Förfarande : 2017/2755(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : RC-B8-0464/2017

Ingivna texter :

RC-B8-0464/2017

Debatter :

PV 06/07/2017 - 8.2
CRE 06/07/2017 - 8.2

Omröstningar :

PV 06/07/2017 - 11.4

Antagna texter :

P8_TA(2017)0309

GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 304kWORD 61k
5.7.2017
PE605.591v01-00}
PE605.593v01-00}
PE605.594v01-00}
PE605.597v01-00}
PE605.599v01-00}
PE605.600v01-00} RC1
 
B8-0464/2017}
B8-0466/2017}
B8-0467/2017}
B8-0470/2017}
B8-0472/2017}
B8-0473/2017} RC1

i enlighet med artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen

som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:

Verts/ALE (B8-0464/2017)

S&D (B8-0466/2017)

ALDE (B8-0467/2017)

ECR (B8-0470/2017)

GUE/NGL (B8-0472/2017)

PPE (B8-0473/2017)


om Eritrea, särskilt fallen Abune Antonios och Dawit Isaak (2017/2755(RSP))


Cristian Dan Preda, Lars Adaktusson, Sandra Kalniete, David McAllister, Mairead McGuinness, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Elmar Brok, Patricija Šulin, Luděk Niedermayer, Ivan Štefanec, Tomáš Zdechovský, Jaromír Štětina, Pavel Svoboda, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Michaela Šojdrová, Milan Zver, Dubravka Šuica, Sven Schulze, Krzysztof Hetman, Elisabetta Gardini, Claude Rolin, Brian Hayes, Joachim Zeller, Maurice Ponga, Eduard Kukan, Lefteris Christoforou, Adam Szejnfeld, Bogdan Brunon Wenta, Romana Tomc, Roberta Metsola, Jiří Pospíšil, Csaba Sógor, Marijana Petir, Tunne Kelam, Seán Kelly, Stanislav Polčák, Željana Zovko, Ivana Maletić, Andrey Kovatchev, Laima Liucija Andrikienė, László Tőkés, Anna Záborská, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Inese Vaidere för PPE-gruppen
Elena Valenciano, Victor Boştinaru, Soraya Post för S&D-gruppen
Charles Tannock, Karol Karski, Ryszard Czarnecki, Ryszard Antoni Legutko, Notis Marias, Ruža Tomašić, Branislav Škripek för ECR-gruppen
Catherine Bearder, Nedzhmi Ali, Petras Auštrevičius, Beatriz Becerra Basterrechea, Izaskun Bilbao Barandica, Dita Charanzová, Gérard Deprez, Martina Dlabajová, Fredrick Federley, Nathalie Griesbeck, Marian Harkin, Ivan Jakovčić, Petr Ježek, Ilhan Kyuchyuk, Louis Michel, Urmas Paet, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Jozo Radoš, Marietje Schaake, Hannu Takkula, Pavel Telička, Ramon Tremosa i Balcells, Ivo Vajgl, Johannes Cornelis van Baalen, Hilde Vautmans, Cecilia Wikström, Filiz Hyusmenova, Valentinas Mazuronis för ALDE-gruppen
Marie-Christine Vergiat, Patrick Le Hyaric, Merja Kyllönen, Barbara Spinelli, Dimitrios Papadimoulis, Kostas Chrysogonos, Stelios Kouloglou för GUE/NGL-gruppen
Bodil Valero, Maria Heubuch, Heidi Hautala, Judith Sargentini, Jordi Solé, Bart Staes, Igor Šoltes, Florent Marcellesi, Ernest Urtasun, Barbara Lochbihler för Verts/ALE-gruppen
Ignazio Corrao, Fabio Massimo Castaldo, Isabella Adinolfi, Laura Ferrara för EFDD-gruppen
Barbara Kappel
ÄNDRINGSFÖRSLAG

Europaparlamentets resolution om Eritrea, särskilt fallen Abune Antonios och Dawit Isaak  (2017/2755(RSP))  

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Eritrea, särskilt resolutionen av den 15 september 2011 om Eritrea: fallet Dawit Isaak(1), och av den 10 mars 2016 om situationen i Eritrea(2),

–  med beaktande av FN:s särskilda rapportörs rapport av den 23 juni 2017 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea,

–  med beaktande av FN:s särskilda rapportörs uttalande av den 14 juni 2017 vid det 35:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea,

–  med beaktande av den rapport som lades fram av FN:s undersökningskommission om de mänskliga rättigheterna i Eritrea den 8 juni 2016,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 751 (1992), 1882 (2009), 1907 (2009), 2023 (2011), 2244 (2015), och 2317 (2016), som förlängde vapenembargot mot Eritrea till och med den 15 november 2017,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet till Europaparlamentets och rådet Förnyad kraft åt partnerskapet mellan Afrika och EU av den 4 maj 2017,

–  med beaktande av AVS–EU-partnerskapsavtalet (Cotonouavtalet), i dess ändrade lydelse från 2005 och 2010, som Eritrea har undertecknat,

–  med beaktande av rådets beslut 2010/127/Gusp av den 1 mars 2010 om restriktiva åtgärder mot Eritrea(3), ändrat genom rådets beslut 2010/414/Gusp av den 26 juli 2010(4) och ytterligare ändrat genom rådets beslut 2012/632/Gusp av den 15 oktober 2012(5),

–  med beaktande av mål 428/12 (2012) som ingavs till Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter på Dawit Isaaks och andra politiska fångars vägnar,

–  med beaktande av slutförklaringen från det 60:e mötet för Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter av den 22 maj 2017,

–  med beaktande av Europeiska utrikestjänstens rapport från 2015 om partnerskapet mellan Eritrea och Europeiska unionen,

–  med beaktande av det nationella vägledande programmet för Eritrea inom ramen för den elfte europeiska utvecklingsfonden av den 3 februari 2016,

–  med beaktande av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av Eritreas grundlag som antogs 1997 och som garanterar medborgerliga fri- och rättigheter, religionsfrihet inberäknad,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter från 1981,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Människorättsförhållandena i Eritrea hör till de sämsta i världen med dagliga, rutinmässiga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, utan några förbättringar under de senaste åren. Eritreas regering har genomfört en omfattande kampanj för att behålla kontrollen över befolkningen och inskränka grundläggande friheter, under förevändningen att den vill försvara statens integritet.

B.  FN:s undersökningskommission för de mänskliga rättigheterna i Eritrea har konstaterat att kränkningarna i form av exempelvis utomrättsliga avrättningar, tortyr (inklusive tortyr och slaveri av sexuell karaktär), en värnplikt som innebär en form av slaveri, tvångsarbete och principen om att skjuta för att döda i gränsområdena kan utgöra brott mot mänskligheten.

C.  I september 2001 grep eritreanska myndigheter dussintals medborgare som hade ställt sig bakom ett öppet brev i vilket man krävde demokratiska reformer. Dessa frihetsberövade personer har varken åtalats för något brott eller ställts inför rätta, och de flesta av dem sitter fortfarande fängslade. Trots omfattande uppmaningar från människorättsgrupper och internationella observatörer har flera av dessa personer enligt uppgift dött i fängelse. Den 20 juni 2016 hänvisade emellertid Eritreas utrikesminister Osman Saleh till de frihetsberövade som politiska fångar och hävdade att ”samtliga är vid liv” och att de kommer att ställas inför rätta ”när regeringen så beslutar”.

D.  Dawit Isaak, som har dubbelt medborgarskap i Eritrea och Sverige, greps den 23 september 2001 efter det att Eritreas regering förbjudit privatägda medier. 2005 var sista gången som man hörde från honom. Dawit Isaaks fångenskap har blivit en internationell symbol för kampen för pressfrihet i Eritrea, som erkändes senast av en fristående internationell jury av mediearbetare som 2017 tilldelade honom Unescos/Guillermo Canos pressfrihetspris World Press Freedom Prize som erkänsla för hans mod, motstånd och insatser för yttrandefriheten.

E.  Sedan Dawit Isaaks försvinnande har hans familj upplevt en olidlig oro och osäkerhet och haft mycket lite kännedom om sin närståendes välbefinnande, vistelseort eller framtidsutsikter.

F.  Vid tillslagen i september 2001 greps elva politiker efter att de hade offentliggjort ett öppet brev till regeringen och president Isaias Afwerki och ställt krav på reformer och en ”demokratisk dialog”. Samtliga var tidigare ledamöter av centralrådet för det styrande partiet Folkfronten för demokrati och rättvisa (PFDJ), inbegripet landets före detta utrikesminister Petros Solomon. Under veckan som följde greps tio journalister, häribland Isaak.

G.  Ett enormt antal eritreaner frihetsberövas av ett stort antal ogrundade anledningar – såsom att de uttryckt självständiga åsikter – eller helt utan explicit anledning, och på obestämd tid. Fängslade personer, även barn, lever under extremt svåra fängelseförhållanden som i vissa fall kan likställas med tortyr, och nekas medicinsk vård. Internationella organisationer har inte beviljats tillträde till några fängelser med undantag av ett fängelse ovan jord i Asmara.

H.  Endast fyra religioner tillåts: eritreansk-ortodoxa kyrkan, katolska kyrkan, evangelisk‑lutherska kyrkan och islam. All övrig religionsutövning är förbjuden och anhängare av dessa religioner samt deras anhöriga grips och frihetsberövas. Sedan 2016 har trakasserierna och våldet mot dem som utövar religioner observerats öka. Christian Solidarity Worldwide (CSW) uppskattar att enbart i maj månad 2017 frihetsberövades 160 kristna i Eritrea.

I.  Abune Antonios, patriarken för eritreansk-ortodoxa kyrkan, som utgör landets största religiösa samfund, har suttit i förvar sedan 2007 och vägrat utesluta 3 000 församlingsmedlemmar som uttalat sig mot regeringen. Sedan dess har han suttit i förvar på hemlig ort och nekats sjukvård.

J.  Eritrea har inget oberoende rättsväsen och ingen nationalförsamling. Avsaknaden av demokratiska institutioner i landet har lett till ett vakuum i god samhällsstyrning och rättsstatlighet som har skapat en miljö som präglas av straffrihet för brott mot mänskligheten.

K.  Det finns endast ett lagligt politiskt parti, Folkfronten för demokrati och rättvisa (PFDJ). Andra partier är förbjudna. Enligt organisationen Freedom House utgör PFDJ och militären i praktiken de enda institutionerna av politisk betydelse i Eritrea, och båda institutionerna är direkt underställda presidenten.

L.  Det finns ingen pressfrihet, eftersom oberoende medier är förbjudna i Eritrea, och för åttonde året i följd rankar organisationen Reportrar utan gränser på sin lista över pressfriheten i världen Eritrea som sämsta land av 170–180 bedömda länder.

M.  Det planerade president- och parlamentsvalet 1997 hölls aldrig, och grundlagen som ratificerades samma år har aldrig tillämpats. Landet har inte hållit några nationella val på 24 år och har praktiskt taget inte något oberoende rättsväsen, ingen fungerande nationalförsamling och inget civilsamhälle.

N.  Enligt en rapport från 2016 om mänsklig utveckling från FN:s utvecklingsprogram placerar sig Eritrea på 179:e plats av 188 länder.

O.  Under 2016 utgjorde eritreaner på flykt den fjärde största gruppen människor (efter syrier, irakier och afghaner) som riskerar sina liv på en farlig resa mot Europa där de blir utsatta för obarmhärtiga människosmugglare på den farliga resan över Medelhavet. Situationen i Eritrea påverkar därför Europa direkt, eftersom det eritreanska folket skulle kunna återvända till sitt hemland om de mänskliga rättigheterna skulle respekteras och upprätthållas i Eritrea och folket kunna leva utan fruktan.

P.  Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har över 400 000 eritreaner, eller nio procent av den totala befolkningen, flytt. Enligt UNHCR:s beräkningar lämnar omkring 5 000 eritreaner landet varje månad, vilket till stor del förklaras med de ihållande allvarliga människorättskränkningarna. Under 2015 beviljades flyktingstatus i EU i 69 procent av asylfallen, samtidigt som ytterligare 27 procent av de sökande fick subsidiärt skydd, vilket visar hur allvarliga förföljelserna i Eritrea är.

Q.  Eritrea stöder Khartoumprocessen (gemensamt initiativ av EU och AU som lanserades den 28 november 2014) som syftar till att behandla frågan om migration och människohandel, och som omfattar genomförandet av konkreta projekt, däribland stärkt kapacitet när det gäller rättsväsendet och för att öka medvetenheten.

R.  Många unga har flytt från landet för att undkomma en regering som utövar förtryck och en obligatorisk värnplikt som ofta startar vid mycket unga år, men de flesta eritreaner är inkallade på obestämd tid. Många värnpliktiga används i tvångsarbete och ges civila uppgifter, och majoriteten av dem som fullgör värnplikten befinner sig i en slaveri‑liknande situation, där allt slags arbete, jobbansökningar och möjligheten att ha ett familjeliv kontrolleras. Uppskattningsvis tvingas 400 000 personer för närvarande göra militärtjänstgöring på obestämd tid och många av dem utsätts för tvångsarbete med en mycket låg eller ingen lön alls. Kvinnliga värnpliktiga tvingas utstå slavarbete i hemmet och sexuella övergrepp.

S.  Diskriminering av och våld mot kvinnor förekommer i alla delar av det eritreanska samhället. Kvinnor löper extremt stor risk att utsättas för sexuellt våld i det militära och på militära träningsläger, men också i samhället i övrigt. Uppskattningsvis 89 procent av alla flickor i Eritrea är könsstympade. I mars 2007 gjorde regeringen emellertid ett tillkännagivande som kriminaliserade och förbjöd kvinnlig könsstympning, samt finansierade utbildningsprogram under det året i syfte att motverka denna sedvänja.

T.  Regimen har utvidgat räckvidden för sitt totalitära styre till diasporagrupper genom en två procents skatt på de utlandsbaserade inkomsterna, och den spionerar på dem och gör anhöriga som stannat i Eritrea till måltavlor.

U.  Sedan 2011 har den eritreanska regimen förnekat att landet riskerar att drabbas av svält. I år är hela Östafrika drabbat av en särskilt svår torka och farhågorna om situationen i Eritrea ökar. Enligt Unicef led 1,5 miljoner eritreaner av osäker livsmedelsförsörjning i januari 2017, av vilka 15 000 var undernärda barn.

V.  EU är en viktig givare till Eritrea genom sitt utvecklingsbistånd till landet. I januari 2016, trots allvarliga farhågor och motstånd från Europaparlamentets sida, undertecknades ett nytt nationellt vägledande program (NVP) av EU och Eritrea enligt den elfte europeiska utvecklingsfonden med ett anslag på 200 miljoner euro. Tyngdpunkten för åtgärderna bör ligga på förnybar energi, samhällsstyrning och förvaltning av offentliga finanser, framför allt inom energisektorn.

1.  Europaparlamentet fördömer i kraftiga ordalag Eritreas systematiska, omfattande och grova brott mot mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar Eritreas regering att upphöra med frihetsberövandet av oppositionen, journalister, religiösa ledare och oskyldiga civila. Parlamentet kräver att alla samvetsfångar i Eritrea omedelbart och ovillkorligt släpps fria, särskilt Dawit Isaak och de andra journalister som hållits frihetsberövade sedan september 2001, samt Abune Antonios. Parlamentet uppmanar Eritreas regering att lämna detaljerad information om vad som har hänt alla dem som har frihetsberövats och var de befinner sig.

2.  Europaparlamentet påminner om det beslut som fattades av Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och folkrättigheter i maj 2017, och uppmanar Eritrea att omedelbart bekräfta Dawit Isaaks välbefinnande, frige honom, låta honom träffa sin familj och sina juridiska ombud och ge honom nödvändig ersättning för sina år i fångenskap. Parlamentet uppmanar dessutom Eritrea att häva förbudet mot oberoende medier, vilket också Afrikanska kommissionen har krävt.

3.  Europaparlamentet konstaterar att genom att inte respektera afrikanska kommissionens beslut, fortsätter Eritrea att öppet åsidosätta internationella normer och grundläggande rättigheter, inklusive rätten till en rättvis rättegång, förbudet mot tortyr, yttrandefriheten, rätten till sin familj, och hänvisar till att varje land ska respektera Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter.

4.  Europaparlamentet uppmanar Eritreas regering att frige Abune Antonios, låta honom återvända till sin post som patriark och att sluta blanda sig i religiösa sedvänjor i landet. Parlamentet påminner om att religionsfrihet är en grundläggande rättighet och fördömer skarpt alla former av våld och diskriminering på grund av religion.

5.  Europaparlamentet begär rättvisa rättegångar för anklagade personer och avskaffande av tortyr och annan förnedrande behandling såsom begränsningar av mat, vatten och medicinsk vård. Eritreas regering påminns om sin skyldighet att utreda utomrättsliga avrättningar.

6.  Europaparlamentet påminner Eritreas regering om att många av dess handlingar utgör brott mot mänskligheten och att även om Eritrea inte är part i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen speglar många bestämmelser i Romstadgan internationell sedvanerätt som är bindande för Eritrea. Parlamentet understryker sitt stöd för rekommendationen från FN:s undersökningskommission och för en grundlig utredning av de allvarliga brott mot mänskliga rättigheter och de brott mot mänskligheten som Eritreas myndigheter begått för att se till att alla som visar sig vara skyldiga också ställs till svars.

7.  Europaparlamentet uttrycker sitt fulla stöd för FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea. Parlamentet uppmanar EU att i samarbete med FN och Afrikanska unionen noga övervaka den allmänna situationen i Eritrea och att rapportera alla fall av kränkningar av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

8.  Europaparlamentet begär att Eritrea fullt ut respekterar och omedelbart antar FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och fullt ut fullgör sina skyldigheter enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, som båda förbjuder tortyr. Parlamentet noterar med oro att offentliga och privata aktörer, även företag, kraftigt begränsas av den statliga kontrollen. Parlamentet erkänner att den bristande förvaltningen av de offentliga finanserna, inklusive avsaknaden av en nationell budget, omöjliggör budgetkontroll.

9.  Europaparlamentet uppmanar Eritreas regering att tillåta att andra politiska partier bildas, vilket är det bästa sättet för att främja demokrati i landet, och vill att människorättsorganisationer ska få arbeta fritt i landet.

10.  Europaparlamentet påminner om att EU:s partnerskap med Eritrea regleras av Cotonouavtalet och att samtliga parter måste respektera och uppfylla villkoren i det avtalet, särskilt respekten för mänskliga rättigheter, demokratin och rättsstaten. Parlamentet uppmanar därför EU att garantera villkorat bistånd från EU, och uppmanar även Eritreas regering att fullgöra sina internationella skyldigheter om mänskliga rättigheter, och anser att de politiska fångarna måste friges innan landet kan få ytterligare bistånd från EU. Parlamentet uppmanar också EU att i större utsträckning utnyttja alla tillgängliga instrument och verktyg för att se till att Eritreas regering respekterar sina skyldigheter att skydda och garantera grundläggande friheter, bland annat genom att överväga samråd i enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet. Parlamentet efterfrågar en detaljerad och övergripande bedömning av de medel som anslås till Eritrea och som finansieras av EU och dess medlemsstater.

11.  Europaparlamentet kritiserar det storskaliga bistånd som EU återigen ger Eritrea, och särskilt undertecknandet av det nationella vägledande programmet för Eritrea på 200 miljoner euro. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över sina granskningsrutiner med parlamentet, för att noggrant beakta parlamentets farhågor och förslag och att garantera att dessa meddelas EUF-kommittén. Parlamentet anser att EUF-kommittén borde ha tagit hänsyn till parlamentets tidigare rekommendationer att inte anta det nationella vägledande programmet och att föra ytterligare diskussioner.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att de medel som anslås inte gynnar Eritreas regering utan enbart och på ett öppet sätt fokuserar på att tillgodose det eritreanska folkets behov av utveckling, demokrati, mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning och säkerhet samt yttrande-, press- och mötesfrihet. Parlamentet uppmanar med kraft EU att se till att det bistånd som man nyligen kommit överens om är villkorat, och även att det nationella vägledande programmet hjälper Eritrea att åstadkomma en i grunden förändrad energipolitik så att energi blir tillgänglig för alla, särskilt på landsbygden, där man fortfarande är utan el. Parlamentet anser dessutom att inslaget om samhällsstyrning i det nationella vägledande programmet bör ha ett starkt fokus på genomförandet av rekommendationerna från den FN-ledda allmänna återkommande utvärderingen av mänskliga rättigheter.

13.  Europaparlamentet kräver att kommissionen får tydliga garantier från Eritreas regering om att den kommer att genomföra demokratiska reformer och garantera respekt för mänskliga rättigheter, genom att bland annat genomföra de rekommendationer som utarbetades vid den 18:e sessionen i arbetsgruppen för den allmänna återkommande utvärderingen och som landet godkände den 7 februari 2014.

14.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ompröva förhållandet mellan EU och Eritrea, liksom dess utvecklingsbistånd till landet till följd av landets dåliga facit på människorättsområdet, och att offentliggöra de konkreta resultaten av biståndsprogrammen under de senaste åren. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att vidta alla tillgängliga åtgärder, särskilt genom Cotonouavtalet för att se till att Eritreas myndigheter fullföljer sina internationella åtaganden.

15.  Europaparlamentet understryker med bestämdhet att Eritrea måste ge internationella och regionala människorättsorgan, inklusive särskilda rapportörer, fritt tillträde till landet för att övervaka alla framsteg. Parlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, att aktivt stödja ett förnyat mandat för FN:s särskilda rapportör om människorättssituationen i Eritrea. Parlamentet uppmanar Eritreas regering att omedelbart genomföra reformer såsom att upplösa enpartistaten, åter sammankalla nationalförsamlingen och hålla val.

16.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater att vidta lämpliga åtgärder mot ”diasporaskatten” för eritreanska medborgare som bor på deras territorium, i enlighet med resolution nr 2023 (2011) från FN:s säkerhetsråd. Parlamentet påminner Eritreas regering om att rätten att lämna sitt land fastslås i internationell människorättslagstiftning. Parlamentet uppmanar regeringen att tillåta fri rörlighet och att sluta kräva ”diasporaskatt” från eritreaner som bor utomlands. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen att upphöra med sin ”skuld-genom-sammankopplingspolitik”, som riktar sig mot familjemedlemmar till dem som undviker värnplikt, försöker fly från Eritrea eller som inte betalar den inkomstskatt på 2 % som regeringen ålägger eritreaner som bor utomlands.

17.  Europaparlamentet uppmanar Eritreas regering att ansluta sig till bestämmelserna om tjänstgöringstid, att inte använda sina medborgare till tvångsarbete, att sluta tillåta utländska bolag att använda sig av värnpliktiga för en avgift, att tillåta möjligheten att slippa göra värnplikt av samvetsskäl och att se till att de värnpliktiga skyddas.

18.  Europaparlamentet påminner Eritrea om landets skyldigheter enligt ILO‑konventionerna, särskilt med avseende på rätten för organisationer i civilsamhället och fackföreningar att organisera sig, hålla fredliga demonstrationer, medverka i samhällsfrågor och kämpa för bättre rättigheter för arbetstagare. Parlamentet uppmanar Eritreas regering att upphöra med den politik som förbjuder icke-statliga organisationer med mindre än 2 miljoner US-dollar på sina bankkonton. Parlamentet är oroat över den starka kopplingen mellan näringslivet och politiken, och över korruptionen i Eritrea. Parlamentet fördömer utländska företag som är delaktiga när det gäller att använda sig av tvångsarbete och uppmanar alla som är verksamma i Eritrea att visa större ansvarsskyldighet, tillbörlig aktsamhet och införa rapporteringssystem.

19.  Europaparlamentet noterar EU:s försök att samarbeta med Eritrea på migrationsområdet. Parlamentet lyfter fram det mycket stora antal eritreaner som beviljas asyl eller subsidiärt skydd av EU:s medlemsstater, och uppmanar därför med kraft medlemsstaterna att inte skicka tillbaka eritreaner som söker asyl i Europa, i enlighet med Genèvekonventionen. Parlamentet begär att EU-medlemsstaterna ansluter sig till principen om ”non-refoulement”, och påminner om att asylsökande som återsänds sannolikt kommer att utsättas för godtyckligt frihetsberövade och tortyr för att ha försökt fly.

20.  Europaparlamentet uppmuntrar Eritrea att samverka med det internationella samfundet på människorättsområdet. Parlamentet begär att FN:s råd för mänskliga rättigheter (MR‑rådet) samarbetar med Eritrea vad gäller kapacitetsuppbyggnad inom rättsväsendet genom att organisera seminarier och utbildning för domare och advokater som en konstruktiv väg framåt. Parlamentet inser att en delegation från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter ska besöka Eritrea i juli, och uppmanar delegationen att rapportera vad de ser och att försöka få tillgång till alla delar av landet, särskilt till fängelser, där man kan inspektera och rapportera om anläggningarna.

21.  Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över de aktuella förödande klimatförhållandena i Afrikas horn, inbegripet Eritrea, och den stora risken för att detta ska medföra en livsmedelskris och en humanitär kris. Parlamentet uppmanar EU att tillsammans med sina internationella partner öka sitt stöd till den drabbade befolkningen och att se till att nödvändig finansiering och stöd tillhandahålls.

22.  Europaparlamentet fördömer den eritreanska regeringens politik att återkalla medborgarskap, och begär att alla eritreanska medborgare behandlas rättvist och lika inför lagen. Parlamentet betonar att när man motverkar bristerna i rättsväsendet i Eritrea måste ett demokratiskt styre och återställande av rättsstaten prioriteras, genom att avskaffa det auktoritära styre som bygger på fruktan för godtyckliga frihetsberövanden och fångenskap i isolering, tortyr och andra människorättskränkningar, varav vissa kan betecknas som brott mot mänskligheten.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, Afrikanska unionens råd, Östafrikanska gemenskapen, FN:s generalsekreterare, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och till de eritreanska myndigheterna.

 

(1)

EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 146.

(2)

Antagna texter, P8_TA(2016)0090.

(3)

EUT L 51, 2.3.2010, s. 19.

(4)

EUT L 195, 27.7.2010, s. 74.

(5)

EUT L 282, 16.10.2012, s. 46.

Rättsligt meddelande