Förfarande : 2019/2823(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : RC-B9-0089/2019

Ingivna texter :

RC-B9-0089/2019

Debatter :

PV 19/09/2019 - 4.3
CRE 19/09/2019 - 4.3

Omröstningar :

PV 19/09/2019 - 7.3

Antagna texter :

P9_TA(2019)0019

<Date>{18/09/2019}18.9.2019</Date>
<RepeatBlock-NoDocSe> <NoDocSe>B9‑0089/2019</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B9‑0090/2019</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B9‑0093/2019</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B9‑0094/2019</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B9‑0096/2019</NoDocSe></RepeatBlock-NoDocSe> } RC1
PDF 160kWORD 55k

<TitreType>GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreRecueil>i enlighet med artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Replacing>som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:</Replacing>

<TablingGroups>B9‑0089/2019 (ECR)

B9‑0090/2019 (Verts/ALE)

B9‑0093/2019 (S&D)

B9‑0094/2019 (Renew)

B9‑0096/2019 (PPE)</TablingGroups>


<Titre>om Iran, särskilt situationen för kvinnorättsförsvarare och fängslade EU‑medborgare med dubbla medborgarskap</Titre>

<DocRef>(2019/2823(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Michael Gahler, Željana Zovko, Antonio López-Istúriz White, Loránt Vincze, Vladimír Bilčík, David McAllister, Arba Kokalari, Lefteris Christoforou, Loucas Fourlas, Romana Tomc, Karoline Edtstadler, Tomáš Zdechovský, Ivan Štefanec, Michaela Šojdrová, Vangelis Meimarakis, Milan Zver, Manolis Kefalogiannis, David Lega, Isabel Wiseler-Lima, Tomasz Frankowski, Esther de Lange, Francisco José Millán Mon, Stanislav Polčák, Stelios Kympouropoulos, Rosa Estaràs Ferragut, Inese Vaidere, Andrey Kovatchev, Ioan-Rareş Bogdan</Depute>

<Commission>{PPE}för PPE-gruppen</Commission>

<Depute>Kati Piri, Jytte Guteland</Depute>

<Commission>{S&D}för S&D-gruppen</Commission>

<Depute>María Soraya Rodríguez Ramos, Luisa Porritt, Atidzhe Alieva-Veli, Abir Al-Sahlani, Andrus Ansip, Petras Auštrevičius, Phil Bennion, Izaskun Bilbao Barandica, Sylvie Brunet, Dita Charanzová, Olivier Chastel, Katalin Cseh, Chris Davies, Anna Júlia Donáth, Laurence Farreng, Fredrick Federley, Valter Flego, Klemen Grošelj, Christophe Grudler, Irena Joveva, Ondřej Kovařík, Ilhan Kyuchyuk, Nathalie Loiseau, Radka Maxová, Karen Melchior, Javier Nart, Lucy Nethsingha, Bill Newton Dunn, Urmas Paet, Dragoş Pîslaru, Frédérique Ries, Michal Šimečka, Susana Solís Pérez, Nicolae Ştefănuță, Ramona Strugariu, Hilde Vautmans, Marie-Pierre Vedrenne, Chrysoula Zacharopoulou</Depute>

<Commission>{Renew}för Renew-gruppen</Commission>

<Depute>Hannah Neumann, Heidi Hautala, Ernest Urtasun, Saskia Bricmont, Katrin Langensiepen, Bronis Ropė, Ville Niinistö, Catherine Rowett, Erik Marquardt, Anna Cavazzini, Viola Von Cramon-Taubadel, Kim Van Sparrentak, Tineke Strik, Ellie Chowns</Depute>

<Commission>{Verts/ALE}för Verts/ALE-gruppen</Commission>

<Depute>Anna Fotyga, Karol Karski, Raffaele Fitto, Jan Zahradil, Veronika Vrecionová, Alexandr Vondra, Ruža Tomašić, Charlie Weimers, Evžen Tošenovský, Valdemar Tomaševski, Assita Kanko</Depute>

<Commission>{ECR}för ECR-gruppen</Commission>

<Depute>Martin Buschmann, Fabio Massimo Castaldo, Cornelia Ernst</Depute>

</RepeatBlock-By>

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Europaparlamentets resolution om Iran, särskilt situationen för kvinnorättsförsvarare och fängslade EU-medborgare med dubbla medborgarskap

(2019/2823(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, särskilt om mänskliga rättigheter och i synnerhet resolutionerna av den 14 mars 2019 om Iran, särskilt fallet med människorättsförsvarare[1], av den 13 december 2018 om Iran, särskilt fallet Nasrin Sotoudeh[2], av den 31 maj 2018 om situationen för personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran som sitter fängslade i Iran[3], av den 25 oktober 2016 om EU‑strategin gentemot Iran efter kärnteknikavtalet[4], av den 3 april 2014 om EU:s strategi gentemot Iran[5], av den 8 oktober 2015 om dödsstraffet[6] och av den 17 november 2011 om Iran – nya kränkningar av de mänskliga rättigheterna[7],

 med beaktande av rådets slutsatser om Iran av den 4 februari 2019 och rådets genomförandeförordning (EU) 2019/560 av den 8 april 2019 om genomförande av förordning (EU) nr 359/2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Iran, i vilken de restriktiva åtgärderna med hänsyn till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Iran förlängs med ett år till och med den 13 april 2020[8],

 med beaktande av rapporten av den 8 februari 2019 från FN:s generalsekreterare om människorättssituationen i Islamiska republiken Iran,

 med beaktande av rapporterna från den särskilde rapportören om människorättssituationen i Islamiska republiken Iran från september 2018 och av den 30 januari 2019 och 18 juli 2019 samt hans uttalande av den 16 augusti 2019 om kvarhållandet av och de långa fängelsestraffen mot Mojgan Keshavarz, Monireh Arabshahi och Yasaman Aryani, tre iranska kvinnor som godtyckligt frihetsberövats för att de offentligt protesterat mot kravet att bära slöja,

 med beaktande av uttalandet av den 29 november 2018 från FN:s människorättsexperter om att Iran måste skydda försvarare av kvinnors rättigheter,

 med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, om tortyr, om yttrandefrihet online och offline och om människorättsförsvarare,

 med beaktande av uttalandet av den 12 mars 2019 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om domen mot den iranska människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh,

 med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

 med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Iran är part i,

 med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 17 december 2018 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Iran,

 med beaktande av EU:s nya strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, vars syfte är att sätta skyddet och övervakningen av de mänskliga rättigheterna i centrum för all EU-politik,

 med beaktande av FN:s samtliga principer om skydd av alla personer som på något sätt är frihetsberövade eller fängslade, antagna 1988,

 med beaktande av FN:s enhetliga minimiregler för behandling av fångar (”Nelson Mandela-reglerna”), antagna 2015,

 med beaktande av den iranske presidentens medborgarrättsstadga,

 med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. De senaste månaderna har iranska revolutionsdomstolar börjat ta betydligt hårdare tag mot fredliga motståndsaktioner där kvinnorättsförsvarare protesterar mot kravet att bära hijab, bland annat genom fängelsestraffens längd. Sedan 2018 har enligt FN minst 32 personer gripits och minst 10 fängslats för att ha protesterat mot hijabtvånget.

B. De iranska aktivisterna Mojgan Keshavarz, Monireh Arabshahi och Yasaman Aryani blev godtyckligt frihetsberövade i april 2019 efter att ha lagt upp en video på nätet där de visade sig utan huvudduk medan de fredligt protesterade mot Irans lagar om slöjtvång och samtidigt delade ut blommor i Teherans tunnelbana den 8 mars 2019, den internationella kvinnodagen. Iranskan Sahar Khodayari, som frihetsberövades för att hon försökt titta på en fotbollsmatch inne på en arena, brände sig själv till döds i protest sedan hon fått reda på att hon skulle få sex månaders fängelse för sina handlingar.

C. I augusti 2019 dömdes Mojgan Keshavarz, Yasaman Aryani, Monireh Arabshahi och Saba Kord-Afshari till fängelsestraff på 16–24 år. De nekades tillgång till advokat under förundersökningen, och deras juridiska ombud förbjöds enligt uppgift att företräda dem under rättegången. Deras domar är direkt kopplade till deras fredliga utövande av rätten till yttrande- och mötesfrihet till försvar för jämställdhet i Iran.

D. Den 27 augusti 2019 fällde en förstainstansrätt tre aktivister som engagerat sig för kvinnors arbetstagarrättigheter – Sepideh Gholian, Sanaz Allahyari och Asal Mohammadi – efter anklagelser om bland annat ”sammankomst och samverkan i syfte att begå handlingar mot den nationella säkerheten”. Den 24 och 31 augusti framkom det att Marzieh Amiri och Atefeh Rangriz, två försvarare av kvinnors arbetstagarrättigheter, som hade suttit frihetsberövade sedan sitt gripande vid en fredlig första maj-demonstration, hade dömts till 10,5 års fängelse och 148 piskrapp respektive 11,5 års fängelse och 74 piskrapp efter anklagelser om bland annat ”sammankomst och samverkan i syfte att begå handlingar mot den nationella säkerheten”, ”statsfientlig propaganda” och ”störande av allmän ordning”.

E. Iran har inte ratificerat konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som antogs 1979 av FN:s generalförsamling. Iran har en rad olika diskriminerande lagar, särskilt med avseende på rättsliga bestämmelser om personlig status.

F. Personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran fortsätter att gripas för att därefter under långa perioder sättas i isoleringscell och förhöras, förvägras ett korrekt rättsförfarande och en rättvis rättegång och dömas till långa fängelsestraff baserade på vaga eller ospecificerade anklagelser om ”nationell säkerhet” och ”spionage”, och det förs statsunderstödda förtalskampanjer mot de fängslade personerna. Iran erkänner inte dubbelt medborgarskap och inskränker därmed utländska ambassaders möjlighet att träffa sina medborgare med dubbelt medborgarskap som sitter frihetsberövade i landet.

G. För närvarande sitter minst sex personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran i iranskt fängelse, nämligen Nazanin Zaghari-Ratcliffe, Ahmadreza Djalali, Kamal Ahmady, Kamran Ghaderi, Massud Mossaheb och Morad Tahbaz.

H. Nazanin Zaghari-Ratcliffe, en brittisk-iransk medborgare anställd vid Thomson Reuters Foundation, har suttit olagligen fängslad i Iran sedan den 3 april 2016 efter att olagligen ha hållits i förvar i flera månader anklagad för spioneri och därefter ha nekats en fri och rättvis rättegång. Hon har vid upprepade tillfällen förvägrats läkarbehandling, vilket inverkat menligt på hennes fysiska och psykiska hälsa. Hon har på senare tid nekats möjlighet till internationella telefonsamtal och fått antalet anhörigbesök begränsat till endast ett i månaden.

I. Den iransk-brittiske socialantropologen Kameel Ahmady har hållits i förvar i Teheran sedan den 11 augusti 2019 utan att anklagelserna mot honom har avslöjats. Affärsmannen Morad Tahbaz, som har både iranskt, brittiskt och amerikanskt medborgarskap, frihetsberövades i januari 2018 tillsammans med minst nio miljöaktivister efter anklagelser om påstått spionage.

J. Den svenske forskaren och fysikern Ahmadreza Djalali, född i Iran, har suttit i fängelse i Evin sedan april 2016 och dömdes i oktober 2017 till döden efter anklagelser om spionage som byggde på en påstått framtvingad bekännelse.

K. Kamran Ghaderi, med iranskt och österrikiskt medborgarskap, var vd för ett österrikiskt it-företag när personal från underrättelseministeriet grep honom vid ankomsten till Teherans internationella flygplats den 2 januari 2016. Han dömdes till 10 års fängelse anklagad för ”spioneri för fiendestater”.

L. Den 11 mars 2019 dömdes 2012 års Sacharovpristagare, människorättsförsvararen och advokaten Nasrin Sotoudeh, i sin frånvaro till 38 års fängelse och 148 piskrapp, bland annat med anledning av sitt arbete till försvar för kvinnor som står åtalade för att ha protesterat mot hijabtvånget. I juni deltog över en miljon människor i en global kampanj där de krävde att Irans regering skulle frige Sotoudeh.

M. Atena Daemi och Golrock Ebrahimi Iraee dömdes i oktober 2016 till sex års fängelse. Straffet förlängdes med två år i september 2019 sedan de anklagats för att ha ”förolämpat den högste ledaren”. Denna dom ska enligt uppgift ha varit en vedergällning för kvinnorättsförsvarares protester i fängelse.

N. Det har kommit rapporter om åtskilliga fall av omänskliga och förnedrande fängelseförhållanden, särskilt i Evinfängelset, och bristande tillgång till läkarvård under frihetsberövande i Iran, i strid med FN:s enhetliga minimiregler för behandling av fångar.

O. Människorättsförsvarare, journalister, advokater och miljö-, fackförenings- och nätaktivister i Iran tvingas fortsatt utstå trakasserier, godtyckliga gripanden, kvarhållanden och åtal för sitt arbete.

P. Myndigheterna kriminaliserar alltjämt människorättsengagemang och använder artikel 48 i den iranska straffprocesslagen för att inskränka de frihetsberövades tillgång till juridisk rådgivning efter eget val och förvägra dem konsulärt bistånd. Det finns inga oberoende mekanismer för att säkerställa ansvarsutkrävande inom rättsväsendet.

Q. EU har vidtagit restriktiva åtgärder med anledning av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland frysning av tillgångar och viseringsförbud för personer och enheter som gjort sig skyldiga till grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, och ett förbud mot export till Iran av utrustning som kan användas för internt förtryck och utrustning för övervakning av telekommunikationer. Dessa åtgärder uppdateras regelbundet och kvarstår.

R. Iran fortsätter att frekvent tillämpa dödsstraffet. Narges Mohammadi, vinnare av Per Anger-priset, avtjänar för närvarande ett 16-årigt fängelsestraff för sin kampanj för ett avskaffande av dödsstraffet och sitt arbete med Nobelpristagaren Shirin Ebadi.

1. Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att ogiltigförklara alla dessa domar och att omedelbart och villkorslöst frige Mojgan Keshavarz, Yasaman Aryani, Monireh Arabshahi, Saba Kord-Afshari och Atena Daemi, kvinnorättsförsvarare som protesterat mot hijabtvånget. Parlamentet kräver även ett frigivande av Nasrin Sotoudeh, Narges Mohammadi, Sepideh Gholian, Sanaz Allahyari, Asal Mohammadi, Marzieh Amiri och Atefeh Rangriz, samt alla människorättsförsvarare som fängslats och dömts enbart för att ha utövat sin rätt till yttrande- och föreningsfrihet och sin rätt till fredliga sammankomster.

2. Europaparlamentet fördömer i skarpast tänkbara ordalag det pågående förtrycket av kvinnor som motsätter sig kravet att bära slöja och utövar sin rätt till yttrande- och föreningsfrihet och sin rätt till fredliga sammankomster. Parlamentet uppmanar Irans regering att respektera iranska kvinnors frihet att själva välja vilka kläder de ska bära.

3. Europaparlamentet framhåller att de iranska myndigheterna alltid måste se till att människorättsförsvarare, advokater och journalister kan bedriva sitt arbete utan hot, trakasserier och hinder och begär att det iranska rättsväsendet upphör med de ständiga trakasserierna. Parlamentet uppmanar med kraft det iranska rättsväsendet att upphöra med censur på nätet och att respektera alla människors universella mänskliga rättigheter, särskilt rätten att yttra sig fritt både på och utanför nätet.

4. Europaparlamentet hyllar och stöder de iranska försvarare av kvinnors mänskliga rättigheter som fortsätter att stå upp för de mänskliga rättigheterna trots alla svårigheter och personliga konsekvenser de drabbas av.

5. Europaparlamentet beklagar djupt de uteblivna framstegen i fallen med frihetsberövade personer i Iran som är medborgare i både ett EU-land och Iran. Parlamentet kräver ett omedelbart och villkorslöst frigivande av alla personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran som för närvarande sitter i iranska fängelser, däribland Nazanin Zaghari-Ratcliffe, Ahmadreza Djalali, Kamal Ahmady, Kamran Ghaderi, Massud Mossaheb och Morad Tahbaz, såvida de inte får en ny rättegång i överensstämmelse med internationella normer. Parlamentet fördömer det iranska rättsväsendets fortsatta praxis att efter en orättvis rättegång fängsla personer med medborgarskap i både ett EU‑land och Iran.

6. Europaparlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att utan vidare dröjsmål samarbeta med EU-ländernas ambassader i Teheran för att möjliggöra en heltäckande förteckning över personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran som för närvarande sitter i iranska fängelser och att noga följa varje enskilt fall, med tanke på att medborgarnas säkerhet och skyddet av deras grundläggande rättigheter är av yttersta vikt för EU.

7. Europaparlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att revidera de rättsliga bestämmelser som diskriminerar kvinnor, i synnerhet sådana som hänför sig till deras personliga status. Parlamentet gläds åt att det iranska parlamentet lagt fram ett lagförslag om skydd för kvinnor mot våld och framhåller behovet av en heltäckande lagstiftning som specifikt definierar och kriminaliserar alla former av könsrelaterat våld mot kvinnor.

8. Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att se till att kvinnor ges tillträde till alla idrottsarenor utan diskriminering och risk för förföljelse.

9. Europaparlamentet uppmanar åter de iranska myndigheterna att ändra artikel 48 i landets straffprocesslag för att se till att alla tilltalade har rätt att företrädas av en advokat efter eget val och rätt till en rättvis rättegång i överensstämmelse med Irans åtaganden enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

10. Europaparlamentet uppmanar det iranska parlamentet att ändra lagarna om brott mot den nationella säkerheten, som ofta används för att lagföra människorättsförsvarare, journalister, miljö- och fackföreningsaktivister och medlemmar av religiösa och etniska minoriteter och som strider mot den av Iran ratificerade internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

11. Europaparlamentet fördömer den fortsatta praxisen att avsiktligt neka fångar läkarvård. Parlamentet beklagar djupt den systematiska tortyren i iranska fängelser och manar till ett omedelbart stopp för alla former av tortyr och misshandel av fångar. Parlamentet fördömer praxisen att neka fångar möjlighet till telefonsamtal och anhörigbesök.

12. Europaparlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att garantera förbehållslös och fullständig tillämpning av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Iran har undertecknat. Parlamentet uppmanar även med kraft Iran att ansluta sig till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

13. Europaparlamentet noterar ändringarna i lagen om narkotikahandel, som borde innebära att antalet dödsstraff minskar.

14. Europaparlamentet fördömer skarpt tillämpningen av dödsstraffet, däribland även mot ungdomsbrottslingar. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att införa ett omedelbart moratorium som ett viktigt steg mot dess avskaffande.

15. Europaparlamentet uppmanar Iran att samarbeta med FN:s särskilde rapportör om människorättssituationen i Iran, bland annat genom att låta honom resa in i landet.

16. Europaparlamentet uppmuntrar stark samordning mellan EU-ambassader med ackreditering i Teheran. Parlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater med diplomatisk närvaro i Teheran att använda sig av de mekanismer som anges i EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare för att stödja och skydda dessa personer, särskilt kvinnorättsförsvarare och EU-medborgare med dubbelt medborgarskap, bland annat genom offentliga uttalanden, diplomatiska démarcher, övervakning av rättegångar och fängelsebesök.

17. Europaparlamentet uppmanar EU, däribland vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, att fortsätta att ta upp människorättsfrågor med de iranska myndigheterna i bilaterala och multilaterala forum och att utnyttja alla planerade kontakter med de iranska myndigheterna i detta syfte, särskilt inom ramen för den politiska högnivådialogen mellan EU och Iran.

18. Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att rapportera tillbaka om vilka åtgärder som vidtagits i fråga om parlamentets tidigare resolutioner om Iran.

19. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare samt Irans regering och parlament.

 

 

[1] Antagna texter, P8_TA(2019)0204.

[2] Antagna texter, P8_TA(2018)0525.

[3] Antagna texter, P8_TA(2018)0231.

[4] EUT C 215, 19.6.2018, s. 86.

[5] EUT C 408, 30.11.2017, s. 39.

[6] EUT C 349, 17.10.2017, s. 41.

[7] EUT C 153E, 31.5.2013, s. 157.

[8] EUT L 98, 9.4.2019, s. 1.

Senaste uppdatering: 19 september 2019Rättsligt meddelande