Förfarande : 2019/2691(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : RC-B8-0245/2019

Ingivna texter :

RC-B8-0245/2019

Debatter :

PV 18/04/2019 - 6.2
CRE 18/04/2019 - 6.2

Omröstningar :

PV 18/04/2019 - 10.2

Antagna texter :

P8_TA(2019)0423

<Date>{17/04/2019}17.4.2019</Date>
<RepeatBlock-NoDocSe> <NoDocSe>B8‑0245/2019</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B8‑0247/2019</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B8‑0249/2019</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B8‑0252/2019</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B8‑0253/2019</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B8‑0254/2019</NoDocSe></RepeatBlock-NoDocSe> } RC1
PDF 151kWORD 56k

<TitreType>GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreRecueil>i enlighet med artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Replacing>som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:</Replacing>

<TablingGroups>B8‑0245/2019 (ECR)

B8‑0247/2019 (GUE/NGL)

B8‑0249/2019 (S&D)

B8‑0252/2019 (PPE)

B8‑0253/2019 (Verts/ALE)

B8‑0254/2019 (ALDE)</TablingGroups>


<Titre>om Kamerun</Titre>

<DocRef>(2019/2691(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Cristian Dan Preda, Željana Zovko, José Ignacio Salafranca Sánchez‑Neyra, Esther de Lange, Jarosław Wałęsa, Romana Tomc, Csaba Sógor, Pavel Svoboda, Milan Zver, Tunne Kelam, Tomáš Zdechovský, Michaela Šojdrová, David McAllister, Adam Szejnfeld, Andrzej Grzyb, Inese Vaidere, Dubravka Šuica, Seán Kelly, Andrey Kovatchev, Marijana Petir, Sandra Kalniete, Krzysztof Hetman, László Tőkés, Elmar Brok</Depute>

<Commission>{PPE}för PPE-gruppen</Commission>

<Depute>Elena Valenciano, Victor Boştinaru, Soraya Post, Maria Arena</Depute>

<Commission>{S&D}för S&D-gruppen</Commission>

<Depute>Charles Tannock, Karol Karski, Jadwiga Wiśniewska, Branislav Škripek, Ruža Tomašić, Monica Macovei</Depute>

<Commission>{ECR}för ECR-gruppen</Commission>

<Depute>Jan Huitema, Petras Auštrevičius, Beatriz Becerra Basterrechea, Izaskun Bilbao Barandica, Gérard Deprez, María Teresa Giménez Barbat, Marian Harkin, Ivan Jakovčić, Petr Ježek, Javier Nart, Urmas Paet, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Carolina Punset, Jozo Radoš, Frédérique Ries, Robert Rochefort, Marietje Schaake, Jasenko Selimovic, Johannes Cornelis van Baalen, Hilde Vautmans, Mirja Vehkaperä</Depute>

<Commission>{ALDE}för ALDE-gruppen</Commission>

<Depute>Judith Sargentini, Maria Heubuch, Bodil Valero, Ernest Urtasun, Michèle Rivasi</Depute>

<Commission>{Verts/ALE}för Verts/ALE-gruppen</Commission>

<Depute>Miguel Urbán Crespo, Marie‑Christine Vergiat, Estefanía Torres Martínez, Lola Sánchez Caldentey, Tania González Peñas, Xabier Benito Ziluaga, Dimitrios Papadimoulis, Kostadinka Kuneva, Stelios Kouloglou, Patrick Le Hyaric, Jiří Maštálka, Kateřina Konečná, Helmut Scholz</Depute>

<Commission>{GUE/NGL}för GUE/NGL-gruppen</Commission>

<Depute>Ignazio Corrao, Fabio Massimo Castaldo, Piernicola Pedicini, Marco Zullo, Dario Tamburrano, Laura Agea</Depute>

<Commission>{EFDD}för EFDD-gruppen</Commission>

</RepeatBlock-By>

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Europaparlamentets resolution om Kamerun

(2019/2691(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av uttalandet av den 7 mars 2019 från ordföranden i underutskottet för mänskliga rättigheter, Antonio Panzeri, om situationen i Kamerun,

 med beaktande av uttalandet av den 5 mars 2019 från den höga representanten Federica Mogherini om det försämrade politiska läget och säkerhetsläget i Kamerun,

 med beaktande av de olika uttalandena från talespersonen för den höga representanten om situationen i Kamerun, särskilt uttalandet av den 31 januari 2019,

 med beaktande av det preliminära uttalandet av den 9 oktober 2018 från Afrikanska unionens valobservatörsuppdrag vid presidentvalet i Kamerun,

 med beaktande av uttalandet av den 11 december 2018 från FN-experter om de brutala svaren på protesterna,

 med beaktande av uttalandet av den 6 mars 2019 från den afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter om människorättssituationen i Kamerun,

 med beaktande av Kameruns lag mot terrorism från 2014,

 med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

 med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

 med beaktande av AVS–EU-partnerskapsavtalet (”Cotonouavtalet”),

 med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från 1981, som Kamerun har ratificerat,

 med beaktande av Republiken Kameruns konstitution,

 med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Kamerun står nu inför ett antal politiska och säkerhetsmässiga utmaningar, bland annat hot från Boko Haram i landets nordligaste region, gränsöverskridande hot längs landets östra gräns med Centralafrikanska republiken och ett internt väpnat separatistuppror i landets engelskspråkiga nordvästra och sydvästra regioner.

B. Presidentval hölls i Kamerun den 7 oktober 2018. Valet präglades av anklagelser om fusk och rapportering av oegentligheter. President Paul Biya har suttit vid makten sedan 1982. Kameruns konstitution ändrades 2008 för att ta bort tidsbegränsningarna avseende mandatperioden.

C. Supportrar och allierade till oppositionspartiet MRC, som leds av Maurice Kamto, har organiserat protester i Douala, Yaoundé, Dshang, Bafoussam och Bafang. De statliga säkerhetsstyrkorna har använt sig av oproportionerligt våld, inklusive tårgas och gummikulor, för att slå ned dessa protester.

D. Omkring 200 personer, däribland Maurice Kamto och andra oppositionsledare, arresterades på godtyckliga grunder i januari 2019 och fängslades utan att få omedelbar tillgång till en advokat. Bland de brott som oppositionens anhängare och ledare anklagats för ingår uppror, fientligheter mot fosterlandet, revolt, förstörelse av offentliga byggnader och egendom, missaktning för republikens president och sammankomster av politisk karaktär.

E. Den 9 april 2019 bekräftade appellationsdomstolen i Kameruns centralregion det beslut som fattats i första instans, och avvisade ett frisläppande av Maurice Kamto och sex andra personer. Rättsförfarandet i appellationsdomstolen genomfördes utan att Maurice Kamto och hans advokater fick vara med.

F. De kamerunska myndigheterna har vidtagit oproportionerliga åtgärder genom att inleda militära rättegångar mot vissa medlemmar av oppositionen, vilket förvärrar de politiska oroligheterna i Kamerun. Anklagade som döms riskerar dödsstraff.

G. De kamerunska myndigheterna har upprepade gånger begränsat yttrandefriheten genom att stänga ned internet, trakassera och arrestera journalister, vägra tillstånd till oberoende medier och intensifiera de politiska angreppen mot den oberoende pressen.

H. Det råder fortfarande ett spänt läge mellan Kameruns fransktalande majoritet och engelsktalande minoritetsgrupper. Kameruns nordvästra och sydvästra regioner är i huvudsak engelskspråkiga, med annorlunda utbildnings- och rättssystem.

I. I slutet av 2016 ledde diskrimineringen och den relativa försummelsen av de engelskspråkiga regionerna, tillsammans med införandet av det franska rättssystemet och det franska språket i dessa regioners domstolar och klassrum, till fredliga strejker bland lärare och advokater samt fredliga demonstrationer.

J. Våldet har trappats upp sedan oktober 2018, och de storskaliga operationer som utförts av säkerhetsstyrkorna omfattar ofta övergrepp och leder till kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inbegripet utomrättsliga avrättningar, våldtäkt, våld mot kvinnor och barn samt förstörelse av egendom.

K. Väpnade separatister har genomfört masskidnappningar, bland annat av skolelever och studenter, begått riktade mord för att döda poliser, brottsbekämpande personal och lokala myndighetspersoner, varit inblandade i utpressning, framtvingat generalstrejk en gång i veckan för att skapa en ”spökstad” och bojkottat samt satt eld på utbildningsinstitutioner och sjukhus, så att tusentals unga människor förlorat sin tillgång till utbildning och befolkningen i allmänhet sin tillgång till hälso- och sjukvård.

L. Till följd av krisen har uppskattningsvis 444 000 människor fördrivits och blivit internflyktingar, och ytterligare 32 000 personer har flytt till grannlandet Nigeria. Den sammantagna humanitära kris som Kamerun upplever omfattar över 600 000 internflyktingar, ungefär 35 000 flyktingar från grannländerna som försökt undkomma konflikter och 1,9 miljoner människor som riskerar en osäker livsmedelsförsörjning.

M. Under 2018 och 2019 har Kameruns regering genomfört en beredskapsplan för humanitärt bistånd för nordväst- respektive sydvästregionen i syfte att som en prioriterad fråga säkerställa ett omfattande skydd av och stöd till fördrivna personer och tillhandahålla hälso- och sjukvård till människor som drabbats av krisen.

N. Könsrelaterat våld och förföljelse av minoriteter är fortfarande allvarliga problem. Strafflagen i Kamerun bestraffar sexuella förbindelser mellan personer av samma kön med upp till fem års fängelse. Polisen och gendarmerna (militärpolisen) fortsätter att gripa och trakassera hbtqi-personer.

O. Boko Haram fortsätter att begå allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna och kränkningar av internationell humanitär rätt i landets nordligaste region, inbegripet plundring och förstörelse av egendom samt mord och bortförande av civila.

1. Europaparlamentet beklagar djupt de fall av tortyr, tvångsförsvinnanden och utomrättsliga avrättningar som begåtts av säkerhetsstyrkorna och de väpnade separatistgrupperna. Särskilt oroande är regeringsstyrkornas agerande i våldet. Parlamentet uppmanar säkerhetsstyrkorna att genomföra sina insatser under respekt för internationell människorättslagstiftning, och uppmanar regeringen att vidta omedelbara åtgärder för att stoppa våldet och straffriheten i landet.

2. Europaparlamentet fördömer användningen av överdrivet våld mot demonstranter och politiska motståndare samt kränkningarna av press-, yttrande- och mötesfriheten. Parlamentet beklagar djupt arresteringen och fängslandet av Maurice Kamto och andra fredliga demonstranter. Parlamentet uppmanar de kamerunska myndigheterna att omedelbart frige Maurice Kamto och alla andra som hålls fängslade på politiska grunder, oavsett om de gripits före eller efter presidentvalet 2018.

3. Europaparlamentet uppmanar dessutom Kameruns regering att upphöra med alla trakasserier och hot mot politiska aktivister, bland annat genom att häva förbudet mot fredliga politiska sammankomster, demonstrationer och protester, och att vidta åtgärder för att bekämpa fall av hatpropaganda.

4. Europaparlamentet påminner om att militärdomstolar under inga omständigheter bör ha domsrätt över civilbefolkningen. Parlamentet påminner Kamerun om landets internationella skyldigheter att upprätthålla alla medborgares rätt till en rättvis rättegång vid en oberoende domstol.

5. Europaparlamentet påminner om att dödsstraffet inte har tillämpats i Kamerun sedan 1997, och konstaterar att detta är en milstolpe på landets väg mot ett fullständigt avskaffande. Parlamentet upprepar Europeiska unionens absoluta motstånd mot dödsstraff, och uppmanar Kameruns regering att bekräfta att den inte kommer att plädera för dödsstraff mot politiska aktivister och demonstranter.

6. Europaparlamentet är oroat över den kamerunska regeringens underlåtenhet att ställa sina säkerhetsstyrkor till svars, vilket har förvärrat våldet och straffrihetskulturen. Parlamentet efterlyser en oberoende och insynsvänlig utredning av polisens och säkerhetsstyrkornas användning av våld mot demonstranter och politiska motståndare, och begär att de ansvariga ska ställas till svars i rättvisa rättegångar.

7. Europaparlamentet uppmanar Kameruns myndigheter att vidta alla åtgärder som behövs i enlighet med landets skyldigheter på människorättsområdet för att få ett slut på våldsspiralen. Parlamentet uppmanar särskilt regeringen att anordna en inkluderande politisk dialog i syfte att finna en fredlig och varaktig lösning på krisen i de engelsktalande regionerna. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att bidra till att underlätta en inkluderande nationell fredsdialog genom att erbjuda sig att spela en medlarroll.

8. Europaparlamentet beklagar att båda parter i konflikten är ovilliga att delta i fredssamtal. Parlamentet uppmanar Afrikanska unionen och de centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap att försöka få till stånd sådana samtal, och uppmanar EU att vara redo att stödja denna process. Om det inte sker några framsteg bör krisen i Kamerun behandlas av FN:s säkerhetsråd. Parlamentet uppmanar dessutom EU att utnyttja det politiska inflytande som utvecklingsbistånd och andra bilaterala program ger för att stärka försvaret av de mänskliga rättigheterna i Kamerun.

9. Europaparlamentet uppmanar Kameruns regering att bygga upp en verklig, representativ och levande demokrati. Parlamentet uppmanar därför regeringen att sammankalla alla politiska aktörer till en samförståndsbaserad översyn av valsystemet, i syfte att säkerställa ett fritt, öppet och trovärdigt valförfarande. Denna process bör äga rum innan några fler val hålls, för att främja fred och undvika eftervalskriser. Parlamentet uppmanar EU att öka det tekniska biståndet för att stödja Kamerun i dess ansträngningar att stärka valförfarandena och göra dem mer demokratiska.

10. Europaparlamentet upprepar att det krävs ett livskraftigt och oberoende civilt samhälle för att upprätthålla mänskliga rättigheter och rättsstatlighet. Parlamentet oroas över att grupperna inom det engelskspråkiga civilsamhället i Kamerun har förbjudits att bedriva verksamhet. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen att häva förbudet och säkerställa ett öppet utrymme där det civila samhället kan agera.

11. Europaparlamentet uttrycker oro över att 2014 års lag mot terrorism missbrukas för att begränsa grundläggande friheter. Parlamentet stöder FN-experternas krav att lagen ska ses över för att säkerställa att den inte används för att begränsa rätten till yttrandefrihet, rätten att delta i fredliga sammankomster och föreningsfriheten.

12. Europaparlamentet noterar Förenta staternas beslut att trappa ned sitt militära stöd till Kamerun till följd av trovärdiga anklagelser om säkerhetsstyrkornas grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en bedömning av EU:s stöd till säkerhetstjänsterna i detta avseende, och att rapportera om detta till Europaparlamentet. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att se till att inget stöd till de kamerunska myndigheterna bidrar till eller underlättar kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

13. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, AVS–EU-ministerrådet, Afrikanska unionens institutioner och Kameruns regering och parlament.

 

 

Senaste uppdatering: 17 april 2019Rättsligt meddelande