Parlamentsfrågor
PDF 197kWORD 19k
31 januari 2018
O-000010/2018

Fråga för muntligt besvarande O-000010/2018

till kommissionen

Artikel 128 i arbetsordningen

Emilian Pavel, Brando Benifei, Monika Beňová, Michał Boni, Fabio Massimo Castaldo, Dita Charanzová, Nessa Childers, Andrea Cozzolino, Martina Dlabajová, Damian Drăghici, Santiago Fisas Ayxelà, Francesc Gambús, Eider Gardiazabal Rubial, María Teresa Giménez Barbat, Tania González Peñas, Maria Grapini, Sergio Gutiérrez Prieto, Agnes Jongerius, Manolis Kefalogiannis, Barbara Kudrycka, Ilhan Kyuchyuk, Alain Lamassoure, Krystyna Łybacka, Svetoslav Hristov Malinov, Lukas Mandl, Eva Maydell, Miroslav Mikolášik, Luke Ming Flanagan, Marlene Mizzi, Cláudia Monteiro de Aguiar, Alessia Maria Mosca, Siegfried Mureşan, Javier Nart, Momchil Nekov, Norica Nicolai, Rory Palmer, Aldo Patriciello, Pina Picierno, Sirpa Pietikäinen, Marek Plura, Miroslav Poche, Terry Reintke, Liliana Rodrigues, Alfred Sant, Olga Sehnalová, Michaela Šojdrová, Claudiu Ciprian Tănăsescu, Claudia Țapardel, Romana Tomc, Tonino Picula, István Ujhelyi, Julie Ward, Iuliu Winkler, Tomáš Zdechovský, Damiano Zoffoli, Milan Zver


  Angående:              Erkännande av studieperioder utomlands

Elever är rörliga inom EU, vilket antingen beror på familjesituationen eller på att de deltar i olika utbytesprogram. Rörlighet i utbildningssyfte under skoltiden hjälper ungdomar att förvärva grundläggande och övergripande färdigheter för livet, vilket bidrar till deras personliga utveckling, anställbarhet och aktiva europeiska medborgarskap. Artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt anger att unionen ska syfta till att ”främja rörligheten för studerande och lärare, bl.a. genom att verka för ett akademiskt erkännande av examensbevis och studietider.”

Trots detta är det många medlemsstater som inte erkänner studieperioder utomlands, särskilt inte om de inte leder till en examen som motsvarar den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF). Avsaknaden av ett gynnsamt politiskt klimat utgör ett stort hinder för rörligheten bland elever (och familjer med barn i skolåldern), som efter en period utomlands måste gå ett eller flera extra år i skolan när de återvänder till sina hemländer.

Samtidigt som vi välkomnar förslaget till rådets rekommendation om ömsesidigt erkännande av examensbevis för högre utbildning och sekundärutbildning/studieperioder utomlands, som ingick i kommissionens meddelande Stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur (den 14 november 2017), skulle vi vilja ta upp följande frågor:

              Hur tänker kommissionen se till att rådets rekommendation också omfattar elever vars utlandsstudier inte har lett till någon kvalifikation eller något examensbevis?

              Vilket eller vilka system för erkännande av studieperioder utomlands behandlas?

              Planerar kommissionen att överväga de framgångsrika exemplen från Italien och Österrike, där studieperioder som inte överstiger 12 månader erkänns utan någon ytterligare examen eller överföring av studiemeriter?

Ingiven: 31.1.2018

Vidarebefordrad: 2.2.2018

Sista svarsdag: 9.2.2018

Frågans originalspråk: EN
Senaste uppdatering: 5 februari 2018Rättsligt meddelande