Förfarande : 2018/2926(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : RC-B8-0528/2018

Ingivna texter :

RC-B8-0528/2018

Debatter :

Omröstningar :

PV 15/11/2018 - 5.2

Antagna texter :

P8_TA(2018)0460

GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 288kWORD 58k
14.11.2018
PE624.237v01-00}
PE624.241v01-00}
PE631.527v01-00} RC1
 
B8-0528/2018}
B8-0532/2018}
B8-0543/2018} RC1

i enlighet med artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen

som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:

B8‑0528/2018 (PPE)

B8‑0532/2018 (ECR)

B8‑0543/2018 (ALDE)


om människorättssituationen i Kuba (2018/2926(RSP))


Esteban González Pons, Cristian Dan Preda, Luis de Grandes Pascual, Gabriel Mato, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Francisco José Millán Mon, Antonio López‑Istúriz White, Michaela Šojdrová, Tunne Kelam, Eduard Kukan, Milan Zver, Elisabetta Gardini, Jarosław Wałęsa, Lorenzo Cesa, Tomáš Zdechovský, Ivan Štefanec, Pavel Svoboda, József Nagy, Agnieszka Kozłowska‑Rajewicz, Krzysztof Hetman, Csaba Sógor, Patricija Šulin, Romana Tomc, Adam Szejnfeld, David McAllister, Lefteris Christoforou, Dubravka Šuica, Anders Sellström, Deirdre Clune, Seán Kelly, Ivana Maletić, Marijana Petir, Laima Liucija Andrikienė, Stanislav Polčák, László Tőkés, Željana Zovko, Francis Zammit Dimech, Inese Vaidere, Andrey Kovatchev, Jiří Pospíšil, Elmar Brok för PPE-gruppen
Anna Elżbieta Fotyga, Karol Karski, Raffaele Fitto, Ruža Tomašić, Jana Žitňanská, Valdemar Tomaševski, Pirkko Ruohonen‑Lerner, Marek Jurek, Monica Macovei, Charles Tannock för ECR-gruppen
Pavel Telička, Nedzhmi Ali, Petras Auštrevičius, Beatriz Becerra Basterrechea, Dita Charanzová, Gérard Deprez, Fredrick Federley, Nadja Hirsch, Filiz Hyusmenova, Ivan Jakovčić, Petr Ježek, Ilhan Kyuchyuk, Urmas Paet, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Jozo Radoš, Robert Rochefort, Marietje Schaake, Ramon Tremosa i Balcells, Johannes Cornelis van Baalen, Hilde Vautmans, Cecilia Wikström, Javier Nart, María Teresa Giménez Barbat för ALDE-gruppen

Europaparlamentets resolution om människorättssituationen i Kuba (2018/2926(RSP))  

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kuba, särskilt av den 17 november 2004 om situationen i Kuba (1), 2 februari 2006 om EU:s ståndpunkt gentemot Kubas regering(2), 21 juni 2007 om Kuba(3), 11 mars 2010 om situationen för politiska fångar och samvetsfångar i Kuba(4) och 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan, samt parlamentets samtycke till detta(5),

–  med beaktande av den kubanska nationalförsamlingens val av Miguel Díaz-Canel som ny president den 19 april 2018,

–  med beaktande av de resultat från FN:s kommitté mot påtvingade försvinnanden i Kuba som publicerades den 17 mars 2017,

–  med beaktande av yttrande nr 59/2018 från FN:s arbetsgrupp för frågor om godtyckliga frihetsberövanden, antaget vid det 82:a sammanträdet den 20–24 augusti 2018, om Ariel Ruiz Urquiola, som betraktas som en samvetsfånge av Amnesty International,

–  med beaktande av de allmänna återkommande utvärderingar av Kuba som FN:s råd för mänskliga rättigheter gjorde i maj 2013 och maj 2018,

–  med beaktande av 2017 års rapport om Kuba från Human Rights Watch och uttalandet av den 27 juli 2018 från Erika Guevara-Rosas, Amerikaansvarig vid Amnesty International, om 100 dagar med den nya kubanska administrationen,

–  med beaktande av de månatliga uttalandena av den kubanska kommittén för mänskliga rättigheter och nationell försoning,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och andra internationella fördrag och instrument på människorättsområdet,

–  med beaktande av Kubas konstitution,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som Kuba har undertecknat,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Mänskliga rättigheter har en framträdande plats i EU:s politiska dialoger och i dess samarbets- och handelsavtal. De mänskliga rättigheterna, däribland medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, är odelbara och detta bör vara ett av EU:s huvudmål i förbindelserna med Kuba.

B.  Den 5 juli 2017 gav parlamentet sitt samtycke till avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba. Avtalet uttrycker tydlig och stor oro över människorättssituationen i Kuba och innehåller en upphävandeklausul för den händelse att människorättsbestämmelser skulle åsidosättas.

C.  Människorättsdialogen mellan EU och Kuba, ledd av EU:s särskilde representant för mänskliga rättigheter, inleddes 2015. Den 9 oktober 2018 tog parterna i den fjärde människorättsdialogen mellan EU och Kuba bland annat upp medborgarnas deltagande i det offentliga livet, t.ex. i senare tiders valprocesser, samt förenings- och yttrandefriheten och möjligheterna för människorättsförsvarare och andra delar av civilsamhället att fritt organisera sig, uttrycka sina åsikter och delta i samhällslivet. Det står inte klart för parlamentet om detta möte på något sätt undanröjde några oklarheter. Inga konkreta resultat har uppnåtts beträffande de mänskliga rättigheterna i Kuba, trots inrättandet av människorättsdialogen och omvalet av Kuba i FN:s människorättsråd för perioden 2017–2019. Den politiska dialogen måste omfatta en direkt och intensiv dialog med civilsamhället och oppositionen utan begräsningar.

D.  Den kubanska regeringen vägrar alltjämt att erkänna övervakning av de mänskliga rättigheterna som en legitim verksamhet och nekar lokala människorättsorganisationer rättslig status.

E.  En konstitutionell folkomröstning ska hållas den 24 februari 2019. Processen för en ny konstitution är i avsaknad av ordentliga rikstäckande samråd, vilket gör att kommunistpartiet behåller sin maktposition i ett samhälle utan flerpartisystem, grundläggande friheter och politiska och medborgerliga rättigheter och därigenom stärker det centraliserade statliga ägandet och statens kontroll över ekonomin. I artikel 3 förklaras att det politiska enpartisystemet är ”oåterkalleligt” och i artikel 224 att det är förbjudet för dagens och framtidens generationer att rucka på socialismens oåterkallelighet och på det nuvarande politiska och sociala systemet. Konstitutionsförslaget tycks även innehålla andra högst oroväckande bestämmelser.

F.  Oberoende journalister, fredliga dissidenter och människorättsförsvarare som dokumenterar människorättskränkningar, och som huvudsakligen är medlemmar av den demokratiska oppositionen, utsätts för förföljelse, godtyckliga frihetsberövanden och fängslanden i Kuba. Enligt den kubanska kommittén för mänskliga rättigheter och nationell försoning gjordes i oktober 2018 minst 202 godtyckliga korttidsgripanden – utan tvekan av politiska skäl – av fredliga politiska motståndare och oberoende civilsamhällesaktivister som utövade sin grundläggande rätt till yttrandefrihet, mötesfrihet och politisk föreningsfrihet.

G.  En av dessa personer är Eduardo Cardet, nationell samordnare för Kristna befrielserörelsen (MCL), som dömdes till tre års fängelse för att fredligt ha utövat sin rätt till yttrandefrihet. I november 2016 greps han vid hemkomsten från en resa till Miami. Cardet, som betraktas som en samvetsfånge, sitter för närvarande i fängelset Cuba Si i Holguín i en isoleringscell utan möjlighet till familjebesök eller telefonsamtal.

H.  Tomás Núñez Magdariaga, medlem av den inofficiella politiska oppositionsgruppen Kubas patriotiska union (Unión Patriótica de Cuba, UNPACU), inledde i protest en 62 dagar lång hungerstrejk och frigavs den 15 oktober 2018 tack vare internationella påtryckningar. Magdariaga hade befunnits skyldig till att ha hotat en statlig tjänsteman som sedermera erkände att han hittat på anklagelserna mot honom. Hans fall är ännu ett flagrant exempel på försöken att tysta avvikande åsikter.

I.  I oktober 2018 blev Damer i vitt återigen det politiska förtryckets främsta offer, och ett antal medlemmar av Förenade antitotalitära forumet (FANTU) blev måltavla för förtryck i flera av landets provinser.

J.  Alla fångar i Kuba måste garanteras human behandling. Den kubanska regeringen nekar oberoende människorättsorganisationer tillträde till fängelser. Kubanska medborgare har inga garantier för korrekta rättsförfaranden, såsom rätten till rättvisa och offentliga förhandlingar i en behörig och opartisk domstol. Villkorligt frigivna fångar utsätts ofta för kontinuerliga trakasserier av myndigheterna.

K.  FN:s arbetsgrupp för frågor om godtyckliga frihetsberövanden har tydligt slagit fast att kubanska offer för godtyckliga frihetsberövanden har rätt att överklaga till regeringen, vilket innebär rätt till restitution, skadestånd, rehabilitering, gottgörelse och garantier om att det inträffade inte kommer att upprepas.

L.  Det finns tecken på större respekt för religionsfriheten i Kuba. Fortfarande är dock de kubanska myndigheterna mycket restriktiva när det gäller att bygga eller återuppbygga kristna kyrkor. Kyrkan har undan för undan vuxit fram som den största aktören i det civila samhället och den viktigaste icke-statliga leverantören av sociala tjänster i Kuba, men dess verksamhet är fortsatt hårt kontrollerad av myndigheterna.

M.  Närmare politiska och ekonomiska förbindelser med Kuba är för EU:s vidkommande avsedda att främja politiska reformer i landet i linje med förhoppningarna hos alla landets medborgare. En liberalisering av ekonomin och handeln bör göra det möjligt för landet att successivt röra sig i riktning mot fria samhällsutrymmen, samlevnad, teknik och kommunikation, som den kubanska befolkningen både uppskattar och efterfrågar.

N.  Parlamentet har delat ut Sacharovpriset för tankefrihet till kubanska aktivister vid tre tillfällen: Oswaldo Payá 2002, Damer i vitt 2005 och Guillermo Fariñas 2010. Det händer fortfarande med jämna mellanrum att Sacharovpristagare hindras från att lämna landet och delta i internationella evenemang.

O.  Parlamentet har vid åtskilliga tillfällen bett om att få skicka officiella delegationer till Kuba. De kubanska myndigheterna har varje gång nekat tillträde till landet, även efter ingåendet av avtalet om politisk dialog och samarbete.

1.  Europaparlamentet fördömer i skarpa ordalag de godtyckliga frihetsberövanden, förföljelser, trakasserier och attacker som drabbar fredliga dissidenter, oberoende journalister, människorättsförsvarare och den politiska oppositionen i Kuba. Parlamentet kräver ett omedelbart slut på detta och ett omedelbart frigivande av alla politiska fångar, däribland Eduardo Cardet, och av dem som sitter godtyckligt frihetsberövade bara för att de utövat sin yttrande- och mötesfrihet.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater, utrikestjänsten och dess Kubadelegation att strikt iaktta sina grundprinciper och sin grundläggande politik gentemot Kuba och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att försöka få ovanstående personer på fri fot, se till att trakasserierna av politiska motståndare och människorättsförsvarare omedelbart upphör samt bistå och skydda dessa.

3.  Europaparlamentet uppmanar de kubanska myndigheterna att förbättra fängelseförhållandena och behandlingen av fångar och att bevilja internationella människorättsorganisationer och oberoende kubanska organisationer tillträde till landets fängelser. Parlamentet framhåller att fängslandet av dissidenter på grund av deras idéer och fredliga politiska verksamhet strider mot den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

4.  Europaparlamentet beklagar att situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratin inte har förbättrats trots avtalet om politisk dialog och samarbete. Parlamentet begär att de bindande skyldigheterna i detta avtal mellan EU och Kuba ska fullgöras, i synnerhet vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Parlamentet framhåller att avtalet måste genomföras och efterlevas om det ska kunna bli en framgång.

5.  Europaparlamentet påminner om att avtalet om politisk dialog och samarbete innehåller en bestämmelse om hävande av avtalet som bör tillämpas om människorättsbestämmelser åsidosätts. Därför krävs det att Europeiska unionen noga följer och bevakar respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna i Kuba vid genomförandet av avtalet och att det sker regelbunden återrapportering till parlamentet. Vice ordföranden/den höga representanten Federica Mogherini uppmanas att ingående underrätta parlamentet i plenum om vilka konkreta åtgärder som vidtas för att hörsamma det ovanstående kravet.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den kubanska regeringen att omdefiniera sin människorättspolitik genom att anpassa den till internationell människorättslagstiftning och att låta alla aktörer i det civila samhället och den politiska oppositionen delta aktivt i det politiska livet och samhällslivet utan restriktioner. Parlamentet uppmanar Kuba att bekräfta sin avsikt att ”upprätthålla de högsta standarderna när det gäller att främja och skydda de mänskliga rättigheterna” genom att ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt deras fakultativa protokoll.

7.  Europaparlamentet påminner de kubanska myndigheterna om att rörelse- och mötesfriheten garanteras av internationell människorättslagstiftning och att denna frihet även gäller aktivister och medlemmar av den demokratiska oppositionen.

8.  Europaparlamentet fördömer i skarpa ordalag antagandet av dekret 349, som urholkar rätten till konstnärlig frihet i Kuba. Parlamentet uppmanar de kubanska myndigheterna att vidta lämpliga lagstiftningsåtgärder för att dra tillbaka dekret 349 innan det träder i kraft i december 2018. Parlamentet framhåller att den konstnärliga yttrandefriheten är central för en livskraftig och sjudande kultursektor som kan skapa arbetstillfällen, utveckla kulturindustrier och vitalisera kulturarvet.

9.  Europaparlamentet uppmanar den kubanska regeringen att sluta censurera internet och blockera webbplatser med det enda syftet att begränsa den politiska kritiken och kringskära informationstillgången.

10.  Europaparlamentet stöder till fullo resultaten av den 17 mars 2017 från FN:s kommitté mot påtvingade försvinnanden i Kuba, där Kuba eftertryckligen uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att garantera rättsväsendets fulla oberoende och att inrätta en oberoende nationell människorättsinstitution i linje med Parisprinciperna.

11.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över det nya förslaget till konstitution och den folkomröstning som är planerad att hållas i februari 2019. Parlamentet framhåller att hela processen saknar den inkludering, tolerans och respekt för grundläggande medborgerliga och politiska rättigheter som skulle kunna garantera en demokratisk konstitutionell process. Parlamentet bekräftar därför på nytt sin beslutsamhet att uppmuntra en övergångsprocess mot en pluralistisk demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som involverar alla aktörer utan att stänga ute någon, i enlighet med vad som stadgas i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, samt en varaktig ekonomisk återhämtning som syftar till att förbättra kubanernas levnadsstandard i linje med det kubanska folkets förhoppningar. Parlamentet uppmanar de berörda kubanska myndigheterna att föreskriva fria och pluralistiska val i den nya konstitutionen.

12.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de europeiska institutionerna samt medlemsstaterna att stödja den ekonomiska och politiska övergången i Kuba i riktning mot ett fullt demokratiskt system som respekterar samtliga medborgares grundläggande rättigheter. Parlamentet stöder användningen av EU:s olika utrikespolitiska instrument, särskilt finansieringsinstrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (EIDMR), för att stärka EU:s dialog med Kubas civilsamhälle och dem som stöder en fredlig övergång i Kuba.

13.  Europaparlamentet uppmanar de kubanska myndigheterna att avskaffa dödsstraffet för alla brott och begär ett moratorium för dödsstraffet fram till dess att denna rättsliga ändring är formellt antagen. Parlamentet efterlyser en översyn av alla dödsdomar för att förvissa sig om att tillhörande rättegångar har följt internationella normer och att ingen enda avrättning verkställs i framtiden.

14.  Europaparlamentet uppmanar den kubanska regeringen att låta kyrkor bedriva sin sociala omsorgsverksamhet fritt i det kubanska samhället. Parlamentet kräver fullständiga garantier för religions- och samvetsfriheten.

15.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten Federica Mogherini att erkänna att det finns en politisk opposition till den kubanska regeringen och att stödja dess involvering i den politiska dialogen mellan EU och Kuba. Parlamentet påminner de europeiska institutionerna om att civilsamhället och Sacharovpristagarna är centrala aktörer för Kubas demokratisering och att deras röst måste höras och beaktas i de bilaterala förbindelserna. Därför uppmanar parlamentet alla företrädare för EU:s medlemsstater att i samband med besök ta upp farhågor om de mänskliga rättigheterna med de kubanska myndigheterna och att träffa Sacharovpristagare när de besöker Kuba för att säkerställa intern och extern konsekvens i EU:s människorättspolitik.

16.  Europaparlamentet beklagar djupt de kubanska myndigheternas vägran att låta parlamentets utskott och delegationer och en del av dess politiska grupper besöka Kuba trots parlamentets samtycke till avtalet om politisk dialog och samarbete. Parlamentet uppmanar myndigheterna att omedelbart bevilja tillträde till landet och att även göra det möjligt att besöka ön när den konstitutionella folkomröstningen ska hållas den 24 februari 2019.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Kubas regering och nationalförsamling, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, EU:s särskilde representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt Celac-medlemsstaternas regeringar.

 

(1)

EUT C 201 E, 18.8.2005, s. 83.

(2)

EUT C 288 E, 24.11.2006, s. 81.

(3)

EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 377.

(4)

EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 82.

(5)

EUT C 334, 19.9.2018, s. 99.

Senaste uppdatering: 15 november 2018Rättsligt meddelande