliga underinvesteringar. Detta har lett till att offentliga tjänster, såsom kollektivtrafik och tillgång till elektricitet, vatten och naturgas, har brutit samman. Sociala program, såsom livsmedelsdistribution och tillgång till hälso- och sjukvård, har använts som ett instrument för social kontroll och genomförts på ett sätt som diskriminerar på politiska grunder och som drabbar kvinnor hårdast. Många ursprungsbefolkningar har i oproportionerligt hög grad fått se sina ekonomiska och sociala rättigheter åsidosatta på grund av den humanitära situationen, särskilt till följd av stängningen av Venezuelas gränser i februari 2019, som har fått ödesdigra konsekvenser för ursprungsbefokningsgrupper som exempelvis Wayuu och Pemon, vars traditionella territorier sträcker sig över gränsen.

F. EU har mobiliserat 117,6 miljoner euro i katastrofbistånd och utvecklingsbistånd som ett svar på krisen, och arbetar med utsatta befolkningsgrupper i både Venezuela (60 % av medlen) och grannländerna (40 % av medlen). Hittills har FN samlat in endast omkring 22 % av det begärda beloppet (159 miljoner US-dollar av de efterfrågade 738 miljonerna US-dollar) till sin regionala åtgärdsplan för flyktingar och migranter.

G. EU är fortfarande övertygat om att en fredlig politisk demokratisk lösning är den enda hållbara vägen ut ur krisen i Venezuela, och engagerar sig i uppsökande verksamhet i Venezuela och med alla relevanta aktörer genom den internationella kontaktgruppen och dess särskilda rådgivare. Efter två förhandlingsrundor i Oslo återupptogs förhandlingarna mellan de facto-regeringen och oppositionen den 8 juli i Barbados. EU har upprepat sitt stöd för den process som Norge leder för att få till stånd en politisk och demokratisk lösning på krisen som bör leda till fria och rättvisa val med internationella valobservatörer.

H. Örlogskapten Rafael Acosta Arévalo avled den 29 juni i fängsligt förvar hos de venezuelanska säkerhetsstyrkorna. Enligt EU var denna händelse ytterligare en tydlig illustration av hur godtyckligt det juridiska systemet i landet är, och av att det saknas garantier och rättigheter för frihetsberövade människor.

1. Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med och sitt fulla stöd för Venezuelas befolkning, som lider av återverkningarna av en allvarlig politisk och humanitär kris.

2. Europaparlamentet påminner om sin tidigare ståndpunkt att kategoriskt förkasta alla sådana förslag eller försök att lösa krisen som kan innebära våldshandlingar eller ett militärt ingripande. Parlamentet bekräftar att en fredlig, demokratisk och inkluderande lösning är den enda hållbara vägen ut ur det rådande politiska dödläget och den allvarliga sociala och humanitära kris som det har lett till.

3. Europaparlamentet stöder den pågående process som Norge leder, och välkomnar båda parters överenskommelse att delta i en permanent fredsdialog. Parlamentet betonar att för att denna process ska bli framgångsrik bör åtminstone följande förtroendeskapande åtgärder vidtas: frigivande av politiska fångar och hävande av förbudet för oppositionella politiker att kandidera för offentliga uppdrag; erkännande av och respekt för nationalförsamlingens konstitutionella roll; en balanserad sammansättning i det nationella valrådet och uppdatering av det nationella valregistret; undanröjande av hinder för ett valdeltagande på lika villkor genom att alla politiska aktörer garanteras möjligheten att kandidera på lika villkor, och erkännande av vinnaren i valet på grundval av principerna om jämlikhet, rättvisa och internationell valobservation.

4. Europaparlamentet uppmanar de venezuelanska myndigheterna att se till att humanitärt bistånd delas ut till hela befolkningen, utan någon politisk partiskhet. Parlamentet påminner om att de venezuelanska myndigheterna bör skydda alla sina medborgare med full respekt för deras mänskliga rättigheter, och att de bör fullgöra sina internationella åtaganden om att respektera rättsstatsprincipen och de grundläggande friheterna. Mot denna bakgrund insisterar parlamentet på att alla miliser och paramilitära grupper ska hållas under kontroll och avväpnas så snart som möjligt.

5. Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd för nationalförsamlingen, som är det legitima demokratiska organet i Venezuela, vars befogenheter måste återupprättas och respekteras, inbegripet dess ledamöters befogenheter och säkerhet. Parlamentet fördömer upphävandet av tjugotvå ledamöters parlamentariska immunitet och frihetsberövandet av två ledamöter.

6. Europaparlamentet lovordar de insatser som regeringarna i regionen har gjort för att på lämpligt sätt ta emot venezuelanska medborgare i samband med massförflyttningar, den så kallade Quitoprocessen. Parlamentet välkomnar den färdplan som har utarbetats av Buenos Aires Chapter, med särskilda åtgärder som rör frågor som exempelvis människohandel, tillhandahållande av hälso- och sjukvård och erkännande av akademiska kvalifikationer. Parlamentet uppmanar EU att uppmuntra och stödja dessa initiativ för att säkerställa en insats som drivs av latinamerikanska länder.

7. Europaparlamentet påminner om att alla hot och attacker mot ursprungsbefolkningar och deras ledare måste stoppas, och att myndigheterna bör se till att dessa skyddas samt vidta alla åtgärder som behövs för att skydda deras individuella och kollektiva rättigheter, inbegripet deras rätt till mark.

8. Europaparlamentet uppmanar de venezuelanska myndigheterna att inleda en fullständig och oberoende utredning av örlogskapten Rafael Acosta Arévalos död.

9. Europaparlamentet påminner om sina förslag om att sända en officiell delegation från Europaparlamentet på ett undersökningsuppdrag till landet, om förhållandena är de rätta. Parlamentet påminner om sin beredvillighet att övervaka den framtida valprocessen.

10. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Bolivarianska republiken Venezuelas lagenliga interimspresident och nationalförsamling, regeringarna och parlamenten i länderna i Limagruppen, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare.

 

[1] EUT C 285, 29.8.2017, s. 145.

[2] EUT C 294, 12.8.2016, s. 21.

[3] EUT C 316, 30.8.2016, s. 190.

[4] EUT C 86, 6.3.2018, s. 101.

[5] EUT C 298, 23.8.2018, s. 137.

[6] EUT C 463, 21.12.2018, s. 61.

[7] Antagna texter, P8_TA(2018)0199.

[8] Antagna texter, P8_TA(2018)0313.

[9] Antagna texter, P8_TA(2018)0436.

[10] Antagna texter, P8_TA(2019)0061.

[11] Antagna texter, P8_TA(2019)0327.

[12] EUT L 276, 7.11.2018, s. 10.

Senaste uppdatering: 17 juli 2019Rättsligt meddelande