Förfarande : 2017/2756(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : RC-B8-0465/2017

Ingivna texter :

RC-B8-0465/2017

Debatter :

PV 06/07/2017 - 8.3
CRE 06/07/2017 - 8.3

Omröstningar :

PV 06/07/2017 - 11.5

Antagna texter :

P8_TA(2017)0310

GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 297kWORD 56k
5.72017
PE605.592v01-00}
PE605.595v01-00}
PE605.596v01-00}
PE605.601v01-00}
PE605.602v01-00}
PE605.603v01-00}
PE605.603v01-00} RC1
 
B8-0465/2017}
B8-0468/2017}
B8-0469/2017}
B8-0471/2017}
B8-0474/2017}
B8-0475/2017}
B8-0476/2017} RC1

i enlighet med artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen

som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:

Verts/ALE (B8‑0465/2017)

ECR (B8‑0468/2017)

S&D (B8‑0469/2017)

ALDE (B8‑0471/2017)

EFDD (B8‑0474/2017)

GUE/NGL (B8‑0475/2017)

PPE (B8‑0476/2017)


om situationen i Burundi (2017/2756(RSP))


Cristian Dan Preda, Joachim Zeller, Sandra Kalniete, Mairead McGuinness, David McAllister, José Ignacio Salafranca Sánchez‑Neyra, Elmar Brok, Patricija Šulin, Jarosław Wałęsa, Ivan Štefanec, Tomáš Zdechovský, Jaromír Štětina, Pavel Svoboda, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Michaela Šojdrová, Milan Zver, Dubravka Šuica, Sven Schulze, Krzysztof Hetman, Elisabetta Gardini, Claude Rolin, Brian Hayes, Maurice Ponga, Eduard Kukan, Lefteris Christoforou, Adam Szejnfeld, Bogdan Brunon Wenta, Romana Tomc, Roberta Metsola, Jiří Pospíšil, Csaba Sógor, Marijana Petir, Tunne Kelam, Seán Kelly, Stanislav Polčák, Željana Zovko, Ivana Maletić, Andrey Kovatchev, Laima Liucija Andrikienė, László Tőkés, Anna Záborská, Lars Adaktusson, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Inese Vaidere för PPE-gruppen
Elena Valenciano, Victor Boştinaru för S&D-gruppen
Charles Tannock, Karol Karski, Ryszard Czarnecki, Ryszard Antoni Legutko, Anna Elżbieta Fotyga, Notis Marias, Ruža Tomašić, Branislav Škripek för ECR-gruppen
Louis Michel, Nedzhmi Ali, Petras Auštrevičius, Beatriz Becerra Basterrechea, Izaskun Bilbao Barandica, Dita Charanzová, Gérard Deprez, Martina Dlabajová, Nathalie Griesbeck, Marian Harkin, Ivan Jakovčić, Petr Ježek, Ilhan Kyuchyuk, Patricia Lalonde, Urmas Paet, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Jozo Radoš, Marietje Schaake, Hannu Takkula, Pavel Telička, Ramon Tremosa i Balcells, Ivo Vajgl, Johannes Cornelis van Baalen, Hilde Vautmans, Cecilia Wikström, Valentinas Mazuronis, Filiz Hyusmenova för ALDE-gruppen
Marie-Christine Vergiat, Lola Sánchez Caldentey, Xabier Benito Ziluaga, Estefanía Torres Martínez, Tania González Peñas, Miguel Urbán Crespo, Dimitrios Papadimoulis, Stelios Kouloglou, Kostas Chrysogonos, Barbara Spinelli för GUE/NGL-gruppen
Judith Sargentini, Maria Heubuch, Heidi Hautala, Florent Marcellesi, Michèle Rivasi, Bodil Valero, Barbara Lochbihler, Bart Staes, Ernest Urtasun, Igor Šoltes, Davor Škrlec, Bronis Ropė, Jordi Solé för Verts/ALE-gruppen
Fabio Massimo Castaldo, Ignazio Corrao, Isabella Adinolfi, Rolandas Paksas, Laura Ferrara för EFDD-gruppen
Barbara Kappel

Europaparlamentets resolution om situationen i Burundi (2017/2756(RSP))  

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet, särskilt artikel 96,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2248 (2015) av den 12 november 2015 och 2303 (2016) av den 29 juli 2016 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av den internationella undersökningskommissionens rapport som den 15 juni 2017 framlades för FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares första rapport om Burundi, som offentliggjordes den 23 februari 2017,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds uttalande av den 9 mars 2017 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av rapporten från FN:s oberoende undersökning om Burundi, som offentliggjordes den 20 september 2016,

–  med beaktande av den resolution som FN:s råd för mänskliga rättigheter antog den 30 september 2016 om människorättssituationen i Burundi,

–  med beaktande av Arushaavtalet för fred och försoning för Burundi av den 28 augusti 2000,

–  med beaktande av förklaringen om Burundi vid Afrikanska unions toppmöte den 13 juni 2015,

–  med beaktande av beslutet om Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråds verksamhet och om läget vad gäller fred och säkerhet i Afrika (Assembly/AU/Dec.598(XXVI)), som antogs vid Afrikanska unionens stats- och regeringschefers 26:e ordinarie församling den 30 och 31 januari 2016 i Addis Abeba i Etiopien,

–  med beaktande av de beslut och uttalanden från Afrikanska unionens församling, som antogs vid Afrikanska unionens stats- och regeringschefers 27:e ordinarie församling den 17 och 18 juli 2016 i Kigali i Rwanda,

–  med beaktande av resolutionen från den afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och folkens rättigheter av den 4 november 2016 om människorättssituationen i Republiken Burundi,

–  med beaktande av förklaringen om Burundi vid Östafrikanska gemenskapens toppmöte den 31 maj 2015,

–  med beaktande av sina resolutioner om Burundi, framför allt av den 9 juli 2016, 17 december 2016 och 18 januari 2017,

–  med beaktande av rådets beslut (EU) 2016/394 av den 14 mars 2016 om avslutande av samrådsförfarandet med Republiken Burundi i enlighet med artikel 96 i partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan,

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/1755 av den 1 oktober 2015 och av rådets beslut (Gusp) 2015/1763 och 2016/1745 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Burundi,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 mars, 18 maj, 22 juni och 16 november 2015 och av den 15 februari 2016 om Burundi,

–  med beaktande av de uttalanden som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik gjorde den 28 maj 2015, 19 december 2015 och den 21 oktober 2016,

–  med beaktande av uttalandet från talespersonen för den höga representanten och vice ordföranden av den 6 januari 2017 om förbudet mot Ligue Iteka i Burundi,

–  med beaktande av Burundis konstitution, särskilt artikel 96,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Burundi har drabbats av en allvarlig politisk kris och oroligheter bland befolkningen efter att president Pierre Nkurunziza i april 2016 tillkännagett att han skulle ställa upp för en tredje mandatperiod, vilket flagrant strider mot landets konstitution som begränsar antalet mandatperioder till två, liksom också mot Arushaavtalet. Det starka motståndet mot att han omvalts har slagits ned med våldsam kraft av regeringen, så att människorättssituationen i landet alarmerande försämrats.

B.  Enligt internationella observatörer har motståndet mot att han omvalts alltsedan juli 2015 slagits ned av regeringen med mycket hårda metoder, och efter att våldsamheterna bröt ut har enligt FN 500 personer dödats. Enligt organisationer för skydd av de mänskliga rättigheterna skulle antalet dödsoffer uppgå till över 1 200, medan mellan 400 och 900 fallit offer för påtvingade försvinnanden och hundratals, om inte rentav tusentals skulle ha utsatts för tortyr och över 10 000 fortfarande vara godtyckligt frihetsberövade.

C.  President Pierre Nkurunziza utesluter inte möjligheten av att ändra konstitutionen så att han kan ställa upp för en fjärde mandatperiod från och med 2020, och det pågår en intern process för avskaffande av begränsningarna av antalet mandatperioder. Detta skulle strida mot hans tidigare uttalanden och vara ett svek mot de gemensamma ansträngningar som gjorts i syfte att finna en funktionerande långsiktig lösning på krisen.

D.  Enligt rapporten från FN:s oberoende undersökning om Burundi (EINUB) finns det talrika bevis för att det i landet förekommit grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna och allvarliga övergrepp, vilka i huvudsak förövats av säkerhetsstyrkorna och myndigheterna. Antalet fall av uppvigling till våld och hat har ökat sedan april, framför allt i samband med möten som hållits av Imbonerakure, som bildar ungdomsmilisen inom det makthavande partiet CNDD-FDD. Det är i synnerhet personer från oppositionshåll och aktörer från det civila samhället, särskilt människorättsförsvarare, journalister och advokater som råkar ut för dessa övergrepp. Den slutliga rapporten från den internationella undersökningskommission som tillsatts av FN:s råd för mänskliga rättigheter väntas föreligga i september.

E.  Bland våldshandlingar som rapporterats märks mord, bortföranden, påtvingade försvinnanden, samt fall av tortyr, våldtäkt och godtyckliga gripanden och frihetsberövanden. Korruptionen och myndigheternas oföretagsamhet befäster en kultur av straffrihet, så att flera av dem som står bakom de blodiga våldshandlingarna, bland dem också medlemmar av ordningsmakten och underrättelsetjänsten, inte kan ställas inför rätta.

F.  I oktober 2016 förbjöd myndigheterna i Burundi fem organisationer för skydd av de mänskliga rättigheterna och i januari 2017 förbjöds också den äldsta av dessa organisationer i landet, nämligen Ligue Iteka. I december 2016 antog parlamentet en lag som ställer internationella icke-statliga organisationer under sträng uppsikt.

G.  Restriktionerna mot oberoende medier och tidningar har skärpts. Oberoende medier censureras fortfarande och beläggs med tillfälliga förbud, blockeras och/eller läggs ned. Journalister har försvunnit, hotats, misshandlats och utsatts för juridiska trakasserier. Alla oberoende radiostationer har stängts ned. I den världsomfattande rangordningen av pressfriheten som görs av Reportrar utan gränser kom Burundi på 160:e plats bland 180 länder under 2017.

H.  FN:s tjänstemän påtalar en trend om att statens tjänstemän sår ut splittring, vilket befaras kunna leda till en våldsspiral och till att krisen eventuellt får drag av en etnisk konflikt. Det berättas om våld och skrämseltaktik i stor skala, som utövats av partiet CNDD-FDD (Conseil national pour la défense de la démocratie-Forces de défense de la démocratie, alltså Nationella rådet för försvar av demokratin–Styrkorna för försvar av demokratin), och dess ungdomsavdelning, milisen Imbonerakure.

I.  I oktober 2016 inledde Burundi ett förfarande för att frånträda Romstadgan och gav således uttryck för sin avsikt att lämna Internationella brottmålsdomstolen, efter att domstolen beslutat inleda en förundersökning av våldet och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i landet.

J.  I augusti 2016 vägrade Burundis regering tillåta Förenta nationerna att placera ut poliser i landet för att säkerställa en uppföljning av situationen där. Burundis regering har beslutat inställa sitt samarbete med kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och likaså vägrat samarbeta med den undersökningskommission som tillsatts av FN:s råd för mänskliga rättigheter.

K.  Den 21 december 2015 förkastade Burundis parlament ett förslag om att Afrikanska unionen skulle sända en fredsbevarande styrka till landet, med den motiveringen att alla militära ingripanden från Afrikanska unionens sida skulle innebära att landet invaderades av en ockupationsstyrka.

L.  Den 8 december 2015 inledde Europeiska unionen ett samrådsförfarande med Burundis regering i enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet, i närvaro av företrädare för AVS-länderna, Afrikanska unionen, Östafrikanska gemenskapen och FN. I mars 2016 avslutade Europeiska unionen detta samrådsförfarande, efter att ha kommit fram till att de utfästelser som Burundis regering gjort när det gäller mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstatsprincipen inte var tillräckliga.

M.  Efter detta förfarande har Europeiska unionen fastställt en rad åtgärder som måste vidtas av Burundis regering för att samarbetet ska kunna återupptas i sin fulla utsträckning.

N.  Europeiska unionen har inställt det direkta ekonomiska stödet till Burundis förvaltning, vilket även gäller budgetstödet. Unionen har utfäst sig att ha kvar det ekonomiska stödet till befolkningen och det humanitära biståndet, också till projekt som är avsedda att trygga tillgången till grundläggande tjänster.

O.  Europeiska unionen har antagit riktade sanktioner mot personer, enheter eller organ som undergräver demokratin eller hindrar arbetet med att finna fram till en politisk lösning i Burundi. Afrikanska unionen planerar för närvarande också att anta sanktioner.

P.  Den dialog som förs inom Burundi under Östafrikanska gemenskapens överinseende och med stöd från Afrikanska unionen och Europeiska unionen anses av FN:s säkerhetsråd som det enda fungerande sättet för att man ska nå fram till en varaktig politisk lösning på situationen i Burundi. Dialogen måste vara öppen för alla, så att också oppositionspartierna, det civila samhället och burundier i förskingringen kan delta i den.

Q.  Det politiska dödläget i Burundi och den allt sämre ekonomiska situationen får svåra konsekvenser för invånarna. Enligt uppskattningar från FN:s flyktingkommissariat har över 420 000 flytt från Burundi och sökt sin tillflykt i grannländerna. Enligt FN:s undergeneralsekreterare uppgår antalet internflyktingar i dagens läge till 209 000, medan tre miljoner människor behöver humanitärt bistånd och livsmedelsförsörjningen blivit ytterst osäker för 2,6 miljoner människor. 700 000 människor är beroende av akut livsmedelsbistånd, fastän regeringen upphävt vissa restriktioner. Detta utgör en allvarlig fara för stabiliteten i regionen.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den politiska situationen och säkerhetssituationen i Burundi. Parlamentet fördömer skarpt alla de våldshandlingar, mord och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna som inträffat i landet sedan 2015. Parlamentet riktar ett upprop om en effektiv och proportionerlig insats för att förebygga flera våldsutbrott.

2.  Europaparlamentet oroar sig över den allmänt utbredda straffriheten, framför allt för våldshandlingar och kränkningar av de mänskliga rättigheterna, samt för förövarna av dessa brott. Parlamentet påminner om att Burundis myndigheter enligt internationell och regional människorättslagstiftning är skyldiga att garantera, skydda och främja de grundläggande rättigheterna, däribland också invånarnas medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet efterlyser här en ingående och oberoende undersökning av de mord och övergrepp som inträffat i Burundi under de senaste åren och yrkar på att de skyldiga ska ställas till svars för vad de gjort.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt att Burundis regering inlett ett förfarande för att landet ska frånträda Romstadgan om inrättande av Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet uppmanar Burundis regering att inställa detta förfarande och se till att landet fortsätter att fullt ut delta i domstolens arbete.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Burundis regering att till fullo respektera FN:s säkerhetsråds resolution 2303 (2016) och tillåta att en polisenhet från FN sänds ut till landet för att säkerställa att säkerhetssituationen i landet följs upp.

5.  Europaparlamentet välkomnar FN:s undersökningskommission för de mänskliga rättigheterna i Burundi, som inrättades i november 2016 för att undersöka brott mot och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Burundi sedan april 2015. Parlamentet uppmanar de burundiska myndigheterna att till fullo samarbeta med medlemmarna i undersökningskommissionen.

6.  Europaparlamentet välkomnar att FN:s generalsekreterare Antonio Gutierrez nyligen utsett ett särskilt sändebud, Michel Kafando, för att underlätta förståelsen av den politiska process som pågår.

7.  Europaparlamentet upprepar sitt engagemang för yttrandefrihet, och bekräftar än en gång vilken viktig roll som spelas av det civila samhället, advokater, organisationer för skydd av de mänskliga rättigheterna och medier i ett demokratiskt samhälle. Parlamentet uppmanar här Burundis myndigheter att upphäva förbuden och avskaffa de restriktioner som dessa enheter belagts med, att avskaffa den nya lagstiftningen om utländska icke-statliga organisationer och att se till att journalister och människorättsförsvarare kan bedriva sin verksamhet helt fritt och under betryggande former överallt i landet.

8.  Europaparlamentet oroar sig för den stora risken för att den aktuella situationen kan komma att förvärra spänningarna mellan olika befolkningsgrupper. Parlamentet fördömer att krisen görs till en etnisk fråga med hjälp av propaganda som grundar sig på etnisk ideologi. Parlamentet uppmanar med kraft alla parter i landet att avhålla sig från allt agerande och alla utspel som kan leda till att våldet trappas upp och att krisen förvärras eller få negativa konsekvenser för den långsiktiga stabiliteten i regionen, liksom också att fullt ut respektera Arushaavtalet.

9.  Europaparlamentet fördömer den uppvigling till hat och våld som bedrivs av ledarna för ungdomsmilisen Imbonerakure mot flyktingar och medlemmar av oppositionen, framför allt de offentliga uppropen om våldtäkt av kvinnor inom oppositionen, och yrkar på att dessa milisstyrkor omedelbart ska avväpnas. Parlamentet är djupt oroat över att det antagits en ny lag om inrättande av en nationell frivilligkår, eftersom detta kan leda till att milisstyrkornas agerande börjar framstå som legitimt.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla parter att skapa villkor som är ägnade att återställa förtroendet och gynna den nationella enheten, med hjälp av en öppen nationell dialog som medger insyn, utan att utestänga någon enda, och som utspelar sig mellan regeringen, oppositionspartierna och det civila samhället, i enlighet med Burundis konstitution, Arushaavtalet och landets internationella åtaganden.

11.  Europaparlamentet framhåller att situationen i Burundi blir till oerhörd skada för hela regionen. Parlamentet välkomnar här de förhandlingar som förs under Östafrikanska gemenskapens överinseende och med stöd från Afrikanska unionen, och yrkar på att Burundis myndigheter ska engagera sig och samarbeta för att en omedelbar, livsduglig och långsiktig lösning på konflikten ska kunna uppnås, men uttalar dock sin djupa oro över att det går så långsamt med framstegen inom denna dialog.

12.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att stödja de insatser som görs av de regionala aktörerna för att lösa krisen. Parlamentet yrkar på att den färdplan som tagits fram av den kontaktperson som utsetts av Östafrikanska gemenskapen, alltså Tanzanias före detta president Mkapa, ska omsättas i handling.

13.  Europaparlamentet välkomnar beslutet från Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd om att godkänna att det sätts in ett afrikanskt uppdrag för skydd och förebyggande i Burundi för att gynna en politisk lösning. Parlamentet yrkar på att Burundis regering fullt ut ska infria de utfästelser som gjorts om att underlätta en snabb insats av observatörer och experter på mänskliga rättigheter, framför allt genom att de omedelbart får viseringar och genom att andra obligatoriska formaliteter snabbt klaras av för dem.

14.  Europaparlamentet anser att en utökad närvaro av internationella observatörer i Burundi starkt skulle kunna bidra till att förbättra människorätts- och säkerhetssituationen. Parlamentet begär att ytterligare 200 militära observatörer och människorättsobservatörer ska sändas ut från Afrikanska unionen, förutom de 30 som redan finns på plats.

15.  Europaparlamentet anser att man, tillsammans med Afrikanska unionen, måste klarlägga spårbarheten för de ekonomiska medel som gått till burundiska soldater som gjort en insats inom ramen för Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom).

16.  Europaparlamentet anser att varje normalisering av förbindelserna med EU, däribland också med dess medlemsstater, förutsätter att Burundis myndigheter förverkligar allt det som föreskrivs i den ”översikt över åtaganden” som aktualiserats vid samrådet enligt artikel 96 i Cotonouavtalet.

17.  Europaparlamentet noterar det beslut som Europeiska unionen fattat efter samrådet med Burundis myndigheter enligt artikel 96 i Cotonouavtalet, om att inställa det direkta ekonomiska stödet till Burundis förvaltning och välkomnar att Europeiska unionen antagit restriktioner i form av reserestriktioner och frysning av tillgångar mot dem som inkräktat på fredsansträngningarna eller begått kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet understryker att unionen har kvar hela sitt ekonomiska stöd till Burundis folk, däribland också till flyktingarna, inom sådana nyckelområden som hälso- och sjukvård, livsmedelsförsörjning och utbildning, liksom också det humanitära stödet via direkta kanaler. Parlamentet stöder de riktade sanktioner som förlängts av Europeiska unionen, liksom rådets beslut om att efter samrådet enligt artikel 96 inställa budgetstödet till Burundi.

18.  Europaparlamentet är ytterst oroat över tillströmningen av flyktingar från Burundi till grannländerna och över den alarmerande humanitära situationen för internflyktingarna i landet, och bekräftar än en gång sitt stöd till de humanitära organisationerna i regionen och i grannländerna, som tar emot flyktingar. Parlamentet uppmanar med kraft Europeiska unionen och andra givare att öka sitt ekonomiska stöd och sitt humanitära bistånd till burundiska internflyktingar och flyktingar. Parlamentet erinrar medlemsstaterna om att de åtagit sig att respektera Genèvekonventionen.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Burundis regering och parlament, AVS–EU-ministerrådet, kommissionen, rådet, kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska unionens medlemsstaters regeringar och parlament, Afrikanska unionens medlemsstater och institutioner och till FN:s generalsekreterare.

Rättsligt meddelande