Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2014/2728(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B8-0007/2014

Debatter :

PV 17/07/2014 - 8.2

Omröstningar :

PV 17/07/2014 - 10.2

Antagna texter :

P8_TA(2014)0007

Antagna texter
PDF 138kWORD 54k
Torsdagen den 17 juli 2014 - Strasbourg Slutlig utgåva
Yttrande- och mötesfrihet i Egypten
P8_TA(2014)0007RC-B8-0007/2014

Europaparlamentets resolution av den 17 juli 2014 om yttrandefrihet och föreningsfrihet i Egypten (2014/2728(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten, särskilt resolutionen av den 6 februari 2014 om situationen i Egypten(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2013 om press- och mediefrihet i världen(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken: På väg mot en förstärkning av partnerskapet. Europaparlamentets ståndpunkt om 2012 års rapporter(4),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för yttrandefrihet både online och offline av den 12 maj 2014,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för försvarare av de mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton om Egypten och framför allt hennes kommentarer efter rådets (utrikes frågor) möte den 23 juni 2014 om de domar som avkunnats mot journalister vid al Jazeera och dödsdomarna mot över 180 personer i Minya,

–  med beaktande av det preliminära uttalandet av den 29 maj 2014 från EU:s valobservationsuppdrag vid presidentvalet i Egypten,

–  med beaktande av förklaringen av den 29 maj 2014 från ledaren för Europaparlamentets delegation till EU:s valobservationsuppdrag vid presidentvalet i Egypten,

–  med beaktande av uttalandena av den 23 juni 2014 från FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, om fängelsedomarna mot ett flertal journalister samt om att dödsdomarna mot ett flertal medlemmar av och anhängare till Muslimska brödraskapet bekräftats,

–  med beaktande av 2001 års associeringsavtal mellan EU och Egypten, vilket trädde i kraft 2004 och förstärktes av handlingsplanen från 2007, och av kommissionens framstegsrapport om genomförandet av planen den 20 mars 2013,

–  med beaktande av Egyptens konstitution som antogs genom folkomröstning den 14-15 januari 2014, framför allt artiklarna 65, 70, 73, 75 och 155 i den,

–  med beaktande av Egyptens lag 107 av den 24 november 2013 om rätten till offentliga sammankomster, processioner och fredliga demonstrationer,

–  med beaktande av FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Egypten har anslutit sig till,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Yttrandefriheten och mötesfriheten är ofrånkomliga stöttepelare i ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle. Press- och mediefriheten är livsviktiga för demokrati och ett öppet samhälle. Egyptens konstitution som antogs 2014 stadfäster de grundläggande friheterna, bland dem yttrandefrihet och mötesfrihet.

B.  Fortfarande är det mycket vanligt i Egypten med kränkningar av de grundläggande friheterna och mänskliga rättigheterna, också i form av våld, uppvigling, hatfulla uttalanden, skrämseltaktik och censur som riktar sig mot politiska meningsmotståndare, fredliga protestdeltagare, journalister, bloggare, fackföreningsfolk, aktivister inom det civila samhället och minoriteter. Detta sker i regi av de statliga myndigheterna, säkerhetsstyrkorna och säkerhetstjänsterna och andra grupper. Förenings-, mötes- och yttrandefriheten har alltsedan juli 2014 ingett särskilda farhågor. I den rapport om friheten i världen som 2014 offentliggjordes av Freedom House klassas Egypten såsom ”icke fritt”.

C.  Egyptens regering har gång på gång och i allt större utsträckning angripit pressfriheten, mediefriheten och de digitala friheterna. Journalister och nyhetsorgan, sociala medier och internet har utsatts för angrepp eller censur. Medierna i Egypten är extremt polariserade, i grupper för eller mot Mursi och detta ökar polariseringen av det egyptiska samhället. Enligt organisationen Reportrar utan gränser har minst 65 journalister gripits och 17 är fortfarande frihetsberövade. Minst sex journalister har dödats i Egypten sedan juli 2013.

D.  Den 23 juni 2014 avkunnades fängelsedomar på mellan sju och tio år mot 20 egyptiska och utländska journalister, nämligen australiern Peter Greste, kanadensaren-egyptiern Mohamed Fahmy och egyptiern Baher Mohamed, samt mot den nederländska medborgaren Rena Netjes, vilken dömdes i sin frånvaro. Anklagelserna löd på att de ”förfalskat nyheter” och tillhört eller bistått en terroristgrupp. Journalister berövas friheten och stämplas som brottslingar eller ”terrorister” bara för att de sköter sitt arbete och Rena Netjes anklagades på falska grunder för att arbeta för al Jazeera.

E.  Enligt talrika vittnesmål förekom det olika slags regelstridigheter och fall av bristande kompetens under rättegången. Rättegången övervarades av internationella observatörer, bland annat från vissa EU-staters ambassader. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, har tagit avstånd från dessa rättegångar och sagt att de var fulla med formfel och brott mot internationell humanitär rätt. Egyptens president Abdul Fattah al-Sisi erkände nyligen att de domar som avkunnats haft negativa konsekvenser och sade att han önskade att de åtalade hade utvisats omedelbart efter att de arresterats, i stället för att ställas inför rätta. Dessa domar kan överklagas, men förfarandena kan då ta flera månader i anspråk.

F.  Tusentals protestdeltagare och samvetsfångar har suttit frihetsberövade i Egypten sedan landets armé övertog makten i juli 2013. Alltsedan al-Sisi valdes till president i maj 2014 har allt fler arresterats och godtyckligen berövats sin frihet. Den 11 juni 2014 dömdes Alaa Abdul Fattah, en framträdande aktivist som spelade en ledande roll i revolutionen 2011 samt några andra till 15 års fängelse. De anklagades för att ha brutit mot lag 107 från 2013 om rätten till offentliga möten, processioner och fredliga demonstrationer (lagen om protester). Andra framträdande aktivister, bland annat Mohamed Adel, Ahmed Douma, Mahienour El-Massry och Ahmed Maher samt ledande försvarare av kvinnors rättigheter, såsom Yara Sallam och Sana Seif, är fortfarande frihetsberövade. Den 28 april 2014 avkunnade Kairos domstol för brådskande ärenden en dom om att ungdomsrörelsen 6 april skulle förbjudas.

G.  Från statstjänstemannahåll har det erkänts att myndigheterna sedan januari 2014 berövat 16 000 personer, bland dem 1 000 protestdeltagare, deras frihet och att många av dessa gripits för att de utövat sina rättigheter till mötes-, förenings- och yttrandefrihet eller för att de påståtts vara medlemmar av Muslimska brödraskapet. Hundratals studenter har också arresterats under protesterna och sammandrabbningarna.

H.  Uppskattningsvis 1 400 protestdeltagare har sedan juli 2013 dödats till följd av säkerhetsstyrkornas överdrivna och godtyckliga bruk av maktmedel. Inte en enda säkerhetstjänsteman har under det gångna året ställts till ansvar för sådant eller för andra övergrepp mot protestdeltagare. Den utredningskommission som tillsattes i december 2013 anses allmänt ha misslyckats hittills med att grundligt, trovärdigt och opartiskt utreda de våldsamma händelserna sedan juli 2013.

I.  Artikel 65 i Egyptens konstitution garanterar tanke- och yttrandefriheten, tillsammans med att var och en ska ha rätt att uttrycka sin åsikt muntligen, i skriftlig eller bildlig framställning eller med hjälp av vilket annat sätt till uttryck och offentliggörande som helst. I sitt preliminära uttalande framhöll EU:s valobservationsuppdrag vid presidentvalet i Egypten i maj 2014 att den nya konstitutionen visserligen etablerat en långtgående förteckning över grundläggande rättigheter, men att dessa rättigheter inte respekterades på det sätt som konstitutionens principer förutsatt och att man överlag kunde se en stämning av begränsad yttrandefrihet i landet, så att journalisterna bedrev självcensur.

J.  Artikel 65 i Egyptens konstitution garanterar alla medborgare rätten att, utan att då bära vapen, ordna offentliga möten, marscher, demonstrationer och fredliga protester av alla slag. Det enda som krävs är att en anmälan i laga ordning görs. Rätten till fredliga och privata sammankomster garanteras, utan att det behövs någon förhandsanmälan och säkerhetsstyrkorna får inte närvara vid, övervaka eller avlyssna sådana möten. I november 2013 antogs lag 107 om rätten till offentliga sammankomster, processioner och fredliga demonstrationer (protestlagen) och med den följde begränsningar för offentliga sammankomster och demonstrationer, tillsammans med att säkerhetsstyrkorna fick rätt att göra överdrivet bruk av maktmedel mot protestdeltagarna. Detta innebär ett allvarligt hot mot mötesfriheten

K.  Fredliga protester har skingrats och många som protesterat har gripits och häktats med stöd av denna lag under de senaste veckorna. Den 21 juni 2014 skingrade polisen en fredlig marsch i Heliopolis där det krävdes att protestlagen skulle upphävas och att de som frihetsberövats med stöd av denna lag skulle släppas. Polisen arresterade över 50 personer samma dag i samband med detta, Över 20 av de arresterade är fortfarande frihetsberövade och avvaktar rättegång.

L.  Artikel 65 i Egyptens konstitution garanterar alla medborgare rätten att bilda icke-statliga föreningar och stiftelser på demokratisk grundval. Organisationer inom det civila samhället i Egypten har på senaste tiden uttryckt sin djupa oro över det senaste förslaget till lag om icke-statliga organisationer, eftersom det skulle ställa medborgargrupper under fullständig övervakning och tvinga dem att underordna sig organ inom säkerhetstjänsten och förvaltningen och dessutom göra det möjligt att döma försvarare av de mänskliga rättigheterna till straff.

M.  I september 2013 förbjöds Muslimska brödraskapet av Egyptens interimsmyndigheter. Dess ledare sattes i fängelse, dess tillgångar beslagtogs, dess medier tystades ner och medlemskap i brödraskapet gjordes till en straffbar handling. Den 21 juni 2014 bekräftade en egyptisk domstol dödsdomarna mot 183 medlemmar av och anhängare till Muslimska brödraskapet, vilka dömts vid en tidigare massrättegång. Dessa domar är de senaste i en lång rad av åtal och rättsliga förfaranden som varit fulla av formfel och brutit mot internationell rätt.

N.  Den senaste tidens rättspraxis får det att framstå som högst tvivelaktigt att landet har ett oberoende rättsväsen och att det kan garantera att skyldiga ställs till svars. Framför allt de domar som medfört dödsstraff urholkar utsikterna till stabilitet på lång sikt i Egypten.

O.  Enligt artikel 155 i Egyptens konstitution får presidenten utfärda en benådning eller mildra ett straff efter samråd med landets regering.

P.  Rättsstaten, de grundläggande friheterna och mänskliga rättigheterna samt social rättvisa och en högre levnadsstandard för medborgarna är centrala inslag i övergången till ett öppet, fritt, demokratiskt och välmående egyptiskt samhälle. Oberoende fackföreningar och civilsamhällesorganisationer har en avgörande roll i denna process, och fria medier är en central samhällsfaktor i alla demokratier. De egyptiska kvinnorna befinner sig i en särskilt utsatt situation under den aktuella politiska och samhälleliga övergångsperioden i landet.

Q.  I överensstämmelse med den reviderade europeiska grannskapspolitiken, och framför allt med principen om ”mer för mer”, bör nivån och omfattningen av EU:s engagemang i Egypten vara baserad på incitament, och därmed beroende av landets framsteg med att fullgöra sina åtaganden, i fråga om demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och jämställdhet.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt och kräver ett omedelbart slut på alla handlingar i form av våld, uppvigling, hatfulla uttalanden, skrämseltaktik eller censur som riktar sig mot politiska meningsmotståndare, protestdeltagare, journalister, bloggare, fackföreningsfolk, aktivister för kvinnors rättigheter, aktivister inom det civila samhället och minoriteter och förövas i regi av de statliga myndigheterna, säkerhetsstyrkorna och säkerhetstjänsterna och andra grupper i Egypten. Parlamentet erinrar Egyptens regering om dess ansvar för att garantera säkerheten för alla medborgare oavsett deras politiska åskådning, tillhörighet eller bekännelse och garantera att mötes-, förenings- yttrande- och pressfriheten kan utövas i landet utan godtyckliga begränsningar och censur. Parlamentet uppmanar Egyptens myndigheter att gå in för dialog och icke-våld samt för en inkluderande styrning.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro över en rad domar på senaste tiden i Egypten, bland annat de långvariga fängelsestraff som tre al Jazeera journalister och elva andra åtalade vilkas rättegång skedde i deras frånvaro dömts till den 23 juni 2014, samt över att dödsdomarna mot 183 personer bekräftats.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin bestörtning över de allt hårdare tillslagen och fysiska angreppen mot både medierna och det civila samhället i Egypten, eftersom de hindrar deras förmåga att fritt bedriva sin verksamhet. Parlamentet fördömer trakasserierna mot samt gripandena och lagföringen av nationella och internationella journalister och aktörer inom det civila samhället, bland dem också bloggare, bara för att de skött sitt arbete. Parlamentet kräver än en gång att sådana fall där säkerhetsstyrkor och statliga myndigheter gjort överdrivet bruk av maktmedel eller verkställt godtyckliga gripanden ska utredas snabbt, oberoende, seriöst och opartiskt och att de skyldiga ska ställas till svars.

4.  Europaparlamentet beklagar att medierna och internet censureras och att tillträdet till vissa bloggar och sociala nät är begränsat. Parlamentet beklagar de trakasserier som ett antal tidningar och audiovisuella medier utsätts för.

5.  Europaparlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst släppa alla som frihetsberövats, fällts inför domstol och/eller dömts för att de gjort fredligt bruk av yttrande- och föreningsfriheten, liksom också alla försvarare av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar Egyptens rättsväsen att se till att alla rättegångsförfaranden i landet uppfyller kraven på en oberoende och opartisk rättegång och att se till att de åtalades rättigheter respekteras. Parlamentet uppmanar Egyptens myndigheter att beordra oberoende och opartiska undersökningar av samtliga fall av påstådd misshandel och se till att de frihetsberövade får all den läkarvård de kan behöva.

6.  Europaparlamentet betonar att Egyptens lag mot terrorismen också använts för att åstadkomma fällande domar i ett antal rättegångar. Parlamentet uppmanar med kraft presidenten att omedelbart ingripa, bland annat med stöd av sin konstitutionella benådningsrätt, för att se till att inga dödsdomar verkställs och att ingen kan hållas frihetsberövad i Egypten med stöd av utslag från en rättegång som inte uppfyller de ovannämnda kraven. Parlamentet uppmanar myndigheterna att omedelbart införa ett officiellt moratorium på avrättningar såsom ett första steg på väg mot dödsstraffets avskaffande.

7.  Europaparlamentet uppmanar Egyptens berörda myndigheter att upphäva eller ändra lagen om protester och att se över det nya förslaget till lag om icke-statliga organisationer vilket framlagts av ministeriet för social solidaritet, varvid översynen bör ske i enlighet med artiklarna 65, 73 och 75 i Egyptens konstitution, internationella normer och landets internationella förpliktelser, och dessutom se till att all nuvarande och framtida lagstiftning i landet följer konstitutionen och dessa normer och förpliktelser.

8.  Europaparlamentet erinrar om att Egyptens nyligen antagna konstitution banade väg för att det byggdes ett land där frihet och demokrati respekteras och där rättigheter och rättvisa ingår i livsstilen. Parlamentet erinrar Egyptens regering om att yttrandefrihet, pressfrihet och digital frihet, liksom också rätten att delta i fredliga demonstrationer, är grundläggande rättigheter i en demokrati, såsom det erkänns i Egyptens konstitution.

9.  Europaparlamentet erinrar Egyptens behöriga myndigheter om deras skyldigheter enligt nationell och internationell rätt och uppmanar president al-Sisi och Egyptens regering att prioritera skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna och se till att de som bryter mot de mänskliga rättigheterna ställs till svars.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Egyptens behöriga myndigheter att lägga om kurs och vidta konkreta åtgärder för att den nya konstitutionens föreskrifter om grundläggande rättigheter och friheter, bland dem yttrandefrihet och mötesfrihet, genomförs fullt ut och på det sättet visa att de respekterar de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, varvid inledningsvis alla samvetsfångar omedelbart och villkorslöst bör friges.

11.  Europaparlamentet betonar att maktfördelningsläran är viktig som en grundläggande demokratisk princip, samt att rättsväsendet inte får användas som ett medel för politisk förföljelse och politiskt undertryckande, samt föreslår en reform av lagen om rättsvårdande myndigheter för att tillförsäkra en verklig maktfördelning som skulle leda till en oberoende och opartisk rättsskipning.

12.  Europaparlamentet uppmuntrar företrädare för EU:s delegation och medlemsstaternas ambassader i Kairo att närvara vid politiskt känsliga rättegångar mot egyptiska och utländska journalister, bloggare, fackföreningsmänniskor och aktivister från det civila samhället.

13.  Europaparlamentet beklagar att trots den nya lagen om sexuella trakasserier så har våldet mot kvinnor förvärrats, framför allt på allmänna platser, med flera tiotals fall av våldtäkt och sexuellt våld i samband med protester. Parlamentet uppmanar med kraft de egyptiska myndigheterna att sluta upp med att använda lagen om ”sedlighetssårande beteende” till att kriminalisera homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt-personer) för att de uttrycker sin sexuella läggning och utövar sin rätt till yttrandefrihet och att frige alla hbt-personer som gripits och satts i fängelse med stöd av denna lag. Parlamentet uppmanar med kraft Egyptens regeríng att anta nationella strategier för bekämpning av våld mot kvinnor och hbt-personer och avskaffa alla former av diskriminering, tillförsäkra effektivt samråd med och medverkan både av grupper som försvarar kvinnors och hbt-personers rättigheter och av andra organisationer i det civila samhället under hela den tid processen pågår.

14.  Europaparlamentet bekräftar än en gång att pressens och mediernas frihet är livsviktiga för en demokrati och ett öppet samhälle och att de bör finnas med bland tyngdpunkterna för EU:s åtgärder med avseende på Egypten, såsom en del av en bredare, konsekvent EU-strategi som bör inrikta sig på att förbättra egyptiernas rättigheter, friheter och möjligheter i samband med att EU utvecklar sina förbindelser med Egypten.

15.  Europaparlamentet uttrycker än en gång sin starka solidaritet med Egyptens folk under den problematiska övergångsfas som deras land nu genomgår. Parlamentet vill att medlemsstaterna ska ha en gemensam strategi med avseende på Egypten och uppmanar åter med kraft rådet, vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att i sina bilaterala förbindelser med Egypten och i sitt ekonomiska stöd till landet beakta såväl villkorsprincipen (”mer för mer”) som de allvarliga ekonomiska utmaningar som Egypten står inför och med kraft arbeta utgående från villkorsprincipen. Parlamentet vill se tydliga och gemensamt överenskomna riktmärken för detta. Parlamentet bekräftar åter sitt åtagande om att bistå det egyptiska folket i processen på väg mot demokratiska och ekonomiska reformer.

16.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/den höga representanten att klarlägga vilka särskilda åtgärder som vidtagits som svar på rådets (utrikes frågor) beslut att se över EU:s bistånd till Egypten. Parlamentet begär framför allt en klarläggning av läget i fråga om: (i) det planerade programmet för en reform av rättsväsendet, (ii) EU:s program för budgetstöd, (iii) programmet för förbättringar av handeln och på det inhemska planet. och (iv) Egyptens deltagande i EU:s regionala program såsom Euromed Police och Euromeds rättssamarbete.

17.  Europaparlamentet efterlyser ett EU-omfattande förbud mot export till Egypten av teknik som kan användas för intrång och övervakning och således till att spionera på medborgarna och utsätta dem för undertryckande åtgärder, varvid förbudet skulle följa modellen från Wassenaar-arrangemanget om export av säkerhetsutrustning eller militärt bistånd som skulle kunna användas för att undertrycka fredliga protester.

18.  Europaparlamentet vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant att uppbåda EU:s stöd till att det nästa gång FN:s råd för de mänskliga rättigheterna sammanträder utfärdas en resolution om Egypten, bland annat med initiativ till en internationell undersökning av fall där protestdeltagare dödats, liksom av påståenden om att säkerhetsstyrkorna under det gångna året gjort sig skyldiga till tortyr och misshandel.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar samt Arabrepubliken Egyptens president och hans interimsregering.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0100.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0470.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0274.
(4) Antagna texter, P7_TA(2013)0446.

Rättsligt meddelande