Förfarande : 2019/2929(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : RC-B9-0200/2019

Ingivna texter :

RC-B9-0200/2019

Debatter :

PV 28/11/2019 - 3.2
PV 28/11/2019 - 5.1
CRE 28/11/2019 - 3.2
CRE 28/11/2019 - 5.1

Omröstningar :

PV 28/11/2019 - 8.2

Antagna texter :

P9_TA(2019)0073

<Date>{27/11/2019}27.11.2019</Date>
<RepeatBlock-NoDocSe> <NoDocSe>B9‑0200/2019</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B9‑0202/2019</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B9‑0213/2019</NoDocSe></RepeatBlock-NoDocSe> } RC1
PDF 156kWORD 52k

<TitreType>GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreRecueil>i enlighet med artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Replacing>som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:</Replacing>

<TablingGroups>B9‑0200/2019 (PPE)

B9‑0202/2019 (ECR)

B9‑0213/2019 (Renew)</TablingGroups>


<Titre>om Kuba, fallet José Daniel Ferrer</Titre>

<DocRef>(2019/2929(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Michael Gahler, Leopoldo López Gil, Tomáš Zdechovský, Ivan Štefanec, Eva Maydell, Vladimír Bilčík, Magdalena Adamowicz, Michaela Šojdrová, Milan Zver, Isabel Wiseler‑Lima, Željana Zovko, Roberta Metsola, Lefteris Christoforou, Loucas Fourlas, Tomas Tobé, Seán Kelly, Romana Tomc, David McAllister, Stelios Kympouropoulos, Arba Kokalari, Tomasz Frankowski, Javier Zarzalejos, Sandra Kalniete, Stanislav Polčák, Loránt Vincze, Inese Vaidere, Jiří Pospíšil, Ioan‑Rareş Bogdan, Andrey Kovatchev, Krzysztof Hetman, Antonio López‑Istúriz White</Depute>

<Commission>{PPE}för PPE-gruppen</Commission>

<Depute>Dita Charanzová, Atidzhe Alieva‑Veli, Abir Al‑Sahlani, Petras Auštrevičius, Malik Azmani, Phil Bennion, Stéphane Bijoux, Gilles Boyer, Jane Brophy, Sylvie Brunet, Jordi Cañas, Olivier Chastel, Anna Júlia Donáth, Fredrick Federley, Barbara Ann Gibson, Klemen Grošelj, Christophe Grudler, Bernard Guetta, Antony Hook, Ivars Ijabs, Irena Joveva, Moritz Körner, Ondřej Kovařík, Ilhan Kyuchyuk, Nathalie Loiseau, Javier Nart, Jan‑Christoph Oetjen, Urmas Paet, María Soraya Rodríguez Ramos, Michal Šimečka, Susana Solís Pérez, Ramona Strugariu, Viktor Uspaskich, Hilde Vautmans, Marie‑Pierre Vedrenne</Depute>

<Commission>{Renew}för Renew-gruppen</Commission>

<Depute>Anna Fotyga, Karol Karski, Adam Bielan, Ryszard Czarnecki, Beata Kempa, Ruža Tomašić, Jan Zahradil, Hermann Tertsch, Tomasz Piotr Poręba</Depute>

<Commission>{ECR}för ECR-gruppen</Commission>

<Depute>Fabio Massimo Castaldo</Depute>

</RepeatBlock-By>


Europaparlamentets resolution om Kuba, fallet José Daniel Ferrer

(2019/2929(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kuba, särskilt resolutionerna av den 17 november 2004 om situationen i Kuba[1], 2 februari 2006 om EU:s ståndpunkt gentemot Kubas regering[2], 21 juni 2007 om Kuba[3], 11 mars 2010 om situationen för politiska fångar och samvetsfångar i Kuba[4] och 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan[5] samt resolutionen av den 15 november 2018 om människorättssituationen i Kuba[6],

 med beaktande av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och Kuba som undertecknades i december 2016 och som tillämpats provisoriskt sedan den 1 november 2017,

 med beaktande av det andra sammanträdet för det gemensamma rådet EU–Kuba i Havanna den 9 september 2019,

 med beaktande av den andra formella människorättsdialogen mellan EU och Kuba som hölls inom ramen för avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba den 3 oktober 2019 i Bryssel,

 med beaktande av den allmänna återkommande utvärdering som FN:s råd för mänskliga rättigheter gjorde av Kuba i maj 2018,

 med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och andra internationella fördrag och instrument på människorättsområdet,

 med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som antogs av FN:s generalförsamling den 10 december 1984 och som Kuba är part i,

 med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

 med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som Kuba har undertecknat,

 med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Den 1 oktober 2019 greps oppositionsledaren för Kubas patriotiska union (UNPACU), José Daniel Ferrer, helt godtyckligt utan att några anklagelser riktats mot honom, och nekades kontakt med omvärlden under minst 72 timmar.

B. De kubanska myndigheterna har fängslat, trakasserat och hotat honom i över tio år på grund av hans fredliga politiska aktivism. År 2018 hölls han i isoleringscell i tio dagar.

C. Ferrer smugglade den 2 november 2019 ut ett brev där han förklarade att han utsatts för tortyr och misshandel, att hans liv var i fara när han hölls frihetsberövad och att han hade förvägrats ordentlig medicinsk behandling. Enligt uppgifter som hans familj lämnade den 15 november 2019 sitter han i Aguadores-fängelset i Santiago de Cuba, där han placerats i en straffcell. Den 7 november 2019 träffade hans hustru honom i några minuter och bekräftade att hans hälsa var i ett kritiskt tillstånd eftersom han hade förlorat hälften av sin kroppsvikt, vilket också berodde på att han inlett en hungerstrejk.

D. Enligt flera icke-statliga organisationer är han endast en av ungefär 120 politiska fångar i Kuba. Många oberoende journalister, fredliga dissidenter och människorättsförsvarare, som till största delen tillhör den demokratiska oppositionen, förföljs, är godtyckligt frihetsberövade eller fängslade i Kuba, till exempel José Guía Piloto, Silverio Portal Contreras, Mitzael Díaz Paseiro, Orlando Zapata Tamayo, Eliecer Bandera Barrera, Edilberto Ronal Azuaga och Roberto de Jesús Quiñones Haces.

E. Den 28 oktober 2019 avled Armando Sosa Fortuny – den kubanska politiska fånge som suttit längst frihetsberövad och tillbringat 43 år i fängelse. De kubanska myndigheterna gick inte med på att frige honom trots hans allt sämre hälsa.

F. Enligt internationella människorättsnormer måste alla som grips eller frihetsberövas informeras om skälen till detta vid gripandet, och de måste föras till en domare utan dröjsmål.

G. Den kubanska regeringens agerande strider mot bestämmelserna i artikel 1.5 och artikel 22 i avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och Kuba, som undertecknades 2016 och i vilket den kubanska regeringen åtar sig att upprätthålla och förbättra de mänskliga rättigheterna.

H. Den 5 juli 2017 godkände Europaparlamentet avtalet om politisk dialog och samarbete. I sitt godkännande uttryckte parlamentet tydligt sin allvarliga oro över människorättssituationen i Kuba, och texten innehåller en upphävandeklausul som kan användas om människorättsbestämmelser skulle åsidosättas.

I. Människorättsdialogen mellan EU och Kuba inleddes 2015 under ledning av EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, och den femte samtalsrundan ägde rum den 9 oktober 2018. Den 3 oktober 2019 höll EU och Kuba sin andra formella människorättsdialog. Dialogen har ännu inte lett till några konkreta resultat, trots att Kuba omvaldes till FN:s råd för mänskliga rättigheter för perioden 2017–2019. All politisk dialog måste omfatta en direkt och intensiv dialog med civilsamhället och alla politiska aktörer inom oppositionen, utan begränsningar.

J. Vid tidpunkten för det andra mötet för det gemensamma rådet EU–Kuba den 9 september i Havanna greps över 100 aktivister utan anledning. EU har inte gjort några uttalanden om dessa åtgärder, och har även förblivit tyst avseende José Daniel Ferrer.

K. Europaparlamentet har delat ut Sacharovpriset för tankefrihet till kubanska aktivister vid tre tillfällen: Oswaldo Payá 2002, Damer i vitt 2005 och Guillermo Fariñas 2010. Sacharovpristagare och deras anhöriga trakasseras och hotas fortfarande regelbundet och hindras från att lämna landet och delta i internationella evenemang.

L. Mänskliga rättigheter, frihet och människors värdighet och intressen företräds och försvaras bäst i en demokrati.

1. Europaparlamentet fördömer det godtyckliga frihetsberövandet av José Daniel Ferrer, och uppmanar med kraft de kubanska myndigheterna att omedelbart frige honom. Parlamentet begär att han ska få tillgång till en försvarare han själv väljer, ha kontakt med sin familj och ha tillgång till all dokumentation som rör hans frihetsberövande och de påstådda grunderna för detta.

2. Europaparlamentet fördömer den tortyr och misshandel som Ferrer vittnar om i sitt brev. Parlamentet påminner om att de kubanska myndigheterna har en skyldighet att förhindra tortyr och misshandel samt att säkerställa en snabb och opartisk utredning. Parlamentet uppmanar med kraft de kubanska myndigheterna att ge Ferrer omedelbar tillgång till den medicinska vård han önskar, och att garantera att han erbjuds hälsosam mat och rent vatten.

3. Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över de fortsatta förföljelserna, trakasserierna och attackerna mot fredliga dissidenter, oberoende journalister, människorättsförsvarare och den politiska oppositionen i Kuba. Parlamentet begär att detta omedelbart stoppas och att man friger alla politiska fångar och alla personer som hålls godtyckligt frihetsberövade enbart för att de utövat sin yttrande- och mötesfrihet. Parlamentet efterlyser bättre garantier för rätten till en rättvis rättegång och rättsväsendets oberoende samt för att säkerställa att frihetsberövade personer har tillgång till en oberoende försvarare.

4. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna, Europeiska utrikestjänsten och dess delegation i Kuba att kraftfullt och offentligt fördöma det godtyckliga gripandet av Ferrer och ovannämnda personer, och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att försvara demokratin och de mänskliga rättigheterna.

5. Europaparlamentet beklagar att situationen för demokrati och mänskliga rättigheter inte har förbättrats, trots att avtalet om politisk dialog och samarbete antagits. Parlamentet begär ett fullgörande av de bindande skyldigheter som fastställs i avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba, och efterlyser tydliga riktmärken i detta avseende.

6. Europaparlamentet upprepar att avtalet om politisk dialog och samarbete innehåller en bestämmelse om hävande av avtalet som bör tillämpas om människorättsbestämmelserna inte följs. Parlamentet menar därför att Europeiska unionen noga måste följa och övervaka hur de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna i Kuba respekteras vid genomförandet av avtalet, och regelbundet rapportera om detta till parlamentet. Parlamentet anser att fängslandet och behandlingen av José Daniel Ferrer och andra politiska fångar utgör ett ”särskilt brådskande fall” i enlighet med artikel 85.3 b i avtalet, och uppmanar i detta sammanhang EU att kalla till ett brådskande möte.

7. Europaparlamentet begär att den kubanska regeringen genomför rättsliga reformer för att garantera press-, förenings- och demonstrationsfrihet, och inleder politiska reformer som möjliggör fria, rättvisa och demokratiska val som tar hänsyn till det kubanska folkets suveräna och fria vilja. Parlamentet uppmanar med kraft den kubanska regeringen att anpassa sin människorättspolitik till de internationella normer som fastställs i de stadgor, förklaringar och internationella instrument som Kuba har undertecknat, och låta det civila samhället och politiska aktörer inom oppositionen delta aktivt i det politiska och sociala livet, utan några begränsningar. Parlamentet uppmanar regeringen att tillåta oberoende inhemska och internationella människorättsövervakare att obehindrat få tillträde till Kuba för att bjuda in FN:s särskilda rapportörer avseende främjande och skydd av rätten till frihet att delta i fredliga sammankomster, yttrandefrihet och situationen för människorättsförsvarare.

8. Europaparlamentet påminner om att Kuba tillämpar ett moratorium för dödsstraff sedan 2003. Parlamentet uppmanar de kubanska myndigheterna att avskaffa dödsstraffet för alla brott, och önskar en översyn av alla dödsdomar för att säkerställa att rättegångarna i dessa fall följer internationella normer.

9. Europaparlamentet uppmanar de kubanska myndigheterna att garantera mediefrihet och yttrandefrihet, bland annat genom att upphäva dekret 349 som begränsar den konstnärliga yttrandefriheten, och att upphöra med trakasserier och fängslanden av oberoende journalister. Parlamentet uppmanar Kubas regering att upphöra med sin censur på nätet och att sluta att blockera internetsidor och hindra tillgång till information.

10. Europaparlamentet beklagar det faktum att flera europeiska och kubanska civilsamhällesorganisationer nekats möjlighet att delta i civilsamhällesdialogen inom den bredare människorättsdialog inom ramen för avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba som ägde rum den 2 oktober 2019, eftersom den kubanska regeringen vägrat att godkänna dem. Parlamentet önskar dessutom att en institutionaliserad, formell, öppen och offentlig dialog med ett verkligt oberoende civilt samhälle ska inrättas mellan EU och Kuba, liknande dem som finns med andra länder som EU har samarbetsavtal med.

11. Europaparlamentet uppmanar den nya vice ordföranden/höga representanten att erkänna att det finns en politisk opposition gentemot den kubanska regeringen och att stödja denna oppositions medverkan i den politiska dialogen mellan EU och Kuba. Parlamentet uppmanar därför alla företrädare för EU:s medlemsstater att vid sina besök ta upp människorättsfrågor med de kubanska myndigheterna och att träffa Sacharovpristagarna när de reser till Kuba, för att säkerställa att EU:s människorättspolitik tillämpas på samma sätt internt och externt, och stärka det oberoende civilsamhällets delaktighet.

12. Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att aktivt stödja grupper i det civila samhället och enskilda personer som försvarar mänskliga rättigheter i Kuba, bland annat genom att anordna besök i fängelser, övervaka rättegångar och göra offentliga uttalanden. Parlamentet uppmanar den nya vice ordföranden/höga representanten att rapportera till Europaparlamentet om de åtgärder som EU:s delegation hittills vidtagit.

13. Europaparlamentet uppmanar den nya vice ordföranden/höga representanten att begära att de kubanska myndigheterna, efter flera års passivitet, ska inleda reformer som leder till en demokratisk omvandling av landet i enlighet med avtalet om politisk dialog och samarbete. Parlamentet påpekar att den rådande situationen i Kuba undergräver de principer om mänskliga rättigheter och demokrati som avtalet grundas på.

14. Europaparlamentet beklagar djupt det faktum att de kubanska myndigheterna vägrar att låta parlamentet, dess delegationer och vissa politiska grupper besöka Kuba, trots att parlamentet gett sitt samtycke till avtalet om politisk dialog och samarbete. Myndigheterna uppmanas att omedelbart tillåta inresa i landet.

15. Europaparlamentet fördömer den kubanska regeringens interventionsattityd och begär att den upphör med all verksamhet som innebär inblandning i olika latinamerikanska länder.

16. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Kubas regering och nationalförsamling, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt Celac‑medlemsstaternas regeringar.

[1] EUT C 201 E, 18.8.2005, s. 83.

[2] EUT C 288 E, 24.11.2006, s. 81.

[3] EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 377.

[4] EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 82.

[5] EUT C 334, 19.9.2018, s. 99.

[6] Antagna texter, P8_TA(2018)0460.

Senaste uppdatering: 27 november 2019Rättsligt meddelande