Förfarande : 2019/2933(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B9-0234/2019

Ingivna texter :

B9-0234/2019

Debatter :

Omröstningar :

PV 18/12/2019 - 13.6
CRE 18/12/2019 - 13.6

Antagna texter :

P9_TA(2019)0101

<Date>{11/12/2019}11.12.2019</Date>
<NoDocSe>B9‑0234/2019</NoDocSe>
PDF 172kWORD 55k

<TitreType>FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreSuite>till följd av uttalanden av rådet och kommissionen</TitreSuite>

<TitreRecueil>i enlighet med artikel 132.2 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Titre>om allmän diskriminering och hatpropaganda som drabbar hbti-personer samt ”hbti-fria zoner”</Titre>

<DocRef>(2019/2933(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Maria Walsh, Roberta Metsola</Depute>

<Commission>{PPE}för PPE-gruppen</Commission>

<Depute>Delara Burkhardt, Birgit Sippel, Claude Moraes, Sylwia Spurek, Łukasz Kohut, Robert Biedroń, Sylvie Guillaume, Raphaël Glucksmann</Depute>

<Commission>{S&D}för S&D-gruppen</Commission>

<Depute>Sophia in ’t Veld, Moritz Körner, Maite Pagazaurtundúa, Anna Júlia Donáth, Michal Šimečka, Abir Al‑Sahlani, Olivier Chastel, Hilde Vautmans, Frédérique Ries, Irène Tolleret, Naomi Long, Liesje Schreinemacher, Jan‑Christoph Oetjen, Fabienne Keller, Ramona Strugariu</Depute>

<Commission>{Renew}för Renew-gruppen</Commission>

<Depute>Terry Reintke, Kira Marie Peter‑Hansen, Henrike Hahn, Katrin Langensiepen, Diana Riba i Giner, Gwendoline Delbos‑Corfield, Petra De Sutter, Saskia Bricmont, Alexandra Geese, Francisco Guerreiro, Kim Van Sparrentak, Marie Toussaint, Tineke Strik, Erik Marquardt, Monika Vana, Rasmus Andresen, Alice Kuhnke</Depute>

<Commission>{Verts/ALE}för Verts/ALE-gruppen</Commission>

<Depute>Malin Björk, Manon Aubry, Younous Omarjee, Manuel Bompard, Pernando Barrena Arza, Martin Buschmann, Leila Chaibi, Stelios Kouloglou, Dimitrios Papadimoulis, Idoia Villanueva Ruiz, Konstantinos Arvanitis, Niyazi Kizilyürek, Petros Kokkalis</Depute>

<Commission>{GUE/NGL}för GUE/NGL-gruppen</Commission>

</RepeatBlock-By>


B9‑0234/2019

Europaparlamentets resolution om allmän diskriminering och hatpropaganda som drabbar hbti-personer samt ”hbti-fria zoner”

(2019/2933(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter, i synnerhet den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som båda antogs i december 1966 av FN:s generalförsamling i New York,

 med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och Europadomstolens rättspraxis i relation till denna,

 med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan),

 med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

 med beaktande av artiklarna 2, 3, 8, 21 och 23 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

 med beaktande av artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

 med beaktande av EU:s riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer), som antogs av rådet 2013,

 med beaktande av Yogyakartaprinciperna (om tillämpning av internationell människorättslagstiftning vad gäller sexuell läggning och könsidentitet), som antogs i november 2006, och de 10 kompletterande principerna (YP+10, kompletterande principer och statsåtaganden om tillämpning av internationell människorättslagstiftning vad gäller sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck och könsegenskaper), vilka antogs den 10 november 2017,

 med beaktande av Europarådets ministerkommittés rekommendation CM/Rec(2010)5 av den 31 mars 2010 om åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet,

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem[1],

 med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om EU:s färdplan mot homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet[2],

 med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2019 om framtiden för handlingsplanen för hbti-personer (2019–2024)[3],

 med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2019 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2017[4],

 med beaktande av sin resolution av den 26 november 2019 om barnets rättigheter med anledning av 30-årsjubileet för konventionen om barnets rättigheter[5],

 med beaktande av sin resolution av den 13 februari 2019 om bakslag för kvinnors rättigheter och jämställdhet i EU[6],

 med beaktande av sin resolution av den 14 november 2019 om kriminalisering av sexualundervisning i Polen[7],

 med beaktande av sin resolution av den 17 april 2018 om jämställdhet inom mediesektorn i EU[8],

 med beaktande av resultaten från EU:s hbt-undersökning som EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA) lanserade 2012,

 med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Rätten till likabehandling och icke-diskriminering är en grundläggande rättighet som fastställs i fördragen och stadgan, och den bör respekteras till fullo.

B. Alla medlemsstater har i enlighet med internationell rätt och EU-fördragen åtagit sig att respektera, garantera, skydda och förverkliga grundläggande rättigheter.

C. Forskning, undersökningar och rapporter[9] visar att den allmänna diskrimineringen av och hatpropagandan mot hbti-personer ökar i hela EU. Hatbrott som motiveras av hbti-fobi ökar i hela EU. Dessa angrepp utgör en kränkning av hbti-personers grundläggande rättigheter, och myndigheternas svar är alltför ofta otillräckliga.

D. Angrepp mot hbti-personers grundläggande rättigheter utgör ett allvarligt hot mot respekten för de grundläggande rättigheterna i EU, och dessa angrepp är ofta förenade med angrepp mot kvinnors rättigheter och minoriteters rättigheter.

E. Myndigheter som bedriver hatpropaganda mot hbti-personer har en vidare inverkan i den bemärkelsen att det att legitimerar och skapar förutsättningar för förföljelse, våld och diskriminering som drabbar hbti-personer i samhället i stort.

F. Hbti-personers säkerhet kan inte särskiljas från säkerheten för alla som lever i Europa, och urholkningen av denna säkerhet är en markör för urholkningen av alla grundläggande rättigheter. Främlingsfientlig retorik har också bidragit till att skapa en alltmer osäker och ohållbar miljö för organisationer och människorättsförsvarare som förespråkar hbti-personers rättigheter.

G. Det pågår en motreaktion mot jämställdhet i och utanför EU, som direkt riktar sig mot och drabbar hbti-personer, och även kvinnor i allmänhet. Denna motreaktion har underblåsts av populism och högerextremism.

H. Stigmatisering på grund av faktisk eller förmodad sexuell läggning, könsidentitet eller könsegenskaper förekommer fortfarande i hela EU.

I. Det råder allvarlig brist på systematisk övervakning, dokumentering och insamling av uppgifter om hat och våld mot hbti-personer.

J. Alltför många hbti-fientliga brott går orapporterade. Rapportering medför risker och rädsla för att avslöja sin sexuella läggning, könsidentitet, sina könsegenskaper och sitt könsuttryck.

K. Det stora flertalet medlemsstater har vidtagit rättsliga åtgärder mot diskriminering och våld. Genomförandet är dock fortfarande otillräckligt, vilket gör hbti-personer sårbara för hatbrott, hatpropaganda och diskriminering, särskilt när det gäller hälso- och sjukvård, utbildning, sysselsättning och bostäder.

L. Många angrepp mot hbti-personer från myndigheters sida har riktat in sig på utbildningsanstalter och skolor. Detta är särskilt skadligt för unga hbti-personer.

M. Sexuell läggning och könsidentitet ingår i den enskildes rätt till privatliv, som garanteras genom internationell, europeisk och nationell människorättslagstiftning, och myndigheter bör främja jämställdhet och icke-diskriminering[10].

N. Yttrandefriheten bör garanteras för medier, icke-statliga organisationer och enskilda personer.

O. Diskriminering av och våld mot hbti-personer har förekommit i olika former, med aktuella exempel såsom angrepp mot sociala centrum för hbti-personer i flera medlemsstater, homofobiska uttalanden och hatpropaganda mot hbti-personer, särskilt i samband med val, och rättsliga instrument som kan tillämpas för att begränsa medier, utbildning och tillgång till andra former av innehåll på ett sätt som otillbörligt begränsar yttrandefriheten när det gäller hbti-frågor.

P. Sedan början av 2019 har det i Polen varit över 80 fall där regioner, distrikt eller kommuner har antagit resolutioner i vilka de förklarar sig vara fria från så kallad ”hbt-ideologi”, eller antagit ”regionala stadgor för familjerättigheter” eller centrala bestämmelser från sådana stadgor, som diskriminerar i synnerhet ensamstående föräldrar och hbti-familjer. I dessa resolutioner uppmanas de lokala myndigheterna att inte vidta några åtgärder för att uppmuntra tolerans för hbti-personer, ge ekonomiskt stöd till icke-statliga organisationer som arbetar för att främja lika rättigheter, anordna utbildning i antidiskriminering eller på annat sätt stödja hbti-personer. Dessa resolutioner ingår i ett bredare sammanhang av angrepp mot hbti-personer i Polen, som omfattar växande hatpropaganda från offentliga tjänstemän och förtroendevalda samt offentliga medier, liksom angrepp och förbud mot Prideparader och informationsprogram och medvetandehöjande åtgärder såsom Rainbow Friday.

Q. Enligt FRA:s hbt-undersökning[11] ansåg 32 % av de tillfrågade att de diskriminerades på områden utanför arbetslivet, t.ex. inom utbildning. Risken för självmord bland hbti-barn är högre än för andra barn. Inkluderande utbildning är avgörande för att skapa en skolmiljö som är säker och där alla barn kan blomstra, även sådana som tillhör minoriteter, såsom hbti-barn och barn från hbti-familjer. De främsta offren för angrepp mot hbti-personers rättigheter är barn och unga som bor på landsbygden och i småstäder. Då de är särskilt utsatta för våld och ofta hotas av utestängning och osäkerhet behöver de särskilt stöd och hjälp från statliga och lokala myndigheter eller icke-statliga organisationer.

R. Avsaknaden av en antidiskrimineringslagstiftning i många medlemsstater gör att de mest marginaliserade befolkningsgrupperna riskerar att utsättas för diskriminering och våld. Det övergripande direktivet om icke-diskriminering skulle fylla denna lucka i skyddet men har blockerats i rådet i 11 år. Det finns en lucka i lagstiftningen när det gäller skydd mot brott som motiveras av fördomar baserade på sexuell läggning och könsidentitet i EU och i många medlemsstater.

S. Folk kan utsättas för flerfaldig och intersektionell diskriminering. Politik som riktar sig mot en särskild typ av diskriminering bör ta hänsyn till situationen för särskilda grupper som sannolikt kan bli offer för flerfaldig diskriminering på grund av bland annat ålder, ras, religion, sexuell läggning, kön eller funktionsnedsättning.

T. Hbti-personer utsätts för diskriminering och våld i hela världen.

1. Europaparlamentet påminner om att hbti-personers rättigheter är grundläggande rättigheter och att EU-institutionerna och medlemsstaterna därför är skyldiga att upprätthålla och skydda dem i enlighet med fördragen och stadgan samt internationell rätt.

2. Europaparlamentet uttrycker djup oro över det ökande antalet angrepp mot hbti-personer som man har kunnat se i EU, som begås av stater, statstjänstemän, regeringar på nationell, regional och lokal nivå samt politiker.

3. Europaparlamentet fördömer kraftfullt all diskriminering av hbti-personer och deras grundläggande rättigheter från myndigheters sida, inbegripet hatpropaganda som bedrivs av myndigheter och förtroendevalda, i samband med val, liksom den senaste tidens förklaringar om zoner i Polen som är fria från så kallad ”hbt-ideologi”, och uppmanar kommissionen att kraftfullt fördöma sådan allmän diskriminering.

4. Europaparlamentet beklagar att hbti-personer utsätts för mobbning och trakasserier som börjar i skolan, och uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att få slut på diskrimineringen av hbti-personer, vilken kan leda till att de blir mobbade, misshandlade eller isolerade, särskilt i utbildningsmiljöer. Parlamentet fördömer starkt att skolor i vissa medlemsstater hindras av myndigheterna från att uppfylla sin roll när det gäller att främja grundläggande rättigheter och skydda hbti-personer, och påminner om att skolorna inte bara bör vara säkra platser utan också platser som stärker och skyddar alla barns grundläggande rättigheter. Parlamentet betonar vikten av hälso- och sexualundervisning, särskilt för flickor och unga hbti-personer, som är särskilt drabbade av orättvisa könsnormer. Parlamentet betonar att sådan undervisning måste omfatta att lära ungdomar om relationer som bygger på jämställdhet, samtycke och ömsesidig respekt som ett sätt att förebygga och bekämpa könsstereotyper, hbti-fobi  och könsrelaterat våld.

5. Europaparlamentet påminner om att hbti-fobi vid idrottsevenemang fortfarande är vanligt förekommande och att det saknas åtgärder för att bekämpa det. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma hur homofobi inom idrotten drabbar unga hbti-personer så att man kan förbättra inkluderingen och öka medvetenheten.

6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta konkreta åtgärder för att säkerställa den fria rörligheten för alla familjer, inklusive hbti-familjer, i enlighet med domen från Europeiska unionens domstol från juni 2018 i målet Coman[12].

7. Europaparlamentet är oroat över den ökande rasismen och främlingsfientligheten. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera arbetet med att utbyta bästa praxis och att stärka sitt samarbete i kampen mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi, transfobi och andra former av intolerans, med full delaktighet av det civila samhället och med bidrag från relevanta aktörer, till exempel FRA.

8. Europaparlamentet fördömer de fall av hatbrott och hatpropaganda som motiveras av rasism, främlingsfientlighet, religiös intolerans eller fördomar mot en persons funktionsnedsättning, sexuella läggning, könsidentitet, könsegenskaper eller minoritetsstatus, något som förekommer dagligen i EU. Parlamentet beklagar djupt de ökande nivåerna av hatpropaganda från vissa myndigheter, politiska partier och medier. Parlamentet uppmanar EU att föregå med gott exempel genom att bekämpa hatpropaganda inom sina egna institutioner. Parlamentet oroar sig över att det blir allt vanligare med hatpropaganda på internet och rekommenderar att medlemsstaterna upprättar enkla tillvägagångssätt för allmänheten att anmäla fall av hatinnehåll på nätet.

9. Europaparlamentet uttrycker sin oro över att brottsoffer avstår från att anmäla hatbrott på grund av otillräckliga skyddsåtgärder och att myndigheterna misslyckas med att utreda brotten ordentligt och få fällande domar för hatbrott i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla och sprida verktyg och mekanismer för rapportering av hatbrott och hatpropaganda och att se till att alla fall av påstådda hatbrott eller påstådd hatpropaganda verkligen utreds, lagförs och prövas.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja utbildningsprogram för brottsbekämpande och rättsliga myndigheter, liksom för de EU-byråer som det berör, i syfte att förebygga och bekämpa diskriminerande praxis och hatbrott.

11. Europaparlamentet inser att den fulla omfattningen av ojämlikheten i EU fortfarande är okänd, eftersom medlemsstaterna inte samlar in jämförbara och uppdelade uppgifter om likabehandling. Parlamentet anser att medlemsstaternas insamling av sådana uppgifter är väsentlig för utformningen av en meningsfull politik för genomförandet av EU:s lagstiftning om likabehandling. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att erkänna behovet av tillförlitliga och jämförbara uppgifter om likabehandling för att mäta diskrimineringen, uppdelade efter diskrimineringsgrunder, i syfte att tillhandahålla beslutsunderlag. Parlamentet uppmanar båda institutionerna att fastställa konsekventa principer för insamling av uppgifter om likabehandling på grundval av självidentifiering, EU:s dataskyddsnormer och samråd med berörda de grupperna.

12. Europaparlamentet fördömer alla former av diskriminering eller våld på grund av sexuell läggning, könsidentitet eller könsegenskaper. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att utarbeta en agenda som garanterar lika rättigheter och möjligheter för alla medborgare, samtidigt som medlemsstaternas befogenheter respekteras, och att övervaka ett korrekt införlivande och genomförande av den EU-lagstiftning berör hbti-personer. Parlamentet välkomnar i detta avseende den förteckning över åtgärder som kommissionen utarbetat för att öka jämställdheten för hbti-personer, inklusive dess informationskampanj för att bekämpa stereotyper och förbättra den sociala acceptansen av hbti-personer. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas med eftertryck att föra ett nära samarbete med organisationer i det civila samhället som arbetar för hbti-personers rättigheter. Parlamentet noterar att FRA:s fältundersökningar visar att offentliga tjänstemän ser unionsrätten och EU:s politik som viktiga drivkrafter för nationella insatser för att främja jämställdhet för hbti-personer.

13. Europaparlamentet påminner om Europadomstolens rättspraxis rörande hbti-rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utbyta bästa praxis när det gäller skydd av de grundläggande rättigheterna, och uppmanar medlemsstaterna att fullt ut informera hbti-personer om deras rättigheter.

14. Europaparlamentet upprepar sina krav på en övergripande, permanent och objektiv EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter som inbegriper skydd av hbti-personers rättigheter. Parlamentet understryker att det nu mer än någonsin finns ett akut behov av en sådan mekanism. Parlamentet upprepar behovet av en opartisk och regelbunden bedömning av situationen när det gäller rättsstatsprincipen, demokratin och de grundläggande rättigheterna i alla medlemsstater, och uppmanar kommissionen att övervaka kränkningar av de grundläggande rättigheterna inom ramen för den aviserade granskningscykeln för rättsstatsprincipen.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att använda alla verktyg och förfaranden som står till deras förfogande för att säkerställa en fullständig och korrekt tillämpning av fördragets principer och värden, såsom överträdelseförfaranden, budgetförfaranden, rättsstatsmekanismen och förfarandet enligt artikel 7, inbegripet de som pågår.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka användningen av alla EU-finansieringskanaler, inbegripet EU:s struktur- och investeringsfonder, och att använda regelbundna dialoger med nationella, regionala och lokala myndigheter för att påminna berörda aktörer om deras åtagande om icke-diskriminering och att sådana medel under inga omständigheter får användas för diskriminerande ändamål. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta konkreta åtgärder för att ta itu med tydliga och direkta överträdelser av antidiskrimineringsregler, särskilt förbudet mot en föreskrift att diskriminera i enlighet med direktiv 2000/78/EG, från lokala myndigheter som antar föreskrifter som kränker hbti-personers rättigheter.

17. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att anta en EU-strategi för hbti-personer som beaktar parlamentets tidigare krav och säkerställer kontinuitet och en stark uppföljning av förra kommissionens arbete med åtgärdslistan för främjande av lika möjligheter för hbti-personer.

18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra det till en prioritering att säkerställa att alla i praktiken har ett likvärdigt och starkt rättsligt skydd på alla de grunder som anges i artikel 19 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar rådet att omedelbart häva blockeringen av och slutföra förhandlingarna om det övergripande direktivet om icke-diskriminering och välkomnar kommissionens nya åtaganden på detta område.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att förbättra utredningen av hatbrott, såsom brott som motiveras av hbti-fobi, och stödet till offren. Parlamentet noterar att vissa medlemsstater har utvidgat det skydd som ges till offer för diskriminering vid genomförandet av EU:s rambeslut om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen, till att omfatta diskriminering på andra grunder, såsom sexuell läggning, könsidentitet eller könsegenskaper, och uppmuntrar sådana utvidgningar. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att efter en konsekvensbedömning se över det nuvarande rambeslutet, för att inkludera uppvigling till hatbrott på grund av kön, sexuell läggning, könsidentitet och könsegenskaper.

20. Europaparlamentet uppmanar Regionkommittén att som företrädare för EU:s lokala och regionala myndigheter överväga att vidta åtgärder –inom ramen för sina befogenheter – som svar på upprättandet av zoner som är fria från så kallad ”hbt-ideologi” i Polen.

21. Europaparlamentet stöder EU:s arbete med att försvara och främja de mänskliga rättigheterna i sina yttre åtgärder, inklusive hbti-personers rättigheter. Parlamentet vill att EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, som snart ska antas, ska ha sina starka åtaganden om och fokus på hbti-frågor under de kommande fem åren, precis som under 2015–2019.

22. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att iaktta sin plikt att skydda de grundläggande rättigheterna och friheterna för alla EU-medborgare, inklusive hbti-personer, utan undantag, på både nationell och lokal nivå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta positiva åtgärder för att öka den sociala acceptansen gentemot hbti-personer.

23. Europaparlamentet uppmanar Polen att tydligt fördöma diskrimineringen av hbti-personer, även när den härrör från lokala myndigheter, och att upphäva resolutioner som angriper hbti-personers rättigheter, inbegripet lokala bestämmelser mot ”hbt-ideologi”, i enlighet med landets nationella rätt samt sina skyldigheter enligt EU-rätten och internationell rätt.

24. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att övervaka hatpropaganda från myndigheters och förtroendevaldas sida, liksom vid lokala, regionala och nationella val, samt att vidta kraftfulla och konkreta åtgärder och sanktioner mot det.

25. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till regeringarna och parlamenten i de medlemsstater som nämns i denna resolution samt till rådet, kommissionen och Regionkommittén.

[1] EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.

[2] EUT C 93, 24.3.2017, s. 21.

[3] Antagna texter, P8_TA(2019)0129.

[4] Antagna texter, P8_TA(2019)0032.

[5] Antagna texter, P9_TA(2019)0066.

[6] Antagna texter, P8_TA(2019)0111.

[7] Antagna texter, P9_TA(2019)0058.

[8] EUT C 390, 18.11.2019, s. 19.

[9] FRA:s rapport om grundläggande rättigheter 2019, https://fra.europa.eu/sites/default/files/fra_uploads/fra-2019-fundamental-rights-report-2019_en.pdf; EU:s hbt-undersökning, FRA; 2019 Rainbow Europe report, ILGA-Europe, https://www.ilga-europe.org/rainboweurope/2019

[10] Europadomstolens dom i mål S. och Marper mot Förenade kungariket, den 4 december 2008 (Klagomål nr 30562/04 och 30566/04), § 66, https://hudoc.echr.coe.int/eng#{“itemid”:[“001-90051”]}; Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston, föredraget den 17 juli 2014 i de förenade målen C-148/13, C-149/13 och C-150/13, § 38 och 39, http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=%2522gender%2Bidentity%2522&docid=155164&pageIndex=0&doclang=SV&mode=req&dir=&occ=first&part=1&cid=4735298#ctx1

[11] EU:s hbt-undersökning, FRA, sammanfattning av resultaten, https://fra.europa.eu/en/publications-and-resources/infographics/eu-lgbt-survey

[12] ECLI:EU:C:2018:385.

Senaste uppdatering: 13 december 2019Rättsligt meddelande