Index 
Antagna texter
Torsdagen den 17 juli 2014 - StrasbourgSlutlig utgåva
Sudan: fallet med Meriam Yahia Ibrahim
 Yttrande- och mötesfrihet i Egypten
 Nigeria: attacker nyligen från Boko Haram
 Situationen i Ukraina
 Ungdomssysselsättning
 Situationen i Irak
 Upptrappningen av våldet mellan Israel och Palestina
 Aggressionsbrott

Sudan: fallet med Meriam Yahia Ibrahim
PDF 122kWORD 42k
Europaparlamentets resolution av den 17 juli 2014 om Sudan: fallet med Meriam Yahia Ibrahim (2014/2727(RSP))
P8_TA(2014)0006RC-B8-0010/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 10 juni 2014 från kommissionens ordförande, Europeiska rådets ordförande och Europaparlamentets talman, tillsammans med deltagarna i högnivåmötet med religiösa ledare samma datum,

–  med beaktande av uttalandet av den 15 maj 2014 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om dödsdomen för apostasi i Sudan,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och FN:s förklaring om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering grundad på religion eller övertygelse,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av den Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av den andra översynen av Cotonouavtalet 2010,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om religions- och trosfrihet från 2013,

–  med beaktande av det första protokollet, om afrikanska kvinnors rättigheter, till den Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter,

–  med beaktande av Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av barnets rättigheter,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Meriam Yahia Ibrahim har en etiopisk kristen mamma och en sudanesisk muslimsk pappa, och hon uppfostrades som kristen. I slutet av 2013 anmäldes hon av sin pappas släktingar till myndigheterna för att ha gift sig med en kristen man, och hon anklagades för äktenskapsbrott. Anklagelsen om apostasi lades till i december 2013.

B.  Dom avkunnades i första instans den 12 maj 2014, och Meriam Ibrahim – gravid i åttonde månaden – dömdes till hundra piskrapp för äktenskapsbrott och till döden genom hängning för apostasi. Hon fick tre dagar på sig att avsäga sig sin kristna tro. Meriam Ibrahim dömdes enligt de islamiska sharialagar som har varit i kraft i Sudan sedan 1983 och enligt vilka det är olagligt med omvändelse under dödshot. Den 15 maj 2014 bekräftades domen eftersom Meriam Ibrahim valde att inte omvända sig till islam.

C.  Den 27 maj 2014 födde Meriam Ibrahim en flicka, Maya, i fängelset. Enligt uppgift bar Meriam Ibrahim fotbojor under förlossningen, vilket innebar allvarliga hälsorisker för både mor och barn. Detta innebar en grov kränkning av kvinnors och barns rättigheter.

D.  Den 5 maj 2014 togs hennes ärende efter överklagande upp i högre instans.

E.  Meriam Ibrahim släpptes från kvinnofängelset Omdurman den 23 juni 2014 efter det att högre instans hade funnit henne oskyldig på båda anklagelsepunkterna. Hon greps igen på Khartoums flygplats när familjen skulle resa till USA, anklagad för att försöka lämna landet med falska resehandlingar som hade utfärdats av Sydsudans ambassad i Khartoum.

F.  Meriam Ibrahim släpptes igen den 26 juni 2014 och tog sin tillflykt till USA:s ambassad med sin familj. Förhandlingar pågår för att hon ska få lämna Sudan där hon mottagit dödshot från extremistiska muslimer.

G.  Tanke-, religions- och trosfriheten är en universell mänsklig rättighet som måste skyddas överallt och för alla. Sudan har ratificerat relevanta konventioner från FN och Afrikanska unionen och har därigenom en internationell skyldighet att försvara och främja religions- och trosfriheten, vilken bland annat inkluderar rätten att anta, byta eller lämna sin religion som man själv vill.

H.  Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, som Sudan har ratificerat, inkluderar rätten till liv och förbud mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling, men dödsstraff, piskning, stympning och andra kroppsliga bestraffningar tillämpas fortfarande i Sudan för flera brott.

I.  Myndigheterna i Sudan utfärdar oproportionerligt många domar mot kvinnor och flickor för vagt definierade brott på grund av privata och personliga beslut som över huvud taget inte borde vara straffbelagda. Kvinnor döms i oproportionerlig omfattning till grymma straff, som piskrapp, vilket kränker deras mänskliga rättighet till värdighet, privatliv och jämlikhet.

J.  Sudan har anslutit sig till Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter och i artikel 27 i denna stadga garanteras att alla människor har rätt att utöva sin religion.

K.  Republiken Sudan är bunden av människorättsklausulen i Cotonouavtalet(1) och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter(2).

L.  President Omar al‑Bashir gjorde ett uttalande om nationell dialog i januari 2014, men trots det är Meriam Ibrahims frihetsberövande och omänskliga behandling symtomatiskt för de sudanesiska myndigheternas oroväckande hårda tag mot minoritetsgrupper, människorättsaktivister, protesterande studenter, journalister, politiska meningsmotståndare och rättighetsorganisationer, särskilda sådana som arbetar för kvinnors och ungdomars rättigheter.

1.  Europaparlamentet fördömer det omotiverade frihetsberövandet av Meriam Ibrahim. Parlamentet uppmanar Sudans regering att upphäva all lagstiftning som diskriminerar på grundval av kön eller religion och att skydda minoritetsgruppernas religiösa identitet.

2.  Europaparlamentet betonar att det är förnedrande och omänskligt för en gravid kvinna att föda fasthållen i kedjor. Parlamentet uppmanar Sudans myndigheter att se till att alla frihetsberövade gravida och födande kvinnor får korrekt och säker mödra- och barnavård.

3.  Europaparlamentet bekräftar att religions-, samvets- eller trosfrihet är en universell mänsklig rättighet som måste skyddas överallt och för alla. Parlamentet fördömer kraftfullt alla former av våld och trakasserier som hindrar rätten att ha eller inte ha eller anta en religion, som man själv vill, inklusive hot, fysiskt tvång eller straffpåföljder för att tvinga troende eller icke-troende att avsäga sig sin religion eller omvända sig. Parlamentet påpekar att äktenskapsbrott och apostasi är handlingar som inte bör betraktas som brott över huvud taget.

4.  Europaparlamentet påpekar att Sudan har ratificerat relevanta konventioner från FN och Afrikanska unionen och att landet därigenom har en internationell skyldighet att försvara och främja religions- och trosfriheten, vilken bland annat inkluderar rätten att anta, byta eller lämna sin religion som man själv vill.

5.  Europaparlamentet uppmanar den sudanesiska regeringen att – i linje med de allmänna mänskliga rättigheterna – upphäva alla rättsliga bestämmelser som straffbelägger eller diskriminerar enskilda som lämnar eller ändrar sin religion eller trosuppfattning eller som förmår andra att ändra religion eller trosuppfattning, särskilt då fall av apostasi, heterodoxi eller konvertering är belagda med dödstraff.

6.  Europaparlamentet betonar att sådana lagar inte är förenliga med Sudans interimskonstitution från 2005, den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet uppmanar Sudan att ratificera det andra frivilliga protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som syftar till att avskaffa dödsstraffet(3).

7.  Europaparlamentet uppmanar Sudan att utfärda ett omedelbart moratorium för alla avrättningar, i syfte att så småningom avskaffa dödsstraffet och alla former av kroppsstraff.

8.  Europaparlamentet konstaterar med oro de fortsatta och frekventa kränkningarna av kvinnors rättigheter i Sudan, särskilt artikel 152 i Sudans brottslagstiftning. Parlamentet uppmanar Sudans myndigheter att omgående underteckna och ratificera konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

9.  Europaparlamentet konstaterar med oro att allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna sällan bestraffas i Sudan, vilket är ett omfattande och allvarligt problem. Ett exempel är Darfurkonflikten, där myndigheterna inte har väckt något åtal för flertalet begångna brott, även sexuella våldsbrott. Parlamentet uppmanar Sudans regering att utreda och väcka åtal mot de personer som begått brott mot de mänskliga rättigheterna, t.ex. dödande, tortyr och misshandel av fängslade, samt våldtäkt och andra sexualbrott.

10.  Europaparlamentet upprepar sin starka övertygelse om att religion och tro inte får blandas ihop med staten, vilken innebär avvisande av alla former av religiös inblandning i statens angelägenheter samt icke-diskriminering på grundval av religion eller tro.

11.  Europaparlamentet uppmanar Sudans regering att ansluta sig till det första protokollet, angående kvinnors rättigheter i Afrika, till den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter samt till protokollet om Afrikanska unionens domstol, vilka båda antogs i Maputo i Moçambique den 11 juli 2003.

12.  Europaparlamentet uppmanar Sudans regering att med stöd av det internationella samfundet genomföra brådskande rättsliga reformer för att skydda de grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna, garantera skydd av de mänskliga rättigheterna för varje enskild person och särskilt ta itu med diskriminering av kvinnor, minoritetsgrupper och missgynnade grupper.

13.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för insatserna för att finna en lösning på situationen i Sudan som förhandlas fram med alla parter, och för civilsamhällets och oppositionspartiernas insatser för att främja fredsprocessen.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU att ta en ledande roll i ansträngningarna för att anta en kraftfull resolution om Sudan vid nästa möte med människorättsrådet i september 2014, som tar upp de allvarliga och omfattande kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt i landet.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, Sudans regering, Afrikanska unionen, FN:s generalsekreterare, medordförandena för den gemensamma parlamentariska församlingen AVS-EU och Panafrikanska parlamentet.

(1) Partnerskapsavtal mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000.
(2) FN:s generalförsamlings resolution 2200A (XXI) av den 16 december 1966.
(3) FN:s generalförsamlings resolution 44/128 av den 15 december 1989.


Yttrande- och mötesfrihet i Egypten
PDF 138kWORD 54k
Europaparlamentets resolution av den 17 juli 2014 om yttrandefrihet och föreningsfrihet i Egypten (2014/2728(RSP))
P8_TA(2014)0007RC-B8-0007/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten, särskilt resolutionen av den 6 februari 2014 om situationen i Egypten(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2013 om press- och mediefrihet i världen(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken: På väg mot en förstärkning av partnerskapet. Europaparlamentets ståndpunkt om 2012 års rapporter(4),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för yttrandefrihet både online och offline av den 12 maj 2014,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för försvarare av de mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton om Egypten och framför allt hennes kommentarer efter rådets (utrikes frågor) möte den 23 juni 2014 om de domar som avkunnats mot journalister vid al Jazeera och dödsdomarna mot över 180 personer i Minya,

–  med beaktande av det preliminära uttalandet av den 29 maj 2014 från EU:s valobservationsuppdrag vid presidentvalet i Egypten,

–  med beaktande av förklaringen av den 29 maj 2014 från ledaren för Europaparlamentets delegation till EU:s valobservationsuppdrag vid presidentvalet i Egypten,

–  med beaktande av uttalandena av den 23 juni 2014 från FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, om fängelsedomarna mot ett flertal journalister samt om att dödsdomarna mot ett flertal medlemmar av och anhängare till Muslimska brödraskapet bekräftats,

–  med beaktande av 2001 års associeringsavtal mellan EU och Egypten, vilket trädde i kraft 2004 och förstärktes av handlingsplanen från 2007, och av kommissionens framstegsrapport om genomförandet av planen den 20 mars 2013,

–  med beaktande av Egyptens konstitution som antogs genom folkomröstning den 14-15 januari 2014, framför allt artiklarna 65, 70, 73, 75 och 155 i den,

–  med beaktande av Egyptens lag 107 av den 24 november 2013 om rätten till offentliga sammankomster, processioner och fredliga demonstrationer,

–  med beaktande av FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Egypten har anslutit sig till,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Yttrandefriheten och mötesfriheten är ofrånkomliga stöttepelare i ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle. Press- och mediefriheten är livsviktiga för demokrati och ett öppet samhälle. Egyptens konstitution som antogs 2014 stadfäster de grundläggande friheterna, bland dem yttrandefrihet och mötesfrihet.

B.  Fortfarande är det mycket vanligt i Egypten med kränkningar av de grundläggande friheterna och mänskliga rättigheterna, också i form av våld, uppvigling, hatfulla uttalanden, skrämseltaktik och censur som riktar sig mot politiska meningsmotståndare, fredliga protestdeltagare, journalister, bloggare, fackföreningsfolk, aktivister inom det civila samhället och minoriteter. Detta sker i regi av de statliga myndigheterna, säkerhetsstyrkorna och säkerhetstjänsterna och andra grupper. Förenings-, mötes- och yttrandefriheten har alltsedan juli 2014 ingett särskilda farhågor. I den rapport om friheten i världen som 2014 offentliggjordes av Freedom House klassas Egypten såsom ”icke fritt”.

C.  Egyptens regering har gång på gång och i allt större utsträckning angripit pressfriheten, mediefriheten och de digitala friheterna. Journalister och nyhetsorgan, sociala medier och internet har utsatts för angrepp eller censur. Medierna i Egypten är extremt polariserade, i grupper för eller mot Mursi och detta ökar polariseringen av det egyptiska samhället. Enligt organisationen Reportrar utan gränser har minst 65 journalister gripits och 17 är fortfarande frihetsberövade. Minst sex journalister har dödats i Egypten sedan juli 2013.

D.  Den 23 juni 2014 avkunnades fängelsedomar på mellan sju och tio år mot 20 egyptiska och utländska journalister, nämligen australiern Peter Greste, kanadensaren-egyptiern Mohamed Fahmy och egyptiern Baher Mohamed, samt mot den nederländska medborgaren Rena Netjes, vilken dömdes i sin frånvaro. Anklagelserna löd på att de ”förfalskat nyheter” och tillhört eller bistått en terroristgrupp. Journalister berövas friheten och stämplas som brottslingar eller ”terrorister” bara för att de sköter sitt arbete och Rena Netjes anklagades på falska grunder för att arbeta för al Jazeera.

E.  Enligt talrika vittnesmål förekom det olika slags regelstridigheter och fall av bristande kompetens under rättegången. Rättegången övervarades av internationella observatörer, bland annat från vissa EU-staters ambassader. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, har tagit avstånd från dessa rättegångar och sagt att de var fulla med formfel och brott mot internationell humanitär rätt. Egyptens president Abdul Fattah al-Sisi erkände nyligen att de domar som avkunnats haft negativa konsekvenser och sade att han önskade att de åtalade hade utvisats omedelbart efter att de arresterats, i stället för att ställas inför rätta. Dessa domar kan överklagas, men förfarandena kan då ta flera månader i anspråk.

F.  Tusentals protestdeltagare och samvetsfångar har suttit frihetsberövade i Egypten sedan landets armé övertog makten i juli 2013. Alltsedan al-Sisi valdes till president i maj 2014 har allt fler arresterats och godtyckligen berövats sin frihet. Den 11 juni 2014 dömdes Alaa Abdul Fattah, en framträdande aktivist som spelade en ledande roll i revolutionen 2011 samt några andra till 15 års fängelse. De anklagades för att ha brutit mot lag 107 från 2013 om rätten till offentliga möten, processioner och fredliga demonstrationer (lagen om protester). Andra framträdande aktivister, bland annat Mohamed Adel, Ahmed Douma, Mahienour El-Massry och Ahmed Maher samt ledande försvarare av kvinnors rättigheter, såsom Yara Sallam och Sana Seif, är fortfarande frihetsberövade. Den 28 april 2014 avkunnade Kairos domstol för brådskande ärenden en dom om att ungdomsrörelsen 6 april skulle förbjudas.

G.  Från statstjänstemannahåll har det erkänts att myndigheterna sedan januari 2014 berövat 16 000 personer, bland dem 1 000 protestdeltagare, deras frihet och att många av dessa gripits för att de utövat sina rättigheter till mötes-, förenings- och yttrandefrihet eller för att de påståtts vara medlemmar av Muslimska brödraskapet. Hundratals studenter har också arresterats under protesterna och sammandrabbningarna.

H.  Uppskattningsvis 1 400 protestdeltagare har sedan juli 2013 dödats till följd av säkerhetsstyrkornas överdrivna och godtyckliga bruk av maktmedel. Inte en enda säkerhetstjänsteman har under det gångna året ställts till ansvar för sådant eller för andra övergrepp mot protestdeltagare. Den utredningskommission som tillsattes i december 2013 anses allmänt ha misslyckats hittills med att grundligt, trovärdigt och opartiskt utreda de våldsamma händelserna sedan juli 2013.

I.  Artikel 65 i Egyptens konstitution garanterar tanke- och yttrandefriheten, tillsammans med att var och en ska ha rätt att uttrycka sin åsikt muntligen, i skriftlig eller bildlig framställning eller med hjälp av vilket annat sätt till uttryck och offentliggörande som helst. I sitt preliminära uttalande framhöll EU:s valobservationsuppdrag vid presidentvalet i Egypten i maj 2014 att den nya konstitutionen visserligen etablerat en långtgående förteckning över grundläggande rättigheter, men att dessa rättigheter inte respekterades på det sätt som konstitutionens principer förutsatt och att man överlag kunde se en stämning av begränsad yttrandefrihet i landet, så att journalisterna bedrev självcensur.

J.  Artikel 65 i Egyptens konstitution garanterar alla medborgare rätten att, utan att då bära vapen, ordna offentliga möten, marscher, demonstrationer och fredliga protester av alla slag. Det enda som krävs är att en anmälan i laga ordning görs. Rätten till fredliga och privata sammankomster garanteras, utan att det behövs någon förhandsanmälan och säkerhetsstyrkorna får inte närvara vid, övervaka eller avlyssna sådana möten. I november 2013 antogs lag 107 om rätten till offentliga sammankomster, processioner och fredliga demonstrationer (protestlagen) och med den följde begränsningar för offentliga sammankomster och demonstrationer, tillsammans med att säkerhetsstyrkorna fick rätt att göra överdrivet bruk av maktmedel mot protestdeltagarna. Detta innebär ett allvarligt hot mot mötesfriheten

K.  Fredliga protester har skingrats och många som protesterat har gripits och häktats med stöd av denna lag under de senaste veckorna. Den 21 juni 2014 skingrade polisen en fredlig marsch i Heliopolis där det krävdes att protestlagen skulle upphävas och att de som frihetsberövats med stöd av denna lag skulle släppas. Polisen arresterade över 50 personer samma dag i samband med detta, Över 20 av de arresterade är fortfarande frihetsberövade och avvaktar rättegång.

L.  Artikel 65 i Egyptens konstitution garanterar alla medborgare rätten att bilda icke-statliga föreningar och stiftelser på demokratisk grundval. Organisationer inom det civila samhället i Egypten har på senaste tiden uttryckt sin djupa oro över det senaste förslaget till lag om icke-statliga organisationer, eftersom det skulle ställa medborgargrupper under fullständig övervakning och tvinga dem att underordna sig organ inom säkerhetstjänsten och förvaltningen och dessutom göra det möjligt att döma försvarare av de mänskliga rättigheterna till straff.

M.  I september 2013 förbjöds Muslimska brödraskapet av Egyptens interimsmyndigheter. Dess ledare sattes i fängelse, dess tillgångar beslagtogs, dess medier tystades ner och medlemskap i brödraskapet gjordes till en straffbar handling. Den 21 juni 2014 bekräftade en egyptisk domstol dödsdomarna mot 183 medlemmar av och anhängare till Muslimska brödraskapet, vilka dömts vid en tidigare massrättegång. Dessa domar är de senaste i en lång rad av åtal och rättsliga förfaranden som varit fulla av formfel och brutit mot internationell rätt.

N.  Den senaste tidens rättspraxis får det att framstå som högst tvivelaktigt att landet har ett oberoende rättsväsen och att det kan garantera att skyldiga ställs till svars. Framför allt de domar som medfört dödsstraff urholkar utsikterna till stabilitet på lång sikt i Egypten.

O.  Enligt artikel 155 i Egyptens konstitution får presidenten utfärda en benådning eller mildra ett straff efter samråd med landets regering.

P.  Rättsstaten, de grundläggande friheterna och mänskliga rättigheterna samt social rättvisa och en högre levnadsstandard för medborgarna är centrala inslag i övergången till ett öppet, fritt, demokratiskt och välmående egyptiskt samhälle. Oberoende fackföreningar och civilsamhällesorganisationer har en avgörande roll i denna process, och fria medier är en central samhällsfaktor i alla demokratier. De egyptiska kvinnorna befinner sig i en särskilt utsatt situation under den aktuella politiska och samhälleliga övergångsperioden i landet.

Q.  I överensstämmelse med den reviderade europeiska grannskapspolitiken, och framför allt med principen om ”mer för mer”, bör nivån och omfattningen av EU:s engagemang i Egypten vara baserad på incitament, och därmed beroende av landets framsteg med att fullgöra sina åtaganden, i fråga om demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och jämställdhet.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt och kräver ett omedelbart slut på alla handlingar i form av våld, uppvigling, hatfulla uttalanden, skrämseltaktik eller censur som riktar sig mot politiska meningsmotståndare, protestdeltagare, journalister, bloggare, fackföreningsfolk, aktivister för kvinnors rättigheter, aktivister inom det civila samhället och minoriteter och förövas i regi av de statliga myndigheterna, säkerhetsstyrkorna och säkerhetstjänsterna och andra grupper i Egypten. Parlamentet erinrar Egyptens regering om dess ansvar för att garantera säkerheten för alla medborgare oavsett deras politiska åskådning, tillhörighet eller bekännelse och garantera att mötes-, förenings- yttrande- och pressfriheten kan utövas i landet utan godtyckliga begränsningar och censur. Parlamentet uppmanar Egyptens myndigheter att gå in för dialog och icke-våld samt för en inkluderande styrning.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro över en rad domar på senaste tiden i Egypten, bland annat de långvariga fängelsestraff som tre al Jazeera journalister och elva andra åtalade vilkas rättegång skedde i deras frånvaro dömts till den 23 juni 2014, samt över att dödsdomarna mot 183 personer bekräftats.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin bestörtning över de allt hårdare tillslagen och fysiska angreppen mot både medierna och det civila samhället i Egypten, eftersom de hindrar deras förmåga att fritt bedriva sin verksamhet. Parlamentet fördömer trakasserierna mot samt gripandena och lagföringen av nationella och internationella journalister och aktörer inom det civila samhället, bland dem också bloggare, bara för att de skött sitt arbete. Parlamentet kräver än en gång att sådana fall där säkerhetsstyrkor och statliga myndigheter gjort överdrivet bruk av maktmedel eller verkställt godtyckliga gripanden ska utredas snabbt, oberoende, seriöst och opartiskt och att de skyldiga ska ställas till svars.

4.  Europaparlamentet beklagar att medierna och internet censureras och att tillträdet till vissa bloggar och sociala nät är begränsat. Parlamentet beklagar de trakasserier som ett antal tidningar och audiovisuella medier utsätts för.

5.  Europaparlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst släppa alla som frihetsberövats, fällts inför domstol och/eller dömts för att de gjort fredligt bruk av yttrande- och föreningsfriheten, liksom också alla försvarare av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar Egyptens rättsväsen att se till att alla rättegångsförfaranden i landet uppfyller kraven på en oberoende och opartisk rättegång och att se till att de åtalades rättigheter respekteras. Parlamentet uppmanar Egyptens myndigheter att beordra oberoende och opartiska undersökningar av samtliga fall av påstådd misshandel och se till att de frihetsberövade får all den läkarvård de kan behöva.

6.  Europaparlamentet betonar att Egyptens lag mot terrorismen också använts för att åstadkomma fällande domar i ett antal rättegångar. Parlamentet uppmanar med kraft presidenten att omedelbart ingripa, bland annat med stöd av sin konstitutionella benådningsrätt, för att se till att inga dödsdomar verkställs och att ingen kan hållas frihetsberövad i Egypten med stöd av utslag från en rättegång som inte uppfyller de ovannämnda kraven. Parlamentet uppmanar myndigheterna att omedelbart införa ett officiellt moratorium på avrättningar såsom ett första steg på väg mot dödsstraffets avskaffande.

7.  Europaparlamentet uppmanar Egyptens berörda myndigheter att upphäva eller ändra lagen om protester och att se över det nya förslaget till lag om icke-statliga organisationer vilket framlagts av ministeriet för social solidaritet, varvid översynen bör ske i enlighet med artiklarna 65, 73 och 75 i Egyptens konstitution, internationella normer och landets internationella förpliktelser, och dessutom se till att all nuvarande och framtida lagstiftning i landet följer konstitutionen och dessa normer och förpliktelser.

8.  Europaparlamentet erinrar om att Egyptens nyligen antagna konstitution banade väg för att det byggdes ett land där frihet och demokrati respekteras och där rättigheter och rättvisa ingår i livsstilen. Parlamentet erinrar Egyptens regering om att yttrandefrihet, pressfrihet och digital frihet, liksom också rätten att delta i fredliga demonstrationer, är grundläggande rättigheter i en demokrati, såsom det erkänns i Egyptens konstitution.

9.  Europaparlamentet erinrar Egyptens behöriga myndigheter om deras skyldigheter enligt nationell och internationell rätt och uppmanar president al-Sisi och Egyptens regering att prioritera skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna och se till att de som bryter mot de mänskliga rättigheterna ställs till svars.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Egyptens behöriga myndigheter att lägga om kurs och vidta konkreta åtgärder för att den nya konstitutionens föreskrifter om grundläggande rättigheter och friheter, bland dem yttrandefrihet och mötesfrihet, genomförs fullt ut och på det sättet visa att de respekterar de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, varvid inledningsvis alla samvetsfångar omedelbart och villkorslöst bör friges.

11.  Europaparlamentet betonar att maktfördelningsläran är viktig som en grundläggande demokratisk princip, samt att rättsväsendet inte får användas som ett medel för politisk förföljelse och politiskt undertryckande, samt föreslår en reform av lagen om rättsvårdande myndigheter för att tillförsäkra en verklig maktfördelning som skulle leda till en oberoende och opartisk rättsskipning.

12.  Europaparlamentet uppmuntrar företrädare för EU:s delegation och medlemsstaternas ambassader i Kairo att närvara vid politiskt känsliga rättegångar mot egyptiska och utländska journalister, bloggare, fackföreningsmänniskor och aktivister från det civila samhället.

13.  Europaparlamentet beklagar att trots den nya lagen om sexuella trakasserier så har våldet mot kvinnor förvärrats, framför allt på allmänna platser, med flera tiotals fall av våldtäkt och sexuellt våld i samband med protester. Parlamentet uppmanar med kraft de egyptiska myndigheterna att sluta upp med att använda lagen om ”sedlighetssårande beteende” till att kriminalisera homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt-personer) för att de uttrycker sin sexuella läggning och utövar sin rätt till yttrandefrihet och att frige alla hbt-personer som gripits och satts i fängelse med stöd av denna lag. Parlamentet uppmanar med kraft Egyptens regeríng att anta nationella strategier för bekämpning av våld mot kvinnor och hbt-personer och avskaffa alla former av diskriminering, tillförsäkra effektivt samråd med och medverkan både av grupper som försvarar kvinnors och hbt-personers rättigheter och av andra organisationer i det civila samhället under hela den tid processen pågår.

14.  Europaparlamentet bekräftar än en gång att pressens och mediernas frihet är livsviktiga för en demokrati och ett öppet samhälle och att de bör finnas med bland tyngdpunkterna för EU:s åtgärder med avseende på Egypten, såsom en del av en bredare, konsekvent EU-strategi som bör inrikta sig på att förbättra egyptiernas rättigheter, friheter och möjligheter i samband med att EU utvecklar sina förbindelser med Egypten.

15.  Europaparlamentet uttrycker än en gång sin starka solidaritet med Egyptens folk under den problematiska övergångsfas som deras land nu genomgår. Parlamentet vill att medlemsstaterna ska ha en gemensam strategi med avseende på Egypten och uppmanar åter med kraft rådet, vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att i sina bilaterala förbindelser med Egypten och i sitt ekonomiska stöd till landet beakta såväl villkorsprincipen (”mer för mer”) som de allvarliga ekonomiska utmaningar som Egypten står inför och med kraft arbeta utgående från villkorsprincipen. Parlamentet vill se tydliga och gemensamt överenskomna riktmärken för detta. Parlamentet bekräftar åter sitt åtagande om att bistå det egyptiska folket i processen på väg mot demokratiska och ekonomiska reformer.

16.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/den höga representanten att klarlägga vilka särskilda åtgärder som vidtagits som svar på rådets (utrikes frågor) beslut att se över EU:s bistånd till Egypten. Parlamentet begär framför allt en klarläggning av läget i fråga om: (i) det planerade programmet för en reform av rättsväsendet, (ii) EU:s program för budgetstöd, (iii) programmet för förbättringar av handeln och på det inhemska planet. och (iv) Egyptens deltagande i EU:s regionala program såsom Euromed Police och Euromeds rättssamarbete.

17.  Europaparlamentet efterlyser ett EU-omfattande förbud mot export till Egypten av teknik som kan användas för intrång och övervakning och således till att spionera på medborgarna och utsätta dem för undertryckande åtgärder, varvid förbudet skulle följa modellen från Wassenaar-arrangemanget om export av säkerhetsutrustning eller militärt bistånd som skulle kunna användas för att undertrycka fredliga protester.

18.  Europaparlamentet vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant att uppbåda EU:s stöd till att det nästa gång FN:s råd för de mänskliga rättigheterna sammanträder utfärdas en resolution om Egypten, bland annat med initiativ till en internationell undersökning av fall där protestdeltagare dödats, liksom av påståenden om att säkerhetsstyrkorna under det gångna året gjort sig skyldiga till tortyr och misshandel.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar samt Arabrepubliken Egyptens president och hans interimsregering.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0100.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0470.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0274.
(4) Antagna texter, P7_TA(2013)0446.


Nigeria: attacker nyligen från Boko Haram
PDF 214kWORD 45k
Europaparlamentets resolution av den 17 juli 2014 om Nigeria – attacker som nyligen utförts av Boko Haram (2014/2729(RSP))
P8_TA(2014)0008RC-B8-0016/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nigeria, däribland resolutionerna av den 4 juli 2013(1) och den 15 mars 2012(2),

–  med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton om Nigeria, däribland uttalandena av den 26 juni 2014 och den 15 april 2014,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2014 om bortföranden i Nigeria,

–  med beaktande av uttalandet av den 26 juni 2014 från Europeiska utrikestjänstens talesperson,

–  med beaktande av rådets beslut att föra upp Boko Haram på EU:s förteckning över terroristorganisationer, vilket trädde i kraft den 29 maj 2014,

–  med beaktande av uttalandet från talespersonen för FN:s generalsekreterare av den 30 juni 2014,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport om barn och väpnade konflikter (CAAC) som publicerades den 1 juli 2014,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares bidrag av den 17 juni 2014 till en paneldebatt som anordnades med anledning av den internationella dagen för Afrikas barn,

–  med beaktande av rapporten om Internationella brottmålsdomstolens preliminära utredningar 2013,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, ratificerad av Nigeria den 29 oktober 1993,

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor från 1979,

–  med beaktande av FN:s förklaring från 1981 om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering på grund av religion och tro,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från 1981, ratificerad av Nigeria den 22 juni 1983,

–  med beaktande av den andra översynen av Cotonouavtalet 2007–2013, ratificerad av Nigeria den 27 september 2010,

–  med beaktande av Nigerias författning, i synnerhet bestämmelserna om skydd för religionsfriheten i kapitel IV – Rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Boko Haram utgör ett allt större hot mot stabiliteten i Nigeria, Västafrika och Sahelregionen. Det våld som denna extremistiska islamistiska jihadorganisation ligger bakom har förorsakat många tusen dödsfall under de senaste tio åren. Måltavla för denna organisation är urskillningslöst kristna, moderata muslimer, statligt anställda och institutioner och i egentligen vem som helst som inte delar deras dogmatiska och extrema uppfattningar.

B.  Under natten mellan den 14 och 15 april 2014 kidnappades 276 kvinnliga studenter av Boko Haram från den statliga gymnasieskolan i staden Chibok i delstaten Borno. Mer än 200 elever saknas fortfarande. Det finns uppgifter om att nigerianska säkerhetsstyrkor inte reagerade på en förhandsvarning. Ytterligare kidnappningar av skolbarn har ägt rum sedan attacken i Chibok.

C.  Det finns allvarliga hot om sexuellt våld, slaveri och tvångsäktenskap mot de kidnappade flickorna.

D.  Dessa bortföranden möttes med starka reaktioner från det civila samhället i Nigeria och runt om i världen med krav om att den nigerianska regeringen vidtar effektiva åtgärder för att ”hämta hem våra flickor", säkerställa skydd av skolbarn och ta itu med Boko Harams framfart.

E.  Det finns alarmerande rapporter, bland annat från Europeiska utrikestjänsten och statliga källor, om urskillningslöst våld som del av regeringens svar, bland annat från den nigerianska saminsatsstyrkan av militära och polisiära enheter som inrättades i maj 2013 för att bekämpa Boko Haram.

F.  Under de senaste månaderna har Boko Harams attacker ökat dramatiskt i antal och de blir allt våldsammare, med över 4 000 dödsoffer hittills i år till följd av attacker på kyrkor, skolor, marknader och byar samt på säkerhetsinrättningar. Boko Haram utvidgar för närvarande området för sina attacker så att det omfattar hela den norra halvan av Nigeria liksom angränsande områden i grannländerna.

G.  Boko Haram hålls ansvarig för minst 18 attacker på civila i norra Nigeria under de senaste två veckorna. Detta kan kopplas till ökade politiska spänningar inför det planerade valet 2015.

H.  Boko Harams attacker och regeringens svar har utlöst en flyktingkris med mer än 10 000 personer som söker skydd utomlands, huvudsakligen i Niger och Kamerun, och med många fler internflyktingar, enligt FN:s flyktingkommissariat UNHCR. Detta sätter ytterligare press på de knappa lokala livsmedels- och vattenresurserna, särskilt i Niger, som självt kämpar med osäker livsmedelsförsörjning efter många år av torka.

I.  Den humanitära situationen för en stor del av befolkningen förblir kritisk, med 70 procent av befolkningen som lever på mindre än 1,25 dollar per dag.

J.  Yttrandefriheten och pressfriheten sätts på spel genom hot om arresteringar, skrämsel, våld och till och med död för dem som rapporterar om de nigerianska myndigheterna på ett kritiskt sätt. Boko Haram har upprepade gånger hotat att attackera medieföretag som har rapporterat negativt om gruppen.

K.  Till följd av undantagstillståndet som gällt sedan den 14 maj 2013 i delstaterna Borno, Yobe och Adamawa har stora delar av dessa stater blivit oåtkomliga för hjälporganisationer, journalister och reportrar. Regeringen har stängt ned mobiltelefontjänster i flera områden i syfte att förhindra kommunikation mellan militanta aktörer.

L.  EU och dess medlemsstater har vid upprepade tillfällen erbjudit sitt stöd till Nigeria i dess fortlöpande ansträngningar att skydda sina medborgare och bekämpa terrorism i alla dess former liksom att sätta stopp för straffriheten för dem som utövar sexuellt våld.

M.  Den 28 maj 2014 satte EU upp Boko Haram och dess ledare Abubakar Shakau på sin förteckning över terroristorganisationer, efter FN:s beslut om att betrakta Boko Haram som en terroristorganisation, och följde därmed andra internationella partners exempel.

N.  FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, har varnat för att Boko Harams attacker kan utgöra brott mot mänskligheten. Internationella brottmålsdomstolens preliminära utredning har bekräftat denna varning, och drar slutsatsen att det finns rimliga skäl att anta att Boko Haram begår brott mot mänskligheten och krigsförbrytelse.

1.  Europaparlamentet fördömer starkt den fortsatta vågen av väpnade attacker och bombdåd, självmordsbombningar, kidnappningar och andra våldshandlingar utförda av terroristsekten Boko Haram mot civila mål, regeringsmål och militära mål i norra Nigeria, men också i Abuja och Lagos. Parlamentet kräver att skolflickorna från Chibok omedelbart och villkorslöst friges.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin djupaste sympati med offrens familjer och stöder den nigerianska regeringens ansträngningar att få ett slut på våldet och ställa de ansvariga inför rätta.

3.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias regering och myndigheter att arbeta tillsammans för att se till att flickorna kommer hem oskadda, att förbättra öppenheten kring räddningsinsatserna och att tillhandahålla lämplig infomation samt medicinskt och psykologiskt stöd till de bortförda flickornas familjer så att det rådande klimatet av misstänksamhet kan upphöra.

4.  Europaparlamentet är extremt bekymrat över Boko Harams aktiva och riktade attacker mot kvinnor och barn som en del av dess blodiga gerillakampanj och fördömer det flagranta brottet mot de grundläggande rättigheterna som Boko Haram gör sig skyldigt till när de förbjuder unga flickor och pojkar att gå i skolan.

5.  Europaparlamentet anser att övervaknings- och rapporteringsmekanismen om allvarliga brott mot barns rättigheter i väpnade konfliktsituationer bör aktiveras i Nigeria och att Unicef bör öka sin kapacitet i området, i enlighet med sitt uppdrag.

6.  Europaparlamentet är dessutom djupt oroat över rapporterna om tvångskonverteringar till islam och införandet av sharialagar som en del av gruppens uttalade mål för att skapa ett islamiskt kalifat i norra Nigeria.

7.  Europaparlamentet uppmanar den nigerianska regeringen och dess styrkor att visa återhållsamhet i bekämpandet av upprorsvåld och se till att varje åtgärd för att hantera sådant våld sker i enlighet med den nigerianska regeringens åtaganden enligt internationell lag. Parlamentet ber de nigerianska myndigheterna att granska rapporter om urskillningslöst och oproportionellt våld begånget av regeringsstyrkor, däribland nedbränning av hem och avrättandet av misstänkta från Boko Haram, men även av medborgare utan uppenbar koppling till organisationen, samt att ställa förövarna bakom dessa brott inför rätta.

8.  Europaparlamentet uppmanar den nigerianska regeringen att bekämpa inte bara Boko Haram-upproret utan även dess underliggande orsaker, däribland underutvecklingen, den utbredda korruptionen, förskingringen av oljepengar, radikaliseringen och bristen på framtidsutsikter, och ber medlemsstaterna att bistå Nigeria att ta itu med dessa frågor.

9.  Europaparlamentet uppmanar därutöver de nigerianska myndigheterna att överbrygga den ekonomiska klyftan mellan norra och södra delarna av landet, bland annat genom att tillhandahålla bättre utbildning och hälso- och sjukvårdstjänster i norr, samt att garantera en rättvis fördelning av vinsterna från oljerikedomarna genom statsbudgeten för att åstadkomma en ordentlig regional utveckling.

10.  Europaparlamentet betonar särskilt vikten av ett oberoende, opartiskt och tillgängligt rättssystem för att få slut på straffriheten och öka respekten för rättsstatsprincipen och folkets grundläggande rättigheter. Parlamentet efterlyser således åtgärder för att effektivisera Nigerias rättssystem och göra det mer oberoende som ett sätt att effektivt använda straffrätten för att bekämpa terrorism.

11.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias regering att erkänna och respektera press- och mediefriheten och att låta journalister och reportrar få tillträde till fronten, eftersom pressen och medierna kan spela en viktig roll för att stärka ansvarsutkrävandet och dokumentera kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

12.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning om att avskaffa förbudslagen mot samkönade äktenskap, tillsammans med avsnitten 214, 215 och 217 i Nigerias strafflag, som skulle utsätta HTB-personer – såväl nigerianska medborgare som utlänningar – för allvarlig risk för våld och arrestering.

13.  Europaparlamentet är oroat över människohandelns och vapen- och knarksmugglingens ökning i regionen och dess kopplingar till islamisk terrorism. Parlamentet noterar även de kopplingar som råder inom denna olagliga verksamhet mellan de militanta grupperna Boko Haram, AQIM och Al-Shabab. Parlamentet uppmanar den nigerianska regeringen att arbeta med Ecowas regeringar, andra regeringar och internationella organ för att utrota denna handel som en del av sina insatser för att bekämpa spridningen av internationell terrorism och dess finansieringskällor.

14.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck Europeiska utrikestjänsten, rådet och kommissionen att samarbeta med FN och andra internationella partner för att strypa finansieringen till och begränsa rörelsefriheten för Boko Haram, inte minst för dess ledarskikt.

15.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, kommissionen, EU:s medlemsstater och internationella partner att fortsätta att samarbeta med Nigeria, bl.a. i fallet med skolflickorna i Chibok, både bilateralt och genom regionala strukturer och FN-strukturer, i hjälpinsatser, utbildning av säkerhetsstyrkor och utbyte av underrättelseuppgifter.

16.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att snabbt avsluta landsstrategin 2014–2020 för Nigeria och att inkludera bistånd och stöd för att komma tillrätta med de underliggande orsakerna till Boko Harams uppgång.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Nigerias federala regering, Afrikanska unionens institutioner, FN:s generalsekreterare, FN:s generalförsamling, ordförandena i Gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen och det panafrikanska parlamentet.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0335.
(2) EUT C 251 E, 31.8.2013, s. 97.


Situationen i Ukraina
PDF 133kWORD 57k
Europaparlamentets resolution av den 17 juli 2014 om Ukraina (2014/2717(RSP))
P8_TA(2014)0009RC-B8-0025/2014

The European Parliament,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om den europeiska grannskapspolitiken, om det östliga partnerskapet och om Ukraina, särskilt resolutionen av 17 april 2014 om Rysslands påtryckningar på länder i det östliga partnerskapet, särskilt destabiliseringen av östra Ukraina(1),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från G7-ländernas ledare vid toppmötet i Haag den 24 mars 2014,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 17 mars, 14 april, 12 maj och 23 juni 2014,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 20 mars och 27 juni 2014,

–  med beaktande av slutrapporten om nyvalet till presidentposten i Ukraina från OSSE/ODIHR:s internationella valobservatörsuppdrag,

–  med beaktande av undertecknandet av de slutliga delarna av associeringsavtalet mellan EU och Ukraina och det djupgående och omfattandet frihandelsavtalet den 27 juni 2014,

–  med beaktande av rapporterna om människorättssituationen i Ukraina av den 15 maj och 15 juni 2014 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av uttalandet av den 1 april 2014 från samordningsrådet Nato–Ukraina,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Ukraina står fortfarande inför allvarliga säkerhetsmässiga, politiska och socioekonomiska utmaningar. Konflikten i östra Ukraina utgör ett allvarligt hinder för landets utveckling och välstånd.

B.  Den ryska ockupationen och annekteringen av Krim är en kränkning av folkrätten och Rysslands internationella åtaganden enligt FN-stadgan, slutakten från Helsingfors, Europarådets stadga och säkerhetsgarantierna i 1994 års samförståndsavtal från Budapest, samt de bilaterala åtagandena enligt 1997 års bilaterala fördrag om vänskap, samarbete och partnerskap.

C.  Den 25 maj 2014 valdes Petro Porosjenko till Ukrainas nye president. Valet övervakades av ett internationellt valobservatörsuppdrag under ledning av OSSE/ODIHR, och trots den hotfulla situationen i östra Ukraina och Rysslands olagliga annektering av Krim bedömdes det i stort sett ha följt internationella åtaganden och respekterat de grundläggande friheterna i den allra största delen av landet.

D.  Den nye presidenten lade fram en plan i 15 punkter för en fredlig lösning av situationen i östra Ukraina som skulle bevara landets suveränitet, territoriella integritet och nationella enhet, på grundval av en amnesti för alla som ger upp och inte har gjort sig skyldiga till allvarliga brott, inrättande av kontrollerade korridorer för reträtt av ryska legosoldater samt inledande av en dialog där alla parter får komma till tals.

E.  Som ett första steg utlyste president Porosjenko en ensidig vapenvila under perioden 20–30 juni 2014 för att möjliggöra samråd mellan Ukraina, Ryssland och separatisterna. Den vapenvila som ensidigt utlysts av den ukrainska regeringen bröts gång på gång, främst av separatisterna, vilket ledde till dödsfall på båda sidor.

F.  Den 25 juni 2014 godkände det ryska federationsrådet president Putins beslut att avstå från rätten att sända ryska väpnade styrkor till Ukrainas territorium.

G.  Den 27 juni 2014 bekräftade rådet (utrikes frågor) kommissionens analys att Ukraina har uppfyllt alla riktmärken under den första etappen i handlingsplanen för viseringsliberalisering och gått vidare till den andra etappen i processen för liberalisering av viseringsbestämmelserna.

H.  Den 27 juni 2014 undertecknade EU och Ukraina de återstående bestämmelserna i associeringsavtalet/avtalet om ett djupgående och omfattande frihandelsområde. Detta avtal innebär ett erkännande av det ukrainska folkets önskan att leva i ett land som styrs av europeiska värderingar, demokrati och rättsstatsprincipen.

I.  President Porosjenko beslutade att återuppta antiterroristoperationen för att besegra det separatistiska upproret i öster efter misslyckandet med den ensidiga vapenvilan. Den ukrainska armén har återtagit kontrollen över flera städer i östra Ukraina och tvingat rebeller och legosoldater att dra sig tillbaka mot Donetsk. Våldet fortsätter emellertid.

J.  Den 2 juli 2014 möttes utrikesministrarna i Tyskland, Frankrike, Ryssland och Ukraina i Berlin och enades om en uppsättning åtgärder som skulle leda till en hållbar ömsesidig vapenvila i östra Ukraina.

K.  President Porosjenko har uttryckt sin beredvillighet att utlysa en andra vapenvila förutsatt att tre villkor uppfylls, nämligen att vapenvilan övervakas på båda sidor, att alla som tagits som gisslan friges och att en verklig kontroll av gränsen övervakas av OSSE.

L.  President Porosjenko meddelade den 14 juli 2014 att ryska militära stabsofficerare stred mot ukrainska styrkor tillsammans med separatistrebeller och att ett nytt ryskt missilsystem har inrättats. Enligt källor i Nato ska Ryssland ha sänt huvudstridsvagnar, artilleri och andra vapen till rebellerna, och legosoldater från Ryssland ska ha fått passera gränsen för att ansluta sig till rebellmiliser.

M.  Ett trepartssamrådsmöte mellan EU, Ukraina och Ryssland hölls i Bryssel den 11 juli 2014 om genomförandet av associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet mellan EU och Ukraina. Detta är en värdefull process som kan reda ut inrotade missförstånd genom att fördelarna med associeringsavtalet/frihandelsavtalet förklaras och hänsyn tas till samtliga parters legitima invändningar.

1.  Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av de återstående bestämmelserna i associeringsavtalet, som omfattar det djupgående och omfattande frihandelsavtalet, och är övertygat om att det kommer att bli en drivkraft för politiska och ekonomiska reformer som leder till att landet moderniseras, att rättsstaten stärks och att den ekonomiska tillväxten stimuleras. Parlamentet uttrycker sitt stöd för Ukrainas provisoriska tillämpning av avtalet. Parlamentet förklarar att det kommer att slutföra sitt förfarande för ratificeringen av avtalet så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och Ukraina att snabbt ratificera avtalet så att det kan tillämpas fullt ut snarast möjligt. Parlamentet betonar att associeringsavtalet/frihandelsavtalet inte på något sätt är kopplat till en integrering med Nato.

2.  Europaparlamentet välkomnar varmt undertecknandet av associeringsavtalen med Georgien och Moldavien, vilket markerar inledningen av en ny era i dessa länders politiska och ekonomiska förbindelser med EU. Parlamentet begär att avtalen ska ratificeras snabbt och gläds åt att det moldaviska parlamentet redan gjort detta. Parlamentet förkastar de handelsrelaterade straffåtgärder som Ryssland vidtagit mot de länder som undertecknat associeringsavtal med EU, särskilt som dessa avtal inte utgör något hot mot Ryssland. Parlamentet understryker att dessa åtgärder strider mot Världshandelsorganisationens bestämmelser och att de är politiskt motiverade och därför oacceptabla.

3.  Europaparlamentet välkomnar valet av Petro Porosjenko i första valomgången till posten som Ukrainas president, ett val som var rättvist och demokratiskt. Parlamentet konstaterar att valresultatet visar på ett starkt stöd bland befolkningen för landets europeiska och demokratiska perspektiv.

4.  Europaparlamentet stöder fredsplanen, som är en stor chans till nedtrappning och fred. Parlamentet stöder president Porosjenkos kraftfulla åtgärder för att garantera Ukrainas enhet, suveränitet och territoriella integritet. Parlamentet välkomnar hans åtagande att ta itu med problemet med systemkorruption och missbruk av allmänna medel. Parlamentet upprepar att Ryssland är inblandat i militära insatser och leveranser. Parlamentet uppmanar Ryssland att fullgöra sina internationella skyldigheter, att uppriktigt arbeta för att få still stånd förhandlingar om en fredlig uppgörelse och att använda sitt reella inflytande för att allt våld ska upphöra.

5.  Europaparlamentet efterlyser ett nytt möte i den trilaterala kontaktgruppen för konfliktlösning i sydöstra Ukraina och stöder nya former för kommunikation mellan parterna.

6.  Europaparlamentet betonar det ukrainska folkets grundläggande rätt att fritt bestämma över sitt lands ekonomiska och politiska framtid, och bekräftar Ukrainas rätt till självförsvar i enlighet med artikel 51 i FN-stadgan. Parlamentet upprepar att det internationella samfundet stöder Ukrainas enhet, suveränitet och territoriella integritet. Parlamentet uppmanar den ukrainska säkerhetstjänsten att fullt ut respektera internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning vid genomförandet av så kallade antiterroroperationer och betonar behovet av att skydda civilbefolkningen, och uppmanar rebellerna och legosoldaterna att göra detsamma och inte använda civila som mänskliga sköldar. Parlamentet framhåller behovet av en politisk lösning på krisen samt uppmanar alla sidor att visa återhållsamhet och hålla fast vid en vapenvila som måste utlysas och genomföras principfast så snart som möjligt.

7.  Europaparlamentet fördömer Rysslands angrepp på Krim som en allvarlig kränkning enligt folkrätten av Ukrainas suveränitet och territoriella integritet, och förkastar den ryska taktiken med fait accompli i utrikespolitiken. Parlamentet anser att annekteringen av Krim är olaglig och vägrar att erkänna Rysslands de facto-styre på halvön. Parlamentet välkomnar beslutet att förbjuda import av varor från Krim och Sevastopol som inte har ukrainska certifikat, och uppmanar andra länder att införa liknande åtgärder i linje med FN:s generalförsamlings resolution 68/262.

8.  Europaparlamentet fördömer det pågående våldet och de dagliga förlusterna av människoliv i östra Ukraina, förstörelsen av bostäder och egendomar samt flykten av tusentals civila från konfliktområden till trygghet. Parlamentet välkomnar den goda vilja som den ukrainska sidan visat genom att utlysa en ensidig vapenvila, och beklagar att rebellerna och legosoldaterna vägrade att följa detta exempel. Parlamentet är djupt bekymrat över säkerheten för vanliga människor som förblir strandsatta i regionerna Donetsk och Luhansk. Parlamentet beklagar dödsfallen och det faktum att även barn har noterats bland offren. Parlamentet framför sina uppriktiga kondoleanser till deras familjemedlemmar. Parlamentet fördömer alla fall då civilbefolkningen är måltavla och efterlyser principfast respekt för internationell humanitär rätt.

9.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att stödja fredsplanen med verklig beslutsamhet, att vidta åtgärder för att effektivt kontrollera sin egen gräns med Ukraina, sätta stopp för de fortsatta intrången av olagliga beväpnade män, vapen och utrustning och upphöra med fientliga handlingar och infiltration, att omedelbart minska och dra tillbaka sina trupper från gränsen till Ukraina samt att utnyttja sin makt över rebellerna och legosoldaterna för att tvinga dem att respektera vapenvilan, lägga ner sina vapen och dra sig tillbaka till Ryssland genom den reträttkorridor som anges i Porosjenkos fredsplan, som ett första välkommet konkret steg för att visa att Ryssland menar allvar med en nedtrappning av krisen.

10.  Europaparlamentet beklagar djupt det olagliga kvarhållandet av den ukrainska flygvapennavigatören Nadija Savtjenko i Ryssland och kräver att hon omedelbart friges, liksom alla personer som hålls som gisslan i Ukraina och Ryssland.

11.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Europeiska utrikestjänsten att öka sin närvaro och stärka sin synlighet i de mekanismer för dialog som inrättats i syfte att lösa krisen, däribland kontaktgruppen.

12.  Europaparlamentet välkomnar utvidgningen av de gällande sanktionerna till ytterligare elva personer, varav de flesta är tjänstemän i separatisternas så kallade myndigheter. Parlamentet välkomnar det förberedande arbete som gjorts av rådet, utrikestjänsten och medlemsstaterna för att införa ytterligare sanktioner mot Ryssland, vilka bör omfatta ekonomi-, finans- och energisektorerna samt ett embargo mot vapen och teknik med dubbla användningsområden. Parlamentet efterlyser ett kollektivt förbud mot vapenförsäljning till Ryssland och kräver att det tillämpas tills situationen i östra Ukraina normaliserats. Parlamentet varnar för att fler försök från Rysslands sida att destabilisera Ukraina kommer att få ytterligare och långtgående konsekvenser för förbindelserna mellan EU och Ryssland.

13.  Europaparlamentet kräver att rådet uppmanar Ryssland att fullgöra sina åtaganden enligt folkrätten och att det tillämpar den tredje fasen av sanktioner om situationen kräver det.

14.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att anta en mer sammanhängande och fastare strategi – och att tala med en röst – i den ukrainska krisen och gentemot den ryska regeringens agerande, inte minst i frågor som rör EU:s energitrygghet. Parlamentet beklagar djupt att vissa medlemsstater här uppträder splittrat och visar prov på bristande solidaritet inom unionen.

15.  Europaparlamentet stöder en förnyad och ömsesidigt framförhandlad vapenvila i syfte att stabilisera säkerhetssituationen, få till stånd en verklig nedtrappning och driva på genomförandet av president Porosjenkos fredsplan, som bygger på att vapenvilan respekteras av båda sidor, att gisslan släpps och att en effektiv gränsövervakning övervakas av OSSE. Parlamentet välkomnar de ukrainska styrkornas senaste framgångar i östra Ukraina och gläds åt att de har återtagit kontrollen över flera större städer.

16.  Europaparlamentet anser att rollen för OSSE:s särskilda övervakningsuppdrag bör stärkas, med större materiella och ekonomiska resurser, så att det kan hjälpa Ukraina att säkra och övervaka regionerna längs gränsen.

17.  Europaparlamentet påminner den ukrainska regeringen om att det finns ett akut behov av inhemska ekonomiska och politiska reformer. Parlamentet betonar att inhemska reformer inte bör företas enbart på grund av yttre påtryckningar utan att de bör bygga på ett starkt folkligt stöd för att skapa hållbara ekonomiska och sociala möjligheter genom att modernisera landet.

18.  Europaparlamentet efterlyser en oberoende och opartisk utredning av alla dödsbringande händelser och brott mot mänskligheten som har ägt rum i alla delar av Ukraina sedan november 2013, med en stark internationell komponent och under överinseende av Europarådet, och begär att de ansvariga ställs inför rätta. Parlamentet är övertygat om att endast en grundlig utredning av dessa brott kommer att hjälpa det ukrainska samhället och offrens anhöriga och vänner att återfå förtroendet för institutionerna.

19.  Europaparlamentet påminner om att det måste bli ett slut på det systematiska och strukturella kringskärandet av de mänskliga rättigheterna, vanstyret, den omfattande korruptionen och den enorma svarta ekonomin i Ukraina. Parlamentet betonar betydelsen av den pågående processen för konstitutionella reformer och vikten av stöd till utvecklingen av det civila samhället, i syfte att åstadkomma en sann deltagandedemokrati som främjar och slår vakt om mänskliga rättigheter och garanterar rättvisa och gott styre för alla människor i alla regioner i landet och på så sätt bidrar till landets säkerhet och stabilitet. Parlamentet begär att det antas en lag mot diskriminering i linje med europeisk standard.

20.  Europaparlamentet betonar behovet av att förtroendet mellan olika grupper i samhället byggs upp och efterlyser en hållbar försoningsprocess. Parlamentet understryker i detta sammanhang betydelsen av att inrätta en inkluderande nationell dialog samt att undvika sådan propaganda, uppvigling och retorik inbegripet från Ryssland som ytterligare kan förvärra konflikten.

21.  Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att inleda en process för successiv decentralisering av den centrala makten till regionala och kommunala förvaltningar, utan att rubba den inre maktbalansen eller undergräva en praktiskt fungerande stat.

22.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av lagen om offentlig upphandling och begär att den genomförs på vederbörligt sätt. Parlamentet förväntar sig ett snabbt inrättande av en politiskt oberoende antikorruptionsbyrå med befogenhet att utreda korrupta handlingar.

23.  Europaparlamentet betonar behovet att stärka rättsstaten, bland annat genom rättsliga reformer som skulle bidra till att återupprätta medborgarnas förtroende för rättsväsendet, liksom behovet att avpolitisera och demilitarisera de rättsvårdande organens struktur.

24.  Europaparlamentet välkomnar beslutet att sätta in ett robust civilt uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i Ukraina. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att påskynda dess insättande. Parlamentet är övertygat om att detta uppdrag måste få ett långtgående mandat för att kunna stödja ukrainarna på ett effektivt sätt i det nödvändiga genomgripande arbetet för att stabilisera situationen i landet.

25.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd till president Porosjenkos avsikt att hålla nyval till parlamentet. Parlamentet understryker att detta val måste genomföras i enlighet med Venedigkommissionens rekommendationer.

26.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över den allt sämre människorättssituationen och humanitära situationen i östra Ukraina och på Krim, som har vållats av rebeller och legosoldater på rysk anstiftan, särskilt när det gäller tortyr, mord, försvinnanden av journalister och aktivister samt gisslantagande, däribland bortföranden av barn. Parlamentet efterlyser bättre skydd av civila och uppmanar de ukrainska myndigheterna att tillhandahålla humanitärt stöd i de berörda regionerna.

27.  Europaparlamentet uppmärksammar i detta sammanhang den senaste rapporten från Amnesty International och fördömer kraftfullt de bortföranden, fall av brutal misshandel och tortyr, mord, utomrättsliga avrättningar och andra allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och humanitär rätt som aktivister, demonstranter, journalister och många andra medborgare som inte är aktiva i konflikten i östra Ukraina råkat ut för under de senaste tre månaderna, huvudsakligen begångna av beväpnade separatister och i vissa fall även av regeringsstyrkor. Parlamentet ställer sig bakom uppmaningen till Ukrainas regering att skapa ett gemensamt och regelbundet uppdaterat register över rapporterade fall av bortföranden och grundligt och opartiskt undersöka varje påstående om missbruk av våld, misshandel och tortyr.

28.  Europaparlamentet betonar behovet att hitta en tydlig, rättvis och stabil lösning för att trygga gasleveranserna från Ryssland till Ukraina, eftersom detta är en nödvändig förutsättning för Ukrainas ekonomiska utveckling och stabilitet. Parlamentet anser att EU bör fortsätta att spela sin roll i arbetet för att komma fram till en överenskommelse som ger Ukraina möjlighet att för sina gasinköp betala ett konkurrenskraftigt pris som inte är politiskt motiverat. Parlamentet betonar att användningen av energiresurser som ett utrikespolitiskt verktyg urholkar Rysslands långsiktiga trovärdighet som en tillförlitlig handelspartner för EU och att ytterligare åtgärder för att minska EU:s beroende av rysk gas måste vara en prioritet.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa tillräckliga gasleveranser genom omvända gasflöden från angränsande stater i EU. Parlamentet välkomnar i detta syfte samförståndsavtalet om omvända gasflöden mellan Slovakien och Ukraina, vilket bör uppmuntra Ukraina att få till stånd ett öppet och tillförlitligt gastransiteringssystem. Parlamentet påminner om den strategiska roll som spelas av Energigemenskapen, för vilken Ukraina är ordförandeland under 2014. Parlamentet gläds åt att samarbetet med Ukraina utgör en integrerande del av kommissionens europeiska strategi för energitrygghet, som lades fram i juni 2014.

30.  Europaparlamentet gläds åt att Ukraina nyligen gått vidare till den andra etappen i handlingsplanen för viseringsliberalisering och därigenom bekräftade att landet är beslutet att inrätta de nödvändiga rättsliga, politiska och institutionella ramarna. Parlamentet uttrycker sin fasta övertygelse om att slutmålet bör vara ett snabbt införande av viseringsfrihet. Parlamentet begär att det i väntan på detta omedelbart ska införas tillfälliga, mycket enkla och billiga viseringsförfaranden på EU- och medlemsstatsnivå.

31.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens inrättande av en stödgrupp för Ukraina som kommer att ge de ukrainska myndigheterna allt nödvändigt stöd i genomförandet av politiska och ekonomiska reformer och som kommer att arbeta med genomförandet av den europeiska reformagendan.

32.  Europaparlamentet understryker behovet att försvara europeiska intressen och värderingar och att främja stabilitet, välstånd och demokrati i länderna på den europeiska kontinenten.

33.  Europaparlamentet upprepar sin synpunkt att associeringsavtalen med Ukraina och övriga östliga partnerskapsländer inte utgör slutmålet för deras förbindelser med EU. Parlamentet betonar i detta sammanhang att Georgien, Moldavien och Ukraina, enligt artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen, precis som alla andra europeiska stater har ett europeiskt perspektiv och kan ansöka om medlemskap i Europeiska unionen, förutsatt att de ansluter sig till demokratins principer, respekterar grundläggande friheter, mänskliga rättigheter och minoriteternas rättigheter samt garanterar rättsstaten.

34.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, Ukrainas president, regering och parlament, Europarådet samt Ryska federationens president, regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0457.


Ungdomssysselsättning
PDF 216kWORD 66k
Europaparlamentets resolution av den 17 juli 2014 om ungdomssysselsättning (2014/2713(RSP))
P8_TA(2014)0010RC-B8-0027/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 8 september 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik: Del II av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020 (COM(2010)0193 – C7-0111/2010 – 2010/0115(NLE))(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 december 2011 om initiativet Bättre möjligheter för unga (COM(2011)0933),

–  med beaktande av rådets slutsatser, som antogs i Luxemburg den 17 juni 2011, om främjande av sysselsättning för ungdomar i syfte att uppnå målen för Europa 2020-strategin,

–  med beaktande av kommissionens meddelande om att genomföra initiativet Bättre möjligheter för unga (COM(2012)0727),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 5 december 2012 till rådets rekommendation om att inrätta en ungdomsgaranti (COM(2012)0729),

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 7 februari 2013 om ett ungdomssysselsättningsinitiativ,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2013 om att angripa ungdomsarbetslösheten: möjliga utvägar(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2014 om respekt för den grundläggande rätten till fri rörlighet i EU(3),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ett utökat samarbete mellan de offentliga arbetsförmedlingarna (COM(2013)0430 – C7-0177/2013 – 2013/0202(COD))(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om att främja ungdomens tillträde till arbetsmarknaden och stärka den rättsliga ställningen för praktikanter och lärlingar(5),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om att genomföra initiativet Bättre möjligheter för unga (COM(2012)0727),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti(6),

–  med beaktande av artiklarna 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Arbetslöshet är en starkt bidragande orsak till bristande jämställdhet, och ungdomsarbetslösheten ligger på en rekordhög nivå – ett EU-genomsnitt på 23 % – och är ojämnt fördelad över EU. I vissa medlemsstater är arbetslöshetsnivån för ungdomar mellan 16 och 25 år över 50 %.

B.  I mars 2014 var 5,340 miljoner ungdomar (under 25 år) arbetslösa i EU-28, och av dessa bodde 3,426 miljoner i euroområdet.

C.  Orsakerna till ungdomsarbetslösheten varierar inom EU. En faktor kan vara underliggande strukturella problem i våra ekonomier som påverkar arbetsmarknaderna. Den situation och de svårigheter som unga människor ställs inför skiljer sig åt; vissa grupper är mer drabbade än andra och behöver skräddarsydda lösningar.

D.  Arbetsmarknadssituationen är särskilt svår för unga, oavsett utbildning, eftersom de ofta blir arbetslösa eller får tidsbegränsade anställningsavtal med lägre löner och ett sämre socialt skydd, eller tvingas acceptera en osäker anställning eller en obetald praktikplats.

E.  En ungdomsgaranti skulle bidra till att uppnå tre av målen i Europa 2020-strategin, nämligen att 75 % av befolkningen i åldrarna 20–64 ska ha ett arbete, att andelen elever som lämnar skolan i förtid bör vara under 10 % och att minst 20 miljoner människor bör hjälpas ut ur fattigdom och social utestängning.

F.  I nuläget uppgår antalet unga européer mellan 15 och 24 år som varken arbetar eller studerar (NEETs) till 7,5 miljoner i EU-28 och 2012 riskerade 29,7 % av alla unga mellan 15 och 29 år att drabbas av fattigdom eller social utestängning (7).

G.  I vissa medlemsstater används ett system med där yrkesutbildning varvas med praktik och även utbildningar som kombinerar akademiska studier och yrkespraktik, där tonvikten läggs vid praktiska färdigheter, vilket har visat sig vara effektivt i synnerhet under krisen, eftersom det förbättrar ungas anställbarhet och på så sätt sänker ungdomsarbetslöshetsnivån.

H.  Begränsningen av den nuvarande ungdomsgarantin till personer upp till och med 25 år är otillräcklig eftersom den inte tar hänsyn till de 6,8 miljoner unga mellan 25 och 30 år som varken arbetar eller studerar.

I.  Små och medelstora företag är en viktig resurs när det gäller skapandet av nya arbetstillfällen och spelar en avgörande roll i övergången till en ny, hållbar ekonomi.

J.  Trots att antalet arbetstagare som flyttar från en medlemsstat till en annan ökade från 4,7 miljoner euro 2005 till 8 miljoner 2008 är det procentuellt sett endast en ökning från 2,1 % till 3,3 % av den totala arbetskraften.

K.  Medlemsstaterna spelar en viktig roll när det gäller att bekämpa ungdomsarbetslösheten, även med hjälp av ekonomiskt stöd från EU-finansierade instrument såsom Europeiska socialfonden, Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och det europeiska programmet för sysselsättning och social innovation samt ungdomsgarantin för programperioden 2014–2020.

L.  EU har avsatt 6 miljarder euro till stöd för sysselsättning för personer under 25 år.

M.  Ungdomsarbetslösheten kan inte sägas bero endast på kompetensglapp, eftersom den också är kopplad till exempelvis bristen på nya arbetstillfällen på grund av avindustrialiseringen av Europa, utkontraktering och spekulation, och situationen har förvärrats av krisen och åtstramningspolitiken. Utbildning är inte den enda lösningen på problemet med ungdomsarbetslösheten.

N.  Alla åtgärder och program som införs för att skapa sysselsättning för ungdomar bör innehålla samråd och/eller samarbete med samtliga berörda intressenter på respektive nivå, särskilt arbetsmarknadens parter och ungdomsorganisationer.

O.  I EU står 20,7 miljoner små och medelstora företag för över 67 % av sysselsättningen inom den privata sektorn, varav 30 % är mikroföretag.

P.  Det finns en enorm potential för sysselsättningsskapande bland de små och medelstora företagen, vilka står för 85 % av alla nya arbetstillfällen.

Ungdomsgarantin – ungdomssysselsättning

1.  Europaparlamentet varnar för att det inte kommer att bli någon större hållbar ekonomisk tillväxt i EU om inte ojämlikheterna minskas, och påminner om att man måste börja med att minska arbetslösheten, särskilt ungdomsarbetslösheten, och lindra fattigdomen.

2.  Europaparlamentet efterlyser en effektiv övervakning av genomförandet av ungdomsgarantin. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka de utmaningar som identifierats i 2014 års landsspecifika rekommendationer vad gäller kvaliteten på erbjudanden och bristen på aktiva åtgärder riktade till ungdomar som varken arbetar eller studerar, samt arbetsförmedlingarnas administrativa kapacitet och bristen på effektivt samarbete med alla relevanta parter och samtidigt fastställa bästa metoder som kan fungera som referens för förbättringar av programmet. Parlamentet efterlyser mer insyn i övervakningen av genomförandet och en ambitiösare inställning till åtgärder för att komma till rätta med de medlemsstater som inte uppvisar några framsteg i detta avseende.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en europeisk rättslig ram, som inför miniminormer för genomförandet av ungdomsgarantin, inklusive lärlingsutbildningar av god kvalitet, anständiga löner för unga och tillgång till arbetsförmedlingar, och som också omfattar unga mellan 25 och 30 år, där de gällande rekommendationerna om ungdomsgarantier inte följs av medlemsstaterna.

4.  Europaparlamentet kräver att minskningen av ungdomsarbetslösheten ska införas som en separat målsättning i den europeiska planeringsterminen. Parlamentet vill också att åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslösheten ska ingå i de landsspecifika rekommendationerna och nationella reformprogrammen. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga följa och kontrollera genomförandet av dessa åtgärder och vill att parlamentet i detta avseende ska involveras fullt ut inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda inrättandet av ungdomssysselsättningsinitiativet och att före utgången av 2014 offentliggöra ett meddelande om hur det har inrättats.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga en utökning av ungdomsgarantin till personer under 30 år.

7.  Europaparlamentet betonar behovet av en aktiv, omfattande och integrerande arbetsmarknadspolitik med särskilda åtgärder för ungdomar.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att vidta kraftfulla åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslösheten, särskilt genom förebyggande insatser mot avhopp från skolan, eller genom att främja utbildnings- och lärlingssystem (t.ex. genom att införa system där utbildning varvas med praktik eller andra lika effektiva system), att utarbeta uttömmande strategier för unga som varken arbetar eller studerar och fullt ut genomföra de nationella ungdomsgarantisystemen.

9.  Europaparlamentet betonar att ungdomssysselsättningsinitiativet inte bör hindra medlemsstaterna från att använda medel från Europeiska socialfonden för att finansiera bredare projekt som rör ungdomar, särskilt inom området fattigdom och social integration. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka användningen av medel ur Europeiska socialfonden för ungdomsrelaterade projekt.

10.  Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att EU-medel, särskilt inom ramen för ungdomssysselsättningsinitiativet, inte bör ersätta nationella insatser utan användas som extra stöd för unga människor på ett sätt som kompletterar och stärker de nationella programmen, i enlighet med medlemsstaternas beslut.

11.  Europaparlamentet anser att EU:s program måste vara tillräckligt flexibla för att låta medlemsstaterna genomföra enskilda stödinsatser allt efter lokala behov, så att man ser till att stödet sätts in i områden med den högsta ungdomsarbetslösheten och störst behov av ekonomiskt stöd, utan att för den skull äventyra granskning och kontroller.

12.  Europaparlamentet betonar att sysselsättningsinitiativet för ungdomar inte bör hindra medlemsstaterna från att använda andra EU-program, t.ex. inom ramen för Europeiska socialfonden eller Erasmus+ för att finansiera bredare projekt som rör ungdomar, särskilt företagande bland ungdomar, fattigdom och social integration. Parlamentet understryker vikten av att medlemsstaterna står för den nödvändiga medfinansieringen i detta avseende. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka användningen av medel ur Europeiska socialfonden för ungdomsrelaterade projekt.

Yrkesutbildning

13.  Europaparlamentet påminner om att de 6 miljarder euro som avsatts för ungdomssysselsättningsinitiativet inte räcker för att varaktigt bekämpa ungdomsarbetslösheten. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att göra ungdomsgarantin till en prioritering och att öka budgetanslaget för den sammantagna perioden 2014–2020 när man beslutar om den obligatoriska revideringen av den fleråriga budgetramen efter valet, vilken ska ske allra senast före utgången av 2016.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta eller förbättra yrkesutbildningssystemen. Parlamentet betonar att en europeisk ram för system med utbildningar som varvas med praktik bör inrättas för att underlätta övergången mellan skola och arbetsliv. Ramen bör bygga på bästa praxis på detta område. Parlamentet föreslår vidare att man i hela EU använder ”isbrytarsystem” som ger praktisk arbetslivserfarenhet till unga nyutexaminerade, och till dem som redan genomgått en yrkesutbildning, i företag som anställer dem under 6–12 månader för att komma till rätta med ett särskilt problem som rör innovation och utveckling.

15.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att vidta kraftfulla åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslösheten och tidig utestängning från arbetsmarknaden, särskilt genom åtgärder för att förebygga tidiga avhopp från skolor, yrkesutbildning eller lärlingsprogram (t.ex. genom att införa ett utbildningssystem där utbildning varvas med praktik eller andra lika effektiva system).

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt reformera utbildningsstandarderna för unga människor för att öka deras anställbarhet och möjligheter i livet.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare förbättra öppenheten och erkännandet av kvalifikationer inom unionen, i synnerhet genom det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen, Europass och den europeiska referensramen för kvalifikationer.

18.  Europaparlamentet understryker vikten av att ungdomar skaffar sig generella färdigheter inom bland annat IKT, ledarskap, kritiskt tänkande och språk, också genom studier utomlands, så att de förbättrar sina möjligheter på arbetsmarknaden, sin förmåga att anpassa sig efter framtida förändringar på arbetsmarknaden och sitt aktiva deltagande i samhället.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fokusera på sektorer med stora möjligheter till tillväxt och sysselsättning och att vidta åtgärder för att prioritera teknik, ingenjörsvetenskap och matematik i sina utbildningsprogram i syfte att möta den förväntade framtida utvecklingen på arbetsmarknaden, i linje med behovet att övergå till en mer resurseffektiv ekonomi.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja nya typer av ekonomier, särskilt socialt entreprenörskap, delade arbetsplatser och crowdsourcing samt stödåtgärder för ungdomskooperativ och nyetablerade sociala företag.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja en tillväxtfrämjande politik och efterlyser åtgärder på EU-nivå i form av en europeisk tillväxtstrategi där investeringar i och utveckling av viktiga sektorer såsom den digitala marknaden, telekommarknaden och en gemensam energimarknad kan ge hållbara arbetstillfällen.

22.  Europaparlamentet beklagar att rådets prioriteringar, som offentliggjordes av Europeiska rådet den 27 juni 2014 som en strategisk agenda för EU och den nya Europeiska kommissionen, inte innehåller några riktade åtgärder och investeringar som kan bidra till att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet för unga.

23.  Europaparlamentet understryker att för att målen i en ungdomsgaranti ska kunna uppfyllas krävs det strategiska reformer som skapar en bättre övergång från skola till arbetsmarknad.

24.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att bygga upp och reformera sina respektive arbetsförmedlingar.

25.  Europaparlamentet betonar att kraftfulla investeringar i utbildning är viktigare än någonsin eftersom man räknar med snabba förändringar på arbetsmarknaden. Parlamentet påminner om att en utbildningspolitik inte bara bör ses som ett sätt att tillgodose arbetsmarknadens behov, utan också bör erkänna kompetens som förvärvats genom icke-formell utbildning, och bör främja en politik för livslångt lärande, och i slutändan ingå i en övergripande strategi för utbildning.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och byråer och organ som Eurofound och Cedefop att analysera de system som finns där utbildning varvas med praktik och dela med sig av denna information till andra medlemsstater som är intresserade av att införa sådana system på frivillig basis, utan att sänka de utbildningsstandarder som finns i dag.

27.  Europaparlamentet erkänner familjens roll som ett effektivt stödsystem för unga människor som drabbas av arbetslöshet, fattigdom och social utestängning.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka, och undanröja de gränsöverskridande hindren för, yrkesutbildning, yrkesvägledning, lärlingsplatser och praktikplatser, för att bättre matcha utbud och efterfrågan på arbetsplatsförlagda utbildningar för ungdomar och på så sätt öka rörligheten och anställbarheten, särskilt i gränsområden.

29.  Europaparlamentet välkomnar rådets rekommendation om kvalitetskriterier för praktikprogram som antogs den 10 mars 2014 och uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål genomföra den till förmån för dess mottagare, och understryker att de av medlemsstaternas program som främjar och erbjuder praktikplatser kan få ekonomiskt stöd från EU.

Ett nytt klimat för arbetstillfällen

30.  Europaparlamentet understryker Europas behov av att skapa ett företagsvänligt klimat för små och medelstora företag, med de bästa finansiella och juridiska förutsättningarna för att starta företag, eftersom små och medelstora företag stod för 66,5 % av alla europeiska arbetstillfällen under 2012(8),

31.  Europaparlamentet upprepar behovet av att garantera omfattande och tillgänglig utbildning och tillgång till internet och information online samt till digital kompetens. I linje med den europeiska digitala agendan uppmanas medlemsstaterna att uppmuntra och underlätta digitaliseringen av tjänster och utbildningsmöjligheterna för ungdomar för att de ska få tillgång till digitala arbetstillfällen.

32.  Europaparlamentet uppmärksammar den senaste tidens trend att företag flyttar tillbaka produktion och tjänster till Europa och de möjligheter som detta innebär för jobbskapandet, särskilt för unga människor. Parlamentet anser att EU:s ekonomier har en unik chans att påskynda denna trend att jobben flyttar tillbaka.

33.  Europaparlamentet vidhåller att Europa måste återindustrialiseras med utgångspunkt i en sammanhållen strategi och att genomförandet av denna kommer att främja och underlätta en tillväxtvänlig politik och nya arbetstillfällen.

34.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att koppla ungdomssysselsättningsstrategierna till kvalitet och hållbara anställningsavtal för att ta itu med den växande strukturella otryggheten och undersysselsättningen.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att unga har tillgång till sysselsättning av hög kvalitet som respekterar deras rättigheter, inklusive rätten till stabilitet och trygghet genom ett arbete som ger en anständig och rättvis lön, socialt skydd och ett liv i trygghet, värdighet och självständighet, i syfte att skydda unga arbetstagare från diskriminering och från att utnyttjas.

36.  Europaparlamentet anser att unga entreprenörer och tillväxtorienterade små och medelstora företag är en nödvändig förutsättning för innovation och nya arbetstillfällen.

37.  Europaparlamentet anser att företagen kommer att skapa fler arbetstillfällen och rekrytera fler personer endast om det ekonomiska klimatet uppmuntrar tillväxt och om de har kvalificerad arbetskraft att förlita sig på.

38.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att inta en rättighetsbaserad hållning i fråga om ungdomar och sysselsättning. Parlamentet betonar att, särskilt i kristider, den kvalitativa aspekten av anständigt arbete för unga inte får äventyras, och att de grundläggande arbetsnormerna och andra normer som är knutna till arbetskvalitet, exempelvis arbetstider, social trygghet och hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, måste vara centrala faktorer i de ansträngningar som görs. Parlamentet understryker att diskriminering på grund av ålder måste få ett slut.

39.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att respektera medlemsstaternas olika sociala och ekonomiska system.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja och främja mekanismer för rörlighet, särskilt Eures, som gör det lättare att söka jobb i andra medlemsstater.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo utnyttja de offentliga arbetsförmedlingarna för att skapa balans mellan medlemsstaterna vad gäller utbud av och efterfrågan på vakanta tjänster och den kompetens som krävs.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja initiativ och andra former av samarbete med den privata sektorn för att få bukt med ungdomsarbetslösheten.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inta en ledande roll genom ett initiativ för en återindustrialisering av Europa, som ökar industrins konkurrenskraft utan att skapa alltför stor regleringsbörda för företagen, och underlättar skapande av nya arbetstillfällen, tar itu med arbetslösheten och ger unga fler möjligheter att starta egna företag eller hitta ett arbete.

44.  Europaparlamentet rekommenderar att en eventuell framtida utvärdering från kommissionen av relevanta ESF-finansierade åtgärder på ungdomssysselsättningsområdet bör se bortom kostnader och antalet deltagare och titta på hur arbetsmarknaden för ungdomar påverkas i reala termer över en längre period samt fokusera på att förstå hur och varför sådana insatser är framgångsrika.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa arbetslösheten genom att avskaffa onödiga administrativa bördor och byråkrati för egenföretagare, mikroföretag och små och medelstora företag, införa en förmånlig skattepolitik och ett gynnsammare klimat för privata investeringar samt ta itu med orimligt hårda konkurslagar. Små och medelstora företag representerar en stor del av den ekonomiska ekonomin och deras roll kan vara avgörande för att åstadkomma en snabb och hållbar återhämtning från den ekonomiska krisen och skapa nya arbetstillfällen, bland annat för ungdomar.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra samarbetet mellan företagen och utbildningssektorn på alla nivåer, med målsättningen att utbildningsprogrammen bättre ska svara mot arbetsmarknadens efterfrågan.

47.  Europaparlamentet betonar att den europeiska ekonomin kräver insatser för att stärka den fria rörligheten och arbetskraftens rörlighet i EU i stället för att begränsa den, och uppmanar medlemsstaterna att säkerställa fri rörlighet för alla medborgare och arbetstagare så att en genuin EU-arbetsmarknad kan utvecklas, att avskaffa flaskhalsar och göra det möjligt för arbetstagarna i unionen att flytta till områden där deras kunskaper efterfrågas. Parlamentet betonar att fri rörlighet är en grundläggande rättighet. Parlamentet understryker också att unga bör ges möjlighet till sysselsättning i sitt närområde.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga särskilt tonvikt vid den höga ungdomsarbetslösheten bland missgynnade grupper, och att prioritera tillgång till och integration på arbetsmarknaden samt effektivisera åtgärder för tillgång och integration av dessa grupper, eftersom sysselsättning är avgörande för att integrationen ska lyckas.

49.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna måste tillgodose behoven bland unga människor med funktionsnedsättning genom att ge dem rätt verktyg och stödtjänster, i syfte att skapa en jämlik miljö och göra det lättare för unga människor med funktionsnedsättning att delta i arbetsmarknaden och i utbildningar.

50.  Europaparlamentet understryker vikten av att fokusera på att uppmuntra företagande, särskilt bland unga människor och nyutexaminerade, av att främja praktikplatser för nyutexaminerade och utbildningsplatser på små företag och mikroföretag för att öka unga människors erfarenheter av företagande och göra dem mer medvetna om möjligheterna att själva starta företag.

51.  Europaparlamentet betonar att det, med tanke på hur ungdomar påverkats av krisen, behövs ett starkare åtagande och en förbättrad övervakning från medlemsstaternas sida för att förbättra situationen för ungdomar. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att ta upp ungdomsarbetslösheten under rådets (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) nästa informella möte den 17–18 juli 2014 i Milano, och att agera och utforma en politik snarare än att göra uttalanden.

o
o   o

52.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet.

(1) EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 116.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0365.
(3) Antagna texter, P7_TA(2014)0037.
(4) Antagna texter, P7_TA(2014)0435.
(5) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 29.
(6) Antagna texter, P7_TA(2013)0016.
(7) Eurostat: http://appsso.eurostat.ec.europa.eu/nui/show.do?dataset=yth_incl_010&lang=en
(8) http://ec.europa.eu/enterprise/policies/sme/facts-figures-analysis/performance-review/files/supporting-documents/2013/annual-report-smes-2013_en.pdf rapport


Situationen i Irak
PDF 128kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 17 juli 2014 om situationen i Irak (2014/2716(RSP))
P8_TA(2014)0011RC-B8-0059/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Irak, särskilt resolutionen av den 27 februari 2014 om situationen i Irak(1),

–  med beaktande av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan, och av sin resolution av den 17 januari 2013 om avtalet om partnerskap och samarbete mellan EU och Irak(2),

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Irak, särskilt av den 23 juni 2014,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares uttalanden om Irak,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Irak har anslutit sig till,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten, som antogs den 24 juni 2013,

–  med beaktande av uttalandena av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Irak,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2014 om Saudiarabien, dess förbindelser med EU och dess roll i Mellanöstern och Nordafrika(3), sin resolution av den 24 mars 2011 om Europeiska unionens förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd(4), och sin resolution av den 3 april 2014 om EU:s strategi gentemot Iran(5),

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Irak brottas fortfarande med allvarliga politiska, säkerhetsrelaterade och socioekonomiska utmaningar. Den politiska situationen i landet är extremt splittrad och präglas av våld och sekteristisk politik, vilket allvarligt skadar det irakiska folkets legitima strävan efter fred, välstånd och en verklig övergång till demokrati. Irak genomlever den värsta våldsvågen sedan 2008.

B.  Efter det att delar av nordvästra Irak, inklusive Iraks näststörsta stad Mosul, erövrats av den jihadistiska al‑Qaida-avknoppningen Islamiska staten (Is) – tidigare Islamiska staten i Irak och Levanten (Isil) – följde summariska avrättningar av irakiska medborgare, införande av strikt tillämpning av sharialagarna, förstörelse av shiitiska, sufiska, sunnimuslimska och kristna platser för religionsutövning och helgedomar samt andra övergrepp mot civilbefolkningen.

C.  Upplösningen av gränsen mellan Irak och Syrien har gett Is tillfälle att stärka sin närvaro i båda länderna. Is framryckningar har tolererats eller till och med understötts av delar av den besvikna sunnimuslimska befolkningen och tidigare anhängare till Baathregimen. Den 29 juni 2014 kom det uppgifter om att Is hade utropat ett ”kalifat”, eller en ”islamisk stat”, på de territorier som Is kontrollerar i Irak och Syrien, och dess ledare Abu Bakr al-Baghdadi har utropat sig till kalif.

D.  Is har skaffat betydande inkomstkällor genom att plundra banker och företag på territorier under deras kontroll, ta över upp till sex oljefält i Syrien, inklusive al‑Omar-fältet, Syriens största oljeanläggning nära gränsen mot Irak, samt ta emot pengar från förmögna givare, särskilt i Saudiarabien, Qatar, Kuwait och Förenade Arabemiraten.

E.  Is snabba framryckning har blottlagt bräckligheten i Iraks armé och institutioner, som plågas av korruption, sekterism och den diskriminerande politik som förs av premiärminister Nuri al-Malikis regering, och som har lett till att sunnimuslimerna och andra minoritetsgrupper i Irak har känt sig utestängda.

F.  Militära enheter från den kurdiska regionala regeringen övertog kontrollen över den multietniska staden Kirkuk i mitten av juni 2014, så att ett oljerikt och i flera decennier omstritt område kom att integreras i den kurdiska provinsen. Den kurdiska regeringen tillkännagav planer på en folkomröstning bland den kurdiska befolkningen för att vinna självständighet från Irak.

G.  EU har uppmärksammat den börda som har lagts på regionen Kurdistan och Kurdistans regionala regering, som har tagit emot ett stort antal internflyktingar.

H.  Den 30 april 2014 hölls det parlamentsval i Irak, där premiärminister Nuri al‑Malikis grupp ”Rättsstaten” fick majoritet. Den nuvarande regeringen har inte lyckats att bygga upp ett samhälle som bättre företräder alla parter i Irak. Kraven växer nu på att al‑Maliki inte ska kandidera till posten som premiärminister för en tredje valperiod och på att det istället ska bildas en regering där alla parter verkligen är företrädda. Den shiitiska religiösa ledaren ayatolla Sistani har uppmanat alla irakiska partier att snarast enas om en sådan regering, men det nyvalda irakiska parlamentet har ännu inte gjort det.

I.  USA, Ryssland och Iran har gett stöd till Iraks regering. Irans president Hassan Rouhani har förklarat sig redo att samarbeta med USA för att stävja Is-hotet i Irak, medan extremistiska väpnade sunnimuslimska grupper i regionen, inklusive Is, har fått ideologiskt stöd under de senaste åren från aktörer i Saudiarabien och vissa gulfstater.

J.  Hundratals utländska kombattanter, inklusive många från EU:s medlemsstater, har enligt uppgift anslutit sig till Is och strider på deras sida. Dessa EU‑medborgare betraktas som en säkerhetsrisk av medlemsstaternas regeringar.

K.  Enligt FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) finns det uppskattningsvis 1,2 miljoner internflyktingar i centrala och norra Irak och uppskattningsvis 1,5 miljoner behöver humanitärt bistånd. Is framryckningar har orsakat en humanitär kris, särskilt genom massiv omflyttning av civila. EU har beslutat att öka sitt humanitära bistånd till Irak med 5 miljoner euro för att ge internflyktingar grundläggande bistånd, vilket innebär att finansieringen av humanitärt bistånd till Irak under 2014 hittills uppgår till 12 miljoner euro.

L.  Den irakiska konstitutionen garanterar likhet inför lagen för alla medborgare samt administrativa, politiska, kulturella och utbildningsrelaterade rättigheter för de olika nationaliteterna. Den irakiska regeringen har ansvar för att garantera hela befolkningens rättigheter, välbefinnande och säkerhet.

M.  Det förekommer uppgifter om att man avsiktligt inriktar sig på kvinnor och flickor i Irak och om att Is‑aktivister och andra väpnade grupper utför kidnappningar, våldtäkter och tvångsäktenskap. Enligt rapporten av den 12 juli 2014 från Human Rights Watch verkar irakiska säkerhetsstyrkor och regeringstrogna milisgrupper ha utomrättsligt avrättat åtminstone 255 fångar under den senaste månaden, uppenbarligen för att hämnas det dödande som ska ha begåtts av kämpar för Islamiska staten,

N.  Upp till 10 000 människor från de huvudsakligen kristna grupperna i Karakosh (eller al‑Hamdaniya), en historisk assyrisk stad, flydde från sina hem den 25 juni 2014, efter granatbeskjutning mot staden. Minst hälften av Iraks kristna tros ha lämnat landet sedan 2003. Enligt Open Doors International har antalet kristna i Irak minskat kraftigt från 1,2 miljoner i början av 1990‑talet till mellan 300 000 och 350 000 idag.

1.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över säkerhetssituationen i Irak, som snabbt blir allt värre. Parlamentet fördömer med eftertryck Is attacker mot irakiska medborgare och den irakiska staten, som leder till summariska avrättningar, införande av strikt tillämpning av sharialagarna, förstörelse av platser för religionsutövning och regionens historiska, kulturella och konstnärliga arv samt andra övergrepp. Parlamentet varnar för att Is extremt fientliga inställning till shiamuslimer och kristna ökar risken för sekteristiskt dödande i massiv omfattning, om Is tillåts hålla kvar det territorium de erövrat och växa ytterligare.

2.  Europaparlamentet fördömer starkt attackerna mot civila mål, inklusive sjukhus, skolor och platser för religionsutövning, samt användningen av avrättningar och sexuellt våld i konflikten. Parlamentet understryker att det inte får råda någon straffrihet för de personer som begår sådana dåd. Parlamentet är djupt oroat över den humanitära krisen och den massiva omflyttningen av civila.

3.  Europaparlamentet ger sitt stöd till de irakiska myndigheterna i kampen mot Is‑terrorism och andra väpnade grupper och terrorgrupper, men betonar att säkerhetsåtgärderna måste kombineras med en hållbar politisk lösning som omfattar alla delar av det irakiska samhället och tar hänsyn till deras legitima missnöje. Parlamentet betonar vidare att mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt måste respekteras i kampen mot terrorism. Parlamentet anmodar de irakiska säkerhetsstyrkorna att agera i enlighet med internationell och nationell rätt och med respekt för Iraks åtaganden i internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Parlamentet uppmanar den irakiska regeringen och alla politiska ledare att vidta nödvändiga åtgärder för att ge säkerhet och skydd till alla människor i Irak, särskilt människor som tillhör utsatta grupper och religiösa samfund.

4.  Europaparlamentet avvisar reservationslöst det kalifat som utropats av Is ledarskap, i de områden som Is kontrollerar, och betraktar det som rättsvidrigt. Parlamentet avvisar tanken på unilaterala ändringar av internationellt erkända gränser med våld, samtidigt som folkets grundläggande rättigheter och friheter respekteras på de Is-kontrollerade territorierna.

5.  Europaparlamentet betonar att Is, genom FN:s säkerhetsråds resolutioner 1267 (1999) och 1989 (2011), är föremål för vapenembargo och frysning av tillgångar och understryker betydelsen av ett snabbt och effektivt genomförande av dessa åtgärder.

6.  Europaparlamentet anser att parlamentsvalet i Irak den 30 april 2014 öppnar en möjlighet att bilda en verkligt representativ regering med ett politiskt program som omfattar alla grupper. Parlamentet välkomnar valet av ny talman i Iraks parlament den 15 juli 2014. Parlamentet anmodar alla politiska ledare, särskilt premiärminister Nuri al‑Maliki, att se till att det snarast bildas en regering med företrädare för alla parter. Parlamentet betonar att en sådan regering bör representera hela den politiska, religiösa och etniska mångfalden i det irakiska samhället, för att få slut på blodsutgjutelsen och splittringen av landet.

7.  Europaparlamentet uppmanar alla regionala aktörer att bidra till strävandena att främja säkerheten och stabiliteten i Irak, särskilt att uppmana den irakiska regeringen att räcka ut en hand till den sunnimuslimska minoriteten och omorganisera armén så att den blir fri från diskriminering, sekterism och partipolitik.

8.  Europaparlamentet uppmanar alla regionala aktörer att göra allt som står i deras makt för att stoppa allt som görs av officiella eller privata organ för att propagera för och sprida extremislamiska ideologier, antingen i ord eller handling. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet, särskilt EU, att underlätta en regional dialog om problemen i Mellanöstern och inkludera alla viktiga parter, i synnerhet Iran och Saudiarabien.

9.  Europaparlamentet understryker att EU bör utveckla en heltäckande politisk ansats för regionen och, framför allt, att Iran, Saudiarabien och övriga gulfstater måste medverka som viktiga aktörer i alla insatser för avspänning i Syrien och Irak.

10.  Europaparlamentet betonar vikten av respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i dessa kristider, särskilt yttrandefrihet, pressfrihet och digital frihet.

11.  Europaparlamentet noterar Kurdistans regionala regerings tillkännagivande av en folkomröstning om självständighet. Parlamentet vädjar dock till parlamentet i det irakiska Kurdistan samt presidenten i provinsen, Massoud Barzani, om att rättigheterna för icke-kurdiska minoriteter som bor i provinsen ska upprätthållas, så att dessa människor inte blir ställda utanför.

12.  Europaparlamentet uttrycker oro över uppgifter om hundratals utländska kombattanter, inklusive EU‑medborgare, som har anslutit sig till Is-upproret. Parlamentet efterlyser också internationellt samarbete för att vidta lämpliga rättsliga åtgärder mot personer som misstänks vara involverade i terrordåd.

13.  Europaparlamentet välkomnar EU:s beslut av den 19 juni 2014 att öka sitt humanitära bistånd till Irak med 5 miljoner euro för att ge internflyktingar grundläggande bistånd, vilket innebär att finansieringen av humanitärt bistånd till Irak under 2014 hittills uppgår till 12 miljoner euro.

14.  Europaparlamentet bekräftar EU:s åtagande att stärka sina förbindelser med Irak, inklusive genom genomförandet av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Irak. Parlamentet uppmanar rådet att fortsätta att stödja Irak när det gäller att främja demokrati, mänskliga rättigheter, gott styre och rättsstatsprincipen, bland annat genom att bygga vidare på erfarenheterna och resultaten av uppdraget Eujust Lex-Irak. Parlamentet ger också sitt stöd till de insatser som Unami och FN:s generalsekreterares särskilda representant gör för att bistå Iraks regering när det gäller att stärka de demokratiska institutionerna och processerna, främja rättsstatsprincipen, underlätta regional dialog, förbättra tillhandahållande av grundläggande tjänster och garantera skydd för de mänskliga rättigheterna.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, Iraks regering och representantråd, Kurdistans regionala regering, FN:s generalsekreterare och FN:s råd för mänskliga rättigheter.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0171.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0023.
(3) Antagna texter, P7_TA(2014)0207.
(4) EUT C 247 E, 17.8.2012, s. 1.
(5) Antagna texter, P7_TA(2014)0339.


Upptrappningen av våldet mellan Israel och Palestina
PDF 110kWORD 37k
Europaparlamentets resolution av den 17 juli 2014 om upptrappningen av våldet mellan Israel och Palestina (2014/2723(RSP))
P8_TA(2014)0012RC-B8-0071/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den pågående konflikten leder till tragiska förluster av människoliv och oacceptabelt lidande för båda parters civilbefolkning.

B.  I sitt uttalande av den 12 juli 2014 uttryckte FN:s säkerhetsråd djup oro över Gaza-krisen. Man uppmanade till nedtrappning av situationen, återskapande av lugn och återinförande av 2012 års vapenvila och efterlyste respekt för internationell humanitär rätt, inklusive skydd av civilbefolkningen. Dessutom uttryckte säkerhetsrådet stöd för ett återupptagande av direkta förhandlingar mellan israeler och palestinier i syfte att uppnå ett övergripande fredsavtal baserat på tvåstatslösningen.

C.  Den 14 juli 2014 föreslog Egypten en plan för eldupphör, vilken hittills har accepterats endast av Israel.

D.  EU betraktar Hamas som en terroristorganisation.

E.  Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har bett Förenta nationerna att ge Palestina ”internationellt skydd” på grund av den allt svårare situationen i Gaza.

F.  Internationell och humanitär rätt, inklusive den fjärde Genèvekonventionen, kan tillämpas fullt ut på alla de parter som är inblandade i konflikten.

G.  De direkta fredssamtalen mellan parterna har kört fast och alla de senaste ansträngningarna för att återuppta förhandlingarna har misslyckats. EU har uppmanat parterna att fortsätta med insatser som gynnar ett förtroendeingivande klimat, vilket är nödvändigt för att garantera meningsfulla förhandlingar. Parterna har även uppmanats att avstå från åtgärder som undergräver processens trovärdighet och att förhindra provokationer.

1.  Europaparlamentet vill se ett stopp för raketattackerna mot Israel från Gazaremsan, vilka Hamas och andra väpnade grupper i Gaza måste upphöra med omedelbart. Samtidigt måste Israel upphöra med sina militära attacker mot Gaza.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro över den kritiska situationen på Gazaremsan och i Israel. Parlamentet sörjer alla civila som dödats, bland dem många kvinnor och barn. Parlamentet fördömer morden på de tre israeliska tonåringarna den 12 juni och den palestinske tonåringen den 2 juli 2014, vilka har bemötts med fördömanden från alla håll. Parlamentet framför sina kondoleanser till alla oskyldiga offers familjer.

3.  Europaparlamentet betonar att både israeliska och palestinska medborgare har rätt att leva i fred och säkerhet. Parlamentet betonar hur viktigt det är att alla sidor fullt ut respekterar internationell humanitär rätt och framhåller att det aldrig kan vara rättfärdigat att avsiktligt rikta attacker mot oskyldiga civila – vilket är en krigsförbrytelse enligt folkrätten – eller att förstöra civil infrastruktur.

4.  Europaparlamentet vill se en omedelbar nedtrappning av konflikten genom ett avtal om eldupphör mellan de båda sidorna och ett omedelbart stopp för alla våldshandlingar som hotar civila liv. Parlamentet välkomnar alla insatser för att förhandla fram en varaktig vapenvila mellan parterna och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att utöka de diplomatiska påtryckningarna för att stödja dessa åtgärder.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft världssamfundet och i synnerhet FN:s säkerhetsråd att snarast möjligt finna ett lämpligt svar och en lösning på den pågående krisen. Centrala regionala aktörer, särskilt Egypten och Jordanien, uppmanas att fortsätta sina ansträngningar för att skapa lugn. Parlamentet välkomnar de egyptiska myndigheternas beslut att öppna gränsövergången vid Rafah för att underlätta humanitärt tillträde till Gaza och göra det möjligt för palestinska civila att passera.

6.  Europaparlamentet upprepar sitt starka stöd för tvåstatslösningen, baserad på gränserna från 1967 och med Jerusalem som huvudstad för båda staterna. Enligt denna lösning ska en säker israelisk stat och en självständig, demokratisk, sammanhängande och livskraftig palestinsk stat leva sida vid sida i fred och säkerhet, vilket förutsätter ett upphävande av blockaden av Gazaremsan. Parlamentet betonar än en gång att en rättvis och varaktig fred mellan Israel och Palestina endast kan åstadkommas med fredliga medel där man tar avstånd från våld.

7.  Europaparlamentet efterlyser i denna anda seriösa och trovärdiga ansträngningar från båda sidor och världssamfundet för att återuppta direkta fredssamtal mellan israeler och palestinier, och önskar att konkreta resultat ska nås under dessa samtal. EU uppmanas återigen eftertryckligen att spela en aktivare roll i ansträngningarna för att få till stånd en rättvis och varaktig fred.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för fredsprocessen i Mellanöstern, medlemsstaternas regeringar och parlament, Förenta nationernas generalsekreterare, Mellanösternkvartettens sändebud, Knesset och Israels regering, den palestinska myndighetens president och det palestinska lagstiftande rådet, Egyptens parlament och regering samt Jordaniens parlament och regering.


Aggressionsbrott
PDF 120kWORD 42k
Europaparlamentets resolution av den 17 juli 2014 om aggressionsbrott (2014/2724(RSP))
P8_TA(2014)0013RC-B8-0066/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN-stadgan,

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, särskilt artikel 5 som hänvisar till aggressionsbrott som ett av de centrala brott som faller inom domstolens jurisdiktion,

–  med beaktande av Kampalaändringarna till Romstadgan, vilka antogs vid den översynskonferens som ägde rum i Kampala, Uganda, 2010, särskilt resolution RC/Res. 6 om aggressionsbrott,

–  med beaktande av rådets beslut 2011/168/Gusp och hänvisningen i detta beslut till Kampalaändringarna,

–  med beaktande av den ändrade handlingsplan som antogs den 12 juli 2011 i linje med rådets beslut 2011/168/Gusp,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2010 om konferensen om översyn av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen i Kampala, Uganda(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 om EU:s stöd till Internationella brottmålsdomstolen: utmaningar och svårigheter(2),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategipolitik för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av den nionde rapporten från Internationella brottmålsdomstolen till FN för perioden 2012/2013,

–  med beaktande av resultatet från den 25:e sessionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter som ägde rum i april 2014,

–  med beaktande av den resolution som antogs av Latinamerikanska parlamentets generalförsamling den 19 och 20 oktober 2013 Promotion of the International Criminal Court and Ratification of Kampala Amendments (AO/2013/07XXIX),

–  med beaktande av den resolution som antogs av församlingen av parter i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen den 27 november 2013 Strengthening of the International Criminal Court and the Assembly of States Parties, som innehåller en uppmaning till framtida parter att ratificera stadgan i dess ändrade form, en uppmaning till samtliga parter att överväga en ratificering av ändringarna samt ett erkännande av de ratificeringar av ändringarna som nyligen gjorts av ett flertal parter (ICC-ASP/12/Res.8),

–  med beaktande av den handbok om ratificering och genomförande av Kampalaändringarna till Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen som tagits fram av Furstendömet Liechtensteins ständiga representation vid FN, Global Institute for the Prevention of Aggression och Liechtensteins institut för självbestämmande (Liechtenstein Institute on Self-Determination) vid Princetonuniversitetet,

–  med beaktande av International Justice Day, som högtidlighålls den 17 juli och då man lyfter fram de framsteg som har gjorts när det gäller att öka ansvarsutkrävandet för brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och folkmord,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Alltsedan Internationella brottmålsdomstolen (ICC) inledde sin verksamhet har den haft EU:s medlemsstater som fasta bundsförvanter som gett ekonomiskt, politiskt, diplomatiskt och logistiskt stöd och samtidigt arbetat för att göra Romstadgan allmängiltig och försvara dess integritet, för att således stärka domstolens oberoende.

B.  Den 17 november 2011(3) välkomnade parlamentet antagandet av Kampalaändringarna till Romstadgan, inbegripet ändringarna avseende aggressionsbrott, och uppmanade samtliga medlemsstater att ratificera dem och införliva dem i sin nationella lagstiftning.

C.  Den 18 april 2012 antog parlamentet en resolution(4) och uppmanade rådet och kommissionen att använda sin internationella auktoritet i syfte att säkra och stärka Romstadgans allmängiltighet för en internationellt erkänd definition av aggressionshandlingar som bryter mot folkrätten.

D.  Om Kampalaändringarna till Romstadgan avseende aggressionsbrott ratificeras av minst 30 stadgeparter och om stadgeparterna efter den 1 januari 2017 fattar ett beslut med två tredjedels majoritet kommer det att kunna inrättas ett permanent system för internationellt straffrättsligt ansvarsutkrävande genom straffbeläggning av aggressionsbrott.

E.  122 länder är parter i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.

F.  Hittills har Kampalaändringen avseende aggressionsbrott ratificerats av 14 stadgeparter, varav åtta är EU-medlemsstater, nämligen Belgien, Tyskland, Estland, Kroatien, Cypern, Luxemburg, Slovenien och Slovakien. Minst 35 stadgeparter arbetar för närvarande aktivt med ratificeringen av ändringarna avseende aggressionsbrott och andra parter har gjort utfästelser om en framtida ratificering.

G.  Den 8 maj 2012 blev Liechtenstein det första land som ratificerade ändringarna avseende aggressionsbrott tillsammans med ändringarna till artikel 8 (krigsförbrytelser) som antogs vid konferensen om en översyn av Romstadgan för ICC, vilken ägde rum i Kampala, Uganda, 2010.

H.  Romstadgan, inberäknat Kampalaändringarna, kan ratificeras också av stater som inte är parter i stadgan. På det sättet kan dessa stater bidra till att ICC aktivt kan börja utöva sin jurisdiktion över aggressionsbrott.

I.  Kampalaändringarna är helt förenliga med FN-stadgan i och med att de endast kriminaliserar de allvarligaste formerna av olaglig våldsanvändning, dvs. de former som genom sin ”natur, betydelse och omfattning” utgör en uppenbar kränkning av FN-stadgan.

J.  ICC:s jurisdiktion över aggressionsbrott kommer att stärka rättsstatsprincipen på internationell nivå och den internationella freden och säkerheten genom att förhindra olaglig våldsanvändning. Därmed kommer den proaktivt att bidra till att förhindra sådana brott och konsolidera varaktig fred.

K.  Att staterna ratificerar de två Kampalaändringarna och ICC aktivt kan börja utöva sin jurisdiktion över aggressionsbrott kommer att bidra till att de som begår sådana brott inte längre kan göra det ostraffat.

L.  Att Kampalaändringarna ratificeras och att ICC aktivt kan börja utöva sin jurisdiktion över aggressionsbrott kommer att stärka skyddet av de mänskliga rättigheterna genom att aggressionshandlingar kriminaliseras. Dessa står ofta i början av orsakskedjan vid grova människorättskränkningar och allvarliga brott mot internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning.

M.  Att aggressionshandlingar kriminaliseras kommer också att skydda rätten till liv för stridande som olagligen sänds ut i krig och för stridande i den stat som utsätts för angreppet, och på det sättet kan man täppa till ett kryphål i Romstadgan och i internationell humanitär rätt, vilka för närvarande endast är inriktade på att skydda civilpersoner och andra kategorier av ”skyddade personer”.

N.  När ICC aktivt kan börja utöva sin jurisdiktion över aggressionsbrott kommer det att bidra till att Romstadgan blir allmängiltig, eftersom ett flertal stater kan ha ett intresse av att ratificera den kompletterade Romstadgan, inberäknat Kampalaändringarna, vilket också gagnar deras nationella politiska mål att förhindra den olagliga användningen av våld mot dem.

1.  Europaparlamentet upprepar sitt helhjärtade stöd för ICC:s arbete för att sätta stopp för den straffrihet som åtnjuts av personer som begår de allvarligaste av de brott som angår det internationella samfundet.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU att inta en gemensam ståndpunkt i fråga om aggressionsbrott och Kampala-ändringarna.

3.  Europaparlamentet understryker betydelsen av principen om Romstadgans allmängiltighet och uppmanar med eftertryck EU att ta ledningen när det gäller att driva på ikraftträdandet av Kampalaändringen avseende aggressionsbrott, att stödja de pågående insatserna för att uppnå detta mål samt att uppmana medlemsstaterna att först ratificera ändringen och att sedan effektivt stödja det beslut som kommer att göra det möjligt för ICC att aktivt utöva sin jurisdiktion över aggressionsbrott och som församlingen av parter i Romstadgan kommer att fatta så snart de nödvändiga 30 ratificeringarna har uppnåtts.

4.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att i EU:s alla yttre åtgärder aktivt stödja ICC, ratificeringen av den ändrade Romstadgan och ratificeringen av de två Kampalaändringarna, bl.a. genom EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter och EU:s delegationer på plats, till exempel i form av tekniskt stöd till de länder som strävar efter ratificering och/eller genomförande. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att förnya sitt engagemang och stöd för ICC, bl.a. med finansiella medel.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU att engagera sig i arbetet mot folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott och efterlyser att kampen mot straffrihet för allvarliga människorättskränkningar ska utgöra en prioritering för EU liksom för medlemsstaterna i deras yttre åtgärder. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att stärka insatserna för att se till att internationell humanitär rätt genomförs och följs i allmänhet, även av icke-statliga väpnade grupper.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt anpassa sin nationella lagstiftning till Kampalaändringarnas definitioner liksom till andra skyldigheter enligt Romstadgan, i syfte att möjliggöra nationella utredningar och åtal av brotten i EU:s medlemsstater, och att samarbeta med domstolen.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter samt Internationella brottmålsdomstolens ordförande.

(1) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 78.
(2) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 115.
(3) Antagna texter, P7_TA(2011)0507.
(4) Antagna texter, P7_TA(2012)0126.

Rättsligt meddelande